Posts filed under ‘Kultur’

Kultur:Ankdammerin

Ett område som Bloggen har stort intresse av, och känner ansvar för, är kultur i olika former. Konst och litteratur ligger oss varm om hjärtat. Särskilt konstig litteratur, ihopmakad av humbugar, som trots bristande kompetens lyckats lura delar av menigheten tro att det är bra, bara för att deras verk är obegripliga.

Även Gröna köpingen har drabbats, och vår förnämsta litterära sammanslutning, ”Ankdammerin” har infiltrerats av personer som reser frågetecken. Aktiviteten har av olika skäl gått på sparlåga på senare tid och de månatliga sittningarna där de Ardeton samlas i Ohlssons lada har legat nere.

Ankdammerin har drabbats av viss åderlåtning då Kristina Sävlig och Dana Sarius gått ur tiden. Även en del frivilliga avgångar kan noteras, främst då Katrin Torstensson som lämnat sin stol obesutten.

Torstensson får nog betraktas som Ankdammerins främsta turbulensgeneratorn, i och med sitt samröre med den numera internerade Kulturstofilen Janne Cladd. Samröret består i äktenskap, och de ingick i det äkta ståndet redan på 70-talet. Under resans gång har det nog också varit fråga om en hel del oäkta stånd, för Janne har visat stort intresse för utomäktenskapliga förbindelser. Så stort att det renderat honom några år på tukthus för påstådda sexuella över- och under grepp. Han han något halvår kvar på omskolningsläger i Fagerhultstrakten , en anstalt som han försökt göra om till otukthus, genom att komma med skamliga förslag till de kvinnliga lägervakterna.

Janne Cladd är en sorglig figur. Inte nog med att han skakar galler för osedligt beteende, han har också utgett sig för att vara av bättre härstamning än han i verkligheten är. Cladd har påstått att han är son till en besutten jordägare i Flerohoppstrakten när han i själva verket är fallen efter en enkel kolonilottsinnehavare i gränstrakterna kring Glahytt. Cladd har svassat runt i de innersta litterära kretsarna och i lånta fjädrar duperat Ankdammeriledamöterna så till den grad att han kunnat driva en egen liten litterär filial, kallad” Slubben,” med hjälp av penningar från Ankdammerin. Hans hustru Katrin har varit behjälplig även med detta. Ankdammerins stolta devis:” Dille och vrak” har dragits i smutsen.

Det ryktas att Katrin Torstensson har en ny diktsamling på gång. När denna är ute i handeln skall vi be vår lokala kulturguru Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Person om en recension. Även vår andra lokala litterära storhet, Ebba- Pitt Pattström , tidigare gift med Horaset i Angdammerin, skall få komma med en kommentar. Vi ser med spänning fram mot denna poetiska milstolpe.

september 22, 2020 at 11:22 f m Lämna en kommentar

Klimatavveckling

Tiden hastar. Nu är det bara19 år och 11 månader kvar till nästa utvärdering av klimatförändringen år 1040. Klimatet är en ödesfråga som måste tas på största alvar. Vi på GK- bloggen gör det, i likhet med den del av övriga världen som har förståndet i behåll.

Tyvärr har klimatfrågan en liten svans av lågbegåvade förnekare som med osakliga argument agiterar för sin sak. Bloggen har upptäckt att det är meningslöst att försöka resonera med faktaresistenta individer, så vi väntar till 2040 innan vi tar upp debatten igen.

Bloggen har fått mycket beröm och uppskattande kommentarer för att vi inte släppte fram Lars Spjärns lokale lärjunge i rampljuset. Han är uppenbarligen väl känd, ja ökänd, i trakten och alla vet vilken kvalificerad stolle han är och man tycker inte att han förtjänar någon uppmärksamhet. Exempelvis fick vi ett brev från signaturen B.J. med följande lydelse: ” Tack GK- bloggen för att vi slapp läsa om denne förvirrade och okunnige klimatförändringsförnekare. Han är enligt samstämmiga uppgifter inte tillräknelig och för oss som tar klimathotet på allvar är det smärtsamt att behöva konstatera att det finns lösgående individer som borde omhändertas, för samhällets och klimatets bästa.” Tack BJ för dessa kloka ord.

Några följare har missuppfattat och trott att hela bloggen skulle ta paus fram till 2040 . Ingalunda. Våra råd och pekpinnar behövs mer än tillförne i en sjuk och orolig värld. Vi kan inte lämna GK:s invånare i sticket och även utsocknes kan behöva en tillrättavisning när så erfordras, och det behövs ofta.

Nu tar vi oss an andra uppgifter som är nog så viktiga. Vi skall göra en omvärldsanalys och beröra händelser i såväl när som fjärran.

Grannskapet till Mönsterås socken väger tungt. Vi försöker i god grannsämjeanda hålla lite koll på vad som händer och sker i köpingen. Den uppfräschade Åsevadgatan har efter en lång tid öppnats för trafik igen, men utsmyckningen utefter vägen har fått kritik. Dyrt och onödigt tycker somliga. Oförtjänt tycker vi. Ganska snyggt, och när växterna slingrar sig upp i stålkolonnerna blir det fint. För övrigt har man sparat en del penningar genom slopade takutsprång på byggnaderna och en fasad har ännu inte försetts med erforderlig panel på krysslagda reglar. Men det kanske kommer.

Bloggen är ingen trägen kyrkobesökare och än sämre blir det kanske nu när Alf Johansson skall gå i pension. En alldeles utmärkt herrens tjänare som inte blir så lätt att ersätta. Tack Alf

Grannsocknens kommunalråd, Anders Johansson har fyllt halvsekel, konstigt nog samtidigt som GK:s eget råd, Johan Andersson gjort detsamma. Vi gratulerar bägge och önskar fortsatt framgång i samhällets tjänst.

Coronapandemin är uttjatad, i likhet med gamla boxare som gått på bordell, så detta lämnar vi därhän. I stället skall vi göra reklam för en bok som snart kommer i handeln. En till Skåne flyktad gammal GK- bo har skrivit en roman med lokalt tema. Bloggen har fått den exklusiva förmånen att publicera detta historiska verk i småportioner under den närmsta tiden. Vitsen med detta är att författaren skall få en vink om intresset för boken och på så sätt få ett hum om lämplig dimensionering av första utgåvan. 10000 ex?   50000?   100000?

Bloggen skall till viss del ändra stil och bli lite trendigt självutlämnande. Det kan bli intressanta inblickar i Bloggens vardag och vi skall utan blygsel torgföra våra straka sidor och goda egenskaper. Kanske även något negativt om vi mot förmodan skulle hitta något.

Ni kära läsare kan se fram mot en innehållsrik sommar med kulturen i fokus.

Trevlig måndagskväll!

juni 8, 2020 at 2:03 e m Lämna en kommentar

M

Som vi påtalade i vårt senaste inlägg har nu GK- bloggen levererat 1000 skrivelser i folkbildningens tjänst. Varför undrar kanske någon? Till vilken nytta? För alla med ett klart intellekt är det uppenbart att GK- bloggen bidragit till en i alla avseende bättre värld. I alla fall en bättre socken.   Att av det publicerade välja ut några guldkorn låter sig inte göras. Inte för att dessa saknas, tvärt om. Mängden gör att ett urval inte är möjligt. Allt håller samma kvalitet.

Men vi vill peka på några exempel på sådant vi förutspått och annat som vi tagit som vår uppgift att bekämpa.

Några axplock: Bloggen har med envishet och emfas pekat på det inom skolans värld som orsakat elände och kräftgång. Utflippade, verklighetsfrånvända mjukis- pedagoger har alltför länge tillåtits att härja fritt, och orsaka kanske obotlig skada. Inga krav har ställt på eleverna och har något gått fel så har det varit skolans eller lärarnas fel. Vi skall inte orda mer om detta utan vi noterar med viss belåtenhet att förnuftet till viss del slutligen segrat. En lagändring som ger skolan rätt att omhänderta elevernas mobiler på skoltid är på gång. Utmärkt, men inte en dag för tidigt. Den som kan bevisa att inlärningsprocessen gynnas av att ha en mobil i knät på vilken man på lektionstid kan ägnar sig åt spel eller messa med kompisar kan höra av sig.

Det skall nu också bli möjligt att omplacera stökiga elever. Elever som förpestar tillvaron för kamrater och lärare. Dessa kan naturligtvis ha bekymmer i form av diagnoser av skilda slag men demokratin kräver att oskyldiga inte drabbas. De stökiga skall ha all hjälp som finns att tillgå, men detta skall ske under andra former. Det finns mer, men vi nöjer oss med detta som ett bevis på att Bloggens pedagogiska kamp inte varit förgäves.

Mathållning har fått ganska stort utrymme och tillsammans med vår gästbloggare Gillis Svullbuk har vi under åren uträttat stordåd i kampen för ett sundare kostintag. Vårt ifrågasättande av grönfoder har rönt internationell uppmärksamhet. Vi har fått tacksamma brev från ex. inuiter som av naturgivna förutsättningar inte kan odla och äta så mycket grönt. De känner sig misskrediterade av en okunnig omvärld eftersom de är hänvisade till animalisk föda i form av fisk, sälkött och fermenterad alkekung , sillgrissla m.m.

Konst och kultur är några av GK:s specialområden. Bloggen har ägnat stort spaltutrymme åt att påtala och avslöja charlataner och bluffmakare inom konst och litteratur. Har man av någon outgrundlig anledning gjort sig” ett namn” så kan man presentera vad faen som helt och påstå att det är konst, alltmedan en bakom ljuset-förd allmänhet står och applåderar för att inte framstå som okunnig och” ute”. Skrattretande och frustrerande.

Ja det finns mer som vi har satt focus på men vi skall för dagen sluta med att också beröra vår kanske allra viktigaste gärning i mänsklighetens tjänst: Kampen för Klimatet och mot klimatförändringsförnekarna. Alla som har åtminstone hjälpligt fungerande intellekt och sinnen, har inte kunnat undgå att notera en förändring beträffande väderlek och klimat. Större delen av jordens befolkning är oroad och i stort sett alla forskare är överens om att något illavarslande kan vara på gång. Följderna kan vara så katastrofala att en chansning inte är försvarbar. Något måste göras. Nu och med kraft.

Nu sitter det en liten klick vilseförda besserwisser och gormar om att detta inte är något att bry sig om. Allt är som det ska, och det är bara trams att tro att det går åt helvete. Argumenten är ofta motsägelsefulla och har man inget annat att ta till så gör man sig lustiga över Greta Thunberg. Att ge sig på en liten späd tonåring är lågt, och skvallrat om smädarnas mentala omognad.

Polemik med förnekarna är meningslös, för de svävar ut och blandar bort begreppen. Antingen medvetet eller som en följd av begränsad begåvning.

Detta får räcka för i dag och vi slutar med att påminna om att världens kanske farligaste man, Donald Thrump, tillhör förnekarnas klandervärda skada. Det säger allt.

 

Fredag. Inget ” På spåret”, så vi får trösta oss med lite mat och gott dricka. Vi skall prova några närproducerade pilsner från Figeholm. Hustrun skall stå för den fasta födan, men kommer hon hem med hamburgare eller falafel ligger hon risigt till. Ett äktenskap klarar inte hur stora påfrestningar som helst.    Trevlig helg!

 

mars 6, 2020 at 4:34 e m 4 kommentarer

Skrattretande

Besvikelse, vrede, frustration? Är det så vi känner efter att tagit del av akademiens beslut beträffande Nobelprisen i litteratur?

Nej. Vi tycker bara att hela hanteringen är skrattretande, och än en gång har ett löjets skimmer dragits över Akademin. Att ge prisen till något polskt fruntimmer och en österrikare med tveksam inställning i politiska frågor är just det: Skrattretande och löjligt. Nu lägger vi detta spektakel åt sidan och hoppas att förnuftet segrar nästa gång det skall delas ut pris. Då måste det vara Nils och Katrins tur.

Det finns en del lokala spörsmål att ta i tu med och kommentera. Vi läser i gårdagens ”Termometern” att ägaren till en konferensanläggning i Gröna Köpingen, belägen vid ”Krondikets” utlopp i ”Gröngölen”, ondgör sig över att kommunen inte förlägger sina konferenser lokalt, utan söker sig utsocknes. Detta väcker förvåning. Med ledning av kundbemötande och serviceanda har nog allmänheten dragit slutsatsen att man inte velat ha några gäster. Detta är uppenbarligen fel. Det är tråkigt med missförstånd, men detta kan rättas till om innehavaren anlägger en glad min och öppnar stora famnen för alla och envar som vill gästa anläggningen.

I samma tidning läser vi om en auktion där ett stor antal  veterantraktorer från ett museum gått under klubban. Det är många som är intresserade av gamla maskiner. Det är bra att dessa bevaras för eftervärlden som en påminnelse om gamla, goda tider. Än mer intressant hade det varit om man kunnat uppvisa riktigt gamla exemplar av traktorns föregångare, hästen och oxen. Kallblodet ”Brunte”, från 1937, hade nog väckt en del uppmärksamhet. I synnerhet om kusen klubbats på samma auktion.

Vad hittar vi i dagens” Termometern” (lördag)? Inte så mycket sensationellt. Störst utrymme ägnas åt en fisketävling som skall äga rum i grannskapet. Ute på Östersjön är bäst att förtydliga. Denna begivenhet skall vi återkomma till ner vi vet utfallet av handredskapsfisket. Allvarlige Allvar skall också få ge sin syn tävlingsformen.

Nu önskar vi våra läsare en trevlig helg. Hoppas att det blir riktigt ”drag.”

 

[LN1]

oktober 12, 2019 at 8:04 f m Lämna en kommentar

Recension: Melodifestivalen. Deltävling 3

 

?????????????????????????????????????????

februari 18, 2018 at 9:41 f m Lämna en kommentar

Stor- och småstadsprat

Bloggen känner emellanåt en viss leda vid studier av egna publicerade skrivelser. Bara en massa negativt tjafs om betydelselösa bagateller. Nyttan kan ifrågasättas, och vi minns med saknad den tid då vår store skald Nils Norrälv var i livet och vi kunde publicera kväden av hög kvalitét av versfotens okrönte konung. Nils har gått till sina fäder och vi trodde att vi för läsarna presenterat alla hans efterlämnade värk.
Nu har, som vi berättat tidigare, en samling hittills okända skrifter hittats på Hembrygdsgården. Vi skall presentera dessa för läsarna och vi börjar med en liten förtjusande dikt om kärlek, hjärta och smärta. Nils dikt är en bitterljuv historia om brustet hjärta och grusade förhoppningar:

Den stora kärleken kommer hem till byn efter många år. Med en annan man. En stockholmare. I ett försök att mildra sorgen letar den svikne fel och brister hos kvinnan och hennes nye man, samtidigt som han förringar och förlöjligar storstaden och framhåller den lantliga idyllen som mer eftersträvansvärd. Ett klassiskt lantligt kärleksdrama med doft av Sigge Stark.

Tyvärr har det visat sig att kvädet ”Storstadsprat” har stora likheter med en slagdänga som herrarna Winnerbäck och Gessle i dagarna plågar lyssnarna med: ”Småstadsprat”. Ni kan lyssna på den här och man behöver inte anstränga sig över hövan för att notera slående likheter.

Hur har detta gått till? Hur har herr Gessle kommit över Nils original som vi trott legat bortglömda på Hembrygdsgården? Hur som helst handlar det om ännu ett flagrant brott mot upphovsrättsliga regler och lagar. Gessle har stulit några rader som han gjort till sina egna, och resultatet är ganska förfärligt.

Att det inte är Nils original bevisas av Gessles ”rim”: ”Jag trodde inte det var sant att du kom tillbaka med samma namn”

Vi får se om sällskapet NNEV (Nils Norrälvs Efterblivna Vänner) gör rättssak av det hela.

Tack Nils, och fy skäms Per Gessle. Här kommer Norrälvs originaltext:

 

Storstadsprat

Jag trodde inte det var sant

När du kom tillbaks med en Stockholmsfjant

”Jäla” massa storstads-prat

Det var en typ från Stureplan

Ganska korkad, ful som fan

Bara Stockholmsdkryt och tjat  

Ny tussilago, växer ej i Stockholms stad

Men här på landet, gör den mig glad.

 

Jag trodde inte att det var sant

Att du plötsligt blivit en gammal tant

Bara prat om småbarnsprat

Du som förr var slank och nätt

Har nog ätit dig för mätt

Från en massa småkaksfat.

Stor stuss och mage och bleka feta lår

Stor stuss och mage, skvalpar när du går

 

Härpå landet finns fin natur

Tussilago, gran och fur

Och lantligt, lite bonnigt prat

Här betar kossor, får och häst

Och på vischan trivs vi bäst

Med lite Smålandsprat

Ny russ i hagen, betar där jag går

Ny russ i hagen, och en massa får

 

Du sa du tycker att jag är ful

Dålig andedräkt från tandrad gul

Det är bara kärring gnat

Jag tycker själv att jag är snygg

Snäll och trevlig, lugn och trygg

Pratar trevligt Smålandsprat

Smärt stuss och mage. Den är så fast fin

Snygg stuss och mage, jag borde varit din

  

Men nu skiter jag i dej

Jag har skaffa mej en annan tjej

En som är så slank och fin

Hon tycker inte att jag är ful

Och i sängen har vi kul

Ja, hon är ju bara min

Ny växt i magen, blir liten trevlig pilt

Ny växt i magen, så går det när man spillt.  

juli 3, 2017 at 7:01 e m Lämna en kommentar

Huvudsaker

Klädmodet varierar med årstid, och mellan åren. Det som är ”inne” ena året är sinnebilden för töntighet påföljande. Ganska egendomligt egentligen. Och enfaldigt. Vi har påtalat detta tidigare.

Att det varierar med årstid är mera begripligt. Bikini mitt i vintern, utomhus, skvallrar om vårdbehov. Vi tycker nog att det tilltagande, men inte tilltalande, missbruket av kepsar, hattar och mössor inomhus också pekar i den riktningen. Vi tycker definitivt att en vårdinsats är påkallad för de som försvarar detta oskick. Bloggen efterlyser svar på frågan, varför man skall sitta med en stor stickad mössa på sig inomhus, vid normal rumstemperatur. Vi vill ha vettiga svar, gärna medicinskt underbyggda, och nöjer oss inte med: ”Lille Kalles identitet sitter i huvudbonaden. Lille Kalle blir kränkt om man ifrågasätter hans rätt att ha kepsen på inomhus. Det skvallrar om ett auktoritärt synsätt att ifrågasätta elevens fria klädval.”

Av tradition är det endast gamla damer och spädbarn som har huvudbonad på inomhus. Om tonåringar vill sälla sig till denna kategori kan man tycka att det är deras ensak. Icke! Bruket bidrar till allmän dekadens.

Var går gränsen för ett hyfsat beteende, exempelvis i skolmiljön? Mössa på? Fötterna uppe på bänklocket? Högljudda vädersläppningar? Svordomar med samma akustik? Kränkande tillmäle? etc. Möss-missbruket har ett symbolvärde, och de lärare som accepterar detta gör det inte för att det tycker det är snyggt och OK. Skälet är att de resignerat eller inte behärskar situationen, och ”elevkåren” har än en gång gått segrande ur striden. Lärarens auktoritet har åter blivit lite kantstött. ”Det är väl inte att tjafsa om en sådan bagatell. Det är bättre att lägga kraften på viktigare disciplin-problem”

OK, visst, låt gå. Men gör då det.

Musikvärlden bär en del av skulden. Förgrundsfigurer i olika genrer fryser sällan om huvudet. Winnerbäck har en stor sticka mössa neddragen över ansiktet. På gott och ont. ”Rappare” står av någon anledning och pekar på skorna hela tiden, samtidigt som de pratar rytmiskt. I stora mössor.

Och visst. Ja ja. Van Morrisson har ofta en liten löjlig, urvuxen hatt, men han är så bra, så han är förlåten. Vi hittade ett lite äldre klipp med en yngre Van Morrison. Här saknar han hatt och han sjunger sin gamla hit, Moondance, och det som gör den här versionen extra intressant är att man får Santana, Dr. John m.fl. på köpet. Bildkvalitén är dålig, men musiken är bra.

Åter till huvudsaken. För en del artister och andra kulturpersonligheter har en viss huvudbonad blivit ett signum och varumärke. Chaplins plommonstop och Garbos basker, är exempel från den gamla goda tiden. En nutida efterföljare är glaskonstnären, Bertil Vallien som ständigt bär något som ser ut som en korsning mellan stinsmössa och basker. Utomordentligt ful, men vi lever i ett fritt land. Vad vi däremot har svårt att acceptera är att Vallien vid ett krogbesök för några år sedan, vägrade att ta av sig sin huvudbonad. Detta orsakade en del rabalder. Helt i onödan. Vallien verkar vara, en åtminstone normalbegåvad karl, med de flesta hästarna hemma i spiltan, och han borde hålla sig för god för sådant trams. Ta av mössan, ät och håll käften. Det är inte krångligare än så. Sen kan han åka hem, ta på stinsmössan och skapa konstglas. Om det nu finns någon hytta kvar.

Glas, från tidigare produktion, har man slagit sönder. De som fattade detta beslut har inga mössor. De har inget att sätta dem på. Huvudlöst.

april 4, 2016 at 10:22 e m Lämna en kommentar

Föreläsning

Bloggen lämnar ogärna Gröna köpingen men ibland kan det vara motiverat med ett besök utsocknes. Tisdag var en sådan dag och vi kände oss manade att åka till Mönsterås och lyssna på Jonny Nilssons föreläsning om hans bok ”Muddern”. Den observante läsaren noterar att det låter snarlikt vår egen däckare ”Muttern” men det är en ren tillfällighet. Jonny är en alldeles utomordentlig berättare som skulle platsa innanför GK: s rågångar. Påläst och rolig. Det fanns några stolar kvar som borde varit besuttna. (vi vet att detta är fel uttryck men vi vill vara lite lustiga.)

Historia är så pass intressant att även vi som bor utanför Mönsterås hank och stör tycker det är intressant med lite bakgrundsfakta om vår grannkommun. Vi kan inte allt om Mönsterås men vi tror oss veta att det som idag kallas ”Muddern” inte gör skäl för namnet. Muddern är den plats som ligger i anslutning till hamnen där massorna av slam och dy efter muddringen av rännan ponerades. Tidigt 50-tal? Detta påpekade Jonny, så ingen skugga över honom. Mudder betyder slam, dy och det som döljer sig i ”Moderna Muddern” är andra saker. Sopor, avfall och inte minst bark från Mönsterås bruk. Denna verksamhet gav namn åt en man ”Uffe Bark” som under ett antal år ägnade sig åt att köra, den på den tiden värdelösa, barken till Muddern. En gissning är att övervägande delen av platsen består av bark. Detta glömde Jonny att berätta. Han är förlåten, för föreläsningen i övrigt var mer än godkänd. Nästa gång det är dags, bör Mönsteråsarna masa sig dit. Och du Jonny. Ta betalt.

februari 9, 2016 at 9:16 e m 2 kommentarer

Mello

Årets melodifestival är historia. En ganska trist sådan. I år hade bloggen turen, att med hjälp av ett glas Amarone och en åtta Talsiker, somna redan efter något inledande nummer, men vaknade i tid för att få ta del av resultatet. Vi kan nog tycka att det var en rättvis seger. Vi köper inte skivor med Måns Zelmerlöw men det skall erkännas att han är ganska kompetens och proffsig, och låten var väl tämligen överlägsen. Vi kunde också notera att internationella juryns omdöme är bättre än svenska folkets. Med inhemsk hjälp gjorde Kvinnaböske och en Same, jag glömt namnet på, ett omotiverat hopp i resultatlistan. Till på allt elände, uppåt.

Enligt gammal god tradition skall GK:s Mellofestival gå av stapeln i början av april. Närmre bestämt 1/4. Det är oundvikligt att den lokala populärmusiken tar intryck av omvärlden, vilket speglas i årets startfält. Vi har gjort en första besiktning och det verkar minst sagt spännande och lovande.

Skyhög favorit är Hasse Kvinnobuske Karlsson, som med sitt lite ekivoka bidrag ”Fifty chades of gold and green, rider på den sexvåg som en film med snarlikt namn skapat. Vi har svårt att se att någon kan hota detta säljande koncept. Sex och bondkomik går alltid hem i stugorna. Kombinationen är genital. Favorittyngda får nog också ett par lallande dementa invånare på ett äldreboende finna sig i att vara. Bidraget heter lämpligt nog ”La la la la la lala la lej”. En stark refräng som fastnar direkt. Omsorg om minoriteter brukar belönas, varför vi misstänker att en representant för ursprungsbefolkningen i H…….o, ”Lapp-Valle”, kommer att hävda sig väl. Han sjunger lite entonigt på sin hemsockens vilda, obegripliga tungomål, iförd traktens folkdräkt, overall och lantmännen-keps. Vi skall inte heller räkna bort en ungdomlig manlig duo, anställda vid kyrkogårdsförvaltningen, som framför en liten käck visa: ”Nu gör vi en grop, vi”. Trallvänligt och publikfriande.

Ja, årets Mello i Gröna Köpingen verkar av förhandsvisningarna att döma, bli något alldeles extra. Vi ser med anspänning fram mot första april.

mars 17, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Konstigheter

”Du är så fyrkantig Bosse” brukar en kvinna i bekantskapskretsens utkanter säga. Det är förmodligen inte min kroppshydda som avses utan en beskrivning av bloggens själsliv. Vi tror att ”fyrkantigheten här står för enkel, stelbentoch fantasilös. Oavsett vilken tilltro amatörpsykologer av skilda slag förtjänar, så kan jag leva med detta, för avarter av motsatsen tycker jag är så mycket värre.

Bland det mest fyrkantiga man kan hitta i grannskapet är Kalmar konstmuseum. Vi tänker här på exteriören. En mörk trälåda.

Innanför väggarna verkar det vara allt annat än fyrkantigt. Här flödar fantasi och kreativitet, och stelbenthet har ersatts av fyrbenthet. Tyvärr har det blivit lite turbulens i flödet och chefen har fått sparken, fast det i vanlig ordning heter att han ”avgått i samförstånd”. Konstföreningens ordförande hade lite svårt att ge ett rakt svar på frågan varför Per-Olof Johansson måste gå. Vi på bloggen tar inte ställning men tycker nog att en fråga sällan har haft ett så solklart svar. En person som anordnar konstvisning för hundar skall inte avgå när utställningen är ett faktum. Han skall ha sparken med omedelbar verkan så fort idén rinner upp i skallen.  

Du är så fyrkantig Bosse!

Hur är läget för den konceptionella samtidskonsten här i Gröna köpingen? Vi söker upp chefen för konstmuseet och likaledes ordföranden i lokala konstföreningen, Eugen Sudde, son till legendariske konstnären Waldemar Sudde, omnämnd redan i Mosebacke Monarki på 60-talet. Hur står det till här i GK. Finns här några interna stridigheter beträffande konstmuseets inriktning och verksamt?

”Jag och styrelsen är helt överens eftersom jag nu är ensam styrelseledamot, De övriga har avgått i protest. Jag vet inte varför eftersom det inte finns något protokoll från senaste mötet.

Detta med att djur engageras i konsten är inget nytt. Visserligen har vi inte bjudit in hundar men utsocknes besökare har haft med sig insekter som skapat förutsättningar för en fantastisk konstupplevelse: En happening som saknar motstycke i konstvärlden. Genom dessa besökare har museet infekterats av vägglöss och kackerlackor, besökare som annorstädes skulle hälsas med avsky. Här ser vi dessa som en fantastisk tillgång i en kreativ skapande process. Vi erbjuder allmänheten medverkan i en enastående inspirerande och demolerande spontanföreställning. Besökarna förses med bräckjärn och tänger och får i en sanslös orgie gå lös på väggsocklar och dörrfoder för att sedan med ryggsprutor bekämpa kackerlackor och vägglöss med färgglada preparat tillhandahållna av Anticimex. Det hela mynnar ut i en extatisk färgorgasm i regnbågens alla färger. På så sätt väver vi också in HBTQ rörelsen i skaparprocessen. En fantastisk happening som belyser människans litenhet i ett kosmiskt perspektiv.

Vi hoppas att detta initiativ kommer att uppfattas negativt av den lågutbildade massan så att medlemsantalet i konstföreningen minskar ytterligare. Vi i den kulturella eliten vill gärna vara en liten exklusiv skara. Folk som gillar oljemålningar, akvareller och annan skit kan sitta hemma och titta på sina egna väggar med ‘Gråtande barn’, Fiskargubbar med sjöskumspipor, och Grindslantar” slutar Eugen Sudde.

Lite slokörad och skamsen drar sig bloggen hemåt för sanering. Inte av ohyra, men vi skall rensa väggarna från enkel och simpel konst. Vi har inga ”gråtande barn” men några tavlor av R-I K som vi i vårt oförstånd tyckt om tidigare, innan vi fick reda på vad som är rätt och riktigt, enligt kultureliten.

mars 14, 2015 at 7:23 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

oktober 2020
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se