Posts filed under ‘Romanen’

Grönt vågspel – del 5

Det drar ihop sig…

”Allting har en ände, utom korven. Den har två” lyder ett gammalt talesätt. Det är bra om det gäller ex. en ”Rishultare”. Två alldeles utomordentligt goda ändar plus en mittenbit av samma kvalitet. Det är värre med andra varianten av div. grillkorvar. Man hör ibland folk som undrar vad man gör med ett juver från en kossa som gått till slakt. Vi vet inte med bestämdhet men en rimlig gissning är att det blir korv av något slag. Vår gissning baserar sig på en okulär besiktning av färg och konsistens. Nåja, inget fel i det. Är juvret friskt och kunskapen om processen inte är alltför stor slinker den nog ner.

Nu var det inte mjölkförpackningar vi skulle tala om utan vi ville påpeka att allt har ett slut. Även Sigge Klens romantiska roman ”Grönt vågspel”. Så mycket romantik kanske det inte blev men vi tycker att Sigge gett oss en god inblick i hur en människa påverkas, allt eftersom förhållanden av olika slag ändras. Vi anpassar oss och ändrar åsikt när vi ex. får det bättre alt. sämre. Det är ytterst få som går genom livet med en rakryggad, oomkullrunkelig inställning oavsett vad som händer och sker. Jo, vi på GK-bloggen naturligtvis, men vi känner oss lite ensamma.

Som sagt. Så mycket romantik tycker vi inte att Sigge kunde krama ur storyn men det kanske kan ge upphov till lite roman-kritik så vi får ett hum om vad vår kära läsekrets efterfrågar.

Håll till godo med femte och sista avsnittet

Grönt vågspel – del 5

Nu börjar också en annan oro att spridas. En varg har varit synlig i trakten. En fårbonde har fått ett dussin tackor och lamm dödade och ytterligare några så svårt sargade att det tvingas avlivas. Den allmänna meningen är att det handlar om en varg på vandring, så ingen, frånsett fårägaren, tar någon större notis om det timade. Det får en viss uppmärksamhet i media och personer som tycker det är trevligt att synas i TV och kunna framföra en liberal och vargvänlig åsikt uttalar sig om hur spännande det är och hur bra det är för den biologiska mångfalden. Efter ett par veckor händer det osannolika. En kvinna på promenad med sin mops hinner bara uppfatta en grå skugga som blixtsnabbt hugger hunden och försvinner. Mopsen hinner ge ifrån sig ett halvkvävt skrik. Hunden återfinns aldrig. Samma sak upprepas efter ytterligare en vecka men då är det en Golden Retriever som råkar illa ut. Hunden återfinns halväten några hundra meter från platsen för attacken. Ytterligare en lantbrukare drabbas. Denna gång gäller det en kviga som återfinns vid liv men svårt sargad. Vargen har slitit upp buken på djuret men förmodligen blivit skrämd utan att hinna fullfölja sina avsikter. Nu börjar oron spridas på allvar. Ola P drar sig nu för att släppa sina hundar men en sedan länge planerad bjudjakt måste gå av stapeln. Några industritoppar är budade och Ola P kan inte komma sig för att ställa in. Visst. En drevjakt vore riskfritt men det är svårt att få ihop tillräckligt med drevkarlar och de inbjudna har naturligtvis sett fram emot att få höra jämtens magnifika ståndskall.

Jakten går av stapeln enligt planerna . Passkyttarna sätts ut och Ola P, plus en gäst, går med hunden. Jämten börjar tämligen omgående att dra i vind och är snart försvunnen. Efter några minuter hörs några trevande skall som snart tilltar i styrka och intensitet. Fast stånd i upptaget igen.”En fantastisk hund” viskar gästjägaren. I god vind börjar de ansmygningen och avsikten är att gästen skall få skjuta. Ola P har med tiden blivit en driven jägare och gästen är ingen klåpare han heller så tämligen raskt har de kommit i närkontakt med ståndet. Hunden anar nog att husse är på gång så han öser på något helt fenomenalt. Jägarna står och njuter, när ståndskallet förbyts i ett fruktansvärt tjut. Brak från flyende klövar skvallrar om att älgen gått loss. Nu är allt tyst. Ola P och gästen rusar fram och hittar hunden liggande på marken med en varg över sig. Ola P skjuter ett skott som nog tar för vargen tecknar i skottet., men försvinner. Hunden lever, men dör efter någon minut av svåra bettskador i hals och nacke. Ola P är fullständigt förtvivlad. Han gråter hejdlöst som ett barn Ibland bryts gråten av: ” Helvetes djävla varg, Helvete ” Ola P sveper in hunden i sin lodenrock och bär den till bilen. Ola P är otröstlig och så skakad att han inte kan köra. På resan hem börjar han samla tankarna: Han har skjutit på en varg. Vad gör jag nu?”

Jaktlaget samlas och Ola P redogör för händelseförloppet med bruten stämma Medlemmarna är nog överens om att Ola P handlat i nödvärn och med löfte om kollektiv tystnad enas man om att låta saken bero. Man gör eftersök i närmaste omgivningen men de hittar varken hår, blod och allra minst en varg. Det kanske trots allt var bom.

Det var inte bom. Skottet hade tagit lite för långt bak och vargen hade efter en knapp kilometer gått i sårlega, från vilken den aldrig reste sig. Vargen var försedd med telemetri i forskningens tjänst och när forskarna kunde se att vargen inte längre förflyttade sig anade de oråd. Man har snart pejlat in den döde som hittas på Ola P:s marker. Nu blir det polisförhör och Ola P delges misstanke om grovt jaktbrott eftersom vargen hittats skjuten på hans mark. Ola P nekar kategoriskt för han räknar med att kulan aldrig kommer att hittas. Kulan behövs för att binda hans vapen till gärningen. Rikskriminalen avdelar åtta man som jobbar med fallet på heltid. Dag ut och dag in finkammar de terrängen med metalldetektorer i jakt på den projektil som ändade vargens jordeliv. Efter fyra och en halv månads letande hittas kulan. Åtta hundra meter från den plats där vargen återfanns. En kriminalteknisk undersökning visar att kulan med hundra procentig säkerhet kommer från Ola P:s vapen och DNA-spår binder den till vargen. Nu faller Ola P till föga och erkänner. Rätten ställer sig ganska kallsinnig till Ola P:s försvarstal där han vädjar till ledamöterna om förståelse för att han försökt rädda livet på sin älskade hund. Ola P döms för grovt jaktbrott till fyra års fängelse. Den högsta påföljd som lagen medger.

När Ola P anländer till anstalten för att påbörja sitt fängsliga förvar möter han två bröder som på synbarligen gott humör är på väg ut i friheten efter att avtjänat sitt månadslånga straff för häleri.

juni 9, 2013 at 9:00 f m Lämna en kommentar

Grönt vågspel – del 4

ÅL och OP är fortfarande djupt engagerad i frågor kring Varg, skarv, vildsvin, jaktmotstånd mm. På grannmarkerna bedrivs en del jakt och nu när alla jakttorn är rivna gör de en insats för det vilda genom att försöka skrämma hundar av drevet som ibland kommer in på markerna efter någon hare eller rådjur. Vid ett tillfälle har de sådan tur att de lyckas koppla en strävhårstax som kommer med en vacker sextaggare. Helst skulle de vilja döda hunden för att straffa dennes blodtörstige husse men avsaknaden av skjutvapen och ett vekt sinnelag, som hindrar att yxan kommer till användning, gör att de istället beger sig på utflykt till en stad tjoget mil bort i västlig riktning. Där släpper de ut hunden och återvänder hem nöjda och glada.

Ål och OP har återfått lite intresse för politik. Nu när de är förmögna inser de penningars värde och börjar reagera mot slöseri med skattemedel i kommunal och statlig regi. Det är förfärligt att man lägger så mycket pengar på ex. invandrare som ibland inte har här att göra. Eftersom Moderaterna börjat bli lite tama i frågan växer sympatierna för Sverigedemokraterna som har en rakryggad inställning. Eftersom ÅL och OP numera umgås med en del honoratiores på orten och dessa är engagerade i Moderaterna går de inte ur partiet och går heller inte med i SD eftersom dessa fortfarande inte anses helt rumsrena. Men sympatierna i flyktingfrågan, finns där.

Planerna på ett getostmejeri och biodynamisk mustproduktion är sedan en tid lagda på hyllan men geten och hönorna får gå kvar som ett pittoreskt inslag i hemmiljön. Allra mest glädjer de sig åt sina två äppleträd som artar sig väl.

Påföljande vinter händer något katastrofalt. Vintern kommer tidigt med kyla och snö. Paret sitter i salongen med utsikt över trädgården och förtär en kopp kaffe med avec. Studier av äppleträden genom fönstret avslöjar att stammarna är helt vita. ”Titta Ola-Petter! Har det snöat på träden? Varför är dom så vita?” Studier på närhåll avslöjar att harar under natten skalat barken av träden. De vet så mycket att det står klart för dem att träden är dödsdömda. Upprörda, på gränsen till sammanbrott, kontaktar de kommunen som får en skarp förfrågan om det inte vore lämpligt att kommunens skyddsjägare gjorde sin plikt och sköt hararna som ödelägger enskild egendom.

På vårkanten blir det värre. Det är nu barmark och en morgon kan de lite yrvakna konstatera att någon bonndjävel tagit fel på ägorna och plöjt upp deras gräsmatta. Stora jordkokor flyter i poolen. Innan de hinner ringa och polisanmäla upptäcker de att bonden är oskyldig. Det är vildsvin som varit i farten, Hela gräsmattan, av krypven, är totalt sönderbökad. Nytt telefonsamtal till kommunen men samma, lite kallsinniga, bemötande. ”Ni får väl stängsla”.

Nästa prövning gäller blomsterrabatterna. Ett antal rådj.ur har bosatt sig i grannskapet och på nätterna gör de rent hus bland tulpanerna. Ännu ett telefonsamtal till kommunen. ”Nu står vi inte ut längre Kommunen måste se till att rådjuren försvinner. Vi klarar inte mer.” Kommunens representant är, av lättförståliga skäl, fortsatt kallsinnig.

Nu mognar ett beslut i OP:s huvud. Han måste skaffa sig en bössa. Avsikten får ytterligare näring när han upptäcker att en flock skarvar bosatt sig på en tallholme i blickfånget från salsfönster. Tallarna blir på kort tid illa åtgångna och vid fel vind slår stanken från fåglarnas träck in mot huset. ”Va faen! Vi kan väl ha en massa skarvar men de behöver väl inte vara just här.”

OP får klart för sig att det krävs jägarexamen för att man ska få licens på jaktvapen men eftersom han trots allt inte är helt begåvningsbefriad och kraven är ganska låga står han snart med en studsare och ett hagelgevär i händerna. Lerduvorna som skjutits, som en del i det praktiska provet, lever kvar i OP: s minne. ”Det var förbannat kul.” Snart är en automatisk kastare på plats och OP krossar duvor så fort han har tid. Råd har han. ”Undrar hur det skulle kännas att skjuta en fågel?” När OP en dag står och tränar på lerduvorna kommer en levande duva singlande. En ringduva som obekymrat styr mot OP. Han lägger an, kornar… Pang! Ett dunmoln signalerar träff, halsen blir slak och duvan slår, stendöd, i backen med en duns. Nu händer något märkligt med OP. Han blir alldeles svag i knäna och på darrande ben går han att hämta duvan.”Jag har skjutit en duva… Jag har skjutit en duva.” Vad vacker den är. Det är en äldre fågel med halsring och vita vingknogar. Den är alldeles varm och för ett ögonblick känner PO ett sting av skuld men jaktinstinkten och glädjen över ett nedlagt byte tar raskt överhand och duvan bärs i triumf hem, att förevisas för ÅL.

Från och med nu är inget sig likt. För OP existerar nu inget annat än jakten. Eftersom de har obegränsat med pengar köps några hundra hektar skog in och OP skaffar fler bössor och ett antal jakthundar. Engagemanget i div. organisationer minskar men Ål och OP är fortfarande medlemmar i ”Vargens vänner”. Detta ståtliga rovdjur har inte åsamkat dem något obehag så det finns ingen anledning till aggression visavi ”Gråben”.

Ål blir mer och mer engagerad i Moderaterna och hon har nu avancerat till ordförande på länsnivå för ”Moderata kvinnoförbundet”. För att inte riskera att konfronteras med sitt tveksamma politiska förflutna byter hon namn till Åsa-Lill A:sson Assardotter Brylling. Även Ola-Petter gör en smärre ändring i namnet och kallar sig numera Ola P Brylling. Det låter lite klatschigare med en extra bokstav . Ungefär som Per G Gyllenhammar eller Leif GW Persson. Även Ola P är aktiv i moderaterna och han umgås frekvent med noblessen. Framför allt på Jaktstigen. Ola P är populär för hans jaktmarker är förnämliga och bjudjakter på hans gods är eftertraktade, liksom efterföljande förtäring och kortspel. Ola P har genom tur och andra dressörers skicklighet fått till en enastående ståndhund på älg. En jämthund som har den lite unika egenskapen att han ofta ”söver” älgarna direkt i upptaget. Lugnt söker han upp älgen och en försiktig skallgivning övergår i ett magnifikt tätt ståndskall . Att få komma med och skjuta älg för Ola P:s jämte är något eftersträvansvärt för traktens jägarkår. Ola P erbjuds astronomiska belopp för hunden men den är naturligtvis inte till salu.

En natt händer något fruktansvärt . Ett lantbrukarpar, bosatta några kilometer bort hittas en dag döda. Det uppdagas tämligen raskt att de bragts om livet. Identifiering med hjälp av utseende var omöjlig vilket pekar på att de utsatts för ytterst grovt våld. Mordvapnet är med stor säkerhet en yxa. Deras kassaskåp är borta så det rör sig förmodligen om ett rånmord. Efter någon vecka grips ett par utsocknes bröder. I deras skåpbil hittas lantbrukarparets kassaskåp och en blodig yxa, så saken verkar tämligen klar. Bröderna bedyrar sin oskuld. Bilen har de hittat övergiven med nycklarna i. Vart kassaskåpet och yxan kommer ifrån har de ingen aning om. De är medvetna om att de gjort fel och är djupt ångerfulla. Rätten tror på deras förklaring men de döms till två månaders fängelse vardera för bilstöld och häleri. Domen överklagas och en enig Hovrätt halverar straffet.

maj 31, 2013 at 8:15 f m Lämna en kommentar

Grönt vågspel – del 3

Vi presenterar avsnitt tre av Sigge Klens romantiska roman.

Nu är vi tillbaka i nutid. Senast vi träffade ÅL ”live” lade hon ifrån sig en bok som hon inte skulle glömma att stoppa undan. Varför? Jo i morgon kommer fem av FI rörelsens förgrundsgestalter på besök. Det är Eva-Pitt Pattström, Rosa Venusberg, Hanna Genushärj och syskonparet. Maria-Pia och Bo Ethius som kommer hem till ÅL för lite strategisamtal inför valet. ÅL vill naturligtvis inte skylta med att hon läser romantiska romaner av genusförrädare. Boken göms i källaren och på bordet placeras istället SCUM- manifestet som ett bevis för renlärig fritidssysselsättning. Den valtaktiska sammankomsten blir lyckad. Efter några pavor rött blir de kreativa och inspirerade. Man enas om att man i är veckorna innan valet skall köra en amatörteaterföreställning på ”Röda Folkan”. Det blir inte SCUM i år utan en liten pjäs skriven av Hanna. Det är en mansförnedrande liten kuplett som handlar om, just det, en liten pjäs. En väldigt liten pjäs. Stycket heter ”Lelle Lillpitt” och syftet är att underhålla åskådarna med en historia om en löjeväckande, förhatlig mansperson med ett könsrelaterat, skrattretande lyte. ÅL föreslår att OP skall få huvudrollen, för hon vet att OP har de förutsättningar som krävs. Det vet de andra också, för de bodde för ett antal år sedan på samma vegetariska konstnärskollektiv. Men det vet däremot inte Åsa-Lill.

Det där med kollektiv har alltid lekt ÅL i hågen. Fast inget stort, utan bara ett enfamiljskollektiv. Hon drömmer om ett biodynamiskt lantliv, byggt på självförsörjning och biologisk mångflad. Hon skulle ha höns och en get som hon kunde mjölka och göra ost av. Ja, inte av geten utan mjölken. Sedan skulle hon ha barn som skulle springa fritt i naturen . Nakna och naturliga. När det blir för kallt på vintern skulle hon sticka regnbågsfärgade kläder i ull som hon spunnit från ett av de får som skulle inhandlas och fullborda den kollektiva idyllen. Tyvärr finns inte de ekonomiska förutsättningarna för att göra drömmen sann. De har det ganska så knapert. OP är fortfarande arbetslös och ÅL:s frekventa sjukskrivningar gör hål i lönekuvertet. Men. Drömma är gratis.

En dag händer det fullständigt osannolika. ÅL deltog i en tävling där det gällde att författa en slagkraftig slogan till FI partikongress. ÅL skickar in sitt förslag: ”Kastrera alla män, med en jätteslö kniv”. En dag kommer lantbrevbäraren med ett kuvert. ÅL hade vunnit första pris, bestående av tio trisslotter. Va kul! Spännande! Den lyckosamma familjen sätter sig vid köksbordet med var sitt glas morotsjuice. ÅL har aldrig varit med om någon skrapning förut, i vart fall inte av lotter, så hon är lite fumlig och osäker. När de är klara ligger nio nitlotter på bordet plus en med tre klöver med 60:- i varje. ”Sextio kronor. Alltid något” Tycker ÅL och tar cykeln till handelsboden för att hämta sin vinst. Nu är det ju så lyckligt att folk är ärliga här på landsbygden. ÅL blir upplyst om att hon skall till TV och har chans att skrapa fram en massa millioner. ”Va! Det hade jag inte en aning om. Jag trodde att jag bara vunnit sextio kronor.” Hur lätt hade det inte varit för expediten att ge ÅL sina sextio kronor och stoppat lotten i egen ficka. Så har nog hänt, menar personer med anlag för misstänksamhet.

Vi hoppar över detaljerna med TV-skrapningen. Vi noterar att lyckan än en gång log mot ÅL i osannolik utsträckning. Full pott! 100000:- i månaden i 25 år. ÅL svimmade naturligtvis men när hon hämtat sig började planeringen för en framtid i ekonomiskt oberoende. ÅL och OP har naturligtvis i likhet med sina själsfränder på vänsterkanten alltid hävdat att pengar inte betyder något men nu när dessa finns, märker de att det underlättar. Allt blir enkelt och ÅL inser nu att hon kan förverkliga sin dröm om ett ekologiskt tvåmanskollektiv på landsbygden. De börjar lusläsa annonser i Land och motsvarande publikationer och en dag hittar de vad som i annonsen ser ut att motsvara deras dröm. En röd liten stuga med ett stall och en rejäl bit mark som gränsar till havet. Inspektion på plats vidimerar att annonsen inte ljugit . Helt perfekt. Nu hastar det. ÅL har genom kontakter från socialen fått vetskap om att kommunen har planer på att etablera ett boende för Romska flyktingar i ett hus, granne med deras nuvarande bostad. ÅL misstänker att det skall påverka fastighetspriset negativt så nu gäller att sälja innan planerna blir offentliga .Huset bjuds ut till försäljning och de får vad de begärt.. Pengarna kommer in på kontot veckan innan det i tidningarna meddelas att ett tjugotal romer skall flytta in i grannhuset.

Flyttlasset drar till Lill-Gläntan som de döper sitt drömställe till. Det är helt fantastiskt. Rött med traditionellt vita knutar. Rödfärgen är lite krackelerad men det löser sig senare. Femtio meter från huset finns en brunn ur vilken man kan hinka upp kristallklart, välsmakande vatten . Ett fantastiskt välhållet utedass, med alla detaljer som bör finnas, fullbordar idyllen. Kungaporträttet, veckotidningar och uttjänta mjuka dagstidningar för sanitärt ändamål. Första natten på prasslande halmmadrasser blir en upplevelse. När de blåst ut ljusen för entré in i drömmarnas värld märker det att något saknas: ” Vad är det som inte låter?” Det är tyst. Fyllständigt tyst. Inget trafikbrus. Inget ljud från bullrande industrier. Inget fylleskrål från hemvändande krogbesökare. Tyst . Knäpp tyst. ”Nej fy tusan vad obehagligt, rent kusligt”. Som tur är har de med sig en transistorradio och med ”Karlavagnen” i öronen blir de bättre till mods och somnar så småningom.

Nu stundar hektiska tider. Trots att de nu är i stort sett ekonomiskt oberoende lever fortfarande drömmen om ett jordnära, ekologiskt levnadssätt med hög självförsörjningsgrad. Ja inte bara självförsörjning. De har vidlyftiga planer på ekologiska produkter, också till avsalu, i folkhälsans tjänst. Äpplemustproduktion är ett av de ben som dom tänkt att deras produktion skall stå på . Ett annat är getostystning. I ”Land” hittar ÅL en annons som kommer med det glada budskapet att det finns handpressar för mustframställning till en billig penning. Postens paketbuss anländer med pressen samtidigt som en djurtransport anländer med en get som hittats på annons i samma tidning. Ännu en transport anländer med tre Vit Leghorn. Självvärpta ägg till frukost plus ett större antal till avsalu ingår i planerna. Man resornerade länge om behovet av antal hönor men med en beräknad produktion av ett tjog per höna och dag fastnade man för att trenne hönor var ett gott alternativ. Samma sak med äppleträden. Man insåg nog att ett träd skulle räcka gott men med tanke på att de nyplanterade träden kanske inte skulle bära full skörd förrän nästa år så planterar man två som en säkerhetsåtgärd. Geten var något av en besvikelse. Väldigt ståtlig med stora horn och ett magnifikt hakskägg utgjorde den visserligen en vacker syn men hur man än letade hittade man inget juver och spenar när den skulle mjölkas. ”Nåja. Den kanske är så ung att spenarna inte vuxit ut ännu. Vi får avvakta och se”

En hektisk vår med trädplantering och stallbyggnation övergår i sommar. Äggproduktionen vill tyvärr inte ta riktig fart. I bästa fall får de tre ägg per dag men ibland bara ett eller två. Nåja, det räcker till egna frukostägg och det blir väl bättre med tiden. Det finns fortfarande inga tecken på tillväxt av spenar på geten . Däremot har denne blivit minst sagt kaxig och försummar inte en attack om ÅL vänder ryggen till. Till en början är det gulligt och kreativt men blåmärken växer efter hand till i antal och storlek. Äppleträden däremot artar sig bra men växer inte till i dimension enligt planerna . Vid midsommar är de i stort sett lika spinkiga som vid planteringstillfället.

Sommar blir till höst. Vintern kommer tidigt med stora mängder snö och termometern orkar inte över nollstrecket under hela vintern. Däremot under minus tjugo vid ett antal tillfällen. ÅL och OP har missat att bygga isolerade visten till sina djur. De skulle säkert klarat sig ändå men för säkerhets skull får de komma in i stugvärmen när det är riktigt kallt. Det fungerar stort sett bra, men lukten är besvärande. Nåja, geten vänjer sig till slut och visar efter ett tag inga tecken på obehag. Charmen med att hämta vatten ur brunnen börjar blekna och ÅL går med ständiga urinvägsinfektioner efter vintriga sittningar på kalla fjölar i utedasset. Ett beslut mognar sakta: ”Vi måste renovera och modernisera”

Än en gång ler lyckan mot nybyggarna. ÅL har för skoj skull skickat in en anmälan som spekulant på ett besök av teamet bakom TV-succén ”Äntligen Borta” En dag vid kaffebordet ser de hur en TV-4 buss svänger in på tomten. Ur bussen kravlar Martin Kriminell som lägger huvudet på sned och lite andfådd, men sedvanligt beskäftigt, meddelar ”Vi skall göra om ert hus” I bakgrunden står Lullull Carter och ler i den utsträckning som botoxen tillåter. Tiden som följer blir lite jobbig . Martin Kriminell visar sig vara en helt annan än den lille snedhövdade mysgubbe som visas upp i rutan. En lite jobbig besserwisser som kör med allt och alla..ÅL och OP bestämmer sig för att resa bort och passa på att besöka ”Vargens Vänners” riksmöte på Friends Arena i Hufvudstaden. Mötet blir mycket lyckat och efter en avstickare till ett symposium: ”Rädda Skarven” i Gislaved är de tillbaka lagom i tid för att med förbundna ögon lotsas in i det nyrenoverade huset. När handpåläggningen över ögonen lossas ramlar de förblindade rakt in i väggen. Det första som kommer i blickfånget är två stora järnhjul från en rostig gammal hästräfsa som hänger i taket Från ekrarna hänger långa brandgula tygremsor som fladdrar hejdlöst för vinddraget från en köksfläkt, målad som en flugsvamp. Tapetseringen på kortväggen består av ett kollage med stora bilder av prickiga får i smaragdgrönt. Överallt på golv, bord och stolar ligger stora kuddar i skrikiga färger. Mest brandgult. Hela inredningen är fullständigt förfärlig och ÅL och OP stirrar förskräckta på vandaliseringen. De lyckas hålla masken så pass att inspelningen kan slutföras och när Martin och Lullull hastigt retirerat tillsammans med inspelningsteamet sätter sig paret ute i trädgården för att författa en stämningsansökan. Plötsligt utbryter det mest fruktansvärda oväsen. De har glömt att stänga ytterdörren och geten och hönorna har letat sig in för att se hur deras forna vinterkvarter ser ut. Geten blir fullständigt vansinnig. På kort tid har han massakrerat all inredning och hönorna flyger skräckslagna genom treglasfönstren så att fjädrar och glassplitter yr. Ål och OP inser att det nu är lönlöst att försöka stämma TV4 så istället tillkallas besiktningsman från försäkringsbolaget. Han är tveksam beträffande deras anspråk på ersättning men hans besök har det goda med sig att det uppdagas att geten är av hankön. Mannen är lite påläst i husdjursfrågor och kan meddela att det förmodligen är lönlöst att vänta på att det skall växa ut juver och spenar. Detta utgör naturligtvis ett bakslag för planerna på getostystning men paret har det nu så gott ställt att de på intet vis är beroende av denna uteblivna inkomstkälla. ÅL:s fader, Assessor Assarsson som är händig med aktier har hjälpt sin dotter med placering av kapital i Kinesiska risk- och risfonder och med hjälp av tur och skicklighet har ÅL:s kapital vuxit till häpnadsväckande höjder. De är nu ,utan all diskussion, ekonomiskt oberoende för all framtid. Denna ekonomiska status gör att de har råd att återställa sin bostad i beboligt skick utan att bråka med trilskande försäkringsbolag. De inte bara återställer. Huset byggs ut till femdubbel boyta och i kanten mellan huset och sjöstranden anläggs en jättelik pool med tillhörande bastu. ÅL har börjat läsa ”Gods och Gårdar” och ”Drömhem” och inspirerade av dessa skrifter inreds nu huset i elegant Engelsk lantlig stil.

maj 20, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Grönt vågspel – del 2

Vi fortsätter presentationen av Sigge Klens utomordentligt läsvärda romantiska roman Grönt vågspel. Om du mot förmodan missade förra avsnittet så ser du det här.

Trots ÅL:s trägna försök att vara alla till lags blir det bara värre och värre på jobbet. Hennes nerver börjar spöka och hon går sjukskriven långa perioder. Hon återgår till jobbet för några dagar, sedan blir det sjukskrivning igen. ÅL inser att situationen är ohållbar och hon börjar läsa platsannonser. Hon får på omvägar reda på att det blivit ett jobb ledigt som lärare på förskolan Smörsoppen. En manlig lärare, Ola-Petter Brylling, har fått sparken efter 12 är på skolan. OP har skött sig klanderfritt men eftersom han är man, tar man det säkra före det osäkra. Flathultsby har hittills varit förskonat från pedofili men myndigheterna vill inte riskera något. En kvinnlig kollega hade vid ett tillfälle tyckt att det dröjde onaturligt länge när OP skulle hjälpa en liten tös att gå på toaletten så OP blir uppsagd. Eftersom OP:s skuld inte kunnat bevisas beläggs ärendet med sekretess.

ÅL har ingen formell lärarbehörighet men med sina meriter inom FI och HBT-rörelsen anses hon som en ytterst lämplig person att fostra de små samhällsmedborgarna i en anda av vidsynthet och könsneutralt förhållningssätt.

Åsa-Lill trivs till en början alldeles förträffligt. Barnen är snälla och trevliga och ÅL får utlopp för all sin genusneutrala kreativitet. Hon syr upp en omgång med lekoveraller i ljusa pastellfärger. Dessa får barnen ha på sig under sin vistelse på skolan. Syftet är naturligtvis att dölja alla kläder som kan förknippas med förlegade könsroller. Alla leksaker som kan kopplas till samma förhatliga företeelse sorteras bort. Bilar, båtar, spadar och dockor slängs och kvar blir bara några genusneutrala träklotsar i glada färger. Naturligtvis ersätts ”Hon” och ”Han” med ”Hen”.

De kastade leksakerna faller inte i god jord. De små barnen blir på ren svenska ”förbannade”, ett begrepp som de trots sin ringa ålder är bekanta med. ÅL har ytterligare en sak som ligger henne i fatet. ÅL konsumerar stora mängder vitlök. Enorma mängder. Någon gammal lärjunge till Are Werland har lurat i henne att vitlök är bra för själslivet. ÅL luktar rent ut sagt för djävligt. Inte bara ur munnen. Varje por i huden stinker vitlök. Detta, plus de kastade leksakerna, gör de små liven aggressiva och de ger prov på ett språkbruk som man inte trodde de var mäktiga att prestera. ”Stäng munnen din förbannade kärringdjävel. Kom inte i närheten för då pissar jag på dej. Försvinn för helvete och leta rätt på min brandbil istället.”

Nu rämnar allt för ÅL. En djup depression för henne tillbaka till sjukskrivning och psykofarmaka. All livslust rinner av henne och hade det inte varit för hennes brinnande vurm för feminismen och HBT-frågor så hade det nog gått riktigt galet med själsliver. Engagemanget för ovan nämnda beståndsdelar i ett fungerande samhällsystem håller tankarna borta från självdestruktion. Långt inne i djupet av en sargad själ inser ÅL att hon har en oerhört viktig uppgift som banérförare i kampen för ett bättre, könsneutralt samhälle. Vid sidan av stora doser ångestdämpande preparat går hon i terapi hos en psykolog. Först individuell behandling, senare i gruppterapi. Gruppen består av ett halvdussin medborgare med likartad problematik. Vid första sittningen noterar ÅL en mansperson i yngre medelåldern, en person som hon tycker sig känna igen. När mannen presenterar sig: ”Jag heter Ola-Petter”, inser hon att det är den person som fick sparken från förskolan och som hon ersatt. OP ser inte så oäven ut. Långt, ljust, lockigt hår inramar ganska symetriska och välordnade anletsdrag. Håret hålls på plats av ett regnbågsfärgat, tovat hårband. Han är av medellängd, lagom muskel-lös, som det anstår en man med intellektuell läggning. Han bär bruna manchesterbyxor och på övre delen hänger en charmigt, säckig hemstickad, lila ylletröja. ÅL blir till sin bestörtning genast intresserad och börjar fantisera om hur han kan tänkas se ut utan tröja och manchesterbyxorna. Till en början blir hon rädd. Vad har hänt? Har jag blivit onormal. ÅL har under sin sjukskrivning lyssnat mycket på P3 och blivit upplyst om att alla som inte är homosexuella är onormala. ÅL:s intresse för OP växer och hon kan nog märka att även han hyser ett visst intresse för henne. En dag, vid en sammankomst på kliniken, är bara ÅL och OP närvarande. Psykologen får ett samtal och måste hastigt avvika på en akut förrättning. Denne psykolog har inte bara hand om mänskliga själsliv. Han extraknäcker också som hundpsykolog och nu hade han fått larm om en kungspudel som brutit ihop för att han inte hade fått samma fina ulltäcke som alla kompisars husse och mattar köpt till sina ögonstenar.

Vi vet att erotik säljer. Men. Av anständighetsskäl slopar vi detaljerna och konstaterar bara att väntrummet förvandlas till en rykande, svettdrypande boning för hejdlös, het, köttslig lusta. Paret är dessbättre klara när psykologen återvänder. Han ser lite förbryllad ut och går att kolla termostaterna på värmeelementen. Varför är här så varmt?

ÅL måste nu kapitulera och för sig själv erkänna att hon långt där inne har en heterosexuell ådra. Hon skyltar inte öppet med detta. Utåt är hon fortfarande den renlärige förgrundsgestalten bland HBT anhängare och militanta feminister.

OP äger ett mindre hus i centrala Flathultsby och ÅL smyger dit efter mörkrets inbrott så ofta hon har tid. I varje fall så ofta hon har lust. Och det har hon. Tämligen ofta. Det är som en fördämning släppt inom ÅL. All återhållen åtrå kanaliseras nu till OP, och man kan påstå att paret på ganska kort tid blir tämligen vältränade. Det är lite opraktiskt med delat boende. En kväll snavar ÅL i mörkret vid sin kvällspromenad till OP. Hon slår sig ganska illa och fattar i detta nu ett beslut. Jag måste komma ut. ÅL tar kontakt med sina själsfränder i FI och HBT rörelsen och erkänner att hon är: Inte hetero, det vågar hon inte, utan bisexuell. Detta accepteras med viss tvekan och Ål kan flytta in hos OP. Han har ett litet trevlig stuga som han inrett själv. På trägolvet ligger trasmattor som OP vävt av sönderrivna stjärnbaner från USA- fientliga demonstrationer och i fönstren hänger lila gardiner som han virkat av ullgarn som han köpt av en månskensbonde med egna får och ullspinneri. Väggarna pryds av porträtt av Stalin och Lenin, blandade med affischer med texter som: Bort med borgarpacket, Stoppa alla djurförsök och Rädda vargen. OP är väldigt intresserad av djur och natur. Hans föräldrar tog honom ofta med till Skansen och en gång fick han följa med utanför tullarna och besöka en riktig skog. Där hade han turen att få se ett antal fåglar. Han visste inte vad det var för sort, men de var väldigt fina. OP har ofta drömt om att få göra om denna resa men det har aldrig blivit av. Det finns självklart natur runt Flathultsby men OP är så fruktansvärt rädd för vildsvinen som lär finnas i skogarna att han inte vågar sig ut. Han har, av miljöskäl, ingen bil, och cykla törs han inte heller eftersom han hört att vildsvinen är snabbare än man kan ana. Han är också skräckslagen för ormar, getingar, paddor, och myggor orsakar allergiska reaktioner. Han tycker också att det är obehagligt med tystnaden i skogen. Varför undrar ni? Jo. Vi glömde nog nämna att också OP är född och uppvuxen i Hufvudstaden och avsaknaden av tät trafiks bakgrundsbrus, som han är van vid sedan barnsben, gör honom osäker och nervös.

Trots avsaknaden av praktisk erfarenhet av djur och natur är han oerhört engagerad i frågor som har med detta att göra. Han är ganska driven i skrift och tal vilket gjorde att han under sin tid i Hufvudstaden fick framskjuten position i olika ideella rörelser med anknytning till natur och djuriska spörsmål. Det var: Rädda vargen. Stoppa all säljakt. Stoppa utrotningen av skarven. Stoppa Djurplågeriet, Förbjud all hästsport, Stoppa all jakt, Stoppa Djurförsök, Stoppa allt stoppande, Stoppa allt. Han var också medlem i KFV men när det drog ihop sig till att man skulle tvätta någon stackars vettskrämd oljeskadad skrattmås hade han alltid förhinder eftersom han inte var så förtjust i att söla ner sig. Allt detta upptog en stor del av PO fritid. Nu när han var arbetslös och ÅL sjukskriven fanns gott om tid till ett välsignelsebringande ideellt arbete. Det var framför allt tre frågor som engagerade mer än andra. OP koncentrerade all sin kraft på vargfrågan och ÅL ägnade större delen av sin tid till invandrarfrågor och feminism.

Varför just vargen för OP:s del? Jo, när OP var liten fick han följa med sina föräldrar och titta på en film som handlade om en varg som hette ”Lassie”. Denne enormt kloka varg vann allas hjärtan. Han räddade barn från att drunkna. Hade samma stackars barn gått vilse så lotsade Lassie dem till hemmets härd. Kaniner som hotades av illasinnade örnar skyddade han med skarpslipade hörntänder. Allt sedan denna kinematografiska upplevelse har OP längtat efter att få träffa och bli vän med en stor, stark klok och snäll varg. Nu är det tyvärr så att det är ganska ont om varg i Sverige så OP och hans vänner lägger mycket energi på lobbing i vargfrågan. Med automatik blir OP också indragen i verksamhet som motarbetar de otäcka jägarna som skjuter ihjäl oskyldiga djur. OP har hört att dessa ligger i skogen i täta led och skjuter ihjäl hundratals vargar åt gången. ÅL och OP är inte vegetarianer som de flesta av deras meningsfränder. De äter kött ibland, men vill att det skall komma från livsmedelsaffären och inte från djur som dödats. ÅL har till och med ätit rådjursadel. Det var jättegott men det kom från köttdisken på Östermalmshallarna och inte från ett stackars rådjur som någon skjutit för nöjes skull. ÅL och OP är medlemmar i en militant lokal antijaktrörelse ”SJ” som står för: ”Skjut jägarna” Det har dom i och för sig inte tänkt men dom gör livet surt för jaktutövarna genom att välta ikull jakttorn och springa och hojta och skrika i skogen första älgjaktsveckan. Ja, OP deltog inte aktivt eftersom han var lite rädd för skogen. Han satt kvar i bilen som moraliskt stöd och vakt när kamraterna saboterade med liv och lust. Ibland välte man inte tornen utan nöjde sig med att såga igenom benen så mycket att tornet skulle rasa när jägarna klättrade upp. Med lite tur kunde dom slå sig riktigt illa eller åtminstone förstöra bössan. En gång deltog OP aktivt men då gick det lite snett. Under färd utefter en skogsbilväg råkar dom på ett jättehögt torn. Nu har jägarna jävlats för dom har byggt det i stål. Men så lätt skall dom inte triumfera. Sällskapet åker till tätorten och inhandlar en större mängd bågfilar. Eftersom tornet står intill vägen vågar också OP hjälpa till. Efter ett antal timmars idogt filande rasar tornet i backen under triumfatoriska ljudyttringar. Nästa dag kan man i tidningarna läsa om en mobilmast som vandaliserats. Detta var naturligtvis ett lite genant bakslag men det är snart glömt och är man i full fart igen. När alla torn är rivna släpper man ut minkar och burhöns och författar hatbrev till forskningsinrättningar med försöksdjur.

maj 2, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Romantisk romanpremiär

I dag, kära bloggkonsumenter, startar vår hett efterlängtade roman av Sigge Klen. Vi vågar utlova läsning där romantik, politik, erotik samt djur och natur blandas till en synnerligen tilltalande kompott. Denna gång anger vi ingen veckodag för publicering. Deckaren, som alltid lades ut på lördagar, orsakade rusning och överbelastning av nätet. Detta vill vi undvika så vi publicerar avsnitten med ojämna, oförutsägbara mellanrum. Håll till godo med Sigge Klens mästerverk:

Grönt vågspel.

Åsa-Lill slår ihop boken, lägger den på nattygsbordet och släcker sänglampan. Hon ler förnöjt när hon tänker på det romantiska slutet. Gud så skönt att hon fick sin älskade sin till slut. Det var så gripande att kudden blev alldeles blöt. Åsa-Lill har just avslutat en romantisk roman som utspelar sig i högre ståndsmiljö i början av förra seklet. Som brukligt är i den genren slutade allt lyckligt och flickan av folket fick sin adelsman och kunde flytta in som husets härskarinna på ett slott på Engelska landsbygden. Åsa-Lill blir alldeles varm när hon tänker på den stilige och välbärgade adelsmannen. Han kastar då och då en blick, för jämförande studier, på Ola-Petter som ligger bredvid och snarkar. ”Jag får inte glömma att gömma undan boken i morgon” tänker Åsa-Lill och somnar så småningom med ett leende på läpparna. (Av bekvämlighetsskäl förkortar vi från och med nu dessa inblandade personer till ÅL och OP. En icke oäven kombination.)

Vi skall göra en tillbakablick för att få lite bakgrundsfakta för de inblandades fortsatta öden och äventyr. ÅL föddes för 40 år sedan i en av våra större huvudstäder. (Vi skriver så för då slipper vi peka ut Stockholm och Stockholmare som förmodligen till och från kommer att framstå i mindre smickrande dager) ÅL växte upp i en småborgerlig miljö där hennes fader, assessor Lasse Assarsson bar den tyngsta försörjningsbördan. Med viss framgång. Familjen hade det gott ställt, så ÅL växte upp utan brist på livets nödtorft. Assarsson tjänade väl inte storkovan som assessor men genom tur och skicklighet i aktiehandel var familjen tämligen välbärgad. Det fanns resurser till lite lyx också. ÅL var enda barnet, man kan kanske påstå att hon blev en aning bortskämd. ÅL:s mamma, Signhild, är utbildad gymnasielärare och jobbade en tid på en skola i en förort till Hufvudstaden. Signhild var född och uppvuxen i en mindre stad i Småland och trots idoga försök kunde hon aldrig arbeta bort sin breda småländska dialekt. Detta gjorde att hon blev svårt mobbad av sina kreativa och frimodiga elever. ”Kolla hur tjerringdjeveln låter. Hon kan ju inte säga ”rekna” och ”eta reka”. Trakasserierna tog hårt på Signhilds arbetslust. Hon försökte ett antal gånger klaga hos rektorn över elevernas beteende men svaret blev varje gång detsamma. ”Det är upp till din pedagogiska professionalitet att bemästra situationen. Du måste möta eleverna med respekt på deras egen nivå.” Signhild blir till slut lite klen i själslivet och eleverna får ett nytt offer att pina, understödda av en flat och ryggradslös rektor. Nåja. Familjen klarade sig gott ekonomiskt ändå, utan Signhilds lärarlön. Vi hoppar några år i tiden och ÅL har avslutat sina gymnasiestudier med hyggliga betyg. Nu gällde det att välja väg, in i en förhoppningsvis ljus framtid. Något annat än högre studier var det naturligtvis inte frågan om. Om ÅL hade sagt att hon ville börja i kassan på Domus hade hjärtat stannat på Assessor Assarsson. Betygen räckte inte till för läkarstudier eller juridik. Jägmästare lät sunt och friskt men Assarssons trodde att det handlade om Jakt och ÅL var lite känslig och tålde inte att se blod. Till slut fastnade man för Socialhögskolan. Social-, utan demokrat på slutet, gick an, även i Assarssons kretsar. Man valde mellan Stockholm och Lund men för att ÅL skulle få miljöombyte och lite frisk lantluft föll valet på Lund.

Mötet med ”Sopis” blev omvälvande för ÅL. Hon hamnade i en helt ny, främmande och till en början också skrämmande, värld. Alla hennes studiekamrater gick klädda i säckiga lila byxor. Långa palestinaschalar släpade i backen och trasslade då och då in sig i hemmapliggade näbbstövlar. På ryggen hade man en liten mes i läder, prydd med hammaren och skäran. I stort sett alla bar runda glasögon antingen det var av behovet påkallat eller inte. På kvällarna satt man på elevrummen, drack rödvin och pratade politik. Allt efter nivån sjönk i flaskorna blev planerna på en väpnad socialistisk revolution allt vidlyftigare. De ideala, eftersträvade samhällsskiktet var en kommunistisk diktatur som raskt borde införas så att borgarpacket lärde sig veta hut. När man hade en stund över brände man amerikanska flaggor för att hålla värmen och elda på kampglöden Det började vid den tiden också att bli modernt med lite homosexuella tankegångar. ÅL var till en början varken attraherad av bolsjevism eller homosexualitet men hon kände sig manad att hänga på sina kompisar. Hon ville inte riskera att hamna utanför och bli mobbad. Så småningom växte ÅL in i rollen som samhällsomstörtare och gruppens normer kändes efter ett tag rätta och riktiga. ÅL skaffade sig en flickvän som hette Siv- Florence. SF var drivande i lesbiska kretsar och även minst sagt aktiv i debatten om feminism. SF var självskriven som ordförande i lokalavdelningen av FI och hon brukade på kårsittningarna briljera med högläsning ur SCUM-manifestet, utantill. Kompisarna var lite avundsjuka på ÅL för att hon delade säng med SF. Jo, det var just det. ÅL kände aldrig den där himlastormande lyckan när hon var tillsammans med SF. Huvudvärk kom ofta i vägen och viktiga tentor krävde nattliga studier och koncentration i stället för amorösa övningar. Ibland undrade ÅL om hon verkligen var lesbisk men tanken på att hon inte skulle vara normal skrämde henne till fortsatta övningar med SF, även om den där riktiga passionen lyste med sin frånvaro. Ibland kom Ål på sig själv med att sitta och titta på en kille i klassen som såg bra ut. Han bar det något ovanliga namnet Frans-Urban C:sson Klemenzon. FUCK var lite udda. Han var inte bög och han klädde sig som en borgarbracka. Klubblazer, grå byxor och vit skjorta var det den uppseendeväckande mundering som han spatserade i till vardags. Vid högtidliga tillfällen var det kritrandigt och blå-gul slips som gällde. FUCK var så stark att han struntade i kompisarnas gliringar och framhärdade med sin i sammanhanget malplacerade klädedräkt. Jäkligt konstig typ, tyckte ÅL. Men snygg. Jättesnygg.

Efter fyra års studier vandrar ÅL ut från Sopis med sin socionomexamen. Det revolutionära kamratgänget skingras och Ål tar ett tårögt farväl av sin flickvän. Tyvärr var väl inte betygen i topp. Ål hade ägnat för mycket tid åt förberedelser för den socialistiske revolutionen och de feministiska korstågen mot patriarkatet hade kostat energi. ÅL hade nog räknat med att bli socialchef i någon kommun i Hufvudstadstrakten men alla ansökningar returnerades med slutklämmen: ”Tack för visat intresse. Tiden gick och inget jobb. ÅL blir desperat och söker alla jobb som har anknytning till hennes utbildning. Till slut blir det napp. Hon får jobb som socialsekreterare på en mindre ort i mellansverige, Flathultsby.

Eftersom kommunen hon arbetar i är ganska liten får Ål hantera alla arbetsuppgifter som kan hamna på en socialsekreterares bord. Socialhjälp, missbruksproblematik och barn och ungdom mm. Hennes hemkommun, Flathultsby, har ca 10000 tusen invånare och skiljer sig en hel del från ÅL:s barn- och studiemiljö. Kommunens helt dominerande arbetsgivare är ett nedlagt pappersbruk vilket skapat strida strömmar av bidragstagare till kommunens socialkontor. ÅL har det snärjigt och utsätts dagligen för hot från arbetslösa bruksarbetare som styrkta av div. flytande varor kräver att bidrag skall omfördelas från ”dessa djävla invandrare” till behövande svenska, rättskaffens medborgare.

För att uthärda och skingra tankarna, engagerar sig ÅL i alla de fritidsaktiviteter som Flathultsby erbjuder. Orten har en aktiv gren av FI och LÅ har snart, i kraft av sin utbildning, en ledande position i lokalavdelningen. Även på HBT-arenan får ÅL en framskjuten position. Dessa frågor har tidigare inte engagerat invånarna i högre grad. Den agrara lokalbefolkningen har naturligtvis sett hur brunstiga kossor ridit på sina fränder av samma kön men har aldrig funderat på att detta är normalt även bland mänskliga samhällsmedborgare. Nu kommer en bildad människa till glesblygden och predikar att detta är naturligt och sunt och ganska snart växer sig HBT- rörelsen stark i Flathultsby. ÅL blir dess naturliga och oomtvistade ledare.

På den politiska arenan är det lite kämpigare. I Flathult har Centerpartiet 98 % av medborgarnas sympati och vänsteridéer står inte högt i kurs. Med hjälp av media har befolkningen kommit till insikt om att Stalin tog död på, ca 20 miljoner meningsmotståndare. Pol Pot i det kommunistiska Kambodja slaktade ett par- tre milj. och Enver Hoxha i Albanien var nog inte den godhjärtade fadersgestalten som man trott och som tjänat som förebild för rödvinsrevolutionärerna. Hans säkerhetstjänst tog visserligen bara ihjäl några tusen under hans 41 år vid makten men han var nog trots allt inte så snäll, han heller. Lite desillusionerad överger ÅL politiken och koncentrerar sig på HBT och FI.

Ål har det fortsatt svårt på jobbet, ja man kan nog påstå att det bara blir värre och värre. Allt eftersom Flathultsbys flyktingförläggning växer sprider sig ryktet om hur bra dessa nyinflyttade har det. ”Alla får vars sin Merceders. En 48 tums platt-TV pryder väggarna i varje rum, och barnen får åka taxi varje dag till en skola som bara koncentrerar sig på dessa utifrånkommande elever.” ÅL vet naturligtvis att detta inte är sant men hon får klä skott för dessa förmodade missförhållandena. Hon blir dagligen hotad av rusfryntliga sockenbor som kommer för att hämta sina bilar och TV-apparater. Visst. ÅL har också en del bekymmer med de asylsökande. Alla beter sig inte mönstergillt men det finns alltid en förmildrande omständighet. Tycker i alla fall ÅL, som med tiden blir mycket engagerad i flyktingfrågor. Hon anordnar mångkulturella fester där deltagarna sjunger på sina respektive hemlands tungomål och dansar traditionella folkdanser. Man viftar med flaggor och det hela blir till en färgsprakande fest som andas medmänsklighet och värme. ÅL är noga med att det inte får förekomma några svenska flaggor eller sjungas svenska sånger. Detta skulle kunna få invandrarna att känna utanförskap. ÅL kämpar verkligen för att festerna skall bli trevliga och att alla skall trivas. ÅL hade tidigare under året blivit knivhotad av en bidragstagare som var missnöjd med beloppets storlek. ÅL söker upp mannen vid en tidpunkt då han kan förväntas vara nykter och tillsammans beger dom sig till en lantbrukare och köper ett par lamm som mannen raskt och smidigt skär halsen av. Nu har ÅL halal-slaktat kött och nu kan precis alla, oavsett etnicitet och religiös hemvist, äta dricka och ha trevligt.

april 27, 2013 at 10:00 f m 1 kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

november 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se