Skogsbruk : Allvarlige Alvar

maj 2, 2021 at 12:40 e m Lämna en kommentar

Det är ett tag sedan vi hörde något från vår jakt-skog- och naturexpert Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar )

Vid ett av Bloggens sällsynta besök på Systembolaget träffade vi på Alvar: Han såg ovanligt glad ut så jag sporde:” Vad du verkar uppåt. Har du redan tullat på dryckjomet”.” Nej, Nej inte alls. Mitt goda humör har andra orsaker. Jag var ute i skogen och tittade och passerade då ett hygge som jag inte planterat utan överlåtit till självföryngring. Det har kommit ett hyggligt uppslag av tall, och björken finns där som alltid som ett trivsamt komplement

Jag tror inte mina ögon när jag hittar en brösthöjdshög tall som en älg betat på. HURRA HURRA!!. Det finns trots allt en älg här i grannskapet; Va roligt!. Jag har inte sett ett enda älgslag de senaste två åren och det finns i nuläget ingen älgstam som är jaktbar. Men det finns tydligen trots allt någon. Denna är hjärtligt välkommen tillbaka för att beta på flera, för har man lite tur kanske man kan få se den och kanske också ta ett kort så att barnbarnen får se hur en älg ser ut.

Det finns tallföryngringar på annat håll som är svårt betade men efter ett par gallringar där de skadade stammarna faller ut så får man i slutänden i de allra flesta fall ett slutavverkningsbestånd som är fullgott. Man blir heligt förbannad när skogliga experter, med Herman Sundkvist i spetsen, svamlar om betesskador för 7,2 miljarder. Årligen. 7,2 miljarder ! Fullständigt groteskt. Påståenden som borde rendera åtal eller i alla fall avsked från vd- stolen på skogsstyrelsen.

Det har under årens lopp begåtts många misstag inom skogsbruket. Dyrköpta misstag som man borde dragit lärdom av. Så icke. Jo ibland läser man i skoglig facklitteratur om framsynta skogsmän som går sin egen, ofta rätta väg. Man ifrågasätter i allt högre grad den ensidiga satsningen på gran och en och annan rekommenderar självföryngring som resulterar i trivsamma blandbestånd. Skogsmarken mår bra av lövinslag, och det vet alla skogsmän, men varför tillämpar man inte denna kunskap.? Nej det skall vara vidsträckta monokulturer med gran ,så fullslutna , ja ofta överslutna att det inte växer annat än röksvamp och mossa i den kompakta skuggan. Inte ett enda grönt strå för viltet att peta i sig

Dessa vidsträckta granbestånd brinner ibland upp om inte naturliga hinder sätter stop:, Vattendrag, större vägar eller lövskogsbälten. Klarar sig granarna undan lågorna så blir de kanske hemvist för barkborrarna efter något eller några år med vitalitetssänkande svår torka.

Gran ( PIcea Abies ) borde räknas till de invasiva, skadliga växterna och bekämpas med all kraft. Än värre är det med de s.k. ” exoterna” ex., Sitka, Alba etc. Hade det varit Guds mening att vi skall ha den skiten här i Sverige så borde väl Vår skapare sett till att till att den funnits här redan från början. Nej. Svenska trädslag i Sverige, av inhemsk proveniens. På nytt kan man i debatten höra om gigantiska tillväxtökningar om man nyttjar” rätt” proveniens. Personer som förmodligen inte är nyktra när de uttalar sig pladdrar om tillväxtökning på 50%. Bullshit, eller Tjurbajs som vi säker på svenska. Träd som vuxit på svenska marker borde rimligtvis vara mest lämpade , av det enkla skälet att de överlevt och förökat sig, under ett stort antal generationer

Skogsbrukets mest elakartade åkomma är att man stirrar sig blinda på vad som är lönsamt för stunden. När grantimmer och granmassaved är bra betalt skall det satsas på just, gran. Om 50-100 år skiter man väl i det. Då kanske det är ek, asp, al, fågelbär eller vad faen som helst som är mest inkomstbringande och då förbannar barnbarnen att tidigare generationer var så korkade att de satsade på gran. Nej. Man skall inte ha” alla ägg i samma korg.” Med ett differentierat tänkande finns alltid något som är lönsamt att avyttra när det är så dags. Satsa på mångfald, inte på enfald Det diskuteras i dagarna om svenskt skogsbruk kan klassas som ”långsiktigt hållbart” Vidare träter man om klimatnyttan är störst om skogen huggs ner eller om den får stå kvar. Svaren divergerar beroende på vem frågan ställs till.

Vi har synpunkter på hur man hanterar skog på andra breddgrader. Avskogningen i tropiska områden anser vi inte är bra och så är det nog . Detta samtidigt som större skogsbolag rakar ner glesa” Naturskogar” i renbetesland. Ger fan i dessa marginella virkeskvantiteter och låt samerna ha sin renlav i fred..

I min flydda ungdom var jag på resa i norra Sverige. Jag vill minnas att var i Idretrakten där en kvinnlig kronojägare visade exempel på misslyckat fjällnära skogsbruk som hennes företrädare var ansvariga för. Sveaskog, dåvarande Domänverket hade rakat rent så högt upp mot fjället att återbeskogningen misslyckats totalt. Det enda som fanns på det hygget var en och annat björkuppslag som överlevt besprutningen med hormoslyr. Detta hade inte hänt om de inblandade haft tillräckliga kunskaper om höjdlägesproblematiken i fjällnära skogar. Det kanske de hade men valde att struntade i det. Kanske hade de fått order av någon överordnad som inte själv inte varit på plats utan ritat in avverkningen på kontoret med hjälp av kartan

Domänverket har i historisk tid inte varit något föredöme är det gäller naturvårdshänsyn, viltvård och mångbruk. Under senare år har man försökt att blidka oppositionen genom att inrätta ett antal s.k. Ekoparker, bland annat i närbelägna Hornsö. Ett i och för sig lovvärt initiativ men det räcker inte för att gottgöra gamla försyndelser. I dagarna diskuteras om dessa ekoparker skall få annan status och gå från ett miljöanpassat brukande till att lämnas orört. Rätt eller fel? Det vet inte ens jag.”

Vi tackar Alvar för dessa visdomsord. Man kan inte annat än att hålla med. Nästa gång skall han skriva om Karl Hedin, rovdjur ,älgjakt och lite annat smått och gott