Archive for februari, 2018
Svullbukens matblogg:2
I förra inslaget redogjorde jag för materiel som behövs för tillagning. Nu är det dags att orda om de verktyg som skall se till att maten kommer på plats
Innan vi redogör för porslin bestick glas etc. vill vi orda något om möblemang , bordsplacering mm. Äter man på restaurang eller motsvarande får man naturligtvis hålla tillgodo med det möbler som står till buds. Att släpa med sig ett eget campingset skulle se fånigt ut och vore förmodligen maximalt obekvämt.
Skall man bjuda till fest i det egna tjället har man fritt val men det finns det en del att tänka på. Matbordet bör vara så rejält tilltaget att det rymmer allt som skall fram. Avlastningsbord skall inte behövas och att springa ut med potatisbunken när alla har fått en ranson är orationellt. Bordet får gärna vara rektangulärt med ett ben i varje hörn. Inga tvärslåar och annat elände som är i vägen för smalbenen och som hindrar lite tåflirt om man hamnat mitt emot en attraktiv dam. Stolarna skall naturligtvis vara sittriktiga och stabila. I normalfallet utan armstöd, men om erfarenheten säger att det i sällskapet ingår individer som brukar bli gediget beskänkta kan armstöd vara passligt för att förhindra fritt fall i sidled.
Bordsplacering är ett delikat problem. Normalt brukar man rekommendera ”varannan damernas” men allt fler frångår denna princip. Att ha herrarna samlade i en sammanhållen grupp, och samma sak med damerna är en trivselfaktor av rang. Varför? Hur många damer är intresserade av vilken väg haren tagit under drevet vid ett jaktprov? Är de fascinerade av stora gäddor som tagits på ultralätt haspel och 0,15 lina? Icke. De bryr sig lika lite som männen intresserar sig för skvaller om skilsmässor eller amningspsykoser. Herrar vill tala om väsentligheter i lugn och ro och inte störas av feminint pladder.
Vi vill passa på att ge kvinnorna en känga. Kvinnor är alldeles fenomenala på att avbryta och prata i mun på varandra, på ett sätt som skulle få normalfuntade män att skämmas: Någon kanske håller på att berätta om en spännande resa till Ullared, när en väninna som suttit i egna tankar och inte lyssnat, bryter in: ”Har ni hört att Gullan är gravid.”
Nej, könssorterade grupper är bra och underlättar också servering av dryck. Sötsliskigt, vitt vinblask till damerna vid ena bordshalvan, och öl och snaps till herrarna vid den andra. Rationellt.
Oavsett vad man dricker så skall det ske ur ett glas som gör drycken rättvisa. Man kan generellt säga att drycker i tunna glas smakar bättre än samma dryck som serveras i tjocka, otympliga. Duralex är typexempel på sistnämnd. Glasets form och storlek är viktigt. Stora, tulpanformade, tunnväggiga glas gör att ett gott vin kommer till sin rätt. Snapsar serveras i spetsglas. Stora. Inget underdimensionerat skit som bara rymmer en ynklig 4:a
Bestick är ofta ett sorgligt kapitel. Små tingestar med smala runda skaft är ovärdigt och odugligt. Gafflar med trubbiga tänder likaså. Har ni försökt att spetsa en liten förbannat hård, hel rödbeta med en trubbig gaffel? Den sprätter iväg och hannar på duken eller i bästa fall på golvet där den kan trampas ner i mattan utan att värdinnan märker något. Jo, hon märker det dagen efter men då är mattan full av rödvinsfläckar och betan gör varken till eller ifrån. Rödbetor skall vara skivade av tämligen stora exemplar. Ja men de små då? Vad gör man med dem?: Kreatursfoder.
Tallrikar. Även här har vi en ledsam trend. En flat tallrik stall vara stor och rund. Inget fyrkantigt modernt skit som man stöter på allt oftare, tyvärr. Man tappar aptiten. Färgen är inte oviktig. De får gärna vara vita, eller i ett gammalt hederligt blått eller grönt mönster a la Rörstrand. Bara de inte är orange eller rosa. Djupa tallrikar skall också vara stora och cirkelformade. Soppa bör inte serveras i små byttor avsedda för kattmat. Fördelen med en stor djupa tallrik är uppenbar. Man kan luta sig in över bordet en aning, och ev. spillning hamnar i tallriken, inte på duken eller i knät. Det är svårt att spilla med precision i kattmatsbyttan.
Vi fortsätter med imbecilla porslinstrender. Även på bättre näringsställen kan man numera få ex. kötträtter serverade i halvstora djupa tallrikar med höga kanter. Hur har man tänkt? För att han chans att spetsa något på besticken får man sitta och äta med onaturligt högt vinklade armar och handleder. Sådan ställning ger med tiden belastningsskador.
Slutligen vad gäller porslinet: Tallrikarna skall vara uppvärmda. Ja inte de till sill, men för varma rätter
I övrigt bör på bordet finnas servetter. Gärna linne.( Inte ett linne, av linne.) Levande ljus kan accepteras men inte stora blomsterarrangemang som tar plats och skymmer sikten. Detta gäller, även om dekorationen råkar vara komponerad och lanserad av vännen Ernst. Måttfullhet är en dygd. Det är maten som skall stå i centrum. Inte ett växthus.
Måttfullhet med mat är däremot intet ett måste. Nästa gång skall vi börja presentera rätter så delikata och vällagade att ett omåttligt frosseri blir oundvikligt. Några smakprov, för att redan nu stimulera salivflödet: Isterband, Rotmos med fläsklägg, Lutfisk, Stuvad abborre,”Bandykorv”
Smaka på det
Istid
Nu är det dags igen. Dags för alla ”Klimatförändringsförnekare( KFF)” att titta fram ur sina hålor. Ett ordentligt snötäcke tar man nu som intäkt för att snacket om förändrat klimat bara är nys: ” Ha ha ha. Så var det med den globala uppvärmningen. Ha ha. Det är ju snö ända upp till taknocken” Dessa permanent insnöade individer kan inte skilja på väderlek och klimat. Att all världens ledare med jämna mellanrum samlas för att försöka få till en ändring till det bättre, och förhindra en framtida global katastrof anser KFF bara är ett utslag av sysslolöshet.
Ja alla ledare hoppar tyvärr inte på klimattåget. Inte Donald Trump, och det säger väl det mesta.
Nu skall vi ut och skotta snö. Det förslår inte att trampa och packa längre.
Bristvara
Det har under senare tid talats mycket om lärarbrist. Tidigare har man mest pratat om brist hos lärarna, nu är det också brist på. Det figurerar lite olika siffror men inom kort kommer det att saknas ungefär 70000 pedagoger och det låter kanske alarmerande. Inte alls.
Det är ingen fara på skol- taket. Här har vi nu en enastående chans för alla föräldrar att göra en insats. Vårdnadshavare av skilda slag som tror sig veta hur en pedagogisk slipsten skall dras, kan nu få visa framfötterna som resurspersoner som kan hyras in vid pedagogiska belastningstoppar. Äntligen skall vettigt folk få besätta katedrar och rektorsexpeditioner. PISA- resultaten kommer att skjuta i höjden och trivsel och studiemiljö kommer att nå himmelska höjder.
Allt kommer att vändas till det bättre. Mobbing av kamrater och nedsättande kommentarer från elever beträffande lärare kommer att upphöra eftersom dessa fantastiska målsmän har förmåga att hantera situationen, utan att ta till handgripligheter. Man kommer med tålamod och överseende agera professionellt trots att de i grunden är amatörer utan utbildning.
Skolan kommer också att göra en icke föraktlig besparing eftersom dessa inhyrda amatörexperter inte kommer kräva att få ta del av alla oändligt långa lov som enligt samma personer är enda drivkraften bakom lärarnas yrkesval. Man kommer frivilligt sitta och skriva åtgärdsplaner och andra dokument på loven, utan ekonomiska anspråk.
Det kommer att bli så fantastiskt bra att man kan beklaga att lärarbristen inte uppstått långt tidigare.
Svullbukens Matblogg
I dag startar vår med spänning emotsedda matlagningsserie. Ordet till Gillis Svullbuk
”Eftersom noggrannhet och sakkunskap är mitt signum, skall inget lämnas åt slumpen, eller därhän.
Vad gör en god middag god? Det är en mängd faktorer som spelar in men låt oss först slå fast ett par obestridliga element: Miljö och sällskap. Om vi serverar en utsökt entrecote i ståndsmässig GK-miljö, så är det självklart att denna smakar bättre än om exakt samma rätt presenteras i en drängstuga där lindrigt nyktra invånare sitter och luktar svett och släpper väder. Vi utgår hädanefter från att miljön gör anrättningen rättvisa.
Sällskapet? En vacker dam, exempelvis min hustru eller någon av mina älskarinnor, stärker aptiten i långt högre grad än en kvinna med skäggvårtor, dålig andedräkt och lökringar under armarna. En mansperson med dessa attribut är etter värre.
Sammanfattning: Trevligt sällskap och trevlig miljö är en förutsättning för att anrättningen skall komma till sin rätt.
Vi hoppar inledningsvis över råvaror och recept och pekar på den materiel som är nödvändig för ett prima slutresultat:
Kniv. En vass kniv, duger den? Icke. Den skall vara in i helvete vass. Så vass att man skär sig bara man tittar på den. Mittåt! En gammal sanning lyder:” Det är inte på de vassa knivarna man skär dig. Det är på slöa som slinter”. Formen skall vara anpassad efter uppgiften. En smal filékniv går kanske att skära bröd med, men du kan förbanne mig inte filea fisk med en tandad bröd kniv. Det bär för långt att beskriva varje variant men vi kan påstå att man behöver att antal knivar för att vara rustad för stordåd. Köp ingen billigt skit. Kvalitet kostar, och försök inte slipa om du inte kan. Lämna till en fackman för åtgärd. Apropå skärpa, så visar man i ett reklaminslag en person som skär upp en skiva smör genom förpackningen. Avväpna en sådan virrpanna.
Vi hinner ett par saker till under denna lektion. Köttet har skurits och fiskfilén är ansad. Nu skall det tillagas. Endast en fullblodsidiot lägger maten i en teflonpanna. Teflon! Smaka på det ordet. Går inte tankarna med automatik till sjukdom, lidande och kvalfull död? Teflon avger giftiga ämnen och de tål inte att repas av metall utan måste hanteras med bestick av plast, eller i bästa fall av trä.
En kock, värd namnet, använder naturligtvis stekpannor och grytor av gjutjärn. Så har man gjort i århundranden och det har funkat. Inte bara funkat. Det har fungerat fantastiskt bra. Ett varningen ord. Det finns omdömeslösa individer, som vid rengöring misshandlar sina gjutjärnspannor och grytor med diskmedel. För helvete! Endast hett vatten. Punkt slut.
Kastruller kan vara av skilda material. Koppar är dyrt, men elegant. Aluminium lite B, och emalj är överkurs. Det finns ingen anledning att inte använda rostfritt. Fungera i alla väder men det finns små detaljer som gör dem bättre eller något sämre: Gradering i liter och deciliter är bra. Glaslock likaså. Det ger inblick i kokprocessen. Och slutligen: Handtag i samma material, rostfritt. Ingen plast eller trä som tar stryk om skaftet hamnar över en sidoplatta som man glömt stänga av.”
Detta var första lektionen av ”Gillis Svullbuks Matblogg ” Vi kan ana hur läsekretsen suger i sig hans väl underbyggda råd. Någon besserwisser, boende i centrala Mönsterås kanske säger:” Va fan, det där visste jag redan” Javisst, men tillämpa då för bövelen dessa kunskaper och stå inte och skär falukorv med en gammal rostig morakniv på en bakterieinfekterad skärbräda av plast. Vederstyggligt!
Ni andra, ödmjuka och kunskapstörstande, kan se fram mot avsnitt nr.2 i serien som handlar om porslin, glas, bestick och dukning.
F.ö. är det fredag och vi tillönskar alla våra läsare i GK en trevlig helg. Utsocknes får ha det så gott som omständigheterna medger.
Nästa inlägg på GK-bloggen kommer inte att handla om mat, utan vi uppmärksammar den alarmerande bristen på lärare i riket. Här har allmänheten åsikter, så ni kära läsare kan redan nu försöka vässa era argument som vapen i en förhoppningsvis givande diskussion.
Näthat
Det påstås vara billigt att handla över det s.k.” Nätet”.” Billigt är väl bra, och gratis ännu bättre? ”Säg inte det. Vi på GK-bloggen som har förmågan att se konsekvenserna av kortsiktigt handlande, inser att det är slutresultatet som räknas. Billiga varor från ex. Kina kanske på sikt är förödande för rikets ekonomi.
”Hur resonerar han nu, Bloggardjäveln ”
Jo, så här: Ponera att Nätet tar över det mesta av handeln. Butiker går i konkurs och handlare och expediter blir arbetslösa. Detta leder till ekonomiska svårigheter som i sin tur kan orsaka sociala problem av allehanda slag. ICA- handlare som tidigare haft god ekonomi drabbas mycket hårdare än tiggarna utanför entrén till butiken. Dessa är inte van vid annat än lite mynt i en pappersmugg, men grosshandlarfasonerna sitter i, och armod är svårt att acceptera när man tidigare haft det gott ställt. Till slut sitter handlaren själv med en mugg utanför sin butik. Som ingen besöker. De få slantar han får in, går oavkortat till Systembolaget. Snart har vi missbruk och hustrumisshandel i släptåg.
Ja, vi kan stanna där. Det räcker, även om vi kan peka på en mängd andra negativa effekter av näthandel.
Nu är det upp till samhälle och stat att agera. Lägg på tullar, straffavgifter, moms och mens mm. så att nätpaketen blir dubbelt så dyra som varor handlade över disk. Mest förödande är kanske att Post Nord vid ökad näthandel får ännu fler paket att slarva bort, eller tulla på innehåll.
Bort med Nätet, och låt oss återinföra lite gammal, trivsam människohandel.
Under- och Mathållning
Matlagningsprogram är högsta mode. Det är Mästerkockar och Kockarnas mästare. Vi har glada Mat-Tina ,som råkar rimma på flina. Vi har hysteriskt glada och ständigt flabbande Mandelmän som lär oss koka saft på fårull och vattenkrasse. Morberg stoppar fingrarna i såsen och Plura står med bar överkropp och rullar köttbullar. Många tycker inte det är så aptitligt, men Plura är förlåten för han och” Eldkvarn” är bra.
Det är Dessertmästarna och Hela Sverige bakar. Nu hoppas vi på” Hela Sveriges bakar” så att också Gay- rörelsens legitima intressen tillgodoses. Gardell och Levengood kan vara domare så slipper de vara med i Mello för att få lite uppmärksamhet. När alla ätit upp sig ordentligt är det dags för bantningstävling Biggest Loser och slutligen hamnar man på sophögen: Farmen. Det kanske låter som om vi är lite kritiska, och det är vi.
Nu skall allt bli bättre. GK-bloggen kommer starta en serie som skall handla om förstklassig matlagning och prima råvaror, som omväxling till moderna tveksamheter av okänt ursprung. Serien skall heta” Svullbukens Matblogg” och vi skall förmedla tips på hög lukullisk nivå. Fokus skall vara hederlig gammal svensk husmanskost som mättat befolkningen under århundranden. Inget utsocknes tjafs och slafs, utan riktig GK-matlagning från grunden.
Vår kock har gjort sig ett namn på den lilla trivsamma kvarterskrogen” Gröna Köttet” här i GK. Namnet anspelar på att det handlar om animalisk mat och stationeringsorten: Gröna köpingen. Krögaren har Österrikiskt påbrå, men kan trots detta laga annat än schnitzel och knödel. Hans rätta, tyskklingande namn är Gillis Schwullbuch som har försvenskats till Svullbuk. Han gör skäl för sitt smeknamn. Vill man vara positiv kan man säga att han har en trivsam rondör. Smällfet, kanske kommer sanningen närmre. En kock skall vara tjock, inte magerlagd. Det handlar om marknadsföring. En utmärglad kock reser frågan: ”Vågar han inte äta sin egen mat?”
Vilt och fisk kommer att inta en central position, medan grönsaker kommer att behandlas mer översiktlig. I den mån det förekommer kommer det att vara, just det, behandlat. Inget rått, grönt, salmonellainfekterat elände.
Inom kort presenterar vi första avsnittet. Det kommer att handla om matlagningens och ätandets verktyg: Kastruller, stekpannor ,knivar, grytor ,bestick, tallrikar, glas mm.
Välkomna till bords. Om ni kan föra er i finare salonger.
Morgontidningar
I dag hade vi två tidningar att ta del av. Orsaken är att vi glömt att hämta fredagstidningen. Nu gjorde det inte så mycket, för även gårdagens nyheter var färska tack vare den relativa kylan i brevlådan.
Termometern- OT domineras i dessa tider av kriminalitet och medborgargarden. Här i GK är det lugnt, men i grannsocknen Mönsterås är det ett herrans liv. Ja, det handlar inte om kyrkan utan annan verksamhet av tveksamt slag. Allt skylls på frånvaron av polismän. Här har vi positiva nyheter. Bloggen stötte samman med vår Jakt och naturexpert Alvar Alvarsson . Denne hade ärende till Gummiverkstaden för att byta till vinterdäck på sin reservbil som stått oanvänd en tid på grund av snö och halka. Lite sent påtänkt kan tyckas, men Alvar ligger oftast ett halvår fel gällande däckbytesrutinen. Nåja. Hundra meter från verkstaden blir Alvar uppvaktad av en polisbil med blåljusen påslagna. Dessa lagens oförvitliga väktare hade uppmärksammat ett trasigt blinkerljus och det hela slutade med böter på 500:-. Alvar är så klok att han inte käftade och ifrågasatte varför de inte jagar rattfyllon och avställda fordon i stället. Då hade det nog lagts till en nolla på bötesbeloppet. Fegt? Inte alls. Slugt!
Vi läser att Mönsterås fått en ny kulturchef. En man som flyttat från en stor villa i Sveg till en etta med kokvrå. Han säger sig vara intresserad av cykling, tennis, fiske och att paddla kajak Här kan vi både gratulera och beklaga. Cyklingen kan bli framgångsrik för tidningen upplyser om att första spadtaget till en cykelväg Mönsterås -Timmernabben nu tagits. Om nu chefen känner för att cykla till Nabben kan vi glädja honom med att vägen även går därifrån.
När det gäller tennisen ser det dystrare ut för flertalet banor är nog i ganska dåligt skick. Samma sak med fisket. Det kryllar inte av matfisk i Viken trots gäddfabriker och annat. Men det blir säkert bättre. Beträffande Kajaken är nog ett gott tips att paddla redan nu, innan vattenskotrar och andra fartvidunder ställer till ett helvete för fridsammare sjöfärder
En artikel berättar att man går ner i vikt om man äter långsammare. Forskningsresultaten var kanske inte entydiga. Om man äter mindre är dock sambandet kristallklart.
Slutligen noterar vi en rubrik:” Utebliven tömning orsakar irritation” Vi trodde det var precis tvärt om ,i en normal, lite slentrianmässig relation.
I kväll tittar vi på ”Mello”. Inte på Moncho eller Mendez utan på Jessica Andersson. Hon är betydligt snyggare, och hur hon låter skiter vi i.
Trevlig lördag! Har ni tur är vi tillbaka ganska snart.
Hur känns det?
Det formligen vräker in medaljer till oss svenskar från Sydkorea. Vi skriver Sydkorea för vi är osäkra på stavningen av vintersportorten.
Deltagarna är beundransvärda. Dels för enastående prestationer, men framför allt för det tålamod de svarar på reportrarnas fråga: Hur känns det? Hur kände du innan start? Hur kände du inför sista skottet? Hur kände du vid första mellantiden? Hur kände du när du passerade mållinjen?………………………
Vi har förståelse för reportrarnas frågor, men det kanske gick att variera.(Nu sitter det kanske några hemma i stugorna och tänker: Det skall han säga med sin tjatiga blogg, samma skit hela tiden)
Vi satt nästan och blev lite blanka i ögonen när man såg hur glada Hanna Öbergs lagkamrater var över hennes seger. Det var kramar och lovord som aldrig ville ta slut. Äkta glädje ända in i märgen.
Grattis alla Svenska deltagare. Det är roligare än vanligt att vara svensk. Nu hoppas vi att det aldrig kommer att visa sig att medaljerna bärgades med hjälp av otillåtna substanser. Vi tror inte det.
Nästa gång skall vi få veta hur våra lokala hjältar Grin-Olle och Bussiga Berra svarar på frågan: Hur känns det, efter att de lyckats alt. misslyckats med förelagda uppgifter av sportslig eller osportslig natur.
Trevlig helg! Om vi inte hinner mer innan kvällningen
Anpassade åtgärder
Bloggen har som hastigast tagit del av dagens” Termometern –OT”
Vi läser att en SD-politiker i Oskarshamn gjort avbön sedan han uppmanat lärare till handgripligheter. Det lär ha handlat om ett missförstånd. Lärare skall inte bli våldsamma utan man menade att det handlade om att tillkalla ordningspersonal och att visa ut stökiga elever
På Hultsfredssidan läser vi om en liten gosse som slagit sin lärarinna med en bandyklubba. Kastat en hålslagare och dessutom kastat ur sig grova könsord. Anders Hultman vid Oskarshamnspolisen tycker att ”det kan vara bra att prata med pojken om det som inträffat och försöka reda ut orsaken till hans beteende”
Låter rimligt.
Gröna Köpingen 