Gröna Köpingen

Bonde hemsöks av fru. Avsnitt 3

augusti 16, 2021 at 3:07 f m 1 kommentar

Vi hade idag för avsikt att kommentera de nya siffrorna över klimatförändringen som presenterats av ICCP, men vi väntar ett tag tills ytterligare några miljarder i ton Grönlandsis smält, detta som ett ytterligare kvitto på att läget är alarmerande.

Vi fortsätter i stället med avsnitt 3 av vår roman. Trycket från våra läsare är stort. Man upplever spänningen så olidlig att man blir handlingsförlamade och nervklena. ” Vi måste veta hur det går. Snälle Bosse Bloggare. Fortsätt berättelsen” .  Vi hörsammar deras vädjan.

Förra avsnittet slutade när Flötjohan  vigts till sista vilan och hans hustru Svea, deras granne Brynolf och några mannar ur Stövarklubben firade tilldragelsen med kyrkkaffe och andra drycker.

Stämningen blev alltmer uppsluppen och det var idel skratt och glada miner ända tills en ny person sällade sig till sällskapet. Det var en lite undersätsig man försedd med kamera , väst och bakvänd keps. Han utgav sig för att vara utsänd av någon organisation för att göra ett reportage om begravningen.  Nåja. Sällskapet var på gott humör så nykomlingen erbjöds sitta med vid bordet. Egendomligt nog tackade han nej till erbjudna drycker av allehanda slag. Istället koncentrerade han sig på fotograferingen och särskilt Svea var föremål för intensivt fotande och intresse.

Vi gör en lång och tråkig episod kort. Det visade sig att kameramannen var sjukt intresserad av Svea, och när han började ta skamgrepp på änkan och föreslår att hon skall ställa upp på ” Gang Bang” ansåg Brynolf och klubbmedlemmarna att det fick vara nog. Han åker ut med huvudet före , en åtgärd som visade sig vara förvånansvärt enkel trots att mannen vid en första anblick föreföll stor och stark Han var i själva verket klen och en aning degig. ” Vilken djävla idiot. Om man åtminstone varit full så att han hade haft det att skylla på.

Svea är fylld av tacksamhet över männens rådiga ingripande och särskilt Rudolf blir föremål för hennes beundran.

Församlingen upplöses så småningom men Brynolf ombeds av Svea att dröja kvar en stund. I detta skall vi av anständighetsskäl inte fördjupa oss vidare, utan bara konstatera att toaletten var osedvanligt rymligt.

Det går någon vecka sedan kommer Svea och hälsar på hos Brynolf.” Nu käre Brynolf har jag ordnat med alla formaliteter. Vi skall gifta oss nästa vecka , utan äktenskapsförord.  ” Va faen. Är du inte riktigt klok, kärringdjävel ? Hellre dör jag.” Nu är det så här förstår du lille Brynoldf. Hemma i mitt kassaskåp har jag lite vätska som jag kan överräcka till polisen och som visar att du utsatt mig för en sällsynt rå och brutal våldtäkt. En gärning som renderar åtminstone  ett dussin år på kåken” Golvet gungar under Brynolfs fötter. Tolv år i fängelse Brynolf lider av svårartad klaustrofobi  och blotta tanken på en låst celldörr gör att han kräks.” Herre min skapare. Helvete, Helvete Helvete” Det blev bröllop en vecka senare. Ingen storståtlig tillställning men alla papper är giltiga och förvandlat Brynolf till en livegen stackare.

Han håller sig mestadels hemifrån och  söker som ofta tröst i skogen.

Det är mitten av september och ganska gott drevväder så Brynolf tar stövaren med sig, och släpper i kanten mellan äldre skog och hygge. Det brukar sitta en svenskare under några ” margranar”. som han sparat undan hyggesrensningen Hunden markerar slag och ganska snart förkunnar ett illvrål att jösse lämnat legan och .är på benen. Brynolf slutar aldrig att förundras över den genuina, översvallande glädje som en drivande hund ger prov på när den har rätt vittring i näsan. Hunden har ett klangfullt dubbelskall och Brynolf sitter på en stubbe och njuter av musiken. Ganska snart kommer haren i pass men det smäller inget skott för Brynolf är rädd om sina svenskharar

Drevat går ganska tapptfritt och Brynolf sitter och tittar på omgivande terräng Ett par hundra meter bort ser han den höjdsträckning med berg i dagen där älgarna gärna tar sin daglega. Där växer tall, eller växte skall vi kanske säga. I anslutning till ståndplatsen har de gått hårt åt tallarna när man har maten inom bekvämt räckhåll. Brynolf är inte så dum att han har försökt hjälpplantera  för han inser att det är lönlöst. utan han har avsatt 1/4 ha till älgmat.  Längre fram ligger en våtmark på några ha. En högmosse med krokiga,  förkrympta martallar. Brynolf har alltid tilltalats av  den vildmarkspräglade naturtypen och han skulle aldrig homma på en så befängd tanke som att dika, även om det vore lagligt. Detta är dessbättre numera förbjudet och Brynolf försöker nu gottgöra tidigare generationers försyndelse genom ” Återvätning av tidigare dikad mossmark. Mossen gränsar till ett bergimpediment med gamla tallar som nog sett likadana ut under ett antal hundra år. Här spelar tjädern i tidiga vårmorgnar under mars, april.

Brynolf sitter och tänker tillbaka på alla fantastiska jakt och naturupplevelser han haft här i skogen. ” Nej aldrig i helvete att allt detta skall förstöras av en en sketen vindkraftspark. Blir detta verklighet så dör jag hellre”

Här lämnar vi Brynolf för i dag. Vi känner starkt medlidande för vi har en känsla av att det kommer att gå åt helvete med hans skogsmark.

Entry filed under: Diverse, Energi och miljö, Jakt och viltvård, Skogsbruk. Tags: vindkraft.