Skogsbruk och brand
mars 15, 2019 at 12:54 e m Lämna en kommentar
Fredag. Lite kallt och ruggigt tycker de flesta och längtar kanske efter en skön brasa att värma sig vid. Man det bör vara lagom stora flammor
För en tid sedan visade SVT ett program om skogsbränder. Det handlade om Sverige och framför allt om Kanada som länge bedrivit forskning beträffande skogsbränders uppkomst och vad som kan göras för att minimera riskerna för brand.
Vi ber Allvarlige Alvar om en kommentar:
”I Kanada slukar bränder hisnande arealer skog. Det talades om millioner hektar som brinner med ojämna mellanrum. Inte i samma brand men sammantaget. I Sverige har vi haft förödande bränder som skapat förfäran, men som i jämförelse ter sig som små majbrasor. Men tillräckligt stora för att innebära en tragedi för de drabbade. Om ett hus brinner ner så kan man bygga upp ett nytt, men skog som brinner tar en mansålder att ersätta. Skogsbrukare som vigt sitt liv åt att vårda sin skog för att lämna över till kommande generationer står plötsligt med ett brandfält som inte genererar några inkomster under överskådlig tid.
Vad kan man då göra för att minska riskerna? Ja effektiv släckning naturligtvis, när olyckan väl varit framme. Men. Vi har sedan hedenhös känt till att lövskog och våtmarker inte är så brandbenägna. När välslutna monokulturer av gran och tall brinner som fnöske, är lövskog betydligt mer motsträvig. Korridorer av löv och våtmark kan hindra elden från att sprida sig snabbt och okontrollerat. När en rasande toppbrand når ett tillräckligt brett lövskogsbälte, eller våtmark dämpas intensiteten och brandstyrkan kan ha chans att hinna ifatt lågorna.
Känner inte skogsägarna till detta? Jo då, men det struntar man i. Barrskog är så mycket bättre betald att man har råd att ta någon brand då och då och ändå gå med vinst. Detta gäller i dagsläget. Skogsbruk är en långsiktig hantering. Hur många vet med bestämdhet vad som efterfrågas om några decennier? Är stora monokulturer av gran fortfarande det mest ekonomiska alternativet?
Kanske är Al-faner högsta mode och dagens låga pris har mångdubblats. Kanske förbuds cigarettändare och tändsticksindustrin skriker efter råvara och betalar aspvirke med rent oanständiga belopp. Tänk om furupanel med livfulla stamkrökar och sprötkvist blir högsta mode. Då kommer man förbanna att älgstammen sköts ner i botten och att generationen innan inte gick med sekatör i tallföryngringarna och klippte toppskott.
Jag överdriven en aning men inte så mycket. Man skall vid beståndsanläggning strunta i vad som är bäst betalt idag. Lägg inte alla ägg i samma korg och låt ståndorten bestämma vad som är rätt. Kanske kan vi då också hindra att rubb och stubb brinner upp på stora arealer.
GK- bloggen har allt sedan starten efterlyst lagstiftning som förbjuder en del idioti. Vi har hävdat, och hävdar, att man skall lagstifta om ståndortsanpassning. Det skall vara förbjudet att plantera gran på svaga boniteter. (gran på tallmark). Nu viskas det om att denna lagändring kan vara på gång. Jättebra, men ett halvt sekel för sent.
Vi skall återkomma till gran på tallmark vid senare tillfälle och då kommer också älgen med i bilden.
Gå nu ut och njut av vädret innan det blir för varmt och torrt.”
Tack Alvar. Man blir alltid lika imponerad av hans visdom.
Bloggen och Alvar önskar en trevlig helg
Entry filed under: Allvarlige Alvar, Skogsbruk.
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed