Archive for mars 28, 2018
När smöret tystnar. 2
Ännu en hejdundrande succé för GK-bloggen. Redan efter första avsnittet överöses vi med beröm för vår fruktansvärt spännande serie: ”När smöret tystnar”. Signaturen” Nervklen” skriver:” En oduglig skolminister. En sjukligt glad fårägare, en ilsken tjur som fälls i språnget med en välriktad 30-06, och brutala slaktmetoder blir nästan för mycket. Gud så spännande. Mina sorbril är slut, men jag måste läsa fortsättningen, även om det knäcker själslivet för gott”.
Signaturen Semlan är imponerad av den skicklige jägaren som fällde den rasande tjuren. Hon vill gärna komma i kontakt med mästerskytten, Vesslan Norberg, samtidigt som hon beklagar att skottet räddade livet på Gustav Mandelmassa. Vi skall kanske också nämna signaturen ”Bert”. Vi är lite osäkra på vad han tycker, men vi väljer att tolka det positivt. Det är nog Skolministern som hans svavelosande svordomar avser. Nu kommer andra delen av dramat.
”Trehundra kilo oxkött är en ansenlig mängd. Ja allt är ju inte kött, men det blir drygt 200 kilo när ben och skottskadan avräknats.
”Nu du Gustav Mandelmassa får du lägga grönsakerna åt sidan om du skall mäkta med att äta upp din gamle avelstjur”.” Ha ha ha hihi. Kommer aldrig på fråga. Ha ha ha hi hi hi ha ha . Det är skytten och du Harald som skall dela. Jag är evinnerligt tacksam att jag lever och att jag slipper den förbannade tjuriga oxen. Ta hand om köttet och laga något riktigt gott till familjerna.”
Tjuren delas i två halvor och Harald åker hem och hänger sin del i garaget. Bilen får stå ute. Man brukar prata om att nöt och vilt skall hänga i 40 dygnsgrader, men Harald är lite påläst och vet att den siffran utan vidare kan dubblas för bästa resultat. Temperaturen i garaget är ca 4 grader och det betyder att halvan kan hänga ett par-tre veckor. Lektor Hannibal håller noga koll på sin kropp. Inte sin, utan slaktkroppen. Efter en vecka har köttet fått små prickar av mögel och det är ett gott tecken på mognad. När han trycker med tummen på låret (tjurens) så blir det en liten grop som blir kvar en god stund.
Hannibal har också en annan” halva” att hålla reda på. Vi påstår inte att han är alkoholiserad, men vi kan med gott samvete förmedla kännedom om att han inte tackar nej när det bjuds. Detta är väl känt av alla, utom hustrun, men hon är å andra sidan död. Det var hustruns frånfälle som ökade Hannibals konsumtion. Plötsligt fick han sköta hemmets sysslor själv. Städning och tvätt är själsdödande, så för att gör detta, i och för sig föga betungande arbete uthärdligt, sökte han sällskap av flaskan. Matlagning tycker lektorn däremot är trevligt så han har med tiden skaffat sig en inte föraktlig kunskap.
Nu är tjurhalvan mogen att tas om hand. Han vakuumförpackar och stoppar i frysen. Han befintliga frys är snart full men han får nys om ett mobilt frysrum på en skola på landsbygden där man av besparingsskäl skall lägga ner skolköket. I stället tar man maten från ett storkök, 18 mil bort. Hannibal får köpa frysen för en rimlig penning och snart är köttet på plats.
Förutom kött så har styckningen inbringat en försvarlig mängd ben och rens. Vi vill än en gång påtala att Harald är en skicklig kock så han inser att han sitter på en guldgruva som lämpar sig utmärkt att koka fond på. Ganska tidigt under sin matlagningskarriär insåg han att” Knorrs buljongtärningar” och ”Bong Touch of Taste” bara är till för amatörer.
Till sin stora glädje får han också benen från Vesslan Norbergs halva och nu är han rustad för stordåd. Kökets största kastrull räcker inte till och den gamla vedeldade bykgrytan är också i minsta laget och har använts till rödfärgskok som lämnat svårsanerade färgrester. Men Harald finner på råd. Hans hustru propsade en gång i tiden på att de skulle skaffa en, vid den tiden, trendig vedeldad badtunna. Där satt hon med sina syjuntavänninnor och värmde upp fläsket och släppte ifrån sig både det ena och det andra i det bubblande vattnet. ”Den måste gå att använda tänker Harald”.
Skall man koka fond så är det ett måste att benen först rostas i ugnen. Naturligtvis räcker inte heller denna gång köket till. Harald passar på att elda en del trädgårdsavfall och över glöden efter brasan rostar han benen till gyllenbrun kulör. Nu är det dags att elda upp badtunnan. ( ja inte elda upp utan värma) Sagt och gjort och snart har han några hundra liter vatten som sjuder. En fond skall sjuda, inte koka, en process som tar sin rundliga tid. I med benen, renset, lök, morötter och lite annat smått och gott. Han kryddar inte för han räknar med att rester från tidigare användning skall ge en trevlig, pikant smak. Nu skulle han naturligtvis tillsatt rödvin, men ett par flaskor Merlot som hustrun lämnade efter sig, förslår inte långt. Istället slår han i ett försvarligt antal liter ”Skogsstjärnan” som han inhandlat av en driftig egenföretagare på landsbygden.
Nu är de bara att vänta och hålla brasan vid liv. Det blir lite drygt och enahanda. Harald har sparat en flaska Skogsstjärnan för eget medicinskt behov och han tycker efter en stund att hans lekamen kräver lite vederkvickelse. Vi hoppar över detaljerna och noterar bara att Harald blir lite beskänkt och faller i dvala.
Några barn, avkommor till Skolverkspersonal från huvudstaden som är på besök i kommunen, går förbi Haralds trädgård och ser att det ryker frånbadtunnan. ”Snälla farbror. Går det bra att vi badar i tunnan”. I sitt lite dimmiga, yrvakna tillstånd, uppfattar han bara:” Går det bra?” ”Jajamän det går bra, jättebra”
Han slumrar ånyo in, men väcks av fasansfulla skrik. ”Vad var det?” Han hinner inte uppfattar orsaken till oljudet innan de små barnen tystnar.”
Vad är nu detta? Fullständigt fasansfullt! Vad är det för en idiot som kan skriva något så sjukt? Här måste vi krypa till korset och erkänna att vi engagerat en spökskrivare. Inte David Lagercrantz, utan bättre. En mansperson boende i de centrala delarna av vår grannsocken Mönsterås. Blir berättelsen för vidrig kan inte GK- bloggen hållas ansvarig, därför fortsätter vi publiceringen, utan dubier.
Gröna Köpingen 