Posts filed under ‘Betraktelser’
Positivt och negativt
I dessa coronatider är det inte lätt att hålla reda på vad som är bra eller dåligt. Att vara negativ är bra och att vara positiv är dåligt. Lite förvillande.
”Usch vad du är negativ” säger min kära hustru ganska ofta. Då syftar hon inte på min covid-status utan på mitt sinnelag.
Låt oss skärskåda detta fenomen lite närmare. Finns det något som vi på bloggen tycker illa om så anser vi att det är vår plikt att påtala detta så att allmänheten vet vad man skall tro ock tycka. Detta kan vi med gott samvete kosta på oss eftersom vi vet att vi alltid har rätt.
Det är inte så lätt att anslå en glättig , positiv ton när man ex. ser en partiledardebatt på TV, eller när man tvingas lyssna till någon som påstår att” Jag kan inte va i samma rum som dej”. Modern svensktoppsmörja som inte fyller någon annan funktion än att reta upp folk med gott omdöme. Nåja, det fanns illalåtande skräp även tidigare och vi som har några år på magen minns med lätt illamående Thory Bernards” Vildandens sång” från 50-talet. Allt var inte bättre förr
Nej. Bloggen kan inte med gott samvete slopa vår negativa framtoningen om vi skall fortsätta vår samhällsfostrande gärning. Men. Vi kan släppa fram andra gladlätta fåntrattar som kan balansera upp en aning. Folk som går omkring och flinar hela tiden ger inget seriöst intryck och tas inte på allvar. Nej, en mansperson skall se bister ut bakom buskiga ögonbryn och helst likna en gammal argsint rektor i folkskolans barndom. Det utstrålar pondus och vittnar om en karla-karl som inte låter sig hunsas av överambitiöst kvinnfolk
Kvinnor skall däremot göra ett vänligt och glatt intryck annars kan de tas för feminister eller vänstervridna pedagoger.
Vi har genom en lycklig slump kommit i kontakt med ett par nästan sjukligt livsbejakande individer som vi skall släppa fram här på bloggen med jämna resp. ojämna mellanrum. Bägge är av hankön, tror vi. Det handlar om ”Belåtne Bert” och hans själsfrände ”Positive Pelle”. Bägge är stationerade i en till GK gränsande socken.
Vi har under årens lopp presenterat ett antal andra gästbloggare. Ni minns säkert ex. Blondin-Balle, Cendré-Bella, Isabella Rövenglip och inte minst Grin-Olle. Oförglömliga bekantskaper som man dock helst skulle vilja glömma.
Nu skall porträttgalleriet utökas med ovan nämnda positivitetsambassadörer. Men innan dessa får komma till tals skall vi göra en grundlig research för att hindra att vi släpper fram individer som inte har rent mjöl i skafferiet.. Vi vill presentera genuint nöjda medborgare och inte några som sitter hemma och småtjurar i sin ensamhet när ingen se på.
Nej äkta glädje skall det vara, En sprudlande gladlynthet som vid en jämförelse får programledarna i ”Allsång på Skansen” att framstå som deprimerade surpuppor.
När det blir premiär vet vi inte i dagsläget. Researchen kan kanske ta tid. Men håll ut. Den som väntar på något gott………
F.ö. är det tisdagskväll och ett efterlängtat regn smattrar mot rutan, men det skiter vi i för vi sitter inne i stugvärmen
Kvirre Lanth
Bloggen har länge flaggat för en ny intressant artikelserie, och nu skall vi äntligen komma till skott.
GK- bloggens kanske viktigaste uppgift, vid sidan av vår politiska verksamhet, är att lyfta fram och belysa människor och människoöden som annars inte får så stor publicitet. Vi värnar om den lilla människan som ofta framlever ett trist liv i det fördolda, under små omständigheter. Ni har tidigare fått stifta bekantskap med: Blondin- Balle, Isabella Rövenglip ,Cendré- Bella, och Grin-Olle. Personer i samhällets marginal, men intressanta exempel på att alla har en plats i gemenskapen, fast ingen vet varför.
I dag skall vi efter viss tvekan presentera en ny, udda bekantskap. Professionelle gnällspiken Kurt-Vidar” Kvirre ” Lanth .
”Kvirre”bebor en liten oansenlig stuga i utkanten av vår grannsocken. Huset mäter 80 kvadratmeter vilket inte låter så överdådigt. För att bättra på, mäter Kvirre sin bostad i kubikmeter. Stugan rymmer, med 2,5 meters takhöjd, 200 m3 ständigt unken luft.
Kvirres huvudsakliga tidsfördriv är att leverera politiska nyheter och” sanningar” och dygnets vakna timmar ägnar han åt författa smädelser beträffande politiska meningsmotståndare.
Någon enstaka gång är han fysisk aktiv. Han är medlem i en grupp som ägnar sig åt Rytmisk Sportgymnastik och han tycker själv att han är ganska duktig i det moment där man jonglerar med bollar. Med band, rep och ringar är han inte lika lyckosam. Han snavar ofta på bandet, dråsar i backen och får hjälpas upp av andra deltagare. Eller fick. Han har med tiden gjort sig så inpopulär att ingen längre vill hjälpa honom på fötter. Detta har minskat hans engagemang och han ses alltmer sällan på gymnastikgolvet.
Låt oss se hur Kvirre kan ha det en vanlig dag, mitt i veckan:
Kurt- Vidar vaknar en solig aprilmorgon vid elvatiden. Solen sticker i ögonen genom den trasiga persiennen, vilket får Kvirre att kvickna till. ” Å fy faen är klockan redan elva. Det skiter jag i för jag skall ändå inte till jobbet.” Kvirre har inte haft något arbete i historisk tid. I alla fall inget riktigt jobb. Jo, jobbade som lärare en gång i tiden men det kan inte betraktas som ett riktigt arbete. Att sitta i katedern och svamla räknas inte. Bara en massa snack och lite verkstad
Kvirre har vant sig vid förmånen att kunna sova bort morgontimmarna.” Stackars korkade djävlar som slavar på kneget för att gneta ihop skattepengar så att vi i den priviligierade arbetsbefriade skaran kan ha det bra”
I dag skall Kvirre till Ohälsocentralen för att ta del av resultatet från den psykologiska undersökning som Lantspringet kostat på denne medborgare:
” Ja du Kurt- Vidar. Jag har en glad och en tråkig nyhet. Den tråkiga är att vi vid testen av dina handikapp konstaterat att alfabetet inte räcker till, och den glada är att vi utifrån detta inte kan utfärda någon diagnos. Vi måste därför betrakta dig som frisk vilket strider mot vår uppfattning, men sådant är regelverket.” Grattis Kurt- Vidar. Du är normal. I juridisk mening, men inte i allmänhetens ögon.”
Detta stör på intet sätt Kvirre. Han har tagit som sin livsuppgift att gnälla och klaga på allt och alla. En egenskap som gjort honom illa omtyckt, men han blir omtalad på bygden och det skänker Kvirre en inre tillfredsställelse. Han är mycket väl medveten om att han inte lyckats speciellt bra här i livet men det faktum att han kan reta gallfeber på känsliga medmänniskor ger hans liv en viss mening.” Jag duger i alla fall till att reta upp folk”.
För att lyckas i sitt uppsåt tillåter han sig själv att skarva, ljuga och förvränga. Sanningshalten i hans påstående är i normalfallet mindre än minimal. Han förvanskar, utan att rodna, lätt verifierbara fakta. Har han fått för sig att två plus två är fem, så är det så, och inga matematiska skrifter i världen duger som bevis för att han har fel.
Nu börjar ni läsare att förstå vilken typ av människa vi har att göra med. Han är unikt negativt på många sätt, men trots allt ett intressant exempel på när det gått ordentligt snett i det genetiska lotteriet.
Detta var en kort presentation av fenomenet ”Kvirre” Lanth. Vi skall framgent följa hans förehavande i ur och skur, i dur och i moll, och alla groll han ständigt är inblandad i.
Publicitet och reklam
Bosse Bloggare ligger ibland och gråter sig till sömns över låga tittarsiffror och dåligt flöde på kommentarfältet. Är det någon idé att hålla på med spridning av värdefull information? Är läsekretsen inte mogen för sanning, tillrättavisning och tips om den rätta, smala vägen (men också om den breda, bekväma.)
Men. Att lägga av, skulle vara en seger för dålig smak, och för alla uteblivna läsare med sviktande intellektuella gåvor.
Därför har vi kommit på andra, och bättre tankar. Den utomordentlige skådespelaren Sven Wollter har en dotter som heter Stina och hon har exponerat sig frikostigt på ”Instagram”. Hon fick sitt konto nedsläckt sedan hon skickat en penis som hon fått sig tillsänd, i retur. Vi på bloggen trodde inte detta var sant, förrän vi förstod att det handlade om bilder.
Har vi inte fattat fel så har Stina W. en stor skara tittare. Ni kan se hennes ”konstnärliga” övningar här. Om detta drar stora tittarskaror är inte Bosse Bloggare främmande för att plagiera. Vi kanske kan få lika många anhängare som Stina. I så fall välförtjänt.
Från och med nu håller ni ögonen öppna efter en uppvisning i den högre skolan. Bosse har inga bröst att vifta med och inte heller en bakdel som kan fås i gungning, men han kan kanske få rotation på andra kroppsdelar.
Som sagt. Var beredda! Vi förvarnar inte. Denna historiska happening kan komma att presenteras när som helst.
Ett tips inför valet: Rösta på GAS. Vi värnar kultur, mångfald, och i vissa ömmande fall, också enfald. Så fortsätt, Stina Wollter.
Lycka till
Hövdingen
Vår landshövding, den tidigare så omåttligt populäre, Stefan Carlsson, har hamnat i blåsväder. Detta har knappast undgått någon. Det mesta är redan sagt men GK–bloggen känner ett ansvar att redovisa vår ståndpunkt.
Eftersom GK-bloggen, av outgrundlig anledning, av en del läsare betraktas som ett forum för ruttna skämt ber vi att Allvarlige Alvar uttalar sig i frågan så att alla förstår allvaret i det sagda. Ordet till Alvar.
”I en husvagn på en camping på Öland sitter en semesterfirande ungkarl i medelåldern. Vi kan kalla honom Olle. Denne Olle är en rätt tragisk figur, som inte skördat några större framgångar vid kontakt med det motsatta könet. Han är helt enkelt lite sexuellt svulten. Efter några ”Norrlands Guld” känner han sig styrkt och mogen för en kontakt per tel. med någon trevlig tjej som mot betalning pratar lite intimt med Olle. Olle trivs, och det gör tjejen också, alltmedan pengarna tickar in på hennes konto.
Detta kan man stå ut med och till och med tycka lite synd om Olle. En lite beklagansvärd figur som försöker skaffa lite guldkant på en torftig tillvaro på bekostnad av en saftig teleräkning som tär hårt på semesterkassan.
Det är lite värre med landshövding Stefan Carlsson. I likhet med en annan Carlsson ”kom han som ett yrväder en aprildag” och tog hela länsstyrelsen med storm. I hastigheten blåste en och annan obekväm medarbetare bort, men i det stora hela så var alla nöjda och glada. Bönderna fick nu möjlighet att schakta bort odlingshinder och vildsvinsjägare fick tillgång till nattsikte utan större mankemang. Bra eller dåligt, beror på vem man frågar. Vi dömer inte i detta utan konstaterar att SC nog gjort skäl för epitetet ”populist.”
Så kommer då lokaltidningarnas avsköljande att Stefan Carlsson skall få behandling för sin alkoholism. Jättebra och modigt tycker de flesta.”Strongt att han träder fram och tar tag i sitt missbruk”.
Lite senare avslöjas att Landshövdingen från residenset ringt sexsamtal på skattebetalarnas bekostnad för 20000 kronor. Detta är naturligtvis fullständigt befängt men fortfarande håller den närmsta omgivningen och politiska företrädare en anmärkningsvärt låg profil. Man är väl rädd att Stefan Carlsson skall komma tillbaka och då är det kanske lite otaktiskt att vara kritisk i den utsträckning som är befogad. En av de få som talade klartext, var kommunalrådet i vår grann- och vänort Mönsterås. Minns vi inte fel så betraktade han landshövdingens agerande som ”fullständigt omdömeslöst”. Så är det självfallet och tyvärr fortsatte SC på den omdömeslösa vägen genom att inte omedelbart avgå för egen maskin. Detta hade räddat lite av hans anseende. Nu finns det inget förtroende kvar och SC har dessbättre gjort sitt i rampljuset.”
Det var väldigt vad Alvar tog i. Han verkar mäkta upprörd och det kanske man skall vara. Samtidigt tycker bloggen att det är lite komiskt om man försöker sätta sig in i det som hänt. Tänk er hur det såg ut och lät när länets hövding sitter i residenset och pratar sex med en ”yrkeskvinna” som stönar lite uppmuntrande. Herre min skapare vilken soppa.
Vi har bett Gröna Köpingens egen Landsbygdshövding, Carl Stefansson, om en kommentar. Vi ville gärna höra hans syn på saken och efterhöra huruvida något liknande vore möjligt också här i GK. Vi har sökt Stefansson på telefon men det har ständigt varit upptaget och de få gånger han svarat har talet varit otydligt och svårbegripligt. Vi skall se om kontakt kan upprättas via andra kanaler.
Kverulans i repris
Då var det igång igen. Det årligen återkommande gnället: ”Usch va kallt och ruggigt. Skall det aldrig bli någon värme?” Vi är i slutet av april och det normala och trevliga är att en enstaka ”sommardag” förbytts i lite kyla och ibland någon snöby. Det är så det skall vara. Man får njuta av den spirande skira grönskan en tid och allt exploderar inte på en gång. Det gör att skomakaren med semester mellan ”hägg och syren” inte behöver börja jobba så snart igen.
Det blir nog varmare med tiden, och äntligen har även de mest förhärdade strutsarna dragit huvudet ur sanden och inser att det håller på att gå åt helvete på grund av global uppvärmning.
Gläds därför åt lite låga temperaturer och finn ytterligare tillfredsställelse i det faktum att vi snart är på rätt väg igen. Det är bara ca 2 månader innan ljuset vänder och vi går mot höst, då livet är värt att leva och frosten rensar bort de sista myggen.
Nu skall man inte prata om myggens förbannelse. Fråga insektsätande småfåglar så får ni besked. Även den minsta varelse fyller en viktig funktion i ekosystemet. Det är bara människan som är onödig och skadlig.
Mygg, fästingar, mördarsniglar och råttor har inte orsakat någon klimatförändring.
Huvudsaker
Klädmodet varierar med årstid, och mellan åren. Det som är ”inne” ena året är sinnebilden för töntighet påföljande. Ganska egendomligt egentligen. Och enfaldigt. Vi har påtalat detta tidigare.
Att det varierar med årstid är mera begripligt. Bikini mitt i vintern, utomhus, skvallrar om vårdbehov. Vi tycker nog att det tilltagande, men inte tilltalande, missbruket av kepsar, hattar och mössor inomhus också pekar i den riktningen. Vi tycker definitivt att en vårdinsats är påkallad för de som försvarar detta oskick. Bloggen efterlyser svar på frågan, varför man skall sitta med en stor stickad mössa på sig inomhus, vid normal rumstemperatur. Vi vill ha vettiga svar, gärna medicinskt underbyggda, och nöjer oss inte med: ”Lille Kalles identitet sitter i huvudbonaden. Lille Kalle blir kränkt om man ifrågasätter hans rätt att ha kepsen på inomhus. Det skvallrar om ett auktoritärt synsätt att ifrågasätta elevens fria klädval.”
Av tradition är det endast gamla damer och spädbarn som har huvudbonad på inomhus. Om tonåringar vill sälla sig till denna kategori kan man tycka att det är deras ensak. Icke! Bruket bidrar till allmän dekadens.
Var går gränsen för ett hyfsat beteende, exempelvis i skolmiljön? Mössa på? Fötterna uppe på bänklocket? Högljudda vädersläppningar? Svordomar med samma akustik? Kränkande tillmäle? etc. Möss-missbruket har ett symbolvärde, och de lärare som accepterar detta gör det inte för att det tycker det är snyggt och OK. Skälet är att de resignerat eller inte behärskar situationen, och ”elevkåren” har än en gång gått segrande ur striden. Lärarens auktoritet har åter blivit lite kantstött. ”Det är väl inte att tjafsa om en sådan bagatell. Det är bättre att lägga kraften på viktigare disciplin-problem”
OK, visst, låt gå. Men gör då det.
Musikvärlden bär en del av skulden. Förgrundsfigurer i olika genrer fryser sällan om huvudet. Winnerbäck har en stor sticka mössa neddragen över ansiktet. På gott och ont. ”Rappare” står av någon anledning och pekar på skorna hela tiden, samtidigt som de pratar rytmiskt. I stora mössor.
Och visst. Ja ja. Van Morrisson har ofta en liten löjlig, urvuxen hatt, men han är så bra, så han är förlåten. Vi hittade ett lite äldre klipp med en yngre Van Morrison. Här saknar han hatt och han sjunger sin gamla hit, Moondance, och det som gör den här versionen extra intressant är att man får Santana, Dr. John m.fl. på köpet. Bildkvalitén är dålig, men musiken är bra.
Åter till huvudsaken. För en del artister och andra kulturpersonligheter har en viss huvudbonad blivit ett signum och varumärke. Chaplins plommonstop och Garbos basker, är exempel från den gamla goda tiden. En nutida efterföljare är glaskonstnären, Bertil Vallien som ständigt bär något som ser ut som en korsning mellan stinsmössa och basker. Utomordentligt ful, men vi lever i ett fritt land. Vad vi däremot har svårt att acceptera är att Vallien vid ett krogbesök för några år sedan, vägrade att ta av sig sin huvudbonad. Detta orsakade en del rabalder. Helt i onödan. Vallien verkar vara, en åtminstone normalbegåvad karl, med de flesta hästarna hemma i spiltan, och han borde hålla sig för god för sådant trams. Ta av mössan, ät och håll käften. Det är inte krångligare än så. Sen kan han åka hem, ta på stinsmössan och skapa konstglas. Om det nu finns någon hytta kvar.
Glas, från tidigare produktion, har man slagit sönder. De som fattade detta beslut har inga mössor. De har inget att sätta dem på. Huvudlöst.
Djurkommunikatörer
Vi har ett antal gånger yttryck vårt missnöje med bluffmakare som påstår sig kunna prata med djur av olika slag. Avancerat bedrägeri och lurendrejeri där aningslösa djurägare skinnas på pengar för värdelös information.
Nu verkar det som ofoget spridit sig också på myndighetsnivå. En rubrik på dagens text-tv fick oss att hicka till: ”Terrormisstänkt tiger i förhör.”
Vart är vi på väg?
Nya tider
”Nya tiden” låter inte så läskande för oss som hyllar den gamla goda tiden. Vi tror oss veta att ”nya tiden” omfattar 1500-1776 så vi kände oss manade att åka utsocknes, närmre bestämt till Mönsterås, för att lyssna på Jonny Nilssons föredrag om Mönsterås på 1600-talet. Trots att Jonny denna gång hade förstånd att ta betalt så var lokalen fylld till sista plats. Ett antal som kom sent fick vända och gå hem och hoppas på en repris.
Vi har sagt det förut. Jonny är en fantastisk föredragshållare och har en kunskap som inte går av för hackor. Det kan vi i och för sig inte kolla eftersom vi själva inte vet så mycket, men det är nog uteslutet att Jonny står och fabulerar.
Ett råd till nästa gång: Större lokal, och du kan gott höja entrén till 50:- med tanke på allt arbete som måste ligga bakom.
All heder Jonny! Det är bara ett fel. Du kunde forska lite om Gröna Köpingen också. Där finns en del att bita i. Jonny redovisade siffror som visade att sedlighetsbrott dominerade i Mönsterås på 1600-talet. GK torde uppvisa skyhögt högre statistik. Inte bara i nuläget, utan också på den gamla goda, nya tiden.
Mello-dramatiskt
Årets musikaliska höjdpunkt har vi nu bakom oss: Melodifestivalen. Ogynnsamma omständigheter har gjort att vi missat de olika delfinalerna, men inför den stora finalen på Freinds hade vi bullat upp i TV-soffan. Ja inte vi, utan jag. I kraft av gräsänklingsstatus hade jag kontroll över kanalval. Hade Hustrun varit på plats så hade det inte blivit någon Mello. Hon tycker det är töntigt, ovärdigt civiliserade människor.
Då satt man där och väntade. På bordet stod ost, chips och passande dryck. Lite torftigt, men jag ville inte osa ner köket med matlagning. Tilltugget tog snart slut, varför fokus lades på dryckerna.
Det behövs numera ingen berusning för att man skall slumra till framför TV, men jag hade turen att vakna så jag fick höra något av en milstolpe i svensk populärmusik: ”Vi skall bada nakna på Sergels torg, leva livet förutan sorg”. Dessa geniala rader har för evigt etsat sig fast i bakhuvudet som exempel på stor konst och poetisk genialitet. Fantastiskt. Så subtilt, så charmerande.
Jag slumrar ånyo in, man vaknar lagom för att kunna konstatera att Sverige slipper anordna även nästa års Mellofinal. Tack Frans!
Föreläsning
Bloggen lämnar ogärna Gröna köpingen men ibland kan det vara motiverat med ett besök utsocknes. Tisdag var en sådan dag och vi kände oss manade att åka till Mönsterås och lyssna på Jonny Nilssons föreläsning om hans bok ”Muddern”. Den observante läsaren noterar att det låter snarlikt vår egen däckare ”Muttern” men det är en ren tillfällighet. Jonny är en alldeles utomordentlig berättare som skulle platsa innanför GK: s rågångar. Påläst och rolig. Det fanns några stolar kvar som borde varit besuttna. (vi vet att detta är fel uttryck men vi vill vara lite lustiga.)
Historia är så pass intressant att även vi som bor utanför Mönsterås hank och stör tycker det är intressant med lite bakgrundsfakta om vår grannkommun. Vi kan inte allt om Mönsterås men vi tror oss veta att det som idag kallas ”Muddern” inte gör skäl för namnet. Muddern är den plats som ligger i anslutning till hamnen där massorna av slam och dy efter muddringen av rännan ponerades. Tidigt 50-tal? Detta påpekade Jonny, så ingen skugga över honom. Mudder betyder slam, dy och det som döljer sig i ”Moderna Muddern” är andra saker. Sopor, avfall och inte minst bark från Mönsterås bruk. Denna verksamhet gav namn åt en man ”Uffe Bark” som under ett antal år ägnade sig åt att köra, den på den tiden värdelösa, barken till Muddern. En gissning är att övervägande delen av platsen består av bark. Detta glömde Jonny att berätta. Han är förlåten, för föreläsningen i övrigt var mer än godkänd. Nästa gång det är dags, bör Mönsteråsarna masa sig dit. Och du Jonny. Ta betalt.
Gröna Köpingen 