Posts filed under ‘dålig musik’
Glädjespridare: Positive Pelle
Förra veckan hade vi nöjet att presentera en av länets och kanske landets mest nöjde och positivaste medborgare: ”Belåtne Bert”. Presentationen har rönt stor uppmärksamhet och vi får skrivelser från personer som känner sig lite skamsna över att de ibland tänkt negativa tankar och inte kan uppvisa en så positiv grundsyn som Bert. Bert har på kort tid blivit ett föredöme, ja faktiskt något av idol.
Vi fortsätter på den inslagna vägen och presenterar idag en annan glädjespridare och positivist i grannskapet: ”Positive Pelle”. Vi har inte träffat denne man tidigare utan bara hört talas om honom på bygden. Vi beslutar oss för att söka upp vederbörande och anträder en sockengränskorsande resa, österut. Vi har inte annonserat vårt besök utan tänker överraska, till som vi hoppas ömsesidig glädje. Vi anländer till Pelles adress och stannar utanför dörren:
Det strömmar musik ut genom dörrens brevinkast. En alldeles fruktansvärd låt.” Vildandens sång” med Thory Bernards. Vi knackar på men får ingen respons, så vi stiger in oinbjudna.
På en soffa ligger Pelle och gråter hejdlöst. ” Hur är det fatt Pelle? Jag förstår att du gråter när du hör den här vidriga smörjan från 50-talet”
”Det är inte det. Jag är så innerligt trött och slut i själslivet. Jag har gått in i väggen. Jag är urless på att alltid vara glad och positiv. Alla förväntar sig att man alltid skall och flina och flamsa som Gustav Mandelman. Nej, jag vill ha en riktig depression och vara skitförbannad. Nu känner jag mig bara trött och utarbetad. Nja, något arbete har jag ju inte. Jag har sökt hundratals jobb och beskrivit vilka goda egenskaper jag har. ”Positiv, förändringsbenägen person som hela tiden söker utmaningar och ser framåt. Ser inga hinder och tittar aldrig bakåt.” Inte fan har det hjälpt. Kanske är presumtiva arbetsgivare trötta på alla floskler som de får ta del av i 99% av alla ansökningar.
Nej jag vill bli en riktig surkart. Förbannad på allt och alla. Någon att räkna med. Någon som inger respekt. Ingen lallande fåne som flinar hela tiden och håller med om allt. Jag vill se arg och respektingivande ut, ungefär som en bankdirektör eller en VD för ett börsnoterat bolag. Strama anletsdrag som utstrålar sarkasm, och missnöje med mindervärdiga underställda. Jag vill ägna mig åt förnedrande mobbning av medmänniskor som har det sämre ställt. Jag vill håna alla djävlar som inte har råd med en ståndsmässig Mercedes eller BMW, utan åker kring i rostiga gamla V70. Jag vill förakta alla stackars satar som inte dricker Champagne på måndagar utan slafsar i sig lättöl till stekt falukorv.”
Nu har ”Vildandens sång” klingat ut och Pelle matar istället in en ny skiva i CD-spelaren: ”Svag” med Viktor Lexell. Det verkar som om Pelle finner nöje i att plåga sig själv med så urusel musik som möjligt. Kanske är det för att döva sin ångest över egen oduglighet: ”Det finns de som är sämre än vad jag är”. (inte sämre än mej)
Vi lämnar Pelle med en gnagande oro. Tänk om det är så illa att även Belåtne Bert vantrivs med sin positiva roll och egentligen vill vara någon helt annan. En ultranegativ typ som är på kant med allt och alla. Någon som tror att alla är ute efter honom för att djävlas och göra honom illa. Helt enkelt en negativ stackare med paranoida drag. Vi hoppas innerligt att så inte är fallet utan vi ser fram mot nya möten med denne genuine solstråle:
Vi avslutar med att spela ”Vildandens sång” och ”Svag” så ni förstår hur plågad Pelle kände sig.
Nu vänder vi blad….
Ja kanske inte blad, men vi vänder ryggen åt in- och utrikes storpolitik. Vi är hjärtligt trötta på både odugliga generaldirektörer och fullständigt intelligensbefriade presidenter. Bloggen lämnar dem därhän för tillfället men återkommer med en kommentar om Trump ställs inför riksrätt eller drabbas av annan välförtjänt vanära.
Nu skall vi koncentrerar oss på Sverige och Gröna Köpingen och berätta vad som där skett, sker , eller vad som borde ha skett. I dag skall vi se bakåt.
Dagarna innan nyår nåddes vi av nyheten att två folkkära musikanter lämnat jordelivet: Roland Cedermark och Gösta Linderholm. Två artister som hade en stor och oftast entusiastisk lyssnarskara. Bloggen är väl ingen hängiven vän av dragspel eller bollar som rullar hit och dit men det är tråkigt när uppskattade glädjespridare faller ifrån. Bloggen sörjer ännu pianisten Jan Johansson, trots att han dog i en bilolycka redan 1968.
Åter till Gösta Linderholm. Alla har nog hört ex.” Brittas restaurang ” eller ”Rulla in en boll och låt den rulla,” men Linderholm har gjort mycket mer, oftast gladlätta, hurtfriska, klämkäcka visor som tyvärr har en benägenhet att fastna i minnet. Bl.a. en ganska tveksam historia som heter” Ängarna vals”. Här ger sig Linderholm i kast med lite naturlyrik. Det är hägg som doftar samtidigt som han plockar hjortron och slån, samma årstid, och domherrar som sjunger osv. Det är författarens frihet att blanda och ge så det går väl an, men vi undra mycket över den korta refrängen: Dina trosor blev kvar på linan” Vad har de i detta sammanhang att göra? Att underbyxor behöver tvagas begriper vi, man varför berätta om detta bland häggblom, hjortron , domherrar och barn som dansar och flyger drake mm.?
Linderholms text väcker nyfikenhet och det är kanske det som är meningen. Har hon fler trosor hemma i linneskåpet , eller är det enda paret ? Går hon omkring i shorts , klänning eller kjol utan underbyxor? Eller är hon helnäck ? Vi tycker nog att det är lite spekulation i sex och snask och snuskig fantasi. I den genren finns det ett par okrönta konungar; Jonny Bode och Eddie Medusa men dem skall vi skärskåda vid annat tillfälle.
Roland Cedermark har vi ingen relation till. Vi hört namnet och också en del låtar . Tror vi. Allt låter lika. Om det är Avesta – eller Hammarforsen som brusar eller om det handlar om månsken över Ångermanälven hör vi ingen skillnad på. Och om det är Gnesta-Kallar eller Cedermarkare som pinar bälgen kan vi heller inte avgöra. Vi är av samma åsikt som Sten Broman när det gäller dragspel. Det lär vara denne som myntat:” En gentleman är en man som kan spela dragspel men som har den goda smaken att låta bli ”
En liten” Pudel” : Dragspel i en” Finsk tango” är ett måste, och duger dessutom utmärkt som ackompanjemang till visor av Dan Andersson, i milröken vid någon stockeld.
Bloggen, med familj, har i dagarna haft problem med värmesystemet. Därför skall vi i kväll elda upp en brasa i kakelugnen, grilla en korv och låtsas att vi sitter vid en stockeld i skogen och väntar på att stövaren skall komma i retur från hardrevet. Eftersom vi inte har bössan med, kan vi nog skölja ner korven med ett par pilsner.
Trevlig helg.
Lagom
” Lagom” är en svensk specialitet som inte finns på annat håll, tror jag. I alla fall finns det mig bekant ingen rak översättning till ex. engelska. Men strunt i det. Vi svenskar vet innebörden och för egen del funderar jag på varför det inre existerar något ” lagom” i jultider
Låt oss börja från början. Varför kunde inte de skriftställare som härjade för ca 2000 år sedan hitta på något som var lagom osannolikt? Nej det var fantastiska historier om jungfrufödsel i gamla stall och vise män som ledsagade av en stjärna hitta den nyförlösta jungfrun och hennes avkomma i en krubba. Vi vill inte häda men det är lite för osannolikt för att vi skall ta det till oss.
Inte heller i dag är det mycket som är lagom. Det är för mycket julklappar. För mycket mat och man äter så att tolvfingertarmen hotar spricka. Det är för mycket jäkt och stress och åt helvete för mycket ljusbelysning i olika smaklösa kulörer. Men värst av allt: Denna förbannade julmusik. Överallt, hela tiden. Det är stilla nätter, stjärnor över Betlehem, röda mular, midnatt som råder, tippetipptapp, osv. Visst, detta är gamla visor som man av det skälet kan ha visst överseende med, men det blir för mycket. När det dessutom blandas med nytt skräp, fabricerat av nutida svensktoppsmurvlar som vill tjäna sig en extra hacka på julhysterin blir det outhärdligt. Handlarna klagar på att butikerna hotas av en ökande näthandel. Det tror väl faen det. Stäng av julskrålet i högtalarna så kommer nog kunderna tillbaka till affärerna när coronan är ett minne blott.
Ett bantningstips i jultider.: Det blir ofta lite för mycket kaloririk julmat som inte passar ihop med en strävan efter” slanka linjen” Gör så här: Lyssna på en skiva där Carola ylar i någon svulstig, krystad julsång. Ni tappar aptiten.
Låt bli Carola ikväll, så kan ni med välbehag provsmaka julsillen och den lilla hemkryddade nubben Trevlig helg!
Nyårsdag
”Ja då har vi vänt blad” som vår vördade Monark brukar säga. Brukar och brukar.. Han har sagt det en gång, och det räcker.
Bloggen brukar aldrig se framåt. Det är till för överambitiösa strebertyper som skall ”ligga i framkant”, och aldrig titta bakåt, utan visa sig duktiga och progressiva. Nej. Man skall se bakåt, och då är det ju så förnämligt att man kan välja att bara tänka på allt positivt som vi upplevt. Det tråkiga kan man lägga åt sidan och glömma.
Om framtiden vet man inte ett smack och det är nog ganska bra. Vi har dock noterat ett par positiva nya lagförslag som vi hoppas skall bidra till en ny bättre värld.
Det är från årsskiftet kriminellt att angripa ”blå-ljuspersonal” i deras arbete. Straffen kan bli berättigat höga och man må hoppas att de skyldiga lagförs, utan avseende till ålder. Annars kommer bara buset att engagera förskoleelever och konfirmander att utföra grovjobbet medan de själva står vid sidan och belåtet tittar på förödelsen.
Man skall alltid försöka hitta ursäkter för olika former av kriminellt beteende: ” Kalle har haft det svårs och aldrig blivit sedd. Pelles pappa söp och var arbetslös. Bertil vantrivdes i skolan och nu skall han hämnas på samhället”. Ja ni känner igen retoriken. Det finns inget som ursäktaratt man angriper blåljuspersonal som är ute och gör sitt bästa för att rädda liv och egendom. Inget! Inget! Jo om det handlar om gravt mentalt störda individer, men då skall dessa inte röra sig fritt i samhället utan tas om hand
En ytterst glädjande lagändring är att alla banker skall bli skyldiga att tillhandahålla kontanter via uttagsautomater. Motsatsen hade varit en enfaldens seger. Varför prövar man sådan idioti när man innerst inne nog vet att det inte håller i längden. Bra! Värna kontanterna
En annan mycket trevlig nyhet är att vårt senaste reportage om kastratsångare nog vilar på felaktig grund. Det hade varit förfärligt om det varit så att gossebarn fortfarande kastreras för bibehållen en ljus, klar men lite gnällig stämma. Vi tror oss veta att medlemmarna i den aktuella musik-gruppen (ja i alla fall, gruppen), undsluppit kastrering. Det förhåller sig nog precis tvärt om. Vi har lyssnat noga och tror oss nu förstå att oljudet beror på att sångaren har fått pungkulorna i kläm. En smärtsam procedur som orsakar jämmer och oljud. Detta drabbar inte kvinnor, ett faktum som metoo kan glädja sig åt. Det är naturligt att kvinnor låter lite pipiga och gnälliga. En del mer, andra mindre. Vi är dock så finkänsliga att vi inte nämner Lisa Ekdal.
Vad har vi att se fram emot på bloggen under det nya året? Vi kan utlova en tilltalande mix av: Politik, erotik, retorik, mat, dryck, råd, dåd, illdåd och ärekränkning. Ingen som gjort sig förtjänt av en uppsträckning och tillrättavisning skall gå fri, lika väl som vi skall berömma och hedra oss som gjort något gott och bra.
Betrakta Bosse Bloggare som er apostel och vägvisare på livets breda, men rätta väg, även under kommande år.
Slutligen tillönskar vi naturligtvis också våra lokala bloggare och vänner ett trevligt 2020. Vi vill alla väl, men kommer inte att överse med omotiverade påhopp, av det enkla skälet att alla påhopp på GK-bloggen är, just det, omotiverade.
GK-bloggen kommer att i allt väsentligt fortsätta sin rakryggade, rättmätiga, orädda kamp för ett rättvist samhälle. Ett samhälle där de som gjort sig förtjänta av lite lyx och överflöd han leva livets glada dagar medan de sämre bemedlade tittar på.Det är avundsjuka som driver samhället framåt. Alla vill ha lite bättre bil än grannen. Det kan man få genom idogt arbete.
En pensionärs vardag består av behaglig, samvetsgrann vila på soffan, men det är lite jobbigt när man skall resa sig och hasa ut till kylskåpet.
Trevlig arbetsdag i morgon
Kastratofal musik
Helgen är över. Barrande granar skall snart hivas ut och vi noterar med tillfredsställelse att julmusiken i stort sett klingat av. Musik är trevlig, men smaken är delad. Vi tipsades via sociala media om en skiva som skulle vara något alldeles extra. Ja nog var den en smula udda. Det lät som om låten framfördes av ett antal kastratsångare. Oskicket att kastrerar småpojkar för att behålla deras gossröster är sedan länge förbjudet, men medlemmarna i denna grupp måste ha drabbats. Deras defekta röster kan naturligtvis också vara frukten av sjukdomstillstånd. Vi hoppas i så fall att denna sjukdom inte griper kring sig.
Men det finns annan bra musik. Vi skall, om det vill sig väl, börja publicera musikaliska pärlor på bloggen igen. Vi har numera digitala hjälpredor inom räckhåll. Vill det sig riktigt väl kanske ni får höra bloggen framföra egna alster. Något att se, eller snarare, höra fram emot.
I morgon är det Nyårsafton. Ta det försiktigt kära läsare så att ni inte blir på, eller snarar, i smällen. Raketer och bomber är inte att leka med. Gott nytt år!
Gröna Köpingen 