Kristlig hemfärd

maj 12, 2021 at 1:31 e m Lämna en kommentar

I morgon är det Kristi himmelfärdsdag, något som även ateister välkomnar. En ledig dag är inte fel, framför allt inte när vädret är fin och naturen är som allra vackrast. Jesus kan knappast önska sig bättre resväder.

Det är nästan bedövande vackert ute i naturen i dessa dagar.” Mellan hägg och syren” är en fantastisk tid. Lagom varmt och vi har fått nederbörd i lagom mängd. Så i dag vet vi inte vad vi skall gnälla på.

Det finns andra som gnäller och ibland får skogsbrukets representanter på huden av de som kallar sig natur och miljövänner .I dag innehåller ”Barran” ett reportage om en avverkning som hotar ett bestånd med orkidéer : Vi är inte insatta i detta specifika fallet och kan inte döma ,men principen bör vara att skyddsvärd natur skall behandlas med respekt och omsorg. Tyvärr orera man ibland i onödan och det minskar förtroendet och respekten för ”naturvännerna” Ett egendomligt uttryck:” Naturvänner”. Skogstjänstemannen och skördarföraren är väl oftast minst lika stora naturvänner, men de har också att förhålla sig till sans, måtta och realism.

Hur har vi det med skogsbruk, natur, djur och miljö här i Gröna köpingen. Den som bäst kan svara på den frågan är nog ordföranden i GK- Orniologiska förening: Jan Brunanden. Denne man har gjort sig känd som en varm anhängare av alla levande väsen, han är bl.a stark motståndare till jakt på skarv och han ser gärna en fördubbling av beståndet : Från 70000 induvcider till 140000 i kustnärs områden kring Gröna Gölen

Brunanden värnar inte bara om skarven utan om allt levande. Just nu deltar han i forskning beträffande de optimala betingelserna för fästingar. Man vill se om man genom olika åtgärder kan förbättra fästingens vinteröverlevnad och på så sätt få en ökad population. Brunanden är också djupt engagerad i KHFV( Katastrofal hjälp för fågel och vilt)

När vi träffar Jan för ett förutbestämt möte ser han lite trött och tärd ur” Hur är det fatt Jan? Du verkar sliten” ” Jo jag har vakat över en Pilfink som flugit i i en fönsterruta och tuppat av. Det är på fjärde dygnet men vi kan nu iaktta spasmodiska ryckningar i stjärtfjädrarna så det kanske ordnar sig till det bästa.

Annars jobbar jag just nu mest med projekt:” Rattus norvegicus.” Man har på en del håll i landet tyckt sig se en oroande minskning av Brunråttans numerär. Alla populationer som minskar är varningstecken som bör tas på stort allvar. Därför har vi påbörjat omfattande biotopvårdande åtgärder för att om möjlig vända den negativa trenden. Vi har via” Emmaus” kommit över en stor kvantitet klädlump som vi nu applicerar i uthus och omgivande terräng. Av välvilligt inställda lantbrukare har vi fått avrensat spannmål som vi strött ut i lumpen. Vi lägger inte maten i skålar på ett ställe. Det är trevligare för råttorna att få leta upp maten och på så sätt också få lite motion. Vi tar också tacksamt emot slaktavfall och ex. fettklumpar från avloppsrensning. Denna typ av utfodring kräver ett rikt bestånd som ganska snabbt äter upp maten, innan den börjar att lukta och förorsaka sanitära bekymmer. Nu måste jag iväg. Jag skall delta i en ett demonstrationståg mot” Anticimex” och andra samvetslösa djurplågare.

Brunanden lämnar oss, och kvar står vi , djupt tacksamma över att det finns verkliga, genuina djurvänner. Trots vår bristande tro tackar vi Gud för detta och önskar sonen lycka på färden.