Gröna Köpingen

Svullbukens matblogg:2

februari 28, 2018 at 6:59 e m 3 kommentarer

I förra inslaget redogjorde jag för materiel som behövs för tillagning. Nu är det dags att orda om de verktyg som skall se till att maten kommer på plats

Innan vi redogör för porslin bestick glas etc. vill vi orda något om möblemang , bordsplacering mm. Äter man på restaurang eller motsvarande får man naturligtvis hålla tillgodo med det möbler som står till buds. Att släpa med sig ett eget campingset skulle se fånigt ut och vore förmodligen maximalt obekvämt.

Skall man bjuda till fest i det egna tjället har man fritt val men det finns det en del att tänka på. Matbordet bör vara så rejält tilltaget att det rymmer allt som skall fram. Avlastningsbord skall inte behövas och att springa ut med potatisbunken när alla har fått en ranson är orationellt. Bordet får gärna vara rektangulärt med ett ben i varje hörn. Inga tvärslåar och annat elände som är i vägen för smalbenen och som hindrar lite tåflirt om man hamnat mitt emot en attraktiv dam. Stolarna skall naturligtvis vara sittriktiga och stabila. I normalfallet utan armstöd, men om erfarenheten säger att det i sällskapet ingår individer som brukar bli gediget beskänkta kan armstöd vara passligt för att förhindra fritt fall i sidled.

Bordsplacering är ett delikat problem. Normalt brukar man rekommendera ”varannan damernas” men allt fler frångår denna princip. Att ha herrarna samlade i en sammanhållen grupp, och samma sak med damerna är en trivselfaktor av rang. Varför? Hur många damer är intresserade av vilken väg haren tagit under drevet vid ett jaktprov? Är de fascinerade av stora gäddor som tagits på ultralätt haspel och 0,15 lina?  Icke. De bryr sig lika lite som männen intresserar sig för skvaller om skilsmässor eller amningspsykoser. Herrar vill tala om väsentligheter i lugn och ro och inte störas av feminint pladder.

Vi vill passa på att ge kvinnorna en känga. Kvinnor är alldeles fenomenala på att avbryta och prata i mun på varandra, på ett sätt som skulle få normalfuntade män att skämmas: Någon kanske håller på att berätta om en spännande resa till Ullared, när en väninna som suttit i egna tankar och inte lyssnat, bryter in: ”Har ni hört att Gullan är gravid.”

Nej, könssorterade grupper är bra och underlättar också servering av dryck. Sötsliskigt, vitt vinblask till damerna vid ena bordshalvan, och öl och snaps till herrarna vid den andra. Rationellt.

Oavsett vad man dricker så skall det ske ur ett glas som gör drycken rättvisa. Man kan generellt säga att drycker i tunna glas smakar bättre än samma dryck som serveras i tjocka, otympliga. Duralex är typexempel på sistnämnd. Glasets form och storlek är viktigt. Stora, tulpanformade, tunnväggiga glas gör att ett gott vin kommer till sin rätt. Snapsar serveras i spetsglas. Stora. Inget underdimensionerat skit som bara rymmer en ynklig 4:a

Bestick är ofta ett sorgligt kapitel. Små tingestar med smala runda skaft är ovärdigt och odugligt. Gafflar med trubbiga tänder likaså.  Har ni försökt att spetsa en liten förbannat hård, hel rödbeta med en trubbig gaffel? Den sprätter iväg och hannar på duken eller i bästa fall på golvet där den kan trampas ner i mattan utan att värdinnan märker något. Jo, hon märker det dagen efter men då är mattan full av rödvinsfläckar och betan gör varken till eller ifrån. Rödbetor skall vara skivade av tämligen stora exemplar. Ja men de små då?  Vad gör man med dem?: Kreatursfoder.

Tallrikar. Även här har vi en ledsam trend. En flat tallrik stall vara stor och rund. Inget fyrkantigt modernt skit som man stöter på allt oftare, tyvärr. Man tappar aptiten. Färgen är inte oviktig. De får gärna vara vita, eller i ett gammalt hederligt blått eller grönt mönster a la Rörstrand. Bara de inte är orange eller rosa. Djupa tallrikar skall också vara stora och cirkelformade. Soppa bör inte serveras i små byttor avsedda för kattmat. Fördelen med en stor djupa tallrik är uppenbar. Man kan luta sig in över bordet en aning, och ev. spillning hamnar i tallriken, inte på duken eller i knät. Det är svårt att spilla med precision i kattmatsbyttan.

Vi fortsätter med imbecilla porslinstrender. Även på bättre näringsställen kan man numera få ex. kötträtter serverade i halvstora djupa tallrikar med höga kanter. Hur har man tänkt? För att han chans att spetsa något på besticken får man sitta och äta med onaturligt högt vinklade armar och handleder. Sådan ställning ger med tiden belastningsskador.

Slutligen vad gäller porslinet: Tallrikarna skall vara uppvärmda. Ja inte de till sill, men för varma rätter

I övrigt bör på bordet finnas servetter. Gärna linne.( Inte ett linne, av linne.) Levande ljus kan accepteras men inte stora blomsterarrangemang som tar plats och skymmer sikten. Detta gäller, även om dekorationen råkar vara komponerad och lanserad av vännen Ernst. Måttfullhet är en dygd. Det är maten som skall stå i centrum. Inte ett växthus.

Måttfullhet med mat är däremot intet ett måste. Nästa gång skall vi börja presentera rätter så delikata och vällagade att ett omåttligt frosseri blir oundvikligt. Några smakprov, för att redan nu stimulera salivflödet: Isterband, Rotmos med fläsklägg, Lutfisk, Stuvad abborre,”Bandykorv”

Smaka på det

Entry filed under: Diverse.