Djur och natur
januari 7, 2019 at 4:34 e m 5 kommentarer
Helgdagarna är över, och vardagen är ett faktum. De i arbetsför ålder hasar sig iväg till jobbet, mer eller mindre entusiastiskt, medan vi pensionärer fortsätter som vanligt. Sovmorgon då och då, kaffe på, eller numera i sängen, på grund av åldersrelaterad klumpighet. Vi läser morgontidningen och sedan sätter vi oss kanske vid Bloggen och hittar på djävulskap. Eller ber vi andra om hjälp med skriverierna, så att det blir lite seriöst.
Det kan vara dags att vår djur, natur, miljö och jaktexpert, Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar) får komma till tals så här på det nya året. Bloggen träffade Alvar hos ”Lantmännen” där han inhandlade ett par säckar Rådjurspellets.
”Hej Alvar. Jaså du utfodrar viltet nu. Skall man göra det? Det är ju ingen riktig vinter än”. ” Ja och nej. Rådjuret är ett relativt tåligt vilt som normalt klarar sig alldeles utmärkt när det är barmark eller lös snö. Är snön djup, men lös, så går det åt energi att sparka sig ner till blåbärsris och ljung och på åkrarna till vall, raps eller brodd, men de fixar det. Blir det skare är det knepigare. Då far rådjuren illa,(även fältharen) och då är det dags för en hjälpande hand. För att viltet skall veta var det finns mat att hämta bör man lära dem genom att tidigt lägga ut lite foder på den tänkta utfodringsplatsen. Bara lite. Små högar med pellets, ensilage etc. De behöver inte maten nu, men de lär sig var maten finns. Somliga menar att man inte skall ”mata ”vilda djur. Naturen skall ha sin gång och de sjuka och svaga skall stryka med. Det är nog en i grunden riktig princip, men det finns undantag. En rådjurspopulation av lagom numerär kan halveras, och i vissa fall nära nog utplånas om de inte får hjälp vid extremt väder. Att dessa skall svälta ihjäl bara för att ”naturen skall ha sin gång” är inhumant och ett slöseri med naturresurser.”
”Jo men det är bra att de svaga kommer bort och det bara blir stora friska djur kvar” Javisst, låt gå för det, men vid en extrem situation far alla illa och även ”avelsdjuren” kan stryka med. Till vilken nytta? ”Räv och lo får mat”. Visst, men de tar vad de behöver ändå. De klarar sig normalt sett bra, men om lodjuren blir för många så kan predationen blir så stor att de ”äter sig ur huset”. Rådjuren försvinner och lodjuren minskar i antal. Vad är det för vits med det? Lostammen bör regleras och decimeras vid behov. Berörda myndigheter har insett detta, varför en begränsad jakt på lo nu verkar vara på gång. Vi får se vad som blir av. Det kan nämnas att vi här i trakterna haft ganska gott om lodjursobservationer på senare tid. Rådjursspåren ringlar inte lika tätt som tidigare på den spårsnö som då och då blivit liggande en kort tid. Vi väntar med en utvärdering tills snön lägger sig under längre tid. Om den nu gör det.
Några som säkert blir glada över ett minskat antal rådjur är villaägare med grönsaksland och blomrabatter. ”Kan man inte skjuta bort de förbannade rådjuren. De skövlar ju hela trädgården. Det är inte rättvist mot oss villaägare. Nu måste kommunen ta sitt ansvar. Här handlar det påfallande ofta om samma personer som trycker att ex. bönder och hundägare skall ta det med en klackspark om varg eller lo slagit att antal nötkreatur, får eller jakthundar.
När det svider i det egna skinnet blir det andra tongångar
Räven har hämtat sig efter skabbens härjningar och finns nu åter över hela sitt utbredningsområde i starka stammar, och vi kan jaga” hur mycket som helst”, utan negativa effekter. På en sammankomst i glada vänners lag kom samtalet in på jakt, och jag berättade att jag tidigare på dagen skjutit en räv. En kvinna i sällskapet reagerade som för ett piskrapp:” Skjutit en räv! Har du skjutit en räv? De som är så söta. Vad skulle det tjäna till? De går ju inte att äta” Jag insåg att det var meningslöst att gå svaromål. Denna i övrigt charmanta och trevliga kvinna har sitt ursprung i storstadsmiljö och hon har naturligtvis rätt att ha sin åsikt, även om den inte överensstämmer med undertecknads, och andras, som bor och har vuxit upp på landet och har en annan, ofta mer pragmatisk syn på djur och natur.
Apropå kvinnor. Vi började med resonemang om utfodring av vilt. I villaträdgårdar och annorstädes ser man, företrädelsevis kvinnor, som matar småfåglar. Året runt. Hampfrö, talgbollar, solrosfrö mm. ligger i drivor på fågelborden. En hel del är skämt och förorenat. Detta är en verksamhet som kanske inte gynnar fåglarna i någon högre grad. Under barmark samlar småfåglarna sitt behov utan problem och de får en naturlig, varierad kost. Lever de vid fågelborden hela året finns det risk att de blir bekväma och glömmer hur de skall fixa sitt naturliga fodersök på egen hand. Störta nackdelen är kanske risen för spridning av sjukdomar genom ansamlingen av avföring, förorenat foder mm. på den koncentrerade ytan. Mata småfåglarna när det behövs, ex. en kall sträng vinter, och flytta utfodringsplatsen då och då för att förhindra ansamling av spillning och matrester. Största vitsen med en matplats för småfåglar är att sparvhöken vet vad det finns mat att hämta. Man blir alltid lika imponerad av den elegans och skicklighet höken uppvisar vid anskaffning av middagsmaten. Ibland missar den, och då handlar det oftast om unga fåglar som ännu inte lärt sig jaktens ädla konst, fullt ut.
Har höken otur så kommer det någon ursinnig idiot rusande inifrån huset: ”Schas, schas! Iväg din usling. Låt bli mina små pippi.” Höken blir skrämd, och vill det sig riktigt illa så får den inte med sig den tilltänkta middagsmaten, och ett liv har spillts till ingen nytta. Sparvhöken rår inte för att den inte kan leva på grönsaker. Vill det sig extremt illa är fågeln bara skadad och då tar man hand om den stackaren. Lägger den i en kartong med bomull och försöket tvångsmata. Där får den plågas ett tag innan den dör. Ovärdigt och onödigt. Men” sjukvårdaren” är nöjd i sin enfald:” Jag gjorde i alla fall vad jag kunde.”
Man hör ofta folk som säger:” Man skall inte lägga sig i vad som sker naturen.” En sanning med viss modifikation, men här äger det sin riktighet, fullt ut.
Vi tackar Alvar för hans, som alltid, kloka synpunkter och hälsar honom välkommen tillbaka.
Entry filed under: Diverse.
1.
Bert | januari 8, 2019 kl. 3:47 e m
Felstavning i fjärde stycket nedifrån räknat, Citat:”Störta nackdelen är kanske risen för spridning …”. Ja, se realskolare! Du borde ha gått ytterligare ett kvarsittarår!
GillaGilla
2.
Gröna Köpingen | januari 9, 2019 kl. 1:25 e m
Bäste vännen Bert! Du har både rätt och fel. Vi börjar med felet. ” Du borde ha gått ytterligare ett kvarsittarår” kan inte tolkas annat än att du påstår att jag gick om någon klass. Så var inte fallet. Jag var ganska medioker i skolan men så pass kapabel att jag tog mig in på utbildningen ifråga. Och även ut med godkända betyg. Vad gäller felstavningen så förstår nog gemene man vad som menas. Här kommer en rättning som gör det hela begripligt även för dig. .” Risen” skall vara:” Risken”
Ha det bra och va rädd om dig.
GillaGilla
3.
Bert | januari 9, 2019 kl. 5:08 e m
Citat: ”vi börjar med felet”. Nå, du har rättat ett av stavfelen(risen=risken). Kan du se vilket mer ord i citatet(”Störta nackdelen är kanske risen för spridning”) du har stavat fel?
GillaGilla
4.
Gröna Köpingen | januari 9, 2019 kl. 10:38 e m
Aj så försmädligt. Vi skal försökka bätra oss
GillaGilla
5.
Bert | januari 9, 2019 kl. 11:54 e m
Aj då, det här kan bli en lång följetong, knappt ett ord rättstavat i din sista kommentar, ja ja!
GillaGilla