Posts filed under ‘Energi och miljö’

Bonde hemsöks av fru. Avsnitt 3

Vi hade idag för avsikt att kommentera de nya siffrorna över klimatförändringen som presenterats av ICCP, men vi väntar ett tag tills ytterligare några miljarder i ton Grönlandsis smält, detta som ett ytterligare kvitto på att läget är alarmerande.

Vi fortsätter i stället med avsnitt 3 av vår roman. Trycket från våra läsare är stort. Man upplever spänningen så olidlig att man blir handlingsförlamade och nervklena. ” Vi måste veta hur det går. Snälle Bosse Bloggare. Fortsätt berättelsen” .  Vi hörsammar deras vädjan.

Förra avsnittet slutade när Flötjohan  vigts till sista vilan och hans hustru Svea, deras granne Brynolf och några mannar ur Stövarklubben firade tilldragelsen med kyrkkaffe och andra drycker.

Stämningen blev alltmer uppsluppen och det var idel skratt och glada miner ända tills en ny person sällade sig till sällskapet. Det var en lite undersätsig man försedd med kamera , väst och bakvänd keps. Han utgav sig för att vara utsänd av någon organisation för att göra ett reportage om begravningen.  Nåja. Sällskapet var på gott humör så nykomlingen erbjöds sitta med vid bordet. Egendomligt nog tackade han nej till erbjudna drycker av allehanda slag. Istället koncentrerade han sig på fotograferingen och särskilt Svea var föremål för intensivt fotande och intresse.

Vi gör en lång och tråkig episod kort. Det visade sig att kameramannen var sjukt intresserad av Svea, och när han började ta skamgrepp på änkan och föreslår att hon skall ställa upp på ” Gang Bang” ansåg Brynolf och klubbmedlemmarna att det fick vara nog. Han åker ut med huvudet före , en åtgärd som visade sig vara förvånansvärt enkel trots att mannen vid en första anblick föreföll stor och stark Han var i själva verket klen och en aning degig. ” Vilken djävla idiot. Om man åtminstone varit full så att han hade haft det att skylla på.

Svea är fylld av tacksamhet över männens rådiga ingripande och särskilt Rudolf blir föremål för hennes beundran.

Församlingen upplöses så småningom men Brynolf ombeds av Svea att dröja kvar en stund. I detta skall vi av anständighetsskäl inte fördjupa oss vidare, utan bara konstatera att toaletten var osedvanligt rymligt.

Det går någon vecka sedan kommer Svea och hälsar på hos Brynolf.” Nu käre Brynolf har jag ordnat med alla formaliteter. Vi skall gifta oss nästa vecka , utan äktenskapsförord.  ” Va faen. Är du inte riktigt klok, kärringdjävel ? Hellre dör jag.” Nu är det så här förstår du lille Brynoldf. Hemma i mitt kassaskåp har jag lite vätska som jag kan överräcka till polisen och som visar att du utsatt mig för en sällsynt rå och brutal våldtäkt. En gärning som renderar åtminstone  ett dussin år på kåken” Golvet gungar under Brynolfs fötter. Tolv år i fängelse Brynolf lider av svårartad klaustrofobi  och blotta tanken på en låst celldörr gör att han kräks.” Herre min skapare. Helvete, Helvete Helvete” Det blev bröllop en vecka senare. Ingen storståtlig tillställning men alla papper är giltiga och förvandlat Brynolf till en livegen stackare.

Han håller sig mestadels hemifrån och  söker som ofta tröst i skogen.

Det är mitten av september och ganska gott drevväder så Brynolf tar stövaren med sig, och släpper i kanten mellan äldre skog och hygge. Det brukar sitta en svenskare under några ” margranar”. som han sparat undan hyggesrensningen Hunden markerar slag och ganska snart förkunnar ett illvrål att jösse lämnat legan och .är på benen. Brynolf slutar aldrig att förundras över den genuina, översvallande glädje som en drivande hund ger prov på när den har rätt vittring i näsan. Hunden har ett klangfullt dubbelskall och Brynolf sitter på en stubbe och njuter av musiken. Ganska snart kommer haren i pass men det smäller inget skott för Brynolf är rädd om sina svenskharar

Drevat går ganska tapptfritt och Brynolf sitter och tittar på omgivande terräng Ett par hundra meter bort ser han den höjdsträckning med berg i dagen där älgarna gärna tar sin daglega. Där växer tall, eller växte skall vi kanske säga. I anslutning till ståndplatsen har de gått hårt åt tallarna när man har maten inom bekvämt räckhåll. Brynolf är inte så dum att han har försökt hjälpplantera  för han inser att det är lönlöst. utan han har avsatt 1/4 ha till älgmat.  Längre fram ligger en våtmark på några ha. En högmosse med krokiga,  förkrympta martallar. Brynolf har alltid tilltalats av  den vildmarkspräglade naturtypen och han skulle aldrig homma på en så befängd tanke som att dika, även om det vore lagligt. Detta är dessbättre numera förbjudet och Brynolf försöker nu gottgöra tidigare generationers försyndelse genom ” Återvätning av tidigare dikad mossmark. Mossen gränsar till ett bergimpediment med gamla tallar som nog sett likadana ut under ett antal hundra år. Här spelar tjädern i tidiga vårmorgnar under mars, april.

Brynolf sitter och tänker tillbaka på alla fantastiska jakt och naturupplevelser han haft här i skogen. ” Nej aldrig i helvete att allt detta skall förstöras av en en sketen vindkraftspark. Blir detta verklighet så dör jag hellre”

Här lämnar vi Brynolf för i dag. Vi känner starkt medlidande för vi har en känsla av att det kommer att gå åt helvete med hans skogsmark.

augusti 16, 2021 at 3:07 f m 1 kommentar

Bortkastad möda

Det skymmer en måndag som aldrig varit speciellt ljus. Trevligt att man slipper att solen sticker i ögonen.. Trivsamt men samtidigt lite deppigt när man betänker att det snart vänder och vi går mot ljusare och jobbigare tider. Men än är livet behagligt mörkt och gott att leva. Det enda som stör är temperaturen. Det skall inte vara så här varmt i december. Det borde vara snö eller åtminstone regn, så att grundvattnet stiger. Men så här skall det vara nu för tiden, har vi lärt oss av klimatexperter på både lokal och nationell nivå.

Vi blir lite förundrade och bekymrade när vi hör talas om att Polen på sikt skall avveckla sin kolkraft. Samma sak med svensk stålindustri som skall reducera utsläppet av koldioxid med ny, men svindyr teknik. Pengar som enligt de fåtalig men oerhört kunniga klimatförändringsskeptikerna är kastade i sjön.

Allt detta spektakel hade kunnat undvikas om de ansvariga bra hade ringt ett enda, enkelt samtal till teknoologiske doktor Lars Bern. Då hade de fått reda på hur allt ligger till och mänskligheten hade besparats en massa oro och onödiga kostnader

december 7, 2020 at 4:13 e m 1 kommentar

Klimatförändringsförnekare Lars Spjärn. Del 3

Vi hade tänkt att dröja ytterligare med att presentera fortsättningen på berättelsen, men trycket blev för stort. Vi har översköljts med samtal och brev där man kräver att fortsättningen redovisas snarast. Spänningen blir olidligt påfrestande för läsare med lite bräckligt själsliv.

Apropå själsliv har vi av medicinskt sakkunniga avråtts från att publicera något som berör Lars Spjärns lokale lärjunge. Det skulle kunna få allvarliga konsekvenser enligt psykologisk expertis. Ett alternativ är att han drabbas av elakartad hybris efter att ha blivit uppmärksammad. En annan möjlighet är att vederbörande sjunker ner i djup depression när han inser att allmänheten nu vet vilken stolle han i grunden är.

Berättelsen har nu hunnit fram till år 2020. Sakta men säkert har klimatförändringarna börjat att göra sig påminda på ett obehagligt sätt. Vintern på våra breddgrader har uteblivit helt och skogshararna i sin vita vinterskrud sitter och exponerar sig mot barmarken och blir ett lätt offer för predatorer av skilda slag. Inte minst för duvhöken som enligt ornitologiska experter knappast finns längre. De som undertecknad ser ganska ofta måste alltså vara synvillor. Vi kan kanske leva utan skogsharar men livet blir betydligt fattigare. Skulle däremot klimatförändringen slå mot vildsvin, skarv och säl så skulle inte bara lantbrukare och fiskare bli glada.

Man ser många tecken på att väderlek och klimat är i olag. Stekheta, torra somrar är ett orosmoln som det inte faller någon nederbörd ur. En global medeltemperaturshöjning på 0,84 grader tillstår numera även de mest styvnackade förnekarna. Kanske inte låter så mycket men tillräckligt för att rubba balansen.

Nådens år 2020 är i stort sett hela skaran seriösa vetenskapsmän ense om att klimatet påverkas negativt av utsläpp av växthusgaser och ökad medeltemperatur. Mot denna överväldigande majoritet står ett litet antal förnekare som försöker göra sig hörda. Ibland lyckas de, men deras budskap fastnar dessbättre oftast i öron som sitter på de som inget begriper.

Jag har citerat en klimatförnekarstolle som menar på att CO2 är” livets gas”. En lokal oförmåga har häcklat mig för han tror inte jag vet att CO2 är en förutsättning för allt liv. Men för mycket CO2 på fel plats är ” dödens gas”. Det är detta som är bekymmersamt. Men det tycker inte Lars Spjärn och hans anhang. ” Det är fullständigt löjeväckande att oroa sig. Allt ordnar sig bara vi får brassa på med fossila bränslen så att samhällsmaskineriet går på högvarv.

2020 härjar en global pandemi och all världens länder försöker att begränsa skadeverkningarna genom olika försiktighetsåtgärder. Detta är väl bekant så vi skall inte fördjupa oss i detta utan bara påpeka att ett radikalt minskat flygande har gett renare och friskare luft på många ställen där man ”normalt” inte ser himmel och sol. Vi tycker nog att detta är bevis för att vår moderna livsstil går illa åt miljön.” Jo men man måste väl få flyga på semester till sol och värme” Det kan kanske vara trevligt för de som är hågade, men om valet står mellan frisk luft och rent vatten, eller semesterresor så väljer nog de flesta vid närmre eftertanke en god miljö.

Ja, dagsläget är bekant för de flesta så vi skall koncentrera oss på framtiden. Vi har tidigare redogjort för Lars Spjärns sorgliga ändalykt 2060 och berättat om hans barndom och uppväxt och nu redogjort för dagsläget. Nästa gång skall vi redogöra för läget 2040, så vi tar paus tills dess så att vi får en direktrapport.

Slutligen en glädjande nyhet. Forskare som befarar en mycket hög temperaturstegring har beräknat att det 2070 är så hett att man kan befara klimatflyktingar till ett antal om 3 miljarder människor. Men, kan man minska uppvärmningen något, så blir antalet flyktingar bara blygsamma 1 miljard. Det finns alltid små glädjeämnen här i livet.

Tack för nu och på återseende om 20 år.

maj 6, 2020 at 6:16 e m 3 kommentarer

Positiva tankar

Torsdag, men i dag blir det ingen ärtsoppa med varm punsch. Ärtsoppan var slut i butiken men det går att dricka punsch ändå, så dagen är inte tillspillogiven.

I dessa dagar gäller det att ta tillvara tillvarons små glädjeämnen, något som faller sig naturligt för oss på GK-bloggen. Trogna läsare har under åren noterat vår positiva och livsbejakande inställning till nästan allt. Även till vår nästa, med något eller några undantag. Nej. Gnäll och klagan har aldrig varit bloggens signum utan vi har sett det som vår uppgift att med varsam hand och fredligt sinnelag försöka rättat till det, och de, som vi uppfattar som fel och tveksamt/ tveksamma. Vi har i stort sett lyckats, men med något tragiskt, obotligt undantag. Ett gammalt talesätt lyder: ”Mot dumhet kämpar själva gudarna förgäves”.

I dessa dagar är det lätt att känna sig missmodig och lite låg. Det är kris, död och elände och detta är inget som får humöret att sprudla. Men, vi har sagt det tidigare. Det finns små glädjeämnen som vi kan ta till oss och som ger tillvaron lite guldkant. Några exempel i all enkelhet:

Myndigheterna har förbjudit besök på seniorboenden av olika slag. Tänk så skönt för alla anhöriga som slipper att gå omkring med dåligt samvete för att de inte hunnit, orkat eller velat besöka gamla skröpliga, närstående åldringar. En härlig lättnad i en dyster vardag.

Experterna profetior varierar och det är kanske naturligt. Coronapandemin är inget man är van vid, och att förutse händelseförlopp är kanske inte så lätt. Någon spådde att halva Sveriges befolkning skulle insjukna. Det låter lite illavarslande, men tänk så skönt att det inte gäller hela.

President D. Trump spådde härförleden att restriktionerna i USA snart skulle kunna lättas. Nu är det annat ljud i skällan. Nu förutspår han lång karantän. Vad skönt att det är just Trump som velar och svajar, och ingen som man behöver ta på allvar.

Italien och Spanien är hårt drabbade nationer, men även här hittar man små ljusglimtar. Vattnet i Venedig är för första gången på mycket länge klart och fint på grund av minskad gondoltrafik och Milanoborna kan glädja sig åt att Zlatan förmodligen snart flyttar från staden.

Luftkvalitén i många storstäder har genomgått en dramatisk förbättring bl.a. på grund av minskad trafik i luften och på landbacken. På platser där man tidigare knappt sett solen kan man nu glädja sig åt luft som nu går att andas. Sambandet mellan minskade utsläpp och förbättrad luftkvalitet är så solklar att endast begåvningshandikappade klimatförändringsförnekare finner det mödan värt att ifrågasätta. Tänk om det blir så att en i sig tragisk och förödande pandemi skall bli den ögonöppnare som får världens makthavare att vidta åtgärder som räddar vår planet.

Nog är det ett minimikrav att våra barn och barnbarn i en framtid skall kunna glädja sig åt ren, hälsosam luft att andas. Även om det sker till priset av inställ, eller i alla fall drastiskt minskat resande.

Ställ bilen. Bojkotta flyget. Ge faen i onödigt resande. Resor är vid närmre eftertanke ofta, just onödiga. Stanna hemma, framför allt om du bor i Gröna köpingen, för du kan aldrig få det bättre.

april 2, 2020 at 8:25 f m 8 kommentarer

Lördagsmorgon

Tidningsbuden gör en förtjänstfull insats. Redan i gryningen har man sin dagstidning, ”GK- Termometern” i lådan. I samma veva kommer Barometern –OT. Vi prenumererar även på denna för att få lite nyheter från angränsande socknar.

Lördagar är det lite extra högtidligt att bläddra i en rykande färsk papperstidning. Det skall vara papper. Inget digitalt tjafs. Det är inte värdigt en individ med krav på livskvalitet.

Lördags-”Barran” brukar innehålla en del roliga rubriker där men inte vet om det handlar om medvetet skoj eller misstag. Jag hade samlat på mig några tidningar med anmärkningsvärda formuleringar och nu när jag skulle leta fram dessa hade hustrun förpassat dem till återvinningen. Hon är förlåten, efter att hon serverat te och smörgås på sängen.

Dagens tidning innehöll inget sensationellt.   Björn Ulvaeus tycker att Greta Tunberg är en välsignelse, men om Greta tycker detsamma om Björn är oklart. Moderatledaren har varit i Hultsfred och tittat på barkborrar och i Mönsterås är det höstmarknad. Inte mycket att kommentera.

I gårdagens tidning däremot fanns en rubrik som satte igång fantasin: ” Mörkaste Småland växer igen.” Ja, detta är ett problem, och värre blir det nu när kreaturen av miljöskäl skall bli färre. Betande mular är en förutsättning för öppna landskap, men de stackars fä-kräken har så besvärande gasbildning att det spär på växthusgaserna. Uttrycket ”en fis i rymden” tolkar man kanske som något försumbart, men så är det kanske inte.

Efter en stund upptäcker vi att ”Mörkaste Småland” är en hårdrocksfestival i Hultsfreds- trakten som ökar i omfång.(festivalen, inte Hultsfred) Rubriksättaren har förmodligen skojat medvetet.

Vi missade att det igår var ”Kanelbullens dag”. Det går att leva med. Det är mycket som har en egen dag, bl.a. kanelbullen, men det finns annat som av rättviseskäl borde uppmärksammas. Vad sägs om: ”Låghalta symaskinsagenters dag”, ” Hallux valgus- dagen ” ” Dåliga ölsinnets dag” mm. Det finns hur mycket som helst ”att sätta tänderna i”, förutom kanelbullar.

I eftermiddag blir det jazz på Badholmen. Vi har beställt bord, och vi får se om maten den här gången kommer in innan konserten är slut.

Trevlig helg önskar vi våra hårt prövade följare.

 

 

oktober 5, 2019 at 11:58 f m Lämna en kommentar

Första April

Nej. Det blir inget s.k.” Aprilskämt” på GK-bloggen . Ni som följt oss genom åren vet att våra inlägg alltid är seriösa och bär sanningens prägel. Att hålla på och skoja och tramsa är inte riktigt vår grej.

Om det finns något Aprilskämt i dagens Barometern – OT vet vi inte. Det finns två kandidater.

Rubriken:” Mäns våld måste prioriteras” väckte inledningsvis bestörtning. Detta är väl redan i nuläget tillräckligt omfattande utan att det behöver, prioriteras, gynnas, lyftas fram etc. Vid noggrannare genomläsning visade det sig att man åsyftade mäns våld mot kvinnor. Detta bör bekämpas med kraft, liksom den omvända ordningen.

Nästa aprilskämtkandidat är ett uppslag om en ny bro till Öland, alternativt en tunnel. Detta måste vara ett skämt. Tunnel? Vilken vidunderlig utsikt över sundet erbjuder denna? Ett rör på havsbotten Ett dåligt skämt.

Nej: Låt den gamla bron förfalla, och när den rasat, startas färjetrafiken mellan Stora rör och Revsudden upp på nytt. Tänk så trevligt med en sjötur till och från jobbet på endera sidan. Man skulle också kunna ”Tura” om lämplig förfriskning erbjuds.

Allra bäst vore att stoppa pendlingen helt.   Den har negativ miljöpåverkan i form av utsläpp. Även insläpp från Öland till fastlandet kunde reduceras kraftigt, till glädje för alla.

april 1, 2019 at 6:43 f m 5 kommentarer

Troende och vetande

” Vem vet, inte du, vem vet , inte jag”…….. sjöng en gång Lisa Ekdal, fast vi vet inte varför. Lite speciell röst som skaver i hörselgången, ungefär som en Finnspets som står och skäller i hundgården dagarna i ända. Nåja. Smaken är olika.

Troende är nog mer förekommande än vetande. Nu menar vi inte den religiösa varianten. Den lämnar vi gärna därhän.

Det är många som uttalar sig tvärsäkert: ”Så är det”. Man kan inte veta allt vilket också gäller bloggredaktören hur konstigt det än låter. Men en del kunskap har vi, och om någon säger en sak som vi i kraft av vårt vetande i denna fråga finner märkligt, kan man fundera på hur det förhåller sig med annat som påstås, och som vi inte är så insatta i. Är också detta fel eller tveksamt?

Ett exempel: Vi har fått ögonen på en lite komisk och udda bloggare , Henrik Jönsson som i ett inlägg om ” Ekologisk odling påstår följande:” Ekologiskt odlad potatis kräver mer fossila bränslen vid ex. plogning.”   Plogning? Man plogar snö och plöjer jord men låt oss strunta i denna, lite genanta kunskapsbrist.

En potatisodlare plöjer jorden en gång. Mestadels på hösten, men också på våren under vissa omständigheter. Efter erforderlig bearbetning (harvning mm) odlar han antingen ekologiskt eller konventionellt. Det ena förbrukar inte mer diesel än det andra, i detta läge.

Men sett över tid så gör frånvaron av pesticider att ogräs måste bekämpas mekaniskt och man kanske behöver lägga jorden” i träda” en odlingssäsong. Detta kräver upprepad bearbetning(harvning) men man ”plogar” (plöjer) mig veterligen inte upprepade gånger . Nu kan man tycka att detta är en petitess. Javisst, men det väcker som sagt en misstanke om att annat som framförs, och som man inte har kunskap om, också är fake news.

Det är osannolikt att jag har fel beträffande plöjningen, men skulle så trots all vara fallet och detta kan ledas i bevis skall ni få sätta mig” i stocken” utanför kyrkan en söndagsförmiddag: Jag kommer inte att bli speciellt bespottad för Gudstjänstbesökarna är normalt ganska fåtaliga.

I morgon är det måndag. Härligt

mars 17, 2019 at 1:01 e m Lämna en kommentar

Vågat?

”Vind för våg” är ett uttryck som betyder ungefär ”utan tillsyn”. Det vill vi ändra på. Inte så att vi vill förbättra tillsynen utan vi vänder på begreppet till: ”Våg före vind”. Vad är nu detta? Jo i vår grannkommun Mönsterås har det blåst upp till debatt om ett antal höga vindkraftverk i trakten av Blomsterhåla. Närboende anser sig störda av monotont vinande ljud från rotorbladen och huruvida stålskeletten förskönar landskapet råder det delade meningar om. Ersättningsnivåerna för intrånget varierar, enligt tidningsartiklar mellan 100000:- och 17:50 /år beroende på avstånd och markägare- förhållande.

Alla vill ha el i sladden, till morgonkaffet, TV, dammsugare etc. Men ingen vill ha ett vindkraftverk inpå knuten. Ingen vill att våra vattendrag förstörs av ytterligare utbyggnad och en härdsmälta i ett närbeläget kärnkraftverk låter inte så kul. Värst av allt är kanske kol- och oljeeldade kraftverk som hotar klimakteriet.

Vi i Gröna Köpingen som begriper det mesta, måste erkänna att det är en sak som vi inte förstår: Varför har inte forskningen kommit längre när det gäller att utvinna energi ur de oändligt rullande vågorna. Det blåser frekvent och vågorna rullar i en sällan sinande ström mot stranden till ingen nytta, frånsett det sövande och rogivande monotona ljudet. Enformiga ljud som ex Lill-Babs och Carola ger ifrån sig, kan man bli trött och irriterad av, men inte av ljudet från vågsvall och rinnande vatten i en bäck eller å. Det är en lisa för själen.

Man påstår att det finns problem med vågkraften: Det storskaliga fisket kan komma att störas. Risk för oljeläckage och dålig verkningsgrad m.m. Det är inte så många år sedan man dömde ut vindkraften på grund av just låg verkningsgrad. Nu växer de upp som gigantiska svampar ur jorden. Fula och oftast på fel plats.

Vi skiter i att det finns problem med vågenergi. Forskare, Tekniker, ingenjörer m.fl. Ta tag i detta, och lös det NU! Det måste gå, och det gör inget om det går fort.

F.ö. Önskar vi våra läsare God Jul. Bäst blir nog julen för de som inte har något vindkraftverk inom syn eller hörhåll.

december 22, 2015 at 12:25 f m Lämna en kommentar

Blåsst

Det är i dagarna 10 år sedan Gudruns framfart. Detta illasinnade fruntimmer som blåste ner mängder av skog i södra Sverige. Allvarlige Alvar har flaggat för ett inlägg med anledning av jubileet. Han kommer vid senare tillfälle.
I dag är det inte blåst som härjar. Det är ”blåsst”. Lyssna på meteorologer och hallåor så får ni se, eller snarare höra: ”Nu blir det hård blåsst” Nåja, vi hänger inte upp oss på detta utan vi tycker att det är bra när det blåser lite lagom för då blir det fart på vindsnurrorna och strömmingen går till.
Nu senast var det ”Egon” som bråkade med hustak och hyggeskanter. Förödelsen blev begränsad och Gudrun står fortfarande i viss särklass.
Vi vill bringa en annan mansperson i åtanke. Erik Gustav Geijer. Vi tror oss veta att det var denne man som yttrade de bevingade orden ”Vad stort sker, sker tyst”.
Det har kommit till bloggens kännedom att vår grann- och vänort Mönsterås tillsammans med Högsby och Hultsfred, har inhandlat vindkraftverk i Sundsvallstrakten. Vi är minst sagt förbryllade. Dels över tystnaden kring projektet, dels över placeringen.
Alla vill ha ström i ledningarna, när man trycker på kaffebryggaren eller vill blåsa håret på morgonen, men det är inte många energisystem som faller på läppen. Kärnkraft är farligt. Vattenkraften har förstört våra älvar och vindkraftverk är fula. Gärna vindkraft men inte inom synhåll från den egna täppan. Här har Mönsterås kanske kommit på en elegant lösning. Oavsett hur höga vindmöllorna blir lär de inte synas från Sundsvall.
För att räta ut ett och annat frågetecken avlägger vi ett besök hos vår kommunal-lokale energiminister Medhvind Elström. ”Nå Medhvind, har du någon kommentar till den tystlåtna satsningen i Mönsterås”
”Detta projekt är fullständigt vind- och vattentätt. Harmlöst ur alla synvinklar och vindriktningar. Det blåser ganska kraftigt emellanåt på våra bredd- och längdgrader, och inte sällan så är den förhärskande vindriktningen från syd. Vi har ganska länge tyckt att det är slöseri att lokala naturtillgångar s.a.s. blåser bort till ingen nytta. Meteorologiska undersökningar har visat att vinden försvinner norrut. Genom att bygga vindkraftverk i Sundsvallstrakten fångas de bortblåsta vindarna upp och omsätts i el, samtidigt som invånarna i Mönsterås och också i GK slipper anblicken av förfulande vindkraftverk. Ej heller störs havsörnar, nattskärror, fladdermöss eller sommarstugeägare. Inte här i alla fall, och hur de har det i Sundsvall skiter vi i. Detta är en synnerligen elegant lösning som inspirerat oss här i el-ledningen i GK att göra en liknande satsning. Ja faktiskt ändå smartare. Vi bygger ett antal vindkraftverk någon mil söder om Sundsvall. På så sätt kramar vi den mesta musten ur vinden innan den når Mönsteråsarnas vindsnurror. Lite fult kanske men var och en ser i första hand till sitt.
Vi tackar Mönsterås för tipset samtidigt som vi uttrycker en viss oro för att Kommunen hamnat i dåligt sällskap, i och med den gemensamma kommunala satsningen på vindkraftsidan. Vi hoppas att Mönsteråsarna inte blir blåsta.”
Detta var stora och goda nyheter. Vi tackar Medhvind för informationen och ser fram mot en satsning som förefaller osedvanligt begåvad.

januari 30, 2015 at 9:01 e m Lämna en kommentar

Kraftigt intrång

De blå ringarna under ögonen börjar sakta blekna bort. Vi har inte varit i slagsmål. Färgförändringen beror på sömnbrist. Denna i sin tur är orsakad av att ett gäng Greenpeace-aktivister, lyckades ta sig in på Kärnkraftverket i Oskarshamn, utan bekymmer. De orsakade ingen större skada, frånsett kostsam driftstörning och en mängd poliser som slapp göra något annat. Hade det varit ett gäng terrorister som tagit sig in lika lätt och elegant, med lite granater i ryggsäckarna, hade utfallet blivit ett annat. Det är detta som hållit och sömnlösa.

Hugos pojke försäkrade att det aldrig var någon fara, och det får vi väl tro på. Hans far var en rekorderlig karl, en egenskap som vi hoppas gått i arv. Likväl känns det lite läskigt.

Man kanske kan tycka att det går att strunta i vad som händer i Oskarshamn med omnejd, men det är ju så att ett storskaligt haveri även skulle drabba oss i vår lilla Gröna idyll. Vi hoppas att det reder sig. Vi ser inte O:ettan som något större hot eftersom den aldrig är i drift. Det är kanske värre med O:2 och O:3, som snurrar något varv, då och då.

Hur ser det ut på kraftsidan här i GK? Fungerar de tre turbinerna vid Fastbränsle-verket tillfredsställande? Finns det någon risk för sabotage med allmän ödeläggelse som följd?

Vi har inte besökt verket sedan hösten 2012 så det kan vara dags för ett nytt samtal med säkerhetsansvarige, ingenjör Helmer Skälmer.

”Nå Helmer. Hur ser det ut vad beträffar säkerheten här på Värmeverket?” ”Jo tack, det fungerar utmärkt. Vi har haft en del problem med vår äldsta turbin, F:1 men både tvåan och trean fungerar utmärkt. Säkerheten är tillfredställande nu när vi höjt får-nätet runt anläggningen. Vid något tillfälle har nidingar försökt ta sig in i F-ettan men vi lyckades stoppa tilltaget innan de kom till skott. Det är en extrem miljöorganisation, ”Gröna Khmererna”, som försöker att ställa till oreda i driften. Vi vet inte varför. Här bedrivs en grön, miljövänlig energiproduktion eftersom vi till största delen eldar med ”Grot” (grenar och toppar, från skogsavverkning). På senare tid har vi börjat bränna en mindre mängd hushållsavfall. Det kanske är detta som stör miljöextremisterna. Men, som sagt. Vi försöker hålla dem borta, för vi vill inte ha fler ”sopor” på anläggningen, skämtar Helmer Skälmer.

Vi tackar för oss och vänder hemåt. Detta lät lugnande och betryggande.

Under reträtten noterar vi att den aggressiva vakt-katten inte syns till längre. Han kanske har ersatts av elektroniska vakande ögon.

mars 30, 2014 at 9:16 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

september 2021
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se