Posts filed under ‘Hem och hushåll’

Novemberdis

Mörkret har lägrat sig efter en måndag med behaglig väderlek. Landskapet har vilat i ett vackert dis och temperaturen har trots allt varit uthärdlig. Ett par kvällar tidigare i veckan har en trivsam dimma lägrat sig i kvällningen. Vackert och praktisk. Den döljer lite skavanker i trädgården , småsaker som hustrun inte hunnit med att åtgärda. I dessa tider då det finns maskiner till nästan allt för hemmets skötsel är det inte mer än rätt att kvinnan också ansvarar för den närmaste utomhusmiljön. Det är en rättvisefråga. Mannen har ansvar för råvaruanskaffningen i form av jakt och fiske. Älgarna skjuter inte sig själva och nät och hommor skall vittjas i jakt på gädda och abborre. En riskabel hantering där drunkningsdöden lurar i vassen.

Bloggen har en tid fokuserat på presidenter och dilettanter, en ganska olustig hantering. Mot idioti kämpar man förgäves så vi skall fortsättningsvis koncentrera oss på kultur och bildning istället. Här finns mycket att förbättra så bloggen skall försöka dra sitt strå till stacken.

Man behöver bara slå på televisionsapparaten en kväll för att inse att dagens kulturella utbud är uselt, och att det i första hand vänder sig till de som har ganska tomt i stallet. Hur länge skall tittarna behöva plågas av ”Bonde söker fru?” Förnedrings-TV av värsta sort. Vi har tjatat om detta under många år men inget har hjälpt. I veckan låg vi i TV soffan och bläddrade mellan kanalerna. I Jakt på något sevärt råkade jag komma åt TV4. Där visades ”Bonde söker fru” Hustrun ligger och läser men när hon uppmärksammar vad som är på gång skriker hon rakt ut: STÄNG AV FÖR HELVETE. STÄNG AV !!!!!!. Jag har ända sedan mitten av 70-talet tilltrott min hustru gott omdöme, och det ser ut att hålla i.

Det finns mer som kan diskuteras. Inför ”Så mycket bättre” har man lite blandade känslor. Senast vi såg flaxade en speedad Benjamin Wahlgren omkring som vore han stungen av ett stort antal jordgetingar .Detta var nog en dålig liknelse för hade han haft dessa insekter innanför byxorna hade han nog inte sett så onaturligt glad ut. Glada människor är bra men det finns en gräns. Tommy Körberg och Plura sitter och ser besvärade ut. Kanske skäms de övar att behöva delta i detta spektakel. Plura verkar sova ibland, och det gör han rätt i. En sovande Plura är oerhört mycket mer sevärd än en sjukligt flamsande Benjamin.

Nu sitter kanske någon och tänker:” Nu gnäller han igen den förbannade Bloggaren. Gör något bättre själv.” Ja det är precis vad som är på gång. Vi står på god fot med Hannes Planet, vd för lokala TV kanalen :” GK- visionen” Bloggen har ett antal goda programförslag som vi skall förmedla till Hannes P.

Ett underhållningsprogram skall i första hand vara, just det, underhållande. Men kan man dessutom väva in lite samhällsnytta och bildning så är väl det alldeles utmärkt. Vi är inte främmande för att haka på befintliga programidéer, men genom lite modifiering gör vi dessa intressantare och mer samhällstillvända. På TV4 går en programserie”: Hela Sverige bakar” ”Den iden tänker vi plagiera. Vi slår ett slag för sexuella minoriteter och flörtar lite med HBTQ. Serien skall heta:” Hela Sveriges bakar” och leds av vår egen Tina Nordflams. I likhet med originalet skall våra hemmabögare baka kakor, men nu på sexuellt tema: Finska pinnar, bagetter, långfranska, hålkaka. Även hallongrottor kommer att godkännas även om de ligger lite vid sidan av målgruppens intressesfär.

Ja mycket är på gång, och kanske sitter ni kära läsare på något intressant. Hör av er till bloggen så skall vi skicka era förslag vidare till Hannes på GK- visionen.

Trevlig måndagskväll!

november 16, 2020 at 6:59 e m Lämna en kommentar

Gillis Svullbuks matblogg

Fredagskväll, och vad kan då passa bättre än ett experttips från vår gourmé, gourmand och gastritexpert, Gillis Svullbuk beträffande lite helg- mat med hög mysfaktor.

”Kolbulle”. Blotta ordet får det att vattnas i munnen hos dem som kommit kontakt med denna gudagåva. I forna tider var det den rätt som fick kolare, skogshuggare och flottare att överleva i en bister och slitsam vardag. Under en avverkningssäsong i timmerkojan eller långa milvakter blev dieten kanske lite enahanda vilket kunde resultera i vitaminbrist och tandlossning. Men vad gjorde det. En Karla-karl skall väl tåla lite vitaminbrist och till en vällagad kolbulle behövs det inga tänder. Utseendet kunde man strunta i där man satt i milröken och ”väntade på en kvinna från färdvägar vida” som Dan Andersson skaldade. Hon kom aldrig så kolaren redde sig bra utan tänder.

Nu har alla kvinnors gunstling, och alla äkta mäns främsta hatobjekt, Ernst Kirschsteiger, trampat i klaveret helt monstruöst genom att presentera ett recept på Kolbulle som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Man kan till sin fasa läsa att han rekommenderar mjölk och ägg som ingredienser. Det är fruktansvärt att benämna denna anrättning, ”Kolbulle”. Kalla den ”Ernst Pannkaka” eller vad faen som helst, men kolbulle är det inte.

Den äkta delikatessen tillreds enligt följande: Fett fläsk, gärna s.k. ”Amerikanskt” läggs i en gjutjärnspanna tillsammans med en försvarlig klick ister. Pannan anbringas på öppen eld, (björkved) och fläsket steks knaprigt. En blandning av vatten (60%) mjöl (40% ) och en tesked salt hälls över fläsket. Man behöver inte vänta tills att elden falnat till glöd som vid grillning. Nej, fullt flås, för det är en fördel om lågorna till viss del tillåts svepa in över anrättningen. När kolbullen fått en aptitlig gyllenbrun färg vänds den och andra sidan får samma behandling.

Här står vi nu med en rätt som söker sin like. Servera med rårörda lingon och skölj ner med en kall lager, eller mjölk om det är barn med i sällskapet.( Håll helst barnen hemma).

Titta inte på Ernst program. De är ett hot mot folkhälsan. Han kan hålla på att göra luffarslöjd av gamla bestick, rosor av klementinskal, eller tova vantar. Men han skall ge faen i matlagning. Det begriper han sig inte på.

Jag har idogt varnat för utländska modenycker på matbordet. Undermåliga rätter som medborgarna luras tro är nya, goda, och nyttiga. Inget är bra bara för att det är nytt och lite exotiskt. Nåja. Vi kan uthärda detta, men när man ger sig på gammal hederlig husmanskost och förvanskar recepten till oigenkännlighet blir jag gediget förbannad.

Jag, och likasinnade i GK, skall starta en Husmanskostakademi som, om nödvändigt, med vapen skall försvara vår stolta mattradition under mottot:” Man ur huse, för husmanskosten” Kombinationen Mat- Försvar har gammal tradition i bygden. Vi minns med saknad när Lottakåren serverade kroppkakor vid höstmarknaden. Om Lottakåren finns kvar vet vi inte i skrivande stund, men kroppkakor, nästan lika goda som mina egna, finns att köpa på Öland. Fantastiska, trots ursprunget ”

Vi tackar Gillis för detta. Han verkar onekligen engagerad och en aning förbannad. Men ilskan går nog över efter intag av en vällagad kolbulle. Man blir god och glad av bra mat.

Trevlig fredagskväll!

januari 10, 2020 at 5:02 e m Lämna en kommentar

Gillis Svullbuks matblogg: Julefrid

Så var då julhelgen överstånden och det är nu som den rätta julefriden infinner sig. Allt stök är, just det, överstökat och alla inblandade kan luta sig bakåt och slappna av. Och bäst av allt. Klapparna är utdelade, men kylskåpet dignar fortfarande av läckerheter som inte har gått åt. Bloggred. är i den behagliga positionen att hustrun, och en del andra kring julbordet, äter en del grön. Detta innebär att när de andra tar för sig av rödkål, kruskål brysselkål mm kan jag koncentrera mig på skinka, dopp i grytan, pressylta, rullsylta, rökt ål, Janssons frestelse mm. som dessutom räcker längre när konkurrensen om dessa läckerheter är reducerad på grund de övrigas vegetariska felsteg.

I år hade jag osedvanlig tur. Det visade sig att årets skinka hade en ovanligt rik och trevlig marmorering av insprängt fett. Otroligt saftig och smakrik. Den var så fettsprängd att jag nästan fick monopol på skinkkonsumtionen eftersom de andra upplevde den som oaptitligt. Stackars satar som inte har vett att njuta av genuina delikatesser.

Har man haft förstånd nog att laga till en stor skinka, så räcker den förvånansvärt länge och blir pålägg på läckra mackor långt fram i januari. En skinkmacka med grov senap och en öl är festmat vid alla tillfällen.

Min, Gillis Svullbuks, uppgift på Bloggen är att komma med goda råd när det gäller matlagningens ädla konst. I dag blir det, apropå smörgås, ett litet enkelt men genialt tips: Det är bekant för de flesta att en smörgås som man av någon anledning tappar på golvet alltid hamnar med smöret nedåt. Retfullt, men i grunden helt onödigt. Gör så här: Bred smöret på andra sidan istället.   Se där ett tips som bara en manlig matexpert kan klura ut.

Vill minnas att jag tidigare lovat presentera recept på en delikatess från fågelriket: Kramsfågel. Eftersom det bara är Björktrast som är lovlig av de arter som ryms under beteckningen, skall vi ut och skjuta några dylika så att ni får en live- sändning från jakt, tillredning och konsumtion. Björktrast kallas också Snöskata, men är lika god för det.

Lördagskväll, och den firar vi med en av de tidigare omnämnda skinksmörgåsarna. En kall lager och en” ”Piratens Besk ”till gör anrättningen fulländad.

Trevlig helg.

december 28, 2019 at 5:05 e m Lämna en kommentar

Skymning

Det är nu mörkt efter en dag med snö och sol. För att inte riskera att huden blir brun och rynkig har vi hållit oss inomhus idag. Snö som förstärker solens skadliga strålar vill vi med hänsyn till hälsan undvika.

Det lackar mot jul, även om den dessbättre fortfarande är lite avlägsen. Det är mycket som skall hinnas med. Klappar skall inhandlas. Julgranen skall synas ut och med lite tur finns den kvar när det är dags för avverkning. Detta sker, som traditionen kräver, först dagen innan julafton.

Framför allt skall grisen avlivas under anständiga och fridsamma former. Har man nu tagit ihjäl en julgris så skall hela liket nyttjas. Inget skall gå till spillo, så vi skall be vår matexpert Gillis Svullbuk att redogöra för hur ett traditionsenligt tillvaratagande skall gå till. Ni kära läsare kan se fram emot delikata recept på ex. Lungmos, grisfötter, rullsylta, njure, bräss, grissvans och andra godsaker. Ni skall även få en lektion beträffande tillredning av fjälster som sedan skall stoppas med ingredienser till smarrig fläskkorv, eller isterband. Detta hör julen till, och att bara köpa utvalda, färdigstyckade delar som ex. skinka mm. är fusk, ovärdigt ett civiliserat hushåll.

Vi skall vänta ett tag innan vi uppsöker Gillis, för enligt rykte är han just nu tvärförbannad efter att han läst att Ernst Kirschsteiger förvanskat ett recept på Kolbulle. Han skall få lugna ner sig så han kan förklara varför han är så upprörd.

Nu skall vi ut i mörkret och njuta av lite köld och friskhet. Ha det! Gärna bra

december 1, 2019 at 4:48 e m 1 kommentar

Valmanifestet: Arbetsfördelning i hemmet

Det kan kanske tyckas att det är lite tidigt att börja presentera valmanifesten redan nu. 2022 ligger en bit fram i tiden men vi tror att det är av värde för väljarna att redan nu bli bekanta med de viktigaste punkterna i Q:s manifest. Det mesta är sådant som vi lanserat tidigare men som fortfarande har högsta prioritet.

Vid sidan av vårt krav på återinförd sträckjakt på Morkulla har också frågan om arbetsfördelningen i hemmet extra tyngd.

Egen härd är guld värd.” Så lyder ett gammalt talesätt, och låt oss analysera detta. Att ha ett eget hem är naturligtvis trivsamt, och beroende på skicket representerar bostaden ett högre eller lägre värde även rent ekonomiskt.

Eftersom det oftast är mannen i en familj som möjliggjort husköp, i kraft av bättre jobb med högre lön, så kanske man kan tycka att denne skall ha störst inflytande över drift och skötsel. Detta är inte alldeles givet. Feministiska strömningar hävdar att kvinnan är åsidosatt och för att vederlägga denna villfarelse är det rättvist och bra att kvinnan får ta störst ansvar i hemmet.

Sinnebilden för familjelycka är för de flesta en husmor som med varlig och öm hand ordnar med matlagning, städning, tvättbestyr och andra föga betungande sysslor, allt medan husbonden sliter och trälar med jakt och fiske för att skaffa mat att ställa frampå bordet. Livet är inte alltid rättvist, men vi män klagar inte, trots att det ibland är svinkallt på älgpasset och gäddorna inte hugger.

Vi skulle förvisso klara hemmets skötsel lika bra, eller bättre, men att skicka ut kvinnorna i skogen på jakt är en dålig strategi. Mest framgångsrik med bössan är den som kan sitta, eller stå på pass, stilla, länge och tyst. Här faller kvinnorna bort. Nej. Var och en till sitt. Låt oss behålla en gammal fungerande ordning, och vi skall undvika att falla i jämställdhetsfällor som inte för något gott med sig.

Rösta på Q. Vi värnar gamla sunda, hederliga sedvänjor. Vårt valspråk i denna fråga: ”Hustrun i hemmet. Mannen i skogen och på krogen”.

april 9, 2019 at 6:06 f m Lämna en kommentar

Valmanifestet: KOPPAR OCH ÖRON

Med risk att bli tjatig måste vi än en gång påtala vilken succé de nya punkterna i valmanifestet blivit. Efter vårt inlägg om DJUP TALLRIK har vi än en gång dränkts i en brevskörd som lovordar vårt engagemang beträffande hushållsnära problem. Betänk också att man erfarenhetsmässigt kan räkna med att Postnord slarvat bort ca 25 % av försändelserna. Vilken respons.

Vi väljer ut ett brev ur Postnord-leveransen från sign. Patrik Arkat, som exempel på den tacksamhet som medborgarna i GK förnimmer. ”Bästa GK- bloggen. Att matlagningskonst på högsta nivå är en maskulin angelägenhet är känt sedan länge, men att också lyfta fram och belysa förbättringar som gynnar den del av befolkningen som är lämpligast för arbete med lite enklare hushållsnära tjänster ser jag som en ett fantastiskt exempel på omsorg om feminina intressen och ett gott exempel på jämlikhetssträvande.

Tack Patrik för dina kloka synpunkter

I dag skall vi beröra problemet med att inta varm dryck. Främst kaffe, men vi ägnar också lite omsorg om te- drickandet, och i allvarligare fall, varm choklad

En kaffekopp skall naturligtvis ha ett ÖRA att hålla i, men inte något litet fjuttigt som man tappar greppet om. Nej det skall vara så stort att det rymmer ett normalbegåvat arbetarfinger. Detta möjliggör ett säkert och spillningsfritt intag.

Men muggar och koppar utan öron då? Här handlar det om näst intill åtalbar hantering. Min äkta hälft köper i juletid senap på Apoteket. God senap i en keramik- mugg, men utan något att hålla in. Fungerar alldeles utmärkt till Skånsk grovkornig senap, som är så god att den tar slut. Vad gör hustrun då? Jo hon diskar omsorgsfullt, ställer muggen i ett skåp och senare kommer fanskapet fram på bordet, full med varmt kaffe. (muggen). Vad blir resultatet? Jo, tredje gradens brännskada i handflatan. ”Ja men vänta då ett tag”. Resultat? Muggen går att hålla i, men då är å andra sidan kaffet kallt. ”Varför serverar du kaffe i dessa förbannade tingestar” ” De är snygga” Här förstår alla och envar vilka problem vi män har att brottas med i vardagen.

Något som också kommer att förbjudas vid Q: s maktövertagande är koppar, muggar och glas med minimal understödsyta. Koppar som är så rangliga att de välter av draget från ett öppet fönster. Här kan man iaktta ett intressant exempel på särbehandling: Bästa väninnan välter, tack vare glasets idiotiska utformning, ett glas rödvin på den vita duken. ”Men kära du, det gör absolut inget. Det går bort i tvätten”. Husets herre gör samma sak med ett glas dyr Whiskey.” Fy fan vad du är drullig. Nu är duken förstörd. Du får köpa en ny”.             Jämlikhet mellan könen?

Q:s motto lyder: HÅLL ÖGONEN PÅ ÖRAT

mars 13, 2019 at 5:26 e m Lämna en kommentar

Hemkunskap

Sistliden söndag fröjdades vi åt ”Internationella kvinnodagen. Vi gläder oss åt att det heter Internationella kvinnodagen, för i vår omvärld finns det kvinnor som har det rent bedrövligt. Därom råder ingen tvekan. Våra svenska kvinnor har det nog överlag ganska drägligt. Ja en och annan har det nästan oförskämt bra. Bloggen kan ge exempel. Likväl gnälls det en del över att hemmets göromål inte fördelas lika. 

Vi avvaktar med spänning införandet av ”Internationella Mans-dagen”, detta för att bringa lite rättvisa mellan könen, men det är väl risk att några militanta feminister förvanskar det hela till ”Internationelle Mens- dagen”, och då står vi stackars maskuliner där, snuvade på nytt.

Vi lovade i ett tidigare inlägg att återkomma med tips och råhur man kan göra, ett i och för sig föga betungande hemarbete, ännu lättsammare. De kvinnor som normalt, och naturligt, har hand om verksamheten i hemmet arbetar ofta helt i onödan. Bloggen skall komma med tips om hur verksamheten rationaliseras, utan att vi för den skull propsar på att ta överVi skall ge kvinnorna verktygen” som det brukar heta.

Vi börjar med det som kräver långtgående insatser för att rätta till historiska misstag, men som kan undvikas i framtidenVitmålade hem.

Vitt. Det har en tid rått en trend där allt skall vara vitt. Vitt, vitt, vitt. Vita väggar, vita golv, vita möbler. Det fanns en tid då allt skulle vara trärent. Furupanel, furugolv, avlutade möbler etc. Personer med kunskap om möbelhistoria har gråtit sig rödögda över alla kulturhistoriskt intressanta möbler som miste sin originalmålning med hjälp av kaustiksoda och slipmaskiner. Nu har de fått gråta igen. Värdefulla möblemang har målats vita. Vitt, vitt, vitt.  Man börjar nu se en ände på detta vansinne men mycket har gått förlorat.

Vad har detta med rationellt hemarbete att göra? Jo men det är väl uppenbart. Smuts syns väldigt väl på en vit yta. En liten fläck på ett vitt golv, skulle ingen notera på ett brunt trägolv. Symbolen för den ultimata enfalden, vita mattor, vill jag bara inte prata om. Det frestar på cirkulationen och ger hjärtflimmer och öronsus.

Dammsugare.

Vad är det för en idiot som har uppfunnit denna? Ja, metoden som sådan är OK, men designen. Man drar en liten tjutande manick efter sig. Ett litet helvete som är stört omöjligt att smidigt dra över en tröskel. Ett hårt plasthölje slår emot väggarna och ger märken, framför allt på vita väggar. Denna typ av dammsugare skall naturligtvis ha högre frigång och luftpumpade mjuka däck som sväljer ojämnheter i form av trösklar, mattkanter etc., och en mjuk” stötfångare”     ”Visst,men vi har löst problemet genom centraldammsugare?. Jaså? I stället för en liten manick så får man släpa runt en lång otymplig slang. Är det bättre?

Vi har inte prova självgående, automatiska dammsugare, men idén verkar tilltalande, varför vi återkommer med utvärdering.

Den slutgiltiga lösningen är naturligtvis hydrauliska vägg-socklar. Denna idé har jag tuggat om i decennier, minst, och blivit idiotförklarad. För detta också. Nrycktas det om att detta är på gång. Min hustru som tittar på program med gladaoch även arga snickare berättar att man nyligen visat hur man nu lanserat en enklare variant av denna geniala idéDet är i så fall på tiden, men ingen kan ta ifrån Bloggen att vi var först med idén. Hustrun kan intyga. Redan för tjugo år sedan var en vanlig kommentarDu är ju inte klok. Det kommer aldrig att fungera.”

Det är klart att det skulle fungera. Innanför de hydrauliskt manövrerade golvsocklar sitter det en helvetiskt stark sug som drar med sig damm, skor, gamla smörgåsar, leksaker och katten om man nu har en sådan. Ja, det gäller naturligtvis att blocka bort det man är rädd om. Men resten ryker med. Damm smuts och katten. Lätt och elegant. Den arbetsinsats som krävs, förutom bortplockandet, är två knapptryckningar, On/Off. Det kanske inte blir så billigt, men har man råd att installera en jacuzzi eller annat lände, så borde pengarna räcka även till detta, som inte kan betraktas som lika hälsovådligt.

VattenkastningMan smyger in i ett litet låsbart rum, i angeläget ärende. I samma stund som man reglar dörren hör man den obligatoriska frågan: ”Du fäller väl upp ringen”. Man blir förbannad varje gång, men å andra sidan kan jag förstå kära hustrunfrustration om man inte gjorde det. Lösningen är enkel. Två handfat. Ett för handhygien, och ett för manlig urinering. Lagom höjd, och man kan uträtta sitt ärende även klädd i ljusa byxor utan att behöva känna oro för resultatetMen det finns inte plats för två handfat” Vi har lösningen också på detta. Egentligen ännu elegantare. På ordinarie toastol monteras ett böjligt rör, fäst nere vid kröken, med en tratt i andra änden med storlek allt efter behov. Tratten bringas i position, förrättningen utförs, och röret/tratten viks tillbaka i sitt utgångsläge. Inget kladd. Inget spill, inte skrymmande.

Jag betackar mig för den infantila frågan: ”Varför sitter du inte och pinkar?” Sitter?? Detta är fruntimmersfasoner, ovärdigt en man som har kvar ett uns av stolthet och respekt för gamla manliga, hederliga traditioner. Jag vill i all enkelhet påminna om att byxor, avsedda för manligt bruk, är förseddamed gylf. Finns den där bara som prydnad? Sitta? Vidrigt!

Tvätt-hantering. Nästa rationalisering kanske vi har påtalat tidigareVi struntar i det, och tar en repris.

Hustrun har tvättat. Ett som hon tycker betungande moment som består i att lämpa in lite smutsiga kläder i en lucka varefter man trycker på en knapp för att sedan återgå till ”Lantliv” ”Hus och hem” eller i sämsta fall en bok av Camilla Täckfärg. När maskinen gjort sitt skall tvätten torka. Vi tar den kvinnliga metoden först: Den rena tvätten läggs i en låg korg som bärs ut och ställs på marken vid torklinan. En lina som är full av klädknäppen. Kvinnan böjer sig, mer eller mindre mödosamt, beroende på fysik, varefter hon med ex. en skjorta i handen först skall flytta på befintliga klädnypor, hänga skjortan på plats och återplacera nyporna. Det är så orationellt och obegåvat att jag blir trött bara jag tänker på det.

Hur gör en normalbegåvad man? Jo, han tar en lämplig korg med bekväma handtag och går, men inte så långt. Han går till en vagn med hjul, en vagn så hög att tvättkorgen kommer i bekväm höjd. Var finns klädnyporna? Naturligtvis i en korg på vagnen eller i en liten tygpåse på magenLätt och elegant tar han plagg efter plagg, placerar på lagom avstånd och sedan fixeras dessa med klädknäppen från korgen/påsen. Man kan notera ett solklart mervärde. Nyporna hänger inte ute och blir ankomna av väder och vind.

Jag utmanar vem som hest, på stående fot, på en ”tvätt hängarduell. Vi avvaktar till den riktiga våren med lite torkväder. På TV har man ett kockprogram som slutar med ”sås- duell” Här är det min motståndare som kommer att ”såsa”. Detta kan bara sluta på ett sätt. Jag kan t.o.m. sträcka mig så långt att jag kan utföra mina moment med förbundna ögon, och ändå gåjag segrande ur duellen. Med marginal.

Potatisskalare.

Det finns elektriska potatisskalare som jag inte dömer ut. De fungerar bra på relativt färsk potatis, och försvarar sin plats om det handlar om att skala mycket vid samma tillfälle. Handlar det bara om några få potatisar vinner man ingen tidför disk av maskinen är lite krävande. Ett alternativ är den ”Morbergska” modellen med högtryckstvätt, men då krävs det färskpotatis och att tvätten står framme, lätt tillgänglig. Annars handlar det om att skala för hand.

Titta vilken tjusig potatisskalare jag hittade i affären”. Hustrun visar glädjestrålande upp en egendomlig tingest i plast. Formgiven av någon som aldrig sett en potatis, inte ens på bild. Ja visst, den kanske var lite tjusig, men fullständigt oduglig att skala med.

Det finns bara en modell som är funktionell. Det är den billiga varianten med metallskaft och dubbla skär som gör att du kan dra fram och tillbaka med samma effekt åt båda håll. Speciellt lämpade för ex. morötter men också överlägsen för potatis. Ett tips i all enkelhet. När ni handlar potatis så köp inte färdigpaketerad. Gå till lösviktslådan och välj de största. Står det någon liten surmulen dam och väntar på sin tur och sarkastiskt frågar: ”Vem skall ha alla de små?” svarar du: ”Hade du rappat på kärringdjävel hade du varit först och kunde gjort lika dant”. Varför vill jag ha stora potatisar? Jo det underlättar rationell handskalningEtt tips: Stå inte och skär er i fingrarna. Skala en ”kortsida” först. Stick där in en gaffeleller ännu hellre en träpinne så kan ni sedan kvickt som tusan hyvla av resten utan att fingrarna är i vägen, och blodvite undviks. Men detta hade ni säkert redan kommit på själva.

Även här kommer jag med en utmaning. Kan någon visa upp en bättre handskalare så bekostar jag resan till Bloggens bostad och bjuder på förtäring. Vi kan tillsammans skala potatis och laga till en Jansson”, som vi sköljer ner med kall pilsner och en Piratens besk”. Ja kanske två.

Skohorn. Nästa självupplevda idioti har kanske inte så mycket med hushållsarbete att göra, men utgör ett irritationsmoment. Det kanske inte existerar på annat håll, men hemma hos bloggen orsakar det bekymmer. Att ta på sig skorna har inte blivit enklare med åren. Det krävs ett skohorn av lång modell. Vi har ett sådant, men jag hittar det aldrig. Varför inte det? Jodet är helvitt och försvinner för ögat mot vit bakgrunden i form av vita väggar, möbler, mattor mm. Häng det på sin plats. Det hjälper inte. Det försvinner ändå.  Nu tror ni förstås att ni hittat på en lösning: ”Skaffa ett blått, svart ellergrönt skohorn, som syns mot allt vitt. Javisst. Det har jag gjort, men de plockas bort lika fort som de inhandlas. ”De är inte snygga.” Hustrun har så många goda sidor i övrigt att skilsmässa inte varit aktuell. I ett hem med mindre tolerant husfader hade det troligtvis varit ett alternativ. De är inte snygga”. Man ryser.

Tacka tusan för att kvinnorna vill ha hjälp i hemmet när de till största delen arbetar i onödan. Det finns hur mycket som helst, som en man med sinne för praktiska, fungerande, lösningar kan peka på, men det tar vi en annan gång. Tanken på skohornet har gjort mig uppbragt till den grad att det krävs lite frisk luft. Jag går en sväng för att kyla ner själslivet. Bara jag hittar skohornet, så jag får på mig skorna.

mars 10, 2015 at 11:45 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

november 2020
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se