Archive for februari, 2019
Allvarlige Alvar. Drivande hundar på drift
Bloggen planerar att spika en dag i veckan där Allvarlige Alvar kan dela med sig av sin kunskap och sina erfarenhet från skog och mark. Vi startar idag med ett inlägg om jakt och jakthundar
Senast vi besökte Alvar var han precis hemkommen från rävjakt med sin stövare. Han var ganska stelfrusen, men nu när vi hälsar på igen, har han tinat upp.
”Hej Alvar. Hur är det? Fick du några förfrysningsskador?” ”Nej det ordnade sig, men jag var lite stel någon dag” ”. Varför har du inte pejl på din hund så att du kunde åka och hämta den när det drog ut på tiden?”. Alvar ger mig en blick som om jag var något som katten släpat in.” Pejl? Pejl ? Är du inte vid dina sinnen. Ser jag ut som någon som medvetet fuskar, eller saboterar en härlig jaktdag?” ”Nu hänger jag inte med riktigt. Vad menar du?” ”Hundpejl är ett djävulens påfund som förändrat villkoren för jakt med drivande hund i grunden. Det är inte samma jaktmetod längre och förändringen har inte varit till det bättre. Jo, för viltet som ofta klarar livhanken, eftersom de flesta jägare numera står och glor i en display istället för att vara observanta på omgivningen. ”Nu är hunden 410 meter bort”. Skit i det. Det är väl fullständigt ointressant. Stå stilla, tyst, beredd, och skjut om du är hågad och hållet är kort och rent.
Och värst av allt: En hund, som innan pejlens tidevarv, regelmässigt sprang bort sig och kanske till slut hamnade i köket i något hus i när eller fjärran, var naturligtvis fullständigt oduglig som jakthund. Man tröttnade, och hunden pensionerades från jakten och blev sängvärmare, eller slutade under någon grön grästuva.
I dag är läget ett annat. Hunden har kanske utomordentliga jaktegenskaper i övrigt: Bra drevfart, spårnoga och ett hörbart, vackert skall mm. Men med den allvarliga defekten att inte ha förmåga att ta sig tillbaka.
”Det behövs inte nu” tycker den moderne jägaren och hundägaren. Med hjälp av pejlen kan man hämta hunden med bil i nästa socken, och sedan är man snart på’at igen. Det må väl vara den resandes ensak, men risken är att man tar valpar på fanskapet. Dålig ”kompass” och bristande förmåga eller vilja till återtåg kan naturligtvis vara ärftligt betingad. Med lite otur står vi kanske efter ett antal hundgenerationer med individer som varken kan eller vill söka sig tillbaka till den väntande husse (eller matte).
Dessutom. De stackars jägare som använder pejl går miste om ett av jaktens absolut trevligaste moment:
Hunden har gått ut hörhåll och tiden går. Ett par brasor har brunnit ut, den sista korven är grillad och termosen är tom. Det börjar skymma så sakteliga.” Det har väl inte hänt något” Oron börjar gnaga och man går igenom alternativa händelseförlopp: ”Kopplad? Överkörd? Fast i någon rävfälla?
Då knäpper det till en bit in i skogen och du ser en vit svanstipp som flaggar i dunklet: En överlycklig hund tjuter och krumbuktar sig i återseendets glädje: Då blir man lite tårögd och barnslig: ”Min älskade lille hund. Var har du varit? Oh så roligt att se dig igen. Nu åker vi hem till matte så skall du få några smaskiga märgben. Älskade lille vän”
Vi tackar Alvar för detta. Jägare beskylls ibland för att vara råa och känslokalla. Så är sällan fallet och Alvar är ett lysande exempel på motsatsen. Han älskar sina hundar lika mycket som sin hustru, och det vill inte säga lite.
Nästa gång skall han tycka till om skog, skogsbruk och missbruk. Det kan säkert ge upphov till diskussion
Miljöengagemang
Miljö och klimat är viktiga frågor. Alla håller inte med när det gäller människans eventuella medverkan till klimatförändringen, men alla är väl överens om att det är trevligt med en bra miljö. Sen kan man väga in olika parametrar i begreppet ”bra Miljö” men jag skulle bli svårt förvånad om någon skulle tycka illa om rent vatten, frisk ren luft, eller giftfri föda.
”Nej för faen. I dag vill jag ha en gädda som är full av kvicksilver, och till detta ett stort glas dyigt vatten.” Skulle någon framföra sådana önskemål blir förmodligen denne föremål för vård. Mentalvård.
Miljövänner kämpar på och det är bra, men man har skaffat sig en barlast som försvårar och tynger och som gör budskapet mindre trovärdigt. Vi tänker på diverse sammanslutningar som räknar sig till miljörörelsens sfär, eller angränsande revir. Jag tänker inte namnge några, och det behövs inte. Klarsynta läsare vet vad som avses.
Skogsbruk, jordbruk, djurhållning, jakt, fiske mm får ofta utstå ovederhäftig kritig och inte sällan övergår det i utomparlamentariska handgripligheter. Detta är oacceptabelt i en rättsstats. Fullständigt barockt.
Allvarlige Alvar skall i en serie inlägg ge sin syn på problematiken. Vi rekommenderar er läsare att ta till er av Alvars visdom. Han har rätt. Inte bara ibland. Alltid
Lill-Gulls sexrådgivning
Så var det äntligen dags för återstart av Bloggens hett efterlängtade sexrådgivning, med vår expert, Lill-Gull, vid tangentbordet.
Välkommen Lill-Gull !
Hej alla kärlekstörstande vänner! Det känns så skönt att jag återigen skall få möjlighet att dela med mig av mina rika erfarenhet från sängar i slott och koja
De frågeställningar som jag ställts inför handlar i dessa dagar till ganska stor del om effekterna av Meetoo. I media av olika slag fokuserar man till största delen på de kvinnor som i dagsläget inte längre drabbas av oönskade sexuella inviter av verbal, och ibland mer handfast karaktär.
Men, jag vill än en gång peka på ett stort mörkertal som numera lider i det tysta, och det är detta som läsarnas frågor handlar om. Jag låter ett brev från ”Osynlig 44” representera alla med snarlika problem.
”Hej Lill-Gull. Jag är så glad att du återigen står till förfrågande när det gäller det sexuella. Jag är en levnadsglad tjej i medelåldern som kunde vara ännu gladare om min tillvaro kunde få lite guldkant. Denna skulle bestå av lite maskulin uppvaktning, något som är en bristvara i min vardag. Ja även på helgerna. Allt har blivit sämre efter Meeto. Förr kunde åtminstone någon aspackad raggare i korvkioskkön trakta efter mina behag genom handpåläggning lite här och där. Icke idag. Man får stå där oantastad och känna sig mindervärdig och kränkt”
Jag skall erkänna att jag kanske inte platsar i något modemagasin. Ja, många säger rent ut att jag är ful och fet, men trots detta längtar jag efter lite ömhet och kärlek. Kära Lill-Gull. Hur skall jag göra för att synas, och framstå som attraktiv? Jag längtar så efter manfolk”.
Hej osynlig 44. Med ledning av din ålder och beskrivning av ditt utseende tror jag mig veta vem du är, men jag skall inte avslöja ditt namn, Britta Johansson.
Ja, jag måste hålla med. Du är verkligen inte vacker och dessutom fet som ett gödsvin. Vikten kan du åtgärda genom bantning men dina anletsdrag kräver nog operation. Ett så omfattande ingrepp är kostsamt och ett nöjaktigt resultat kanske inte kan garanteras. Men visst, gör ett försök om du har råd. I avvaktan på detta rekommenderar jag att du vid dina raggningsförsök uppsöker så skumma miljöer som möjligt. Gärna skumma i dubbel bemärkelse. På dunkla syltor och ölschapp är besökarna ofta gediget beskänkta vilket ökar dina möjligheter att komma i åtnjutande av lite resolut spontansex. Lycka till. Klä dig luftigt och utmanande. Hälsar vännen Lill-Gull
Vi tackar Lill- Gull. Det är skönt med människor som talar klarspråk och som inte försöker skönmåla. Bloggen är nog ganska säker på att detta uppskattas av alla parter och att det i slutändan utmynnar i något gott.
Apropå slutändan, så har Lill-Gull flaggat för att nästa inlägg enbart kommer att behandla frågor av homosexuell natur. Välkomna med samkönade spörsmål.
Rätt rätt
Lite vinter igen. Som det skall vara i februari. De som redan plockat fram solstolar och bikini får ge sig till tåls ett tag till.
Bloggen brukar i inlägg på fredagar rekommendera maträtter som vi tycker förgyller tillvaron. Senast var det matjessill, med fasta och flytande tillbehör.
Här gör vi egentligen våld på vår övertygelse. Vi tycker i grunden att maträtter skall anpassas till årstiden. Sill och nypotatis äter den renlärige vid midsommar. Efter sillen äter man jordgubbar. Kräftor skall konsumeras i augusti. Lutfisk vid juletid, och surströmming äter man inte alls, om man är vid sina sinnen. Oskicket att äta primörer året runt tar bort lite av matglädjen
Allt är den förbannade importens fel. Jordgubbar vid jul är en rent kriminell styggelse. Och inte smakar den importerade smörjan jordgubbe. Utseendet är snarlikt om man vill vara positiv. Tänk att sätta tänderna i en svensk, söt, mogen liten gubbe. Det är en sann njutning och går inte att jämfört med importerade falsarier.
Samma sak med tomater. En solmogen tomat, odlad i myllan av B.J. är en helt annan upplevelse än bleksiktig import som odlats på stenull med tillförd flytande näring. Det är smakmässigt ingen tomat. Möjligtvis kan man med lite fantasi tycka att de liknar varandra, frånsett den bleka färgen.
Skall man nödvändigtvis äta vegetabilier, så kan spenatsoppa med ägghalvor duga. Men bara på sommaren när spenaten kan plockas direkt i trädgårdslandet. Skall man ha något grönt som är riktigt gott, tillreder man en nässelsoppa.
Det finns en del grönsaker som inte orsakar allvarligt illamående och allergier. Man kan faktiskt äta det mesta om man inte är för grätten. Allt utom Ruccolasallad. Fy fan så vidrigt. Beska, långa stjälkar som fastnar i halsen
Nej, låt oss värna årstidsberoende kulinarisk njutning. Avstå importerat skräp som i de flesta fall smakar pest. Pesto är ett exempel.
Slå vakt om inhemsk matkultur: Dolmen, kroppkakan, isterbandet, rotmos med fläsklägg, ostkaka, kalops, sill, strömming, id-aladåb, stuvad abborre, gravad östersjölax, nyskjuten kramsfågel, (Snöskata), rullsylta, pressylta, pressgurka, kokt varmkorv i papper, (bandykorv), kräftströmming, kokta flodkräftor. Ja det finns hur mycket som helst. Delikat och nyttig inhemsk mat som gör alla utländska hälsovådliga nymodigheter fullständigt överflödiga.
Det finns en del tveksamheter: Mårtens gås, svartsoppa och spettekaka som i huvudsak äts i Skåne. Men eftersom landskapet ifråga fortfarande räknas till Sverige, trots ihärdiga separatistiska strävanden, räknar vi t.v. också detta som Svensk husmanskost. Gås är dessutom förbaskat gott.
Varför blir semesterfirare ofta svårt magsjuka i främmande land? Ja inte beror det på medhavd matsäck från hemlandet,
Stanna hemma och ät husmanskost! För en sund själ i en rund kropp.
Vad blir det i kväll? Nja… Vet inte riktigt. Förmodligen fisk av något slag. Inhemsk. Inget importerat, varken från Chile eller Norge. Det får kanske bli abborre. Passar bra till” bubbel”
Trevlig helg
Politisk bomb
Skottlossning på öppen gata och bomber som briserar i portgångar och annorstädes är en otrevlig realitet på många platser i landet. Detta skapar rädsla och osäkerhet.
Den bomb som vi ämnar detonera är av fredlig och positiv karaktär. En politisk bomb som kommer att ge eko i hela den civiliserade världen, ja även utsocknes.
Vårt politiska parti GAS, kommer att byta partibeteckning. Varför detta undra kanske någon? Politiken blir väl inte bättre för att man ex. byter från Folkpartiet till Liberalerna. Nog så sant men vårt namnbyte har helt andra kvalitéer och kommer att bättre spegla vår sanna åsikt i viktiga politiska spörsmål.
Lite bakgrundsfakta: Inlägg på Bloggen och GAS:s åsikter har av en del föga skarpögda och inskränkta läsare tolkats som kvinnofientlig retorik. Inget kan vara mer felaktigt. Inget. Fel, fel, fel !!! Vi har deklarerat detta tidigare. Det finns ingen som har lika positiva inställning till kvinnor som Bloggred. och GAS:s frontfigurer. Ingen, inga! Vi har alltid älskat kvinnor. Även med, när det begav sig. Utan kvinnor vore livet grått och trist och depressionen skulle vila tung i slott och koja.
Men observera. Vi älskar KVINNOR. Inte FEMINISTER. Vad är det då för skillnad undrar ni kanske? Har ni sett och hört en kvinna? Har ni sett och hört en feminist? Svarar ni ja, är svaret solklart. För er andra kommer här en artbeskrivning:
En kvinna, värd namnet, är en feminin skapelse som gör det bästa möjliga av råvaran. Hon klär sig smakfullt. Till fest tar hon på” Den lilla svarta”, knytblus och lagom högklackade skor. Vid friluftsverksamhet bär hon gärna grön tweedkavaj av engelskt snitt och hon skulle inte under några omständigheter klä sig i joggingbyxor med revärer. Hon försöker att hålla vikten i schack och hon förser sitt ansikte med lagom mängd, inte alltför gräll kosmetiska. Hon har vårdat hår av den längd som passar hennes ansiktsform. Skulle det passa med långt hår så kan detta med fördel bäras uppsatt, i någon form av knut utan att tankarna för den skull går till frikyrkans kvinnliga medlemmar Kort sagt: En äkta kvinna strävar alltid efter att se bra ut och vara attraktiv.
En feminist har kanske goda grundförutsättningar: Men.” Aj då. Detta måste man göra något åt så att vidriga, sexhungrande män inte står och dreglar” För att bli så frånstötande som möjligt syr man säckiga, opraktiska kläder av gamla begagnade hästtäcken, eller så stickar man, eller tovar, något i regnbågens alla färger. Har man BH så kastar man den och låter bysten skvalpa fritt i maghöjd. Håret skall vara tovigt och gärna lite skitigt för det skall synas att de påtat i den ekologiska myllan . Även naglarna bör skvallra om samma verksamhet. Kort sagt: En sann feminist gör allt för att verka oaptitliga i maskulina ögon.
Detta kan vi kanske strunta i, och gör så också, men när rödgröna feministerna gör allt för att smutskasta oss stackars män blir vi förbannade. Enligt rabiata, militanta feminister är alla män vidriga horkarlar. Alla män har bra en sak i huvudet: Att våldta, eller i lindriga fall, ta skamgrepp så ofta tillfälle ges. Män är svin, en påstående som de tycker misskrediterar grisarna. Manliga arbetsgivare är kapitalistiska utsugare som låter kvinnor slava för svältlöner, dygnet runt. Utöver detta förväntas de erbjuda arbetsgivaren naturaförmåner så ofta det sig låter göras.
Men för faen feminister: Vakna! Inser ni inte att ert agerande är kontraproduktivt så det stänker om det. Alla medborgare, med något så när välmöblerad övervåning, ställer väl upp på att kvinnor skall ha samma möjligheter och förutsättningar som män. Solklart. Lika lön för lika arbete. Likabehandling vid ansökan till studier eller när man söker arbete. Ingen köns- eller åldersdiskriminering. Inte åt något håll.
Att kvotera in ett visst kön till en specifika arbeten bara för att detta är i minoritet är näst in till kriminellt. Den som har bäst meriter, och bäst förutsättningar, skall ha jobbet, oavsett kön. Punkt slut.
Det finns naturligtvis undantag där det kan vara på sin plats att rucka på denna demokratiska övertygelse. Exempelvis kan det vid tillsättning av en tjänst som chefssekreterare vara praktiskt och trevligt om de yttre företrädena får väga in. Att ha en överviktig, föga attraktiv kvinna i knät är naturligtvis ingen höjdare.
Åter till politiken och namnändringen. Bloggen har tidigare deklarerat: Vi är inte feminister. Vi är Kvinnoister. Därför ändrar vi från och men dags dato vår partibeteckning från” GAS” till” QVINNS”. Vi använder den äldre stavningen: Qvinna, för att det skall låta gediget gammalt och klatschigt.
Men vid närmre eftertanke: Partibeteckningen” Qvinns” kommer kanske att stöta bort en del manliga väljare, och det är definitivt inte vår mening. Vi nöjer oss med ett enkelt och könsneutralt: Q
Och observera. Vi propagerar inte för” Kvinno-ister”. Överviktiga kvinnor klarar vi oss utan. Idealet är rätt antal kilo på rätt plats, kompletterat med symmetriska, vackra anletsdrag. Fula tjockisar kan liera sig med feministerna. Men visst. Hellre lite hull än ”benrangel”
Alltså: Rösta fortsättningsvis inte på GAS utan på ”Q”. Vårt valmanifest ligger trots namnändringen fast, och vi skall friska upp minnet vid tillfälle och kanske också komma men någon komplettering.
Vi har nog i vanlig ordning uttryckt oss kristallklart. Skulle det trots all finnas några oklarheter är ni välkomna med frågor på kommentarfältet.
Bra sjukt
Bloggen dristade sig att i förra inlägget ösa lovord över svensk sjukvård. Vi står för detta, i skenet av egen erfarenhet.
Vännen och bloggaren, signaturen” Bert” påpekar i en kommentar att det trots allt finns brister i vårdapparaten. Här har Bert alldeles rätt.” Uppdrag granskning” har uppmärksammat att personal från annat land genom falska intyg fått jobb på Svenska sjukvårdsinrättningar. Detta är naturligtvis alldeles galet. Alla skall ha sina papper i ordning, och väldokumenterade färdigheter.
Vi minns en doktor av italiensk härkomst som fick mycket uppmärksamhet efter att ha opererade in undermåliga luftstrupar av plast, något som med all rätt betraktades som en skandal.
Oavsett ursprung så är det ett oeftergivligt krav att all vårdpersonal, behärskar svenska språket. De måste, både förstå och göra sig förstådda. Det får inte råda minsta tvekan om vård, ingrepp eller medicinering
Detta kan belysas av ett fall som jag tror att bloggen berättat om tidigare. Om inte, så är detta en nyhet, annars en nyttig repris.
En pastorsadjunkt, verksam inom Fagerhults stift, hade sökt vård för en kosmetisk korrigering. Leverfläckar skulle tas bort som en säkerhetsåtgärd. (Risken finns att de kan anta malign karaktär).
Ingreppet var så pass omfattande att man ansåg att patienten skulle sövas. All var klappat och klart. Man väntade bara på narkossköterskan som, visade det sig, fastnat i en hiss. Övrig Personal och patienten samtalar under väntetiden, och pastorsadjunkten, som är van att tala till församlingen lättade sitt hjärta och berättade frimodigt om sin vardag och sitt arbete i stiftet: Jo, han var lite mobbad och stod inte på god fot med alla i kyrka, sakristia eller församlingshem. I synnerhet hade han problem med” prost-satan.” Han skulle personligen gärna se att denne togs bort.
Narkossystern slipper till slut ut ur hissen, och efter en halvtimmes operation vaknar adjunkten och finner sig befriad från såväl leverfläckar som prostatakörtel.
Så kan det gå om det brister i kommunikationen.
Sjukt bra vård
Så här på fredag skall vi anslå en positiv ton. Bloggen har för första gången legat på sjukhus i samband med en enklare operation, så nu har vi ett dygns erfarenhet av sjukhusvård. Man hör mycket gnäll och klagan på sjukvården. Det är möjligt att det finns saker som kan bli bättre men bloggens erfarenhet från detta enda dygn är hundraprocentigt positivt. Viken fantastisk personal. Glada, trevliga, hjälpsamma och snälla. Till och med maten var god.
Vi såg på TV ett inslag där en 55- årig dam vägrade att ta vård av en kvinnlig läkare med utlandsklingande namn. Läkaren ifråga talade perfekt svenska så det existerade inga språksvårigheter. Visa den 55-åringa kärringen på porten, så kan hon gå hem och vårda sig själv. Nej, svensk sjukvård är fantastisk, men det är det inte alla som begriper.
Visst. Det har kanske begåtts ett och annat misstag i gången tid. Den s.k. Psykiatrireformen”, sjösatt 1995 ,var nog inte så lyckad. Personer med olika psykiska besvär skulle plötsligt ut i samhället, och skildes från sin trygga, vana miljö på institutioner av olika slag. Detta gick inte alltid så bra och det borde kanske ansvariga ha insett.
Utan psykiatrireformen hade förmodligen inte heller Tv-produktioner som ex. ”Bonde söker fru” ”Farmen” och ”Mandelmans gård” blivit en tragisk realitet.
Fredagskväll. Vi rekommenderar än en gång: Matjessill, rödbetor, kokt mandelpotatis och gräddfil till ståndsmässig festmåltid i helgens TV-soffa. Glöm inte en pilsner och snaps. Ja varför inte två, om ni låter bilen stå. (Hoppsan. Där kom ett helt spontant rim)” Gammal norrländsk akvavit” går bra till sill. Även OP, Skåne, Piratens besk mm. slinker ner utan större vånda.
Trevlig helg.
Glömska
Att kunna glömma kan vara barmhärtigt. Om minnet av tråkiga händelser förbleknar med tiden är det skönt. Detta har vi på bloggen ingen större glädje av, för vi har aldrig tråkigt. Jo ibland, när det är för varmt och soligt.
Att glömma sådant som man lovat, och som borde blivit gjort, kan vara tveeggat. Bloggen har ett par saker som vi inte riktigt vet hur de skall hanteras. Vi startade upp en miniföljetong:”89- åringen som hoppade av PRO- bussen och försvann”. Denna har vi glömt bort att skriva en fortsättning på och det är kanske lika bra det. Senaste avsnittet slutade vid en sopstation, och där kanske vi skall stanna. Återvinning är måhända inte nödvändigt.
Vi flaggade också för att Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson skall återstarta sin förr så populära ”Sexrådgivningsspalt,” om frågor från våra läsare kommer in till redaktionen. Det har kommit några, men inte den utsträckning som vi hoppats på, eller befarat. De spörsmål vi fått kommer till största del från unga läsare, därför hade vi ett tag planer på att mjukstarta med en” Petting-sajt” för oerfarna, villrådiga ungdomar, men vi fastnade till slut för sexrådgivning utan åldersbegränsning, varken uppåt eller neråt. Ja, vi skall inte ha några begränsningar alls.
Tveka inte. Skicka era frågor till GK-bloggen för vidarebefordran till Lill-Gull. Ingen fråga är för stor, för liten, för udda eller för pervers. Lill-Gull har svar på allt. Välkomna!
Förvåning
Med viss förundrar noterar vi att” Feministiskt Initiativ”(Fi) bytt partiledare. Bytet är i sig inte förvånande för Gudrun Schymans” bäst före-datum” är passerat sedan länge. Nej, det som orsakar vår häpnad är att Fi fortfarande existerade. Det visste vi inte. Det förr så storstilade projektet har förbytts i en anonym tillvaro i skuggan.
Vi har försökt att ta reda på Fis andel av valmannakåren men vi finner dem inte i statistiken. Det närmaste vi kommer är 1,5 % för ”Övriga. ”
Ibland hittar man en och annan ljusglimt i det politiska mörkret.
En annan nyhet som förvånar, och skrämmer, är uppgiften om att man i Kina lyckats klona genmodifierade apor. Genmodifiering av apor är inget nytt. Det kunde man uppenbarligen i USA redan 1946. Det som oroar är möjligheten att skapa fler individer med samma anlag. Tanken svindlar.
Skolminnen
Fredag, och de arbetande massorna gör sig redo för att under ett par dagar ha det lika bra som vi som är lediga jämt. Detta förmörkar glädjen en aning men man skall kanske inte vara ogin. De flesta har säkert gjort sig förtjänta av lite rekreation framför TV. Det är mycket sport nu. Detta gläder många, medan andra blir förbannade för de vill se romantiska komedier istället. Det är oftast kvinnor som tittar på Huge Grant och Julia Roberts m.fl. Dock inte min hustru som inser att tillvaron inte kan bli mer romantisk än den hon upplever” live” i sin vardag. En lyckligt lottad människa.
Apropå lyckligt lottad kom jag att tänka på en av bloggens trognaste och mest skarpögda läsare, sign. Bert. Denna man har i kommentarer till ett inlägg om Handboll redovisat en ganska skev syn beträffande de övningar och sportmoment som förekom i skolan i gången tid. Bert är en aning statsmannalik eftersom han precis som en känd president presenterar en hel del ”Fake news”.
Vi skall rätta till en del av detta och försöka att erinra oss hur lektioner i ”Gymnastik och idrott” gick till under skoltiden i tiderna begynnelse.
Bert har rätt när han påstår att det spelades brännboll. Detta förbannade spel som orsakade mycket lidande. En kort beskrivning av en match i Brännboll, en solig dag på skolgården under folkskoletiden:
Inledningsvis får två tongivande gossar välja lag, och de duktiga går åt som smör i solsken. Kalle till lag 1, Pelle till lag 2, osv. Till slut står det bara några taniga och odugliga flickor kvar som inget lag vill ha. Man magistern är demokratiskt sinnad och kräver att alla skall få vara med. Sist att väljas är G. ”Ni får Kalle till ert lag också, om vi slipper G”. Den byteshandeln var det inget lag som gick på, för med G i laget var man nästan garanterad förlust
Jag hoppas att alla vet hur brännboll går till. Vi grabbar med bollsinne och lite stake i armarna drämde till bollen med det runda slagträet så att det blev ”Homerun” nästan varje gång. Några andra medelmåttor klarade det hela ganska hyggligt, men sen var det flickornas tur. Dessa använde flata slagträn av samma modell som kvinnor på klappbryggorna daskade tvätten med. Ni förstår hur det gick. Lyror, och lagmedlemmar blev ideligen brända efter halv- och heltaskiga slag
Sist gör sig G redo, och nu har hela motståndarlaget slutit upp tätt framför det stackars flickebarnet. Hon totalmissar två gånger men vid tredje försöket får hon en klen halvträff och bollen hamnar naturligtvis i händerna på någon motspelare som placerat sig strategiskt ett par meter bort. ”Lyra”. . Varje match. Varje gång, året runt, hela skoltiden. Lyra, lyra lyra. Om den lilla imbecilla varelsen hade slagit bollen bakåt eller totalmissat istället. Icke, hon skulle minsann visa att hon kunde. ”Alla kan bara de vill” I helvete. Hon kunde inte! Aldrig någonsin.
Vi tror oss veta att det trots allt gick väl för G här i livet. Enligt rykte har hon till och med förökat sig. Hoppas att hennes usla bollsinne inte gått i arv.
Detta blev långt så vi hinner kanske inte mer just nu. Bert påstår att vi också lekte ”Datten” ,”Kurragömma” och spelade handboll. Detta är inte med sanningen överensstämmande. Datten och Kurragömma kanske var något som fickorna ägnade sig åt i smyg när de tröttnat på hopprepen.
Vi spelade inte handboll, utan Basket eller ”Korgboll” En lite fjantig sport där vi ändrade på reglerna så att stenhårda tacklingar var tillåtna och veka motspelare fick sågat ut ur ribbstolarna.
Är den någon som minns att dessa ribbstolar någonsin användes? Till vad?
Trevlig Helg.
Gröna Köpingen 