Bristvara

augusti 27, 2020 at 1:42 e m Lämna en kommentar

Vi erfar via media av skilda slag att arbetsgivare ibland väljer bort arbetssökande på grund av illa hopkomna ansökningar. Stavfel och dålig språkbehandling gör, begripligt nog , att man ibland intar en skeptisk hållning. Detta är tråkigt och onödigt. Den sökande kanske är ett alldeles utsökt alternativ som ratas helt i onödan. Vad gör vi åt detta?

För att utröna hur det står till på lokal nivå besöker vi Högstadie och Samrealgymnasiet i Gröna Köpingen där vi får kontakt med en av skolans förgrundsfigurer: Pernilla” Peddan” Gog.

”Nå Pernilla. Hur står det till med språket här på lärosätet. Lägger ni mycket energi på att lära eleverna skriva, läsa ock uttrycka sig begripligt?” Säg inte Pernilla. Säg” Peddan” Det skapar en avspänd atmosfär och vi känner att vi är på samma våglängd. Nej. Vi tragglar inte med skrivövningar och annat förlegat. Det skapar bara stress och eleverna känner press och frustration som hämmar deras kreativitet och utveckling till fria, frimodiga medborgare. Vi försöker skapa en miljö där inlärningen kommer s.a.s. av sig själv. Vårt främsta vapen är ” Frigörande dans”. Här får eleverna rasa omkring och uttrycka sina känslor och behov, genom rörelse. Ibland blir det kanske någon sammanstötning under den rytmiska extasen. ”Se dig för din förbannade feta sugga”. Här griper vi pedagoger in. Vi bannar inte och försöker inte att få eleven att tycka att han gjort fel. Det finns många otympliga fläskberg i klassen och det är positivt att man observerat detta. Vi försöker, att med hjälp av det sagda, komma in på språkbehandling: Vi pekar på att Förbannade stavas med två n och att ” feta sugga” inte är detsamma som det trendiga ” suger fett”. Så fortgår lektionen under stoj och glam och nyttig motion blandas med spontana inlärningsmoment.

F.ö tycker vi att det är skräp att de presumtiva arbetsgivarna inte har så mycket fantasi att kan tyda en oläslig och svårbegriplig text till det bästa. Det är nog här det största felet ligger.

Här lämnar vi skolan. Inte förvånade, men skrämda