Posts filed under ‘Hemma- Hos reportage’

Glädjespridare: Positive Pelle

Förra veckan hade vi nöjet att presentera en av länets och kanske landets mest nöjde och positivaste medborgare: ”Belåtne Bert”. Presentationen har rönt stor uppmärksamhet och vi får skrivelser från personer som känner sig lite skamsna över att de ibland tänkt negativa tankar och inte kan uppvisa en så positiv grundsyn som Bert. Bert har på kort tid blivit ett föredöme, ja faktiskt något av idol.

Vi fortsätter på den inslagna vägen och presenterar idag  en annan glädjespridare och positivist  i grannskapet: ”Positive Pelle”. Vi har inte träffat denne man tidigare utan bara hört talas om honom på bygden. Vi beslutar oss för att söka upp vederbörande och anträder en sockengränskorsande resa, österut. Vi har inte annonserat vårt besök utan tänker överraska, till som vi hoppas ömsesidig glädje. Vi anländer till Pelles adress och stannar utanför dörren:

Det strömmar musik ut genom dörrens brevinkast. En alldeles fruktansvärd låt.” Vildandens sång” med Thory Bernards. Vi knackar på men får ingen respons, så vi stiger in oinbjudna.

På en soffa ligger Pelle och gråter hejdlöst. ” Hur är det fatt Pelle? Jag förstår att du gråter när du hör den här vidriga smörjan från 50-talet”

”Det är inte det. Jag är så innerligt trött och slut i själslivet. Jag har gått in i väggen. Jag är urless på att alltid vara glad och positiv. Alla förväntar sig att man alltid skall och flina och flamsa som Gustav Mandelman. Nej, jag vill ha en riktig depression och vara skitförbannad. Nu känner jag mig bara trött och utarbetad. Nja, något arbete har jag ju inte. Jag har sökt hundratals jobb och beskrivit vilka goda egenskaper jag har. ”Positiv, förändringsbenägen person som hela tiden söker utmaningar och ser framåt. Ser inga hinder och tittar aldrig bakåt.” Inte fan har det hjälpt. Kanske är presumtiva arbetsgivare trötta på alla floskler som de får ta del av i 99% av alla ansökningar.

Nej jag vill bli en riktig surkart. Förbannad på allt och alla. Någon att räkna med. Någon som inger respekt. Ingen lallande fåne som flinar hela tiden och håller med om allt. Jag vill se arg och respektingivande ut, ungefär som en bankdirektör eller en VD för ett börsnoterat bolag. Strama anletsdrag som utstrålar sarkasm, och missnöje med mindervärdiga underställda. Jag vill ägna mig åt förnedrande mobbning av medmänniskor som har det sämre ställt. Jag vill håna alla djävlar som inte har råd med en ståndsmässig Mercedes eller BMW, utan åker kring i rostiga gamla V70. Jag vill förakta alla stackars satar som inte dricker Champagne på måndagar utan slafsar i sig lättöl till stekt falukorv.”

Nu har ”Vildandens sång” klingat ut och Pelle matar istället in en ny skiva i CD-spelaren: ”Svag” med Viktor Lexell. Det verkar som om Pelle finner nöje i att plåga sig själv med så urusel musik som möjligt. Kanske är det för att döva sin ångest över egen oduglighet: ”Det finns de som är sämre än vad jag är”. (inte sämre än mej)

Vi lämnar Pelle med en gnagande oro. Tänk om det är så illa att även Belåtne Bert vantrivs med sin positiva roll och egentligen vill vara någon helt annan. En ultranegativ typ som är på kant med allt och alla. Någon som tror att alla är ute efter honom för att djävlas och göra honom illa. Helt enkelt en negativ stackare med paranoida drag. Vi hoppas innerligt att så inte är fallet utan vi ser fram mot nya möten med denne genuine solstråle:

Vi avslutar med att spela ”Vildandens sång” och ”Svag” så ni förstår hur plågad Pelle kände sig.


maj 16, 2021 at 7:12 f m 3 kommentarer

Hus- och mardrömmar

Tisdag, i går var det således måndag ,då vi hade tänkt att skriva några rader. Vi ville först se programmet” Grand design Sverige”, så det drog ut på tiden. Därför tar vi det nu istället.

Först lite om gårdagens Barometern som sent om sider kommer i vår händer. Ett helt uppslag domineras av en artikel om Olle Jönsson , sångare i bandet ” ”Thorleifs” .Olle säger att han saknar sin publik. Så kan det nog vara men om publiken saknar Olle ges det ingen information om. Tyvärr antar våra dagstidningar mer och mer skepnaden av kvällspresskvaller och trams och nu när tidningen inte längre kommer till dörren kan det vara dags att säga upp prenumerationen. Vi får fortsättningsvis hålla till godo med vår egen ”GK- enahanda”

Hur var det då med byggprogrammet?. Jovars En trevlig 26-årig snickare förverkligade sin dröm om ett eget hus ute i den Sörmländska skogen Han byggde det mesta själv och till skillnad från andra TV-snickare var han yrkesskicklig. Men han gjorde det lite svårt för sig och slutresultatet kan man ha synpunkter på. För att inte behöva avverka träd intill huskroppen anlitade han helikopterhjälp till dyra penningar för att sätta byggelementen på plats. Det visade sig att en husdel hade fel mått och att med en svindyr helikopter i luften tvingas justera var naturligtvis en mardröm för snickarens ganska slimmade budget Om vi såg rätt hade kringstående tallar mått bra av en måttlig gallring så att de kvarvarande träden kunnat växa till i ålder och visdom. Nu såg man mest späda tallar av massavedadimension. Men det är hans sak och beslut. Rent byggnadstekniskt kan vi inte låta bli att undra över avsaknaden av takutsprång. Far inte panelen på sikt illa av all väta som obehindrat kan rinna längs med fasaden? Panelen var dessbättre stående och skapelsen pryddes av ett sadeltak. Bättre än platt, trots avsaknaden av takfot. Som sagt: Ynglingen var trevlig och duktig så vi önskar honom lycka till med färdigställandet av hans drömhus.

I dag var vi inte överdrivet kritiska , men det tar v igen nästa gång under rubriken:” Gnälliga Gubbar”

december 1, 2020 at 12:30 e m Lämna en kommentar

Måndagstankar

I dag skall vi starta upp vår nya giv och presentera lite smått och gott från den privata sfären. Inträngande reportage som speglar hur tillvaron ter sig för en Bloggredaktör i övre medelåldern.

Måndag ! Härligt! Min väldresserade och flinka hustru kommer vid 6-tiden med en kopp te och en rykande färsk tidning på sängen. De som inte har tillgång till en riktig papperstidning vet inte vad livskvalitet innebär. Tänk så enastående smidigt att genom ett enda ögonkast på en sida på samma gång kunna bli upplyst om allt från våldtäkter, vikande orderingång, cykloner till annonser om där någon vill köpa att gevär 6.5x 55. ”Pris enligt överenskommelse”. Är man inte överens så blir det väl knappast någon affär.

När tidningen är läst hör jag hur ytterdörren öppnas, en bil startar och min väna hustru beger sig till arbetet för att skrapa ihop till livets nödtorft. Den egna pensionen medger ingen extravagans,och det vill man ju ha.

Vad gör man nu? Ett alternativ är att gå ut i naturen och njuta av de sista resterna av årets fågelsång. Kanske får man se ett rådjurskid som räven inte hunnit med. En fälthare som försöker göra sig osynlig i fjolårsgräset. Det finns många lockande alternativ. Ett har alla gemensamt: Jag kan göra precis vad faen jag vill. Inga krav, inga pekpinnar om ditt och datt som borde göras. Total valfrihet. Det blir lite värre när hustrun kommer hem igen men det fördunklar inte morgonstundens lycka. Jag kan till och med vända mig på andra sidan och somna igen om jag är hågad. Det är man ibland, särskilt på måndagar.

Nu har jag läst igen om det hittills skrivna. Vad faen är det här för skit? Vem innerst in i glödhetaste kan vara intresserar av hur jag har det hemmavid? Förmodligen ingen, eller i alla fall ytterst få. Nej detta duger inte. Vi lägger ner och återgår till att analysera och belysa det som timat i omvärlden. Det är bättre att vi håller ett öga klimat, coronor och intelligensbefriade presidenter.

Vi har sagt att vi inte skall skriva mer om klimatet. Det drar bara till sig tjatiga kommentarer från en okunnig omvärld. Men lite om väderleken kan väl vara okay. Det har varit ovanligt blåsigt en tid. Inte i dag, men tidigare har kvalitén på flaggan satts på prov.

Tidigare i veckan utsattes svenska folket för en gigantisk blåsning. Chefsåklagare Krister Peterson lovade för något halvår sedan att lösningen av Palmemordet skulle presenteras i början av juni. Alla hade nog väntat sig ett mordvapen eller ett upphittat skriftligt erkännande. Icke ett skit. Bara gammal skåpmat som på intet vis kan anses som en lösning. Att utpeka en avliden som gärningsman på så vaga grunder borde rendera straff. ”Han betedde sig konstigt på mordplatsen”. Om alla som ser lite udda och konstiga ut skulle misstänkas blir det gott om presumtiva gärningsmän. Man brukar säga: Gör om, gör rätt. Inte i detta fall. Krister Peterson skall inte göra mer, men kanske synas närmare i sömmarna. Skandiamannens efterlevande borde agera.

Snart skall vi börja presentera vår roman:” Monsteras i helg och töcken” skriven av en skånsk författare från Österlen. När man nämner Österlen blir somliga lite betänksamma. Varför? Jo TV4 har ett antal år envisats med att visa upp en ständigt flinande man, Gustav Mandelman från Djupadal på Österlen. Varför är det ingen som vet. Nu har det blivit etter värre. Måndagar härjar en florist i rutan:” Karl Fredrik från Österlen.” Jag har sett ett avsnitt och konstaterat att det nog är första gången som ett reklaminslag kommit som ett kvalitetshöjande, efterlängtat avbrott.

Trevlig måndagskväll. Utan ” Fluff-fluff”

juni 15, 2020 at 3:05 e m 1 kommentar

Cendré-Bellas jul

Så var då julhelgen i stort sett över. Bloggen har tidigare gjort besök hos Grin-Olle och Blondin – Balle För att hålla en rimlig könsfördelning tycker vi att det i dag är Cendré- Bellas tur att berätta lite om sin inte alltid så glamourösa vardag. Nåja det är ju fortfarande helg så det blir kanske ett lite festligt reportage. Vi hittar Bella och hennes Rutger i husvagnen som de har permanent uppställd vid Gröngölens strand.

Rutger sitter framför TV i sin favorit- campingstol i mjukisbyxor och nätbrynja. En burk ”Norrlands guld” försvinner nästan i hans väldiga näve och han har redan konsumerat en försvarlig ranson, verkar det. ”Det är bara en djävla massa skit på TV nu för tiden. Bara en massa snack om Jesus och så visar man en idiot från Djupadal i Skåne som bara flinar hela tiden. Förresten: Vad är du för en djävla knickedick” spörjer Rutger lite bryskt” Ser du inte att det är Bosse Bloggare” flikar Cendré- Bella in. ”Han är nog här för att göra ett reportage. Då kommer vi med på bloggen och blir omtalade och berömda”. ”Jaså Har du nå’t brännvin med dig Bloggarmurvel”. Eftersom jag har kännedom om Rutgers hobby och fritidssysselsättning har jag en knatting” Kosken” i rockfickan. Denna överräcks till husvagnsägaren.” Vad är det för en djävla förkrympt juniorbutelj. Då har jag inte råd att bjuda” Rutger halsar. Halva buteljen försvinner ner i en girig strupe.” Du är kanske inte så dum ändå Bloggardjävel”. Åter sätts flaskan till munnen och buteljen ät tömd. En knatting på någon minuter biter även på ett vodkaproffs och ganska så snart har Rutger somnat in så att Bella och jag får en pratstund på tu man hand.

”Hur är det Bella, du ser lite missbelåten ut?” ” Jo jag skäms lite för Rutger. Han är lite burdus och klumpig när han fått sprit i sig, och så tycker jag inte om när han talar illa om Mandelmans gård. Det är, näst efter Bonde söker fru och Farmen, det bästa på TV:s alla kanaler. Tänk att vara gift med en sån man. En lite gullig mjukis som vet hur man handskas med både kvinnor, smågrisar och får. Jag drömmer ibland att jag och Gustav ligger nedsjunkna i en stor ullhög från de nyklippta fåren och han säger att jag är vacker:” Min älskade lilla nyponros. Ha ha ha ha hi hi ha”. Gustav är så charmig, naturlig och varm”

Men jag är djävligt besviken på Ullared. Jag, Nilla och Bettan skulle ha åkt dit i helgen men då har man stängt. De måste väl ha öppet i jul så att man kan handla. Sedan är ju resan dit så mysig. Vi brukar dela på en flaska Chardonnay på vägen. Vi har åkt så många gånger att bilen nästan hittar vägen själv. Bettan har koll, och hon hade räknat ut att vi varit där 87 gånger. Tänk va mycket pengar vi sparat på dessa resor.

Annars har vi det inte så fett. Rutgers pension räcker bara till hans behov och jag får snåla så att vi överlever när det går dåligt på Bingo-Lotto och Drive in-Bingon. Rutger är sjukpensionär för dålig rygg men ibland får han påhugg med dikesrensning hos någon bonde. Han gräver mest om nätterna. Sammantaget så reder vi oss. Vi har till livets nödtorft och ibland lite till. När vi har en slant extra byter Rutger upp sig från ”Koksen” till” Absolut” och jag kan köpa” Svensk Damtidning”. Annars läser Jag läser mest hos frissan, men nu har jag inte varit där på ett par år så jag känner mig lite svulten på litteratur och kultur.

Här vaknar Rutger. ”Är du kvar än din förbannade ordvrängare. Packa dig iväg annars skall du få plytet ommöblerat.”   Vi finner det klokt att retirera.

Så här i slutet av helgen brukar man önska ”God fortsättning”. Det är inte så mycket kvar som kan få en fortsättning. Men skit detsamma : God fortsättning kära läsare

december 26, 2019 at 10:28 f m Lämna en kommentar

Blondin- Balle

Så här, dagen innan julafton, vill vi skänka en tanke till de som lever lite på samhällets skuggsida. Vi vill i dag berätta om ett hembesök hos en lite säregen mansperson, boende i utkanten av en grannsocken. En del läsare kanske minns Blondin- Balle, men för er andra kommen en liten kort presentation.

Balle är s.k. hemmason som bor med sin mor på ett småbruk, bestående av några kvickrotsinfekterade tegar inne i den småländska mörka skogen. Balle försörjer sig på vad jorden ger och till viss del på skogsbruk. Han avverkar och säljer en del av det egna skogsinnehavet och så utför han lego-skotning hos grannarna. Eller gjorde. Skotaren, en gammal ”Rottne- Blondin”, är trasig och står hos bysmeden OP och väntar på reparation. Där har den nu stått i 2 år så Balle börjar bli lite berättigat otålig.

Nu har ni fått lite bakgrund och en förklaring till Balles smeknamn. Ja vi skall kanske också förklara varför han kallas Balle. I prästbetyget står det Bengt-Allan. Vi hälsade på Balle dagarna innan jul.

När vi närmar oss hemmanet möts vi av intensivt motorvrål. Det är Balle som sitter i ett kärr och ”burnar” så att gyttjan sprutar, inspirerad till detta efter besök på årets Traktorracet i Oskarshamns- trakten.   Balle har lånat” Olle på skogens” Ferguson-35” och han gasar och slirar i motoriserad extas. Traktorn kränger i dyn samtidigt som Balle skriker: ”Här ser ni Surhålskungen”. Så har han lärt sig på Traktorracen att det skall gå till.

Plötsligt tystnar både Balle och traktorn. Fergusonmotorn har gett upp av den omilda behandlingen. ”Helvete”, tänker Balle. Vad skall Olle säga? Nu får nog jag betala reparationen och OP får en ny hyresgäst några år framåt. Helvete. Hur skall jag ha råd? Vi har det inte så fett. Jo morsan är så fet att hon ligger stadigt när sotaren och brevbäraren är på besök, och då brukar vi få en slant extra till hushållskassan. För några veckor sedan var en hantverkare och hälsade på. Sen kunde mossan resa in till byn och handla. Men pengarna räckte inte till julmat sedan hon köpt en massa kullörta lampor som hon hängt runt hela huset. Hon blev inspirad under ett besök i grannsoknen där hon såg ett hus med så mycket lampor att de orsakade epilediska anfall hos åskskådarna.( I huset bodde en gång en man som var så tokig att han flytade till Skåne.)

Det är väldigt fint (inte Skåne, huset) men jag är fortfarande förbanat hungrig. Jag tror att jag skall åka till” Olle på Skogen” och be om lite mat. Ibland städar Olle av magasinsgolvet, och på de agnar, spillsäd och råttskit som han sopar ihop kokar han gröt som faktiskt är ganska god. Allt går att äta bara man inte vet vad det innehåller. Jag vet, men jag skiter i’ at när jag är hungrig. Olle är snäl för ibland får jag en bit kött från någon älg som han tjuvskjuttit på vår skog.

Approppå älg. För en tid sedan tog jag mopeden in till byn för att handla bensin. Man har inte så mycket olja, bensin och dissel längre i petroleumbutiken, men en helvetes massa korv och annat onyttigt käk. Man gjorde reklam för något som kallades” Edvard Bloms älgkorv”. Jag har ätit mycket älg så jag vet hur det skall smaka. Inte faen smakade korven älg. Det var bara en massa krydor. Det kunde lika gärna varit trafikdödad grävling. Nej, då är Olles gröt bättre. Jag hopas att jag får gröt av mossan oxså på julafton. Hon brukar lägga i en mandel .

Nu skall jag åka förbi grannens hus, en halvmil bort. Deras doter har flytat hem efter många år som missionär i utlandet. Jag vet inte var, men jag tror att det var Danmark eller Afrika. Hon lär va reliös och ungmö, så hon kan säkert va sugen på lite manfolks. Jag skall göra några häftiga bred- kräng med moppen så hon blir importerad. Sen kanske det blir dags för ”missionären”

Ha’at   Balle

 

Ja, ni förstår själva hur det är fatt. Balle har nog inte alla ”bössorna i vapenskåpet” men han har en rustik, lantlig charm som det är omöjligt att tycka illa om. Balle väcker moderskänslor även hos råbarkade patriarker. Vi kommer att ta kontakt med honom vid flera tillfällen. Det finns nog utsocknes läsare som känner viss samhörighet.

Bloggen önskar inte god jul än. Det tar vi i morgon. Dagen innan födelsedagen.

 

december 23, 2019 at 9:49 f m Lämna en kommentar

Besök hos ”Grin-Olle”

Så här i Juletider blir man lite vek i sinnet. Tankarna går inte sällan till de som kanske inte höll sig framme i främsta ledet när välfärden delades ut. Särskilt illa far man vid tanken på alla barn som inte har det så roligt och som oftast får vänta på julklappar som aldrig kommer.

Men det finns också vuxna som kan vara värda en tanke, och kanske också lite omtanke. Läsarna har tidigare stiftat bekantskap med lite udda existenser i civilisationens utkanter, d.v.s. utsocknes. Vi tänker ex. på Blondin-Balle, Cendré- Bella, Isabella Rövenglip och inte minst Grin-Olle, som vid vårt senaste besök visade upp en helt annan lynnesstämning än den som tidigare varit hans signum. Detta var glädjande så vi gjorde ett nytt besök för att utröna om det nya, goda humöret är permanent.

Bloggen knackar på, och möts av radda svordomar från andra sidan dörren: Vad är du för en förbannad djävla sosse-djävel och kommunist- faen som står där och bankar. Är du inte klok din satans centerpartistiska moderatjävel”. Nu känner vi igen Grin- Olle. ”Jo det är GK- bloggen som hälsar på för att se hur du har det så här i jultider”.” Far åt helvete!” ”Ja men då har vi ju kommit rätt. Får vi komma in en stund”. Dörren öppnas: ”Kom in så skall du få dej en så djävla smäll så att du nere i helvetet förenas med dina gamla idoler Hedlund, Fälldin, Branting, Olin och några till.” Olle låter lite hotfull men jag förlitar mig på det gamla ordspråket:” Tomma tunnor skramlar mest.

”Du får sitta på en pall i hallen så att du inte skitar ner, bonndjävel”. ”Du verkar lite negativ Olle. Hur är det fatt?” ”Jo jag blir så helvetes förbannad när jag tänker på alla klimataktivistligister som tjatar om att det håller på att gå åt helvete. Och så lyssnar man på någon liten sketen skolunge som skolkat för att sitta med ett plakat på gatan och bli kall om röven. Hade fanstyget gått i skolan istället hade hon lärt sig att 99 % inte är 100. Om nu 99 % av alla forskare tror att det håller på att gå åt helvete med klimatet så behöver ju inte det betyda att det är sant, eftersom det är den resterande procenten som har hand om förståndet”.

Här retirerar vi. Inledningsvis påtalade vi orättvisor gällande fördelning av välfärden. Det är uppenbart att det förekommit en viss snedfördelning även vid Vår Skapares utdelning av förståndsgåvor.

Nästa gång gör vi ett besök hemma hos Blondin-Balle. Skall bli trevligt. Han är mer social och har en större portion folkvett än Grin-Olle.

december 19, 2019 at 7:22 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juni 2021
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se