Posts filed under ‘Jakt och viltvård’

I väntans tider

Efter en morgon med lite trevlig frost skiner solen från en molnfri himmel. Så här års kan man tycka att solsken är trevligt för man riskerar inga hudförändringar. Solen är inte så skarp och man har heltäckande klädsel vid utevistelse om man har förståndet i behåll.

I morgon är det älgjakt och även om det skulle vara lite småkallt så slipper jägarna att frysa. Det finns ingen anledning att sitta och passa på älgar som inte finns så deltagarna kommer ganska snart att samlas i värmen kring elden för korvgrillning och jaktprat.

I dessa tider är det viktigt att privata markägare ,som bestämmer över sin egen mark, tar sitt ansvar och håller igen med skottlossningen. Ett uppehåll på några år skulle få älgstammen att repa sig och till viss del balansera upp den av skogsbolagen påbjudna avskjutningen: ” Fyller ni inte licenserna så blir ni uppsagda som jaktarrendatorer”

En fundering i alla enkelhet. Varför ser man en hel del tall i 40-50 årsåldern? Med den älgtäthet som fanns i slutet av förra seklet borde allt varit uppätet. Observationsrekordet är en flock om 26 älgar vid ett och samma tillfälle på en rapsåker i Böletrakten ,i mitten av 80-talet.

Nej nu släpper vi detta. Bloggen jagar inte i nämnvärd omfattning längre, framför allt inte älg. Jakt är inte jakt längre, utan skogen är en tummelplats för diverse osmakliga tekniska innovationer. Jag ryser vid tanken på ex. hundpejl. Ett djävulens påfund.

Trevlig söndag . Ut i naturen och se om ni hittat några älgar att titta på. Ni kommer nog att misslyckas

oktober 11, 2020 at 9:21 f m Lämna en kommentar

Skall syndarna vakna för sent?

Det är ganska länge sedan Alvar Alvarsson ( Allvarlig Alvar) fick komma till tals på bloggen. Vi söker upp Alvar i hans bostad. Vi hittar honom vid köksbordet där han sitter och lackar lite Älgspillning för att” konservera” och spara lortarna till eftervärlden.

”Vad gör du Alvar? Skall du samla älgskit på burk och sälja till Tyskarna”? ”Inte alls . Jag vill bara lackförsegla några så att mina efterkommande kan få se hur lite älgbajs såg ut” .” Varför det ?” ” Varför? Det begriper du väl. Vi har i dagsläget ingen jaktbar älgstam och skogliga aktörer vill fortfarande halvera älgstammen. Hur halverar man något som inte finns ? Det förr så gedigna skogsmannaförståndet har tunnats ut i samma utsträckning som älgstammen. Hur kan dessa enfaldiga vandaler få hålla på? Om några år har vi bara några Älgparker kvar där barnfamiljer kan åka runt på safari mot avgift få se hur en älg ser ut.

I alla skogsbolag har i stort sett alla skogliga tjänstemännen samma åsikt. Jag träffar fortfarande, en i och för sig trevlig skogstjänsteman. som med en dåres envishet hävdar att älgen skall utrotas. Mannen jobbar på ett företag som börjar på S och slutar på A.

Jag var med på en skoglig sammankomst för många år sedan där Skogsmannaklubben var på exkursion för att titta på gammal lövskog med häckande Vitryggig hackspett. Beståndet hade föreslagits som reservat men markägaren var inte så sugen. Under förflyttning mellan två bestånd yttrar en skogsinspektor lite tyst, men trots allt så så högt att alla skulle höra: ”Skjut den där djävla fågeln så är problemet löst. ”

Nu vill man att älgen skall gå samma väg. Att barkborren orsakat skador på granskog för 7.4 miljarder betvivlar vi inte. Här har ofta skogsägarna bäddat för skadorna genom att plantera gran på för torr mark. Torkan 2018 är det ingen som kan lastas för, men vidsträckta granmonokulturer på fel ståndort har förvärrat skadorna i ansenlig omfattning.

Men att älgbetningen på Tall skulle orsaka årliga skador för 7,2 miljarder köper jag inte. Att ett betat toppskott orsakar stamkrök, dubbeltopp eller sprötkvist är ställt utom allt tvivel men man kan på goda grunder tro att de flesta av de skadade stammarna faller ut under gallringsfasen och det blir tillräckligts med bra huvudstammar kvar till slutavverkningen. Räknar man med stora tillväxtnedsättningar efter betning av sidoskott? I min ungdom fick jag i ”Vadims Gröna” lära mig att lågt sittande grenar inte bidrog till tillväxten utan tvärt om betraktades som” tärande”. Samma skrift berättade att man i samband med kvalitetsdanande stamkvistning i tallungskog kunde reducera den gröna kronan med 20% utan tillväxtförluster.

Det stam kvistas inte så mycket numera .Tyvärr. Man har inte tid med finlir och dokumentation. Det viktigaste är att det går fort, oavsett vad det gäller.

Det finns plant- och ungskog av tall som är allvarligt skadad. Ingen tvekan om det. Särskilt i norra Sverige där problemet med vandringsälgar är svårlöst, men om helikopterjakt är lösningen förefaller tveksamt, och oetiskt.

Under resor i södra Sverige brukar jag hålla koll på omgivningen. Hustrun kör och jag tittar på skogen. Man ser inte allt men siktdjupet är oftast så pass bra att man skulle se förödande härjningar om de fanns. Älgen är inte så buskablyg och betar nog också intill vägarna om där finns lockande föda. Hur ofta ser man svårt skadade eller spolierade tallbestånd. ? Inte speciellt ofta. Däremot ser man många välartade planteringar och ungskogar.

Jag skall avsluta med en berättelse från hemmaplan. I mitten av 50-talet planterade min käre far ett par hektar, med tall. Metoden var” spett och fylljord” så plantorna tog sig nära nog hundraprocentigt. När beståndet var ca 2 m, slog sig en vinter ko med dubbelkalv ner i omgivningen. En kall vinterdag kommer min pappa hem , lika nedbruten som ungskogen : ”Tallplanteringen är totalspolierad Allt är förstört” Min far satte upp ”fägelskrämmor” . Ett par avlagda rockar stoppades upp med hö så att de skulle föreställa några elaka människor. Avsikten var att älgarna skulle skrämmas och överge planteringen. Det enda som hände var att älgarna åt upp hö- stoppningen.

Hur ser det ut i dag? Efter ett antal varsamma gallringar står här nu ett alldeles förtjusande tallbestånd och väntar på slutavverkning. Ingen kan se att detta varit ” totalspolierat”

Tiden läker , om inte alla sår, så de flesta. Även i tallskogen.

Jag har under många år efterlyst lagstiftning beträffande ståndortsanpassning: Förbud mot granplantering på svaga marker. Nu viskas det om att det äntligen kan vara något på gång. Vi får se. Sent skall syndarna vakna

oktober 6, 2020 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Allvarlige Alvar : Viltvanvård och skogsmissbruk

Vi lämnar coronan för ett tag och söker på nytt upp Alvar för att förhöra oss om hälsoläget. Denna gång möts vi inte av hosta och nysningar utan av svordomar som hans bastanta ytterdörr bara hjälpligt lyckas dämpa. ”Hur är det fatt Alvar? Är du missbelåten” Missbelåten? Jag är heligt förbannad. Hur kan så många dumskallar samlas inom samma bransch? Eller snarare branscher” Vad tänker du på nu?” ” Jo det skall du bli varse. Sätt dig här i soffan, ta en kopp kaffe så ska du sen få en utläggning så lång att du hinner både påtår och tretår.

Det har väl knappast undgått dig att debattens vågor går höga beträffande älgskador, skogsbruk och därtill hörande problematik. Svenskarnas egen skog, förvaltad av  ”Sveaskog” anses av högre befattningshavare vara så illa skadad av älgbetning att den årliga kostnaden belöper sig på 7,3 miljarder kronor. 7,3 miljarder!! Om någon ansvarig inom Sveaskog, mot förmodan, läser detta skulle vi vara ytterst tacksamma för en detaljerad redovisning över hur denna summa kommit till. Kom bara inte dragande med kostnader som hänförs till det faktum att skogsägare tillåtits att plantera gran på torra och svaga boniteter. Detta är inte älgarnas fel, det är lagstiftarnas. ” Frihet under ansvar” är ett mantra som jag hört till leda. Som en protest mot idiotisk lagstiftning låter jag numera bli att plantera och röja. Det blir nog skog ändå men kanske lite glesare och produktionen läggs på många, klena stammar på grund av utebliven röjning. Återinför röjningsplikten. Vore jag tvungen skulle jag röja. Utebliven röjning orsakar med stor säkerhet långt,långt större skada och kostnad, än älgbetningen.

Som ett led i älgbekämpningen ville Sveaskog, på lokaler där vandringsälgar uppehåller sig, skyddsjaga ett större antal älgar, från helikopter. Ansökan beviljades men Sveaskog har dessbättre valt att avstå. De begriper väl trots allt att ett gediget vanrykte kan bli besvärande på sikt.

Det kanske allra största klavertrampet står Sveaskogs skogsvårdschef Mikael Lundberg för. I ett debattinlägg beskyller han de som motsätter sig en kraftig minskning av älgstammen för att vara motståndare till en övergång från fossila bränsle till förnyelsebar energi. Detta är ju fullständigt barockt. Vad menar karln? Skulle älgens betning av tall vara så förödande att övergången till förnyelsebar energi skulle äventyras. Påståendet är inte bara barockt utan det sprider också ett löjets skimmer över budbäraren, och urholkar ett redan sargat förtroende för Sveaskog.

I dagarna har vi ett ganska gott flöde av energived till värmeverken. Massiva angrepp av Granbarkborre har orsakat betydande volymer skadat virke som i värsta fall bara duger till att elda upp. Orsaken till de stora angreppen är till största delen torkan de två senaste åren men effekten hade kunnat minskas med andra skötsel- strategier. De för produktionsmaffian så helige vidsträckta monokulturerna av gran har nu visat sig vara en tveksam strategi. Ofta storm- och brandkänsliga och ett smörgåsbord för” kusarna”. Varför tar vi inte efter” Vår Herres” metod vid beståndsanläggning: Trädslagsblandning med ett hyggligt stort lövinslag. Det finns seriös forskning som påvisar att granbarkborren inte gillar lukten av björk, och så brinner inte lövskog lika lätt.

Apropå stormkänsligt drar jag mig till minnes att man efter stormen Gudrun ville skylla de förödande skadorna på utebliven dikesrensning. Redan för 15 år sedan kunde man få sig ett gott skratt. Naturligtvis kunde man här och var se grunda rotsystem som en följd av högt vattenstånd. Detta underlättade stormfällning men att ta detta som en intäkt för ny- dikning som man på en del håll propagerade för var kanske inte så begåvat. De rester av vatten och våtmark som vi har kvar i naturen skall vi vara rädda om. Vi får hoppas att lagstiftningen beträffande ny-dikning inte ändras till det sämre. För övrigt blåste det ner en massa skog även på bergknallar och torra marker. De bestånd som blåste ner på grund av högt vattenstånd representerade nog inte så hög procentsats. Men .Vi får hoppas att vi inte får en Gudrun till. Det får vi nog tyvärr, i klimatförändringens fotspår. Hoppas det dröjer några år så att man slipper vara med.

Det finns ytterligare en bransch där man börjar undra om det inte också härjar en mental pandemi. Det pågår en översyn beträffande jakttider där en del inblandade parter agerar och resonerar som förväntat, men där också Svenska Jägarförbundet verkar drabbat av mental kollaps: Man vill ha vårjakt på råbock i hela landet och februarijakt på samma art. Är rådjuret skadedjur som bör bekämpas? I mina trakter har stammen minskat påtagligt och att lägga ytterligare tryck på bockarna är inte så begåvat:” Jo men man behöver väl inte jaga om man inte vill”. Naturligtvis inte. Men de finns de som vill, i stor utsträckning, om möjligheten finns. I dessa tider då vildsvinen kan, och bör jagas, i stort sett året runt får nog de skjutglada sitt lystmäte utan vårjakt på Bock.

Vidare vill man på nytt tillåta jakt på ekorre. Det har ingen betydelse för ekorrpopulationen men är ett utmärkt sätt att få allmänheten avogt inställd till jakt. Att sätta ett skott i lilla ” Nickenacke” orsakar inge ovationer. Ett tanklöst och dumt förslag. Samma sak med bågjakt. Viltet dör säkert kvickt och lätt för ett bra skott på kort håll, men ” Robin Hood- övningar” är inget som stärker jägarnas anseende i allmänhetens ögon.

Föreslagen skyddsjakt på sångsvan och trana är ett delikat problem. Dessa arter orsakar bitvis stora skada för lantbrukarna så skyddsjakt är nog ur den aspekten befogad. Men då bör nog jakten ske ytterst diskret, om möjligt. En jägare, som med ett stadigt grepp om den långa halsen kommer och släpar på en trana eller sångsvan inom synhåll för avarter av ”Djurvännerna” får nog räkna med hot och trakasserier

Värst av allt är kanske att Jägarförbundet inte med kraft motsatt sig förslaget om förkortad jakttid på Kråka och skata Detta är arter som i stor utsträckning orsakar förluster i form av ägg och ungar hos ex. hönsfågel och änder. Småfågel inte att förglömma. En kull harungar får ögonen uthackade varefter kråkan efter visst arbete till slut får livet ur dem. Utebliven vårjakt på dessa predatorer är ett hårt slag mot viltvården. ” Ja, ja men människan skall inte lägga sig i. Naturen reglerar sig själv” Tyvärr är det inte så enkelt. Människan har styrt till det, till skada för många arter. Moderna brukningsmetoder missgynnar ex. fasan och har i stort sett utrotat rapphönsen medan skata och kråka och skata gynnats. Det är naturligtvis en smaksak om man vill ha fältfågel eller kråkor. Själva väljer vi kanske både och, men kråkfågeln kan reduceras kraftigt utan olägenhet. Viltforskningen har visat att en skatfamilj” kostar” storleksordningen 340 liv om året. Något att fundera på. Det finns andra predatorer som vi får dras med helt i onödan. Sveriges totala kattstam tar livet av 20 millioner fågelungar om året. Håll katterna inne. Det får vi hundägarna göra, om vi inte är ute och går med hunden i band, eller lös i samband med legal jakt. Det finns kattkoppel, men köp för bövelen inga kläder som den stackars katten skall släpa på. Det är djurplågeri.”

Det var väldigt vad Alvar var engagerad och irriterad men vi tycker nog att han har rätt. Han brukar ha det. Vi är ganska säkra på att Alvar vill ha kommentarer från läsare med avvikande mening, som underlag för en givande diskussion. Välkomna på kommentarfältet!

 

april 6, 2020 at 4:33 e m 1 kommentar

Jaktliv

Vi träffade  Allvarlige Alvar ute på byn och han såg osedvanligt förbannad ut.

”Man vad är det Alvar? Du ser missbelåten ut. Har hustrun kastat dina bästa långkalsonger?”” Nej men jag råkade se ett jaktprogram på TV och det är denna smörja som gjort mig ondsint”.” Jasså, vad är det för fel på Jaktliv?” ” Fel. Det är så fel det kan bli.

Man stöter då och då på personer som tycker illa om jakt, och det är inget konstigt med det, men när deras uppfattning baserar sig på okunskap och förutfattade meningar försöker man att argumentera för jaktutövningen. Ett ofta återkommande argument mot jakten är risken för skadeskjutning. Visst, den finns där men då brukar jag påpeka att jägarkåren är ansvarstagande, och väl tränad i skytte och avståndsbedömning, varför skadeskjutning inte är så frekvent som en del vill göra gällande

I brist på annat tittade jag på ett avsnitt av den nya jaktserien” Jaktliv.” Det handlade om klövviltsjakt någonstans i Östergötland. Huvudpersonerna, en man och en kvinna smög omkring med bössor som var försedda med optik av allehanda slag. Detta är nog nödvändigt när man skall filma jaktscener, men det ser lite fånigt ut

En sekvens gjorde mig mäkta upprörd. Kvinnan i gänget står på pass och viskande försöker hon att skapa spänning. Man pratar alltid lågmält, antingen det är befogat eller inte. ” Nu är det sjuuukt spännande”

Några dovvilt kommer rusande, i mer än full fart, och till min stora förvåning smäller det från kvinnans vapen. ” Va, är hon fullständigt från vettet.? Skjuter hon i det läget.” Det är svårt att bestämma avstånd i bild men det föreföll att vara ett ansenligt skotthåll och allt annat än” rent”.  Skott mot vilt i den hastigheten är inte försvarbart, oavsett avstånd och hindrande vegetation. Ett paradexempel på skott som aldrig borde avlossats.

Man konstaterar efter en hastig skottplatsundersökning att skotten dessbättre var bom, men det kunde lika väl varit en mer eller mindre allvarlig skadeskjutning.

Den manlige nimroden står i ett torn och svär : Han har lyckligtvis vett att låta bli att skjuta i ett taskigt läge men han ger luft åt sin frustration .”Helvete. Går inte att skjuta på den djäveln. Helvete.”

Vi förväntar oss en kommentar från Svenska jägarförbundet i deras tidning” Svensk Jakt” där man tar starkt avstånd från detta föga jägarmässiga beteende.”

Tack Alvar. Vi förstår din indignation.

 

I dag, fredag, skulle vi egentligen publicerat avsnitt 4 av ” Skolgossen Billy” men det har kommit till vår kännedom att Skolinfektionen inom kort kommer att besöka läroanstalten. Vi avvaktar tills detta är överstökat så att vi kan redovisa utfallet av inspektionen.

Trevlig helg! I kväll blir det ”två vita och en brun”. Snapsar till sillen och konjak till kaffet.( Ja vi kanske skippar kaffet)

april 12, 2019 at 4:08 e m Lämna en kommentar

Delade meningar

Bloggen har haft polemik med en man vid namn ,Bosse Russel. Russel för tankarna till en hundras, Jack Russel. En fantastiskt trevlig, och åtminstone tidigare, synnerligen jaktduglig hund. På grund av sina goda egenskaper har den fått anhängare även utanför jägarnas led vilket lett till en viss degenerering. Det började med ”Hästfolk” som förmodligen såg JR som en kompetent råttjägare i stall och sadelkammare

Allteftersom har även andra anammat rasen och man ser inte så sällan hur stackars hundar av denna ras, med täcken, halsduk och mockasiner bogseras runt av icke jagande ägare. Eller snarare bogserar. Inte så sällan har man s.k. flexikoppel på promenaden, en tingest som motarbetar allt vad koppelhyfs innebär.

Även om J.R. nu till viss del kommit i orätta händer under rel. lång tid så har den kvar en del jaktskärpa som kan vara besvärlig för ägare som inte har förstånd eller möjlighet att ta denna tillvara. Det är känt att JR ibland inte kommer överens med barn eller andra husdjur, ex. katter. Detta är inte bra. Om hunden jagar katten ur huset har denne möjlighet än terrorisera vildnaden i angränsande natur, efter att den lämnat sin träck i barnens sandlåda.

En hund som visar aggressiva tendenser mot barn skall naturligtvis omedelbart tas bort. Allt annat är hasard. För inte så länge sedan hörde vi om en s.k. ”Kamphund” som dödade en tonårig pojke. Det behövs inte så kapabla käftar för att ett litet barn skall komma till allvarlig skada.

Nu hör vi att man opponerar sig i stugorna: ”Man kan väl inte ta bort en hund så utan vidare. Det är väl bäst att jycken får komma till en hundpsykolog som kan reda ut begreppen”. Världen är full av bluffmakare och dessvärre finns det också gott om hundägare som är lättlurade och går på geschäftet. Detta borde vara åtalbart.

Nu kom vi lite vid sidan om ämnet. Vår vän Bosse Russell har ådagalagt en negativ hållning till jakt och jaktutövning. Därtill är han i sin fulla rätt. Absolut. Men ibland är det så att missuppfattning och okunskap kan spela in.

Bosse Bloggare(jag) är fullständigt oduglig när det gäller tekniska prylar. I synnerhet när det handlar om el och elteknik. Jag har upptäckt att om man kopplar kablarna till fel poler så kan det bli ett trevligt fyrverkeri. Det sparkar och gnistrar men det går illa åt det nyinköpta batteriet. I skolan hörde jag talas om något som heter OMS lag. Jag trodde det handlade om att slå in paket, omslag. Därför håller jag mig ifrån detta och låter andra som har kunskap sköta sladdarna, och jag skulle aldrig under några omständigheter ifrågasätta sakkunskapen.

Det borde vara så även inom andra ämnesområden. Begriper man inte ett smack om ex. jakt är det klädsamt om man håller tyst.

Skomakare, bliv vid din läst”. Alla är kanske inte bekanta med detta ordspråk men fritt översatt betyder det något i den här stilen: Håll dig till det du begriper och är duktig på.

Slutligen: Om någon med eftertryck demonstrerar en synnerligen avog inställning till jakt så är det klädsamt om man inte med behag kastar sig över söndagssteken av älg. Vi kan försäkra: Det är fullständigt uteslutet att en älg, av egen fri vilja, uppsöker en slaktbord och där begår harakiri. Det krävs en jägare som” skjutit prick” på älgen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

mars 26, 2019 at 2:07 e m Lämna en kommentar

Ekologi-egoism

Tisdag, och det är Allvarlige Alvars tur igen. Han vill redogöra för ett möte med en jaktmotståndare som redovisade åsikter som Alvar fann lite märkliga och motsägelsefulla. Tangentbordet till Alvar.

”Låt mig än en gång med kraft påpeka att alla är i sin fulla rätt att tycka vad man vill, så länge åsikterna är förenliga med svensk lagtext. Det är inte kriminellt att ha en bestämd åsikt men inte så klädsamt om man motsäger sig själv i en utsträckning som är lite skrattretande.

”Varför skall jägarna skjuta ihjäl alla djur bara för att det är roligt. Nöjesjakt borde förbjudas.” Redan här blir man skeptisk. Typiskt för en renlärig jakthatare är att man använder begreppet: ”Skjuta ihjäl” Det räcker inte med att ”skjuta, jaga eller döda”. Nej det skall vara:” Skjuta ihjäl”. Förmodligen för att detta låter lite extra brutalt och osmakligt.

”Varför skall man skjuta ihjäl alla älgar bara för att det är roligt?”. Eftersom mannen ifråga jobbar inom skogsindustrin försökte jag med: ” Vi skjuter ca 80000 älgar varje år i Sverige och om vi skulle låta bli detta under en längre tid så skulle betesskadorna på tallskog bli så pass allvarliga att virkesflödet till skogsindustrin skulle minska. Redan nu pratar skogliga företrädare om att nuvarande älgstam borde halveras”. (detta återkommer vi till vid senare tillfälle)

Jaså, jaha. Men då skall jakten skötas av anställda jägare som vet hur man gör så vi slipper en massa skadeskjutningar”.( Nu börjar blodtrycket att göra sig påmint). ”Vilken garanti finns för att anställda jägare inte skulle misslyckas någon gång”.

Här får jag inget tydligt svar. Jag presenterade ett litet räkneexempel.” Vad skulle anställda, statligt avlönade jägare kosta? 80000 älgar måste skjutas årligen. Hur lång tid tar detta och vilken timlön skulle de anställda ha för att de sitter dagarna i ända och tycker att jakten är dödstråkig? Det måste de tycka eftersom ”nöjesjakt” tydligen inte är OK. Skall de ha övertidsersättning vid ex. eftersök kväll och natt? Skall ersättning utgå vid dåligt väder: Regn, kyla och snö? Detta blir inte billigt för staten, och i förlängningen, skattebetalarna.

”Ja, men man behöver inte” skjuta ihjäl” alla älgar bara för att de ställer till med lite skador. Samma sak med varg och lodjur. Det var lite fånigt när en hel familj satt och snyftade bara för att en varg bitit ihjäl deras Beagle i Hornsö. Vad hade hunden ute i skogen att göra? Varför skulle den vara ute och störa vargen när man visste att den var där. Dessutom. Lite måste man väl tåla. En död hund är väl inte hela världen

Jag hoppar över en del ordväxling och nöjer mig med mannens slutreplik på frågan om han själv på något sätt bekämpar djur, växter eller insekter: ”Råttor och möss fångar jag och tar död på för de förstör ju för oss inne i huset. Och mördarsniglar i trädgården. De äter upp våra blommor och grönsaker”.

Tack Alvar. Du har det inte lätt. Det är omöjligt att få alla förstå även ganska enkla orsakssammanhang.

Ps. Det skall nämnas att vår jaktmotståndare, i övrigt verkar vara en trevlig och hygglig karl som förmodligen är snäll i hemmet.Ds

mars 19, 2019 at 9:48 e m 2 kommentarer

Lodjursjakt

I ett tidigare inlägg lovade vi att Allvarlige Alvar skulle kommentera den nyss påbörjade, och i dagarna också avslutade lodjursjakten. Alvar har ordet:

Lodjursstammen har utvecklats så positivt att berörda myndigheter nu tycker att det är befogat med viss licensjakt. Mönsterås och Oskarshamn beviljades en avskjutning om 3 djur. Detta är en marginell åderlåtning och spelar ingen större roll. Men det räckte för att jaktmotståndarna skulle få luft i lungorna: ”Man kan inte jaga lodjur för då rubbar vi den ekologiska balansen ”.

Lodjuret är en s.k. toppkonsument, överst i näringspyramiden. Andra exempel är varg och björn. Vi har under lång tid, fram till dessa dagar, varit utan varg i riket och lodjuren har varit relativt fåtaliga, utan att ekosystemet kollapsat. Men det går åt fanders om det strular på lägre nivå. Om ex. alla pollinerande insekter försvinner, då är det nog kört. Men några toppkonsumenter mer eller mindre spelar i det stora hela ingen större roll. ( Nu kommer säkert någon att protestera, och jag skall bemöta ev. invändningar)

Lodjuret är en fantastiskt skicklig jägare som lever på ex. rådjur, hare. Vi har i dessa trakter märkt en reducering av antalet rådjur på senare tid. Det är ingen panik med det, men det är kanske dags att vidta åtgärder. Det har man nu gjort i och med den begränsade licensjakten.

Nu blev det ett väldigt liv ute i stugorna. Kanske inte så mycket i just stugorna, men i lägenheter i större befolkningscentra. ”Varför skall människan lägga sig i. Låt naturen sköta sig själv. Låt djuren vara ifred. Vi skall inte jaga. Usch och fy”.

Sanningen är att naturen aldrig skött sig själv. Människan ingår i ekosystemet och är en utpräglad. Toppkonsument. Människan har alltid jagat, fiskat och samlat. Man har jagat för att skaffa mat. Pälsbärande djur har jagats för att tillverka varma kläder. ”Rovdjur” har bekämpats för att de konkurrerade om viltet och för att de dräpte tamboskap när dessa kom med i bilden.

Att nyttja naturmaterial, viltkött, skinn mm är bra för miljön. Att tillverka kläder av konstmaterial är betydligt sämre.( Vi ser i dessa dagar vad konstmaterial som ex. plasten ställer till med i hav och sjö) Att inte jaga och fiska är slöseri med naturresurser. Visst kan man äta grönsaker och andra vegetabilier, men varför inte också nyttja vilt och fisk. Det är ekologiskt oantastlig föda

Veganer och likasinnade har det lite knöligt. Det lär finnas en falang som hävdar att stackars morötter skriker när de dras upp ur jorden, och att en avverkningsmogen tall får svår ångest när den ser en motorsåg. Dessa medborgare är så pass vilsegångna att de anser att det bara är OK att äta fallfrukt. En fråga i all enkelhet: Finns det så mycket fallfrukt att det räcker att mätta jordens befolkning?

Att tro att växter har ett fungerande själsliv, är ännu dummare än att påstå att man kan föra avancerade diskussioner med djur av olika slag.

Lurendrejeri kan ha många ansikten”.

Det var väldigt vad Alvar blev engagerad. Han brinner för dessa frågor. Jag gissar att han med glädje tar emot kommentarer.

mars 12, 2019 at 12:52 e m Lämna en kommentar

Allvarlige Alvar. Drivande hundar på drift

Bloggen planerar att spika en dag i veckan där Allvarlige Alvar kan dela med sig av sin kunskap och sina erfarenhet från skog och mark. Vi startar idag med ett inlägg om jakt och jakthundar

Senast vi besökte Alvar var han precis hemkommen från rävjakt med sin stövare. Han var ganska stelfrusen, men nu när vi hälsar på igen, har han tinat upp.

”Hej Alvar. Hur är det? Fick du några förfrysningsskador?” ”Nej det ordnade sig, men jag var lite stel någon dag” ”. Varför har du inte pejl på din hund så att du kunde åka och hämta den när det drog ut på tiden?”. Alvar ger mig en blick som om jag var något som katten släpat in.” Pejl? Pejl ? Är du inte vid dina sinnen. Ser jag ut som någon som medvetet fuskar, eller saboterar en härlig jaktdag?” ”Nu hänger jag inte med riktigt. Vad menar du?” ”Hundpejl är ett djävulens påfund som förändrat villkoren för jakt med drivande hund i grunden. Det är inte samma jaktmetod längre och förändringen har inte varit till det bättre. Jo, för viltet som ofta klarar livhanken, eftersom de flesta jägare numera står och glor i en display istället för att vara observanta på omgivningen. ”Nu är hunden 410 meter bort”. Skit i det. Det är väl fullständigt ointressant. Stå stilla, tyst, beredd, och skjut om du är hågad och hållet är kort och rent.

Och värst av allt: En hund, som innan pejlens tidevarv, regelmässigt sprang bort sig och kanske till slut hamnade i köket i något hus i när eller fjärran, var naturligtvis fullständigt oduglig som jakthund. Man tröttnade, och hunden pensionerades från jakten och blev sängvärmare, eller slutade under någon grön grästuva.

I dag är läget ett annat. Hunden har kanske utomordentliga jaktegenskaper i övrigt: Bra drevfart, spårnoga och ett hörbart, vackert skall mm. Men med den allvarliga defekten att inte ha förmåga att ta sig tillbaka.

”Det behövs inte nu” tycker den moderne jägaren och hundägaren. Med hjälp av pejlen kan man hämta hunden med bil i nästa socken, och sedan är man snart på’at igen. Det må väl vara den resandes ensak, men risken är att man tar valpar på fanskapet. Dålig ”kompass” och bristande förmåga eller vilja till återtåg kan naturligtvis vara ärftligt betingad. Med lite otur står vi kanske efter ett antal hundgenerationer med individer som varken kan eller vill söka sig tillbaka till den väntande husse (eller matte).

Dessutom. De stackars jägare som använder pejl går miste om ett av jaktens absolut trevligaste moment:

Hunden har gått ut hörhåll och tiden går. Ett par brasor har brunnit ut, den sista korven är grillad och termosen är tom. Det börjar skymma så sakteliga.” Det har väl inte hänt något” Oron börjar gnaga och man går igenom alternativa händelseförlopp: ”Kopplad? Överkörd? Fast i någon rävfälla?

Då knäpper det till en bit in i skogen och du ser en vit svanstipp som flaggar i dunklet: En överlycklig hund tjuter och krumbuktar sig i återseendets glädje: Då blir man lite tårögd och barnslig: ”Min älskade lille hund. Var har du varit? Oh så roligt att se dig igen. Nu åker vi hem till matte så skall du få några smaskiga märgben. Älskade lille vän”

 

Vi tackar Alvar för detta. Jägare beskylls ibland för att vara råa och känslokalla. Så är sällan fallet och Alvar är ett lysande exempel på motsatsen. Han älskar sina hundar lika mycket som sin hustru, och det vill inte säga lite.

Nästa gång skall han tycka till om skog, skogsbruk och missbruk. Det kan säkert ge upphov till diskussion

februari 28, 2019 at 3:22 e m Lämna en kommentar

Miljöengagemang

Miljö och klimat är viktiga frågor. Alla håller inte med när det gäller människans eventuella medverkan till klimatförändringen, men alla är väl överens om att det är trevligt med en bra miljö. Sen kan man väga in olika parametrar i begreppet ”bra Miljö” men jag skulle bli svårt förvånad om någon skulle tycka illa om rent vatten, frisk ren luft, eller giftfri föda.

”Nej för faen. I dag vill jag ha en gädda som är full av kvicksilver, och till detta ett stort glas dyigt vatten.” Skulle någon framföra sådana önskemål blir förmodligen denne föremål för vård. Mentalvård.

Miljövänner kämpar på och det är bra, men man har skaffat sig en barlast som försvårar och tynger och som gör budskapet mindre trovärdigt. Vi tänker på diverse sammanslutningar som räknar sig till miljörörelsens sfär, eller angränsande revir. Jag tänker inte namnge några, och det behövs inte. Klarsynta läsare vet vad som avses.

Skogsbruk, jordbruk, djurhållning, jakt, fiske mm får ofta utstå ovederhäftig kritig och inte sällan övergår det i utomparlamentariska handgripligheter. Detta är oacceptabelt i en rättsstats. Fullständigt barockt.

Allvarlige Alvar skall i en serie inlägg ge sin syn på problematiken. Vi rekommenderar er läsare att ta till er av Alvars visdom. Han har rätt. Inte bara ibland. Alltid

februari 25, 2019 at 10:31 e m Lämna en kommentar

Lördagsnys

Ja då var det åter helg, något som vi priviligierade pensionärer struntar i. Måndag, torsdag, lördag, egalt vilket.  Vi har det lika bra alla dagar i veckan. Vill vi sova till en måndagsmorgon så gör vi det utan ett be om lov. Lördagsmorgon lämpar sig bra för lite slummer eftersom det är fredagskväll dagen innan. Nu för tiden är intaget inte lika stort som i fornstora dag men” två vita och en brun” kan sätta sina spår om glasen är av traditionsenliga mått.  Nutida snapsglas som bara rymmer en sketen fyra inger olustkänslor. En sexa är ett minimum. Nog om detta.

Torsdag kväll hade vi bänkat oss framför televisionsapparaten för att titta på ”Opinion live” med Belinda Olsson. Det skulle handla om Vargar och vår natur och djurexpert Allvarlige Alvar har inspirerat oss till lite engagemang i vargfrågan.

Vi har inte haft något större förtroende för Belinda tidigare för hon har tagit som sin livsuppgift att avbryta debattdeltagarna stup i kvarten. I går hade hon bättrat sig i viss utsträckning vilket var synd för det hade varit barmhärtigt om en del av debattörerna hade blivit avbrutna i ett tidigt skede.

Skall man bjuda in till diskussion om varg så vore det klädsamt om bägge sidor representerades av debattörer som har förmåga att tala för sin sak, sakligt och korrekt.  Det verkar som om de ansvariga för programmen medvetet väljer medverkande, så att de som inte är så förtjusta i varg kommer i dålig dager. Vargmotståndarna representerades av ett antal bygdeoriginal som inte ingav förtroende.  Först ut var en man som under en god stund fick pina omgivningen med Värmlandshistorier av Göteborgskt stuk.

Nåja. Vargvännernas representanter var inte mycket bättre, men annat var inte att vänta. Vi skall be Allvarlige Alvar om en sakkunnig analys vid tillfälle.

På SVT kan man följa en serie”, I rovdjurens spår” med Anders Lundin. Vi kan leva med honom. Han är betydligt bättre än föregångarna i ” Mitt i Naturen”, men det säger kanske inte så mycket. Senaste avsnittet handlade bl.a. om Fjällräven. Ett trevligt och okontroversiellt vilt som behöver hjälp för att klara sig. Predation av rödräv och konkurrens om maten från densamma är ett bekymmer och naturbevakarna jagar rödräv för att hjälpa den vita släktingen.” Usch. Man kan väl inte skjuta rödräv. Den är ju så gullig och går inte att äta”. Här får man välja: Den enes död, den andres bröd

Nu tar vi helg, och lite annat smått och gott. Ha det! ( Helst bra)

december 8, 2018 at 1:01 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

oktober 2020
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se