Archive for november 14, 2019
Otäck täkt
Alvar Alvarsson, ”Allvarlige Alvar ”tittade in på en kopp kaffe.” Jag har slutat med socker och mjölk i kaffet. Djävlar vad bra det smakar nu. Och så slipper man besväret med dessa onödiga och kanske rent skadliga ingredienser. Varför har jag inte slutat tidigare?” ”Men ändå verkar du inte riktigt nöjd. Mungiporna hänger ju ända nere vid knäna”
”Jo, jag såg ” Uppdrag Granskning” på onsdagskvällen. Programmet handlade om rättsövergrepp. Enligt gällande lagstiftning kan en markägare inte hindra någon prospektör (ofta utländsk) att leta efter mineral, provborra och i starta gruvdrift på annans mark. I programmet fick vi stifta bekantskap med grevar, vanligt folk och nunnor som såg sin verksamhet och boendemiljö hotad. Kloster och nunnor ligger mig inte så varmt om hjärtat men jag är så vidsynta att jag tycker att det är tråkigt om bikt och bön skulle hotas av världsliga intressen.
Förespråkarna för” täkt-våldtäkten” har lite draghjälp av dagens miljöproblem och klimatbekymmer. ”Vi måste ha vanadin och annat för att tillverka batterier som skall möjliggöra lagring av ex. sol och vindkraft. Vi sysslar med grön utveckling som skall rädda oss undan klimatkatastrofen” Visst. Så kan det kanske vara men det jag vänder mig mot är markägarnas rättslöshet: De måste flytta på sig för den ”goda sakens” skull. Bergsstaten och politikerna har makten och den enskilda markägaren har inget att säga till om. Hanteringen påminner om behandlingen av div. naturfolk världen över som fördrivits från sina hem och marker för att inte vara i vägen för exploatering av olika slag.
Mineral som behövs för batteritillverkning är en sak, men exploatörer kan också leta efter andra fyndigheter som ex. guld. Måste vi ha guld till annat än tänder i gommen på de besuttna, eller som handfast valuta på kistbotten?( istället för Bitcoin och annat mera flyktigt). Nej detta är ytterst olustigt.
En annan form av maktlöshet känner skogsägare som har marker som gränsar till reservat av olika slag. Här skall inte stormfällda eller torkskadade granar som genererar barkborreangrepp tas om hand och forslas bort. Detta drabbar naturligtvis mark-grannarna vars intilliggande granbestånd blir ”smittade.” Dessa skogsägare känner sig maktlösa och överkörda.
Här är jag lite kluven. Reservaten bör i möjligaste mån undantas från ingrepp och den totala ytan som berörs är kanske, sett i ett större perspektiv, försumbar. Men. Den enskilde markgrannen skall hållas skadeslös och ersättas för den skada han lider på grund av virkets värdeminskning. Vem skall betala? Ja säg det, men det är inte den i sammanhanget oskyldige grannen som skall stå för fiolerna.
I onsdagens lokaltidning hade två representanter för ”Skogsgruppen Oskarshamn” tagit till orda under rubriken ” Se granbarkborren i ett större perspektiv”. Denna gruppering är om vi förstått saken rätt, en arbetsgrupp inom Oskarshamnsbygdens fågelklubb. (OFK) En sammanslutning mest känd för sin vurm för obegränsad mängd Skarv utefter östersjökusten. Detta gör att jag är på min vakt men artikeln innehöll väl inget direkt kontroversiellt och man konstaterar helt riktigt att gran på svaga marker har förvärrat problemen. Men, vi blir lite undrande när vi går in på ”Skogsgruppens” hemsida och läser slutklämmen: ”Är du intresserad av att arbeta inom Skogsgruppen är du mycket välkommen. Du behöver inga kunskaper. Det viktiga är att du tycker det är viktigt att våra skogar och dess mångfald bevaras till kommande generationer.”
Ibland kan man nog i olika sammanhang misstänka att de kunskapsfattiga inom OFK fått lite för stort utrymme.”
Tack Alvar. Kloka synpunkter som alltid.
Gröna Köpingen 