Julafton

december 24, 2017 at 9:53 f m Lämna en kommentar

Vad kan passa bättre som julhälsning än det utlovade livstecknet från vår vän ”Blondinballe”. Att presentera Balle på Julafton är naturligt, för han har en sak gemensam med Jesus: Balle kom till världen lite hastigt och lustigt när hans mor var sysselsatt med morgonmjölkningen så även Balle fick ligga i en krubba och vänta medan modern avslutade ladugårdssysslorna.

För nytillkomna läsare kan det kanske vara idé med en kort presentationsrepris Vem är Blondinballe och varför heter han som han heter?

Jo, Balle är en s.k. hemmason som lever och bor tillsammans med sin mamma i gränstrakterna mellan civilisation och obygd.

Familjen äger ett minder jord- och skogsbruk och Balle försörjer sig hjälpligt genom skogsavverkning och körslor på egen fastighet och som amatörentreprenör hos grannarna. Tyvärr har de senaste tre åren inte varit så framgångsrika, för Balles skotare, en” Rottne Blondin”, modell äldre, står i verkstaden hos bysmeden OP. Den har stått där i tre år och när Balle efterhör hur arbetet fortskrider blir ha underrättad om att andra och viktigare reparationer kommit i mellan. Det är trasiga gödseltunnor och vallmaskiner som OP anser har företräde.

Som ni nog fattat har Balle fått sitt smeknamn efter den gamla skotaren: Rottne Blondin. Efternamnet Balles ursprung är däremot höljt i dunkel. Kanske är det en efterapning av Isabella Löwengrips blogg. ”Blondinbella ”

Tilläggas bör att Balle har en kompis: ”Olle på skogen”. En i många bemärkelser färgstark och frän person. Hans kunskap om vett, etikett och hygien är mindre än rudimentärt därför bör man ibland inte läsa om honom, innan, eller omedelbart efter man intagit sin måltid.

Vi presenterar en liten charmig julhälsning från Balle. Betänk att hans tillvaro var det normala för ett par hundra år sedan.

Tjena Balle här!

Nu e det Jul igen. Mossan har slaktat grisen. Ja inte skälv utan hon har haft jälp. Jag va med och skållade. Sen skålade vi. Slaktarn ska alltid ha en slaktsup. Eller två. Han va lite påstruken redan när han kom så han höll på att skuta sej i foten med slaktmasken.

”Olle på skogen” har okså julgris. Eller hade. Han e död nu. Inte Olle utan grisen. Han är lite klurig. Inte grisen utan Olle. Han behöver inte jälp av slaktarn för han skjuter grisen skälv. Han släpper ut grisen och så smäller han på med studsaren på lite långt håll. Han tyker det e bra träning inför äljjakten. I är jick det inte så bra. Han träffade i röven så bägge skinkorna gick åt helvete. Men benen klarade sej så han kan göra grisfotsaladåb. Aladåb är en maträtt som dallrar ungefär som röven på feta kärringar. Mossan är rätt fet om röv och lår. Det försöker hon dölja med tajta brallor som håller fläsket på plats. Så gör nästan alla fruntimmer som är fläskiga. Ja inte zigenare för de har stora vida kjolar. Där ser man inte vad de har under. Man får inte säja zigenare påstås det. Det skall heta Rom. Men va faen. Rom kan ju va en stad i Italien. Eller Rom och Cola.

Rom är inte så gott, men det är bättre än Olles hembränt. Bäst är nog Kosken som man köper på bolaget. Finnpajsarna ä duktiga på att göra brännvin, men det blir inte så mycket över att expotera. De sitter i bastun och dricker upp det mesta skälva. Olle på skogen badade bastu en gång. Han höll på att dö. Det blev en för snabb förändring. Han har repat sig nu, och är brun och fin igen.

Har inte så mycke att berätta. Jo, ja var på traktorrace i Döderhultsdalen. Jävla va skoj. Leran sprutade om däcken nåt alldeles förbannat. Sånt är rolit. Alla blev skitiga presis som grisar. Det är roligare att se än skit på film och TV. Det ska va så djävla djupsinnigt. Som Åsa- Nisse och Mandelmans gård. Så djävla komplicerat. De e ingen som begripet nåt.” Bonde söker fru” e bättre. Det är inte så invecklat. En bonne ska försöka hångla med ett fruntimmer i kohagen. Det är äkta och spontant och det är duktigt av bönnera att vara så naturliga trots att de vet att det är en massa kameror som filmar och ibland behöver man ta om senor. Men det begriper inte tittarna. Jävla bra underhållning att få se hur det går till på bystan. Nu trodde ni att jag stavade fel. Bystan betyder ”landet” på stockholmska. Bysten är nåt helt annat. Fast bättre. Och fastare, ibland. Fast inte alltid. Olle på skogen brukar berätta om ett fruntimer som skulle begå självmord. Hon ville skjuta sig i hjärtat. ”Var sitter hjärtat undrade hon”. En som va duktig på antanomi sa: Några centimeter under vänster bröstvårta”. Hon gick hem och sköt sig i knät. Jag tror att ni hört at förut. Inte skottet, men historien, men det talar vi inte om för Olle. Då blir han förnärmad. Vi låtsas att det är nytt ock tycker det är rolit.

Det e mycke som är rolit i våra hemtrakter. Roligast just nu är julmaten. Ja ska äta så jag spricker. Då får mossan städa igen.

God Julgris och Gott nytt får

Önskar Balle.

Vi tackar Blondinballe för detta. Trevligt som vanligt. Bloggen hakar på och önskar alla läsare en synnerligen God Jul. Det nya året återkommer vi till.

[LN1]c