Archive for april, 2018
Odlarglädje.
Nu är det dags. Fordon av allehanda slag rullar fram till varuhusens baksidor där bagageutrymmet lastas fullt med planteringsjord och kogödsel. Vi förutsätter att de betalat för varan innan, men skulle så, mot förmodan, inte vara fallet så handlar det ändå om en garanterad förlustaffär för odlaren. Räknar man samman utgifterna för jord, fröer, sättpotatis, redskap mm. så handlar det om belopp som ger ett skyhögt kilopris på den färdigodlade varan. Lägger man till kostnaden för Voltaren-gel som lindrar träningsvärk i otränade lemmar så blir kalkylen än svårare att räkna hem.
Men. Nu djävlar skall det odlas, till glädje för hög självförsörjningsgrad och resistens mot ev. fientliga importhinder.
Potatis, morötter, purjolök, dill, små djävla ärtor, palsternackor, sallad och en massa annat bringas till groning och tillväxt i övergödslad jord i pallkragar på solsidan av tomten.
Oj vad det växer! I alla fall gör ogräset det men det gör inte så mycket. Skulle det skita sig med dillen eller salladen så går det enligt trendiga tv- program att äta det mesta av allt grönt som ser dagen ljus i pallkragarna: Maskrosor, målla, kirskål, mm.
Så långt är allt väl. Men hur går det för oss som är inriktade på, ja beroende av, animalisk, nyttig föda? Skall vi ha en egen lite gris i växthuset? Ett lamm som betar på gräsmattan? En välväxt tjurkalv som kanske måste kastreras om den blir lite stingslig? Höns som värper ägg och sprätter i trädgårdslandet? Nej här lägger myndigheterna hinder i vägen, om det handlar om tättbebyggda områden. Så bör det kanske vara, men varför skall det vara tillåtet att hämningslöst odla stora mängder hälsovådlig ruccolasallad?
Nej. Rösta på GAS vid kommande val. Vid makten kommer vi att fasa ut alla tveksamma grönsaker.
Snart är tarmvred, ehec och blodiga diarréer ett minne blott. Sedan sitter hela befolkningen och smörjer krås och tarmar med nyttig, fettbemängd fläskkarré. OK, det kan också gå bra med oxfilé , trots att den är ben- och fettfri och lite tråkig.
Trevlig söndag, och i sinom tid, måndag!
Bli inte gammal!
I fredagens inlägg påstod vi att det inte fanns så mycket att reta sig på. Helt fel. Det finns hur mycket som helst
Det var bättre förr. Man var starkare och hyggligt alert i vindlingarna. I dag är det värre. Några enkla exempel ur vardagen: Min hustru hade köpt en lampa som ersättning för en havererad. Det var rätt sort, men det dröjde innan vi kunde notera detta. Lampdjäveln var som det mesta nu för tiden paketerad i krympplast. Det krävdes en verktygslåda och ett antal svordomar innan lampan var blottlagd. Visst. Vi klarade detta, men hur går det för en ännu äldre människa med förvärkta handleder?
Nu är risken inte så stor att en gediget gammal människa kunnat inhandla en lampa. ” Vad kostar lampan?” ” Det blir 50:-” ” Varsågod”. ”Tyvärr vi tar inga kontanter, bara kort”.” Nej jag skall inte ta kort ,jag vill ha en lampa” ”Har du inget betalkort”? ”Nej, men jag har en femtiolapp”. ”Tyvärr vi tar inte kontanter”. Den gamle mannen tar sin rollator och återvänder hem till mörkret.
Riktigt så långt har det ännu inte gått på alla ställen, men vi har en självupplevd, nyss timad händelse: Vi var på musiktillställning med tillhörande mat på ett näringsställe i Oskarshamn. Mat och ett par pilsner skall betalas i förskott och plånboken åker fram: ”Tyvärr vi tar inte kontanter.”” Tar inte kontanter? Är du onykter på din arbetsplats? Det är klart att ni tar kontanter.” ” Nej tyvärr” ” Vill ni inte ha gäster till ert näringsställe?” ”Jo men vi tar inte kontanter”. Det hela ordnade upp sig med hjälp av en god vän som hade betalkort.
Nu skall jag sätta följande i system: Jag skall negligera små skyltar som upplyser om att kontanter inte accepteras, om det nu finns sådana. Det gör det inte alltid. När mat och dryck är konsumerad och det drar ihop sig till betalning åker plånboken fram: ” Tyvärr vi tar inte kontanter” Då pekar jag på magen och säger:” Här är mat och dryck. Och här har du 500:- spänn. Antingen tar du kontanter eller så skickar du en faktura, eller skall jag kräkas upp på mattan.” Jag får nog betala kontant, trots allt.
Nu är bloggen inte så lastgammal, ännu, så vi reder oss hjälpligt, men det är värre för de med ytterligare år på flinten. De har ett helvete med modern rekvisita. Smarta mobiler, betalkort och internetbank där man trycker fel och får kontot länsat på 300000:-
Det finns hur mycket modernt, dysfunktionellt djävulskap som helst. Mycket mer än detta, men det tar vi nästa gång. Då skall det handla om mobiler.
Det var bättre förr!
Fredag
Nyss var det måndag. Hastigt och lustigt har det blivit fredag, igen. Det verkar som om tiden kommit i olag, för allt går så rasande snabbt numera.
Det händer inte så mycket, så underlaget för gnäll och klagan är magert. Ja, vi har ju Akademin men vi skall inte tjata mer om dessa tveksamma figurer. Inte just nu i alla fall.
Tidningarna innehåller inte så mycket att raljera över. Det närmaste vi kommer är Hultfredsidan i gårdagens Barometern-OT: ” Polis jagade bilist- greps misstänkt för drograttfylleri.” Låter lite tveksamt.
Vi får se om det händer något spännande i helgen. Hur som helst. Vi önskar våra läsare en trevlig helg. Se upp för solen. Håll er i skuggan.
Måndag, yes!
Äntligen måndag, Denna veckodag som söker sin like. En hel orörd vecka ligger framför oss, med alla de möjligheter som framtiden bär i sitt sköte. Vi har alltid gillat måndagar, för under vår yrkeskarriär insåg vi att det på måndag var som längts till nästa måndag
Lönesättning är en grannlaga uppgift. På den gamla gode tiden med raka ackord, i de branscher som var aktuella, var det en enkel match. Om en motormanuell skogshuggare högg 200 massavedsbitar per dag så fick han dubbelt så mycket som den som högg 100. Ett sympatiskt och rättvist system. Detta har ersatts av lönekriterier som bygger på subjektiva bedömningar, där de som har en glapp käft och en chef som inte har koll, drar vinstlotten. Hur bedömer man ex. en lärares prestation? Fråga eleverna? Föräldrarna? Titta på betygen? Betyg som läraren själv kan bättra på för att komma i bättre dager.
I går såg vi på TV exempel på ultimat korkade, ja rent kriminella lönekriterier. Försäkringskassan har på en del orter lönemässigt premierat den personal som gett flest avslag på ansökan om sjukpenning.
Nej, nu djävlar får det vara nog. Är detta sant så blir det revolution. Vi inom GAS skall tåga ut på gator och torg, och om så blir nödvändigt med utomparlamentariska metoder skipa rättvisa och ordning.
Detta går att undvika om ni medborgare röstar på GAS vid nästa val. GAS står som alla vet för: Grön AnSamling, men kan i detta sammanhang också tolkas: Gärna Anständig Sjukpenning
Av akademiskt intresse..
Nej, nu är vi trötta på Svenska Akademien. En samling som i dagarna reducerats både till antal och status. Från att varit en hyllad samling, har ledamöternas värde devalverats i skrämmande grad.
Jag fick på tafsen av gode vännen Bert för att jag i mitt förra inlägg påstod att” Katarina Frostensson hade avgått”. Med sedvanlig sakkunskap och skärpa meddelar Bert att en ledamot inte kan avgå. Så är det säkert enligt statuterna, men viktigast är att de tvivelaktiga försvinner på ett eller annat sätt. Kanske måste vår vördade Monark gripa in och ändra, annars har vi snart en Akademi som bara består av tomma stolar, vilket kanske i och för sig vore en avsevärd förbättring.
Fortsättningsvis ägnar vi bara intresse åt vår lokala samling av Dille och Vrak i ” GK:s Ankdammeri.”Fortlöpande kommer vi att rapportera från deras torsdagssittningar i Olssons lada.
Nu är det helg och jag skall plocka fram en stol som placeras i skuggan. Där skall jag, med en kall pilsner inom räckhåll, studera hur hustrun arbetar i trädgårdslandet.
Det ger en trevlig helg, vilket vi också önskar våra läsare.
Bonus
Som vi förutspådde tidigare i dag så har Sara Danius fått lämna Svenska Akademien. Men vi fick också lite bonus. Roten till spektaklet, Katarina Frostensson, tog sitt förnuft tillfånga och avgick även hon. Om det var frivilligt eller på order är väl inte riktigt klarlagt.
Vi står fortfarande undrande beträffande Horace Engdal omdöme. Oavsett Sara Danius kometens, eller brist, på så är det exempellöst oförskämt och obegåvat av Engdal att peka ut henne som den sämste sekreteraren på drygt 200 år. Bort även med honom, så kanske man kan börja om i någon ände.
Senaste nytt
GK- bloggen vill ligga i framkant när det gäller nyhetsförmedling. Därför vill vi meddela att Akademiens ständige sekreterare Sara Danius i kväll kommer att meddela sin avgång. Alternativt blir det Horace Engdahl som lämnar in. Allt annat är otänkbart efter Engdahls sågning av Danius. Inte så begåvat om vi får ha en åsikt.
Bloggen planerar en ”Soppa- Såpa” med litteräre storheter i huvudrollerna. Det finns gott om uppslag.
När smöret tystnar. 6
Ja då var det äntligen dags för det sista avsnittet av denna tämligen mediokra berättelse. Vi beklagar att det inte blev vad vi tänkt oss.
”Fonden och smöret är en makalös succé. Harald Hannibal säger upp sig från sin lärartjänst men behåller sin titel: Lektor. Han tycker att det låter mer bildat än Fondförvaltare eller Klarifierare.
Rikedom och framgång stiger honom inte åt huvudet men han börjar bli lite slarvig och nonchalant. Tack vare sitt nyvunna välstånd har han nu råd att dricka lite bättre än ”Skogsstjärnan”. Det blir torr, exklusiv champagne på förmiddagar och redan vid ettiden slår han upp dagens första Single Malt. Den första blir inte den sista och han går aldrig och lägger sig nykter, i den mån han lägger sig. Oftast somnar han invid tunnan och vaknar först på morgonen när fonden kallnat. Ryktet om Haralds drickande sprids och snart börjar skojare och månglare gästa honom för att sälja råvaror till fonden. Vesslan Norberg ligger i så mycket han hinner, men i och med den ökade produktionen räcker inte vildsvinsresterna till. I sitt lite dimmiga tillstånd köper Harald råvaror som kanske inte är så fräscha och bra. En leverantör har specialiserat sig på grävling och han säljer också sådant som legat vid vägkanten en längre tid. En annan avyttrar säckar med rådjursben som han samlat utanför rävgryten under yngelsäsongen. Från svinbesättningar kommer spädgrisar som suggan legat ihjäl och från mjölkbesättningar får han, i dubbel bemärkelse, kastade kalvar.
Men Harald kokar och levererar på fyllan. Allt går bra ända till slambilen råkar blanda badhusvattnet med en halv kubik avloppsvatten som glömts kvar i tanken
Nu börjar det pysa och jäsa ute i bygderna. En stor del av befolkningen drabbas av magsjuka som närmast kan liknas vid en koleraepidemi. Barn, tonåringar, ateister, evangelister, ligister, metodister och Jehovas vittnen drabbas, utan ur skillnad. Vi påpekar detta bara för att notera att den gode Guden inte hjälpte ens de sina i ett skarpt läge. De flesta överlever efter långvarig, kostsam vård, men ett antal ålderssvaga 100-åringar får sätta livet till. Nu gjorde inte det så mycket eftersom detta klientel snart skulle dö av andra orsaker.
Nu börjar medicinsk expertis och myndigheter att forska efter källan till katastrofen. Ganska tidigt riktas misstankarna mot Lektor Harald Hannibals fonder, men man kan inte slå fast att epidemin härstammar från hans verksamhet.
Trots rimliga tvivel tar nu mobben saken i egna händer. Flinka medborgargarden från grannsocknarna hyrs in, och en kväll samlas de kring Badtunnan där Harald sitter, rejält påstruken. Trots sitt tillstånd har han denna gång full fart på elden, och fonden kokar ganska så häftigt. Till slut upptäcker han de församlade: ” Kära vänner. Jag förstår att ni vill köpa fond. Tyvärr är den inte klar än….”
Längre hinner inte Harald innan ett par-tre välväxta ynglingar hivar honom i tunnan. Ett fasansfullt skri ljuder över nejden, men snart tystnar fond- och smörkokaren. Man ser spasmodiska ryckningar i Haralds brännskadade lemmar, men strax lägrar sig stillheten i tunnan. Mobben står en stund och beskådar det lyckade resultatet och återvänder sedan hem, nöjda och glada efter ett gott dagsverke.
Nu kunde allt varit frid och fröjd. Harald har fått vad han förtjänar. Så icke. Nu kommer det mest tragiska i ett redan tragiskt slut. Harald var oskyldig! Noggranna studier vid” Statens Vegan och Vitaminmedicinska anstalt” i Fagerhult, visade entydigt att det var slarvigt sköljd Ruccolasallad som orsakade en vittomfattande ehec- epidemi. Ehec orsakar kraftiga magsmärtor, blodiga diarréer, illamående, kräkningar och i värsta fall njurskador. Grönsaker! Det som skall vara så nyttigt, enligt de fåkunniga.
Vi slutar med att lysa frid över Lektor Harald Hannibals minne. Må han nu sitta och njuta av änglasång och harpospel, och inte dväljas på en plats, varmare än badtunnan.”
Men vad i he….e var nu detta? Hur kan någon presentera något så meningslöst och faktiskt också menlöst? Låt oss summera: Trots den oavsiktliga likheten med Hannibal Leckter och” När lammen tystnar” så innehåller berättelsen inget som fick nackhåren att resa sig i högre grad. En magsjuk jurymedlem, en mobbad skolminister, några döda 100- åringar och slutligen en avdagatagen lärare är inte mycket att hurra över. Visserligen dog Lektor Hannibal under smärtsamma former men att ta död på en oduglig lärare kan moraliskt sett inte betraktas som särskilt brottsligt.
Vi ber våra läsare om ursäkt, men vi kan med gott samvete skylla på vår begåvningshandikappade spökskrivare i Mönsterås, David Pilsnercranz. Han har förvanskat en god idé till rena rappakaljan. Så går det när man anlitar utsocknes. Hädanefter skriver vi själva. Att av lättja låta andra göra jobbet håller inte. I alla fall inte eftersträvansvärd kvalité.
Nej, nu blir det i fortsättningen fokus på väsentligheter: Politik, natur, djur och jakt. Kanske lite trevliga naturstudier utefter GK-gölens stränder när badsäsongen så småningom drar igång.
Kulturchock
Svenska akademin har kommit i gungning. Ledamöter hoppar av, men orsaken till allt rabalder har inte vett att stiga åt sidan, ännu. Kultursverige befarar det värsta. Skall akademin gå fullständigt åt fanders? Blir det inga nobelpris i litteratur fortsättningsvis?
Så illa skall det väl inte behöva bli. Förhoppningsvis tar fru Kulturprofilen sitt förnuft till fånga och lämnar stol nr 18. Det kanske kan dröja ett tag, men under en övergångsperiod kan Gröna Köpingens kulturelit i Svenska Ankdammerin ha hand om ruljangsen tillsammans med ev. kvarvarande ledamöter Akademin.
Vi tycker att Ankdammerins stolta devis:” Dille och Vrak” passar utmärkt för alla inblandade.
När smöret tystnar. 5
Lördag. Vi missade gårdagens avsnitt av ” Bäst i test” och det var skönt. I stället valde vi TV2 med ett program om Jonny Bode, mannen bakom ”Bordellmammans visor”. Denna klassiker har de flesta hört, med det erkänner man inte. Bode var uppenbarligen en säregen man. Nu fortsätter vi med något ännu mer egenartat. Femte, och dessbättre näst sista avsnittet av Lektor Hannibals öden och äventyr:
”Nu börjar ni ana det värsta. Skall Harald Hannibal supa ner sig, och i slutänden endast vara värd spott, spe och förakt. Där tog ni fel. Det var inte spriten han tog till, utan den lilla flaskan med ”Farbror Haralds barnfond”
Lektor Hannibals fond, eller buljong om ni så vill, är en makalös försäljningssuccé. Alla Kockar av betydelse använder denna mirakelsmaksättare och genom matlagningsprogrammen i TV får den en fantastisk gratisreklam. Harald tjänar storkovan, men han iakttar med stigande oro att fonden börjar tryta. Här måste det till krafttag.
Han försöker att göra en rekapitulation av det framgångsrika koket och anstränger sig för att minnas alla de slumpartade ingredienserna. Ben och styckningsrester är inga problem, men sedan. Var får han tag i badtunneavlagringar och rester av blötlagda Stockholmsbarn? Träck från kajor går nog att ordna men resten av resterna?
Lektor Hannibal får en idé: Badhuset! Där borde man hitta godsaker i vattnet och de påklädda stockholmsbarnens lämningar kan nog ersättas av utländska besökare som av olika skäl badar med kläderna på.
Traktens slamtömningsbil hyrs in och snart har Harald tillgång till några kubikmeter prima kokvatten. Vildsvinsjägare Vesslan Norberg håller med merparten av benen och om jakten skulle gå lite dåligt en tid så drygar Harald ut med påkörda grävlingar, harar och lite annat smått och gott. Ja även stort. En älgtjur som massakrerats av en tung, fullastad timmerbil, räckte till många kok.
Lektor Hannibal har fortsatt tjänstledigt. Han satsar fullt ut på sin fond och badtunna puttrar dygnet runt. Att sjuda en omgång tar några timmar så för att fylla dödtiden börjar Harald att skira smör i stor skala. Han har länge retat sig på uttrycket att” smöret skall tystna” innan man börjar steka. Smöret skall hålla käften redan från start och lösningen är skirat, klarifierat smör.
Även detta blir succé och säljs under beteckningen ”Flottige Haralds steksmör” Det går åt mycket, så för att spara, och även kunna skryta med att han”gjort allt från grunden”tillverkar han eget. Han köpet stora kvantiteter mjölk från gårdarna i trakten. Mjölken ställs svalt och sedan skummar Harald av den feta grädden. Skummjölken levereras tillbaka till gårdarna där kalvar med bristande omdöme lapar i sig eländet. Grädden körs i en stor betongblandare tillsammans med salt och snart har Harald utmärkt gott, och till ändamålet lämpligt smör”.
Bästa läsare. Vi tror att nästa avsnitt blir det sista, om inte inlägg på kommentarfältet inspirerar till en fortsättning. Om så inte blir fallet väntar en ohygglig ut- och upplösning, kanske redan i morgon
Gröna Köpingen 