Posts filed under ‘Diverse’

Utsocknes iakttagelser

Ibland känner GK- bloggen ett behov av att besöka vår grannsocken. Inte för att det berikar på något sätt men det är trevligt att se att inte alla har det så fenomenalt bra som vi här i Gröna Köpingen. Det kan kanske betraktas som skadeglädje men det är inte frågan om detta. Vi vill alla våra medmänniskor väl även de som råkar bo på fel sida sockengränsen. Vi har hört talas om att det är stora saker på gång i närbelägna Mönsterås. För att stilla vår nyfikenhet gör vi ett gränsöverskridande.

Ganska omedelbart noterar vi en elakartad vandalism. I hamnen har ända sedan 40-talet legat en silo som magasinerat böndernas säd. Eller skall vi kanske säga spannmål så det inre uppstår missförstånd. Var var nu den vackra silobyggnaden? Den var riven och på dess plats står nu en fullständigt vidrig fyrkantig, låda. Åtta våningar hög. Man tar sig för pannan. Har byggnaden ritats av en höggradigt berusad arkitekt? I vilket syfte? ”Tänk vilken fin utsikt över viken”, säger kanske någon. Fin för vem? Kanske för någon eller några familjer som kommer i besittning av en högt belägen våning. Men det gynnar förbanne mej inte de som sedan länge bor på åsen i anslutning till Storgatan. Deras utsikt reduceras i stor utsträckning.

Hade vårt politiska parti , GAS kommit till makten redan vid förra valet hade dessa vansinniga byggplaner hejdats på ett tidigt stadium. Hur gör vi nu efter GAS valseger vid höstens val ? Blir vår seger förväntat megastor tycker vi nog att vi har mandat att åtgärda problemet. Någon yrkesskicklig bergsprängare kan säkert aptera laddningar som får kolossen att välta ut i hamnbassängen. Detta minskar naturligtvis segeldjupet vilket försvårar för vräkiga yachter att ankra upp.

Sedan kunde sprängarstyrkan ta en runda ute i bygden och åtgärda en del vindkraftverk som skapar irritation för omgivningen.

Vi hoppas på det bästa och önskar er alla en trevlig helg, utan melodifestival.

Två vita och en brun, sill, dill, gräddfil och mandelpotatis.

februari 9, 2022 at 10:38 e m 1 kommentar

Väderlek och valmanifest

Fredag. Ett trivsamt gråväder vilar över nejden. Detta är inget som tilltalar folk i allmänhet. Nej man vill ha solsken och det mest fotograferade väderfenomenet är solar som går upp eller ner. Det är en förbannad överproduktion av bilder på detta uttjatade naturfenomen. Visst. Det kan vara vackert men det finns mycket annat som kan vara värt” en mässa”. Bloggred. är personligen förtjust i dimma som sveper in omgivningen och sätter fantasin i rörelse och döljer ev. skavanker. Står det en stor älgtjur där ute på myren, som dimman döljer? Och vart tog alla vindkraftverken vägen? Jo de finns nog kvar men man slipper se dem på ett tag.

Tiden hastar och innan vi vet ordet av är det september och vi står vid valurnorna för att fullgöra vår samhälleliga plikt. För oss här i GK är valet lätt: Det finns inget annat alternativ än GAS ( grön ansamling),. men det kan vara dags att damma av vårt valmanifest och ev. göra små justeringar. Ni kära läsare minns säkert de viktigaste punkterna: Ex. kravet på återinförd vårjakt på sträckande morkullor och förbudet mot ruccolasallad. Men vi vill göra några tillägg . Det finns saker som vid ett första påseende kan tyckas vara petitesser men som över tid skapar irritation och vantrivsel. Några exempel: Vad är det för en idiot som hittat på jeansbyxor? Ett fullständigt odugligt plagg. Kalla som is på vintern och ljumsksvett- framkallande på sommaren. Värdelösa, och dessutom fula som stryk. Lika odugliga är midjelånga, eller snarare midjekorta jackor. Man kan på goda grunder anta att en jacka inte blir speciellt mycket dyrare om man förlänger den ett par- tre decimeter. Skall man fara riktigt illa skall man sätta sig i ett kallt bilsäte i tunna jeans och med en jacka som glipar i midjan. Det finns nog ingen statistik som visar hur många förkylningar och sjukdagar detta oskick genererar men om så vore fallet skulle ett förbud införas på nolltid.

Det blir inte mer idag. Nästa gång skall vi släppa fram Allvarlige Alvar som med sedvanlig sakkunskap skall uttala sig om bl.a. skogsbruk, djurplågeri och karpmete.

Trevlig fredag. Två vita och en brun till ” På spåret”

februari 4, 2022 at 12:46 e m Lämna en kommentar

En annan dag

” I morgon är en annan dag” sjöng Christer Björkman en gång i tiden. Varför är det ingen som vet. I dag stämmer inte detta för annandagen infaller redan idag., men imorgon är allt som vanligt och Jesus har gjort sitt för den här gången. Nåja, han återkommer framåt påsk då det drar ihop sig till korsfästning, uppståndelse och andra begivenheter. Jungfru Maria skall sitta och gråta nedanför korset, förmodligen ledsen över att hon ljög om faderskapet.

Jag lovade att berätta om alla fina julklappar som kommit mig till del. Jag blev rikligt belönad. Anblicken av välartade barn och barnbarn är en gåva som inte kan mätas i penningar. Men jag fick även lite materiella gåvor: Av min alltid lika påhittiga dotter fick jag en gråmurrig kofta av omisskännligt gubbstuk med texten, ”Offerkofta” broderad över hela plagget. Jag skall med stolthet framgent bära denna fantastiska skapelse vid alla högtidliga tilldragelser. Ex Nobelfesten. årsmötet i ”Rojalistiska föreningen” etc.

Nu blir det inte mer i dag. Jag skall hjälpa min kära hustru att ösa kalkonen. Den är död och ligger i ugnen. Moderna husmödrar har inte alltid klart för sig vikten av att ösa en fågel, frekvent och rikligt. Kalkon är gott, men stekt tjäder är ännu bättre men den växer i dagsläget” inte på träd”. Modern viltforskning har visat att en stor del av tjäderpopulationen dör redan i ägget , genom predation av mård , korp och annan kråkfågel.

Ha en god fortsättning med trevliga och karaktärsdanande arbetsdagar.

december 26, 2021 at 11:54 f m 4 kommentarer

Segdragen rehabilitering

Jag dråsade i golvet för en tid sedan och demolerade min högra axel. Det gjorde ont som bara den och rörelseförmågan blev starkt begränsad. Nåja, det ordnar sig nog snart resonerade jag inledningsvis. Så var, och är inte fallet. Jag sökte tröst och råd hos min sjukvårdskunniga hustru Eva- Stina men där fanns inget medlidande att hämta: ”Det där får du dras med länge, det är inget att göra något åt” Jag har förståelse för att hon är trött när hon kommer hem från jobbet efter att ha vaccinerat patienter hela dagarna men lite uppmuntran och medlidande kunde hon väl kosta på sig. Jag hörde ryktesvis att någon patient tyckt att han blev behandlad som en barnunge i samband med vaccinationen. Min hustru har lång erfarenhet av att sticka folk i överarmen och hon ser mycket väl vilka som är paniskt förskräckta och som kan behöva stöd och tröst i en som de tycker obehaglig situation

Vad härligt med lite snö och kyla .Det gläder inte bara mig utan förmodligen också en och annan klimatförändringsförnekare.” Där ser ni era förbannade klimatskeptiker .Det finns inget klimathot .Allt är som det skall vara”

Antalet personer som ifrågasätter den pågående klimatförändringen har minskat i antal, och man får nu leta ganska länge efter rättshaverister som passar in. Om man nu inte vet var man skall leta. Det vet vi

december 7, 2021 at 9:10 e m 3 kommentarer

Exemplarisk tjänsteutövning

GK-bloggen lämnar ogärna Gröna Köpingen, men ibland är vi nödsakade att besöka vår grannsocken ,Mönsterås. Igår var en sådan dag.Vi hade ärende till Domus, en butik som ligger granne med Systembolaget.

Bloggred. har aldrig känt behov av att hålla bilen speciellt rentvättad, men nu är den osedvanligt lortig. Jag körde fast i leran på en åker vilket gjorde att den normalt sett röda bilen nu är helgrå. Jag parkerar mellan Domus och Bolaget och påbörjar en mödosam urstigning. På grund av en skada på högerarmen tar det sin rundliga tid. En polisbil kör om och stannar framför. Två konstaplar stiger ur och kommer fram till mig när jag försöker att kravla mig ur bilen. Vad tänker dessa två lagens tjänare? .Jo här har vi ett klockrent rattfyllo som har socknens skitigaste bil och som dessutom är så full att han inte mäktar ta sig ur bilen.

Jaha,hur står det till här?” ” Jo tack det är väl bra, lite beroende på vad ni har för ärende”. ”Blås här” säger konstaplarna samtidigt som de sticker fram en alkomätare Jag blåser, men få uppmaningen att blåsa hårdare. Jag tar i så att kinderna ser ut som de som satt på den eminente trumpetaren Dizzy Gillespie. Inget utslag.

Jag vill nog påstå att polismännen såg en smula slokörade ut när de äntrar sin bil och fortsätter färden. Jag klandrar dem inte för även min hustru tycker att jag ser ut som ett ärkefyllo när jag är orakad och lite sjavigt klädd.

Poliserna gör bara sitt jobb men de kunde kanske också lägga lite energi på att jaga våldtäktsmän och andra våldsverkare.

Trevlig helg, önskar vi såväl dessa lagens väktare som våra tålmodiga läsare.

I kväll blir det två vita och en brun, men bilen får stå

november 20, 2021 at 12:39 e m 3 kommentarer

Tillrättaläggelse

Fredag och jag känner behov att rätta till en felaktighet. Vårt senaste inlägg handlade om alla helgons dag och vi placerade denna dag en vecka för tidigt, en fadäs som vår bäste vän och vår ivrigaste belackare, Bert Julin uppmärksammade. Nåja. Vi håller å andra sidan reda på helgdagar och som vi tycker viktigare. Ex. vet vi att julafton infaller 24 December. Det är sämre på annat håll för det är sedan en tid tillbaka ett förfärligt tjat om julbord och julklappar redan nu. Än värre är det att man nu också kan hitta semlor i en del butiker som drivs av bagare med dåligt omdöme.

Vi skall inte bli långdragna idag, för en smärre olycka har drabbat min skrivhand Innehållet blir lika påvert som alltid men nu är det dessutom svårt att få till rent skrivtekniskt.

Vi önskar våra läsare en trevlig helg och återkommer när såväl fingrar som huvud fungerar bättre.

november 12, 2021 at 5:05 e m 1 kommentar

Alla helgons dag

Då har vi avverkat ”Alla helgons dag”. En ganska onödig helgdag eftersom den infaller på en lördag då det stora flertalet är lediga ändå. Den styr bara till bekymmer eftersom Bolaget är stängt

Vi har ägnat en del tid och plats åt skog och skogsbruk den senaste tiden  och vi skall fortsätta på det spåret senare. I dag skall vi beröra ett ämne som  som har med skog  natur och att göra: Älg och älgjakt. Inledningsvis vill vi påtala att älgjakt inte är vår främsta hoppy. Gärna jakt av allehanda slag men älgjakten  intar inte en tätposition. Hos övriga jägarkåren så är nog älgjakten årets främsta högtid. Vi har förståelse för detta. Älgen är ett fantastiskt vilt. Finns det något förnämligare än en stor älgtjur, gärna med imponerande hornkrona , som visar upp sig i en hyggeskant eller ännu hellre ute på en moslagg.. En sådan upplevelse glömmer man aldrig och är man obeväpnad så finns chansen till flera möten. Nu förringar vi inte en död älg för köttet är nog bland det bästa som svensk natur kan erbjuda. Nästan lika gott som stekt morkulla, men betydligt större.

Detta påminner oss om en historia som ni kanske hört förut: En bättre krog i Stockholmstrakten( det finns faktiskt sådana) hade duvpat’e på menyn .  Priset var minst sagt överkomligt något som väckte förundran bland gästerna. En förveten konsument sporde krögaren hur det kunde komma sig att man kunde  erbjuda så exklusiv rätt till detta facila pris: ”Jo vi blandar ut med hästkött: Fifty fifty: En duva- en häst.”. Denna historia än nog inte sann men lite rolig i all sin enkelhet. Det som talar för att den trots allt kan vara trovärdig är att den utspelar sig i Stockholm. Där kan allt hända. Men sällan något bra och trevligt.

Ny gjorde vi oss ovänner med ett antal storstadsbor men det tar vi med en klackspark. Om vi trots allt skall hänvisa till det gudomliga vill vi påstå att det nog aldrig var Guds mening att människan skulle leva och verka i storstadsmiljö. Människan är skapt för ett liv i naturen där man i tidernas begynnelse bodde i mindre familjegrupper och levde av vad jakt fiske och samlande kunde erbjuda. Detta ligger i våra gener och kommer att så göra i överskådlig tid framåt, dessbättre. Jaktlust, fiskeintressen och glädjen vid åsynen av en massa gula kantareller är en sund kvarleva från forntiden. Krånglande själsliv plågar en del av befolkningen och det är nog ingen felmedicinering när läkarna rekommenderar natur och djurkontakt som medicin. Finns det något bättre än att få axla bössan och ge sig ut i skogen, parkera på en stubbe och njuta av en fantastisk natur. Alla begynner blåser bort och en inre frid infinner sig. Detta händer mig aldrig på Stureplan. Av den enkla anledningen att jag aldrig är där. Skulle man trots allt hamna i denna nedbrytande miljö är det trösterikt att veta att man kan åka därifrån.

Nu kom vi från ämnet: Det skulle handla om älgen. Glappkäftade representanter för storskogsbruket orerar om att älgen utgör ett allvarligt hot mot råvaruförsörjningen till skogsindustrin Påståendena är så skrattretande att man förundras över att dessa individer får vara kvar på de positioner som de av outgrundlig anledning innehar Vi kan som ex. än en gång erinra om generaldirektören på Skogsstyrelsen,  Herman Sundkvist. Att HS inte fick sparken av näringsministern är obegripligt. Nu går hans förordnande ut i April så då löser det sig med automatik

TV- serien ” Slaget om skogen” väckte viss uppmärksamhet. Visst. Där fanns väl en del lite osakliga skönhetsfläckar med det var inget att bli upprörd. över. Vi som lärde oss skogsbruk under det mestadels glada 70- talet har nog anledning att ifrågasätta en del gamla ”sanningar”. Man höll på med Hyggesplogning, kemisk lövbekämpning och hyggena skulle vara gigantiskt stora med spikraka hyggeskanter. Man skäms att man var så korkad att man gick på denna idioti. Nåja , man var inte ensam och till försvar kan läggas att vi mede tiden fick upp ögonen. Ungefär som en kattunge som efter ett par veckor kan registerna vad som sker i omvärlden.( En kattunge bör inte bli så gammal. En parantes med ett visst mått av allvar)

Jag minns ett studiebesök norrut, kring sekelskiftet, då vi beskådade effekterna av ” Fjällnära skogsbruk Jag vill erinra mig att det var i Idre trakten och vi guidades av en kvinnlig kronojägare som tog oss med till en misslyckad fjällnära plantering där tallplantorna lyste med sin frånvaro. Fullständigt. Det enda som växte på hygget var en och annan björk som överlevt besprutningen med Hormoslyr. Varför hade det blivit på detta viset? Jo det hade med höjdlägesproblematiken att göra. Tillgängligt plantmaterial klarade inte  den aktuella ståndorten och dog ganska samvetsgrant. Hur hade man kunnat undvika detta? Naturligtvis genom att ge faen i avverkningen. Det handlar oftast, sett i i ett sydsvenskt perspektiv, om skrattretande låga kubikmassor som borde sparats till glädje för lappar, renar och jägare. :(Man får i dag inte säga”! Lappar”. Varför inte det? OK då: Samer.)

Sveaskog borde fråntas skötseln av Statens skogar. Staten det är vi , och således är det vi medborgare som borde bestämma. Nu kan naturligtvis inte alla vara med och tycka till om ditten och datten men en en elegant lösning vore att staten sålde ut sitt skogsinnehav till hugade privata skogsbrukare. Detta skulle bädda för diversitet. Kanske skulle en och annan mindre skogsbrukare begå ett och annat misstag men eftersom det handlar o små arealer så vore det inte så förödande, sett i det stora hela.

Avskeda enögda beslutsfattare från högre positioner och låt dessa efter omskolning hjälpa till med inventering av nyckelbiotoper och återvätning av dikade våtmarker. Då kunde de vara till nytta trots halvtaskiga grundförutsättningar.

Låt oss värna om  det. sk. bondeskogsbruket.Man brukar snacka om ” sunt bondförnuft” och detta är nog en tillgång även i skogen Låt oss i rättvisans namn påtala att även lite större privata skogsägare oftast påvisar ett gott förstånd och ett förnuftigt brukande. Man kan se bevis på detta i Ålemstrakten. Grevar och baroner har ofta i kraft av sin ekonomiska ställning haft rår att värna on sådant som är  värdefullt ur naturvårdssynpunkt. Hänsyn som mindre och ” fattigare” skogsägare inte har ansett sig ha råd att spara även om viljan funnits

OK. Låt staten bestämma vad som är värt att skydda och bevara men då skall den enskilde skogsägaren kompenseras fullt ut. Har man råkat bli ägare till mark som bör sparas och inte avverkas så är det orimligt att den enskilde skogsägaren skall stå för fiolerna. Fördela bördan via skattsedeln så kan alla glädja sig över det faktum att man har varit med och skyddat ett stycke värdefull natur. Vad som bör skyddas kan det råda delade meningar om men man kan på goda grunder anta att alla miljövänner inte är idioter bara för att de har långt hår, palestinaschal och medlemskap i miljöpartiet. Men det skulle underlätta om de gick till frisören ibland och klädde sig som skogsfolk: Loden, vadmal och läderkängor. Gortexjacka eller Fjällräven är ingen kvalitetsgaranti . Det kan finnas en skogsman i jackan men det kan lika gärna handla om en skogsmullemiljöpartist som inte vill bli blöt. Nåja blöt blir han ändå, av fukten inifrån, och med tiden börjar dessa jackor läcka sömmarna . Det gör inte loden och vadmal. Visst. de blir blöta men värmer gott ändå. Ekologiskt oantastligt.

Nästa gång skall vi tala om klimatet. Något som kanske kommer att reta upp en och amman klimatförändringsförnekare, i den mån det finns några kvar. Så är nog inte fallet för sanningen har nog hunnit ifatt även de mest imbecilla förnekarna ,så vi kommer nog att stå oemotsagda .

november 1, 2021 at 7:00 f m 4 kommentarer

Snurrigt

Vi lägger vindkraften åt sidan för en stund och ägnar oss åt politik. Politik kan understundom vara lika snurrigt som ett skenande vindkraftverk.

Det var partiledardebatt på TV i går kväll och man bänkade sig i soffan för att om möjligt få ett grepp om partiernas ambitioner när det gäller vård, omsorg, skola, klimat och kriminalitet. Vi blev inte så mycket klokare efter två timmars munhuggande men vi måste erkänna att vi blev imponerade av de inblandades skicklighet när det gäller att blanda bort korten och undvika att ge ett rakt svar på en direkt fråga.. Att recensera de inblandades insatser låter sig inte göras men vi vill påstå att Annie Lööv var ovanligt till sin fördel, vilket i och för sig inte säger så mycket. Ulf Kristersson pladdrade på som vanligt och Per Bolund fick inget sagt. Inget vettigt i alla fall. Vi har påtalat detta förut: Miljö och klimat är viktiga frågor och det är beklagligt att dessa har hamnat på Miljöpartiets bord.

Vi lämnar riks- och riskpolitiken och det är dags att vi koncentrerar oss på lokala politiska spörsmål. Snart skall vår egen organisation GAS ( Grön Ansamling) damma av sitt valmanifest och efter smärre justeringar presentera detta för läsarna. Innehållet ligger i stort sett fast och vår paradfråga i valet blir som förut: Krav på återinförd sträck-jakt på Morkulla. Detta krav är så logiskt och fundamentalt att politikerna inte kan negligera detta hur länge som helst.

Just i dessa dagar pågår älgjakten och det skall skjutas ett antal älgar som inte finns. En del av skogsbrukets företrädare tjatar fortfarande om gigantiska betesskador på tall. Skador som i många fall inte finns, de heller. I alla fall inte skador av den digniteten att de äventyrar de framtida slutavverkningsbestånden.

Alla läsare är kanske inte insatt i hur sträckjakten på morkulla går till, därför skall vi be Allvarlige Alvar att i essäform beskriva en sträckjakt på den tid det begav sig. Detta kommer senare, för nu skall vi ut och njuta av hembygdens atmosfär, efter ett par dagars resa, söderut. Det är alltid lika underbart att efter ett antal mil få svänga in på den sista biten grusväg och höra gruset rassla under blankslitna sommardäck.

Resan var i och för sig fantastiskt trevlig och vi tackar vårt generösa och välvilligt inställda värdpar, om de mot förmodan läser detta. Hjärtligt tack Bengt och Maggan.

oktober 11, 2021 at 6:57 e m 1 kommentar

Vindkraft i motvind

Vi lägger berättelsen om Svea och hennes vindkraftverk åt sidan. En sorgesam historia som trots allt slutade lyckligt. Nidingen Svea dog ute i skogen men det råder osäkerhet om någon ville ta hand om hennes kvarlevor eller om räv och korp hade mat några veckor framåt

Vi skall försöka oss på en analys beträffande vindkraftens  för och nackdelar: Alla vill  ha ström i ledningarna men vi vågar påstå att det är ett begränsat antal som njuter av att ha ett vindkraftverk inom syn och hörhåll.  Man kan ha överseende  om man är lite vidsynt. Mest vidsynta är de markägare med ett bankkonto där penningar för markhyra strömmar in frekvent,  i riklig mängd. Det är begripligt att dessa är positivt inställda. Men omgivningen ?

Ett kärnkraftverk förskönar inte den omedelbara omgivningen.  Vattenkraftutbyggnaden har  förändrat landskapet radikalt men vet man inte hur det såg ut innan, så kanske man tycker att det är Ok med en sjö som magasinerar vattenmassorna. Elpaneler på ladygårdstak eller annorstädes är knappast någon prydnad men syns inte så vida omkring..

Vindkraften är unik i och med att ett mycket stort område påverkas negativt.  Allt eftersom  vindsnurrorna ökat i höjd  så har den negativa miljöpåverkan ökat  drastiskt. Motståndet mot vindkraftparker växer  ute i landet och nu senast var  det en satsning i  Virserumstrakten som fick tummen ner.

Kan man då inte bygga vindkraftverk på platser där störningen är begränsad ? Var i så fall ?  Långt ute till havs låter tilltalande för en oinvigd.  På platser där endast fartygstrafiken störs borde det vara relativt konfliktfritt. Fartygen har ju den fördelen att de åker förbi, och ifrån den anskrämliga anblicken. Lidandet blir relativt kortvarigt. Men vi skall erkänna.  Bloggen har ingen aning om hur mycket dyrare det blir med havsbaserat byggande, om det ens är möjligt.

Det är ett tag sedan vi pratade med vår skog, natur och jaktexpert Allvarlige Alvar och det kunde vara roligt att få hans syn på vindkraftproblematiken. Vi åker ut till Alvars stuga och knackar på. Inifrån köket hörs ett gnisslande ljud. Detta upphör när Alvar kommer och öppna” Vad är det  som låter  inifrån ditt hus”” Jo det är jag som sitter och gnisslar tänder  i frustration över beslutet om vårjakt på råbock. Har beslutsfattarna tappat förståndet fullständigt ? Varför skall vi ha vårjakt? Utgör bockarna ett hot? Nej nu djävlar måste det bli ett slut på galenskaperna. Kan inte våra jägarorganisationer stoppa detta så skall jag sluta betala medlemsavgift”” Du får väl gå med i den nya jägarorganisationen, startad av Thomas Ekberg”. ”Ekberg? Är det inte den där stollen som spelar in jaktfilmer som ibland visar skott som ingen vettig människa skulle avlossa på nykter kaluv. Nej , Hellre lierar jag mig med faen själv” ”. Det var väldigt vad du tar i”.

Men jag kom egentligen för att höra vad du tycker om vindkraft och vindkraftsparker. Om du blir tillfrågad, skulle du då upplåta del av ditt skogsinnehav för vindsnurror”.” Ny får du passa dig jävligt noga bloggardjävel. Tror du att jag är en omdömeslös , penningkåt idiot, så är dörren där. Ut , stäng från utsidan och visa dig aldrig här mer. Skulle jag offra min fäderneärvda skog och boendemiljö för några sketna silverpenningar. Du är inte riktigt klok. Försvinn ” ” Se så Alvar, ta det lugnt. Jag tror inte att du är så korkad och jag litar till 100% på att vi slipper vindsnurror på din mark. Jag vet att du är alltför för mån om din miljö, din skog och dina jaktmarker för att du skulle sälja dig till mammon” ” Ja det kan du ge dig faen på. Jag föraktar alla förrädare och önskare att alla djävla vindkraftexploatörers företag  går i konkurs, Sen står de där med skägget i brevlådan, med förstörd skog och lurade på den rundliga ersättningen. Nej, tvi faen! Jag kan förstå om någon konkurshotad markägare griper ett sista halmstrå för att rädda ekonomin , men att skogsägare som redan har mer än gott om pengar med vett och vilja fördärvar sitt skogsinnehav och miljön för omgivningen bara för en ytterligare påspädning på bankkonto är fullständigt obegripligt. Girighet är skamligt och straffar sig alltid i slutändan. Nu får du gå för jag skall te en sväng med hunden i skogen. Hej .

Jag lämnar Alvar med en behaglig känsla. Härligt att det trots allt finns lite rakryggade bebyggare som ser till helheten, och inte bara till den egna plånboken

oktober 3, 2021 at 6:09 f m 1 kommentar

Sveaskog

Vi utlovade i vårt förra inlägg en fortsättning på berättelsen om vindkraftverken och dubbelänkan Svea. Vi skall hålla vårt löfte.

Svea drar varje år in en smärre förmögenhet i hyra för upplåtelse av mark för vindkraftverk, verk uppförda av multinationella kraftbolaget” S- vind- el”. En icke föraktlig del av penningarna lägger hon på resor till Gambia men det blir en hel del över som hon investerar i inköp av smärre skogsfastigheter som utbjuds till försäljning på olika platser. Så fort hon är lagfaren ägare till dessa tar hon kontakt med” Svindel och erbjuder exploatören att bygga vindkraftverk på hennes nyförvärv. Svea blir med tiden stor skogsägare med en  mängd Vindkraft innanför ägogränserna. På den lilla skogsmark som blir kvar mellan snurrorna bedriver hon skogsbruk, med slagsida mot slutavverkning, hyggesbruk.

Trots det ansenliga kapital som hon får i markhyra för vindmöllorna vill hon i alla lägen maximera avkastningen från sitt skogsbruk. När entreprenören lämnat avverkningarna efter att iakttagit ” generell naturvårdshänsyn” i form av  ex. högstubbar   kontaktar Svea hugade vedhuggare som köper stubbarna på rot för ” förädling” till brännved, Dessa är oftast lågbegåvade individer som inte begriper att granved är tämligen odugligt,  med lågt bränslevärde. Det går normalt åt lika mycket energi för att förbränna granveden som man får ut i form av värme. Ett nollsummespel. Ett ytterligare bevis på vedhuggarnas bristande förstånd är  att de arbetar med  motorsåg iklädda sandaler, blåbyxor och reklam- keps från Lantmännen. Inga skyddsstövlar, huggarbyxor eller hjälm. Ofta med motiveringen:” Vad skall jag med den skiten till. Jag har huggit ved i många år och bara sågat mig i benen två gånger” Ganska regelmässigt går det åt fanders. Vedmännen sågar sig ganska illa, alternativt får kepsen en smäll av en högstubbe så att änkan får baka  kakor till en mer eller mindre högstämd begravning. Hur som helst kommer sällan de skadade huggarna tillbaka och Svea kan sälja stubbarna på nytt till nya spekulanter.

En dag sågar sig en man i underlivet. Skadan är minst sagt elakartad och ryktet om den fatala händelsen sprids vida omkring. ” Oh fy faen, kan man kastrera sig med sågen”. Plötsligt saknas det hugade spekulanter. Ingen vill hugga ved längre, Svea ser ingen annan råd än att själv ge sig ut med såg, gummistövlar och reklamkeps.

Vi skall göra en, i dubbel bemärkelse. plågsam historia kort: Svea missbedömer fallriktningen på en hög, grov stubbe och Svea får stammen över sig och ligger nu fastklämd mellan ett par stenblock. Hon kan inte röra sig men rösten fungerar : HJÄÄÄLP, HJÄLLP . JAG SITTER FAST. HJÄLP. En tjädertupp skräms på vingarna men har varken lust eller möjlighet att hjälpa till. Han har i färskt minne att ett vindkraftverk förstörde deras gamla spelplats

En äldre kvinna, boende ganska nära det senast uppförda verket, är på skogspromenad och uppfattar Sveas nödrop: HJÄLP   HJÄLP. Kvinnan skyndar mot  ljudet så fort hennes åderbråcksbemängda ben medger. Hon ser ganska snart att det är Svea som ligger och gastar:” Men vad i he…….. Är det inte den där satans vindkraftkärringen som ligger fastklämd

Gode gud hjälp mej . Hjälp, kvider Svea. Nu flyger faen i den skogspromenerande damen. Hon har ganska grov röst och hon försöker förställa den till manligt basläge ” Det här är Gud som talar. Jag är allsmäktig och ser din belägenhet och kan hjälpa dig om du så önskar. Om du tillgodoser mina önskemål”. ”JA . JA  HJÄLP. JAG GÖR VAD SOM HELST! ”Om du lovar att aldrig tillåta fler vindkraftverk på dina marker. så skall jag hjälpa dig loss .”  ”Jag  lovar dig Gud att aldrig mer bidraga till denna naturförstörelse. Jag lovar och svär.

Kvinnan vill inte avslöja sin rättaidentitet. För att Svea skall tro att hon avgivit ett löfte till Gud tänker hon vänta, tills  Svea svimmat av den outhärdliga smärtan. Svea jämrar sig och gråter och det tar lång tid innan hon tystnar och man kan anta att hon tuppat av. När kvinnan kommer fram upptäcker hon att Svea inte svimmat. Hon är död. Stendöd. Hon försöker sig inte på några upplivningsförsök för hon inser att det är lönlöst och inte heller önskvärt att Svea återuppstår.

Om Sveas kvarlevor omhändertogs, eller om naturen fick göra sitt på plats, vet vi inte, men vi kan på goda grunder anta att Brynolf och Flötjohan var glada att de slapp att få henne som granne på kyrkogården.

Ja detta var en förfärlig historia som nu är till ända. Hemsk, men sedelärande: Girighet straffas obarmhärtigt och vi drar lärdomen att aldrig, aldrig lita på fruntimmer när det gäller fastighetsaffärer.

september 17, 2021 at 11:24 e m 1 kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

oktober 2022
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se