Sport-Kalle: Golf

september 30, 2020 at 6:04 e m Lämna en kommentar

Bloggen är glad och stolt över våra eminenta gästbloggare som ger en intressant och varierad bild av omvärlden. Nyligen presenterade vi en ny förmåga, ”Sport-Kalle”, som gav sin syn på skidåkning på längden och på tvären.

Nu har Olle skaffat sig erfarenhet av en ny sport som han tidigare inte varit så bekant med: Golf. Ordet till Sport-Kalle.

Jag har sett golf på TV och imponerats av elitspelarnas skicklighet och nervstyrka. Fantastiskt duktiga och mestadels trevliga idrottsmän. Ja inte Tiger Woods som alltid ser butter och förbannad ut.

Under en tur i östra delarna av Småland upptäcker jag att en förmodligen lågbegåvad markägare anlagt en golfbana på prima, produktiv åkermark. En skändlig handling som borde rendera åtal. För att utröna om detta jordiska missbruk kan anses motiverat beslöt jag att ta en närmare titt på spelet och spelarna.

Jag beger mig till klubbhuset och slår mig ner på lagom avstånd. Inte så långt bort att jag inte hör konversationen men heller inte så nära att de ansvariga tror att jag är intresserad av medlemskap.

Porträttgalleriet är intressant. En blandning av kön och åldrar med en övervikt åt det pensionerade hållet. Klädseln utmärks av viss elegans. Rutiga byxor och tröjor med emblem från större banor runt om i riket och världen. Augusta och St. Andrews m.fl. Om bärarna är medlemmar eller bara vill tala om att man haft råd att spela på de svindyra anläggningarna framgår inte. För all del. Man ser också en och annan ungdom med trasiga jeans, men enligt rykte finns det krafter som vill förbjuda denna utstyrsel. Bar överkropp är dessbättre förbjudet, så de fulltatuerade som vill visa upp sina mästerverk får söka sig till andra arenor.

En äldre mansperson med ganska imponerande volym tilldrar sig mitt intresse. Han är iklädd en vidbrättad hatt med något skotskt klubbemblem. Lacostetröjan är oklanderligt vit och matchas av ett par aprikosfärgade halvlånga shorts Jag flyttar lite närmre för att kunna höra samtalet mellan den voluminöse och några damer som verkar tilltala mannen ifråga: Jag och Bettan var och spelade Falsterbo förra helgen. En klassisk gammal fin bana och medlemmarna är sååååå charmiga och trevliga. Bettan och jag spelade faktiskt riktigt bra golf. Riktigt bra. Jag sänkte en wedge från 20 meter och drog i några riktigt långa puttar. Vi träffade Liv i restaurangen. Hon är så väl bibehållen och såååå charmig.

Nej nu måste jag ut och spela. Jag har lite bråttom för jag skall bjuda Bettan på skaldjursbuffé med bubbel till kvällen. Jag har hittat en fantastiskt god champagne som bara kostar strax över tusenlappen.

Mannen tar sin välmatade bag och drar iväg. Ja, han behöver inte dra för han har en liten motor på golfvagnen som sköter framfarten. Jag stannar på sådant avstånd att jag inte noteras, men så nära att jag kan se hans agerande. Han peggar upp på första tee, intar position, och nu börjar det. Han slår en provsving, han slår en provsving till. Provsving… provsving… provsving, provsving, provsving, provsving… När han äntligen är redo, ramlar bollen ner från peggen som förmodligen drabbats av materialutmattning vid det här laget. Till slut träffar hans driver så pass att bollen flyger iväg 20-30 meter. Out! Djävlar. När han kommer fram till bollen noterar han att den ligger någon halvmeter out: Mannen ser sig om men noterar inga åskådare så han kan sparka in bollen på Fairway.

Jag skall inte trötta läsarna med fler detaljer, bara berätta att han så småningom når green efter åtskilliga slag och missar. Han fyrputtar och drar vidare.

Ronden blir kort för på första vattenhindret tar hans bollar slut. Ett dussin rangebollar, som han smugit ner i bagen, hamnar i vattnet, och när han också dränkt ett halvdussin svindyra ”Top Flight” återstår inget annat än reträtt.

”Är du redan tillbaka” spörjer damerna som dröjt sig kvar. De hade spanat in banägaren som de tyckte var snygg och stilig och nu satt de och hoppades på närkontakt. Jo Bettan ringde och berättade att det var långa köer på hemvägen så jag måste skynda. Jag vill ju inte att skumpan skall bli ljummen. Ha ha ha ha…..

Ja. Utan att vara elak i överkant kan jag nog konstatera den välklädde och välmatade var fullständigt oduglig. Usel! Jag erinrar mig ett uttryck som en äldre tennis-domare en gång myntade: När spelstyrkan sjunker stiger elegansen.