Ankdammerin

januari 14, 2019 at 10:31 e m Lämna en kommentar

”Så var det då äntligen dags för” Ankdammerins” och Fhorums” med spänning emotsedda lyrikafton på kvarterskrogen ”Gyllene Göken”. Lokalen är fylld till bristningsgränsen långt innan övningarna tar sin början. Bloggen har fått plats på pressläktaren och därifrån har vi god koll på de närvarande.

Vi skymtar Horacius Hagdal som sitter vid ett av de främre borden och ser lite högdragen ut. Längre bak i lokalen hittar vi också hans avlagda hustru, Ebba Pitt- Pattström, som betraktar omgivningen med sedvanligt självgod min. Mest iögonfallande är kanske Dana Sarius som anländer iförd ett orange campingtält. Det blir lite palaver när Kristina Sävlig gör entré. Med håret på ända och vilt stirrande blick blir hon av tillställningens högste beskyddare, in- och utkastare, Karl ”Kungen” Karlsson, tagen för uteliggare men det hela reder upp sig, sedan Per Östberg intygat att hon är den hon utger sig för att vara. Vi hittar också ett par återvändare som tagit plats så långt från Horacius som möjligt. Det handlar om Kjell Aspbark och Peter Älghund som efter en tids frånvaro bestämt sig för att på nytt delta i Ankdammerins arbete.

Hur vi än spanar kan vi inte hitta Fhorums överhuvud, tillika Katrin Torstenssons make, Janne Cladd. Det visar sig senare att han blivit försenad efter en övernattning i Ankdammerins lägenhet i Fagerhult.

Men vi hittar andra prominenta gäster: GK:s egen kulturguru, Lill- Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson ses i glatt samspråk med litteratur- och språkexperten Gert Bulin. Även leg. biodynamiker Myllan Grönvåg har hittat hit liksom folklivsforskaren och historikern Rune Thydare.

Förväntningarna inför kvällen har antagit enorma proportioner. Titeln på Katrin Torstenssons nya diktverk:” Syresättning” har av många tolkats som ett löfte om nytt, friskt, syresatt blod i Ankdammerins blodomlopp. Den förnyelse och bloduppfriskning som hela Gröna Köpingen hoppas på, ja faktiskt kräver.

Då skrider till slut kvällens huvudperson fram till podiet. Sval och stel som en isskulptur i Jukkasjärvi. Inte en min skvallrar om hennes sinnesstämning.
Jag skall läsa en dikt ur mitt senaste verk: ”Syresättning”

”I hamn”

Sumprunkare

Den församlade menigheten sitter och väntar på en fortsättning men Torstensson tar sina papper och avlägsnar sig lika lugnt och stillsamt som hon kom. Villrådigheten är stor. Vad är detta och vad skall vi tycka? Man flackar med blicken och försöker hitta råd i ansiktsuttrycken hos de närvarande litteraturexperterna. Till slut tycker man sig få en fingervisning i Ebba Pitt- Pattsröms belåtna min. Hon är ju litteraturvetare, och ser hon nöjd ut så var det nog bra.

Man hör trevande applåder som växer i styrka och till slut utmynnar det hela i stående ovationer: ”Bra! Fantastiskt! Utsökt! Dakapo”

Det blir inget dakapo, för Torstensson har redan anträtt färden till Fagerhult för att hämta hem Janne Cladd och om möjligt hindra honom från utomäktenskapliga övningar som kan leda till åtal.

Gyllene Göken har fullständiga rättigheter och snart dignar borden under rödvinspavor, drinkar och grogglas. Stämningen blir uppsluppen och Torstenssons framträdande diskuteras och analyseras, och när nivån i buteljerna sjunkit betänkligt är man rörande ense om att man just upplevt en milstolpe i svensk diktkonst: ”Framtiden är här! Katrin Torstensson är ett geni.”

Bloggen är fortfarande lite undrande så vi söker upp Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson för att få hennes syn på saken. Vi blir ombedda att slå oss ner vid bordet sedan Gert avvikit. ”Nå Lill-Gull. Vad tycker du?” ”Så utomordentligt enastående. Så vackert, men samtidigt så sorgligt. Att med ett enda ord kunna spegla sexuell nöd, ensamhet och utanförskap är helt enastående. Hur mycket uppmärksamhet får en vanlig enkel masturbant i vardagen? Det är på tiden att den självverksamme tar lite plats i samhället. Samtidigt ställer dikten frågor: Vad är det för sump som blir resultatet av övningarna? Sällan har väl individens litenhet i ett kosmiskt perspektiv åskådliggjorts med sådan svärta och djup.”

Nu blir vi lite brydda. Det är uppenbart att Lill-Gull inte har kännedom om begreppet ”Sumprunkares” egentliga innebörd.

”Nja, du Lill-Gull. Vi tror nog att du är lite fel ute. Sumprunkare var män, tillhörande sjåarskrået, som förr tjänade en hacka genom att skaka (runka)fisksumpar vid bryggor och på fiskebåtar. Syftet var att sumparna skulle syresättas så att färsk fisk kunde levereras till krogar och hushåll. Sumprunkarna ansågs inte tillhöra gräddan i samhället och ofta var det personer som inte i första hans släkte törsten med vatten. Du gör din tolkning men vi skall beskriva de bilder som frammanas hos oss när vi hör dikten:

Vi förnimmer doft av tjära, tång och salt som blandas med lukten av fisk och skarvträck. Det skvalpar om sumparna som runkas av valkiga nävar. Händer som inte i första hand garvats av hårt arbete utan som sargats i slagsmål under rusets inflytande. Männen tar en vilopaus vid en brädstapel alltmedan ett helrör ”Kron” vandrar mellan giriga strupar. En bild av skärgårdsidyll i gången tid.”

Vid närmre eftertanke kanske vi är lite fel ute när vi blandar skarv och sumprunkning. Under den tid det skakades frekvent i hamnar och på båtar fanns nog ingen skarv att se. En driftig skärgårdsbefolkning hade sett till att holmar och öar fick förbli gröna och att ål och annan fisk i första hand kom befolkningen tillgodo. Detta genom utrotning av skarven. Rätt eller fel? Vi behåller vår åsikt för oss själva, annars får vi Ornitologerna och Naturskyddsföreningen på halsen.”

Efter denna fantastiska litterära upplevelse känner vi ett starkt behov av att vid tillfälle publicera mer av Torstenssons oefterhärmliga diktkonst. Håll uppsikt efter” Veckans dikt”