Veckans dikt

december 14, 2018 at 3:49 e m Lämna en kommentar

Fredag, och vi har nöjet att i dag presentera första bidraget i serien” Veckans dikt”. Det är som tidigare nämnts, Ankdammeri- ledamoten Katrin Torstensson som skall förgylla vår tillvaro med en rykande färsk dikt. Den uruppfördes i vecka, på litteraturklubben ”Fhorum”, en filial till Ankdammerin. Fhorum drivs av Kulturstofilen Janne Cladd, gift med poet Torstensson

Som om detta inte vore gott nog. Vår kulturguru, Lill-Gull A:sson B: sson Nilsdotter Persson är tillbaka i Gröna Köpingen efter en längre tids vistelse på ett utsocknes vårdhem. En inrättning som inte i första behandlar somatiska åkommor.

Lill-Gull har lovat att recensera de dikter som presenteras, vilket kännas tryggt. Det är skönt att veta vad man skall tycka och tro.

Luta er tillbaka och tag del av Torstenssons mäster-värk.

Långa tag i Långedrag

Årtag Årtag, årtag årtag årtag årtag

Tag i årorna. Tullarna gnäller. Näthat

Årtag Årtag, årtag, årtag

Durkknarr

Halvslag

Fiskfjäll lyser som silver på diskbänken

Sojakorv Nä nu dj….r Helslag

Hon ligger stilla. Stilla Stilla

Sirener på landsvägen. Gammal fäbodsalm från Dalarna

Lill- Gull läser med slutna ögon. Inte helt slutna, för då hade hon inte sett att läsa. Gång på gång tar hon in raderna, orden , och slutligen lägger hon ifrån sig diktsamlingen med samma varsamhet som en moder hanterar sitt nyfödda barn. Det dröjer en god stund innan hon förmår tala och hennes bleka kinder fuktas av ett intensivt tårflöde. När hon tar till orda kommer orden så sakta och eftertänksamt att Kristina Lugn vid en jämförelse hade framstått som en glapp-käftad sportreporter.

”Alldeles oerhört. Fantastiskt. Jag är fullständigt tagen och manglad av detta mästerverk. Att med så få ord kunna måla en bild av en skenbar, skendräktig, verklighet som är fullständigt overklig, är helt enastående. En kaskad av upprepningar blir det fundament som dikten vilar på i ett ostrukturerat kaos. Trots knappheten, sparsamheten, ord vägda på guldvåg, är innebörden kristallklar. Den åskådliggör på ett nästan brutalt sätt människans litenhet i ett kosmiskt perspektiv. Så upplever jag dikten och min tolkning är nog den rätta.

Tack Lill-Gull för detta, men bloggen hängde nog inte riktigt med i den enligt vår mening lite krystade analysen. Vi har en egen, mer handfast och robust tolkning, enligt följande:

”Vi tror att det handlar om en medelålders man som är ute på havet och fiskar. Man kan med ledning av de ojämna årtagen ana att han håller på att ta upp nät. Några abborrar har fastnat i maskorna och han ror till bryggan och förtöjer båten med van hand. Vid hemkomsten får hans lagvigda en rak, resolut, manlig order.” Laga till abborrarna kärringdjävul, och väck mig när du är klar”.

Hans hustru har inte lärt sig att flå, filea och byxa så hon försöker att istället fjälla fisken. Diskbänken blir fullständigt nedsölad. Hon ger upp, och plockar fram ett par sojabiffar ur kylen som hon börjar steka. (Inte kylen, biffarna) Maken vaknar av den vidriga, vegetariska stanken.

Hustrun ursäktar sig: ”Jag kunde inte fjälla fisken” ”Fjälla? Du skall flå, filea och byxa abborrarna din satans odugling”. När han får syn på sojabiffarna rinner sinnet på honom, och hustrun säckar ihop för en uppercut mot hakspetsen. Maken har underskattat sina krafter, och hon reser sig inte mer. Ordningsmakten tillkallas och hustrun vigs sedermera till den eviga vilan, medan maken häckar i häktet.

(Nu kommer det kanske någon petimäter och påpekar att abborren inte är så vanlig på västkusten, men det struntar vi i)

Som sagt. Detta är vår tolkning, men det är inget som säger att man måste analysera innehållet. Man kan helt enkelt bara njuta av detta geniala konglomerat av ord som ställer den eviga, existentiella frågan: ”Varthän och varför?”

Vi tackar Lill- Gull för hennes ovärderliga insats och vi längtar redan efter nästa bidrag från vår Ankdammeri-ledamot, som förmodligen är ensam om sin extrema begåvning. Vilket kanske är tur.

Kära läsare. Om ni inte är fullständigt förlamade av den känslostorm som Torstensson orsakat föreslår Bloggen att ni släpar er till kylskåpet och plockar fram några bitar ”Vrångösill”, gräddfil och kokt potatis. Intill mjölken hittar ni med lite tur en kall lager, och med ännu större tur hittar ni två. Om lyckan står er bi på ett rent sensationellt sätt finns det en rumstempererad Piratens Besk i skafferiet. Drick aldrig kylskåpskall snaps. Det är för amatörer, utan omdöme.

Nu är vi snart” På Spåret.” Trevlig helg.