Posts filed under ‘Lag och rätt’

Förväntat. Och förvånande

Måndag. Mysigt. Lite soligt i dag, så vi håller oss inomhus. Bloggen skall lägga en del tid vid tangentbordet nu i juletid, när det är dåligt väder. Vi tror, nej vet, att medborgarna suktar efter lite råd och dåd så man vet hur man skall förhålla sig i olika spörsmål. Vi har en tid flaggat för hur vi ser på ett par domslut som avkunnats i dagarna:

Att Cissi Wallin skulle dömas för grovt förtal av Fredrik Virtanen var väntat. Allt annat hade varit en rättsskandal. Nu meddelar Wallin och hennes advokat att domen skall överklagas. Det är slöseri med allmänna medel. Den enda ändring som är tänkbar är en skärpning av påföljden.

Däremot gick vår gamle landsbygdsminister fri när det gäller de omtalade tafsningarna under bordet. Lite förvånande eftersom gärningen är styrkt, även om Eskil hade medicinska ursäkter. Rätten menade, om vi förstått saken rätt, att tilltaget var relativt harmlöst och därför inte motiverade någon rättslig påföljd. Vi berättar inte vad vi tycker, för då får vi den samlade metoo- rörelsen på halsen. Men vi kan nog säga så mycket som att våra åsikter ligger i linje med tingsrättens.

Egendomligt nog har vi här i Gröna Köpingen nyligen haft ett fall av snarlig karaktär.

Vid en politisk sammandragning i Olssons lada, där formerna för det kommunala julfirandet diskuterades, inträffade en incident som kunnat få rättsligt efterspel. Lands- och hembrygdsminister Erland Eskilsson propagerade med emfas för att man skulle ge alla medarbetarna en flaska julbrygd (7,2) i julgåva. Erling, som känt sig manad att provsmaka den tilltänkta julgåvan innan mötet, blev så exalterad att han gestikulerar vidlyftigt, både över och under bordet. Något som gjorde att intill- sittande kvinnliga politiker blev oavsiktligt berömda, både här och där. Detta föranledde inte någon palaver just då men i en paus berättade någon antafsad vad hon känt i lönndom. Då blir det ett helvetes liv på ”Feministiskt Invektivs” (FI) representant, Irene Ilska. ”Varför i glödhetaste har inte också jag blivit föremål för handfast uppvaktning. Handlar det om partipolitisk särbehandling?

Nåja, det lugnar ner sig så småningom sedan Erland givit ett halvt löfte om en rekonstruktion på ”brottsplatsen”.

Annars är det ganska lugnt här i GK. Bloggred. deltar inte i julstöket, utan nöjer sig med att i horisontalläge komma med goda råd angående julmatens tillredning. Goda råd, som hustrun med tacksamhet anammar.   Det är ingen slump att flertalet framstående kockar är av hankön. Sedan kan kvinnorna mycket väl utföra grovjobbet, efter husets herres anvisningar. Just nu propagerar bloggred. för att en julskinka redan nu skall kokas, griljeras och provsmakas, som lite träning så att inget går fel vid juletid. Sedan tillreds samma skinka strax innan julafton. ( Ja inte samma. Den är uppäten. En snarlik)

Just nu ser jag ett gäng stjärtmesar i ett träd utanför fönstret. För ornitologiska analfabeter bör vi kanske tala om att det handlar om en liten fågel, så att det inte uppstår något missförstånd En trevlig fågel som man inte ser så ofta. De lyser vita som snödroppar där de hastar omkring i jakt på spindlar och puppor i trädens bark.   Äsch. Det var en fånig liknelse. Snödroppar är normalt inte så rörliga. De står där de står, men är rätt trevliga de också, och de blommar dessbättre inte redan nu.

Nu är det tyvärr ganska kort tid innan det vänder och går mot ljusare och varmare tider igen. Det gäller att njuta av mörkret medan tid är.

december 16, 2019 at 10:23 f m Lämna en kommentar

Lördags-tankar

I förra inlägget berörde vi trafikproblem av skilda slag. Till vår stora glädje kan vi konstatera att polismakten tar detta på stort allvar.” Termometern” upplyste häromdagen om att en person står åtalad för att ha korsat heldragen linje. Så skall dom tas, trafiklymlarna.

Dagens avisa innehöll inget sensationellt. Lite om slangade bilar och borrade tankar och ett stort uppslag om avdöda husdjur. Saknaden efter en hund eller katt kan ta sig olika uttryck. Ibland går det till överdrift.

Vi letade förgäves efter en krönika av Eva- Bergfast Andersson men den kommer förhoppningsvis nästa helg.

Bloggen tar del av en annan blogg på andra sidan sockengränsen: Jonny Nilssons ”Mönsteråsbloggen”. Nu senast hade han en karaktäristik över våra Svenska politiska partier. Träffande och roligt. Dock en liten plump i protokollet. Han hade glömt bort Grön Ansamling (GAS) eller Centrala partiet(CP) som jag tror att vi heter för tillfället. Här hade superlativ kommit till användning.

Naturen är fantastiskt vacker i dessa dagar. Hösten, med sin behagliga temperatur och färgprakt skänker ro åt sinnet. Det är en ynnest att få ta del av detta.

En svenskättad, kvinnlig astronaut är ute och promenerar i rymden, till enorma kostnader. Till vilken nytta? ”Människan är nyfiken och vill veta om det finns annat liv i universum.” Varför skall vi veta det? Vi bor på en planet som fungerar, än så länge. Lägg pengarna på miljön, och omskolning av klimatförändringsförnekarna.”Strutsarna” är kanske det största hotet.

Så mycket mer har vi inte i dag. Nu lutar vi oss tillbaka och inväntar helgmålsringningen som förkunnar att arbetsveckan är till ända. Lediga lördagar och andra nymodigheter har vi inte mycket till övers för. Inte konstigt att det inte blir så mycket uträttat.

Det var bättre förr!

 

oktober 19, 2019 at 10:59 f m Lämna en kommentar

Trafikproblem

Bensinen börjar bli dyr. På bensinpumpen snurrar kronorna oroväckande fort i förhållande till litrarna man får. Men visst. Man åker bil ändå, men inte så vidlyftigt i dagens läge. Bloggen var ute på ” stan ” en sväng, och inspirerades till lite gnäll.

Samfärdsel kan vara komplicerad, och ibland förenad med risk för” liv och lem”. Eller skall vi kanske säga lemmar så det inte uppstår missförstånd.

Trafiklagstiftarna är säkert oftast ute i goda ärenden och vill väl, men ibland blir det fel. Detta är säkert de ansvariga medvetna om men prestige gör att tokiga regler inte ändras. Vi vet inte om ”Vägverket” är inblandat i lagstiftningen men om så är fallet har vi en förklaring. Styvnackad prestige är bästa gren för chefer vid Vägverket.

Vad har vi för lagar som bör ändras och vilka kompletteringar bör göras? En har vi berört tidigare.

Solklar 1:a är den s.k.” Zebralagen”, dvs. den lag som ger fotgängare rätt att vid ett övergångsställe kliva rätt ut i gatan utan vidare spisning.” Här kommer jag. Stanna bil-djävel!” Bilisten stannar och när fotgängaren väl är ute i gatan tar han rundlig tid på sig för att demonstrera att han har lagen på sin sida. Snigelframfarten kompletteras med ett belåtet leende.

Extra irriterande är de klungor av medborgare som står och röker vid övergångsställen. Vi har inget emot rökning, men varför skall de stå just där med en halv fot ute i gatan? Tänker de gå över? Man saktar in men inger visar intresse för passage. Om man däremot inte skulle sakta in, kan man ge sig den på att de skulle kasta sig ut i gatan och olyckan vore ett faktum. Ändra lagen.

Bilister som kör för fort och hänsynslöst är också en styggelse. Att hög hastighet orsakar olyckor och förvärrar följderna går att bevisa med statistik. Men hur många olyckor beror på att man kör för sakta?

Ni känner säkert igen följande: Ni kör ifatt en mindre personbil som kör lusigt och slickar mittlinjen. Är det Vägverket som är ute och inspekterar inför en ommålning?

Efter någon mil inser man att det inte handlar om tjänsteförrättning, utan en privatbilist som av outgrundliga skäl erhållit körkort. Eller är det kanske ett rattfyllo, som inget kort har? Här bakom kan man inte ligga. Det verkar riskabelt.

Vägen är krokig, och tack vare framförvardes position vid mittlinjen dröjer det innan tillfälle för omkörning erbjuds. Gasen i botten, och i jämnhöjd kan man kasta en blick som bekräftar vad man misstänkt: En äldre, vithårig kvinna sitter med näsan tätt ovanför ratten och starrbligar på vägbanan framför. Fullständigt omedveten och obekymrad beträffande omgivningen.

Nu reser sig nackhåren på läsare med feministisk böjelse:” Varför bara klaga på gamla kvinnor? Var är alla vithåriga eller flintskalliga gubbar?”

Jo, de är också ute på vägarna. Men inte så länge. Ganska raskt ligger de i diket efter fruktlösa försök att köra om damerna framför.

Vad gör vi åt detta?   I dessa tider pratas om själkörande fordon och annat egendomligt. Man behöver kanske inte gå så långt, men sensorer i vägbanan som kommunicerar med fordonet och som gör att detta måste hålla påbjuden hastighet, varken för hög eller för låg, vore kanske inte så dumt. Det kanske redan finns. Men inte överallt, i dagsläget. I alla fall inte där vithåriga damer och fartdårar härjar.

Allra värst är kanske trots allt: Bristande avståndstagande.

Man hör talas om masskrockar på Autobahn med 300 inblandade fordon. Skulle detta kunna inträffa om man höll ett avstånd till framförvarande som gör att man hinner stanna om något inträffar. Icke.

Man behöver inte åka till Tyskland för att studera detta fenomen.

Man ligger i lagstadgad hastighet på en 2-1 väg, i trakten av Fagerhult. Inne på den enfiliga delen har man plötsligt en bil i bakhasorna. Ofta en BMW, Audi eller Mercedes. Bilen ligger limmad ett par tre meter bakom. Vad i helvete vill idioten ? Kräver han att jag skall överträda hastighetsbestämmelsen? Tycker han att jag skall köra i diket?

Dessbättre blir det tvåfiligt innan man i vredesmod ställer sig på bromsen. Man skall självfallet inte med berått mod orsaka en olycka men ibland kliar det i bromspedal- foten.

Det finns mer att irritera sig på men detta får räcka för nu.

oktober 16, 2019 at 4:42 e m Lämna en kommentar

Deckare och kriminalitet

Vi har just nu, lätt skakade, vänt sista bladet i ”Mönsterås-Bloggs- Jonnys” deckare: Muddern. Vi skall inte recensera och på så sätt avslöja innehåller för de som ännu inte läst. Vi kan avslöja så mycket att det blev svettigt mot slutet. En smula överraskande kastar sig huvudpersonen ensam efter illdådaren. Ungefär som Gunvald Larsson (Persbrandt) som envisas med att lösa allt för egen maskin, utan att invänta förstärkning.

Eftersom Mönsterås är vår grann- och vänort har vi så pass mycket kunskap om denna plats att vi kände igen flertalet av de karaktärer som figurerar i, och på ”Muddern”.

Vi är drabbade av en oemotståndlig lust till plagiat. Tänk så roligt för invånarna i vår egen Gröna köping att få läsa om, och skratta med och åt välkända GK-bor. Bloggen tror inte att Jonny tar illa upp om vi apar efter, och vi skall kalla vår bok för ”Däckare” eftersom den skall utspelas i marin miljö.

Finns det någon GK-kriminalitet att skriva om? Det är trevligt om det finns viss verklighetsbakgrund och inte bara ett fritt fabulerande.

Lagvidrig verksamhet är en ovanlig företeelse i vårt kära GK. Ja, bland våra inhemska bebyggare skall tilläggas. Man hittar en och annan felparkerare, och för ett antal år sedan hade vi en yngling, Bengt-Folke Lavetti, som lagfördes för att ha urinerat på allmän plats, där ett par äldre damer blev åsyna vittne, något chockade. De var ovana vid grov brottslighet här i GK.

Nej, problemet är när det ibland kommer utsocknes slödder på besök. Då får lagens långa arm ta i med hårdhandskarna.

Vi tar kontakt med Hans ”Haffa” Byling, som har den gamla hederliga befattningen ”Landsfiskal” i Gröna köpingen med omnejd.  Avsikten är att få ”Haffas” syn på hur buset bör behandlas och kanske lite tips till ”Däckaren”. Vi hittar Haffa på plats i hans trivsamma kombinerade polisstation och campingvagn som står felparkerad på Storgatan i GK.

”Nå Hans, hur är läget på den kriminella fronten här i socknen. Varför är kriminaliteten så utomordentligt låg här i GK? Är det inget som oroar, du riskerar ju att bli arbetslös.”

”Icke. Så länge vi har öppna gränser mot grannsocknarna kommer det tillräckligt med gästande icke-arbetare som vill skaffa sig arbetsfri inkomst här i vår blomstrande idyll. Det börjar bli lite irriterande att utsocknes drägg skall komma hit och sko sig på vårt välstånd. Problemet håller på att rättas till, för här i GK tror vi på kännbara straff som en preventiv åtgärd. Det skall svida i skinnet, även bokstavligt, om man burit sig illa åt. Vi är hjärtligt trötta på allt tjafs där man i alla lägen skall hitta en ursäkt för den stackars busens beteende och lägga all skuld på den misshandlade eller bestulne. En stulen krona är en stulen krona oavsett på vems hand de långa fingrarna sitter.

Här i GK har vi döpt om våra kriminalvårdsanstalter till det gamla hederliga: ”Tukthus”. Alla begriper då vad det är frågan om. Vi skulle också välkomna en reformering av rättsväsende och påföljdsrutiner. Som det nu är skall det överklagas i all oändlighet, processer som kostar en massa skattekronor i onödan. Exempelvis är det rent skrattretande när personer som dömts för sexbrott begär ”resning”. Det har de ju redan haft, och företeelsen som sådan får väl anses som orsak till brottet.

Jag personligen tror på en enda instans, med nämndemän ”från gatan” som inte är förvirrade av en massa krånglig lagtext som ingen begriper, utan har autodidakta begrepp om hederlighet och rättvisa. Sunt bondförnuft helt enkelt. Han skulle kunna uttrycka sig så här: Tingsrätt och hovrätt ersätts av en ”Folkrätt”, rätt och slätt.

Det finns trevliga exempel på att det trots allt kan gå bra för en och annan i den kriminella rörelsen.  Den gamle kåkfararen Kurt ”Kurran” Hamrin, som vid ganska unga år började dribbla på laglöshetens ytterkanter och har sett fler fylleceller och häkten från insidan än någon annan i socknen, har numera kommit på rätt köl och avancerat till förbudskapten för fotbojslandslaget i fotboll.

Vad är fotbojslandslaget undrar vi. ”Jo här i GK har vi inte elektroniska fotbojor eller annat modernt tjafs, utan de som skall hållas i strama tyglar har gamla hederliga smidda fotbojor kring smalbenen. Jag vill här passa på att tacka lokale smidesmästaren ”Bosse i Magen” för ett gott samarbete. Bojorna var inte billiga, men ytterst välgjorda. Eftersom straffarbetet på tukthuset inte alltid räcker till för den fysiska uppbyggnaden spelar de in- och uttagna fotboll, iförda sin rättsliga påföljd. Det sinkar framfarten till den del, men spelet blir långsamt och lätt att följa. Att det heter ”landslaget” beror på att spelarna utan undantag kommer från landet, utsocknes. ”Kurran” basar för denna verksamhet och ser till att förbudet för brott mot spelreglerna efterlevs.”

Vi tackar Haffa för denna intressanta information och vi beger oss hem till skrivarlyan i fast förvissning om att det finns underlag för en lokal ”GK-Däckare”. Vi drar igång så fort datorn är varmkörd. Med lite tur blir det premiär en bit in på nyåret.

Ps. Ett klarläggande.  Det fanns (eller finns, jag tror att han fortfarande lever) en utomordentlig fotbollsspelare, med samma namn som ”Kurran”. Han har inget med saken att göra. Vi minns alla hans klassiska mål mot Västtyskland 1958.  En fantastisk högerytter.

I utkanten av vårt grannsamhälle, Mönsterås, vistas ibland en grupp människor med samma efternamn som ”Kurran”. Oss veterligen finns inget släktskap, och brottslig verksamhet är nog främmande för denna familjegruppering. Det närmaste man kommer tveksamheter, är att en kvinna, född med detta efternamn, har anställning som kommunal personalchef, men det får väl trots allt anses rymmas inom lagens råmärken, om än med viss tvekan. DS

december 9, 2015 at 10:37 e m 4 kommentarer

In-brottslighet

Polisen får mycket skit. Från media, Leif GW, från allmänheten. Orsaken är att man tycker att de uträttar för lite och att buset oftast drar det längsta strået. Orättvist? Kanske. Kanske inte. Låt oss titta på lite statistik. Vi erinrar oss ett gammalt ordspråk, lanserat av någon gammal Brittisk minister: ”Lögn, förbannad lögn och statistik” Men. Alla statistiska beräkningar kan nog inte avfärdas som bluff och båg.

Låt oss titta på inbrott. Här ligger uppklarningsprocenten i Sverige på ca 4 %. I Finland kan man peka på 25 % i samma verksamhet. Än en gång ligger vi i Finskt lä. Trots övervägande västliga vindar.

Vad som är orsaken vill vi inte spekulera i. Vi vill inte komma på kant med ordnings- och övermakten. Det får Leif GW sköta.

Vi är lite nyfikna om siffrorna ovan, även gäller för Gröna Köpingen (GK), så vi tar kontakt med lands- och kommunfiskalen Bengt ”Bengen” Byhling som vi hittar i sin husvagn, uppställd utanför den numera nedsläckta Polisstationen.

”Bengen” sitter vid sitt trivsamma kampingbord och intar förmiddagens snutfika, bryggkaffe och kanelbulle. Plastmuggen får knappt plats på det pappersbemängda fällbordet. Vinterhalvåret, med mörker och dimma, har lett till mängder av ärenden som rör cykelfärd utan belysning. Detta är prioriterat, och tar en stor del av Bengens arbetsdag i anspråk.

”Nå, Bengt. Har du någon kommentar, ev. förklaring, till varför så få bostadsinbrott leder till åtal så, att rättmätigt straff kan utdelas?”  Bengt gör en resignerad gest mot skrivbordet. ”Har du hört talas om prioritering” replikerar Bengen med viss sarkasm i stämman.” Hur skulle du känslomässigt hantera ett fall där en cykellyse-lös skolgosse blir påkörd och kanske dödad bara för att vi jagat någon småtjyv som försett sig med kontanter och guld i någon villa med dåliga lås. Tycker du att ett människoliv är mindre värt än lite stålar och krimskrams?”

Vi måste naturligtvis ge ett nekande svar, men framhärdar i vår åsikt att inbrott är ett stort trauma för de drabbade. Ett trauma som kanske skulle lindras i viss mån om den skyldige fick skaka galler och tjuvgodset återbördades till sin rätta ägare. ”Visst, visst. Naturligtvis ett begripligt önskemål. Men än en gång. Prioritering”.

”Jag har ett litet tips som jag kan förmedla. En omständighet som gör ett inbrott mera prioriterat är om gärningsmannen kommer till skada i samband med inbrottet. Då måste vi sätta in stora resurser både vad gäller personal och materiel för att lösa fallet. Vid en sådan händelse har vi plötsligt två målsägande och brottet blir i ett slag dubbelt så allvarligt.

Därför ett tips så här mellan fyra ögon: Ge faen i att sanda trappan när det är halt. Med lite tur halkar busen och bryter benet. Skaffa en bitsk hund. Man blir inte så rapp i steget med en Pit-Bull i smalbenet. Glasrutor av en kvalitet som ger skärskador är också gångbart. Visserligen blir du åtalad för benbrott, hundbett och de skärskador som drabbat gärningsmannen, men det kanske det kan vara värt om brottet blir uppklarat”.

Vi tackar konstapel Byhling för tipsen, och vänder hemåt för att såpa in trappan och reta upp den onödigt fridsamma stövartiken.

mars 5, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

november 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se