Coroniansk oro

mars 22, 2020 at 6:17 e m 1 kommentar

Frågorna hopar sig i Coronans kölvatten och tilltron till experter av skilda slag börjar krackelera. Det som gäller ena dagen är inaktuellt nästa. Detta är illa, och underblåser människors rädsla. Politiker av olika kulörer vill demonstrera handlingskraft vilket resulterar i åtgärder som kanske är förhastade och till mer skada än nytta.

Samhället går på sparlåga eller är nedsläckt. Många branscher lever under konkurshot och det är inte många krogägare eller andra inom servicenäringen som har en god nattsömn i dessa dagar. Läget är extremt allvarligt och man kan fundera på om man kanske tagit till i överkant. Ett tag undrade vi om inte varit bättre att offra några tusen multisjuka 70-plussare för att hålla igång samhället, men så erinrade vi oss att vi själva är 70 plus, med marginal, och då tänkte vi om.

Vi får se hur det går. Ganska snart, för ut- och avvecklingen går med rasande fart, men Bloggen tar sig friheten att starkt ifrågasätta ett nyligen fattat beslut: Nedsläckningen av skolorna. Stoppa idrottsevenemang, konserter, etc. med stort antal åskådare, men försök att hålla igång skolverksamheten. Hur stor är den medicinska vinsten med stängda skolor? Eleverna tillhör ju normalt inte den ålderskategori som befinner sig i riskzonen och en och annan överårig adjunkt eller rektor kan man skicka hem på semester en tid. Vem skall nu ta hand om ungdomarna dagtid? Alla målsmän är väl inte hemförlovade på grund av coronan. Dessutom finns nog risken att sysslolösa ungdomar nu ställer till djävulskap också på dagtid

Farhågor har rests beträffande möjligheten att sätta avgångsbetyg nu när gymnasieskolorna stängts under längre eller kortare tid innan terminsslut. För att få frågan belyst hur man agerar här i Gröna Köpingen besökte vi friskolan” Fria Skolan” för ett samtal med studierektum Bernard Lusing.

När vi gör entré frapperas vi av den stillhet och tystnad som råder på skolgården. Inga glada rop och skrik och en låghalt kvinnlig lärarinna kan passera utan att frimodiga ungdomar skriker:” Djävla handikappade hora ”efter henne.

Vi hittar rektor Lusing på dennes kontor på nedre våningen. ”Det var väldigt vad det var lugnt och stilla här på skolan. Har ni redan lagt ner undervisningen?” ”Nej nej. Så här är det alltid på vår skola som värnar de mjuka värdena och sätter eleven i centrum. Vi har i sann demokratisk anda låtit eleverna rösta beträffande närvaroplikten och en överväldigande majoritet röstade för frivillig, lågt deltagande i undervisningen. På så sätt blir det ingen skillnad om vi coronastänger skolan eller inte”. ”Men hur klarar ni betygsättningen vid en eventuell stängning”. ”Det är inga problem. Eftersom gymnasieskolorna konkurrerar om eleverna måste vi dela ut höga betyg för att ungdomarna skall söka sig till just vår skola. Vi ger preliminära betyg, sedan får elever och målsmän klaga och ange vilken betygsnivå som de tycker är önskvärd. De som är dumma nog att inte opponera sig får behålla sina preliminära låga betyg, vilket gör att medel inte blir så högt att det sticker i ögonen på förvetna skolinspektörer”

Så bra fungera skolan här i GK. Och kanske inte bara här.

I morgon är det vardag igen. Trots påbudet om karantän för oss äldre, var vi i helgen på fest tillsammans med en trängre krets av, som vi antar, coronafria vänner. Vi tror att det gick bra. För säkerhets skull serverades det en hel del medicin för vilken vi tackar det gästfria värdparet.