Om bord

december 9, 2020 at 2:11 e m Lämna en kommentar

Nej, det skall inte handla om sjöfart, utan om bord. Julbord. Huruvida denna klassiker skall erbjudas i dessa pandemitider är ett hett omdiskuterat ämne, ja faktiskt en ödesfråga för nationen.

Ett julbord skall rent funktionsmässigt vara så robust och stabilt att det håller för tyngden av ett förstklassigt sammansatt utbud av julinspirerad föda. Vad skall då presenteras på faten om det skall kunna gör anspråk på att vara av yppersta, traditionellt klass? För att utröna detta skall vi ta hjälp av vår gastronomiske expert Gillis Svullbuk, mannen bakom vår uppskattade matblogg, där han presenterar ursvensk, nyttig husmanskost. Gillis besitter en kunskap som är unik och som får omtalade storheter som ex. Mannerström, Aujaly m.fl. att framstå som renodlade amatörer

”Nå Gillis. Kan du kort beskriva vad som oundgängligen bör finnas på ett traditionellt svenskt julbord” ” Det går inte.” Det kan inte beskrivas kort med några få ord och meningar, utan det kräver spaltutrymme av ansenlig grad. Men jag skall göra ett försök:

Viktigast av allt är : Dopp i grytan, ett rikt utbud av sillinläggningar och skinka. Men inte vilken skinka som helst. Den skall vara så rikt marmorerad av fett och med så tjock svål att den kommer i självsvängning där den tronar på bordet mellan rullsylta, pressylta och grisfötter.

Först några ord om ”dopp i grytan”. Det händer att man hamnar vid julbord där doppet lyser med sin frånvaro. Detta är ett hån mot allt vad matkultur heter, ja faktiskt så oförskämt att man normalt avlägsnar sig och går hem trots att man kanske har betalat i förskott. För den yngre MC Donalds- infekterade generationen kan det kanske vara nödvändigt att förklara vad ”dopp i gryta ” är för något: Jo när man har kokat den isterstinna delikata skinkan får man en riklig mängd skinkspad. Av detta tar man tillvara en anpassad mängd som förstärkningskryddas med lök, lagerblad , vitpeppar och några kryddpepparkorn. Doppet förvaras i kylskåp tills det är dags att servera. Innan det sätts på bordet värms det upp efter att man silat bort lök och krydd-rester. Att sila är inte nödvändigt. Det ser faktiskt trevligare ut med lök och kryddor kvar.

Nu är det dags för brödet. En skiva vörtbröd, eller annat som faller i smaken .Det är en fördel om brödet har fått torka en tid, för då tål det ett dopp utan att bli alltför sladdrigt och oaptitligt. Detta är en smaksak men personligen föredrar jag en skiva som fortfarande är ganska spänstig efter doppet. En brödbit som till konsistensen påminner om det som kommer ur näsan i förkylningstider är inte så aptitretande. Ja då står vi där till slut med en brödskiva, som hanterad enligt konstens alla regler, är en delikatess.

Detta får räcka för nu. Det är klokt att presentera julbordets godsaker i småportioner så att mättnaden inte infinner sig i förtid. Nästa gång skall vi berätta hur man behandla den lilla läckra skinkan, med varlig och kärleksfull hand.

Onsdag, grått och trivsamt. Kanske provar vi redan ikväll valda delar av de drycker som skall komplettera maten på julbordet. Gör sammalunda kära läsare. Vi kan rekommendera en ”Grisknorr.” Lika delar kryddat brännvin och silat skinkspad. Bonnaptit!