Archive for december, 2018
Julhalsning
Så var det då dags att sätta sig tillrätta, koppla av, och njuta frukterna av allt jäkt, stök och stim som skall mynna ut i en fröjdefull jul. Ja, bloggen har väl inte dragit så stort strå till stacken, men husets härskarinna verkar lite sliten. Men resultatet har blivit gott och hon är värd en komplimang.
Nu skall jag inte bli för positiv, då är det risk att ni inte känner igen mig. Därför skall vi sätta ljus på sådant som bör ändras:
Apropå Ljus: Utsmyckningen av gator och torg har antagit rent Amerikanska proportioner. Kulörta lampor vajar överallt och det smakfulla, modesta gulvita skenet är numera en bristvara. Hur man gör i sin egen trädgård är den resandes ensak, men i offentliga miljöer kan gittret anta rent tortyrliknande proportioner. Samma sak med julmusiken. Man är ganska mätt på ”Jingle Bells”redan i November. Vi har hört talas om butiksanställda som upplevde julmusiken som ett stort miljöproblem på arbetsplatsen. Även vi kunder far illa, och detta pinande skval kanske kan vara en bidragande orsak att folk numera handlar över nätet i större utsträckning.
Bloggen handlar inte via nätet. Aldrig. Vi har sagt det förut, men det tål att upprepas. Vem vill ha en tätort där alla butiker slagit igen? Nej vi skall handla lokalt ,men det krävs å andra sidan en motprestation från handlarnas sida. Så här till jul presenterar vi en merkantil önskelista:
Expediter, av slag det vara må, skall vara trevliga, alltid med ett leende i bakfickan. Inget insmickrande trams, utan de skall utstråla en naturlig vänlighet. Har de en dålig dag på grund av ex. tandvärk, tarmvred eller ryggskott skall man stanna hemma.
De varor som säljs skall handlaren själv begripa sig på, och köparen bör få en gedigen instruktion beträffande funktion och skötsel. Detta gäller naturligtvis inte alla varor. Falukorv, isterband eller dill är inte så komplicerat men ex. tekniska prylar skall säljaren ha kunskap om. Så är tyvärr inte alltid fallet. Därför får man ibland resa till ex. Kalmar för att handla denna typ av gods.
Att resa till Kalmar är lite vanskligt och det kan i en framtid bli ännu värre. Vi såg på Lokalnyheterna att delar av denna stad snart kan ligga under vatten på grund av klimatförändringarna. Detta är kanske illa, men det kan vi leva med så länge vågorna inte når upp till Gröna Köpingen. Lite egoistiskt, kanske.
Egoism passar illa i juletider och även vi hårdhudade sällar på bloggen blir i jultider alltid lite nedstämda när vi tänker på alla som kanske inte får en så fröjdefull jul.Rubriken” Julhalsning” var ingen felskrivning utan den skall erinra om de hem där barn i jultider lider av föräldrarnas alltför rikliga spritkonsumtion.
En vit jul är i alla bemärkelser trevlig. Vi önskar alla våra läsare en sådan.
Nyår återkommer vi till, när det är så dags.
God jul!
Veckans gikt
Efter dikter och syndernas förlåtelse kan det vara dags för lite focus på sjukdomar och elände. Utöver väder och klimat finns det inget som engagerar så mycket som sjukdomar och ohälsa. När människor träffas kommer samtalet förr eller senare in på detta ämne: ”Har du sett vad NN har blivit mager. Har han fått cancer månne ? ”” Jag hörde att Kalle har fått en infarkt. Det är en otäck sjukdom”.
Cancer, hjärtinfarkt och stroke får mycket publicitet. Detta med all rätt, för det handlar om livshotande sjukdomar. Men ute i samhället finns det ett stort lidande orsakat av sådant som kanske kan anses som bagatellartat vid en jämförelse. Men för den som drabbats av ex. ledgångsreumatism eller gikt handlar det inte om obetydligt lidande. Dessa sjukdomar sänker livskvalitén i betydande grad. Det finns mer: Nageltrång, hälsporre, seborré, åderbråck, förhudsförträngning mm. är inget som orsakar hänförelse och ovationer. Vi vill lyfta fram en av de människor som går och pinas i det tysta, genom att publicera en skrivelse från signaturen Per-Olof Dager.
”Jag lider så fruktansvärt av en form av gikt, i stortån, som kallas” portvinstå. Har sökt hjälp ett antal gånger men då bara fått rådet att sluta dricka alkohol. Läkarna anser att sprit förvärrar tillståndet, så nu vet jag inte vad jag skall göra. Ge mig ett råd”.
Bäste P-O.Dager. Du har kort och gott, två val: Antingen slutar du dricka eller så blir du även fortsättningsvisen trogen kund på Bolaget. Vi rekommenderar alternativ nr: 2. Smärtan i stortån är inget att tala om i jämfört med abstinensen och deliriets alla fasor. Men drick något gott, då är det roligare att ha ont, och du kan ju eventuellt vara nykter på måndagar.
Bloggen har också fått ett brev från Änkefru Hilma Petterson( 88), ett brev som vi skickat vidare till sociala myndigheter. Hilma beklagar sig över att omgivningen trycker att hon är negativ och missnöjd med sin tillvaro och att hon saknar framtidstro.
Vi tror att vi tolkat hennes darriga handstil rätt ” Hej jag heter Hilma och är 88 är gammal. Jag bor ensam i en stuga på landsbygden. Ja inte riktigt ensam, för jag har en katt, men den är sällan hemma. Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden då allt var så mycket bättre. Att sitta och minnas när jag och Sture träffades är underbart. Han var så stilig i sin uniform. Nu är han död sedan några år.
Jag tycker det är roligt att sticka vantar och strumpor till barnbarnen. De kommer aldrig och hälsar på så jag har lagt allt i garderoben, som nu nästan är full. Snart får jag sluta handarbeta för reumatismen gör att det inte går så bra längre. Nej jag har inte så roligt och jag blir lite arg när alla orerar om att man skall vara positiv och se framåt. Vad har jag att se fram emot?
Hälsningar Hilma Petterson.”
Bästa Hilma. Vi tycker nog att du är negativ i överkant. Framtiden rymmer oanade möjligheter även för dig. Med lite tur får du snart flytta från din obekväma stuga till ett äldreboende i tätorten. Där får du lagad mat, och längre fram vankas sondmatning. Då slipper du nöta på lösgommen som kanske inte passar så bra och kan ge skavsår i munnen.
Du får ligga i sängen hela dagen om du vill och vänliga människor kommer och vänder på dig om de har tid. Skulle du få liggsår så finns det behandling. Men innan dess, medan du är i hyggligt skick, får du följa med på bussresa” ut i det blå” och delta i rullstolsdans till musik av Lasse Stefans. Att du snart inte orkar sticka är positivt, för då behöver du inte köpa garn för din knappa pension.
Vi tycker att du också skall skall glädja dig åt det faktum att din make är död. Att slippa fullgöra sina äktenskapliga plikter är skönt när man är lite till åren. En verksamhet som kanske inte alltid var så eftersträvansvärd ens i yngre dagar.
Nej du Hilma. Gnäll inte utan se framtiden an med tillförsikt. Vänliga hälsningar, Soc”
Ja, detta var tänkvärt och kanske lite negativt, nu i helgen. Men. På måndag är det fest och glam: Julafton. Vi återkommer med en julhalsning
Veckans bikt
Vår nyligen påbörjade lyriska läsecirkel har blivit en formidabel succé. Överallt pratas det om Ankdammeriledamoten Torstenssons briljanta lyrik och det är rusningen till bibliotek och bokhandel.
För att hysterin inte skall ta ohanterliga proportioner, skall vi varva” Veckans dikt” med andra inslag. Bloggen introducerar två nya varianter: I” Veckans Bikt” skall ni läsare ha möjlighet att offentligt erkänna era mer eller mindre allvarliga illdåd, och genom kyrkans försorg få förlåtelse.
Sjukdom är kärt samtalsämne och hypokondrikerna skall få ventilera sin oro i programserien ”Veckans Gikt”. Nog så spännande
Vi börjar med” Veckans bikt”. Att kunna vädra sina synder till beskådande är en möjlighet som borde nyttjas av alla som tyngs av ett frätande samvete.
Bloggen har fått skrivelse från en kyrkans man. En katolsk präst, stammande från en grannsocken. Han känner stark ruelse över en nyligen timad händelse och han suktar efter Herrens förlåtelse för syndiga tankar. I kyrkans värld är det ju så vist ordnat att man kan bikta sig och be om förlåtelse, sedan är allt frid och fröjd och man kan börja på ny kula på radbandet.
Ordet till denne botfärdige, herrens tjänare:
”Den händelse som plågar mitt, i övrigt snövita samvete, ligger nära i tiden. Herrens boning gästades den 13 december av det traditionella Luciatåget. Sång, psalmer och vitklädda gracila varelser fröjdade både hörsel och syn. Luciatåget anfördes av en vacker lucia med levande ljus i håret, och det var nu mina syndiga tankar föddes. Vilka enastående charmerande små näpna stjärngossar längre ner i tåget. Anblicken av dessa små änglalika, oskuldsfulla varelser orsakade att jag rusade ut i sakristian och föll i bön. En bön som vädjade om att jag inte skall frestas att liera mig med andra katolska herrens tjänare med samma böjelse. De är många. Men ensam är stark. Hoppas jag.”
Bloggen kan naturligtvis inte utfärda något avlatsbrev, men vi skall engagera vänner och bekanta med religiösa anlag att be till den Allsmäktige om förlåtelse å prästens vägnar.
Man kan kanske tro att pedofili är en ny vedervärdighet, men har vi inte tolkat skrifterna fel så finns det gott om bevis på försyndelser även i gången tid. Det verkar som om en del av kyrkans män inte har tagit rättelse och man kan undra om det inte vore befogat med lite resolut tillrättavisning. Korsfästning eller stening kanske är brutalt i överkant men en liten skärseld som svider i skinnet under kaftanen vore kanske lagom. Men, om vår herre är på gott humör kanske det ordnar sig till det bästa, bara med hjälp av förbön.
Blir den katolske representanten förlåten? Kanske. Om han kommer på bättre tankar.
Veckans dikt
Fredag, och vi har nöjet att i dag presentera första bidraget i serien” Veckans dikt”. Det är som tidigare nämnts, Ankdammeri- ledamoten Katrin Torstensson som skall förgylla vår tillvaro med en rykande färsk dikt. Den uruppfördes i vecka, på litteraturklubben ”Fhorum”, en filial till Ankdammerin. Fhorum drivs av Kulturstofilen Janne Cladd, gift med poet Torstensson
Som om detta inte vore gott nog. Vår kulturguru, Lill-Gull A:sson B: sson Nilsdotter Persson är tillbaka i Gröna Köpingen efter en längre tids vistelse på ett utsocknes vårdhem. En inrättning som inte i första behandlar somatiska åkommor.
Lill-Gull har lovat att recensera de dikter som presenteras, vilket kännas tryggt. Det är skönt att veta vad man skall tycka och tro.
Luta er tillbaka och tag del av Torstenssons mäster-värk.
Långa tag i Långedrag
Årtag Årtag, årtag årtag årtag årtag
Tag i årorna. Tullarna gnäller. Näthat
Årtag Årtag, årtag, årtag
Durkknarr
Halvslag
Fiskfjäll lyser som silver på diskbänken
Sojakorv Nä nu dj….r Helslag
Hon ligger stilla. Stilla Stilla
Sirener på landsvägen. Gammal fäbodsalm från Dalarna
Lill- Gull läser med slutna ögon. Inte helt slutna, för då hade hon inte sett att läsa. Gång på gång tar hon in raderna, orden , och slutligen lägger hon ifrån sig diktsamlingen med samma varsamhet som en moder hanterar sitt nyfödda barn. Det dröjer en god stund innan hon förmår tala och hennes bleka kinder fuktas av ett intensivt tårflöde. När hon tar till orda kommer orden så sakta och eftertänksamt att Kristina Lugn vid en jämförelse hade framstått som en glapp-käftad sportreporter.
”Alldeles oerhört. Fantastiskt. Jag är fullständigt tagen och manglad av detta mästerverk. Att med så få ord kunna måla en bild av en skenbar, skendräktig, verklighet som är fullständigt overklig, är helt enastående. En kaskad av upprepningar blir det fundament som dikten vilar på i ett ostrukturerat kaos. Trots knappheten, sparsamheten, ord vägda på guldvåg, är innebörden kristallklar. Den åskådliggör på ett nästan brutalt sätt människans litenhet i ett kosmiskt perspektiv. Så upplever jag dikten och min tolkning är nog den rätta.
Tack Lill-Gull för detta, men bloggen hängde nog inte riktigt med i den enligt vår mening lite krystade analysen. Vi har en egen, mer handfast och robust tolkning, enligt följande:
”Vi tror att det handlar om en medelålders man som är ute på havet och fiskar. Man kan med ledning av de ojämna årtagen ana att han håller på att ta upp nät. Några abborrar har fastnat i maskorna och han ror till bryggan och förtöjer båten med van hand. Vid hemkomsten får hans lagvigda en rak, resolut, manlig order.” Laga till abborrarna kärringdjävul, och väck mig när du är klar”.
Hans hustru har inte lärt sig att flå, filea och byxa så hon försöker att istället fjälla fisken. Diskbänken blir fullständigt nedsölad. Hon ger upp, och plockar fram ett par sojabiffar ur kylen som hon börjar steka. (Inte kylen, biffarna) Maken vaknar av den vidriga, vegetariska stanken.
Hustrun ursäktar sig: ”Jag kunde inte fjälla fisken” ”Fjälla? Du skall flå, filea och byxa abborrarna din satans odugling”. När han får syn på sojabiffarna rinner sinnet på honom, och hustrun säckar ihop för en uppercut mot hakspetsen. Maken har underskattat sina krafter, och hon reser sig inte mer. Ordningsmakten tillkallas och hustrun vigs sedermera till den eviga vilan, medan maken häckar i häktet.
(Nu kommer det kanske någon petimäter och påpekar att abborren inte är så vanlig på västkusten, men det struntar vi i)
Som sagt. Detta är vår tolkning, men det är inget som säger att man måste analysera innehållet. Man kan helt enkelt bara njuta av detta geniala konglomerat av ord som ställer den eviga, existentiella frågan: ”Varthän och varför?”
Vi tackar Lill- Gull för hennes ovärderliga insats och vi längtar redan efter nästa bidrag från vår Ankdammeri-ledamot, som förmodligen är ensam om sin extrema begåvning. Vilket kanske är tur.
Kära läsare. Om ni inte är fullständigt förlamade av den känslostorm som Torstensson orsakat föreslår Bloggen att ni släpar er till kylskåpet och plockar fram några bitar ”Vrångösill”, gräddfil och kokt potatis. Intill mjölken hittar ni med lite tur en kall lager, och med ännu större tur hittar ni två. Om lyckan står er bi på ett rent sensationellt sätt finns det en rumstempererad Piratens Besk i skafferiet. Drick aldrig kylskåpskall snaps. Det är för amatörer, utan omdöme.
Nu är vi snart” På Spåret.” Trevlig helg.
Aktuellt kulturellt
Nu är Bloggen lite villrådig. Vi har alltid påstått att vi hyllar kulturella värden men nu vet vi inte vad vi skall tro och tycka. Bloggen har ex. bespottat TV serier som enligt vår åsikt är kriminellt usla men som ha en stor och trogen tittarskara.
Samtidigt visar det sig att kulturens finrum hyser individer som får de i TV- såporna figurerande bönderna m.fl. att framstå som genier och representanter för god smak. Vi tänker naturligtvis på Svenska akademins ledamöter som dragit ett löjets skimmer över” finkulturen”. Stolpskott figurerar inte bara i sportens värld.
Nu är vi i Gröna köpingen med omnejd så lyckligt lottade att vi har en egen kulturelit inom rågångarna som inte kan ifrågasättas (Ja, inte rågångarna) Vi kan som ex. nämna vår socken-nationalskald Nils Norrälv som tyvärr inte finns bland oss längre.
Ett litet smolk i vår kulturella glädjebägare är det faktum att det i dagsläget inte anses riktigt fint med poesi som rimmar och som är begriplig för gemene man. Storheter som ex. Dan Andersson, Ferlin, Nils Norrälv m.fl. är inte riktigt inne längre, eftersom de flesta läsare finner deras verk något så när lättillgängliga. Nej så får det inte vara. Bloggen har sedan ett antal år tillbaka ondgjort sig över akademiledamoten Katarina Frostenssons produktion av lyriska obegripligheter och nu kan vi med visst fog tro att vi är inne på rätt spår. Frostensson är sedan lång tid tillbaka gift med den s.k. ”Kulturprofilen” som numera sitter och skakar galler efter dom i Hovrätten. Hennes samröre med denna man pekar i viss riktning.
Nu kan vi naturligtvis inte förkasta alla nya djärva grepp och bara hylla gamla hederliga gröt- rimmare. Nej. Vi har en medlem i vår lokala ”Ankdammeri”, Katrin Torstensson, som inte bara till namnet är lik tidigare nämnd, utan även hennas poetiska utsvävningar saknar all rim och reson och borde därför tilltala en läsekrets som gör anspråk på att hänga med i de moderna kulturella svängarna.
Vi skall från och med idag starta en läsecirkel som vi kallar” Veckans dikt”. Om det blir ett ode varje veckan vet vi inte, men Katrin Torstensson skall med jämna mellanrum få komma till tals.
Detta blev en lång inledning, så vi sparar första dikten till veckoslutet. Bänka er i soffan på fredagskvällen och öppna era sinnen för en litterär upplevelse utöver det vanliga. Ni kan med fördel även öppna en flaska rött. Vin och kultur hör ihop.
Auf Wiedesehen, som engelsmannen säger
Lördagsnys
Ja då var det åter helg, något som vi priviligierade pensionärer struntar i. Måndag, torsdag, lördag, egalt vilket. Vi har det lika bra alla dagar i veckan. Vill vi sova till en måndagsmorgon så gör vi det utan ett be om lov. Lördagsmorgon lämpar sig bra för lite slummer eftersom det är fredagskväll dagen innan. Nu för tiden är intaget inte lika stort som i fornstora dag men” två vita och en brun” kan sätta sina spår om glasen är av traditionsenliga mått. Nutida snapsglas som bara rymmer en sketen fyra inger olustkänslor. En sexa är ett minimum. Nog om detta.
Torsdag kväll hade vi bänkat oss framför televisionsapparaten för att titta på ”Opinion live” med Belinda Olsson. Det skulle handla om Vargar och vår natur och djurexpert Allvarlige Alvar har inspirerat oss till lite engagemang i vargfrågan.
Vi har inte haft något större förtroende för Belinda tidigare för hon har tagit som sin livsuppgift att avbryta debattdeltagarna stup i kvarten. I går hade hon bättrat sig i viss utsträckning vilket var synd för det hade varit barmhärtigt om en del av debattörerna hade blivit avbrutna i ett tidigt skede.
Skall man bjuda in till diskussion om varg så vore det klädsamt om bägge sidor representerades av debattörer som har förmåga att tala för sin sak, sakligt och korrekt. Det verkar som om de ansvariga för programmen medvetet väljer medverkande, så att de som inte är så förtjusta i varg kommer i dålig dager. Vargmotståndarna representerades av ett antal bygdeoriginal som inte ingav förtroende. Först ut var en man som under en god stund fick pina omgivningen med Värmlandshistorier av Göteborgskt stuk.
Nåja. Vargvännernas representanter var inte mycket bättre, men annat var inte att vänta. Vi skall be Allvarlige Alvar om en sakkunnig analys vid tillfälle.
På SVT kan man följa en serie”, I rovdjurens spår” med Anders Lundin. Vi kan leva med honom. Han är betydligt bättre än föregångarna i ” Mitt i Naturen”, men det säger kanske inte så mycket. Senaste avsnittet handlade bl.a. om Fjällräven. Ett trevligt och okontroversiellt vilt som behöver hjälp för att klara sig. Predation av rödräv och konkurrens om maten från densamma är ett bekymmer och naturbevakarna jagar rödräv för att hjälpa den vita släktingen.” Usch. Man kan väl inte skjuta rödräv. Den är ju så gullig och går inte att äta”. Här får man välja: Den enes död, den andres bröd
Nu tar vi helg, och lite annat smått och gott. Ha det! ( Helst bra)
1: advent
Nu är vi inne i den tid då religiositeten ökar i uppseendeväckande omfattning. Stamkunderna, fruarna Olsson, Bengtsson och Johansson får sällskap i träbägarna i en utsträckning som skapar viss trängsel. Vid julaftonsbönen kan det ibland vara fullsatt, och de sist anlända kan få lyssna till Adams julsång, stående.
Om detta fenomen beror på ökat intresse för det kristna budskapet vill vi låta vara osagt. Förklaringen är nog snarare att hemvändare från landets alla hörn vill kolla om de kan få träffa gamla skolkamrater och konstatera att dessa minsann blivit mycket äldre än man själv. Samma fenomen som skapar trängsel vid höstmarknaden. Den stora massan brinner inte av begär efter sockervadd och lyckobrev, utan man vill träffa bekanta från förr. Inget fel i detta, och det är trevligt för prästerna med många åhörare. Ja inte på marknaden, utan i helgedomen, där månglarna inte är välkomna .
Nog om detta. Vi ville egentligen bara önska trevlig helg med adventsljus, pepparkaksbak och julgransstöld hos någon sniken markägare. Ja, man kanske kan undra vem som är mest sniken? Den som inte kan köpa en gran, eller markägaren som vill ha sina granar kvar, för att säkra en god återbeskogning.
Trevlig, vit helg!
Gröna Köpingen 