Posts filed under ‘Bättre förr’

Lördagsafton

Nu förkunnar helgmålsringningen att arbetsveckan är slut. Vi återkommer ofta till denna gamla trevliga tradition som påminner om att det mesta var bättre förr. Då var söndagen vilodag och fram tills dess arbetade man i sitt anletes svett. Man hade inte tid att fundera så mycket, och hur man skulle” förverkliga sig själv” var inget som tyngde tankeverksamheten.

En stor del av befolkningen var på den gamla goda tiden sysselsatta med att producera mat. Bönder, drängar, pigor m.fl. Datatekniker, friskvårdskonsulenter och dramapedagoger var däremot en bristvara.

Klockan 18 på lördagen var arbetsveckan slut.Hästarna selas av, släpps på bete och sedan kanske drängarna tog ett dopp i någon sjö eller bäck. Om inte, så spelade det inte så stor roll för pigorna var kanske inte alltid så vältvagade de heller. För jakt på pigor var det tal om vid dansen i något vägskäl, där en oftast omusikalisk,halvfull bälgpinare stod för musiken. Det gjorde inte så mycket för det var den fysiska närkontakten med pigorna som lockade. Inte musiken. Inte så sällan kunde drängarna i dansens virvlar känna att flickorna hade lite runda magar. Då hade godsherren eller brukspatronen redan varit framme och drängarna kunde obekymrade om följderna få en frisläng.

Brännvinsbuteljer vandrade runt mellan valkiga nävar och snart hade modet stegrats till den grad att man vågade spöa upp någon utsocknes bondlurk som inte hade där att göra.

Så fortgick övningarna tills fram på natten när församlingen gradvis upplöstes och man vandrade parvis ut i naturen, eller upp på skullen, beroende på väderleken.Man blir lite tårögd och nostalgisk när man blir påmind om denna idylliska tid då allt var så mycket bättre

Nu lyssnar vi när GK-kapellets klockor förkunnar helgfrid och vi sluter ögonen och böjer våra huvuden i tacksamhet och vördnad över gångna generationers trägna slit som format vårt fantastiska kulturlandskap.Tack för alla vällagda stenmurar och odlingsrösen. Tack för bevarade hagmarker och ängar och tack alla kreatur för hävden av dessa.

I kväll hyllar vi dessa våra fyrbenta landskapsvårdare genom att lägga en bit oxfilé på grillen och skölja ner med en lagom kall lager och en sexa ”Piratens” ” Besk passar väl inte till oxfilé?” Jo, absolut.

Trevlig helg!

september 5, 2020 at 5:03 e m Lämna en kommentar

Lördags-tankar

I förra inlägget berörde vi trafikproblem av skilda slag. Till vår stora glädje kan vi konstatera att polismakten tar detta på stort allvar.” Termometern” upplyste häromdagen om att en person står åtalad för att ha korsat heldragen linje. Så skall dom tas, trafiklymlarna.

Dagens avisa innehöll inget sensationellt. Lite om slangade bilar och borrade tankar och ett stort uppslag om avdöda husdjur. Saknaden efter en hund eller katt kan ta sig olika uttryck. Ibland går det till överdrift.

Vi letade förgäves efter en krönika av Eva- Bergfast Andersson men den kommer förhoppningsvis nästa helg.

Bloggen tar del av en annan blogg på andra sidan sockengränsen: Jonny Nilssons ”Mönsteråsbloggen”. Nu senast hade han en karaktäristik över våra Svenska politiska partier. Träffande och roligt. Dock en liten plump i protokollet. Han hade glömt bort Grön Ansamling (GAS) eller Centrala partiet(CP) som jag tror att vi heter för tillfället. Här hade superlativ kommit till användning.

Naturen är fantastiskt vacker i dessa dagar. Hösten, med sin behagliga temperatur och färgprakt skänker ro åt sinnet. Det är en ynnest att få ta del av detta.

En svenskättad, kvinnlig astronaut är ute och promenerar i rymden, till enorma kostnader. Till vilken nytta? ”Människan är nyfiken och vill veta om det finns annat liv i universum.” Varför skall vi veta det? Vi bor på en planet som fungerar, än så länge. Lägg pengarna på miljön, och omskolning av klimatförändringsförnekarna.”Strutsarna” är kanske det största hotet.

Så mycket mer har vi inte i dag. Nu lutar vi oss tillbaka och inväntar helgmålsringningen som förkunnar att arbetsveckan är till ända. Lediga lördagar och andra nymodigheter har vi inte mycket till övers för. Inte konstigt att det inte blir så mycket uträttat.

Det var bättre förr!

 

oktober 19, 2019 at 10:59 f m Lämna en kommentar

Förlåt Badholmen

I gårdagens inlägg var vi lite kritiska till Badholmens hantering av gäster. Bakgrunden är att vi en Mors dag för ett par år sedan fick vänta i tre (3) timmar innan maten var serverad och uppäten. Vi åt inte utpräglat långsamt. Det tog bl.a. en timme innan vi upplystes om att den beställda torskryggen var slut.
I går var vi och lyssnade på musik på nämnda ställe. Musiken var bra och maten serverades med ackuratess. Den var dessutom god. Och bäst av allt. Man fick betala kontant! Det kan man inte på en del andra och sämre näringsställen. Det är roligt med näringsidkare som ligger i framkant och tillämpar beprövade, kundvänliga lösningar. Vi kommer framgent att gynna sådana  föregångsmän, och kvinnor. All heder åt dessa som har ett modernt och rationellt synsätt.

oktober 6, 2019 at 11:55 f m Lämna en kommentar

Tillbakablickar

Just när man vant sig vid att skriva 2014 är det dags att på kungligt manér ”vända blad”. Där står det 2015, och vad detta bär i sitt sköte är inte så lätt att sia om. (”Bära i sitt sköte” är ett egendomligt uttryck, men det sätter fart på fantasin.)

Bloggen ser som bekant hellre tillbaka, på den gamla goda tiden, och vi skall analysera vad som var gott, respektive ont, år 2014. Vi håller oss till händelser i Gröna Köpingen. Omvärlden struntar vi i, med gott samvete. Den tänker bara på sitt, det är bara vi som tänker på vårt.

Det kronologiska bryr vi oss inte om utan tar det som varit i den ordning vi minns så här på morgonkvisten. Det är väl ganska naturligt att det viktigaste kommer först.

Valet. Bloggen tänker ogärna tillbaka på denna tilldragelse, men den måste ”lyftas”  (Fy fan vilket vidrigt uttryck). GAS( Grön AnSamling) stod inför en jordskredsseger i såväl kommunal- som riksdagsval. Endast den sista pusselbiten skulle på plats. Valet. Ni vet alla vad som hände. Tryckeriet, västerut, vågade efter påtryckning från såväl höger som vänster och mitten, inte trycka våra valsedlar. Jag orkar inte tänka på det längre.

Det blev som det blev, och inte bra. Det hela slutar med namnbyte för vårt parti. GAS blev GRIS (GAS revansch i samhället) och vi är på banan igen, starkare än någonsin. Vi kommenterar inte sittande regerings görande och låtande. Det behövs inte. Folkets dom kommer att bli hård och tydlig.

Kärnkraft. Omvärlden uppvisar energiproduktion där säkerheten ifrågasätts. Hur har vi det i GK? Vi söker upp nytillträdde säkerhetschefen Svante Beckerell på Fastbränsleverket i utkanten av GK. ”Nå Svante hur har ni det med säkerheten i driften?” ”Jo alla våra tre turbiner F1, F2 och F3 kör för fullt. I våras hade vi lite problem med F:ettan, men nu blåser vi på för fullt. Säkerheten är kanske inte i paritet med gällande krav men det löste vi med en reducering. Inte av effekten utan av kraven. Vi hade besök av aktivister som tog sig in och demonstrerade sitt oförstånd. Vi nonchalerade dem och de fick hållas, varför de tröttnade efter några dagar, tog sina banderoller och sprängladdningar och gick hem.”

Kärringkraft. FI: s inträde på den politiska scenen har orsakat lite turbulens här och var. Även i GK? Vi söker upp ordföranden i GPS (Gröna köpingens Patriarkala Sällskap) Manne Schovunism  för att få den maskulina rörelsens syn på saken. Står kvinnorörelsen stark här i GK? Nej för faen. Det är väl ingen som bryr sig om en samling magerlagda kärringar i regnbåges-färgade klänningar som står och gormar. Vi gör som vid Värmeverket. Vi låter dem hållas så har de snart gapat färdigt och avslöjat vad de går för. Eller snarare, inte går för. Vilket vidrigt patrask. Ta bara en sån sak som när man skall beskriva något som tillhör feministerna, Fi:s! Fy faen.

Klimatet. Omvärlden oroar sig för en stegrad medeltemperatur. Man tycker sig ana en sådan i och med att polerna smälter och mätningar visar att vi aldrig haft en så hög global temperatur förut. Skulden läggs till en del på förbränning av kol och olja med påföljande växthusgaser. Representanter för industrin hävdar att det är vetenskapsmän som köpts av miljöfundamentalister för att de skall sprida illavarslande osanningar. Vi söker upp chefen för lokala oljehandeln, Peter Olium, för en sakkunnig kommentar. Tyvärr var inte Peter hemma utan hans högra hand Håkan Wartdebär tar istället beredvilligt emot oss. ”Nå Håkan ser du några orosmoln i fjärran?” ”Nix. Allt är frid och fröjd. Det är inga bekymmer, och det finns hur mycket olja som helst. Den tar aldrig slut”. Tar aldrig slut? Om tusen år måste väl depåerna ha naggats i kanten. ”Nej. Oljan tar aldrig slut”. Med dessa trösterika ord i öronen lämnar vi Håkan som innan sin reträtt påtalar den gynnsamma effekten av ett allt varmare klimat. ”Det blir ingen snö och is och vi kan tryggt och säkert distribuera olja över hela riket, utan dyra dubbdäck”.

Klimakteriet. Åldersstrukturen i samhället inger farhågor. Det är framför allt den kvinnliga delen av befolkningen som börjar bli lite gammal i övertant. Ja även vi manspersoner följer almanackan men här är ett åldrande inte lika förödande. Rynkor i en kvinnas ansikte som måste bekämpas med ”Olay Total effekt instant smoothing serum” ger manliga drag lite karaktär och ser väderbitet och friskt ut. Männen har ingen byst som halkar neråt och vi blir inte åldrigt gråtmilda vid åsynen av en överkörd katt. Mannen är helt enkelt lite mer åldersresistent. Vi står pall för lite oväder och vind.

Var går kvinnans bäst-föredatum? Det finns naturligtvis individuella skillnader men klimakteriet är väl en ganska bra gräns. Innan dess är ändamålsenligheten ganska hög och utseendet är fördelaktigt, så fördelaktigt som råvaran tillåter. Vad gör vi åt detta? Man kan önska att det 2015 kommer verksamma läkemedel som skjuter klimakteriet på framtiden. Detta måste naturligtvis innebära bibehållen attraktionskraft, annars gör man bara ont värre.

Vi slutar med ett gammalt tänkvärt talesätt: ”Vart tar alla vackra flickor vägen och var kommer alla fula kärringar ifrån?”

Asyl. Omvärldens fasansfulla krigshärdar har skapat strida flyktingströmmar. 2014 var inget undantag. Tvärt om. Människor flyr för sina liv och en del av dessa söker sig mot GK. De måste naturligtvis ha hjälp och vi söker upp Flyktighetsamordnare Mats Hallon på ett uppsamlingsläger i en grannsocken. Mats ansvarar för hushållningen på förläggningen och han har i sin totala verksamhet sett mer elände än de flesta.  Nå Mats. Varför kommer det inga asylsökande till GK? Jo, vi gör ”inflygningen” med buss, väster ifrån, och när flyktingarna beskådar dessa omgivningar blir de så skrämda att de vägrar åka vidare. (Det var ett liknande fall i Östersundstrakten. Det förvånar oss. Östersund är trevligt och måste vara betydligt bättre än den krigszon de flytt ifrån). På så sätt kommer inga flyktingar till GK, och alla är glada och nöjda. Vi tjänar en hacka på dem här, och Gröna köpingen slipper ta emot. Därför finns det fortfarande ett och annat hotell och motell i GK som har öppet för allmänheten.

Vinyl. 2014 var året då sjuttioåtta-varvaren i vinyl fick en välförtjänt renässans. Intresset för denna gamla hederliga uppfinning är glädjande. Den är inte bara en fröjd för örat utan också för ögat där den står i hyllan med sina omslag som ger värdefull information om artister och innehåll. Det kanske det finns på CD också, men här går det att läsa tack vare formatet.

Vi slutar för nu, genom att notera. Det som var bättre förr, är bra även idag och förhoppningsvis också i framtiden.

Det blir en fortsättning, senare. 2014 innehöll naturligtvis mer än detta, även om det var gott nog.

januari 15, 2015 at 7:00 f m 4 kommentarer

Var det bättre förr?

Svaret på frågan ovan är ett reservationslöst, Ja. I det flesta fall. Men vi har fått oss en smärre tankeställare.
Vi hörsammade Jonny Nilssons inbjudan till föredrag i Mönsterås hembygdsgård under rubriken ”Brott och straff i Stranda härad på 1600-talet”.
Utbudet av evenemang i Mönsterås är inte så stort. Vi vet att det finns åtskilliga som är intresserad av orten och dess historia, så ett fyrtio– femtiotal åhörare som hade mött upp, är åt fanders för lite.
Vi har sagt det förut. Vi har inte samma åsikt i en rad frågor, långt därifrån, men när det gäller lokal historia har Jonny kunskap som vore dumt att ifrågasätta. Det är förmodligen inte många som slår honom på fingrarna i den genren. Han behandlar språket väl i skrift, det vet alla, men han är också en god talare och underhållande. Nästa gång det bjuds historisk föreläsning. Masa er dit. Ni får valuta för den blygsamma entréavgiften.
Vad var det då vi fick höra som manade till eftertanke huruvida det förr fanns sådant som inte var bättre? Jo en intressant redogörelse för 1600-talets brottsliga verksamhet och de straff som väntade den skyldige. För en del olagligheter slapp man relativt lindrigt undan medan annat kostade mycket mer, inte sällan livet. Det vi reagerade mest över var att hor, skörlevnad kunde belönas med döden. Hor, med tvenne inblandade som var gifta, (ja inte med varandra) kunde bestraffas med halshuggning. Om någon yngre, lite förståndshandikappad dräng, ertappades med att ha fattat fysiskt tycke för något däggdjur, brändes han på bål, levande. Så gjorde man också med mestadels oskyldiga kvinnor, som utpekats som häxor.
Ett fruktansvärt straff, som dagens ”Häxor” på den feministiska ytterkanten slipper. De får ostraffat fortsätta att urskillningslöst smutskasta den manliga delen av befolkningen. Det hade inte gått för sig på 1600-talet. Då hade, enligt Jonny, domstolarna fullt snärj med att skipa rättvisa bland medborgare som stämt varandra, för ibland ganska bagatellartade kränkningar.
Det är nog en Guds nåd att otrohet i dagsläget inte straffas med avrättning. Om så vore fallet, skulle frekvensen brott mot det sjätte budordet innebära att del blev ännu glesare i kyrkbänkarna och en och annan predikstol skulle också gapa tom.
Vi vill inte redogöra för bloggens relation visavi budorden, varken sjätte eller andra, men vi kan meddela att när det gäller det tredje (Du skall helga vilodagen) går vi ”all in”. Vi vilar frekvent, också mitt i veckan, för att få lite bonus som kompensation för ev. brott mot det sjätte.
Nu har vi sträckt oss så långt vi kan, utan att göra våld på vår övertygelse. Det finns några enstaka exempel på sådant som inte var bättre förr. Men i övrigt framhärdar vi.
Vi är fullt medvetna om att detta retar en del individer till vansinne. Bland annat alla dessa hurtfriska, klämkäcka, framåtsträvande, hänsynslösa, förbannade strebertyper som i alla läge skall visa hur framåt och ”på tårna” man är. ”Framtiden är vår. Se framåt! Att se bakåt är början till slutet. Allt är möjligt”. Detta är dravel och skitsnack.
Fråga Agda Karlsson, 103 år, som just blivit ”nattad” vid tretiden på eftermiddagen på äldreboendet ”Solgläntan”. Vad vore vardagen värd för henne om hon inte kunde ligga och minnas allt trevligt från förr, då allt var så mycket bättre.
Vad har hon att se fram emot? Att barnbarnen, som aldrig kommer, inte skall komma i år heller? Nej fy faen. Se bakåt!!

PS. Vid en genomläsning noteras ett antal kraftuttryck. Fler än vanligt. Är det kanske ett omedvetet uttryck för att vi saknar inlägg på bloggen ”Edvins kängor”. Edvin har varit onödigt tyst en tid och vi saknar hans mustiga och rättframma språk. Vi ber om ett livstecken. DS

november 27, 2014 at 7:55 e m 2 kommentarer

Självbiografi

Bloggande kollegan Jonny presenterade nyligen en självbiografisk dikt. Vi brukar apa efter och nu vill vi inte vara sämre. Normalt överlåter vi det poetiska till Nils Norrälv, men eftersom han har gått hädan så är nyproduktionen relativt begränsad. Vi känner oss lockade att göra ett försök att åstadkomma ett självbiografiskt kväde, men det blir lite snärjigt att klara tidsgränsen, fem minuter.

Med tanke på ålder och fysisk status får det bli en:

”Självbiografisk gikt”

Nu sitter man här med demens och gikt
Och försöker att tänka tillbaka
Jag försöker att forma mitt liv till en dikt
Om mig, mina barn och maka.
 
Ett liv ganska torftigt, så lite man minns
Det ryms på futtiga rader
Men några små pärlor trots allt det finns
Som gör en gamling så glader.
 
Trots minne, rätt grumligt, jag minns som igår
Den tid då ”kullan”* fick skjutas
På sträcket i tidig, ljuvlig vår
Ja, så skall naturen avnjutas.
 
Men allra bäst var en vinterdag
Nån minusgrad, snö, utan skare
När stövarn kör näsan i nattgånget slag
Och snart nog reser en hare.
 
Blott detta jag minns, från sjuttio år
Minnesbilder rätt knappa.
När jag ser mig omkring jag dock förstår
Att jag också hunnit bli pappa
 
Var detta allt? Var det allt som var?
Harar och Kullor man skjuter?
Jag hinner ej mer, om jag skall bli klar
På bara fem minuter.

 

*Observera att vi med ”Kulla” avser Morkullan (Scolopax rusticola). Zorns ”Dalkullor” kanske också varit föremål för jakt och nedläggning, men inte med skjutvapen. Zorn var intresserad jägare och jagade med bl.a. Bruno Liljefors och Albert Engström. Tänk om man hade fått sitta med det gänget i skåren, med vettarna vid iskanten, en april-morgon. Men då hade man å andra sidan varit död nu.

Nej. Jag har inte angett fel årstid. Viss vårjakt på sjöfågel var laglig fram till 1955, tror jag det var. Kom inte och säg att det inte var bättre förr.

april 24, 2014 at 6:43 e m Lämna en kommentar

Så mycket bättre, förr

De flesta av er har förmodligen sett ett TV-program som heter ”Så mycket bättre”. Mer eller mindre avdankade, bortglömda artister blandas med några lite yngre, och sedan sjunger de varandras låtar, till stor belåtenhet för inblandade parter. Skratt blandas med lite tårar och allt blir sååå mysigt.

Gamla slagdängor får nytt liv, spelas in på skiva, och säljs till glädje för deltagarnas bankkonto. Inget fel med detta. Det är mestadels oförargligt, tror jag. Eftersom det sänds på TV4 kan jag ha missat en del. I reklampauserna slår man över till annan kanal och sedan glömmer man ibland att skifta tillbaka.

Vi blir alla äldre. Även om ”Max Factor Ageless Elixir 2 in 1 Foundation och Master Touch concealer” försöker stoppa tidens gång, så talar almanackan ett annat och bistrare språk. Tiden går och frågan är om det inte borde finnas ett ”bäst föredatum” för artister av allahanda slag. Det är lite sorgligt och patetiskt med gamla svensktopps-stjärnor som försöker klamra sig fast i hetluften, långt efter att de borde ha insett att en tillvaro i hemmets lugna vrå med barnbarn, bullbak och handarbete vore att föredra. Ekonomiska motiv kan naturligtvis vara en orsak till att pensionsåldern skjuts uppåt.

Bloggen skall presentera ett antal ”YouTube-klipp” där ni, kära läsare, skall få bedöma prestationernas kvalité. Vi kallar vår serie: ”Så mycket bättre, förr”. I en del fall var det kanske inte så bra, förr i tiden heller, och det är nog sällsynt att något, redan från början tveksamt, blir bättre med åren.

Vi på redaktionen uttalar oss inte. På så sätt trampar vi ingen på tårna.

Vi börjar med en uppvisning av Kikki Danielsson i Storebro, 2010. Tryck här

Vi vill påpeka att det inte bara är Kikki som gör uppvisningen bra/dålig. (Beroende på tycke och smak). Konferencieren har stor del i Succén/fiaskot. En säregen man. Man kanske skulle besöka Storebro vid tillfälle. Invånarna verkar lättroade. Notera mannen till höger som i slutet klappar händer, i en som vi tycker lite annorlunda takt. Ynglingen vid klaviaturen är smittande glad. Inte alltför smittosam hoppas vi.

februari 11, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se