Gröna Köpingen

Sveaskog

september 17, 2021 at 11:24 e m 1 kommentar

Vi utlovade i vårt förra inlägg en fortsättning på berättelsen om vindkraftverken och dubbelänkan Svea. Vi skall hålla vårt löfte.

Svea drar varje år in en smärre förmögenhet i hyra för upplåtelse av mark för vindkraftverk, verk uppförda av multinationella kraftbolaget” S- vind- el”. En icke föraktlig del av penningarna lägger hon på resor till Gambia men det blir en hel del över som hon investerar i inköp av smärre skogsfastigheter som utbjuds till försäljning på olika platser. Så fort hon är lagfaren ägare till dessa tar hon kontakt med” Svindel och erbjuder exploatören att bygga vindkraftverk på hennes nyförvärv. Svea blir med tiden stor skogsägare med en  mängd Vindkraft innanför ägogränserna. På den lilla skogsmark som blir kvar mellan snurrorna bedriver hon skogsbruk, med slagsida mot slutavverkning, hyggesbruk.

Trots det ansenliga kapital som hon får i markhyra för vindmöllorna vill hon i alla lägen maximera avkastningen från sitt skogsbruk. När entreprenören lämnat avverkningarna efter att iakttagit ” generell naturvårdshänsyn” i form av  ex. högstubbar   kontaktar Svea hugade vedhuggare som köper stubbarna på rot för ” förädling” till brännved, Dessa är oftast lågbegåvade individer som inte begriper att granved är tämligen odugligt,  med lågt bränslevärde. Det går normalt åt lika mycket energi för att förbränna granveden som man får ut i form av värme. Ett nollsummespel. Ett ytterligare bevis på vedhuggarnas bristande förstånd är  att de arbetar med  motorsåg iklädda sandaler, blåbyxor och reklam- keps från Lantmännen. Inga skyddsstövlar, huggarbyxor eller hjälm. Ofta med motiveringen:” Vad skall jag med den skiten till. Jag har huggit ved i många år och bara sågat mig i benen två gånger” Ganska regelmässigt går det åt fanders. Vedmännen sågar sig ganska illa, alternativt får kepsen en smäll av en högstubbe så att änkan får baka  kakor till en mer eller mindre högstämd begravning. Hur som helst kommer sällan de skadade huggarna tillbaka och Svea kan sälja stubbarna på nytt till nya spekulanter.

En dag sågar sig en man i underlivet. Skadan är minst sagt elakartad och ryktet om den fatala händelsen sprids vida omkring. ” Oh fy faen, kan man kastrera sig med sågen”. Plötsligt saknas det hugade spekulanter. Ingen vill hugga ved längre, Svea ser ingen annan råd än att själv ge sig ut med såg, gummistövlar och reklamkeps.

Vi skall göra en, i dubbel bemärkelse. plågsam historia kort: Svea missbedömer fallriktningen på en hög, grov stubbe och Svea får stammen över sig och ligger nu fastklämd mellan ett par stenblock. Hon kan inte röra sig men rösten fungerar : HJÄÄÄLP, HJÄLLP . JAG SITTER FAST. HJÄLP. En tjädertupp skräms på vingarna men har varken lust eller möjlighet att hjälpa till. Han har i färskt minne att ett vindkraftverk förstörde deras gamla spelplats

En äldre kvinna, boende ganska nära det senast uppförda verket, är på skogspromenad och uppfattar Sveas nödrop: HJÄLP   HJÄLP. Kvinnan skyndar mot  ljudet så fort hennes åderbråcksbemängda ben medger. Hon ser ganska snart att det är Svea som ligger och gastar:” Men vad i he…….. Är det inte den där satans vindkraftkärringen som ligger fastklämd”

Gode gud hjälp mej . Hjälp, kvider Svea. Nu flyger faen i den skogspromenerande damen. Hon har ganska grov röst och hon försöker förställa den till manligt basläge ” Det här är Gud som talar. Jag är allsmäktig och ser din belägenhet och kan hjälpa dig om du så önskar. Om du tillgodoser mina önskemål”. ”JA . JA  HJÄLP. JAG GÖR VAD SOM HELST! ”Om du lovar att aldrig tillåta fler vindkraftverk på dina marker. så skall jag hjälpa dig loss .”  ”Jag  lovar dig Gud att aldrig mer bidraga till denna naturförstörelse. Jag lovar och svär.”

Kvinnan vill inte avslöja sin rättaidentitet. För att Svea skall tro att hon avgivit ett löfte till Gud tänker hon vänta, tills  Svea svimmat av den outhärdliga smärtan. Svea jämrar sig och gråter och det tar lång tid innan hon tystnar och man kan anta att hon tuppat av. När kvinnan kommer fram upptäcker hon att Svea inte svimmat. Hon är död. Stendöd. Hon försöker sig inte på några upplivningsförsök för hon inser att det är lönlöst och inte heller önskvärt att Svea återuppstår.

Om Sveas kvarlevor omhändertogs, eller om naturen fick göra sitt på plats, vet vi inte, men vi kan på goda grunder anta att Brynolf och Flötjohan var glada att de slapp att få henne som granne på kyrkogården.

Ja detta var en förfärlig historia som nu är till ända. Hemsk, men sedelärande: Girighet straffas obarmhärtigt och vi drar lärdomen att aldrig, aldrig lita på fruntimmer när det gäller fastighetsaffärer.

Entry filed under: Diverse, Skogsbruk. Tags: vindkraftverk.