Gröna Köpingen

Alla helgons dag

november 1, 2021 at 7:00 f m 4 kommentarer

Då har vi avverkat ”Alla helgons dag”. En ganska onödig helgdag eftersom den infaller på en lördag då det stora flertalet är lediga ändå. Den styr bara till bekymmer eftersom Bolaget är stängt

Vi har ägnat en del tid och plats åt skog och skogsbruk den senaste tiden  och vi skall fortsätta på det spåret senare. I dag skall vi beröra ett ämne som  som har med skog  natur och att göra: Älg och älgjakt. Inledningsvis vill vi påtala att älgjakt inte är vår främsta hoppy. Gärna jakt av allehanda slag men älgjakten  intar inte en tätposition. Hos övriga jägarkåren så är nog älgjakten årets främsta högtid. Vi har förståelse för detta. Älgen är ett fantastiskt vilt. Finns det något förnämligare än en stor älgtjur, gärna med imponerande hornkrona , som visar upp sig i en hyggeskant eller ännu hellre ute på en moslagg.. En sådan upplevelse glömmer man aldrig och är man obeväpnad så finns chansen till flera möten. Nu förringar vi inte en död älg för köttet är nog bland det bästa som svensk natur kan erbjuda. Nästan lika gott som stekt morkulla, men betydligt större.

Detta påminner oss om en historia som ni kanske hört förut: En bättre krog i Stockholmstrakten( det finns faktiskt sådana) hade duvpat’e på menyn .  Priset var minst sagt överkomligt något som väckte förundran bland gästerna. En förveten konsument sporde krögaren hur det kunde komma sig att man kunde  erbjuda så exklusiv rätt till detta facila pris: ”Jo vi blandar ut med hästkött: Fifty fifty: En duva- en häst.”. Denna historia än nog inte sann men lite rolig i all sin enkelhet. Det som talar för att den trots allt kan vara trovärdig är att den utspelar sig i Stockholm. Där kan allt hända. Men sällan något bra och trevligt.

Ny gjorde vi oss ovänner med ett antal storstadsbor men det tar vi med en klackspark. Om vi trots allt skall hänvisa till det gudomliga vill vi påstå att det nog aldrig var Guds mening att människan skulle leva och verka i storstadsmiljö. Människan är skapt för ett liv i naturen där man i tidernas begynnelse bodde i mindre familjegrupper och levde av vad jakt fiske och samlande kunde erbjuda. Detta ligger i våra gener och kommer att så göra i överskådlig tid framåt, dessbättre. Jaktlust, fiskeintressen och glädjen vid åsynen av en massa gula kantareller är en sund kvarleva från forntiden. Krånglande själsliv plågar en del av befolkningen och det är nog ingen felmedicinering när läkarna rekommenderar natur och djurkontakt som medicin. Finns det något bättre än att få axla bössan och ge sig ut i skogen, parkera på en stubbe och njuta av en fantastisk natur. Alla begynner blåser bort och en inre frid infinner sig. Detta händer mig aldrig på Stureplan. Av den enkla anledningen att jag aldrig är där. Skulle man trots allt hamna i denna nedbrytande miljö är det trösterikt att veta att man kan åka därifrån.

Nu kom vi från ämnet: Det skulle handla om älgen. Glappkäftade representanter för storskogsbruket orerar om att älgen utgör ett allvarligt hot mot råvaruförsörjningen till skogsindustrin Påståendena är så skrattretande att man förundras över att dessa individer får vara kvar på de positioner som de av outgrundlig anledning innehar Vi kan som ex. än en gång erinra om generaldirektören på Skogsstyrelsen,  Herman Sundkvist. Att HS inte fick sparken av näringsministern är obegripligt. Nu går hans förordnande ut i April så då löser det sig med automatik

TV- serien ” Slaget om skogen” väckte viss uppmärksamhet. Visst. Där fanns väl en del lite osakliga skönhetsfläckar med det var inget att bli upprörd. över. Vi som lärde oss skogsbruk under det mestadels glada 70- talet har nog anledning att ifrågasätta en del gamla ”sanningar”. Man höll på med Hyggesplogning, kemisk lövbekämpning och hyggena skulle vara gigantiskt stora med spikraka hyggeskanter. Man skäms att man var så korkad att man gick på denna idioti. Nåja , man var inte ensam och till försvar kan läggas att vi mede tiden fick upp ögonen. Ungefär som en kattunge som efter ett par veckor kan registerna vad som sker i omvärlden.( En kattunge bör inte bli så gammal. En parantes med ett visst mått av allvar)

Jag minns ett studiebesök norrut, kring sekelskiftet, då vi beskådade effekterna av ” Fjällnära skogsbruk Jag vill erinra mig att det var i Idre trakten och vi guidades av en kvinnlig kronojägare som tog oss med till en misslyckad fjällnära plantering där tallplantorna lyste med sin frånvaro. Fullständigt. Det enda som växte på hygget var en och annan björk som överlevt besprutningen med Hormoslyr. Varför hade det blivit på detta viset? Jo det hade med höjdlägesproblematiken att göra. Tillgängligt plantmaterial klarade inte  den aktuella ståndorten och dog ganska samvetsgrant. Hur hade man kunnat undvika detta? Naturligtvis genom att ge faen i avverkningen. Det handlar oftast, sett i i ett sydsvenskt perspektiv, om skrattretande låga kubikmassor som borde sparats till glädje för lappar, renar och jägare. :(Man får i dag inte säga”! Lappar”. Varför inte det? OK då: Samer.)

Sveaskog borde fråntas skötseln av Statens skogar. Staten det är vi , och således är det vi medborgare som borde bestämma. Nu kan naturligtvis inte alla vara med och tycka till om ditten och datten men en en elegant lösning vore att staten sålde ut sitt skogsinnehav till hugade privata skogsbrukare. Detta skulle bädda för diversitet. Kanske skulle en och annan mindre skogsbrukare begå ett och annat misstag men eftersom det handlar o små arealer så vore det inte så förödande, sett i det stora hela.

Avskeda enögda beslutsfattare från högre positioner och låt dessa efter omskolning hjälpa till med inventering av nyckelbiotoper och återvätning av dikade våtmarker. Då kunde de vara till nytta trots halvtaskiga grundförutsättningar.

Låt oss värna om  det. sk. bondeskogsbruket.Man brukar snacka om ” sunt bondförnuft” och detta är nog en tillgång även i skogen Låt oss i rättvisans namn påtala att även lite större privata skogsägare oftast påvisar ett gott förstånd och ett förnuftigt brukande. Man kan se bevis på detta i Ålemstrakten. Grevar och baroner har ofta i kraft av sin ekonomiska ställning haft rår att värna on sådant som är  värdefullt ur naturvårdssynpunkt. Hänsyn som mindre och ” fattigare” skogsägare inte har ansett sig ha råd att spara även om viljan funnits

OK. Låt staten bestämma vad som är värt att skydda och bevara men då skall den enskilde skogsägaren kompenseras fullt ut. Har man råkat bli ägare till mark som bör sparas och inte avverkas så är det orimligt att den enskilde skogsägaren skall stå för fiolerna. Fördela bördan via skattsedeln så kan alla glädja sig över det faktum att man har varit med och skyddat ett stycke värdefull natur. Vad som bör skyddas kan det råda delade meningar om men man kan på goda grunder anta att alla miljövänner inte är idioter bara för att de har långt hår, palestinaschal och medlemskap i miljöpartiet. Men det skulle underlätta om de gick till frisören ibland och klädde sig som skogsfolk: Loden, vadmal och läderkängor. Gortexjacka eller Fjällräven är ingen kvalitetsgaranti . Det kan finnas en skogsman i jackan men det kan lika gärna handla om en skogsmullemiljöpartist som inte vill bli blöt. Nåja blöt blir han ändå, av fukten inifrån, och med tiden börjar dessa jackor läcka sömmarna . Det gör inte loden och vadmal. Visst. de blir blöta men värmer gott ändå. Ekologiskt oantastligt.

Nästa gång skall vi tala om klimatet. Något som kanske kommer att reta upp en och amman klimatförändringsförnekare, i den mån det finns några kvar. Så är nog inte fallet för sanningen har nog hunnit ifatt även de mest imbecilla förnekarna ,så vi kommer nog att stå oemotsagda .

Entry filed under: Diverse, herman Sundqvist, klimatförändringsförnekare, Skogsbruk.