Gröna Köpingen

Allvarlige Alvar

december 3, 2017 at 2:51 e m 2 kommentarer

Lite taskigt väder i dag. I brist på vettig sysselsättning satt jag och bläddrade bland icke publicerade, äldre skrivelser. Tror jag. Finns detta med sedan tidigare så får det väl gå ändå.

Det var ett tag sedan vi släppte in Allvarlige Alvar. Han brukar hjälpa oss med att berätta om det som händer i skog och mark, men i dag gör han ett undantag och presenterar en annorlunda reseskildring.

Sista resan

”Usch vad kallt. Hotellrummet är litet som en tändsticksask. Detta var den sämsta mat jag ätit. Det är skandal att servers soppa som bara smakar vatten. Usch vad det är lyhört. Sängarna är så obekväma att jag stått och sovit. Fy vad kallt om fingrarna. Det är för varmt i bussen. Det är för kallt i bussen. Det är för dåligt att servera sådan korv till surkål. Det är för dåligt att servera surkål till korv.”

Jag kunde hålla på så här i evigheter. Kommentarerna levererades av bussresenärer med företrädelsevis Skånsk dialekt.

Bakgrunden är att min hustru än en gång lurat iväg mig utomlands.”Vi tar en bussresa så du slipper flyga. Det skall bli så trevligt. Vi tar Alsace.” Alsace är en region i Frankrike som producerar vitt vinblask som min hustru mot bättre vetande gillar. Det var inget fel på resan. Alsace var trevligt och vår bostadsort var bedårande. Vi hade också en helt fantastisk reseledare. Kunnig och inte minst humoristisk utöver det vanliga.

Ja men då var väl allt bra? Javars men jag har en fundering på deltagarna. Ett gäng i övre medelåldern. Vanliga hyggliga människor, med varierande geografiskt ursprung. Förmodligen normalbegåvade, tror jag. Fast ibland undrade man.

Om man åker till Frankrike kan man kanske räkna med att det inte alltid är 30 grader varmt. Betalar men en rimlig summa för resan så är det inte sannolikt att man får en lyxsvit på hotellet. Tycker man inte om soppa så finns det kanske andra som gör det. Korv och surkål är vanlig mat på dessa breddgrader.

Reseledaren var som sagt en begåvning. Påläst, hjälpsam, humoristisk. Bland det roligaste på resan var att studera ansiktsuttrycken hos det mindre positiva gardet när RL berättade något kul. Inte en ryckning i mungipan som indikerade att man var det minsta road. Stela, sura anletsdrag förändrades inte till det bättre. När vi, en mindre grupp likasinnade, skrattade hjärtligt, sjönk surkartarnas munvinkel ytterligare nedåt. Ett exempel: Vid passage av historiska platser berättade RL om händelser med anknytning till orten. När vi åker genom Leverkusen kommer RL in på vår gamle krigarkung Gustav II Adolfs bedrifter. ”Ja ni känner väl alla till Lützen, men vår konung var även här och slogs. Såväl konungen som hans häst blir beskjutna och ekipaget dråsar i backen. Gustav kommer efter en stund på benen och rusar fram till sin häst och spörjer: ”Lever kusen?” Historien är kanske inte ny men jag hade inte hört den innan. Halva bussen skrattar hjärtligt medan sura gardet inte rör en min. Jo, man kan höra att de viskar om en upprörande historieförfalskning.

Men va faen! Stanna hemma om inget duger och är roligt.

Det gör red. från och med nu. Det är färdigrest. Det gnager mitt miljösamvete att vara med och spä på utsläppen av växthusgaser genom att nyttja flyg och buss.

Vi kommer att släppa fram Allvarlige Alvar mer frekvent. Jag har hittat en hel del som han skrivit men som inte publicerats. Han kanske tycker att vi är otacksamma och kan bli lika tjurig som bussresenärerna.

Entry filed under: Diverse.