Posts filed under ‘Musik’

Kultur-k-rock

Bloggen ser sin kulturella gärning som den kanske viktigaste delen av bloggverksamheten. Politik ligger oss också varmt om hjärtat, men nu skall vi ägna oss åt kultur en tid framöver.

God musik är en kulturform som tilltalar oss. Vi har idag nöjet att lansera en ny serie där vi skall presentera minnesvärda musikaliska skapelser. Ni skall bl.a. få ta del av Thory Bernards samlade verk, varvat med jazz, blues, rock av högsta klass.

Vi kommer inte med pekpinnar och antyder vad vi tycker bäst om. Ni har fria händer men är det något riktigt uselt som faller er i smaken kanske nu skall hålla detta för er själva. Annars finns det risk att ni kommer att betraktas med misstro av en musikkunnig omgivning

Thory Bernards och ex. gitarrekvilibrister må med all rätt betraktas som en kulturkrock av bästa märke och det är detta som är meningen.

Vi startar upp med den amerikanske rock och bluesartisten Joe Bonnamassa. Denna eminente sångare och gitarrist är mestadels oklanderligt klädd i kostym och vita manschetter. Detta i likhet med en annan musikalisk gigant, och elegant: Bryan Ferry i ” Roxy Musik.” Inga trasig, sjaskiga jeans här inte. En annan likhet mellan dessa välklädda herrar är att de oftast omger sig med galanta damer som körar och visar upp sig på ett förtjänstfullt sätt

Här kommer Bonamassa i ”I play the blues for you”

maj 14, 2021 at 12:59 e m 2 kommentarer

Litterära oegentligheter

Ända sedan GK-bloggens start har ni kära läsare fått ta del av vår sockenskald Nils Norrälvs enastående poesi och prosa. Nils har vandrat vidare men hans värk lever kvar.  Tyvärr har Nils kväden inte så sällan plagierats och sedan presenteras som egentillverkat av annan upphovsman. Detta är skändligt och vi har här på bloggen presenterat de falsarier som vi  uppmärksammat.

I en hylla på Hembrygdsgården finns några pärmar som stått och samlat damm. Där finns efterblivna  skriftar av Nils som vår lokale folklivsforskare och arkeolog, Rune Thydare i mån av tid har börjat titta lite närmare på. För några dagar sedan ringde Rune och bad oss kommentar en hitintills okänd dikt, signerad Nils Norrälv. Dikten är en ömsint beskrivning av ung kärlek, och de första trevande stegen på erotikens vindlande stigar.  Det handlar om ungdomliga övningar på en vindsvåning i föräldrahemmet.

I samband med att trubaduren och sångaren Gösta Linderholm gick bort tidigare i år så presenterade och kommenterade bloggen en visa av Linderholm som reste en del frågetecken:” Ängarnas vals”. Vi förundrades över varför ett par trosor på en tvättlina plötsligt dyker upp i naturbetraktelserna. Ni kan själva lyssna här:.

Vi påstår inte att Linderholm inspirerats av Norrälvs kväde men likheten är onekligen slående. Här kommer Nils Norrälvs version:

Sängarnas vals 

Kvällningen kom och Lina och Per hånglade som alltid förr

På nedre botten satt mamma och far så de reglade vindskammadörr.

Det blev varmt och hett och luften var kvav, Så Per han spörjer sin Lina

Skall du inte nu ta byxorna av? Men hennes trosor blev kvar på Lina

Per han fumlar med BH-band, som i det längsta vägrar ge vika

sen börjar han att med höger hand, efter ädlare delar fika

Då skriker Lina: Hjälp, hjälp, hjälp! Han våldtar mig Hjälp me too!.

”Nu får du va tyst. Skrik inte mer. Vad skall vår omgivning tro”

Det kallades tämligen kvickt på polis, och Per blev förpassad till kurran

Han fick betala en ganska högt pris, för försök att ta Lina på murran

Men hennes trosor blev kvar på Lina. Ja hennes trosor blev kvar på Lina.

 

F.ö. .är det lördag, och i kväll skall vi försöka undvika att titta på ”Mello”. Men något gott skall vi försöka få i vommen. Varför inte stekt, salt sill med tillbehör? Trevlig helg!

 

februari 13, 2021 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Skön – och stönsång

Vår bloggande vän Bert har vaknat till och publicerar numera en del inlägg. Han var ganska tyst under en tid, och saknaden var stor. Nu presenterar han musik på sin blogg och det är trevligt. Vi tog oss friheten att recensera ” Kodaline, som vi nog tycker låter ganska förfärligt. Men Bert har bättrat sig. Nu senast introducerade han en spelning med Ed Sheran och Andrea Bocelli. Sheran klarar vi oss utan, men Bocelli är fantastisk. Det föds inte många sådana tenorer i världen under ett sekel. Mer av Bocelli, men gärna något där han ensam ger prov på sin vokala ekvilibrism. Lyssna ex. på ”Canto della terra”. Men inte den version där han sjunger tillsammans med Sarah Brightman. Hon tillför inget av värde. Andrea Bocelli, solo, skall det vara.

Bra Bert. Du är på rätt väg. Vi visste väl att det trots allt fanns hopp för dig.

januari 9, 2020 at 9:33 e m 3 kommentarer

Nyårsdag

”Ja då har vi vänt blad” som vår vördade Monark brukar säga. Brukar och brukar.. Han har sagt det en gång, och det räcker.

Bloggen brukar aldrig se framåt. Det är till för överambitiösa strebertyper som skall ”ligga i framkant”, och aldrig titta bakåt, utan visa sig duktiga och progressiva. Nej. Man skall se bakåt, och då är det ju så förnämligt att man kan välja att bara tänka på allt positivt som vi upplevt. Det tråkiga kan man lägga åt sidan och glömma.

Om framtiden vet man inte ett smack och det är nog ganska bra. Vi har dock noterat ett par positiva nya lagförslag som vi hoppas skall bidra till en ny bättre värld.

Det är från årsskiftet kriminellt att angripa ”blå-ljuspersonal” i deras arbete. Straffen kan bli berättigat höga och man må hoppas att de skyldiga lagförs, utan avseende till ålder. Annars kommer bara buset att engagera förskoleelever och konfirmander att utföra grovjobbet medan de själva står vid sidan och belåtet tittar på förödelsen.

Man skall alltid försöka hitta ursäkter för olika former av kriminellt beteende: ” Kalle har haft det svårs och aldrig blivit sedd. Pelles pappa söp och var arbetslös. Bertil vantrivdes i skolan och nu skall han hämnas på samhället”. Ja ni känner igen retoriken. Det finns inget som ursäktaratt man angriper blåljuspersonal  som är ute och gör sitt bästa för att rädda liv och egendom. Inget! Inget! Jo om det handlar om gravt mentalt störda individer, men då skall dessa inte röra sig fritt i samhället utan tas om hand

En ytterst glädjande lagändring är att alla banker skall bli skyldiga att tillhandahålla kontanter via uttagsautomater. Motsatsen hade varit en enfaldens seger. Varför prövar man sådan idioti när man innerst inne nog vet att det inte håller i längden. Bra! Värna kontanterna

En annan mycket trevlig nyhet är att vårt senaste reportage om kastratsångare nog vilar på felaktig grund. Det hade varit förfärligt om det varit så att gossebarn fortfarande kastreras för bibehållen en ljus, klar men lite gnällig stämma. Vi tror oss veta att medlemmarna i den aktuella musik-gruppen (ja i alla fall, gruppen), undsluppit kastrering. Det förhåller sig nog precis tvärt om. Vi har lyssnat noga och tror oss nu förstå att oljudet beror på att sångaren har fått pungkulorna i kläm. En smärtsam procedur som orsakar jämmer och oljud. Detta drabbar inte kvinnor, ett faktum som metoo kan glädja sig åt. Det är naturligt att kvinnor låter lite pipiga och gnälliga. En del mer, andra mindre. Vi är dock så finkänsliga att vi inte nämner Lisa Ekdal.

Vad har vi att se fram emot på bloggen under det nya året? Vi kan utlova en tilltalande mix av: Politik, erotik, retorik, mat, dryck, råd, dåd, illdåd och ärekränkning. Ingen som gjort sig förtjänt av en uppsträckning och tillrättavisning skall gå fri, lika väl som vi skall berömma och hedra oss som gjort något gott och bra.

Betrakta Bosse Bloggare som er apostel och vägvisare på livets breda, men rätta väg, även under kommande år.

Slutligen tillönskar vi naturligtvis också våra lokala bloggare och vänner ett trevligt 2020. Vi vill alla väl, men kommer inte att överse med omotiverade påhopp, av det enkla skälet att alla påhopp på GK-bloggen är, just det, omotiverade.

GK-bloggen kommer att i allt väsentligt fortsätta sin rakryggade, rättmätiga, orädda kamp för ett rättvist samhälle. Ett samhälle där de som gjort sig förtjänta av lite lyx och överflöd han leva livets glada dagar medan de sämre bemedlade tittar på.Det är avundsjuka som driver samhället framåt. Alla vill ha lite bättre bil än grannen. Det kan man få genom idogt arbete.

En pensionärs vardag består av behaglig, samvetsgrann vila på soffan, men det är lite jobbigt när man skall resa sig och hasa ut till kylskåpet.

Trevlig arbetsdag i morgon

januari 1, 2020 at 2:32 e m Lämna en kommentar

Musikaliskt

Musik är något som de flesta tycker berikar tillvaron. Det finns musik för alla smaker och öron. Vi har klassisk musik, jazz, blues, country, svensktopp, pop etc. Något kallas ”populärmusik” och de flesta förknippar nog detta med lättlyssnat som inte kräver något större engagemang eller eftertanke. Det handlar mestadels om ” Hjärta och smärta:” Besvarad kärlek, obesvarad, himlastormande lycka och ibland kärlek med lite sexuell anspelning. Man behöver inte vara extremt kritisk för att tycka att det blir lite enahanda. Bloggen vill ha lite förnyelse och variation. Gärna” Hjärta och smärta”, men kanske med lite medicinsk vinkling. Varför inte låtar som handlar om rytmrubbning, kärlkramp och svår värk?

Tore Skogman gjorde i svunnen tid ett försök med”: Jämtgubben” som satt och hostade och inte kunde ta en enda ton, samtidigt som det slagit lock för hans öra så att han inte kunde höra dragspelet. Just detta är kanske inget exempel som manar till efterföljd men vi har lyssnat på lite nyare exempel på medicinsk musik som verkar lovande.

Vi tänker i första hand på en liten trevlig melodi skriven och framförd av en Landstingsanställd digivare vid barnavårdscentralen.   Namnet är ”Nanny” Saucedo och låten heter: ” Det rinner ur bröstet” En förtjusande liten slagdänga som sätter sig direkt. Ett litet äldre exempel är ” Gå och töm dig Åke tråk” som beskriver hur det är att lida av en besvärlig och smärtsam urinstämma som påverkar humöret negativt.

Ja det finns mycket att lyfta fram och våra kreativa följare är välkomna med förslag.

I dag är det onsdag, tror vi, och till helgen återkommer Gillis Svullbuk med råd och recept på passande helgmeny. Det ser ni nog fram emot

november 20, 2019 at 5:34 e m Lämna en kommentar

Stor- och småstadsprat

Bloggen känner emellanåt en viss leda vid studier av egna publicerade skrivelser. Bara en massa negativt tjafs om betydelselösa bagateller. Nyttan kan ifrågasättas, och vi minns med saknad den tid då vår store skald Nils Norrälv var i livet och vi kunde publicera kväden av hög kvalitét av versfotens okrönte konung. Nils har gått till sina fäder och vi trodde att vi för läsarna presenterat alla hans efterlämnade värk.
Nu har, som vi berättat tidigare, en samling hittills okända skrifter hittats på Hembrygdsgården. Vi skall presentera dessa för läsarna och vi börjar med en liten förtjusande dikt om kärlek, hjärta och smärta. Nils dikt är en bitterljuv historia om brustet hjärta och grusade förhoppningar:

Den stora kärleken kommer hem till byn efter många år. Med en annan man. En stockholmare. I ett försök att mildra sorgen letar den svikne fel och brister hos kvinnan och hennes nye man, samtidigt som han förringar och förlöjligar storstaden och framhåller den lantliga idyllen som mer eftersträvansvärd. Ett klassiskt lantligt kärleksdrama med doft av Sigge Stark.

Tyvärr har det visat sig att kvädet ”Storstadsprat” har stora likheter med en slagdänga som herrarna Winnerbäck och Gessle i dagarna plågar lyssnarna med: ”Småstadsprat”. Ni kan lyssna på den här och man behöver inte anstränga sig över hövan för att notera slående likheter.

Hur har detta gått till? Hur har herr Gessle kommit över Nils original som vi trott legat bortglömda på Hembrygdsgården? Hur som helst handlar det om ännu ett flagrant brott mot upphovsrättsliga regler och lagar. Gessle har stulit några rader som han gjort till sina egna, och resultatet är ganska förfärligt.

Att det inte är Nils original bevisas av Gessles ”rim”: ”Jag trodde inte det var sant att du kom tillbaka med samma namn”

Vi får se om sällskapet NNEV (Nils Norrälvs Efterblivna Vänner) gör rättssak av det hela.

Tack Nils, och fy skäms Per Gessle. Här kommer Norrälvs originaltext:

 

Storstadsprat

Jag trodde inte det var sant

När du kom tillbaks med en Stockholmsfjant

”Jäla” massa storstads-prat

Det var en typ från Stureplan

Ganska korkad, ful som fan

Bara Stockholmsdkryt och tjat  

Ny tussilago, växer ej i Stockholms stad

Men här på landet, gör den mig glad.

 

Jag trodde inte att det var sant

Att du plötsligt blivit en gammal tant

Bara prat om småbarnsprat

Du som förr var slank och nätt

Har nog ätit dig för mätt

Från en massa småkaksfat.

Stor stuss och mage och bleka feta lår

Stor stuss och mage, skvalpar när du går

 

Härpå landet finns fin natur

Tussilago, gran och fur

Och lantligt, lite bonnigt prat

Här betar kossor, får och häst

Och på vischan trivs vi bäst

Med lite Smålandsprat

Ny russ i hagen, betar där jag går

Ny russ i hagen, och en massa får

 

Du sa du tycker att jag är ful

Dålig andedräkt från tandrad gul

Det är bara kärring gnat

Jag tycker själv att jag är snygg

Snäll och trevlig, lugn och trygg

Pratar trevligt Smålandsprat

Smärt stuss och mage. Den är så fast fin

Snygg stuss och mage, jag borde varit din

  

Men nu skiter jag i dej

Jag har skaffa mej en annan tjej

En som är så slank och fin

Hon tycker inte att jag är ful

Och i sängen har vi kul

Ja, hon är ju bara min

Ny växt i magen, blir liten trevlig pilt

Ny växt i magen, så går det när man spillt.  

juli 3, 2017 at 7:01 e m Lämna en kommentar

Winnerträck och Gössle

I en kommentar till ett inlägg om Winnerbäck, Gessle, Neil Young m.m. skriver signaturen ”En okänd välgörare” att Neil Youngs texter är skit. Som ett exempel tar hon denna lite udda Young-skapelse.

Vi återkommer med en egen analys men först en dito om Winnerbäcks så hyllade alster: Utkast till ett brev: ”Jag skall skriva några rader från tippen, från högkvarteret Greta Garbo” Vad är detta? Vilken tipp? Har han det så förfärligt stökigt hemmavid att det liknar en soptipp?  Högkvarteret Greta Garbo?  Menar han Garbomuseet i Högsby? Milde skapare.

Nej detta är skräp och pekoral. Punkt slut. Ett lysande exempel är samarbetet mellan Gessle och Winnerbäck i en förfärlig historia, ”Småstadsprat” som är ursprunget till ”trätan”. Vi skall kanske i ärlighetens namn påpeka att vi såg Gessle i ett TV- program, förmodligen ”Skavlan”. Karln var inte otrevlig eller divig på något sätt, utan snarare tvärt om. En ganska trevlig prick som kanske inte rår för att han aldrig kom i målbrottet.

Neil Youngs ”Mashed potatoes och T-bone?” Vad är detta? Neil har gjort sig känd för socialt engagemang och deltar i kampen för ursprungsbefolkningen i Staterna.

Det behövs inte så mycket fantasi för att se bilden framför sig: En trasig, uthungrad existens i New Yorks sämre kvarter har hittat en mosbricka med lite intorkade rester. Han slår sig ner på en bänk och låter sig smaka av spillet från den rike mannens bord. Den magerlagde färgade mannen är kanske inte helnöjd men det är bättre än inget. Emellertid kan han inte låta bli att drömma om en grillade T- bone, som hade gjort lyckan fullkomlig.

Att han upprepar budskapet enträget, är bra, och hans gitarr är som alltid värd att lyssna på.

En annan förklaring som är rimlig: Neil Young är känd för att gå sin egen väg och han gör var som faller honom in. Han blev en gång stämd av sitt skivbolag för att han gjort en skiva som inte ”lät som Neil Young”.

Det kanske helt enkelt handlar om ett utslag av skämtlynne. Skämt passar också in på Winnerbäcks och Gessles musik, men då har ordet en annan betydelse.

juni 7, 2017 at 7:02 e m 2 kommentarer

Winnersmäck

Jag lånade min hustrus bil häromdagen. Ja, inte lånade. Jag stal den i smyg. Hon är så erbarmligt rädd om åkdonet att hon inte vill riskera att den går samma väg som andra bilar som jag haft i min ägo.

När jag startar, brakar helvetet löst. En sprängladdning som exploderat under bilen? Är det den lede fienden som attackerar med full kraft?  Jag kastar mig i skydd bakom husets stenfot och kan så småningom, något lättad, konstatera att oljudet kommer från bilradions skivspelare som skruvats upp på högsta volym. Det är Lars Winnerbäck som ylar för full hals. Förfärligt, men trots allt bättre än ett anfall från främmande makt.

Min hustru och undertecknad är lite oense beträffande Winnerbäcks kvalitéer, eller brist på. Det finns sämre, men definitivt det som är bättre. Tyvärr har hon dragit vår dotter med i fördärvet och de sitter och orerar om vilka fantastiska texter han levererar: ”Tandläkarväder, så genialt. Alla vet vad han menar.” Inte jag. Jag tycker det är kul att gå till käftmeken och förknippar en rotfyllning med strålande sol och allmänt välmående.

Innan jag får tyst på eländet uppfattar jag några Winnerbäckska rader: ”Duggregnet blåser i vinden.” Vad är detta för meteorologisk sensation?  Ett duggregn blåser förbanne mig aldrig. Vinden kan före ett duggregn med sig, men det är en annan sak.

När det gäller musik har jag större förhoppning om min välartade son. Vi sitter tillsammans och diggar Neil Young. Världens bäste rockpoet och en fantastisk låtmakare och gitarrist. Både Nobelpriset och Polarpriset går till Canada nästa år.

Jag kanske skall förtydliga. Dotter och hustru har andra kvalitéer. Förtjusande människor som en dag kommer att vakna och bli varse att de slösa tid på tonsatt pekoral.

Vår lokale nationalskald Nils Norrälv, som tyvärr lämnat jordelivet, skrev en gång en text som Lars Winnerbäck förvanskade samvetslöst.  Vi har presenterat den tidigare. Gå in här och friska upp minnet.

Jonny skriver på sin blogg att han är lite splittrad till Per Gessle. Det är inte vi. Gessles samarbete med Winnerbäck i ”Småstadsprat” är rent förfärligt Där tycker vi lite olika Jonny, men vi bor i ett fritt land. Än så länge. När vårt parti ”Grön ansamling” (GAS)kommer till makten förbjuder vi Gessle och Winnerbäck i samma veva som Foppa-tofflorna.

maj 25, 2017 at 4:05 e m 2 kommentarer

Huvudsaker

Klädmodet varierar med årstid, och mellan åren. Det som är ”inne” ena året är sinnebilden för töntighet påföljande. Ganska egendomligt egentligen. Och enfaldigt. Vi har påtalat detta tidigare.

Att det varierar med årstid är mera begripligt. Bikini mitt i vintern, utomhus, skvallrar om vårdbehov. Vi tycker nog att det tilltagande, men inte tilltalande, missbruket av kepsar, hattar och mössor inomhus också pekar i den riktningen. Vi tycker definitivt att en vårdinsats är påkallad för de som försvarar detta oskick. Bloggen efterlyser svar på frågan, varför man skall sitta med en stor stickad mössa på sig inomhus, vid normal rumstemperatur. Vi vill ha vettiga svar, gärna medicinskt underbyggda, och nöjer oss inte med: ”Lille Kalles identitet sitter i huvudbonaden. Lille Kalle blir kränkt om man ifrågasätter hans rätt att ha kepsen på inomhus. Det skvallrar om ett auktoritärt synsätt att ifrågasätta elevens fria klädval.”

Av tradition är det endast gamla damer och spädbarn som har huvudbonad på inomhus. Om tonåringar vill sälla sig till denna kategori kan man tycka att det är deras ensak. Icke! Bruket bidrar till allmän dekadens.

Var går gränsen för ett hyfsat beteende, exempelvis i skolmiljön? Mössa på? Fötterna uppe på bänklocket? Högljudda vädersläppningar? Svordomar med samma akustik? Kränkande tillmäle? etc. Möss-missbruket har ett symbolvärde, och de lärare som accepterar detta gör det inte för att det tycker det är snyggt och OK. Skälet är att de resignerat eller inte behärskar situationen, och ”elevkåren” har än en gång gått segrande ur striden. Lärarens auktoritet har åter blivit lite kantstött. ”Det är väl inte att tjafsa om en sådan bagatell. Det är bättre att lägga kraften på viktigare disciplin-problem”

OK, visst, låt gå. Men gör då det.

Musikvärlden bär en del av skulden. Förgrundsfigurer i olika genrer fryser sällan om huvudet. Winnerbäck har en stor sticka mössa neddragen över ansiktet. På gott och ont. ”Rappare” står av någon anledning och pekar på skorna hela tiden, samtidigt som de pratar rytmiskt. I stora mössor.

Och visst. Ja ja. Van Morrisson har ofta en liten löjlig, urvuxen hatt, men han är så bra, så han är förlåten. Vi hittade ett lite äldre klipp med en yngre Van Morrison. Här saknar han hatt och han sjunger sin gamla hit, Moondance, och det som gör den här versionen extra intressant är att man får Santana, Dr. John m.fl. på köpet. Bildkvalitén är dålig, men musiken är bra.

Åter till huvudsaken. För en del artister och andra kulturpersonligheter har en viss huvudbonad blivit ett signum och varumärke. Chaplins plommonstop och Garbos basker, är exempel från den gamla goda tiden. En nutida efterföljare är glaskonstnären, Bertil Vallien som ständigt bär något som ser ut som en korsning mellan stinsmössa och basker. Utomordentligt ful, men vi lever i ett fritt land. Vad vi däremot har svårt att acceptera är att Vallien vid ett krogbesök för några år sedan, vägrade att ta av sig sin huvudbonad. Detta orsakade en del rabalder. Helt i onödan. Vallien verkar vara, en åtminstone normalbegåvad karl, med de flesta hästarna hemma i spiltan, och han borde hålla sig för god för sådant trams. Ta av mössan, ät och håll käften. Det är inte krångligare än så. Sen kan han åka hem, ta på stinsmössan och skapa konstglas. Om det nu finns någon hytta kvar.

Glas, från tidigare produktion, har man slagit sönder. De som fattade detta beslut har inga mössor. De har inget att sätta dem på. Huvudlöst.

april 4, 2016 at 10:22 e m Lämna en kommentar

Mello-dramatiskt

Årets musikaliska höjdpunkt har vi nu bakom oss: Melodifestivalen. Ogynnsamma omständigheter har gjort att vi missat de olika delfinalerna, men inför den stora finalen på Freinds hade vi bullat upp i TV-soffan. Ja inte vi, utan jag. I kraft av gräsänklingsstatus hade jag kontroll över kanalval. Hade Hustrun varit på plats så hade det inte blivit någon Mello. Hon tycker det är töntigt, ovärdigt civiliserade människor.

Då satt man där och väntade. På bordet stod ost, chips och passande dryck. Lite torftigt, men jag ville inte osa ner köket med matlagning. Tilltugget tog snart slut, varför fokus lades på dryckerna.

Det behövs numera ingen berusning för att man skall slumra till framför TV, men jag hade turen att vakna så jag fick höra något av en milstolpe i svensk populärmusik: ”Vi skall bada nakna på Sergels torg, leva livet förutan sorg”. Dessa geniala rader har för evigt etsat sig fast i bakhuvudet som exempel på stor konst och poetisk genialitet. Fantastiskt. Så subtilt, så charmerande.

Jag slumrar ånyo in, man vaknar lagom för att kunna konstatera att Sverige slipper anordna även nästa års Mellofinal. Tack Frans!

mars 13, 2016 at 8:21 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

oktober 2021
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se