Archive for mars, 2018
När smöret tystnar. 3
Påskafton. Påskhelgen förknippas till en del med lidande och elände, och Bloggen skall spä på bedrövelsen med ännu ett avsnitt ur succén ”När smöret tystnar.” Trots detta: Glad påsk!
Förra gången slutade med att ett antal barn hoppade i Lektor Hannibals fond i badtunnan. Det gick dessbättre bättre än väntat. Harald hade, som en effekt av Skogsstjärnan, slarvat med eldningen, så fonden var inte speciellt varm. Att barnaskaran tystnade berodde på att de snabbt insåg sitt misstag och hoppade ur tunnan i tid. Jo det blev 20 % procentiga brännskador, sammantaget. Det var 10 barn så det blev bara 2 % per capita.
”Världen är ibland liten”, men slumpen stor. Det visade sig att ett av de badande Stockholmsbarnen var kusinson till in – och utbilllningsminister Gustav Violin. Vilken lycklig slump
Harald Hannibal har helt snöat in på Gustav Fiolin. Hans fientliga inställning antar sjukliga proportioner och han drar sig inte ens för att nyttja oskyldiga barn för att komma åt skolministern. Denne är fullständigt oduglig, det är sant, men det finns gränser. Den lille kusinsonens 2% brännskada var tämligen bagatellartad och orsakade inget större lidande men nu ser lektorn en möjlighet.” Oh, du min lille vidbrände stackare. Vi måste se till att du inte får framtida men, men då krävs det nedkylning. Följ med in i frysrummet så skall vi påbörja rehabiliteringen”. Det lilla kusinbarnet hade gått i en multikulturell förortsskola och visste till följd av detta inte vad rehabilitering betydde, men han följde snällt med.
Gossen huttrar, dels av köld men också vid åsynen av styckningsdetaljer som ligger på hyllorna. Det är filéer, biff, innanlår högrev mm. och en liten trevlig fransyska vilar på översta hyllan. Kusligast var nog tjurens huvud med de sylvassa hornen som Harald sparat som minne. Hans avsikt var att senare stoppa upp det. Okänt var.
”Ställ dig där borta i hörnet och tryck din brännskadade tumme mot den kalla väggen. Du blundar och räknar sakta till hundra, sedan, är skadan läkt: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ………………….98 99 100.”
När gossen öppnar ögonen är det kolmörkt. Han vet ungefär var dörren är. Han trevar sig dit bara för att upptäcka att den är reglad. Utifrån. Det finns ett ordspråk som lyder ” Bränt barn skyr elden”. Köld är lika motbjudande, ja värre. Den lille parveln fryser redan fruktansvärt: ”Hjälp, Hjälp, jag fryser ihjäl. Hjälp!”
”Regeringskansliets Växel. Vem söks? ” ” Jo jag skulle vilja tala med utbildningsminister Gustav Fiolin”.
”Fiolin, vad kan jag stå till tjänst med?” ”Du känner inte mig men jag känner till dig, tyvärr. Framför allt känner jag din kusin-son som snart är lika kall som du efter valet. Han sitter inlåst i ett frysrum och han slipper inte ut förrän du meddelat din avgång. Det hastar. Lyssna:” Hjälp Hjälp jag fryser snart ihjäl hjälp”.
”Jaså, den lille förbannade snorungen. Han är en satunge som gott kan sitta kvar. Hans far röstar på moderaterna. Jag skiter i den lille vanbattingen. Ajö!”
Ännu ett bakslag ”Men vad i helvete! Har inte folk något medlidande. Vilken avskyvärt kall och hänsynslös människa”. Harald besinnar sig och inser att ett barnamord till ingen nytta bör undvikas. ”Oh nej! Hur gick det här till stackars lille vän” Gossen vacklar ut genom dörren stelfrusen och lika blå som sin moderata pappa. ”Snälla farbror. Får jag värma mig i badtunnan”. Temperaturen är nu nere i 30 grader så Harald nickar bifall
Ännu en plan som sprack. Allt går åt helvete för Harald som till följd av sina tillkortakommanden blir trött och deprimerad.
Men. Depressionen viker och förbyts i eufori. Hans fond blir en makalös succé. Alla som får smaka öser översvallande beröm över den ljuvliga smaksättaren. Och, bäst av allt: Harald har mängder. En hel badtunna full. Han inser att han aldrig skall kunna få till ett nytt kok med alla de ingående, mer eller mindre slumpartade ingredienserna: Hudavlagringar från badande fruntimmer. Blötlagda skolbarn från huvudstaden och lite annat smått och gott som av misstag ramlat i under resans gång. En period valde traktens kajor nattkvist i en lind bredvid tunnan.
Fonden buteljerar på småflaskor som säljs till hutlöst pris. Produkten får namnet:” Farbror Haralds Barnfond”.
Äntligen långfredag
En lite annorlunda fredag. Ingen tidning, och inget te på sängen eftersom hustrun är bortrest. Nåja det får gå ändå.
Vi minns barn- och ungdomens långfredagar. Föräldrarna var inte påtagligt religiösa, dessbättre, men höll på gamla traditioner att man inte skulle ha roligt på långfredagar. På radio spelades bara s.k. seriös musik vilket inte störde mig för jag var redan tidigt på det klara med att klassisk musik var bättre än Thory Bernhards.Värre än ”Nidälven” och” Vildandens sång” kan det inte bli. Det skulle möjligen vara ”Mjölnarens Irene”
Biograferna var stängda och danstillställningar var inte att tänka på. I dag är det annorlunda. Nöjeslivet rullar på som vanligt och stackars Jesus hänger bortglömd på sitt kors. Inte av alla, för det finns fortfarande de som tror på gamla sagor. Det är fantastiskt att dessa berättelser fortfarande kan hålla delar av befolkningen i sitt grepp. Att häda var förr straffbart. Inte idag (Sverige) och jag tar risken. Kanske kommer jag att en dag stå inför det himmelska skranket och få en tumme som pekar nedåt. Jag får väl försöka uthärda värmen.
Ute är det kallt och om jag inte missuppfattat så var mars månad, 2018, den kallaste i historien. I Sverige. Nu får Klimatförändringsförnekarna lite vatten, eller snarare snö, på sin kvarn. Nåja den töar bort och snart är det varmt och djävligt igen.
Glad påsk alla läsare! Påsken har det goda med sig att man med gott samvete kan ta en välförtjänt snaps till ägg och sill, även mitt på dagen. Gärna OP, Piratens besk eller, i nödfall, Skåne.
När smöret tystnar. 2
Ännu en hejdundrande succé för GK-bloggen. Redan efter första avsnittet överöses vi med beröm för vår fruktansvärt spännande serie: ”När smöret tystnar”. Signaturen” Nervklen” skriver:” En oduglig skolminister. En sjukligt glad fårägare, en ilsken tjur som fälls i språnget med en välriktad 30-06, och brutala slaktmetoder blir nästan för mycket. Gud så spännande. Mina sorbril är slut, men jag måste läsa fortsättningen, även om det knäcker själslivet för gott”.
Signaturen Semlan är imponerad av den skicklige jägaren som fällde den rasande tjuren. Hon vill gärna komma i kontakt med mästerskytten, Vesslan Norberg, samtidigt som hon beklagar att skottet räddade livet på Gustav Mandelmassa. Vi skall kanske också nämna signaturen ”Bert”. Vi är lite osäkra på vad han tycker, men vi väljer att tolka det positivt. Det är nog Skolministern som hans svavelosande svordomar avser. Nu kommer andra delen av dramat.
”Trehundra kilo oxkött är en ansenlig mängd. Ja allt är ju inte kött, men det blir drygt 200 kilo när ben och skottskadan avräknats.
”Nu du Gustav Mandelmassa får du lägga grönsakerna åt sidan om du skall mäkta med att äta upp din gamle avelstjur”.” Ha ha ha hihi. Kommer aldrig på fråga. Ha ha ha hi hi hi ha ha . Det är skytten och du Harald som skall dela. Jag är evinnerligt tacksam att jag lever och att jag slipper den förbannade tjuriga oxen. Ta hand om köttet och laga något riktigt gott till familjerna.”
Tjuren delas i två halvor och Harald åker hem och hänger sin del i garaget. Bilen får stå ute. Man brukar prata om att nöt och vilt skall hänga i 40 dygnsgrader, men Harald är lite påläst och vet att den siffran utan vidare kan dubblas för bästa resultat. Temperaturen i garaget är ca 4 grader och det betyder att halvan kan hänga ett par-tre veckor. Lektor Hannibal håller noga koll på sin kropp. Inte sin, utan slaktkroppen. Efter en vecka har köttet fått små prickar av mögel och det är ett gott tecken på mognad. När han trycker med tummen på låret (tjurens) så blir det en liten grop som blir kvar en god stund.
Hannibal har också en annan” halva” att hålla reda på. Vi påstår inte att han är alkoholiserad, men vi kan med gott samvete förmedla kännedom om att han inte tackar nej när det bjuds. Detta är väl känt av alla, utom hustrun, men hon är å andra sidan död. Det var hustruns frånfälle som ökade Hannibals konsumtion. Plötsligt fick han sköta hemmets sysslor själv. Städning och tvätt är själsdödande, så för att gör detta, i och för sig föga betungande arbete uthärdligt, sökte han sällskap av flaskan. Matlagning tycker lektorn däremot är trevligt så han har med tiden skaffat sig en inte föraktlig kunskap.
Nu är tjurhalvan mogen att tas om hand. Han vakuumförpackar och stoppar i frysen. Han befintliga frys är snart full men han får nys om ett mobilt frysrum på en skola på landsbygden där man av besparingsskäl skall lägga ner skolköket. I stället tar man maten från ett storkök, 18 mil bort. Hannibal får köpa frysen för en rimlig penning och snart är köttet på plats.
Förutom kött så har styckningen inbringat en försvarlig mängd ben och rens. Vi vill än en gång påtala att Harald är en skicklig kock så han inser att han sitter på en guldgruva som lämpar sig utmärkt att koka fond på. Ganska tidigt under sin matlagningskarriär insåg han att” Knorrs buljongtärningar” och ”Bong Touch of Taste” bara är till för amatörer.
Till sin stora glädje får han också benen från Vesslan Norbergs halva och nu är han rustad för stordåd. Kökets största kastrull räcker inte till och den gamla vedeldade bykgrytan är också i minsta laget och har använts till rödfärgskok som lämnat svårsanerade färgrester. Men Harald finner på råd. Hans hustru propsade en gång i tiden på att de skulle skaffa en, vid den tiden, trendig vedeldad badtunna. Där satt hon med sina syjuntavänninnor och värmde upp fläsket och släppte ifrån sig både det ena och det andra i det bubblande vattnet. ”Den måste gå att använda tänker Harald”.
Skall man koka fond så är det ett måste att benen först rostas i ugnen. Naturligtvis räcker inte heller denna gång köket till. Harald passar på att elda en del trädgårdsavfall och över glöden efter brasan rostar han benen till gyllenbrun kulör. Nu är det dags att elda upp badtunnan. ( ja inte elda upp utan värma) Sagt och gjort och snart har han några hundra liter vatten som sjuder. En fond skall sjuda, inte koka, en process som tar sin rundliga tid. I med benen, renset, lök, morötter och lite annat smått och gott. Han kryddar inte för han räknar med att rester från tidigare användning skall ge en trevlig, pikant smak. Nu skulle han naturligtvis tillsatt rödvin, men ett par flaskor Merlot som hustrun lämnade efter sig, förslår inte långt. Istället slår han i ett försvarligt antal liter ”Skogsstjärnan” som han inhandlat av en driftig egenföretagare på landsbygden.
Nu är de bara att vänta och hålla brasan vid liv. Det blir lite drygt och enahanda. Harald har sparat en flaska Skogsstjärnan för eget medicinskt behov och han tycker efter en stund att hans lekamen kräver lite vederkvickelse. Vi hoppar över detaljerna och noterar bara att Harald blir lite beskänkt och faller i dvala.
Några barn, avkommor till Skolverkspersonal från huvudstaden som är på besök i kommunen, går förbi Haralds trädgård och ser att det ryker frånbadtunnan. ”Snälla farbror. Går det bra att vi badar i tunnan”. I sitt lite dimmiga, yrvakna tillstånd, uppfattar han bara:” Går det bra?” ”Jajamän det går bra, jättebra”
Han slumrar ånyo in, men väcks av fasansfulla skrik. ”Vad var det?” Han hinner inte uppfattar orsaken till oljudet innan de små barnen tystnar.”
Vad är nu detta? Fullständigt fasansfullt! Vad är det för en idiot som kan skriva något så sjukt? Här måste vi krypa till korset och erkänna att vi engagerat en spökskrivare. Inte David Lagercrantz, utan bättre. En mansperson boende i de centrala delarna av vår grannsocken Mönsterås. Blir berättelsen för vidrig kan inte GK- bloggen hållas ansvarig, därför fortsätter vi publiceringen, utan dubier.
RIO- konferensen
Vi glömde att i morgonens inlägg flagga för den stundande RIO- konferensen här i Gröna Köpingen. RIO står, som säkert alla vet, för:” Regionalklimat i olag”. Avsikten är att samla ett antal lokala klimat- och miljöexperter för samråd inför det stora internationelle klimatsymposiet i Fagerhult nu till sommaren. Det finns ett fåtal, högljudda Klimatförändringsförnekare (KFF) här i GK och vi skall syna dessa i sömmarna, och även de irrlärare på riksplanet som de lutar sig mot
Konferensen äger rum i Olsons lada och alla intresserade är välkomna att bänka sig efter obligatorisk kroppsvisitering och vapenkontroll. Vi återkommer med vidare information om datum och klockslag.
Klimatsmart mattransport och konstigt gräs
Det kommer ständigt nya larmrapporter om miljö, klimat och annat elände. Nu senast är det en forskningsrapport som visar att bomullskassar för matinköp är skadligare för miljön än plastpåsar. Bäst är plastkassar som återanvänds ett antal gånger. Allra bäst är kanske inga plastpåsar alls. Stamkunderna på Systembolaget är därvidlag goda föredömen. De tar kvartingen direkt i innerfickan.
Konstgräs har också hamnat i skottgluggen. Problemet är mikroplaster som kommer från konstgräsplaner och till slut hamnar i haven. Detta är inte bra, påstår expertisen, och det får vi kanske tro på. Här har vi ett lysande exempel på onödig klimatbelastning
Konstgräs? Det är varken gräs eller konst. Bara konstigt. Ett av alla idiotiska mänskliga påfund utan egentlig nytta. ”Ja men där gräs inte trivs så bra på grund av klimatet, där kan det vara en förutsättning för ex. fotboll. ”Är det på det viset så får man skita i att spela boll. Åk skidor, spela pingis ,bingo eller vad faen som helst. Miljön skall inte behöva ta stryk på grund av överambitiöst bollsparkande på fel breddgrader.
Mittåt: Ingen Bingo. Måste man ta bilen till Bingohallen så river däcken upp skadliga partiklar ur asfalten. Spela inte Bingo: För miljön och själslivets bästa.
Spela fotboll, golf mm. På gräs, naturgräs. Det är naturligt.
Nya tider
Klocka är inte kvart över sju. Kvart över åtta enligt nya tideräkningen. Som pensionär bryr man sig inte så mycket om tiden. Jo den som förhoppningsvis återstår.
Skiftet mellan sommartid och vintertid är onödigt. Låt det vara sommartid året runt. Bara det inte blir sommar hela året. Så illa skall det väl inte bli trots den globala uppvärmningen. Som inte existerar enligt ”experter” med skygglappar.
Nu skall vi ut och njuta av vårvintern och studera skator och kråkor som flyger omkring med bomaterial lite kors och tvärs. De har nog svårt att bestämma sig för om det är dags för bosättning ännu. Enligt almanackan är det hög tid.
När smöret tystnar
I dag är det premiär för vår hett efterlängtade och med spänning emotsedda skräckskildring i mat-, kök- och skolmiljö:” När smöret tystnar”. Vi har tvekat beträffande publicering. Klarar våra känsliga tittare av brutala berättelser och starka senor i slakthusmiljö och kök? Tror nog det, trots allt, och vi är villiga att ta risken med tanke på det höga folkbildningsvärdet. Men obs! En varning. I berättelsen kan gamla människor fara illa och dö. Medelålders damer likaså, och ännu värre. Manspersoner i sina bästa år kan råka illa ut. Extra tragiskt är det att barn kommer till skada, och värsta av allt: Djur. Någon liten urgullig Kisse kan bli överkörd och rent outhärdligt blir det om en säl med sina stora runda ögon fastnar i ett bottengarn och drunknar. Vi hoppas att sälen klarar sig och får äta sig mätt av laxen i fiskarens nät. Nu drar vi igång :
Lektor Harald Hannibal slänger en bunt matteskrivningar i papperskorgen.” Förbannade idioter. De begriper inte ett skit. Hur i helvete skall det kunna bli samhällsnyttiga medborgare av dessa degenererade pundhuvuden”?
Hannibal har just rättat det senaste matteprovet för årskurs 9. Inte ett enda rätt. Jo man har skrivit sitt namn på rätt rad men i övrigt är det blankt. Tyvärr hade Harald delat ut fel prov. I hastigheten kopierade han upp ett gammalt prov från Universitetet som han hade liggande, men tidsbrist gjorde att han inte hann rätta till sitt misstag” Men va faen. Skall de gå vidare till högre studier så är det lika bra att de får testa på ekluten redan nu”
Harald känner sig lite missmodig. Han har genomgått en för kommunen kostsam utbildning ”Utmanande lärande” och när ungdjävlarna blir lite rejält utmanade kan dom inte prestera ett piss.
Han bläddrar lite förstrött i en gammal dagstidning som ligger på skrivbordet och hans lite trötta ögon hamnar på en bild av skolminister Gustav Fiolin. Det är som om blixten träffat Lektor Hannibal. Något som kanske kan liknas vid en inverterad religiös uppenbarelse och frälsning, sköljer genom Hannibals lekamen. ” Allt är den där förbannade sillmjölkens fel. Helvete! Han skall straffas . Hårt. Brutalt. Helvetes djävlar
Från och med existerar inget annat. Han genomför pliktskyldigast sina lektioner men nu i form av PBL så han slipper att arbeta. Allt kretsar bara kring GF. Harald är i grunden en fridsam person, eller var, men nu känns ingen metod att röja GF ur vägen tveksam.
Tiden går och Harald hoppas hela tiden att sittande makthavare skall ta sitt förnuft tillfånga och kicka GF. Inget händer
Till slut ler lyckan mot Lektor Hannibal. Förutom matte, undervisar han i Natur, Samhällskunskap och Religion. Integrering är på modet, och han får en genial ide. Varför inte låta eleverna vara med om en halalslakt på landet i lugn hemmiljö. Det blir både biologi, samhällskunskap och religion på ett och samma bräde. Ni vet säkert att halalslakt är religiöst betingad och innebär att man skär halsen av de obedövade djuren, något som får lammen att tystna efter en stund.
Detta nya djärva pedagogiska grepp blir så omtalat att det även når den högsta skolpolitiska makten. Ett påbud dimper ner på Haralds bord: Skolminister Gustav Fiolin önskar närvara när denna historiska lektion äger rum. Yes! Yippie!!
Ett antal fårägande lantbrukare kontaktas för att efterhöra om de har lamm som är villiga att ställa upp. Det går trögt. Halalslakt är inget som tilltalar varken lamm eller bönderna men till slut blir det napp. En lite säregen fårodlare, Gustav Mandelmassa och hans fru Semlan boende i gränstrakterna mellan Gröna Köpingens civiliserade landsbygd och en grannsocken, kan tänka sig att släppa till några lamm om de får bra betalt och lite publiciteten ”En sak bara. Jag har en folkilsken tjur . Han blev helförbannad när jag försökte spänna honom framför harven och nu går han inte att handskas smed. Vi får se till att han inte kommer lös”. Haralds ursprungliga plan var att den lite synsvage och oftast berusade slaktaren, på grund av likheten mellan lammen och ministern skulle ta fel, men nu öppnas andra dörrar. Ladugårdsdörrar.
Allt är i sin ordning den stora dagen. Slaktaren är, som seden bjuder, rejält i ordning efter ett antal slaktsupar. Skolministern ser mindre tafatt ut än vanligt och eleverna längtar efter att se blod. En bristvara sedan klassens bästa mobboffer tvingats sluta.
”Ungdomar! Klättra upp på skullen så kan ni sitta skönt i höet och ha bra överblick”. Trots det usla provresultatet är Harald rädd om eleverna. Eller snarare rädd för föräldrarna om något skulle hända deras ögonstenar.
Nu skrider lektor Hannibal till verket. Obemärkt tar han sig in till tjuren Herodes och med risk för eget liv och sin lem lyckas han frigöra kreaturet från sitt bindsel. Sprudlande glad över sin nyvunna frihet rusar Herodes ut på stallbacken. Hans glädje förbyts i ilska när han får syn på Gustav Mandelmassa:
”Nu skall han få den förbannade, fåniga, flinande typen,” tänker tjuren. ”Han har torterat mig med sitt imbecilla skratt länge nog, så nu skall jag lära honom att hålla käften”. Herodes tar sikte på Gustav M. Tjurens avsikt är inte att ta miste på och Gustav Mandelmassa inser allvaret. Till på allt elände har han en röd tröja som Semlan tovat av egenproducerad fårull. Ni som sett den getingstungna” Tjuren Ferdinand” på TV i juletid har begrepp om händelseutvecklingen. Gustav springer för sitt liv men snavar och faller omkull i ett tjockt lager fårull som man av någon anledning lagt på marken på intilliggande åker. Turligt nog blir han liggande så djupt att tjuren inte kommer åt honom med sina sylvassa horn, men läget är prekärt. En vildsvinsjägare”, Vesslan” Norberg, som passerar på hemväg efter skyddsjakt vid en veteåker, inser allvaret och fäller det rasande djuret med ett effektivt ryggskott. Lektor Hannibal försöker avstyra, för tjuren har ju ännu inte gjort sitt jobb, men alla andra tyckte trots allt att Gustav Mandelmassa var värd att rädda till livet.
Här står vi nu med 300 kilo prima oxkött. Vad göra? Det tar vi i nästa avsnitt om ni läsare har godheten att tipsa om recept på rätter av nötkött. De behöver kanske inte vara så goda och nyttiga utan gärna hälsovådliga. Något att bjuda skolministern Fiolin på”
Detta var väl inte så farligt? Nåja, det blir nog värre. Trevlig helg!
Inför valet. GAS
Så är det då slutligen, och äntligen, dags att göra ett besök hos Kommuanalvalets troliga vinnare: Grön AnSamling. ( GAS). Vi tar för givet att läsekretsen är ganska påläst när det gäller GAS bakgrund och politiska agenda. Däremot är kanske inte persongalleriet så bekant och exponerat. Alla har nog vetskap om att Bloggred. har ett finger med även i detta spel, men vår portalfigur som vi skickar fram i frontlinjen när det osar katt kan kräva en presentation. Att vara partiledare är en inte helt riskfri uppgift. Denne får mestadels beröm och applåder men också spott och spe från omdömeslösa, utsocknes individer. Partiet har infört en demokratisk fördelning där Bloggred. tillgodogör sig det positiva, medan officielle partiledaren får ta skiten.
Vem är då GAS:s partiledare? Vi hyr in ett flinkt reportageteam från ”Termometern ” och beger oss till partihögkvarteret inhyst i Ohlssons lada. På känt kommunalt maner har man byggt ihop två gamla byggnader till ett: Ladan och före detta svinhuset. Byggnaderna är ännu inte helt om- och sammanbyggda och man kan fortfarande se spår av tidigare verksamhet. På dörren till GAS- chefens kontor sitter en gammal skylt:” Fargalt Grymte”. Lite trevligt att bli påmind om den gamla goda tiden då suggorna, till deras stora glädje, fick stifta bekantskap med en trivsam orne, istället för en trist, tvåbent seminör
Under sitter en ny skylt: ”GK-boss Snurre Strularsson”. Namnet ger lite isländska vibbar och släktforskning har visat att Snurre härstammar från några starkt inavlade islänningar som seglade vilse någon gång under medeltiden.
Teamet knackar på men ingen reaktion: Ingen hemma? Vi lägger örat mot dörren och kan förnimma svaga snarkningar. Intensivare knackningar resulterar i ett grymtande:” Vem där?” ” Det är ett team från” Termometern-OT” som vill göra att reportage beträffande GAS och dess frontfigur.” ”Oh fy för tusan, Termometern. Ni har väl inte Eva Bergfast- Johansson med? Det är en ilsken faen som nog kan skriva ner mej om hon fattar agg”. ” Det är ingen fara. Fotografen Bosse Åsafur är med och kan nog gå emellan om det drar ihop sig till handgemäng.” ” Nåja kom in”.
I en pampig Chesterfilfåtölj sitter Snurre med fötterna på skrivbordet. En salivsträng i mungipan vittnar om att han förmodligen sovit en stund. Han smugglar undan ett par tomma Carlsberg 5,7 och intar succesiv en mer statsmannamässig hållning. Rummet är ganska charmigt med vitkalkade träväggar. Kan vara ett verk av Ernst Kirchsteiger, men förmodligen är det originalfärgen som sitter kvar sedan svinhusepoken. Det lutar mot det senare för man kan förnimma en svag stank av gris.” Fy fan, vad är det som luktar?” utbrister Eva på sitt rättframma sätt.” Det är jag ”svarar Snurre något överraskande. ”Jag har i olika sammanhang stött på gamla legendariska politiker och ämbetsmän på riksplanet som sett allmänt försupna, skitiga och sunkiga ut, och jag vill inte vara bättre. Detta hör till bilden av en ämbetsman som haft lång och frekvent representation som en viktig del i det vardagliga knoget. Jag jobbar på att efter min politiska karriär bli landshövding, gärna i Kalmar län.
Vad förskaffar mig den äran”? ”Jo vi är lite nyfikna på dig som partiledare och så vill vi veta om det tillkommit något nytt och spännande i valmanifestet. Först: Vem är Snurre Strularsson?” ” Jo jag är en man i mina bästa år. Förutom ett gott förstånd har jag begåvats med ett minst sagt fördelaktigt yttre. Välbyggd kropp och adoniska anletsdrag. Det yttre är inte oväsentligt i jakten på kvinnliga väljare med gott omdöme”.” Har du figurerat i några tveksamma sammanhang i dessa Metoo tider?” ”Nej för böveln! Jag har daskat ett stort antal akterkastell, kvinnliga. Tryckt upp sekreterare mot kopiatorn och klämt på åtskilliga bröstkörtlar. Men, det har aldrig varit någon som protesterat. Tvärt om har de efterfrågat mer, en begäran som jag i mån av tid hörsammat. Men jag har tafsat med urskillnad. Jag har konsekvent undvikit kvinnor med regnbågsfärgade hemstickade tröjor, palestinaschalar och runda glasögon. Det skall vara knytblusar och ”den lilla svarta”. Plagg som ofta klär lite uttråkade och svultna högreståndsmadamer som sitter hemma och har tråkigt medan gubben spelar golf eller seglar i Karibien. Tacksamma och tillmötesgående objekt.
När det gäller manifestet finns smärre justeringar. Vi har ex. kunnat stryka vårt krav på Martin Timells och Dan Eliassons försvinnande. Timell har som bekant sanerat bort sig själv medan Eliasson har fått hjälp av högre makter. Deras sorti borde leda till att det instiftas en nationell helgdag för att fira.
Vårt huvudnummer är, nu som tidigare, krav på återinförd sträckjakt på Morkulla,( Scolopax rusticola). Bara denna enda punkt, som vi för övrigt har monopol på, kommer att säkra valsegern. Vi har över 250000 jaktkortslösare i riket och om alla dessa röstar på oss är saken klar.” ”Är det inte synd att skjuta dessa små stackare, och på sommaren dessutom? Skall det inte vara tyst och fridfullt i naturens barnkammare”, opponerar sig Eva. Snurre skiftar ansiktsfärg, och nu ser man fradga i mungipan. Dessbättre samlar han sig men man kan höra honom mumla något om ”amatörer och satans skogsmullar”. ”Vi skall be vår natur och jaktexpert Alvar Alvarsson förklara för dig hur saker och ting fungerar i naturen. Läs GK- bloggen Eva, så får du svar av Alvar. Nu har jag inte tid längre. Jag skall på möte med sociala myndigheten och diskutera ett ev. utskänkningstillstånd till en korvnasare som vill kränga bira vid bandymatcherna på GK- Gölens is.
Hej, och glöm inte rösta. Lyssna på din magkänsla, rösta på GAS.”
Litterär nyhet
Matlagningsprogram är populära. TV sänder att antal i veckan, av varierande kvalitet. En del är hyggliga men når inte samma klass som Svullbukens Matblogg.
Skräck och kriminalitet är också gångbart. Vi kan som exempel nämna när Leif GW bjöd in förre rikspolischefen, Dan Eliasson, till ” Veckans Brott”.
Nu tar GK-Bloggen ett genialt grepp. Vi skall kombinera mat, skräck och brott i en ny serie: ”När smöret tystnar”. Huvudperson är en gammal matintresserad lärare, Lektor Hannibal, som kommer att utföra en hel del vidrigheter både i köket och annorstädes.
Serien är så färsk att den inte är skriven ännu. Vi skall anpassa oss efter aktuella händelser och det kan tänkas att tveksamma figurer som ex. Donald Trump och Gudrun Schyman kommer med på ett hörn, om de inte ligger lågt och håller sig i skinnet. Det har vi inga förhoppningar om.
De som har vänligheten att skriva kommentarer till GK- inläggen kan också få en plats i historien. Men Obs! Dessa kommer alltid att framstå i en fördelaktig dager, i något fall kanske lite oförtjänt.
Politik och politiker har också sin givna plats. Man kan ex. tänka sig att berättelsen beskriver hur någon av GAS politiska meningsmotståndare halkar på det flottiga köksgolvet och med lite handräckning hamnar i en gigantisk köttkvarn. Resultatet blir råvara till hamburgare, eller så fraktas smeten till någon rötanläggning där GAS kan utvinns. Fullständigt vämjeligt men spännande.
Vi tror att detta kan bli något alldeles extra: Mat, skräck och spänning och kanske lite sex som en extra krydda. Här vill vi påpeka att när det gäller sexet så behöver det nödvändigtvis inte handla om Trump eller Schyman. Vi vill inte skrämma bort läsarna redan från start.
När serien startar är i dagsläget oklart. Det beror till en del vad som händer och sker ute i världen eller närområdet. Ni kära läsare kan bidra med tips om egenupplevt våld, sex, sadism, reumatism, egoism och annat som kan passa i en berättelse med fokus på lidande och elände. Det är alltså, till en del, upp till er läsare när vi drar igång
Skulle detta kunna tilltala läsekretsen? Vi tror det. De flesta tycker det är upplyftande all läsa om de som har det värre än vad man själv har.
Inför valet. SD
Måndag. Efter helgens festligheter kan det kanske vara dags för lite vardaglig, grå politik. Innan vi under vår politiska kontrollrunda till sist gör ett besök hos oss själva, GAS, skall vi beröra nykomlingen i Svensk politik, SD. Från en trög och trevande start, då andra partierna inte ville ta i SD, ens med tång, har SD seglat upp som något att räkna med, om omvärlden nu vill att de skall räknas. Vi inom GAS tycker nog att det är odemokratiskt att inte låta alla komma till tals även om man inte har så mycket att säga. Men, det är Sverigedemokraterna inte ensamma om.
Här i GK gör SD inte mycket väsen av sig. På riksplanet har det talats en del om rör, men vem som är deras språkrör här i GK har vi inte kännedom om. Vi tror att det finns en sympatisör boende i centrala Mönsterås i vår grannsocken, men det är det närmaste vi kommer i vår jakt på SD- anhängare med lokal anknytning. Vi lämnar SD för nu och återkommer när vi har mer kött på benen.
Nästa gång träffas vi hemma hos valets troliga segrare: Grön Ansamling, GAS. Välkomna!
Gröna Köpingen 