Archive for oktober, 2019
Ambivalent
Det kan vara på sin plats att vi uppmärksammar Kalmar FF:s öden och äventyr. Om någon, mot förmodan, inte vet vad det handlar om kan vi berätta att KFF är ett bollsparkande lag i högsta divisionen: Allsvenskan. Läget är prekärt och FF riskerar att åka ur, något som skulle få vittgående konsekvenser. Ekonomin är redan ansträngd och en degradering skulle inte öka kassan.
Vi är inga fotbollsfanatiker men ett lag i högsta divisionen är ganska trevligt. Eller var. Bloggen har en ganska trivsam sits, för vi kan strunta i hur det går. Engagemanget för KFF fick sig en första törn när Hasse Eklund fick sparken som tränare, 2014. Trots att han höll laget kvar i Allsvenskan. Man började undra. Hur är det fatt? Halva laget stod på skadelistan, vilket rimligtvis bidrog till att FF inte låg i topp. Var skadorna Hasses fel? Eklund gick tillbaka till Falkenberg och det är ingen djärv gissning att Hasse mådde granska bra under hemresan västerut efter den osannolika triumfen med 3-2 på ”Kycklinggrytan” nu i lördags.
Henrik Rydström tjänade Kalmar FF under 25 år. Han spelade 20 säsonger och var med om att ta SM-guld. När Nanne Bergström föll bort fick Henrik jobbet som chefstränare. Han fick dessutom sparken. Rydström kan säkert vara kontroversiell och lite besvärlig men man behandlar inte en gammal trotjänare på det viset. Det är lågt och skamligt.
Har vi inte fattat fel så åker FF ur vid förlust mot Sirius. Ett Sirius som Henrik Rydström nu tränar med viss framgång. Vinner Falkenberg mot Eskilstuna mår Eklund säkert ännu bättre än i lördags.
Nästa helg avgörs de. För att inte reta upp alla Kalmar- anhängare avslöjar vi inte vad vi hoppas på. Kanske.
Invasivt
Måndag ,och livet leker. Men. Vi blir lite bekymrade när vi läser dagens tidning där man uppmärksammar ett par nya invasiva arter: Parkslide och Svarthövdad snigel. Parklside har funnits en tid men snigeln är, om vi förstått rätt, relativt ny.
Enligt beskrivning är parkslide något alldeles förfärligt. Underminerar husgrunder och sprider sig ohämmat och är näst intill omöjlig att bli av med. Man får gräva bort flera kubikmeter jord och hantera avfallet med största omsorg. En sak efterlyser vi i sammanhanget: Det nämns inget om kemisk bekämpning, ex. Roundup. Fungerar det så borde det vara en bra lösning även att man inte skall använda gift i onödan. Man skall ha i åtanke att det mesta av den mat vi stoppar i oss har odlats på jordar som behandlad med klyfosater. Då är lite Roundup på parkslide inte hela världen.
Svarthövdad Snigeln är ny och relativt okänd men den lär fungera ungefär som ” Mördarsnigeln”. Inget att ha egentligen, men så blir det med ohämmad import av diverse växter: Bloggen har sagt det tidigare: Stäng gränserna för varor, tjänster, folk och fä.
En annan växt som bör räknas till de invasiva, är vanlig gran (picea abies) som sprider sig ohämmat, även på mark som inte är lämplig (tallmark). Tyvärr sker detta oftast med mänsklig hjälp: Stoppa detta vansinne.
Värst är kanske trots allt: Ruccolasallad. Den dyker upp överallt där den inte har att göra. I sallader, till kött, i soppor , ja överallt sprider den sin beska smak och vidriga stank . Har vi lite tur kanske det visar sig att den svarthuvade snigeln är förtjust i Ruccola. Inget ont som inte har något gott med sig.
Opinion Larv
Vi tittade på Belinda Olsson och ”Opinion Live” på torsdagskvällen. Belinda O. har väl aldrig varit någon favorit, men hon har bättrat sig en aning, i ett avseende: Hon avbryter inte debattdeltagarna lika frekvent längre. Tillräckligt ofta, men ibland får någon tala till punkt.
Torsdagens debatt handlade bland annat om skolan och vi fick en delförklaring varför det i vissa stycken gått åt fanders i skolvärlden. Kvällens tema var ”Lågaffektivt bemötande”( LAB). För er som är lyckligt ovetande om detta fenomen kan vi kort beskriva: En lärare får aldrig brusa upp mot en obstinat elev. Har lärare och elev blivit oense så är det alltid lärarens fel. Inga hårda ord är tillåtna. Nej man skall sätta sig med eleven i marknivå och utan att blickarna möts skall man diskutera igenom problemet. Om detta tar hela lektionen i anspråk har ingen betydelse.
Ja ni förstår nog själva hur det är tänkt. Eller inte tänkt.
För att få en inblick i hur LAB fungera i praktiken besöker vi en skola, utsocknes. Skolbyggnaden har fått namnet: ”Glädjehuset”, för här skall alla vara nöjda och glada och genuint samförstånd och arbetsglädje skall genomsyra all verksamheten.
Vi har stämt träff med rektor Gullan Myhsphys som tar emot på expeditionen:” Heeeeeeeej! Vääääälkommen. Trevligt att du ville titta förbi. Jag förstår att du vill veta en del om hur LAB fungerar här på vår lilla trivsamma enhet. Kort sammanfattning: Det fungerar fantastiskt. Faaaantastiskt” ” Detta låter ju bra. Kan rektor ge exempel?” ”Nej, inte rektor. Säg Mys-Gullan som alla andra. Rektor låter auktoritärt och känsliga elever kan känna sig hotade och i värsta fall kränkta.
LAB går ut på att lärarna aldrig får brusa eller höja rösten. Aldrig. Eleven skall alltid avgå med segern. Alltid. Annars kan hen bli kränkt. Om ex. lille Kalle spottar pedagogen i ansiktet så skall denne inte visa sig ledsen utan diskret torka bort loskan så omärkligt som möjligt. Visar han sig sårad kan eleven känna sig kränkt. Ett annat exempel: Om Lille Kalle barrikaderar dörren till skolsalen och vägrar att flytta på sig får man absolut inte fysiskt flytta på Kalle. Nej. Det är tålamod som gäller. Drar det ut på tiden så får eleverna gå hem och ägna sig åt PBL.
”Store Kalle” kallar lärarinnan Ester för ”djävla hora” Här är det inte OK att bli arg eller ledsen. Då kan Store Kalle känna sig kränk. Nej det är nog lämpligt att Ester sätter sig ner och rannsakar sitt inre. Trots att hon är ungmö är det kanske så att hon i sin ensamhet tänkt lite syndiga tankar, så innerst inne är hon kanske en liten hora. Eleven har alltid rätt”
”Tack rektor Gullan. Vi har nog förstått. Nu skall vi skynda tillbaka till redaktionen och skriva ner våra erfarenheter.”
Ja, man upphör aldrig att förvånas: Det är lördag och lite regnig och blåsigt. Alltid något att fröjdas åt.
Trevlig helg!
Försummelse
Bloggen har drabbats av viss ruelse. Varför då? Ångrar vi vad vi skrivit? Inte alls. Möjligtvis ångrar vi sådant som vi inte skrivit.
Nej, våra samvetskval grundar sig i att vi under alla år försummat det kanske allra viktigaste. Det som driver samhället och de flesta verksamheter framåt. Ex. skolan, statliga myndigheter, företag av skilda slag. Ja i stort sett. Allt
Vi syftar naturligtvis på en av de bärande hörnstenarna i samhällsbygget: Värdegrundsarbetet.
I dagens läge har denna verksam tonats ned en aning från att varit alla medborgares förbannade skyldighet att delta i. I skolor, statlig och kommunal förvaltningar har medarbetarna suttit i små eller stora kreativa grupper som efter många timmar och dagars arbete lagt fast en värdegrund som skall genomsyra hela verksamheten. Allt sammansmält till i några s.k. Ledord,att ständigt ha i åtanke i den dagliga verksamheten.
Vi kommer i hastigheten inte på så många exempel, men ett minns vi. Hushållningssällskapets stolta devis: Engagemang, kompetens utveckling Att just denna fastnat beror på att en medarbetare i periferin gjorde en travesti: Lavemang, impotens och avveckling. Vilken variant som bäst speglar verksamheten vill vi låta vara osagt.
Nu måste GK – bloggen ta sig i kragen och lägga fast en stabil värdegrund för vårt fortsatta arbete för samhällets bästa: Allt detta skall slutligen koncentreras i några klatschiga och målande ”ledord”.
Detta kommer att ta tid, vilket tråkigt nog kan leda till periodvis tystnad på bloggen. Vårt skrivande är oerhört angeläget men värdegrundsarbetet är ännu viktigare.
För ett ögonblick trodde vi att vi kommit på en passande slogan. Vi tänkte oss pryda redaktionsväggen med en inramad text med lydelsen:” Här fattas visa beslut.” Det visade sig att vi var lite sent ute. Redan i mitten av 1800- talet föreslog riksdagsledamoten Henrik Bernhard Palmaer att en platta med denna devis skulle fästas på riksdagshuset. Lite surt. Vi tyckte att vi kommit på något passande.
Nåja, vi tar nya tag och jobbar vidare. Skulle vi mot förmodan gå bet så får vi göra som många andra. Vi hyr in en konsult som till tonerna av sex- siffriga belopp värker fram något passande. Lite dyrt, men det måste få kosta att ligga i framkant
Kanske kan våra läsare komma med bra, men billigare förslag?
I morgon är det torsdag. Härligt !
Lördags-tankar
I förra inlägget berörde vi trafikproblem av skilda slag. Till vår stora glädje kan vi konstatera att polismakten tar detta på stort allvar.” Termometern” upplyste häromdagen om att en person står åtalad för att ha korsat heldragen linje. Så skall dom tas, trafiklymlarna.
Dagens avisa innehöll inget sensationellt. Lite om slangade bilar och borrade tankar och ett stort uppslag om avdöda husdjur. Saknaden efter en hund eller katt kan ta sig olika uttryck. Ibland går det till överdrift.
Vi letade förgäves efter en krönika av Eva- Bergfast Andersson men den kommer förhoppningsvis nästa helg.
Bloggen tar del av en annan blogg på andra sidan sockengränsen: Jonny Nilssons ”Mönsteråsbloggen”. Nu senast hade han en karaktäristik över våra Svenska politiska partier. Träffande och roligt. Dock en liten plump i protokollet. Han hade glömt bort Grön Ansamling (GAS) eller Centrala partiet(CP) som jag tror att vi heter för tillfället. Här hade superlativ kommit till användning.
Naturen är fantastiskt vacker i dessa dagar. Hösten, med sin behagliga temperatur och färgprakt skänker ro åt sinnet. Det är en ynnest att få ta del av detta.
En svenskättad, kvinnlig astronaut är ute och promenerar i rymden, till enorma kostnader. Till vilken nytta? ”Människan är nyfiken och vill veta om det finns annat liv i universum.” Varför skall vi veta det? Vi bor på en planet som fungerar, än så länge. Lägg pengarna på miljön, och omskolning av klimatförändringsförnekarna.”Strutsarna” är kanske det största hotet.
Så mycket mer har vi inte i dag. Nu lutar vi oss tillbaka och inväntar helgmålsringningen som förkunnar att arbetsveckan är till ända. Lediga lördagar och andra nymodigheter har vi inte mycket till övers för. Inte konstigt att det inte blir så mycket uträttat.
Det var bättre förr!
Trafikproblem
Bensinen börjar bli dyr. På bensinpumpen snurrar kronorna oroväckande fort i förhållande till litrarna man får. Men visst. Man åker bil ändå, men inte så vidlyftigt i dagens läge. Bloggen var ute på ” stan ” en sväng, och inspirerades till lite gnäll.
Samfärdsel kan vara komplicerad, och ibland förenad med risk för” liv och lem”. Eller skall vi kanske säga lemmar så det inte uppstår missförstånd.
Trafiklagstiftarna är säkert oftast ute i goda ärenden och vill väl, men ibland blir det fel. Detta är säkert de ansvariga medvetna om men prestige gör att tokiga regler inte ändras. Vi vet inte om ”Vägverket” är inblandat i lagstiftningen men om så är fallet har vi en förklaring. Styvnackad prestige är bästa gren för chefer vid Vägverket.
Vad har vi för lagar som bör ändras och vilka kompletteringar bör göras? En har vi berört tidigare.
Solklar 1:a är den s.k.” Zebralagen”, dvs. den lag som ger fotgängare rätt att vid ett övergångsställe kliva rätt ut i gatan utan vidare spisning.” Här kommer jag. Stanna bil-djävel!” Bilisten stannar och när fotgängaren väl är ute i gatan tar han rundlig tid på sig för att demonstrera att han har lagen på sin sida. Snigelframfarten kompletteras med ett belåtet leende.
Extra irriterande är de klungor av medborgare som står och röker vid övergångsställen. Vi har inget emot rökning, men varför skall de stå just där med en halv fot ute i gatan? Tänker de gå över? Man saktar in men inger visar intresse för passage. Om man däremot inte skulle sakta in, kan man ge sig den på att de skulle kasta sig ut i gatan och olyckan vore ett faktum. Ändra lagen.
Bilister som kör för fort och hänsynslöst är också en styggelse. Att hög hastighet orsakar olyckor och förvärrar följderna går att bevisa med statistik. Men hur många olyckor beror på att man kör för sakta?
Ni känner säkert igen följande: Ni kör ifatt en mindre personbil som kör lusigt och slickar mittlinjen. Är det Vägverket som är ute och inspekterar inför en ommålning?
Efter någon mil inser man att det inte handlar om tjänsteförrättning, utan en privatbilist som av outgrundliga skäl erhållit körkort. Eller är det kanske ett rattfyllo, som inget kort har? Här bakom kan man inte ligga. Det verkar riskabelt.
Vägen är krokig, och tack vare framförvardes position vid mittlinjen dröjer det innan tillfälle för omkörning erbjuds. Gasen i botten, och i jämnhöjd kan man kasta en blick som bekräftar vad man misstänkt: En äldre, vithårig kvinna sitter med näsan tätt ovanför ratten och starrbligar på vägbanan framför. Fullständigt omedveten och obekymrad beträffande omgivningen.
Nu reser sig nackhåren på läsare med feministisk böjelse:” Varför bara klaga på gamla kvinnor? Var är alla vithåriga eller flintskalliga gubbar?”
Jo, de är också ute på vägarna. Men inte så länge. Ganska raskt ligger de i diket efter fruktlösa försök att köra om damerna framför.
Vad gör vi åt detta? I dessa tider pratas om själkörande fordon och annat egendomligt. Man behöver kanske inte gå så långt, men sensorer i vägbanan som kommunicerar med fordonet och som gör att detta måste hålla påbjuden hastighet, varken för hög eller för låg, vore kanske inte så dumt. Det kanske redan finns. Men inte överallt, i dagsläget. I alla fall inte där vithåriga damer och fartdårar härjar.
Allra värst är kanske trots allt: Bristande avståndstagande.
Man hör talas om masskrockar på Autobahn med 300 inblandade fordon. Skulle detta kunna inträffa om man höll ett avstånd till framförvarande som gör att man hinner stanna om något inträffar. Icke.
Man behöver inte åka till Tyskland för att studera detta fenomen.
Man ligger i lagstadgad hastighet på en 2-1 väg, i trakten av Fagerhult. Inne på den enfiliga delen har man plötsligt en bil i bakhasorna. Ofta en BMW, Audi eller Mercedes. Bilen ligger limmad ett par tre meter bakom. Vad i helvete vill idioten ? Kräver han att jag skall överträda hastighetsbestämmelsen? Tycker han att jag skall köra i diket?
Dessbättre blir det tvåfiligt innan man i vredesmod ställer sig på bromsen. Man skall självfallet inte med berått mod orsaka en olycka men ibland kliar det i bromspedal- foten.
Det finns mer att irritera sig på men detta får räcka för nu.
Arma gäddan
Så var då årets älgjakt igång här i södra Sverige. Det skall bli intressant att ta del av utfallet. Kryllar det av älg eller är det, som vi tror, tämligen magert.
En annan jakt gick av stapeln i helgen. Jakten på många och stora gäddor. Vi har ännu inga resultat att redovisa från ” Super Pike Open” men det kan kvitta.
Debattens vågor har gått höga på Östersjön huruvida detta är OK eller inte. Det har talats om rovfiske och djurplågeri men hur det förhåller sig är svårt att reda ut. Skadade gäddor som drar sig undan och dör är inte så talträngda och det är inte heller de tillbakasatta, som är vid god hälsa. Fiskar är tystlåtna och det kanske är bra det, annars skulle det nog vara ett helvetes oväsen i hav och sjö. Vi förutsätter att läsarna vet att vi pratar om” Catch and release”. D.v.s. Fisken sätts tillbaka efter att man fotograferat och noterat vikt och längd.
Man kan nog vara säker på att denna metod trots allt är skonsammare än” Catch and freeze in” som tillämpas av en del med rymligt samvete och rymliga frysboxar. Många, inte minst utländska gäster fyller sina gasoldrivna frysar med gäddfiléer, återvänder till hemlandet och säljer. Gädda betingar höga priser på kontinenten. Varför stoppas inte detta? Får vi åka ner till Tyskland och göra sammalunda? Nej. Vi svenskar är för flata, och stillatigande åser vi detta natur-missbruk, år efter år.
Allvarlige Alvar är inte bara intresserad av jakt. Han tar ibland sin flatbottnade eka och ror ut och drar en eller två mat-gäddor. Inte fler. Han tar vad han behöver för stunden och när fångsten är bärgad låter han spöet vila och sitter och njuter av natur och fågelliv.
Vi träffar Alvar nere vid bryggan där han tullar termosen på de sista dropparna.
”Tjena Alvar. Sitter du här? Är du inte med och tävlar i Gäddfestivalen”. Alvar ger mig en medlidsam blick.” Nej du. Industrifiske är inget för mig. Jag nöjer mig med lite till husbehov. Alvar visar upp ett par gäddor i kilosklassen.” De här räcker till mig och grannens katt. Om katt-fan får lite fisk så minskar trycket på fågellivet”. Gillar du inte fisketävlingar. Nja, jag ligger inte sömnlös för detta. Envar gör som man vill så länge det är lagligt.
Men ett slags fiske tycker jag hjärtligt illa om: Konfiskation. Nu hänger jag inte med, vad menar du? ”Men snälle Bosse Bloggare. Jag vet att du är gammal, men är du inte fullständigt senil måste du minnas när myndigheterna 1985 tog bestämmanderätten från vatten- ägarna och införde fritt handredskapsfiske. Över en natt var fisken inte deras utan man måste dela med sig till alla som vill fiska. Och. Kom nu för faen inte med det mest idiotiska argument som man ibland hör från folk som borde veta bättre: ”Ingen kan äga fisken. Den simmar fritt, var och vart den vill.” Barmhärtige Gud skona mig från enfaldens värsta förkunnare.
En älg som betar toppskott hos skogsbrukare Nilsson, tar daglega på en höjd på andra sidan rågången, hos skogsbrukare Karlsson. Vems är älgen nu? Nilssons eller Karlssons? Eller är det allmänhetens egendom?
Älgen tillhör den markägare där den befinner sig för tillfället. Samma sak borde rimligen också gälla fisken.”
Vi kan inte annat än att hålla med Alvar.
Nästa gång blir det kanske ett reportage från vår egen fiskefestival som ägde rum på Gröngölen förra veckan.
Skrattretande
Besvikelse, vrede, frustration? Är det så vi känner efter att tagit del av akademiens beslut beträffande Nobelprisen i litteratur?
Nej. Vi tycker bara att hela hanteringen är skrattretande, och än en gång har ett löjets skimmer dragits över Akademin. Att ge prisen till något polskt fruntimmer och en österrikare med tveksam inställning i politiska frågor är just det: Skrattretande och löjligt. Nu lägger vi detta spektakel åt sidan och hoppas att förnuftet segrar nästa gång det skall delas ut pris. Då måste det vara Nils och Katrins tur.
Det finns en del lokala spörsmål att ta i tu med och kommentera. Vi läser i gårdagens ”Termometern” att ägaren till en konferensanläggning i Gröna Köpingen, belägen vid ”Krondikets” utlopp i ”Gröngölen”, ondgör sig över att kommunen inte förlägger sina konferenser lokalt, utan söker sig utsocknes. Detta väcker förvåning. Med ledning av kundbemötande och serviceanda har nog allmänheten dragit slutsatsen att man inte velat ha några gäster. Detta är uppenbarligen fel. Det är tråkigt med missförstånd, men detta kan rättas till om innehavaren anlägger en glad min och öppnar stora famnen för alla och envar som vill gästa anläggningen.
I samma tidning läser vi om en auktion där ett stor antal veterantraktorer från ett museum gått under klubban. Det är många som är intresserade av gamla maskiner. Det är bra att dessa bevaras för eftervärlden som en påminnelse om gamla, goda tider. Än mer intressant hade det varit om man kunnat uppvisa riktigt gamla exemplar av traktorns föregångare, hästen och oxen. Kallblodet ”Brunte”, från 1937, hade nog väckt en del uppmärksamhet. I synnerhet om kusen klubbats på samma auktion.
Vad hittar vi i dagens” Termometern” (lördag)? Inte så mycket sensationellt. Störst utrymme ägnas åt en fisketävling som skall äga rum i grannskapet. Ute på Östersjön är bäst att förtydliga. Denna begivenhet skall vi återkomma till ner vi vet utfallet av handredskapsfisket. Allvarlige Allvar skall också få ge sin syn tävlingsformen.
Nu önskar vi våra läsare en trevlig helg. Hoppas att det blir riktigt ”drag.”
Nobelprisen i litteratur 2019
Om några timmar tillkännager Akademins ständige, och förhoppningsvis också anständige sekreterare, vem som får årets och fjolårets litteraturpris.
Bloggen kan efter ingående diskussioner med medlemmarna i lokala GK- Ankdammerin med bestämdhet redan nu peka ut pristagarna. Allt annat vore enligt Ankdammerins litteraturexperter en skandal och kulturell katastrof.
Under ett antal år har vi väntat att National- och sockenskalden Nils Norrälv äntligen skulle tilldelas den gratifikation som han är så innerligt väl värd. Så har det hitintills inte blivit, men nu är det dags. Bloggens läsare är väl bekanta med Nils diktkonst, och vet också att Nils inte längre finns bland oss, varför priset blir postumt. Norrälvs verk kan betraktas vara av traditionellt snitt och tankarna går till storheter som Dan Andersson, Ferlin, Lagerqvist m.fl.
Vår andre kandidat, Katrin Torstensson, är något annat. Modern, svår och aningen kontroversiell, tycker de fåkunniga. För att bevisa att dessa har fel, publicerar vi en nyskriven dikt ur hennes senaste poesisamling: ”Blodtid”.
Vi har bett vårt kulturorakel, Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdottir Persson om en sakkunnig recension.
Första dikten bär titeln:” O- tidig”. Hela dikten fyller första sidan och sedan består verket av ytterligare 103 blanka sidor där läsaren kan skriva ner sina egna tolkning och upplevelse:
När då då? … 14: 42 Vart då då?….
Ordet till Lill-Gull: Modern poesi innehåller normalt aldrig några rim. Ej heller Katrins. Men här gör hon ett undantag som greppar tag i läsaren och ställer frågan: Är detta en eftergift gentemot konservativa, poetiska strömningar? Ingalunda. Det råkar bara bli så, i dessa geniala rader. Läser man eftertänksamt så inser man att det inte kan bli på annat sätt. Rimmen kommer s.a.s. på köpet i detta fantastiska ord- och sifferflöde.
Katrins verk är också ovanligt i så motto att man har hela händelseförloppet klart för sig redan tidigt: Någon väntar på bussen och undrar när den kommer och vart den går. Detta kan verka banalt och solklart men ju fler gånger man läser, desto fler frågor reses.
Är det verkligen fråga om en buss? Är det kanske istället en spårvagn, rälsbuss, hästskjuts eller färdtjänst? Var? Utefter E22? I Värmland, eller centrala delar av Fagerhult? Man märker ganska omgående hur fantasin får vingar och vi sugs in i en virvel av alternativ.
Intressantast är slutklämmen: Vart då då ? Är det en nybliven pensionär som väntar på bussen som skall föra denne till PRO:s lokaler för vidare färd ”Ut i det Blå”. Med kaffe och kanelbullar vid någon utsiktsplats? En skolgosse som skall in till centralorten för att bli mobbad och misshandlad av sina kamrater. ? En resa till Ullared?
Eller handlar det om en vilsen människa som står vid livets vägskäl och tvekar om han skall hoppa på resan in i en osäker framtid.
Sällan har väl människans litenhet i ett kosmiskt perspektiv skildrats med sådan stringens och smärta. Utsökt Katrin”.
Vi tackar Lill-Gull för detta och betraktar det som klart att Torstensson tilldelas Nobel-pris nr:2 Grattis Katrin! så här lite i förskott!
I dag kl. 1300 är det dags att ”låta täckelset falla.” Dock inte på Sara Danius, dessbättre.
Eftertankens kranka blekhet…..
I gårdagens inlägg ondgjorde vi oss över oskicket att stympa en del av det som våra skapare placerat på våra kroppar. Det handlade om omskärelse.
Vid närmre eftertanke kan vi kanske tycka att det är befogat att plocka bort, en del i och för sig naturliga detaljer, men som kan uppfattas som oestetiskt och förfulande. Det handlar inte om bestående ingrepp, men justeringar som är till fördel för den aktuelle individens attraktionskraft. Vi tänker på:” Hår under armarna”.
Vi har inga problem med en manlig friidrottare, som när han hivar iväg diskusen blottar en luden armhåla. Helt ok. Men en kvinnlig dito som uppvisar en hårtofs, lik hakskägget på en kapital älgtjur, är vi inte lika förtjusta i. Det är inte snyggt. Inte sexigt, bara motbjudande
Här får vi den församlade feminismen mot oss. Vi skiter i det. Det är inte snyggt och att plocka fram rakhyveln kan väl inte anses som kvinnoförnedring. Bort med eländet.
Att lägga till, kan vara minst lika anskrämligt. Botox i läpparna som gör att dessa ser ut som en ankröv är nästan värre än en luden armhåla som luktar svett. Vi skall heller inte glömma de som samlar skrot i ansiktet. Det har hänt bloggen, att vi i all välmening diskret påpekat för en kvinna att hon har en snor- bobba under näsan. Vi tycker att det är juste att tipsa. Det visade sig inte vara sekret, utan en piercing-ring.
I morgon tillkännages vem som får två Nobelpris i litteratur. Hela kultureliten i GK är minst sagt spända, ja faktiskt överspända. Bloggen har några heta tips som vi skall presenter innan tillkännagivandet vid middagstid. Kolla så får ni se att vi hade rätt.
Gröna Köpingen 