Veckans gikt

december 22, 2018 at 12:56 e m Lämna en kommentar

Efter dikter och syndernas förlåtelse kan det vara dags för lite focus på sjukdomar och elände. Utöver väder och klimat finns det inget som engagerar så mycket som sjukdomar och ohälsa. När människor träffas kommer samtalet förr eller senare in på detta ämne: ”Har du sett vad NN har blivit mager. Har han fått cancer månne ? ”” Jag hörde att Kalle har fått en infarkt. Det är en otäck sjukdom”.

Cancer, hjärtinfarkt och stroke får mycket publicitet. Detta med all rätt, för det handlar om livshotande sjukdomar. Men ute i samhället finns det ett stort lidande orsakat av sådant som kanske kan anses som bagatellartat vid en jämförelse. Men för den som drabbats av ex. ledgångsreumatism eller gikt handlar det inte om obetydligt lidande. Dessa sjukdomar sänker livskvalitén i betydande grad. Det finns mer: Nageltrång, hälsporre, seborré, åderbråck, förhudsförträngning mm. är inget som orsakar hänförelse och ovationer. Vi vill lyfta fram en av de människor som går och pinas i det tysta, genom att publicera en skrivelse från signaturen Per-Olof Dager.

”Jag lider så fruktansvärt av en form av gikt, i stortån, som kallas” portvinstå. Har sökt hjälp ett antal gånger men då bara fått rådet att sluta dricka alkohol. Läkarna anser att sprit förvärrar tillståndet, så nu vet jag inte vad jag skall göra. Ge mig ett råd”.

Bäste P-O.Dager. Du har kort och gott, två val: Antingen slutar du dricka eller så blir du även fortsättningsvisen trogen kund på Bolaget. Vi rekommenderar alternativ nr: 2. Smärtan i stortån är inget att tala om i jämfört med abstinensen och deliriets alla fasor. Men drick något gott, då är det roligare att ha ont, och du kan ju eventuellt vara nykter på måndagar.

Bloggen har också fått ett brev från Änkefru Hilma Petterson( 88), ett brev som vi skickat vidare till sociala myndigheter. Hilma beklagar sig över att omgivningen trycker att hon är negativ och missnöjd med sin tillvaro och att hon saknar framtidstro.

Vi tror att vi tolkat hennes darriga handstil rätt ” Hej jag heter Hilma och är 88 är gammal. Jag bor ensam i en stuga på landsbygden. Ja inte riktigt ensam, för jag har en katt, men den är sällan hemma. Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden då allt var så mycket bättre. Att sitta och minnas när jag och Sture träffades är underbart. Han var så stilig i sin uniform. Nu är han död sedan några år.

Jag tycker det är roligt att sticka vantar och strumpor till barnbarnen. De kommer aldrig och hälsar på så jag har lagt allt i garderoben, som nu nästan är full. Snart får jag sluta handarbeta för reumatismen gör att det inte går så bra längre. Nej jag har inte så roligt och jag blir lite arg när alla orerar om att man skall vara positiv och se framåt. Vad har jag att se fram emot?

Hälsningar Hilma Petterson.”

Bästa Hilma. Vi tycker nog att du är negativ i överkant. Framtiden rymmer oanade möjligheter även för dig. Med lite tur får du snart flytta från din obekväma stuga till ett äldreboende i tätorten. Där får du lagad mat, och längre fram vankas sondmatning. Då slipper du nöta på lösgommen som kanske inte passar så bra och kan ge skavsår i munnen.

Du får ligga i sängen hela dagen om du vill och vänliga människor kommer och vänder på dig om de har tid. Skulle du få liggsår så finns det behandling. Men innan dess, medan du är i hyggligt skick, får du följa med på bussresa” ut i det blå” och delta i rullstolsdans till musik av Lasse Stefans. Att du snart inte orkar sticka är positivt, för då behöver du inte köpa garn för din knappa pension.

Vi tycker att du också skall skall glädja dig åt det faktum att din make är död. Att slippa fullgöra sina äktenskapliga plikter är skönt när man är lite till åren. En verksamhet som kanske inte alltid var så eftersträvansvärd ens i yngre dagar.

Nej du Hilma. Gnäll inte utan se framtiden an med tillförsikt. Vänliga hälsningar, Soc”

Ja, detta var tänkvärt och kanske lite negativt, nu i helgen. Men. På måndag är det fest och glam: Julafton. Vi återkommer med en julhalsning