Posts filed under ‘Mat och Gastronomi’

Förväntat. Och förvånande

Måndag. Mysigt. Lite soligt i dag, så vi håller oss inomhus. Bloggen skall lägga en del tid vid tangentbordet nu i juletid, när det är dåligt väder. Vi tror, nej vet, att medborgarna suktar efter lite råd och dåd så man vet hur man skall förhålla sig i olika spörsmål. Vi har en tid flaggat för hur vi ser på ett par domslut som avkunnats i dagarna:

Att Cissi Wallin skulle dömas för grovt förtal av Fredrik Virtanen var väntat. Allt annat hade varit en rättsskandal. Nu meddelar Wallin och hennes advokat att domen skall överklagas. Det är slöseri med allmänna medel. Den enda ändring som är tänkbar är en skärpning av påföljden.

Däremot gick vår gamle landsbygdsminister fri när det gäller de omtalade tafsningarna under bordet. Lite förvånande eftersom gärningen är styrkt, även om Eskil hade medicinska ursäkter. Rätten menade, om vi förstått saken rätt, att tilltaget var relativt harmlöst och därför inte motiverade någon rättslig påföljd. Vi berättar inte vad vi tycker, för då får vi den samlade metoo- rörelsen på halsen. Men vi kan nog säga så mycket som att våra åsikter ligger i linje med tingsrättens.

Egendomligt nog har vi här i Gröna Köpingen nyligen haft ett fall av snarlig karaktär.

Vid en politisk sammandragning i Olssons lada, där formerna för det kommunala julfirandet diskuterades, inträffade en incident som kunnat få rättsligt efterspel. Lands- och hembrygdsminister Erland Eskilsson propagerade med emfas för att man skulle ge alla medarbetarna en flaska julbrygd (7,2) i julgåva. Erling, som känt sig manad att provsmaka den tilltänkta julgåvan innan mötet, blev så exalterad att han gestikulerar vidlyftigt, både över och under bordet. Något som gjorde att intill- sittande kvinnliga politiker blev oavsiktligt berömda, både här och där. Detta föranledde inte någon palaver just då men i en paus berättade någon antafsad vad hon känt i lönndom. Då blir det ett helvetes liv på ”Feministiskt Invektivs” (FI) representant, Irene Ilska. ”Varför i glödhetaste har inte också jag blivit föremål för handfast uppvaktning. Handlar det om partipolitisk särbehandling?

Nåja, det lugnar ner sig så småningom sedan Erland givit ett halvt löfte om en rekonstruktion på ”brottsplatsen”.

Annars är det ganska lugnt här i GK. Bloggred. deltar inte i julstöket, utan nöjer sig med att i horisontalläge komma med goda råd angående julmatens tillredning. Goda råd, som hustrun med tacksamhet anammar.   Det är ingen slump att flertalet framstående kockar är av hankön. Sedan kan kvinnorna mycket väl utföra grovjobbet, efter husets herres anvisningar. Just nu propagerar bloggred. för att en julskinka redan nu skall kokas, griljeras och provsmakas, som lite träning så att inget går fel vid juletid. Sedan tillreds samma skinka strax innan julafton. ( Ja inte samma. Den är uppäten. En snarlik)

Just nu ser jag ett gäng stjärtmesar i ett träd utanför fönstret. För ornitologiska analfabeter bör vi kanske tala om att det handlar om en liten fågel, så att det inte uppstår något missförstånd En trevlig fågel som man inte ser så ofta. De lyser vita som snödroppar där de hastar omkring i jakt på spindlar och puppor i trädens bark.   Äsch. Det var en fånig liknelse. Snödroppar är normalt inte så rörliga. De står där de står, men är rätt trevliga de också, och de blommar dessbättre inte redan nu.

Nu är det tyvärr ganska kort tid innan det vänder och går mot ljusare och varmare tider igen. Det gäller att njuta av mörkret medan tid är.

december 16, 2019 at 10:23 f m Lämna en kommentar

Skymning

Det är nu mörkt efter en dag med snö och sol. För att inte riskera att huden blir brun och rynkig har vi hållit oss inomhus idag. Snö som förstärker solens skadliga strålar vill vi med hänsyn till hälsan undvika.

Det lackar mot jul, även om den dessbättre fortfarande är lite avlägsen. Det är mycket som skall hinnas med. Klappar skall inhandlas. Julgranen skall synas ut och med lite tur finns den kvar när det är dags för avverkning. Detta sker, som traditionen kräver, först dagen innan julafton.

Framför allt skall grisen avlivas under anständiga och fridsamma former. Har man nu tagit ihjäl en julgris så skall hela liket nyttjas. Inget skall gå till spillo, så vi skall be vår matexpert Gillis Svullbuk att redogöra för hur ett traditionsenligt tillvaratagande skall gå till. Ni kära läsare kan se fram emot delikata recept på ex. Lungmos, grisfötter, rullsylta, njure, bräss, grissvans och andra godsaker. Ni skall även få en lektion beträffande tillredning av fjälster som sedan skall stoppas med ingredienser till smarrig fläskkorv, eller isterband. Detta hör julen till, och att bara köpa utvalda, färdigstyckade delar som ex. skinka mm. är fusk, ovärdigt ett civiliserat hushåll.

Vi skall vänta ett tag innan vi uppsöker Gillis, för enligt rykte är han just nu tvärförbannad efter att han läst att Ernst Kirschsteiger förvanskat ett recept på Kolbulle. Han skall få lugna ner sig så han kan förklara varför han är så upprörd.

Nu skall vi ut i mörkret och njuta av lite köld och friskhet. Ha det! Gärna bra

december 1, 2019 at 4:48 e m 1 kommentar

Invasivt

Måndag ,och livet leker. Men. Vi blir lite bekymrade när vi läser dagens tidning där man uppmärksammar ett par nya invasiva arter: Parkslide och Svarthövdad snigel. Parklside har funnits en tid men snigeln är, om vi förstått rätt, relativt ny.

Enligt beskrivning är parkslide något alldeles förfärligt. Underminerar husgrunder och sprider sig ohämmat och är näst intill omöjlig att bli av med. Man får gräva bort flera kubikmeter jord och hantera avfallet med största omsorg. En sak efterlyser vi i sammanhanget: Det nämns inget om kemisk bekämpning, ex. Roundup. Fungerar det så borde det vara en bra lösning även att man inte skall använda gift i onödan. Man skall ha i åtanke att det mesta av den mat vi stoppar i oss har odlats på jordar som behandlad med klyfosater. Då är lite Roundup på parkslide inte hela världen.

Svarthövdad Snigeln är ny och relativt okänd men den lär fungera ungefär som ” Mördarsnigeln”. Inget att ha egentligen, men så blir det med ohämmad import av diverse växter: Bloggen har sagt det tidigare: Stäng gränserna för varor, tjänster, folk och fä.

En annan växt som bör räknas till de invasiva, är vanlig gran (picea abies) som sprider sig ohämmat, även på mark som inte är lämplig (tallmark). Tyvärr sker detta oftast med mänsklig hjälp: Stoppa detta vansinne.

Värst är kanske trots allt: Ruccolasallad. Den dyker upp överallt där den inte har att göra. I sallader, till kött, i soppor , ja överallt sprider den sin beska smak och vidriga stank . Har vi lite tur kanske det visar sig att den svarthuvade snigeln är förtjust i Ruccola. Inget ont som inte har något gott med sig.

oktober 28, 2019 at 12:48 e m Lämna en kommentar

Förlåt Badholmen

I gårdagens inlägg var vi lite kritiska till Badholmens hantering av gäster. Bakgrunden är att vi en Mors dag för ett par år sedan fick vänta i tre (3) timmar innan maten var serverad och uppäten. Vi åt inte utpräglat långsamt. Det tog bl.a. en timme innan vi upplystes om att den beställda torskryggen var slut.
I går var vi och lyssnade på musik på nämnda ställe. Musiken var bra och maten serverades med ackuratess. Den var dessutom god. Och bäst av allt. Man fick betala kontant! Det kan man inte på en del andra och sämre näringsställen. Det är roligt med näringsidkare som ligger i framkant och tillämpar beprövade, kundvänliga lösningar. Vi kommer framgent att gynna sådana  föregångsmän, och kvinnor. All heder åt dessa som har ett modernt och rationellt synsätt.

oktober 6, 2019 at 11:55 f m Lämna en kommentar

Valmanifestet: KOPPAR OCH ÖRON

Med risk att bli tjatig måste vi än en gång påtala vilken succé de nya punkterna i valmanifestet blivit. Efter vårt inlägg om DJUP TALLRIK har vi än en gång dränkts i en brevskörd som lovordar vårt engagemang beträffande hushållsnära problem. Betänk också att man erfarenhetsmässigt kan räkna med att Postnord slarvat bort ca 25 % av försändelserna. Vilken respons.

Vi väljer ut ett brev ur Postnord-leveransen från sign. Patrik Arkat, som exempel på den tacksamhet som medborgarna i GK förnimmer. ”Bästa GK- bloggen. Att matlagningskonst på högsta nivå är en maskulin angelägenhet är känt sedan länge, men att också lyfta fram och belysa förbättringar som gynnar den del av befolkningen som är lämpligast för arbete med lite enklare hushållsnära tjänster ser jag som en ett fantastiskt exempel på omsorg om feminina intressen och ett gott exempel på jämlikhetssträvande.

Tack Patrik för dina kloka synpunkter

I dag skall vi beröra problemet med att inta varm dryck. Främst kaffe, men vi ägnar också lite omsorg om te- drickandet, och i allvarligare fall, varm choklad

En kaffekopp skall naturligtvis ha ett ÖRA att hålla i, men inte något litet fjuttigt som man tappar greppet om. Nej det skall vara så stort att det rymmer ett normalbegåvat arbetarfinger. Detta möjliggör ett säkert och spillningsfritt intag.

Men muggar och koppar utan öron då? Här handlar det om näst intill åtalbar hantering. Min äkta hälft köper i juletid senap på Apoteket. God senap i en keramik- mugg, men utan något att hålla in. Fungerar alldeles utmärkt till Skånsk grovkornig senap, som är så god att den tar slut. Vad gör hustrun då? Jo hon diskar omsorgsfullt, ställer muggen i ett skåp och senare kommer fanskapet fram på bordet, full med varmt kaffe. (muggen). Vad blir resultatet? Jo, tredje gradens brännskada i handflatan. ”Ja men vänta då ett tag”. Resultat? Muggen går att hålla i, men då är å andra sidan kaffet kallt. ”Varför serverar du kaffe i dessa förbannade tingestar” ” De är snygga” Här förstår alla och envar vilka problem vi män har att brottas med i vardagen.

Något som också kommer att förbjudas vid Q: s maktövertagande är koppar, muggar och glas med minimal understödsyta. Koppar som är så rangliga att de välter av draget från ett öppet fönster. Här kan man iaktta ett intressant exempel på särbehandling: Bästa väninnan välter, tack vare glasets idiotiska utformning, ett glas rödvin på den vita duken. ”Men kära du, det gör absolut inget. Det går bort i tvätten”. Husets herre gör samma sak med ett glas dyr Whiskey.” Fy fan vad du är drullig. Nu är duken förstörd. Du får köpa en ny”.             Jämlikhet mellan könen?

Q:s motto lyder: HÅLL ÖGONEN PÅ ÖRAT

mars 13, 2019 at 5:26 e m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Djup tallrik

Vårt partis namnbyte från” GAS” till ”Q” har varit en formidabel succé. Medlemstillströmningen kan liknas vid en strid vårflod. Man kan nog också tala om ett fruktbart missförstånd och sammanblandning av begreppen. Vi tror oss veta många fått för sig att ”Q” numera driver feministiska frågor och sådant som rör sexuella minoriteter. Detta får man gärna tro och vi dementerar detta bara lite i smyg.

Responsen på valmanifestet och vår negativa hållning till LINNELAKAN har varit fantastisk. Red har översvämmats med vykort och brev från tacksamma läsare. Ett exempel ur brevskörden:” Ett innerligt tack för att ni belyser en fråga som ingen annan vågar ta sig an. Allmänheten tycker att sovrummet är en privat sfär som man drar sig för att rota i. Men vådan av linnelakan är så allvarlig att dessa måste lyftas och luftas. Vi stöder helhjärtat ett krav på förbud.  Sign . ”Bommulsvän”

Vi skulle kunna hålla på länge och redovisa tacksamma röster, men vi nöjer oss med detta för nu, och kastar oss över nästa hatobjekt.

Familjen gick på lokal i helgen. Vi skulle fira en nedkomst för 64 år sedan. Hustrun betalade och jag bidrog till trivseln med min närvaro. Barn och barnbarn gjorde lyckan fullkomlig.

Färden ställdes till en restaurang i Oskarshamn.” Gyllene Göken” i GK hade stängt, och samma sak med näringsställen i vår grannsocken. Jo på ett ställe kunde vi blivit serverade om vi varit ett sällskap om minst 90 personer.

Nåja, vi bänkar oss på en trivsam restaurang, beställer mat och dryck. (Det skall påpekas att undertecknad offrade sig och tog in lättöl). Bloggred. valde Wienersnitsel eftersom det lät relativt bekant.

Maten kommer in ganska så snart: Köttbullar till barnen, flapstek till övriga och snitsel till mig. Till min bestörtning ligger min köttbit i en stor DJUP TALLRIK. Djup tallrik passar till soppa. Denna tallrik var inte bara djup. Den var gigantisk, modell salladsskål. Varför? Köttet verkade inte vara så nyslaktat och så” rare” att man kunde befara ett försöka att fly undan. Inre heller potatis, blomkål och rödvinssås såg ut att anfäktas av frihetslängtan. Varför stänga in maten i ett rymningssäkert kärl?

Nu tycker ni att jag gnäller över en bagatell. Icke. Mitt avståndstagande är väl underbyggt. Att sleva i sig soppa ur en djup tallrik är helt OK. Här måste det vara höga kanter annars rinner soppan ur. Men att med kniv och gaffel försöka finfördela och fiska upp kött med tillbehör ur denna salladsskål var näst intill omöjligt. Vinkeln på handlederna blir onaturlig och smärtsam. 90 grader istället för bekväma 180.

”Usch, vad du gnäller. Det skall vara så här. Det är modernt ”, säger min lättlurade äkta hälft.

Jag tvingades vara så omodern att jag åt med fingrarna.

Till valmanifestet lägger vi nu följande: ”Vi vill stoppa, djup tallrik till annat än soppa”.

mars 7, 2019 at 1:33 e m Lämna en kommentar

Rätt rätt

Lite vinter igen. Som det skall vara i februari. De som redan plockat fram solstolar och bikini får ge sig till tåls ett tag till.

Bloggen brukar i inlägg på fredagar rekommendera maträtter som vi tycker förgyller tillvaron. Senast var det matjessill, med fasta och flytande tillbehör.

Här gör vi egentligen våld på vår övertygelse. Vi tycker i grunden att maträtter skall anpassas till årstiden. Sill och nypotatis äter den renlärige vid midsommar. Efter sillen äter man jordgubbar. Kräftor skall konsumeras i augusti. Lutfisk vid juletid, och surströmming äter man inte alls, om man är vid sina sinnen. Oskicket att äta primörer året runt tar bort lite av matglädjen

Allt är den förbannade importens fel. Jordgubbar vid jul är en rent kriminell styggelse. Och inte smakar den importerade smörjan jordgubbe. Utseendet är snarlikt om man vill vara positiv. Tänk att sätta tänderna i en svensk, söt, mogen liten gubbe. Det är en sann njutning och går inte att jämfört med importerade falsarier.

Samma sak med tomater. En solmogen tomat, odlad i myllan av B.J. är en helt annan upplevelse än bleksiktig import som odlats på stenull med tillförd flytande näring. Det är smakmässigt ingen tomat. Möjligtvis kan man med lite fantasi tycka att de liknar varandra, frånsett den bleka färgen.

Skall man nödvändigtvis äta vegetabilier, så kan spenatsoppa med ägghalvor duga. Men bara på sommaren när spenaten kan plockas direkt i trädgårdslandet. Skall man ha något grönt som är riktigt gott, tillreder man en nässelsoppa.

Det finns en del grönsaker som inte orsakar allvarligt illamående och allergier. Man kan faktiskt äta det mesta om man inte är för grätten. Allt utom Ruccolasallad. Fy fan så vidrigt. Beska, långa stjälkar som fastnar i halsen

Nej, låt oss värna årstidsberoende kulinarisk njutning. Avstå importerat skräp som i de flesta fall smakar pest. Pesto är ett exempel.

Slå vakt om inhemsk matkultur: Dolmen, kroppkakan, isterbandet, rotmos med fläsklägg, ostkaka, kalops, sill, strömming, id-aladåb, stuvad abborre, gravad östersjölax, nyskjuten kramsfågel, (Snöskata), rullsylta, pressylta, pressgurka, kokt varmkorv i papper, (bandykorv),    kräftströmming, kokta flodkräftor. Ja det finns hur mycket som helst. Delikat och nyttig inhemsk mat som gör alla utländska hälsovådliga nymodigheter fullständigt överflödiga.

Det finns en del tveksamheter: Mårtens gås, svartsoppa och spettekaka som i huvudsak äts i Skåne. Men eftersom landskapet ifråga fortfarande räknas till Sverige, trots ihärdiga separatistiska strävanden, räknar vi t.v. också detta som Svensk husmanskost. Gås är dessutom förbaskat gott.

Varför blir semesterfirare ofta svårt magsjuka i främmande land? Ja inte beror det på medhavd matsäck från hemlandet,

Stanna hemma och ät husmanskost! För en sund själ i en rund kropp.

Vad blir det i kväll?   Nja… Vet inte riktigt. Förmodligen fisk av något slag. Inhemsk. Inget importerat, varken från Chile eller Norge. Det får kanske bli abborre. Passar bra till” bubbel”

Trevlig helg

februari 22, 2019 at 9:21 f m Lämna en kommentar

Fortsättning?

Ibland har vi lekt med tanken att avsluta bloggandet. Statistiken skvallrar om att antalet läsarna ligger under 100000/dag och kommentarerna är få. Innebär bloggandet att vi spiller krut på döda hökar

I våra mörka stunder av tvivel tröstar vi oss med att det trots allt finns ett litet antal pålitliga läsare som kommer med kloka kommentarer: Anders, Flanören, Jonny och Edvin, m.fl. Tack för detta. Det håller lågan brinnande.

Behövs GK:s röst? Behövs GRIS politik?

Efter ett antal månader med nuvarande regering blir svaret ett reservationslöst, rungande: Ja!!

Löfvén och kompani har lyckats med konststycket att leverera tre vallöftesbrott/vecka och ett snabbt överslag ger vid handen att innan valet 2018 har man minst 1500 svikna vallöften på samvetet. Vi är inte gnälliga men vi tycker att det är i mesta laget. Margot Wallström, som en gång i tiden sågs som socialdemokratins frälsare, har gjort sig ovän med i stort sett hela omvärlden och har förvandlats till en lite förskrämd, grå mus. Samma gäller Magdalena, som i opposition, utan ansvar för finanserna, ingav ett visst förtroende. Nu är det mest svammel och hattande. 

I detta läge vore det ett svek mot GK, socknen, länet, riket, omvärlden, om Bloggen och GRIS kastade in handduken. Vi måste kämpa på, och vrida det skeva i rätt position och gjuta mod i en vankelmodig befolkning.

Vi har erfarit att våra visdomsord börja spridas i randområden som är i speciellt stort behov av hjälp och stöd. Vi nämner inte Valle Mört och H…….o eftersom de då skulle känna sig utpekade. Men enligt rykte har läskunnigheten och datatrafik gripit kring sig även i detta oväntade väderstreck.

Än mer oväntat är att bloggen, enligt rykte, har ny läsare i södra delarna av Sverige.  Vi tänker här på en person med det kuriösa namnet Bengt-Folke, en från grannorten Mönsterås härstammande individ, om framlevt större delen av sitt overksamma liv i Skåne. Vi skulle välkomna en kommentar och rapport från dessa Gudsförgätna breddgrader. Detta för att vi i GK skall kunna glädja oss åt det faktum att vi har det så oerhört mycket bättre.

Vi hälsar dessa bägge nya välkomna. (Nu är vi snart uppe i ca dussinet trogna läsare).

Det drar ihop sig till påsk med ägg, sill, lamm och en erinran om att tortyr var vanligt även för ett par tusen år sedan. Apropå sill så berättar dagens tidning om en familj i Fliseryd som inhandlat en burk inlagd strömming, som gick ut i januari. Att strömmingen ”går till ”har vi hört talas om. Ut är lite ovanligare. ”Vad hade hänt om vi ätit fisken?” undrar Fliseryds-bon lite uppbragt. Förmodligen inte ett smack. Kan man äta utan obehag så är den säkert inte hälsovådlig. Mat som är otjänlig brukar smaka illa. Vi tänker här på ex. surströmming, ruccolasallad, hamburgare och kebab.

Glad Påsk!

 

april 2, 2015 at 10:59 e m Lämna en kommentar

Skolexempel av skilda slag

Ungdomen av idag är föremål för mycken jämmer och klagan. Ofta välförtjänt, någon enstaka gång oförtjänt. Belackarna har mestadels ett antal år på nacken och den kritiska inställningen gentemot det yngre gardet tilltar med åldern. (Inte ungdomarnas, utan kritikernas) Kanske har fenomenet till en del med glömska och förträngning att göra.

Måhända håller vi på och petar i, just det, petitesser, men ibland tycker vi att kritik är befogad. Var går gränsen? Det skall ni få reda på nu, genom GRIS försorg. Vi tar i slumpvisordning.

Det är inte OK att leva rövare i skolan och kalla såväl kamrater som lärarinnor för horor. Manliga lärare och gossar får hålla till godo med tillmälen som bögdjävel mm. Vi kan inte förstå att detta inte beivras med kraft. Några dagar på tukthus skulle göra susen, men då är det väl risk att de små stackarna skulle känna sig kränkta.

Man skall lära sig att komma i tid och att hålla käften på lektionerna. Ja men då får inte lille Kalle leva ut sin spontanitet och han känner sig hämmad och låst.  Men sluta nu!

När GRIS tagit makten kommer skolsystemet att förändras i grunden. Inte genom en radikal omstuvning bland de ämnen som dagens elever anses vara i behov att läsa. Icke så. Förändringen ligger i att de inte bara skall läsa, de skall också lära sig något. Hur skall detta gå till? Jo det skall vi tala om.

Vi lyssnade på radio för ett tag sedan, och där intervjuade man i ett program (som jag inte kommer ihåg namnet ) en liten rumänsk gosse, ”Jag skulle så väldigt gärna vilja gå till skolan men jag har så dåliga skor att jag inte kan gå dit nu när det är kallt” Det fuktas i ögonvrån.

När GRIS kommer till makten skall vi inte bara lära barnen att stava till ”tacksamhet” de skall också lära sig förstå innebörden av detta i dagsläget okända begrepp. Deras vardag skall förändras radikalt och det skall bli förbjudet för ungdomar att ha roligt på andra platser än i skolan. För att få mat och kläder på kroppen skall barn och ungdomar som inte vill gå till skolan sättas i arbete, av inte alltför läskande slag. Man kan plocka skräp, plocka jordgubbar, handgräva dikenklyva ved, bryta sten eller vad faen som helst. Detta slipper de som självmant går till skolan och där uppför sig som folk och lär sig det som är av nöden. Då hasar sig ungdomarna sig ditför det stora flertalet har skor som duger, och att arbeta framstår för flertalet som ett sämre alternativ än skolbänkenMen detta är ju straffkommendering och tvångsarbete? Ja just precis. Absolut. Men effektivt. Låt oss pröva detta innan det går fullständigt åt helvete.

En hel generation håller på att gå förlorad av flera skäl. Har Ebola nått våra gränser? Nej det är värre än så. Från och med att man överger modersbröstet, eller snarare brösten, och den lille telningen kan kravla fram till datorn så placerar man sig där, och blir sittande. Resultatet blir urkalkaskelett och förtvinade muskler. Om man tittade på lärorika bloggar vore en sak, (vi har goda tips) men icke. Spel där man tar död på både folk och fä på löpande band är det som gäller. Jo, men de tränar upp minne, rymdsuppfattning och finmotorik. Jaså. Vad skall de med detta till om kroppen förtvinar?
Förbud!

Så har vi dessa förbannade mössor igen. Alltid och överallt. I skolsalen, i kyrkan, vid matbordet, i sängen, på muggen etc. Och värst av allt, kepsar med skärm som förmodligen är konstruerade för att blända av solen i motljus, bärs bakvända. Är man rädd att bli solbränd i nacken? Det ultimat töntiga är när kepsen placeras på tvären så att skärmen skyddar något av öronen. Förbud! Jo men mössor och kepsar är väl inget att härja omUngdomarnas identitet sitter ju i kepsen”. Denna åsikt framförs till 99 % av skolpersonal som inte har auktoritet nog att se till ett förbud efterlevs. Det är bekvämare att godkänna och blunda. Då är också det lättvindigaste att blunda, stänga öronen och titta bort när någon mobbas eller trakasseras med tillmälen enligt ovan. Mycket av problemen grundar sig i flathet och rädsla som man kamouflerar i flummiga termer. Man svamlar om integritet, okränkbarhet, individens frihet... bla bla bla , istället för att vidta enklaeffektiva åtgärder som alla begriper.

Apropå begriper. Inför inte betyg i fjärde klass. Börja redan i ettan. Ett betyg begriper alla innebörden av till skillnad från svammel vid mesiga kvartssamtal, eller vad kan tänkas heta idag.

Det finns mycket att hala fram i dagsljuset men vi slutar med det absolut värsta. De stackars små skolbarnen äter inte fisk! Däter inte sill, lax, ål, strömming, abborre gädda, ort, mört eller sutare. Det handlar om en kulinarisk dekadans som på sikt hotar folkhälsan. Det är vetenskapligt bevisat att fisk är bra för såväl kropp som själ. Forskning visaentydigt att man blir intelligent av fisk. Detta vet alla, men det är stört omöjligt att trycka i en skolunge en nyttig och närande strömming eller sill.

Varför har det blivit såÄr det föräldrarnas fel? Dåliga rådgivare i kamratkretsen? Födsel och icke hejdad ovana? Vi tror oss ha svaret. Man har i skolbespisningen provat ”fisk”, som inte är fisk, utan en till oigenkännlighet förvanskad råvara. Tror väl faen att barnen får avsmak. Bloggen har lösningen. (Vi gör ogärna reklam för andra orter än GK men här måste vi göra ett undantag, eller två noga räknat).

Skaffa fisk från Mönsterås. Denna ort som inte är helt motbjudande, trots att den är utsocknes, hyser inom sina rågångar fiskare och fiskförädlare av enastående snitt. På vägen mot Germanska filialen, förra semesterparadiset Oknö, huserar en familj som vi inte namnger för då är risken överhängande att de stormas av entusiastiska fisk-vänner, och det vill vi inte. Bloggen vill vara ensam i kön, än så länge. I denna lukulliska högborg tillreds helt fantastisk rökt och gravad lax. Ålar får röken en så gyllenskimrande patina att blotta anblicken är en njutning. Inlagd strömming är så övernaturligt god att salivflödet späder ut ättikslagen. Om vi även för den inlagda löksillen på tal, så blir det oss övermäktigt. Vi slutar där.

Tidigare nämnda Ål har en jämlike, i ett mera Nordostligt väderstreck. Där hittar man produkter som också gett den perfekta flat– och rundrökta ålen ett ansikte. Det finns här en liten hake. För att nå dessa förtjusande nejder måste man passera ett lite obehagligt samhälle som vi inte namnger, men har man väl krånglat sig förbi byborna, som går eller kör mitt i vägen, så är målet, eller snarare ålen, mödan värd.

Vart vill vi komma med dessa lovsånger? Jo, om det uppväxande släktet fick smaka på dessa delikatesser redan i unga år, skulle Mac Donalds få slå igen eller ändra sin meny radikalt. Skolbarnen skulle bespotta Cheeseburgarna och dubbelmenyer och istället kasta sig över fiskrätter med trendiga och fantasieggande benämningar som Macintorsk, Strömming och Sill i samlagFlata-rökt ål, Mac Flundri” mm.

Ovan nämnda föregångsmän, och kvinnor, har i dagsläget annan profession, men det är inte för sent att sadla om. Överge Bruket och vården, och den kateder som kanske fortfarande finns kvar, någonstans. Satsa istället på fiske och fiskförädling i stor skala, till glädje för en, förhoppningsvis växande skara som har smak och förstånd att uppskatta förstklassiga, nyttiga maträtter som har sitt ursprung i befjällade varelser från våra hav och sjöar. Ja, även ån och bäcken kan bidra.

Tack kära vänner för era insatser i folkhälsans tjänst.

Ps. Vår nye medarbetare Anders skall nästa gång få göra entré på bloggen med ett litet trevligt kåseri. Detta med anledning av ovan högst rättvist begabbade huvudbonader som klär skolbarnen(ja inte klär, utan som ungdomarna klär sig i.) Vi tror oss veta att Anders har en tänkvärd vinklingDS

mars 1, 2015 at 1:25 f m Lämna en kommentar

Snacks, snask och snusk

”Du tar väl inte av falukorven med fingrarna?” Frågan, som inte är en fråga, utan en skarp reprimand, kommer från en kvinna som jag delat matbord med under lång tid. ”Man tar väl inte mat med fingrarna!”

Nej det gör jag inte normalt sett, men ibland händer det. Man har ätit färdigt, tror man, tallrikarna är bortplockade och kvar på bordet står ett fat med falukorvskivor. Frestelsen blir övermäktig och man nyper sig en bit och stoppar i gommen. ”Du tar väl inte med fingrarna”?

Låt oss ta en titt på vår omvärld. I nästan varje samhälle finns det ett näringsställe med en något Amerikaniserad benämning. Mac, King, Max eller mera lantliga ”Frasses”. Där sitter matgästerna och stoppar i sig, mat, höll jag på att säga. De stoppar i sig. Med fingrarna, i åsyna vittne av ett stort antal ”medresenärer” (Ja kanske inte på Frasses).

Jag sitter vid mitt eget bord och tar en falukorv som jag stoppar i egen mun utan att vidröra det som andra ev. skall äta. Hygieniskt oantastligt och fritt från utomstående åskådare.

Reprimand-distributören har ordnat till fest för goda vänner (vi har faktiskt någon, eller några). Gästerna hälsas välkomna och efter denna ritual och något toa-besök som man inte hann med på hemmaplan, bjuds vännerna att sitta ner med ett glas bubbel med lite tilltugg. Det kan vara små ”snittar”, men oftast en skål med jordnötter, Polly och liknande.

”Jag har varit förkyld hela veckan” säger en av gästerna med skrovlig röst i samma veva som hon drabbas av en nysning som allt enligt etikettsreglerna levereras i servett. När detta är avklarat fortsätter hon att gräva i skålarna och konstaterar glatt att hon hittar en favoritvariant i botten av skålen med ”Gott och Blandat”.

Jag är inte kinkig och tror inte på renlighetshysteri med handsprit, klorin och annat kemiskt djävulskap. Vi bör nog, för motståndskraftens skull, få i oss ett och annat. Om det är med Polly eller flingsalt kan nog kvitta. Samma sak med en kotlett som hamnar på golvet. Torka av hundhåren och lägg tillbaka på fatet. Proceduren bör naturligtvis inte ha utomstående betraktare. Ha inte dåligt samvete. Man gör likadant på ”Guide Michelins” tre-stjärniga krogar. När ingen ser på.

”Lite skit rensar magen” brukar man säga. Det stärker nog också immunförsvaret.

Nu kommer kanske invitation till fest i vårt enkla käll, att med diverse omskrivningar, nobbas. Ni behöver inte vara rädda. Hustrun ser till att de hygieniska gränsvärdena efterlevs. Med marginal. Även Bloggen. Vi ville bara peka på en viss grad av bristande logik. Det silas mycket mygg och sväljs en hel del kameler.

Bon appetit!

januari 13, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg Nyare inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

september 2022
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se