Posts filed under ‘Allvarlige Alvar’

Skogsbruk : Allvarlige Alvar

Det är ett tag sedan vi hörde något från vår jakt-skog- och naturexpert Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar )

Vid ett av Bloggens sällsynta besök på Systembolaget träffade vi på Alvar: Han såg ovanligt glad ut så jag sporde:” Vad du verkar uppåt. Har du redan tullat på dryckjomet”.” Nej, Nej inte alls. Mitt goda humör har andra orsaker. Jag var ute i skogen och tittade och passerade då ett hygge som jag inte planterat utan överlåtit till självföryngring. Det har kommit ett hyggligt uppslag av tall, och björken finns där som alltid som ett trivsamt komplement

Jag tror inte mina ögon när jag hittar en brösthöjdshög tall som en älg betat på. HURRA HURRA!!. Det finns trots allt en älg här i grannskapet; Va roligt!. Jag har inte sett ett enda älgslag de senaste två åren och det finns i nuläget ingen älgstam som är jaktbar. Men det finns tydligen trots allt någon. Denna är hjärtligt välkommen tillbaka för att beta på flera, för har man lite tur kanske man kan få se den och kanske också ta ett kort så att barnbarnen får se hur en älg ser ut.

Det finns tallföryngringar på annat håll som är svårt betade men efter ett par gallringar där de skadade stammarna faller ut så får man i slutänden i de allra flesta fall ett slutavverkningsbestånd som är fullgott. Man blir heligt förbannad när skogliga experter, med Herman Sundkvist i spetsen, svamlar om betesskador för 7,2 miljarder. Årligen. 7,2 miljarder ! Fullständigt groteskt. Påståenden som borde rendera åtal eller i alla fall avsked från vd- stolen på skogsstyrelsen.

Det har under årens lopp begåtts många misstag inom skogsbruket. Dyrköpta misstag som man borde dragit lärdom av. Så icke. Jo ibland läser man i skoglig facklitteratur om framsynta skogsmän som går sin egen, ofta rätta väg. Man ifrågasätter i allt högre grad den ensidiga satsningen på gran och en och annan rekommenderar självföryngring som resulterar i trivsamma blandbestånd. Skogsmarken mår bra av lövinslag, och det vet alla skogsmän, men varför tillämpar man inte denna kunskap.? Nej det skall vara vidsträckta monokulturer med gran ,så fullslutna , ja ofta överslutna att det inte växer annat än röksvamp och mossa i den kompakta skuggan. Inte ett enda grönt strå för viltet att peta i sig

Dessa vidsträckta granbestånd brinner ibland upp om inte naturliga hinder sätter stop:, Vattendrag, större vägar eller lövskogsbälten. Klarar sig granarna undan lågorna så blir de kanske hemvist för barkborrarna efter något eller några år med vitalitetssänkande svår torka.

Gran ( PIcea Abies ) borde räknas till de invasiva, skadliga växterna och bekämpas med all kraft. Än värre är det med de s.k. ” exoterna” ex., Sitka, Alba etc. Hade det varit Guds mening att vi skall ha den skiten här i Sverige så borde väl Vår skapare sett till att till att den funnits här redan från början. Nej. Svenska trädslag i Sverige, av inhemsk proveniens. På nytt kan man i debatten höra om gigantiska tillväxtökningar om man nyttjar” rätt” proveniens. Personer som förmodligen inte är nyktra när de uttalar sig pladdrar om tillväxtökning på 50%. Bullshit, eller Tjurbajs som vi säker på svenska. Träd som vuxit på svenska marker borde rimligtvis vara mest lämpade , av det enkla skälet att de överlevt och förökat sig, under ett stort antal generationer

Skogsbrukets mest elakartade åkomma är att man stirrar sig blinda på vad som är lönsamt för stunden. När grantimmer och granmassaved är bra betalt skall det satsas på just, gran. Om 50-100 år skiter man väl i det. Då kanske det är ek, asp, al, fågelbär eller vad faen som helst som är mest inkomstbringande och då förbannar barnbarnen att tidigare generationer var så korkade att de satsade på gran. Nej. Man skall inte ha” alla ägg i samma korg.” Med ett differentierat tänkande finns alltid något som är lönsamt att avyttra när det är så dags. Satsa på mångfald, inte på enfald Det diskuteras i dagarna om svenskt skogsbruk kan klassas som ”långsiktigt hållbart” Vidare träter man om klimatnyttan är störst om skogen huggs ner eller om den får stå kvar. Svaren divergerar beroende på vem frågan ställs till.

Vi har synpunkter på hur man hanterar skog på andra breddgrader. Avskogningen i tropiska områden anser vi inte är bra och så är det nog . Detta samtidigt som större skogsbolag rakar ner glesa” Naturskogar” i renbetesland. Ger fan i dessa marginella virkeskvantiteter och låt samerna ha sin renlav i fred..

I min flydda ungdom var jag på resa i norra Sverige. Jag vill minnas att var i Idretrakten där en kvinnlig kronojägare visade exempel på misslyckat fjällnära skogsbruk som hennes företrädare var ansvariga för. Sveaskog, dåvarande Domänverket hade rakat rent så högt upp mot fjället att återbeskogningen misslyckats totalt. Det enda som fanns på det hygget var en och annat björkuppslag som överlevt besprutningen med hormoslyr. Detta hade inte hänt om de inblandade haft tillräckliga kunskaper om höjdlägesproblematiken i fjällnära skogar. Det kanske de hade men valde att struntade i det. Kanske hade de fått order av någon överordnad som inte själv inte varit på plats utan ritat in avverkningen på kontoret med hjälp av kartan

Domänverket har i historisk tid inte varit något föredöme är det gäller naturvårdshänsyn, viltvård och mångbruk. Under senare år har man försökt att blidka oppositionen genom att inrätta ett antal s.k. Ekoparker, bland annat i närbelägna Hornsö. Ett i och för sig lovvärt initiativ men det räcker inte för att gottgöra gamla försyndelser. I dagarna diskuteras om dessa ekoparker skall få annan status och gå från ett miljöanpassat brukande till att lämnas orört. Rätt eller fel? Det vet inte ens jag.”

Vi tackar Alvar för dessa visdomsord. Man kan inte annat än att hålla med. Nästa gång skall han skriva om Karl Hedin, rovdjur ,älgjakt och lite annat smått och gott

maj 2, 2021 at 12:40 e m Lämna en kommentar

Tomtetider

Snart är Tomten här. Barnaögon skall tindra när klapparna befriats från omslagspapperet som expediter lagt ner stor möda på. Alternativt så falnar glöden när telningarna upptäcker att paketet inte innehåller den önskade leksaken, utan ett par hemstickade yllesockor. Nåja, det handlar i dagsläget inte om ett paket, utan flera, så slutresultatet brukar bli gott. Dessutom har vi farföräldrar tur, eftersom barnbarnen är så pass väluppfostrade att de är tacksamma för klapparna ,oavsett innehåll.

Vi lite äldre har en avslappad inställning till egna klappar. De är i stort sett bortrationaliserade. Men visst, får man en jakttidning eller ett runt paket som det kluckar om blir man glad. Det senare paketet ställs undan tills efter helgen, för innehållet passar inte ihop med barn och julfirande.

Jakttidningen däremot tar vi del av direkt. Man läser och minns med tårade ögon den tid då benen bar och man kunde hänga på drevet när det gick gick på långskjuts. Normalt är det i och för sig bättre att sitta kvar, tyst och stilla och vänta tills hunden gett upp och kommer tillbaka. Så går det inte till nu förtiden: Man har en pejl på jycken och så åker man bil och hämtar hunden. En hund som ganska snart lär sig att han inte behöver ta sig tillbaka.” Husse kommer och hämtar”. Den som uppfann hundpejlen skulle sitta internerad. Den gamla fina, traditionella jakten med drivande hund är förstörd och vi deltar inte i spektaklet numera

Nej, nu kom vi in på Allvarlige Alvars revir och det var inte meningen. Det skulle handla om tomtar. Själva har vi med åren upptäckt att det är egendomligt att tomten alltid kommer just när någon i familjen är ute och köper kvällstidningen. Lite otur. Vi börjar så smått tvivla på att den riktiga Tomten verkligen finns.

I övrigt finns det hur många Jultomtar som helst. Överallt. På husväggar, i trädgårdar och i hemmen. Det finns nog en och annan som har lite samlarmani när det gäller tomtar. Bloggen har inga i trädgården för vi tycker kanske inte att det förgyller i nämnvärd omfattning, snarare tvärt om. Men smaken är delad.

Det finns en tomte som man definitivt inte skall tro på, och som det varit ganska tyst om på senare tid. Vi tänker naturligtvis på Donald Trump. Har han äntligen insett att slaget är förlorat? Ja vi får se, men vi andas inte ut förrän 20januari.

Ja det finns tomtar lite varstans. Bloggen har sina på loftet.

Kanske hörs vi ännu en gång innan jul. Om inte, vill vi önska våra bägge vänner en lugn, god och fröjdefull jul. Nåja, vi är storsinta , så vi tänker även på våra ovänner och en och annan som befinner sig i gränslandet mellan vän och fiende. God jul, Bert!

december 21, 2020 at 10:09 f m 5 kommentarer

Skall syndarna vakna för sent?

Det är ganska länge sedan Alvar Alvarsson ( Allvarlig Alvar) fick komma till tals på bloggen. Vi söker upp Alvar i hans bostad. Vi hittar honom vid köksbordet där han sitter och lackar lite Älgspillning för att” konservera” och spara lortarna till eftervärlden.

”Vad gör du Alvar? Skall du samla älgskit på burk och sälja till Tyskarna”? ”Inte alls . Jag vill bara lackförsegla några så att mina efterkommande kan få se hur lite älgbajs såg ut” .” Varför det ?” ” Varför? Det begriper du väl. Vi har i dagsläget ingen jaktbar älgstam och skogliga aktörer vill fortfarande halvera älgstammen. Hur halverar man något som inte finns ? Det förr så gedigna skogsmannaförståndet har tunnats ut i samma utsträckning som älgstammen. Hur kan dessa enfaldiga vandaler få hålla på? Om några år har vi bara några Älgparker kvar där barnfamiljer kan åka runt på safari mot avgift få se hur en älg ser ut.

I alla skogsbolag har i stort sett alla skogliga tjänstemännen samma åsikt. Jag träffar fortfarande, en i och för sig trevlig skogstjänsteman. som med en dåres envishet hävdar att älgen skall utrotas. Mannen jobbar på ett företag som börjar på S och slutar på A.

Jag var med på en skoglig sammankomst för många år sedan där Skogsmannaklubben var på exkursion för att titta på gammal lövskog med häckande Vitryggig hackspett. Beståndet hade föreslagits som reservat men markägaren var inte så sugen. Under förflyttning mellan två bestånd yttrar en skogsinspektor lite tyst, men trots allt så så högt att alla skulle höra: ”Skjut den där djävla fågeln så är problemet löst. ”

Nu vill man att älgen skall gå samma väg. Att barkborren orsakat skador på granskog för 7.4 miljarder betvivlar vi inte. Här har ofta skogsägarna bäddat för skadorna genom att plantera gran på för torr mark. Torkan 2018 är det ingen som kan lastas för, men vidsträckta granmonokulturer på fel ståndort har förvärrat skadorna i ansenlig omfattning.

Men att älgbetningen på Tall skulle orsaka årliga skador för 7,2 miljarder köper jag inte. Att ett betat toppskott orsakar stamkrök, dubbeltopp eller sprötkvist är ställt utom allt tvivel men man kan på goda grunder tro att de flesta av de skadade stammarna faller ut under gallringsfasen och det blir tillräckligts med bra huvudstammar kvar till slutavverkningen. Räknar man med stora tillväxtnedsättningar efter betning av sidoskott? I min ungdom fick jag i ”Vadims Gröna” lära mig att lågt sittande grenar inte bidrog till tillväxten utan tvärt om betraktades som” tärande”. Samma skrift berättade att man i samband med kvalitetsdanande stamkvistning i tallungskog kunde reducera den gröna kronan med 20% utan tillväxtförluster.

Det stam kvistas inte så mycket numera .Tyvärr. Man har inte tid med finlir och dokumentation. Det viktigaste är att det går fort, oavsett vad det gäller.

Det finns plant- och ungskog av tall som är allvarligt skadad. Ingen tvekan om det. Särskilt i norra Sverige där problemet med vandringsälgar är svårlöst, men om helikopterjakt är lösningen förefaller tveksamt, och oetiskt.

Under resor i södra Sverige brukar jag hålla koll på omgivningen. Hustrun kör och jag tittar på skogen. Man ser inte allt men siktdjupet är oftast så pass bra att man skulle se förödande härjningar om de fanns. Älgen är inte så buskablyg och betar nog också intill vägarna om där finns lockande föda. Hur ofta ser man svårt skadade eller spolierade tallbestånd. ? Inte speciellt ofta. Däremot ser man många välartade planteringar och ungskogar.

Jag skall avsluta med en berättelse från hemmaplan. I mitten av 50-talet planterade min käre far ett par hektar, med tall. Metoden var” spett och fylljord” så plantorna tog sig nära nog hundraprocentigt. När beståndet var ca 2 m, slog sig en vinter ko med dubbelkalv ner i omgivningen. En kall vinterdag kommer min pappa hem , lika nedbruten som ungskogen : ”Tallplanteringen är totalspolierad Allt är förstört” Min far satte upp ”fägelskrämmor” . Ett par avlagda rockar stoppades upp med hö så att de skulle föreställa några elaka människor. Avsikten var att älgarna skulle skrämmas och överge planteringen. Det enda som hände var att älgarna åt upp hö- stoppningen.

Hur ser det ut i dag? Efter ett antal varsamma gallringar står här nu ett alldeles förtjusande tallbestånd och väntar på slutavverkning. Ingen kan se att detta varit ” totalspolierat”

Tiden läker , om inte alla sår, så de flesta. Även i tallskogen.

Jag har under många år efterlyst lagstiftning beträffande ståndortsanpassning: Förbud mot granplantering på svaga marker. Nu viskas det om att det äntligen kan vara något på gång. Vi får se. Sent skall syndarna vakna

oktober 6, 2020 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Allvarlige Alvar : Viltvanvård och skogsmissbruk

Vi lämnar coronan för ett tag och söker på nytt upp Alvar för att förhöra oss om hälsoläget. Denna gång möts vi inte av hosta och nysningar utan av svordomar som hans bastanta ytterdörr bara hjälpligt lyckas dämpa. ”Hur är det fatt Alvar? Är du missbelåten” Missbelåten? Jag är heligt förbannad. Hur kan så många dumskallar samlas inom samma bransch? Eller snarare branscher” Vad tänker du på nu?” ” Jo det skall du bli varse. Sätt dig här i soffan, ta en kopp kaffe så ska du sen få en utläggning så lång att du hinner både påtår och tretår.

Det har väl knappast undgått dig att debattens vågor går höga beträffande älgskador, skogsbruk och därtill hörande problematik. Svenskarnas egen skog, förvaltad av  ”Sveaskog” anses av högre befattningshavare vara så illa skadad av älgbetning att den årliga kostnaden belöper sig på 7,3 miljarder kronor. 7,3 miljarder!! Om någon ansvarig inom Sveaskog, mot förmodan, läser detta skulle vi vara ytterst tacksamma för en detaljerad redovisning över hur denna summa kommit till. Kom bara inte dragande med kostnader som hänförs till det faktum att skogsägare tillåtits att plantera gran på torra och svaga boniteter. Detta är inte älgarnas fel, det är lagstiftarnas. ” Frihet under ansvar” är ett mantra som jag hört till leda. Som en protest mot idiotisk lagstiftning låter jag numera bli att plantera och röja. Det blir nog skog ändå men kanske lite glesare och produktionen läggs på många, klena stammar på grund av utebliven röjning. Återinför röjningsplikten. Vore jag tvungen skulle jag röja. Utebliven röjning orsakar med stor säkerhet långt,långt större skada och kostnad, än älgbetningen.

Som ett led i älgbekämpningen ville Sveaskog, på lokaler där vandringsälgar uppehåller sig, skyddsjaga ett större antal älgar, från helikopter. Ansökan beviljades men Sveaskog har dessbättre valt att avstå. De begriper väl trots allt att ett gediget vanrykte kan bli besvärande på sikt.

Det kanske allra största klavertrampet står Sveaskogs skogsvårdschef Mikael Lundberg för. I ett debattinlägg beskyller han de som motsätter sig en kraftig minskning av älgstammen för att vara motståndare till en övergång från fossila bränsle till förnyelsebar energi. Detta är ju fullständigt barockt. Vad menar karln? Skulle älgens betning av tall vara så förödande att övergången till förnyelsebar energi skulle äventyras. Påståendet är inte bara barockt utan det sprider också ett löjets skimmer över budbäraren, och urholkar ett redan sargat förtroende för Sveaskog.

I dagarna har vi ett ganska gott flöde av energived till värmeverken. Massiva angrepp av Granbarkborre har orsakat betydande volymer skadat virke som i värsta fall bara duger till att elda upp. Orsaken till de stora angreppen är till största delen torkan de två senaste åren men effekten hade kunnat minskas med andra skötsel- strategier. De för produktionsmaffian så helige vidsträckta monokulturerna av gran har nu visat sig vara en tveksam strategi. Ofta storm- och brandkänsliga och ett smörgåsbord för” kusarna”. Varför tar vi inte efter” Vår Herres” metod vid beståndsanläggning: Trädslagsblandning med ett hyggligt stort lövinslag. Det finns seriös forskning som påvisar att granbarkborren inte gillar lukten av björk, och så brinner inte lövskog lika lätt.

Apropå stormkänsligt drar jag mig till minnes att man efter stormen Gudrun ville skylla de förödande skadorna på utebliven dikesrensning. Redan för 15 år sedan kunde man få sig ett gott skratt. Naturligtvis kunde man här och var se grunda rotsystem som en följd av högt vattenstånd. Detta underlättade stormfällning men att ta detta som en intäkt för ny- dikning som man på en del håll propagerade för var kanske inte så begåvat. De rester av vatten och våtmark som vi har kvar i naturen skall vi vara rädda om. Vi får hoppas att lagstiftningen beträffande ny-dikning inte ändras till det sämre. För övrigt blåste det ner en massa skog även på bergknallar och torra marker. De bestånd som blåste ner på grund av högt vattenstånd representerade nog inte så hög procentsats. Men .Vi får hoppas att vi inte får en Gudrun till. Det får vi nog tyvärr, i klimatförändringens fotspår. Hoppas det dröjer några år så att man slipper vara med.

Det finns ytterligare en bransch där man börjar undra om det inte också härjar en mental pandemi. Det pågår en översyn beträffande jakttider där en del inblandade parter agerar och resonerar som förväntat, men där också Svenska Jägarförbundet verkar drabbat av mental kollaps: Man vill ha vårjakt på råbock i hela landet och februarijakt på samma art. Är rådjuret skadedjur som bör bekämpas? I mina trakter har stammen minskat påtagligt och att lägga ytterligare tryck på bockarna är inte så begåvat:” Jo men man behöver väl inte jaga om man inte vill”. Naturligtvis inte. Men de finns de som vill, i stor utsträckning, om möjligheten finns. I dessa tider då vildsvinen kan, och bör jagas, i stort sett året runt får nog de skjutglada sitt lystmäte utan vårjakt på Bock.

Vidare vill man på nytt tillåta jakt på ekorre. Det har ingen betydelse för ekorrpopulationen men är ett utmärkt sätt att få allmänheten avogt inställd till jakt. Att sätta ett skott i lilla ” Nickenacke” orsakar inge ovationer. Ett tanklöst och dumt förslag. Samma sak med bågjakt. Viltet dör säkert kvickt och lätt för ett bra skott på kort håll, men ” Robin Hood- övningar” är inget som stärker jägarnas anseende i allmänhetens ögon.

Föreslagen skyddsjakt på sångsvan och trana är ett delikat problem. Dessa arter orsakar bitvis stora skada för lantbrukarna så skyddsjakt är nog ur den aspekten befogad. Men då bör nog jakten ske ytterst diskret, om möjligt. En jägare, som med ett stadigt grepp om den långa halsen kommer och släpar på en trana eller sångsvan inom synhåll för avarter av ”Djurvännerna” får nog räkna med hot och trakasserier

Värst av allt är kanske att Jägarförbundet inte med kraft motsatt sig förslaget om förkortad jakttid på Kråka och skata Detta är arter som i stor utsträckning orsakar förluster i form av ägg och ungar hos ex. hönsfågel och änder. Småfågel inte att förglömma. En kull harungar får ögonen uthackade varefter kråkan efter visst arbete till slut får livet ur dem. Utebliven vårjakt på dessa predatorer är ett hårt slag mot viltvården. ” Ja, ja men människan skall inte lägga sig i. Naturen reglerar sig själv” Tyvärr är det inte så enkelt. Människan har styrt till det, till skada för många arter. Moderna brukningsmetoder missgynnar ex. fasan och har i stort sett utrotat rapphönsen medan skata och kråka och skata gynnats. Det är naturligtvis en smaksak om man vill ha fältfågel eller kråkor. Själva väljer vi kanske både och, men kråkfågeln kan reduceras kraftigt utan olägenhet. Viltforskningen har visat att en skatfamilj” kostar” storleksordningen 340 liv om året. Något att fundera på. Det finns andra predatorer som vi får dras med helt i onödan. Sveriges totala kattstam tar livet av 20 millioner fågelungar om året. Håll katterna inne. Det får vi hundägarna göra, om vi inte är ute och går med hunden i band, eller lös i samband med legal jakt. Det finns kattkoppel, men köp för bövelen inga kläder som den stackars katten skall släpa på. Det är djurplågeri.”

Det var väldigt vad Alvar var engagerad och irriterad men vi tycker nog att han har rätt. Han brukar ha det. Vi är ganska säkra på att Alvar vill ha kommentarer från läsare med avvikande mening, som underlag för en givande diskussion. Välkomna på kommentarfältet!

 

april 6, 2020 at 4:33 e m 1 kommentar

Jaktliv

Vi träffade  Allvarlige Alvar ute på byn och han såg osedvanligt förbannad ut.

”Man vad är det Alvar? Du ser missbelåten ut. Har hustrun kastat dina bästa långkalsonger?”” Nej men jag råkade se ett jaktprogram på TV och det är denna smörja som gjort mig ondsint”.” Jasså, vad är det för fel på Jaktliv?” ” Fel. Det är så fel det kan bli.

Man stöter då och då på personer som tycker illa om jakt, och det är inget konstigt med det, men när deras uppfattning baserar sig på okunskap och förutfattade meningar försöker man att argumentera för jaktutövningen. Ett ofta återkommande argument mot jakten är risken för skadeskjutning. Visst, den finns där men då brukar jag påpeka att jägarkåren är ansvarstagande, och väl tränad i skytte och avståndsbedömning, varför skadeskjutning inte är så frekvent som en del vill göra gällande

I brist på annat tittade jag på ett avsnitt av den nya jaktserien” Jaktliv.” Det handlade om klövviltsjakt någonstans i Östergötland. Huvudpersonerna, en man och en kvinna smög omkring med bössor som var försedda med optik av allehanda slag. Detta är nog nödvändigt när man skall filma jaktscener, men det ser lite fånigt ut

En sekvens gjorde mig mäkta upprörd. Kvinnan i gänget står på pass och viskande försöker hon att skapa spänning. Man pratar alltid lågmält, antingen det är befogat eller inte. ” Nu är det sjuuukt spännande”

Några dovvilt kommer rusande, i mer än full fart, och till min stora förvåning smäller det från kvinnans vapen. ” Va, är hon fullständigt från vettet.? Skjuter hon i det läget.” Det är svårt att bestämma avstånd i bild men det föreföll att vara ett ansenligt skotthåll och allt annat än” rent”.  Skott mot vilt i den hastigheten är inte försvarbart, oavsett avstånd och hindrande vegetation. Ett paradexempel på skott som aldrig borde avlossats.

Man konstaterar efter en hastig skottplatsundersökning att skotten dessbättre var bom, men det kunde lika väl varit en mer eller mindre allvarlig skadeskjutning.

Den manlige nimroden står i ett torn och svär : Han har lyckligtvis vett att låta bli att skjuta i ett taskigt läge men han ger luft åt sin frustration .”Helvete. Går inte att skjuta på den djäveln. Helvete.”

Vi förväntar oss en kommentar från Svenska jägarförbundet i deras tidning” Svensk Jakt” där man tar starkt avstånd från detta föga jägarmässiga beteende.”

Tack Alvar. Vi förstår din indignation.

 

I dag, fredag, skulle vi egentligen publicerat avsnitt 4 av ” Skolgossen Billy” men det har kommit till vår kännedom att Skolinfektionen inom kort kommer att besöka läroanstalten. Vi avvaktar tills detta är överstökat så att vi kan redovisa utfallet av inspektionen.

Trevlig helg! I kväll blir det ”två vita och en brun”. Snapsar till sillen och konjak till kaffet.( Ja vi kanske skippar kaffet)

april 12, 2019 at 4:08 e m Lämna en kommentar

Ekologi-egoism

Tisdag, och det är Allvarlige Alvars tur igen. Han vill redogöra för ett möte med en jaktmotståndare som redovisade åsikter som Alvar fann lite märkliga och motsägelsefulla. Tangentbordet till Alvar.

”Låt mig än en gång med kraft påpeka att alla är i sin fulla rätt att tycka vad man vill, så länge åsikterna är förenliga med svensk lagtext. Det är inte kriminellt att ha en bestämd åsikt men inte så klädsamt om man motsäger sig själv i en utsträckning som är lite skrattretande.

”Varför skall jägarna skjuta ihjäl alla djur bara för att det är roligt. Nöjesjakt borde förbjudas.” Redan här blir man skeptisk. Typiskt för en renlärig jakthatare är att man använder begreppet: ”Skjuta ihjäl” Det räcker inte med att ”skjuta, jaga eller döda”. Nej det skall vara:” Skjuta ihjäl”. Förmodligen för att detta låter lite extra brutalt och osmakligt.

”Varför skall man skjuta ihjäl alla älgar bara för att det är roligt?”. Eftersom mannen ifråga jobbar inom skogsindustrin försökte jag med: ” Vi skjuter ca 80000 älgar varje år i Sverige och om vi skulle låta bli detta under en längre tid så skulle betesskadorna på tallskog bli så pass allvarliga att virkesflödet till skogsindustrin skulle minska. Redan nu pratar skogliga företrädare om att nuvarande älgstam borde halveras”. (detta återkommer vi till vid senare tillfälle)

Jaså, jaha. Men då skall jakten skötas av anställda jägare som vet hur man gör så vi slipper en massa skadeskjutningar”.( Nu börjar blodtrycket att göra sig påmint). ”Vilken garanti finns för att anställda jägare inte skulle misslyckas någon gång”.

Här får jag inget tydligt svar. Jag presenterade ett litet räkneexempel.” Vad skulle anställda, statligt avlönade jägare kosta? 80000 älgar måste skjutas årligen. Hur lång tid tar detta och vilken timlön skulle de anställda ha för att de sitter dagarna i ända och tycker att jakten är dödstråkig? Det måste de tycka eftersom ”nöjesjakt” tydligen inte är OK. Skall de ha övertidsersättning vid ex. eftersök kväll och natt? Skall ersättning utgå vid dåligt väder: Regn, kyla och snö? Detta blir inte billigt för staten, och i förlängningen, skattebetalarna.

”Ja, men man behöver inte” skjuta ihjäl” alla älgar bara för att de ställer till med lite skador. Samma sak med varg och lodjur. Det var lite fånigt när en hel familj satt och snyftade bara för att en varg bitit ihjäl deras Beagle i Hornsö. Vad hade hunden ute i skogen att göra? Varför skulle den vara ute och störa vargen när man visste att den var där. Dessutom. Lite måste man väl tåla. En död hund är väl inte hela världen

Jag hoppar över en del ordväxling och nöjer mig med mannens slutreplik på frågan om han själv på något sätt bekämpar djur, växter eller insekter: ”Råttor och möss fångar jag och tar död på för de förstör ju för oss inne i huset. Och mördarsniglar i trädgården. De äter upp våra blommor och grönsaker”.

Tack Alvar. Du har det inte lätt. Det är omöjligt att få alla förstå även ganska enkla orsakssammanhang.

Ps. Det skall nämnas att vår jaktmotståndare, i övrigt verkar vara en trevlig och hygglig karl som förmodligen är snäll i hemmet.Ds

mars 19, 2019 at 9:48 e m 2 kommentarer

Skogsbruk och brand

Fredag. Lite kallt och ruggigt tycker de flesta och längtar kanske efter en skön brasa att värma sig vid. Man det bör vara lagom stora flammor

För en tid sedan visade SVT ett program om skogsbränder. Det handlade om Sverige och framför allt om Kanada som länge bedrivit forskning beträffande skogsbränders uppkomst och vad som kan göras för att minimera riskerna för brand.

Vi ber Allvarlige Alvar om en kommentar:

”I Kanada slukar bränder hisnande arealer skog. Det talades om millioner hektar som brinner med ojämna mellanrum. Inte i samma brand men sammantaget. I Sverige har vi haft förödande bränder som skapat förfäran, men som i jämförelse ter sig som små majbrasor. Men tillräckligt stora för att innebära en tragedi för de drabbade. Om ett hus brinner ner så kan man bygga upp ett nytt, men skog som brinner tar en mansålder att ersätta. Skogsbrukare som vigt sitt liv åt att vårda sin skog för att lämna över till kommande generationer står plötsligt med ett brandfält som inte genererar några inkomster under överskådlig tid.

Vad kan man då göra för att minska riskerna? Ja effektiv släckning naturligtvis, när olyckan väl varit framme. Men. Vi har sedan hedenhös känt till att lövskog och våtmarker inte är så brandbenägna. När välslutna monokulturer av gran och tall brinner som fnöske, är lövskog betydligt mer motsträvig. Korridorer av löv och våtmark kan hindra elden från att sprida sig snabbt och okontrollerat. När en rasande toppbrand når ett tillräckligt brett lövskogsbälte, eller våtmark dämpas intensiteten och brandstyrkan kan ha chans att hinna ifatt lågorna.

Känner inte skogsägarna till detta? Jo då, men det struntar man i. Barrskog är så mycket bättre betald att man har råd att ta någon brand då och då och ändå gå med vinst. Detta gäller i dagsläget. Skogsbruk är en långsiktig hantering. Hur många vet med bestämdhet vad som efterfrågas om några decennier? Är stora monokulturer av gran fortfarande det mest ekonomiska alternativet?

Kanske är Al-faner högsta mode och dagens låga pris har mångdubblats. Kanske förbuds cigarettändare och tändsticksindustrin skriker efter råvara och betalar aspvirke med rent oanständiga belopp. Tänk om furupanel med livfulla stamkrökar och sprötkvist blir högsta mode. Då kommer man förbanna att älgstammen sköts ner i botten och att generationen innan inte gick med sekatör i tallföryngringarna och klippte toppskott.

Jag överdriven en aning men inte så mycket. Man skall vid beståndsanläggning strunta i vad som är bäst betalt idag. Lägg inte alla ägg i samma korg och låt ståndorten bestämma vad som är rätt. Kanske kan vi då också hindra att rubb och stubb brinner upp på stora arealer.

GK- bloggen har allt sedan starten efterlyst lagstiftning som förbjuder en del idioti. Vi har hävdat, och hävdar, att man skall lagstifta om ståndortsanpassning. Det skall vara förbjudet att plantera gran på svaga boniteter. (gran på tallmark). Nu viskas det om att denna lagändring kan vara på gång. Jättebra, men ett halvt sekel för sent.

Vi skall återkomma till gran på tallmark vid senare tillfälle och då kommer också älgen med i bilden.

Gå nu ut och njut av vädret innan det blir för varmt och torrt.”

Tack Alvar. Man blir alltid lika imponerad av hans visdom.

Bloggen och Alvar önskar en trevlig helg

mars 15, 2019 at 12:54 e m Lämna en kommentar

Lodjursjakt

I ett tidigare inlägg lovade vi att Allvarlige Alvar skulle kommentera den nyss påbörjade, och i dagarna också avslutade lodjursjakten. Alvar har ordet:

Lodjursstammen har utvecklats så positivt att berörda myndigheter nu tycker att det är befogat med viss licensjakt. Mönsterås och Oskarshamn beviljades en avskjutning om 3 djur. Detta är en marginell åderlåtning och spelar ingen större roll. Men det räckte för att jaktmotståndarna skulle få luft i lungorna: ”Man kan inte jaga lodjur för då rubbar vi den ekologiska balansen ”.

Lodjuret är en s.k. toppkonsument, överst i näringspyramiden. Andra exempel är varg och björn. Vi har under lång tid, fram till dessa dagar, varit utan varg i riket och lodjuren har varit relativt fåtaliga, utan att ekosystemet kollapsat. Men det går åt fanders om det strular på lägre nivå. Om ex. alla pollinerande insekter försvinner, då är det nog kört. Men några toppkonsumenter mer eller mindre spelar i det stora hela ingen större roll. ( Nu kommer säkert någon att protestera, och jag skall bemöta ev. invändningar)

Lodjuret är en fantastiskt skicklig jägare som lever på ex. rådjur, hare. Vi har i dessa trakter märkt en reducering av antalet rådjur på senare tid. Det är ingen panik med det, men det är kanske dags att vidta åtgärder. Det har man nu gjort i och med den begränsade licensjakten.

Nu blev det ett väldigt liv ute i stugorna. Kanske inte så mycket i just stugorna, men i lägenheter i större befolkningscentra. ”Varför skall människan lägga sig i. Låt naturen sköta sig själv. Låt djuren vara ifred. Vi skall inte jaga. Usch och fy”.

Sanningen är att naturen aldrig skött sig själv. Människan ingår i ekosystemet och är en utpräglad. Toppkonsument. Människan har alltid jagat, fiskat och samlat. Man har jagat för att skaffa mat. Pälsbärande djur har jagats för att tillverka varma kläder. ”Rovdjur” har bekämpats för att de konkurrerade om viltet och för att de dräpte tamboskap när dessa kom med i bilden.

Att nyttja naturmaterial, viltkött, skinn mm är bra för miljön. Att tillverka kläder av konstmaterial är betydligt sämre.( Vi ser i dessa dagar vad konstmaterial som ex. plasten ställer till med i hav och sjö) Att inte jaga och fiska är slöseri med naturresurser. Visst kan man äta grönsaker och andra vegetabilier, men varför inte också nyttja vilt och fisk. Det är ekologiskt oantastlig föda

Veganer och likasinnade har det lite knöligt. Det lär finnas en falang som hävdar att stackars morötter skriker när de dras upp ur jorden, och att en avverkningsmogen tall får svår ångest när den ser en motorsåg. Dessa medborgare är så pass vilsegångna att de anser att det bara är OK att äta fallfrukt. En fråga i all enkelhet: Finns det så mycket fallfrukt att det räcker att mätta jordens befolkning?

Att tro att växter har ett fungerande själsliv, är ännu dummare än att påstå att man kan föra avancerade diskussioner med djur av olika slag.

Lurendrejeri kan ha många ansikten”.

Det var väldigt vad Alvar blev engagerad. Han brinner för dessa frågor. Jag gissar att han med glädje tar emot kommentarer.

mars 12, 2019 at 12:52 e m Lämna en kommentar

Skogs- och vanvård

Alvar Alvarsson (Allvarlige Alvar) har inte bara synpunkter när det gäller djur och jakt. Han engagerar sig med förtjusning även i frågor som rör skog och skogsbruk.

Bloggen träffade Alvar ute på stan och vi noterade att han kanske inte såg lika glad ut som han brukar.” Vad är det Alvar du verkar missbelåten. Har det hänt något?” ”Det är inget särskilt men jag tycker att jag börjar höra röster.”. Va, har du drabbats av hallucinationer eller har du blivit religiös?” ” Inte alls. Jag tycker mig hör röster ur det förgångna. Röster som man hoppades att slippa. Det gäller skog och skogsbruk.

När jag förkovrade mig i frågor som rör skog och skogsbruk i början av 70- talet så lärde jag en del som jag under resans gång haft anledning att ifrågasätta.

Det handlade bl.a. om gigantiska föryngringsytor, ibland över ägogränser för att man skulle kunna vara rationell enligt de drivningsmetoder som då fanns tillgängliga. Hyggena skulle inte bara vara stora, utan kanterna skulle vara raka och snygga för att minimera arealen ” sterilzon” Föryngring som gränsar mot kvarvarande äldre skog växer tack vare konkurrensen sämre och denna bård fick beteckningen ” sterilzon”. Inte faen är marken steril. Redan här borde man sparkat bakut, men det gjorde vi inte.

Det fanns ett begrepp som kallades ”Idiottofsar. Vad var nu det? Jo det var självföryngring i luckor efter ex. vindfällen som skulle vara av ansenlig storlek för att den skulle vara värd att spara. Nej ner med skiten och plantera. Varför röja ner det som redan fanns? Jo, bl.a. för att man eftersträvade ett jämnt ”krontak. Så skulle det vara, men det visste inte de självsådda granarna. De växte ändå.

Det var tvång att avverka gammal skog, och man hade ett begrepp,” tras- och restskog” (5:3), som ena dagen var skräp för att efter lagändring i vissa fall var högst skyddsvärd. Hyggesfritt skogsbruk, olika former av blädning, var inte att tänka på. Det var olagligt                          

Vi studerade och beundrade hyggesplöjningar där marken blev så hanterad att spåren fortfarande syns idag, 60 år senare. Det pratades om gigantiska tillväxtökning med plantmaterial av rätt proveniens och man uppmuntrade till plantering av” exoter”, ex. Contorta , . Lövuppslag sprutades med Fenoxisyror och en del av de som hanterade preparatet dog i cancer Vi kan hålla påhär länge, men det skall vi inte. Man blir bara deprimerad när man inser hur blåögda vi var.

Efterhand bleknade dessa irrläror, men nu hör vi oroande röster i fjärran igen. Sitka och hybridlärk m.fl. skall klara klimatförändringen. Förädlat material skall än en gång ge hiskeliga tillväxtökning. Omloppstiderna skall sänkas drastiskt och älgen skall ”skjutas ut” för att hindra enorma tillväxtförluster på grund av betning av tall. Sker inte detta hotas skogsindustrin, eftersom råvaran kommer att tryta. Är det verkligen så?

Under resans gång har det visat sig att tvärsäkra påståenden från skogliga profeter inte alltid hållit i längden. Jag tror att jag berättat detta tidigare men vi tar en repris. Under en skoglig sammankomst i gången tid restes frågan om en föreslagen skötselregim inte stred mot de” biologiska lagarna”. Då tar dåvarande länsjägmästaren till orda: ”De biologiska lagarna, de bestämmer vi”. Ojdå! Är det så lätt.

Vi tackar Alvar för detta. Nästa gång blir det nog mer om älg, älgmat och mat av älg

mars 5, 2019 at 12:50 e m Lämna en kommentar

Allvarlige Alvar. Drivande hundar på drift

Bloggen planerar att spika en dag i veckan där Allvarlige Alvar kan dela med sig av sin kunskap och sina erfarenhet från skog och mark. Vi startar idag med ett inlägg om jakt och jakthundar

Senast vi besökte Alvar var han precis hemkommen från rävjakt med sin stövare. Han var ganska stelfrusen, men nu när vi hälsar på igen, har han tinat upp.

”Hej Alvar. Hur är det? Fick du några förfrysningsskador?” ”Nej det ordnade sig, men jag var lite stel någon dag” ”. Varför har du inte pejl på din hund så att du kunde åka och hämta den när det drog ut på tiden?”. Alvar ger mig en blick som om jag var något som katten släpat in.” Pejl? Pejl ? Är du inte vid dina sinnen. Ser jag ut som någon som medvetet fuskar, eller saboterar en härlig jaktdag?” ”Nu hänger jag inte med riktigt. Vad menar du?” ”Hundpejl är ett djävulens påfund som förändrat villkoren för jakt med drivande hund i grunden. Det är inte samma jaktmetod längre och förändringen har inte varit till det bättre. Jo, för viltet som ofta klarar livhanken, eftersom de flesta jägare numera står och glor i en display istället för att vara observanta på omgivningen. ”Nu är hunden 410 meter bort”. Skit i det. Det är väl fullständigt ointressant. Stå stilla, tyst, beredd, och skjut om du är hågad och hållet är kort och rent.

Och värst av allt: En hund, som innan pejlens tidevarv, regelmässigt sprang bort sig och kanske till slut hamnade i köket i något hus i när eller fjärran, var naturligtvis fullständigt oduglig som jakthund. Man tröttnade, och hunden pensionerades från jakten och blev sängvärmare, eller slutade under någon grön grästuva.

I dag är läget ett annat. Hunden har kanske utomordentliga jaktegenskaper i övrigt: Bra drevfart, spårnoga och ett hörbart, vackert skall mm. Men med den allvarliga defekten att inte ha förmåga att ta sig tillbaka.

”Det behövs inte nu” tycker den moderne jägaren och hundägaren. Med hjälp av pejlen kan man hämta hunden med bil i nästa socken, och sedan är man snart på’at igen. Det må väl vara den resandes ensak, men risken är att man tar valpar på fanskapet. Dålig ”kompass” och bristande förmåga eller vilja till återtåg kan naturligtvis vara ärftligt betingad. Med lite otur står vi kanske efter ett antal hundgenerationer med individer som varken kan eller vill söka sig tillbaka till den väntande husse (eller matte).

Dessutom. De stackars jägare som använder pejl går miste om ett av jaktens absolut trevligaste moment:

Hunden har gått ut hörhåll och tiden går. Ett par brasor har brunnit ut, den sista korven är grillad och termosen är tom. Det börjar skymma så sakteliga.” Det har väl inte hänt något” Oron börjar gnaga och man går igenom alternativa händelseförlopp: ”Kopplad? Överkörd? Fast i någon rävfälla?

Då knäpper det till en bit in i skogen och du ser en vit svanstipp som flaggar i dunklet: En överlycklig hund tjuter och krumbuktar sig i återseendets glädje: Då blir man lite tårögd och barnslig: ”Min älskade lille hund. Var har du varit? Oh så roligt att se dig igen. Nu åker vi hem till matte så skall du få några smaskiga märgben. Älskade lille vän”

 

Vi tackar Alvar för detta. Jägare beskylls ibland för att vara råa och känslokalla. Så är sällan fallet och Alvar är ett lysande exempel på motsatsen. Han älskar sina hundar lika mycket som sin hustru, och det vill inte säga lite.

Nästa gång skall han tycka till om skog, skogsbruk och missbruk. Det kan säkert ge upphov till diskussion

februari 28, 2019 at 3:22 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2021
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se