Posts filed under ‘Deckaren’

Deckare: Bonde söker fruar – Del 5

DeckarenKärleken mellan Elsa och Sune fördjupas alltmer. Så ofta det finns tid träffas de nyförälskade tu och dom smyger inte längre med sitt förhållande. Långa nostalgiska promenader ersätter den fysiska verksamhet som ett äktenskapslöst förhållande förbjuder enligt Sunes konservativa synsätt. Men visst. Sune är nu så lysten att det nästan är plågsamt. Elsa måste bort. Kosta vad det kosta vill och ingen metod är längre främmande för Sune. Han inser att ett initiativ från hans sida skulle innebära krav på ekonomisk kompensation men han är nu så desperat att han är beredd att köpa sig fri genom att offra några hektar avverkningsmogen skog. ”Nå Elsa, är du villig att gå med på skilsmässa om du får hemskiftet med de fina kantarell- och blåbärsställena?” ”Aldrig i livet” utbrister Elsa. ”Förlusten av en älskad make kan aldrig ersättas med penningar.”

Nu förstår Sune att det är kört. Nu krävs det andra metoder, på andra sidan rågången till det lagliga. Elsa måste röjas ur vägen. Men hur? Sune är ingen blodtörstig typ så en alltför våldsam hädangång framstår som lite osmaklig. Det bästa vore att hjälpa en olyckshändelse på traven.

Nu blir Sune plötsligt våldsamt intresserad av nattliga promenader vid den gamla ättestupan vid Herveskäll. Han propsar på att Elsa skall med och hon blir lätt smickrad över hans nyvakna intresse för fotvandring på tu man hand. Paret företar några vandringar i halvdunkel för att Sune skall kunna rekognosera var han lämpligen skall skrida till verket. På stigen i jämnhöjd med det brantaste stupet och vassaste skärven står en enbuske och den memorerar Sune som ett riktmärke för attack. Nästa fotvandring företas till Elsas förvåning i nära nog beckmörker, men hon protesterar inte, glad över Sunes uppmärksamhet. Dom famlar sig fram i mörkret och efter viss möda är dom framme vid enbusken. ”Nu du kärringdjävel skall du i stupet” tänker Sune och rusar med våldsam kraft mot ett mörkt föremål. Just i slutskedet av attacken förblindas han av en kraftig fotoblixt. Han hinner känna hur en halvstor enbuske ger vika för hans tyngd innan han slås medvetslös mot skärven.

Sune vaknar upp på GK:s sjukstuga, kirurgiska avdelningen och kan ganska omgående räkna in ett antal arm och benbrott. Turligt nog hade huvudet slagit i en större myrstack så förståndet var i ursprungligt skick. Vid hans sida sitter Elsa, strålande glad över att en älskad make och livskamrat sluppit undan olyckan med livet i behåll. Sune har trots allt en del vänner och en strid ström av besökare kommer med blommor och konfektyrer. En kväll, strax innan besökstidens utgång kommer en medelålders, lite kompakt mörkklädd fotograf och sticker i kameran genom dörren. Han tar några bilder och försvinner lika snabbt som han kom.

Dagarna på sjukstugan blir oändligt långa. Av vänliga vänner och bekanta får han tidningar och pocketböcker som tidsfördriv. Sunes bägge armar är gipsade så det är bara när Elsa är på plats som han kan läsa eftersom hon måste hjälpa Sune att vända blad. Han försöker att tröska sig igenom en deckare av Camilla Täckfärg men den är så illa skriven att han ger upp. Dessutom blir det långtråkigt att ligga och titta på samma sida de dagar då Elsa inte är på plats. Men hellre det än Elsa vid sjukhussängen. Sune känner det som en befrielse när hon var fjärde dag är hemma för att ta sin del av de göromål i hemmet som är en välartad hustrus plikt. Beda kommer då och då på besök men med allt längre mellanrum. Nu gör inte det så mycket för en av de sköteskor som förvaltar sjukstugans vårdobjekt är en grasil skönhet av extraordinärt mått. Vilken sjukt skön sköterska! Sune blir alldeles febrig när syster Gunhild kommer för att ordna med bädden. Om Gunhild deltagit i en hundutställning så hade det blivit ett solklart cert och odiskutabel Best in Show. Vi menar naturligtvis inte att Gunhild liknar en hund utan det handlar om en liknelse. Det finns inte ett fel på den extriören. En helt enkelt fulländad skapelse. Sune blir blixtförälskad och han tror sig märka att även Gunhild inte är helt i avsaknad av varma känslor. Hon känner på hans febriga panna med omisskännlig ömhet och värme och när han på hennes initiativ skall kolla tempen hjälper hon honom av med täcket med visst intresse. När Gunhild böjer sig framåt för att ordna med något i golvnivå försöker Sune med det som varje mansperson skulle gjort, men som Sune inte behärskar fullt ut på grund av gipset. Gunhild får en törn av Sunes fumliga skamgrepp så att hon ramlar, men i stället för att uttrycka sin harm skämtar hon bort tilltaget viket uppmuntrar Sune till tankar på nya tag när gipset en gång är borta.

Trots närvaron av gudomliga Gunhild blir dagarna långa och Sune har rika tillfällen att fundera på nya metoder att röja Elsa ur vägen. Nu har han dessutom dubbel anledning när också Gunhild kommit med i bilden som en tänkvärd och inte minst önskvärd pretendent på det äkta ståndet med tillhörande aktiviteter.

Sune har tillgång till TV från sjukhussängen. Han delar denna förmån alt. obehag med sänggrannen Emil, en surmulen förtidspensionär från Västerled som befriats från en krånglande blindtarm. De bägge sängkamraterna är oense beträffande kanalvalet och Emil tillhör de omdömesinvalider som vill titta på ”Bonde söker fruar”. Sune kan på grund av sitt gipsbetingade handikapp inte bära hand på Emil för att driva igenom sitt önskemål om kanalbyte, utan han tvingas med vämjelse åse förnedringen på kanal 4. Eller så försöker han sova ifrån eländet.

Med ett ryck är Sune klarvaken. För bövelen, varför har han inte tänkt på det tidigare. Bonde söker fruar!! Heureka! Sune har genomlidit några avsnitt så han har noterat att deltagande kvinnor är ganska lika Elsa. Ungefär samma ålder, lite halvfula men med en förmåga att trots detta gå med högburet huvud eftersom de inte har så mycket som tynger. Sune får tag i ett foto av Elsa, efter att han lurat i henne att han vill ha sin älskade hustru i blickfånget från sjuksängen. Gunhild hjälper honom med en skriftlig ansökan i Elsas namn och snart dimper ett brev ner hos Linda Londirff.

Så kommer då äntligen den dagen då Sune, gipssanerad och en smula orörlig, får lämna sjukstugan och med hjälp av fruarna 2 och 3 lotsas in i Volvokombin. När Sune baxas in i baksätet smyger en medelålders, undersätsig fotograf fram bakom bilen. Han fyrar hastigt av några blixtar och försvinner lika snabbt som han kom.

Nu är det så spännande så man får en klump i halsen och svårt att svälja. Möjligtvis skulle en liten bit gravad lax kunna slinka ned. Men inget Chilenskt skit som säljs i grannskapet. Ej heller kasseodlat norskt djävulskap som man kallar fjordlax. Försök att få tag i vildfångad Östersjölax eller ännu hellre en blank öring från Em. Här kan en Sauvignon Blanc sitta fint.

februari 23, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 4

Nu är Hulken ur världen för en tid och Sune tycker att det är dags att uppvakta Beda lite intensivare. De nykära tu träffas i smyg på olika platser. Oftast flanerar dom längs den folktomma Storgatan. Alla affärer är nu nedlagda och det finns inte längre något att titta på sedan även Modesta fastigheten rivits för att ge plats åt en efterlängtad parkeringsplats för de besökare som inte längre kommer. Observera att detta hade beslutats inna GAS kom till den kommunala makten. Sune och Beda vandrar fram längs det förr så livaktiga ströget. De stannar framför tomma skyltfönster och försöker erinra sig det stoj och glam som fordomdags präglade gatulivet i GK. Man minns hur överförfriskade personer raglade ut från systemet efter att ha blivit nekade livsnödvändig handel. Glada damer gör förmånliga inköp av korta varor i ”Klänningsboden” och modemedvetna herrar väljer och vrakar bland Dressman-kallingar hos ”Pitts Mode”. Nu är tomt och öde.

Nu grips plötsligt Sune av starkt agg till fjärdehustrun Elsa. Hon tillhör nämligen dem som gärna åkte utomsocknes för att handla sådant som förut fanns i GK:s butiker. Följaktligen är Elsa medskyldig till att kommersen i köpingen havererat. Tankarna smälts samman till en orubblig förvissnig om att Elsa måste bort. Så fort som möjligt och helst för alltid. Sunes aversion övergår allt mer i något som nog kan betecknas som hat. ”Kärringdjävlen måste röjas ur vägen.”

Sune och Elsa fortsätter ostörda sin promenad. Lite dystert att se alla tomma butiker men Sune gläds trots allt åt att miljön i övrigt inte hotas, nu sedan GAS besitter maktens boning. Trots att affärslokalerna tjänat ut finns ingen risk för rivning och torget lär få förbli i sitt nuvarande skick. Nu klickar det till i Sunes hyggligt välmöblerade huvud: Torghandel! Torget i GK har allt sedan hedenhös varit platsen för en välbesökt Höstmarknad, första lördagen i oktober. Folk från när och fjärran kommer för att några timmar trängas och förlusta sig med krimskrams, sockervadd, kroppkakor och stånd. Marknaden förgylldes av ambulerande nöjesfält där svartmuskiga, lite spännande tivoliarbetare utövade lockelse på en del av de kvinnliga besökarna. Det vore kanske något som kunde påverka Elsa i rätt riktning. Bort från äktenskapets hamn in i ett spännande, kringflackande, sorglöst liv.

Varför inte en permanent torghandel, varje dag, året runt? Trevande försök har gjorts på lördagar då lokala grönsaksproducenter med varierande framgång sökt sälja sina varor. Gårdsbutiker har startat här och var, där hugade spekulanter kan köpa närproducerat kött, ost och andra nyttigheter till bra pris. Detta koncept har varit framgångsrikt och nu ser Sune framför sig hur handeln tar ytterligare ett steg mot allt bättre och färskare varor. Varför inte en kreatursmarknad där köttet kan köpas s.a.s. ”På rot” för efterföljande amatörslakt i lugn och trivsam hemmiljö. Ett myller av biffiga stutar, pensionerade mjölkkor, kalvar, får, höns, kaniner etc skulle skänka liv och rörelse åt torget med omnejd. Ett kompletterande betalningssystem i form av byteshandel kunde införas så att bildningshandikappade från grannkomunerna kunde deltaga i kommersen. En prisbild där en kossa motsvarar 12 slaktsvin i gott hull plus 30 vita leghorn i moms är lättbegripligt för alla och envar som annars har lite svårt med matematiken. Nu känner sig Sune upprymd men humöret sjunker snabbt igen när de tu passerar ett Apoptek som vägg i vägg inrymmer ett s.k. GYM. Svettiga, flåsande människor exponerar sina kroppar i fönstren allt medan de sliter och jobbar med fåniga rullband och roddapparater. Sune tycker nog att man kunde gjort något nyttigt istället. Man kunde i alla fall låtit bli att visa upp dumheterna. ”Man får vara glad så länge det inte är ett GYN” tänker Sune samtidigt som han i ögonvrån noterar en medelålders, lite satt fotograf med bakvänd keps, som hastigt tar några bilder och sedan försvinner norrut.

Vi vill erinra om en dramatisk fortsättning nästa lördag kl. 12:00

I texten omnämda kreatur kan kanske inspirera till en rikt marmorerad entrecote till vilken ni tär en helflaska Bolgarello Rosso Sangiovese till det facila priset 75:- En god, ljus lager är självfallet också comme il faut. Framför brasan kan vi rekommendera en försvarlig Ardberg vars rökiga toner harmonierar med en handrullad El Rey del Mundo som förtjänstfullt camoflerar stekoset.

februari 16, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 3

DeckarenFör resumé: Läs tidigare spännande avsnitt.

Majs ganska gynnsamma väderlek har bytts mot värme och ihållande toka. Midsommarafton kommer, och Sune kan räkna in nästan en månad utan regn. Vårsådden börjar pinas på grunda jordar och Sune sitter framför TV:n och åser hur meterologerna svamlar om fantastiskt midsommarväder. ”Ja för badjävlarna är det nog bra. Men va faen. Någon liten skvätt skulle väl vädrets makter kunna bjuda på utan att baddjävlar och kvällstidningar skulle behöva orera om ’Katastrof och deprimerade semesterfirare’ som får göra någon dags uppehåll i arbetet med att steka fläsket vid badstranden. De kan väl åka på sina förbannade vattenskotrar under väntetiden och skrämma skiten ur änder och sjöfågel”.

Sunes misslyckade försök att få Elsa att frivilligt lämna äktenskapets hamn har gjort Sune en smula desperat. Inte så att han ännu börjar fundera på en olaglig hädanfärd för Elsa men han känner att det börjar hasta. Sune träffade nämligen en alldeles förtjusande ungmö på Centerns riksting i Glahytt. Ett möte som skapat ett starkt begär att få placera denna skönhet i Sunes lantliga harem. Kvinnan är i trettioårsåldern och lystrar till namnet Beda. Ljusa lockar draperar Bedas skuldror. Hon rör sig så mjukt och förföriskt att en panter skulle blekna av avund. En djupt urringad, tätt åtsittande blus skvallrar om resurser som synes garanterar framgångsrik amning av den avkomma som Sune redan börjar drömma om.

Det finns dock ett, inte alltför bagatellartat, problem. Beda är redan äktad och ingår i professionelle fribrottare ”Hulken” Jönssons harem. Hulken är inte bara känd, han är ökänd för att fara lite ovarligt fram med dem som av olika skäl misshagar honom. Sune är tämligen övertygad om att ett övertagande av Beda inte skulle orsaka några glädjeyttringar hos Hulken, så han beslutar att ligga lite lågt till ett tillfälle yppar sig. Sune inser att han inte på egen hand kan bemästra Hulken, så här krävs externa krafter. Sedan polisstationen i GK stängts och patrullerande lagens väktare blivit rödlistade är det normalt utsiktslöst att hoppas på hjälp från polisen. Någon uniformerad fotgängare har inte setts på GK:s gator sedan konstapel Gräns gick i pension någon gång på 60-talet. En liten ljusning har dock blinkat till i det kriminella mörkret. Med ojämna mellanrum finns en mobil polisstation uppställd på parkeringen vid det stängda polishuset. Nu sätter Sune sin geniala plan i verket. Han kontaktar Hulken via ett mail där Sune utmålar sig som promotor för en planerad MMA-gala i det sedan länge rivna godsmagasinet. Med löfte om ett hyggligt gage lockas Hulken till ett möte för vidare diskussion, just den dagen då mobila polisstationen finns på plats.

Sune och Hulken möts utanför Mobila enheten. Genast börjar Sune skymfa sin storvuxne förhandlingspartner: ”Vad är du för en djävla gröngöling? Kom hit så skall du få en smäll så mjölktänderna ramlar ner i halsen. Du skall väl för faen inte vara med på någon MMA-gala. En MAMMA-gala skulle passa dig bättre din djävla lipsill” osv. Hulken ser till en början aningen förvånad ut men grips raskt av ett fruktansvärt raseri. Med ett avgrundsvrål skall han kasta sig över Sune då ett dussin polismän, som suttit i bussen och fikat, ser vad som är på gång och försöker övermanna Hulken. En hiskerlig batalj slutar med ett antal skadade poliser och en fängslad Hulk, efter bistånd av lokala hemvärnet.

Under hela bataljen smyger en lite undersätsig, medelålders fotograf kring och förevigar bataljen. Han försvinner lika tyst och obemärkt som han kom.

Hulken döms till fängsligt förvar i 18 månader för våld mot tjänstemän och försvarsmakten.

Fortsättning Nästa lördag kl. 12.00. Nu när berättelsen börjar bli aningen brutal och uppskakande kan vi rekommendera lite mer handfast psykofarmaka för att lugna upprörda sinnen. En vällagad Janssons frestelse ackompanjerad av tvenne sexor Piratens Besk och ett par lätt immiga Carlsberg lägger rent förunderlig sordin på ett omskakat själsliv. Besken skall inte vara iskall utan intages med fördel rumstempererad. Ölen kan hämtas direkt ur kylskåpet, ca åtta grader celsius.

februari 9, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Bonde söker fruar – del 2

Medio av Maj. Björkarna står i sin skiraste grönska och Sune står i kvällningen och ser ut över hagarna som utgör gräns mellan odlingslandskapet och skogen. Han minns sin ungdom då han i skymningen stod och passade på morkullorna som sträckte flitigt i gränszonen mellan hagmark och storskog. Kullorna var lovliga 16 maj, månaden ut. Efter ett obegripligt förbud återkom sträckjakten och kullan var återigen lovlig från och med första måndagen efter midsommar. Sen drabbas riket av en förödande tragedi. Vi blir medlemmar i EU och i och med det förbjöds jakten. Sune finner en viss tröst i förvissningen om att EU dessbättre snart är ett minne blott men det dröjer kanske så länge att han inte orkar gå till skogs längre när EU väl är avvecklat och sundare krafter har hand om lagstiftningen.

En gök gal söderut och Sune som är en smula skrockfull minns med visst obehag den gamla ramsan ”Södergök är dödergök”. Han blir bättre till mods när göken flyger västerut där han fortsätter sin verksamhet. Sune kommer nu att tänka på sina åtta barn. Gökhonan har bråda tider med att flyga runt och placera sina ägg i fosterhem och Sune och hans fruar har, med handräckning från sociala myndigheter, gjort sammalunda. Ja, dom har inte placerat ut ägg, utan avkomma i mera fullgånget skick. Fruarna har väl gråtit någon skvätt vid separationen men Sune tycker att det är en bra tingens ordning eftersom avsaknaden av barnavård frigjort tid för jakt och fiske.

När vi senast lämnade farmen funderade Sune på ett sätt att få Elsa att frivilligt upplösa äktenskapet. Sune har väl aldrig varit de eleganta manérens man. Han klär sig lite slafsigt och hygienen är väl ”så där”. När han sitter framför TV:n och tittar på fotboll så utgör han knappast någon sinnebild för stil och elegans. Hans brynja sitter tight och dragen över hans överdimensionerade magmuskel ser det ut som en bleksiktig julskinka. Brynjan pryds av gula svettmarmoreringar och lukten skvallrar om att tvättmaskinen legat på latsidan en period.

”Om jag som omväxling skulle försöka att framstå som riktigt oaptitlig, ja rent äcklig, så kanske Elsa skulle se sig om efter annat umgänge”. Sune studerar sin drygt sjuttiåriga lekamen men finner den inte alltför frånstötande. Visserligen skämmer en klase åderbrock på underbenen och en slapp hängbuk förhindrar att han kan se hur det ser ut i de nedre regionerna, men det är inget som stör i högre grad. ”Nej, jag måste ändra på mitt sätt att vara.”

Vi skall med hänsyn till våra läsare inte gå in i detalj gällande Sunes förvandling. Bara några smärre smakprov. Bordsskick har som sagt aldrig varit Sunes starka sida men nu blir det rent outhärdligt. Han går dagarna i ända med löskokt ägg i skägget och filmjölk i håret. Det råder aldrig någon tvekan om vad som konsumerats vid måltiderna. Hela menyn sitter smetad på Sunes redan tidigare solkiga fiberpäls.

Vid uppehåll i serveringen petar han med stor noggrannhet näsan, kliar där ryggen delar sig och när så är av nöden släpps med eftertryck väder som både hörs och känns i hela mangårdsbyggnaden. Sunes tandborste står oanvänd i glaset och endast Elsa nyttjar numera duschen. Han luktar nu som om han redan gått hädan.

Sune är minst sagt spänd på resultatet vid första sänggående efter förvandlingen. Skall hon visa eftersträvad avsmak? Samma sak igen. Inga detaljer med hänsyn till läsarna. Vi kan bara meddela att effekten uteblev. Elsa var lika gosig och kelen som alltid. Helvete!!!… Nu måste det till ny taktik.

Sunes och Elsas förhållande framför TV:n har i stort sett varit konfliktfritt frånsett de tillfällen då ”Hemma hos Ernst” kolliderat med någon viktig match i elitserien. Det har naturligtvis blivit hockey men Sune har förstått att Ernst Kirschsteiger, av outgrundlig anledning, ligger Elsa varmt om hjärtat. Nu tänker den lille illistige Sune så här: ”Om jag skaffar en DVD med Ernst samlade verk som Elsa kan sitta och gotta sig åt så kommer hon kanske att inse att jag aldrig kommer i närheten av denne feminine idol och på så sätt tappar aptiten för min ringa person.” Sagt och gjort.

Från och med nu blir städningen satt på undantag. Dammsugaren tjuter inte längre dagarna i ända. Det blir allt längre mellan bullbaken och katten svälter ihjäl som en effekt av utebliven Wiskas.”När katten själv får välja” blir det Wiskas men han kan inte hämta den själv i kylskåpet. Kort sagt. Skötseln av hemmet fallerar, allt medan Elsa med rosiga kinder ohämmat konsumerar Kirschsteiger. Vi vill inte påstå att Elsa är helt inaktiv men de nyttiga göromålen i form av bullbak och matlagning har ersatts av Ernstinspirerad heminredning. Det är murkna grenar som hissas upp i taket. Av gammal uttjänt taggtråd viras hänglampor, fula som stryk. Det arrangeras blomstergrupper som skulle få en yrkesverksam florist att bli intagen på behandlingshem. En massa stenar staplas på varann, blandade med sterarinljus som brinner både upp och ner. Plus mycket annat.

Det råder ingen tvekan om annat än att Elsa är starkt förtjust i Ernst Kirschsteiger. Men. Fick det henne att tappa lusten för Sunes enkla person och få henne börja snegla mot skilsmässa? Ingalunda. Elsa är lika kärleksbenägen som tillförne. ”Vad i glödhetaste gör jag nu?”

Nu får ni försöka att bärga er till nästa vecka. Skulle spänning och förväntan bli outhärdlig på fredagkvällen, kan vi rekommendera en Pinot Noir alternativt några Carl-Oskar att lugna nerverna med under väntetiden. En bit Brie är inte fel som tilltugg.

Fortsättning följer nästa lördag kl. 12:00.

februari 2, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Bonde söker fruar – del 1

DeckarenVi presenterar, med början i dag, den nervpåfrestande kriminalrysaren ”Bonde söker fruar”. Händelsen utspelar sig i en framtid, efter valet 2014, på en mindre gård i utkanten av Gröna Köpingen. Gården brukas av Lantbrukare Sune Klöösing och hans fyra fruar. Familjerna har åtta barn i olika konstellationer. Ev. likheter med verkliga händelser och personer är slumpens skördar och utgör inte underlag för åtal i ärekränkningsmål.

Sune vaknar ovanligt tidigt denna lördag i början av maj. Näktergalen har kommit och det var nog dennes, i och för sig förtjusande, sång som väckt Sune. Normalt brukar reveljen utgöras av dammsugaren som hustrun med stor noggrannhet lotsar fram bland möblemangen. Denna vecka är det Elsa som gör sin plikt på Farmen. Elsa sover fortfarande och Sune ligger och beskådar den äldsta av hans fyra fruar. Täcket har glidit av hustrun och han låter blicken glida över en skapelse som vidimerar det gamla talesättet: ”Det var bättre förr”. Ett halvt sekel har inte gått spårlöst förbi och Sune ligger och försöker minnas vad det var som förr orsakade åtrå. Själv är han nyss 71 fyllda men fortfarande så vital att kroppen fungerar vid kontakt med lämpligt objekt. Hans övriga tre livskamrater är i fyrtioårsåldern och i hög grad ändamålsenliga. Sune ligger och låter blicken svepa över Elsas celluliter. Gryningsljuset silar in genom en glipa mellan gardinerna och och skapar en växlig mellan ljus och mörker i Elsas gropiga lår. Huden ser ut som ett kallt månlandskap. Men Elsa är allt annat än kall. Hon propsar allt som oftast på att Sune skall hörsamma hennes önskemål om fysiska övningar. Sune är lite kallsinning för han har häcken full med sina övriga, yngre och attraktivare fruar. En tanke börjar växa fram: ”Tänk om man skulle byta upp sig en årsmodell”. Sedan Centerns förslag om månggifte blivit lagtext har debattens vågor gått höga huruvida det var rätt att begränsa polygamin till fyra fruar. Nu är det som det är och Sune måste på något sätt bli av med Elsa för att kunna komma till stånd med en nyrekrytering. Nu undrar ni kanske: Varför måste Sune göra sig av med Elsa? Han kan väl som alla andra skaffa sig lite vänsterprassel om objekten inte duger eller räcker till. Det är så här. Allt som har med vänster att göra framkallar allergiska reaktioner hos Sune. Han blev i en forntid döpt, han konfirmerades i laga ordning och han har alltsedan dess, utan att för den skull hämmas av stark religiositet, försökt att leva hyggligt rättrådigt. Det skulle bl.a. aldrig falla honom in att ägna sig åt köttslig lusta utom äktenskapet. Lite gammeldags kan tyckas, men så är det.

Nu har Elsa masat sig upp och dammsugaren börjar tjuta. Den är så van och väldresserad att den drar igång så fort den hör Elsa hasa ner för trappan i strumplästen. Sune kan inte somna om så han går till kylen och hämtar sin frukost. En härligt kall Mariestad 5,2 och en stor bit flatrökt ål. Han återvänder till sänghalmen där han intar sin måltid. Nu är livet ganska gott och Sunes humör stiger i takt med att nivån i buteljen sjunker. Ljudet från dammsugaren gör att Sune inte kan släppa tankarna på Elsa och en bytesaffär på begagnatmarknaden. Efter ytterligare ett besök i kylskåpet övergår hans funderingar i ett beslut: Elsa skall bort. Frågan är bara: På vilket sätt?

Det är mitt i vårbruket och Sune sitter i sin John Deere och harvar för att få till såbädd för havren som förhoppningsvis så småningom skall växa välartat och till mindre än hälften bli vildsvinsmat. Det ensamma och aningen monotona jobbet ger tid till funderingar och problemlösning. Sune kan inte släppa tanken på att bli av med Elsa för att bereda plats för nya och bättre förmågor. Sune är i grunden en snäll och fredlig person och tanken på att undanröja henne på sätt som inte är förenligt med lagtexten ter sig främmande för Sune. Åtminstone när han är nykter. Nej, här krävs list och lämpor. Tänk om man kunde få Elsa att självmant lämna farmen. Inga juridiska tveksamheter i hanteringen och Sune kanske skulle kunna avkräva Elsa en slant i samband med skilsmässan eftersom det är hon som tagit initiativet. Hur skall nu detta gå till?

Nu överlåter vi till er, kära läsare att till nästa gång spekulera över fortsättningen. Då har ni något att syssla med och som skingrar tankarna så att väntan på nästa avsnitt inte blir alltför smärtsam och lång. Vi ses nästa lördag kl. 12:00.

januari 26, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Nyare inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2021
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se