Posts filed under ‘Religion och livsåskådning’

Annandagsfunderingar

I dag skulle vi egentligen haft ett reportage om Gröna Köpingens Hembrygdsförening men det får anstå en tid. Vi tog kontakt med ordförande Rune Thydare men han verkade lite avvisande och avmätt. Vi gör ett nytt försök när han tinat upp.

Vi har ägnat påskhelgen åt bön och kontemplation. Tillfälligt har vi lagt ateismen åt sidan för vi har blivit upplysta om att man kan fingra lite på radbandet och upprepade gånger be om förlåtelse så kommer absolutionen som ett avlatsbrev på posten. Suveränt enkelt och smidigt. Det låter nästan för bra för att vara sant. Och så är det nog. Dödsstraffet för hädelse är avskaffat och lagen om trosfrid togs ur lagtexten 1970. Den trosfrid som nu gäller instiftades av metoo -rörelsen 2017.

När det blir vardag igen skall vi på nytt inta en skeptisk hållning. Bibeln och kristendomen är så osannolik att det är omöjligt att ta till sig. När det är dags en gång så åker man i jorden. Några kanske snyftar lite diskret men desto fler kommer att utbrista i lovsång. ” Där fick han den djävla ordvrängaren ”Sedan är det slut, finito. Lite tråkigt, för jag erinrar mig Nils Ferlins vackra rader: Ej ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, finns det på andra sidan och det tycker jag nog blir trist.

Nu gäller det att gå ut och lyssna på fågelsången medan tid är. Det är lite kyligt och blåsigt så förutsättningarna är kanske inte optimala. Men en och annan kråka kanske kan sjunga lite . För en gammal inbiten jägare som förr ägnade många Mars och Aprilmorgnar åt kråkjakt med uvbulvan är kanske kråkans läte det vackraste som finns. Det påminner om ungdomen, med glödande jaktpassion, och det är det som är ”det fina i kråksången”

Nu önskar vi en trevlig, ny arbetsvecka

april 5, 2021 at 9:47 f m Lämna en kommentar

Klimatavveckling

Tiden hastar. Nu är det bara19 år och 11 månader kvar till nästa utvärdering av klimatförändringen år 1040. Klimatet är en ödesfråga som måste tas på största alvar. Vi på GK- bloggen gör det, i likhet med den del av övriga världen som har förståndet i behåll.

Tyvärr har klimatfrågan en liten svans av lågbegåvade förnekare som med osakliga argument agiterar för sin sak. Bloggen har upptäckt att det är meningslöst att försöka resonera med faktaresistenta individer, så vi väntar till 2040 innan vi tar upp debatten igen.

Bloggen har fått mycket beröm och uppskattande kommentarer för att vi inte släppte fram Lars Spjärns lokale lärjunge i rampljuset. Han är uppenbarligen väl känd, ja ökänd, i trakten och alla vet vilken kvalificerad stolle han är och man tycker inte att han förtjänar någon uppmärksamhet. Exempelvis fick vi ett brev från signaturen B.J. med följande lydelse: ” Tack GK- bloggen för att vi slapp läsa om denne förvirrade och okunnige klimatförändringsförnekare. Han är enligt samstämmiga uppgifter inte tillräknelig och för oss som tar klimathotet på allvar är det smärtsamt att behöva konstatera att det finns lösgående individer som borde omhändertas, för samhällets och klimatets bästa.” Tack BJ för dessa kloka ord.

Några följare har missuppfattat och trott att hela bloggen skulle ta paus fram till 2040 . Ingalunda. Våra råd och pekpinnar behövs mer än tillförne i en sjuk och orolig värld. Vi kan inte lämna GK:s invånare i sticket och även utsocknes kan behöva en tillrättavisning när så erfordras, och det behövs ofta.

Nu tar vi oss an andra uppgifter som är nog så viktiga. Vi skall göra en omvärldsanalys och beröra händelser i såväl när som fjärran.

Grannskapet till Mönsterås socken väger tungt. Vi försöker i god grannsämjeanda hålla lite koll på vad som händer och sker i köpingen. Den uppfräschade Åsevadgatan har efter en lång tid öppnats för trafik igen, men utsmyckningen utefter vägen har fått kritik. Dyrt och onödigt tycker somliga. Oförtjänt tycker vi. Ganska snyggt, och när växterna slingrar sig upp i stålkolonnerna blir det fint. För övrigt har man sparat en del penningar genom slopade takutsprång på byggnaderna och en fasad har ännu inte försetts med erforderlig panel på krysslagda reglar. Men det kanske kommer.

Bloggen är ingen trägen kyrkobesökare och än sämre blir det kanske nu när Alf Johansson skall gå i pension. En alldeles utmärkt herrens tjänare som inte blir så lätt att ersätta. Tack Alf

Grannsocknens kommunalråd, Anders Johansson har fyllt halvsekel, konstigt nog samtidigt som GK:s eget råd, Johan Andersson gjort detsamma. Vi gratulerar bägge och önskar fortsatt framgång i samhällets tjänst.

Coronapandemin är uttjatad, i likhet med gamla boxare som gått på bordell, så detta lämnar vi därhän. I stället skall vi göra reklam för en bok som snart kommer i handeln. En till Skåne flyktad gammal GK- bo har skrivit en roman med lokalt tema. Bloggen har fått den exklusiva förmånen att publicera detta historiska verk i småportioner under den närmsta tiden. Vitsen med detta är att författaren skall få en vink om intresset för boken och på så sätt få ett hum om lämplig dimensionering av första utgåvan. 10000 ex?   50000?   100000?

Bloggen skall till viss del ändra stil och bli lite trendigt självutlämnande. Det kan bli intressanta inblickar i Bloggens vardag och vi skall utan blygsel torgföra våra straka sidor och goda egenskaper. Kanske även något negativt om vi mot förmodan skulle hitta något.

Ni kära läsare kan se fram mot en innehållsrik sommar med kulturen i fokus.

Trevlig måndagskväll!

juni 8, 2020 at 2:03 e m Lämna en kommentar

Okristligt

I dag är det torsdag, den veckodag som fått sitt namn efter asaguden Tor, han med hammaren ni vet. För att balansera asatrons läror kanske vi också skall snegla lite på det kristliga.

På riksplanet har vi blivit bekanta med div. egendomligheter inom frikyrklig verksamhet. Den s.k. ”Knutby- härvan” är så bisarr och osannolik att den måste betraktas som fullständigt unik. Har detta verkligen ägt rum? Bara det att man kan lura i en hel församling att Jesus skall återvända till jorden för att gifta sig med en församlingsmedlem,” Kristi Brud”, är helt obegripligt. Bortom allt sans och förnuft. Varför skulle Jesus välja en brutta från lilla Knutby? Han har hela världen som arbetsfält, och nog kunde han hitta någon betydligt vassare än Åsa Waldau och med mer välmöblerad övervåning. Nu är kanske inte ÅW den allra mest obegåvade i denna okristliga härva. Det är alla de stackars satar som trott på smörjan.

En pastor sitter bakom lås och bom sedan länge. Nu står tre andra medlemmar i Knutbyförsamlingen, däribland ÅW, åtalade för olika former misshandel och sexuella oegentligheter och rättegången har inletts nu i dagarna.

Naturligtvis blir en del invånare i GK lite oroliga, och undrar om något sådant har förekommit, eller förekommer inom den fria kyrkan här i Gröna Köpingen. Vi söker upp pastor Inge Loyola, överhuvud för lokala frikyrkosekten ”Jesuisterna”, för att förhöra oss om det kristliga läget.

”Nå Pastor Loyola. Förekommer det kränkningar och misshandel av Jesuist- medlemmar också här i GK.” Kalla mig inte pastor Loyola. Kalla mig ”Jesus Broder” Snart skall frälsaren stiga ner hit till GK och vi skall förenas till en enda stor familj som lycksaliga skall åse när Jesus gifter sig med sin brud, församlingens tongivande kvinnliga medlem Isa Villdu.   Trots sin enorma makt kommer Jesus att hovsamt be om brudens hand.” Isa Vill du gifta dig med mig?”

Misshandel, kränkningar här hos Jesuisterna i GK? Absolut inte. Vi inom kyrkan har i alla tider matats med berättelser om korsfästning, stening, mm. Berättelser om grovt våld som gjort att vi ser smärre fysiska tillrättavisningar som försumbara vid en jämförelse. En örfil eller en gaffel i armen är sådant man bör tåla och är inget att fästa sig vid”, slutar pastor Loyola och försvinner in i sakristian tillsammans med en medlem ur gosskören.

Ett gammalt talesätt faller mig i minnet: ”Outgrundliga äro Herrens vägar”

januari 16, 2020 at 2:31 e m 6 kommentarer

Obegripliga grepp och övergrepp

prastBloggen har ibland tagit sig friheten att raljera över inflationen när det gäller begreppet ”kränkning”. I angränsande landamären har kränkningar avslöjats, som man skall ta på djupaste allvar. Vi har ingen aning om bakgrunden när det gäller ex. gärningsmannens psykiska status, men brottet är av en art att det inte lämnar någon oberörd.

Vi lämnar det aktuella fallet och tittar på liknande verksamhet i andra sammanhang. Kyrkan, katolsk eller protestantisk, egalt vilken, förmodas väl av de flesta garantera moral och etik av bästa sort. Kyrkans representanter borde väl rimligen ha skyldighet att framstå som goda föredömen i alla sammanhang.

Skulle det nu vara så illa att de inte gör det, så är det så elegant ordnat att man kan bikta sig, be om förlåtelse, fingra lite på radbandet sen är allt frid och fröjd på nytt.

Det verkar som det i en del fall handlar om föredömen, som förvandlats till fördömda.

I synnerhet den Katolska kyrkan har skakats av en mängd pedofilskandaler och enbart i USA har 4000 präster åtalats för detta brott mot 11000 barn. I kyrkans hembygd, Italien och Vatikanen har det mesta sopats under mattan hittills, men man börjar skönja toppen på ett förmodat isberg.

Vad är nu detta? Sexualbrott mot barn, oftast förövade av mentalt störda individer, är illa nog. Men tusentals katolska präster? Är de galna allihop, eller handlar det om någon form av ”systemfel”? Det obegripliga och idiotiska celibatet kanske bär en del av skulden?

Rensa upp i det katolska sexträsket och lås in förövarna i sina klosterceller, utan möjlighet att komma i kontakt med korgossarna igen.

I den rika skatt av litterära pärlor som Nils Norrälv lämnade efter sig har vi hittat ett kväde som berör dessa problem. Nils var en stor människovän och avskydde allt som luktade maktmissbruk, våld, oegentligheter och syndigt leverne. Redan under Nisses levnad hade den katolska kyrkans illdåd uppmärksammats och detta resulterade i ett kväde där Nils satt egna ord till David Hellströms kända och omtyckta: ”Kom i kostervals”. Om ni mot förmodan inte vet hur den går så kan ni här höra den, ackompanjerad av dragspel. Ett instrument som Nils, i likhet med Sten Broman, gärna såg att man trakterade utom hörhåll. Introduktionen är lite långrandig, men håll ut. Ni blir rikligt belönade.

Sjung med i Nisse Norrälvs: Kom i Kloster-vals

Kom i klostervals
Känn en hårig arm om din hals
Jag dig lägra vill
Ja min gosse så ligger det till
Klostervalsen går
Lek och smek i var krypta och kor*
Du är min, och jag är din, lilla korgossen min
 
Dejerliga du, i klostret nu
Skall du och jag ha lite kuttrasju
Petrus lilla. Hej!
Säg nu inte nej. Nu skall du ligga här med mej!
 
Kära pater nu jag ej förstår
Det du gör med mej, du inte får
Usch och fy för dej, jag är ingen tjej
Hur kan du göra så mot mej?
 
Du min lille påg
Till din kropp står min kristliga håg
Abbedissans tjat, klingar ohört i mitt celibat.
Jag får ej va gift. Annat utlopp vill ha för min drift.
Du är min och jag är din, lilla korgossen min.
 
Dej vill jag ha nu i klostercell
Nu skall du va hjälpsam rar och snäll
Nu skall du ligga här med mej.
 
Gud han vill det här, det är så rätt
Man kan bliva frälst på skilda sätt
Gosse lilla kom, bry dig inte om
Att det för dej ej känns så lätt
 
Klostervalsen gick
Rent åt fanders, för påven han fick
Nys om ritual, som väl knappast kan anses normal
Kristen pederast, fick nu lämna sitt klostret i hast
”Usch och nej och fy på dej
Du får sparken av mej”
 
Säg hur är det nu, bak klostrets mur
Är det lugnt uti var klausur?
Nu hörs bara bön, inte några stön
Korgossens tillvaro är skön.
Kardinalen hej, kardinalen säj
Kan vi nu lita ock på dej?
 

* Här hittar vi ett av Nisses sällsynta haltande rim. Det är tämligen marginellt, så han är förlåten. Jämfört med storheter som Mikael Wiehe m.fl. är detta mindre än försumbart.

Hur har vi det i GK när det gäller barnomsorg, eller eventuell motsats? Vi kontaktade föreståndarinnan Hildur Flärke på kommunala förskolan ”Nästäppan” för en kommentar.

”Här i GK är allt frid och fröjd, även inom barnomsorgen. Vi är ytterst noga vid nyanställning och extremt vaksamma när det gäller beteende av avvikande natur. För någon vecka sedan fick en nyanställd manlig förskollärare sparken, med omedelbar verkan, sedan han tittat lite lystet på en jämnårig kollega. Vem vet var en sådan individ drar åldersgränsen för köttsligt intresse.” 

Glada över detta lugnande besked återvände vi till redaktionen, i fast förvissning om att även den spirande generationen kommer att växa upp i en lugn och trygg miljö, vars like man inte hittar i angränsande kommuner.

juni 19, 2014 at 11:12 e m Lämna en kommentar

Gott Nytt År!

”Nu har tokfaen blivit fullständigt galen” tänker ni. Nja, kanske inte riktigt. Än.

Vi tänker naturligtvis på att 1:a advent innebär starten för det nya kyrkoåret. Nu måste vi kanske erkänna att vi normalt inte har stenkoll på det kyrkliga, men informationen om att en av Mönsteråsbygdens stoltheter, Andreas Landin skulle sjunga i Mönsterås kyrka drev oss att tillfälligt överge GK-Kapellet. Vi svek denna helg Hosi-Anna Davidsson och hennes skönsjungande damer i GK:s kyrkliga syförenings kör ”Stickflickorna” men vi fick i gengäld lyssna på annan vacker körsång och ovan nämnde Mönsterås-son. Kyrkan var halvbesatt men borde fyllas till sista bänk när Landin gästar hembygden. Det är ett elände att hålla händerna i styr. Det sitter i ryggmärgen att applådera men det får man inte. Jo. efter sista numret, och det kändes befriande.

Vi skall fortsätta på den positiva vägen och ge dagens officiant en eloge. Normalt har vi lite svårt för lismande liturgi, men det slapp vi i dag. Alf J. gör ett alldeles utmärkt jobb.

Vi brukar påstå att det var bättre förr och kanske minns vi med viss saknad de mästrande domedagsorden, förmedlade av någon respektingivande prost, som från predikstolen läste lusen av församlingsborna. Det var ord och inga visor och man höll sig lugn flera dagar efteråt. Nu skall det vara så jämlikt och tjusigt och prästen skall rent fysiskt befinna sig på samma nivå som församlingen.

Körsång är vackert, likaså orgelmusik, och det är nog detta som driver oss att då och då uppsöka kyrkorummet. Lite rofyllt att sitta där och minnas gamla tider. Ex. barndomens julböner som aldrig ville ta slut. En djävulskt lång väntan på hemfärd till väntande julklappar.

Något annat som kan tänkas mana till ett och annat pass på träbänkarna är lite medlidande med prästerskapet. Tänk så deprimerande att stå där söndag efter söndag och tala inför i stort sett tomma bänkar, eller i alla fall bara för ett fåtal, rent fysiskt, gamla döva öron. Hasa er dit någon gång, och gå inte ur Svenska kyrkan. Det pratas mycket om förstörelse och dålig förvaltning av gamla kulturellt, värdefulla byggnader. Kyrkorna skall vi värna om, oavsett vår religiösa status. Det är vår skyldighet mot våra fäder och kommande generationer. Tänk om kyrkklockorna skulle tystna. Jag blir alltid lite gråtmild när ex. helgmålsklockorna ljuder över hembygden. Det är så vackert. Väcker minnen och erinrar om tider som varit.

Förr, på den gamla goda tiden, upplyste helgmålsringningen om att arbetsveckan var slut lördag kväll, klockan 18. En dags välbehövlig vila väntade. För de lite yngre drängarna och pigorna blev det kanske en svängom till dragspelsmusik i något vägkors och eventuellt lite fylla och slagsmål.

Söndag med bakfylla och kyrkobesök. Var det lite avstånd till Guds boning så gick en hel del av vilodagen åt till färden t.o.r. med häst och vagn. Sen var det snart måndag igen, med vardagens slitsamma sysslor.

Vi kanske skall reservera oss en aning: Allt var inte bättre förr.

Ps.

Detta nyårsfirande var fritt från Champagne, raketer och smällare. Vad som serverades till oblaterna vet vi inte men det var nog inte ”Bubbel”, utan rödvin, enligt gammal god sed.

Ds.

december 1, 2013 at 3:09 e m Lämna en kommentar

Onödig omväg?

Vi på bloggen ansluter oss inte till den troende skaran. Tyvärr. Det skulle vara skönt att ha något att se fram emot nu när det snart börjar dra ihop sig. Vi slinker in i kyrkan ibland för att ta del av rogivande orgelmusik vilket är nog så trivsamt. Budskapet i övrigt har vi lite svårt att ta till oss. Det är mycket som vi inte förstår. Vi kanske kan få lite hjälp.

Vi råkade se och höra slutklämmen av ett debattprogram för någon vecka sedan. Så mycket hann vi uppfatta att vi tror att det rörde sig om en busschaufför som ägnade sig åt att hjälpa människor i nöd. Förmodligen handlade det om utvisningshotade flyktingar. Nåja. Detaljerna spelar inte så stor roll. Det är mannens slutord vi minns. ”Jag tackar Gud för att han ger mig kraft så att jag orkar hjälpa dessa människor”. Om nu Gud har den förmåga som vi fått lära oss att han har, varför hjälper han inte själv. Direkt. Varför måste hjälpen ta omvägen via en utsliten busschaufför?

april 24, 2013 at 9:00 f m Lämna en kommentar

Vart skall detta barka hän?

Centerns idéidiotutspel fortsätter att engagera och uppröra. Inte minst frågan om månggifte chockerar alt. lockar. Vi på bloggen som är lite till åren känner stark oro. Vi har fortfarande minnet i behåll och vi erinrar oss timade tveksamheter under 80-talet. Detta skapar olust. I trakterna av Lindesberg huserade på 80-talet en man vid namn Hans Scheike. Han levde gröna-vågen liv med fyra yngre damer på vilka han praktiserade sina färdigheter bl.a alternativa behandlingsmetoder som ex. risterapi (eller smisk på stjärten enl. enklare språkbruk).

Är det detta som Centerns idésprutor strävar efter? Är det detta som skall locka väljare till centern? Möjligheten att helt lagligt kunna hänge sig åt polyamorösa övningar med tveksamma terapiinslag?

Oron växer när man dessutom kan ana att sådan verksamhet redan äger rum i grannskapet enl. tidigare reportage ang. julgransraskning i Västerled.

Hans Scheike uppmärksammades även av vännen Nisse Norrälv. Scheikes tveksamma förehavanden resulterade i en Limerick av klassiskt Norrälvskt snitt.

Grillkock Scheike ifrån Lindesberg
Vid brasan har väldigt snärj
Vid skinkgrillning då
Se’s han flinkt rappa på
Så att skinkorna får lite färg
 

januari 16, 2013 at 8:15 f m Lämna en kommentar

Är domedagen nära?

Vi lovade i ett tidigare blogginlägg redogöra för hur det står till med Frikyrkoförsamlingarna i GK. Vi kan göra historien kort. Ett antal besök hos olika trossamfund visar att det i dag inte är någon större skillnad mellan Stats och Frikyrka. Lite gladare musik. En del talare som nyttjar, för oss obergipligt tungomål, betydligt större dopfuntar och framför allt ett större antal besökare än i tidigare omtalat bönehus. Men, skillnaden är som tidigare påtalats totalt sett inte så stor. Alla representanterna för de olika riktningarna är rörande och glädjande överens om att alla medborgare skall omfattas av ett heltäckande trosskydd som ger dem rätt till fri tankeverksamhet i andliga frågor.

Vi hade kanske väntat oss att någonstans få uppleva en fläkt av det förflutna där svavelosande predikningar skulle få kyrkbänkarna att skaka loss från mögelangripna golv. Men nej.

Då når oss ryktet att det på andra breddgrader finns platser där man fortfarande håller fast vid gammal hederlig domedagsförkunnelse. Vi beger oss på en utomkommunal, kristlig reportageresa i västerled.

Eftersom bönehuset på orten är stängt p.g.a. renovering så hittar vi ortens hårdföre frikyrkopredikant på hans tillfälliga arbetsplats i bastun mitt i byn. Byggnaden fungerar på ett sinnrikt sätt som reningslokal för såväl kropp som själ. På övervåningen fortgår bastubadandet som alltid medan det på trosbotten erbjuds själslig rening av kraftfull natur.

När vi tittar in gästar Pastor Åke Grön övervåningen för att fylla på svavel i bastuaggregatet inför söndagens domedagspredikan.

”Här i kommunen fortgår allt enligt gammalt väl beprövat mönster. Vi har här i samfundet funnit att en gammal hederlig sträng regim är den bästa strategin för att leda församlingsborna på Herrens rätta, heterosexuella och smala väg. Ett ytterligare skärp tonläge i förkunnelsen om Guds ord i förening med en återinförd mera kroppslig påminnelse om vad som väntar de förtappade har skapat ordning och reda i bänkraderna.

Späkning är nu ett inslag på schemat redan från och med söndagskolans första klass. Vi har anammat fransyskan Marie Guyart Martins, redan på 1600-talet lanserade, späkningsvariant bestående av tre nog så eftertankeväckande inslag: Tagelskjorta, sömn på stenhårda plankor samt bärande av extremt illaluktande kläder.

Detta passar oss bra. Församlingen sover redan i kyrkans träbänkar och med illaluktande kläder har vi pinat oss själva och omgivningen sedan lång tid tillbaka. Återstår att skaffa tagelskjortor. Med lite tur kan vi kanske, via Ullared, få fram en pinsamt illasittande modell redan till höbärgningen i sommarvärmen nästa år.

För de riktigt hårdhudade bögarna skall flagellation införas. Denna späkning är inte frivillig och hjälp skall erbjudas om orken skulle tryta mot slutet.

Vi håller också på att spela in en video som så småningom skall distribueras till hushållen. Vi avvaktar bara tills Valborgsmässoafton, då slutscenerna skall filmas och till sist skall musiken med och av Lasse Stefanz läggas på. Vi kommer då att få en video där ljud och bild på ett nästan outhärdligt sätt kommer att erinra om skärseldens eviga pina och fasa. Den ändalykt som till slut drabbar de homosexuella och övriga orättfärdiga” dundrar Pastor Grön och jobbar vidare med svavelpåfyllningen.

Vi lämnar bastun, lätt skakade för reträtt till mera fritt kyrkliga GK.

oktober 25, 2012 at 10:30 f m 2 kommentarer

Samhällskroppen

Vi kommer i en serie reportage belysa hur det står till med hälsoläget i GK:s samhällskropp.

Vad är väl mer passande att börja med, än själslivet, om man skall göra en analys av hälsoläget. Vi börjar s.a.s. uppifrån för att sedan arbeta oss nedåt ända till fotabjället. Kanske stannar vi till någonstans halvvägs för en djupare penetrering av någon kroppsdel av särskilt intresse. Vi börjar alltså med det andliga för att sluta nere på gräsfotsnivå.

Hur är då det Kristliga livet i dagens GK?

Statskyrkoförsamlingen har haft en relativt stor omsättning i predikstolen allt sedan Pastor Glaadh som en av våra första ekumeniska emigranter övergav GK för några år sedan. Inställningen till Pastor Glaadh var en smula kluven i ordinarie kyrkbänksbesättning. Pastoratet gjorde, strax innan Glaadh avvek, en gallupundersökning där samtliga de församlingsbor som regelbundet besöker högmässan utfrågades om sin inställning i kyrkliga spörsmål. Man förhörde sig bl.a. om åsikterna om Pastor Glaads insatser.

Bägge två var i grunden positivt inställda och nöjda. Fru Frideborg Karlsson var odelat entusiastisk medan Agda Bäähs efterlyste mer allvar i förkunnandet av det gudomliga budskapet. Hon tyckte nog att stämningen vid altaret ibland kunde bli väl munter.

Annars rullar allt på i gamla invanda hjulspår, understundom också i något mindre nyttjade. I samband med ortens omtalade Blåsfestival spelas numera profan, högljudd musik även i kyrkan. Musikaliska övningar som applåderas av åhörarna till de gammelkyrkligas missnöje.

En annan okristlig yttring är det nya påfundet att skolavslutningarna inte längre anses tillhöra kyrkorummet. Även detta till förtret, inte bara för de renläriga utan också för lärarna.

Men det mesta är sig likt. Dop, Konfirmation, Bergavningar m.m. numera med officianter som håller reda på vilken förrättning man för dagen är satt att verkställa.

Den gamla hederliga helgmålsringningen går fortfarande av stapeln kl. 18:00 på lördagskvällen trots att arbetsveckan, sedan lång tid tillbaka, slutar betydligt tidigare.

Kyrkliga Syföreningsauktioner skulle man kanske kunna tro var en företeelse stadd i upplösning i dessa tider. Så icke. Vid jultid byter välystade ostar och gediget handarbete ägare till ansenliga summor, av vilket en mindre del kommer behövande till gagn sedan välgörenhetsorganisationernas överhuvuden tagit sin beskärda bit av kakan.

Det statskyrkliga året går sin gilla gång enl. invant mönster.

Hur står det då till i den frikyrkliga sfären? Vi på bloggen måste tillstå att vi för tillfället inte är så uppdaterade i denna fråga så vi ber att få återkomma vid senare tillfälle.

oktober 22, 2012 at 8:30 f m Lämna en kommentar

Könsneutralt

Debattens vågor om könsneutrala äktenskaps vara eller inte vara går höga i riket. Somliga är för, andra emot. Så ock här i GK. I grannkommunerna är man däremot endast emot. För att utröna om detta ställningstagande baserar sig på sakskäl eller bara beror på en fäderneärvd negativism begav sig vår reporter Eva Bergfast-Andersson till grannkommunen i väster för ett samtal med den kände kvinnoprästmotståndaren och homofoben Finsk-Lettiske frikyrkopredikanten Antti Bööhg.

Eva hittar Antti i sitt hem, vilande i en fåtölj under ett stort guldinramat porträtt av Dag Sandahl. På Evas fråga om han personligen är för eller emot blir Anttis svar: ”För mig är saken ganska självklar. Trots att jag är av utländsk börd anser jag mig hyggligt bevandrad i det Svenska språket. Begreppet ”neutral” är så vitt jag vet synonymt med ord som exempelvis likgiltig, indifferent och nollställd. Är man innehavare av ett sådant kön är det väl knappast meningsfullt att ingå äktenskap”.

september 8, 2012 at 3:00 e m 2 kommentarer


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

april 2021
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se