Posts filed under ‘Skogsbruk’

Alla helgons dag

Då har vi avverkat ”Alla helgons dag”. En ganska onödig helgdag eftersom den infaller på en lördag då det stora flertalet är lediga ändå. Den styr bara till bekymmer eftersom Bolaget är stängt

Vi har ägnat en del tid och plats åt skog och skogsbruk den senaste tiden  och vi skall fortsätta på det spåret senare. I dag skall vi beröra ett ämne som  som har med skog  natur och att göra: Älg och älgjakt. Inledningsvis vill vi påtala att älgjakt inte är vår främsta hoppy. Gärna jakt av allehanda slag men älgjakten  intar inte en tätposition. Hos övriga jägarkåren så är nog älgjakten årets främsta högtid. Vi har förståelse för detta. Älgen är ett fantastiskt vilt. Finns det något förnämligare än en stor älgtjur, gärna med imponerande hornkrona , som visar upp sig i en hyggeskant eller ännu hellre ute på en moslagg.. En sådan upplevelse glömmer man aldrig och är man obeväpnad så finns chansen till flera möten. Nu förringar vi inte en död älg för köttet är nog bland det bästa som svensk natur kan erbjuda. Nästan lika gott som stekt morkulla, men betydligt större.

Detta påminner oss om en historia som ni kanske hört förut: En bättre krog i Stockholmstrakten( det finns faktiskt sådana) hade duvpat’e på menyn .  Priset var minst sagt överkomligt något som väckte förundran bland gästerna. En förveten konsument sporde krögaren hur det kunde komma sig att man kunde  erbjuda så exklusiv rätt till detta facila pris: ”Jo vi blandar ut med hästkött: Fifty fifty: En duva- en häst.”. Denna historia än nog inte sann men lite rolig i all sin enkelhet. Det som talar för att den trots allt kan vara trovärdig är att den utspelar sig i Stockholm. Där kan allt hända. Men sällan något bra och trevligt.

Ny gjorde vi oss ovänner med ett antal storstadsbor men det tar vi med en klackspark. Om vi trots allt skall hänvisa till det gudomliga vill vi påstå att det nog aldrig var Guds mening att människan skulle leva och verka i storstadsmiljö. Människan är skapt för ett liv i naturen där man i tidernas begynnelse bodde i mindre familjegrupper och levde av vad jakt fiske och samlande kunde erbjuda. Detta ligger i våra gener och kommer att så göra i överskådlig tid framåt, dessbättre. Jaktlust, fiskeintressen och glädjen vid åsynen av en massa gula kantareller är en sund kvarleva från forntiden. Krånglande själsliv plågar en del av befolkningen och det är nog ingen felmedicinering när läkarna rekommenderar natur och djurkontakt som medicin. Finns det något bättre än att få axla bössan och ge sig ut i skogen, parkera på en stubbe och njuta av en fantastisk natur. Alla begynner blåser bort och en inre frid infinner sig. Detta händer mig aldrig på Stureplan. Av den enkla anledningen att jag aldrig är där. Skulle man trots allt hamna i denna nedbrytande miljö är det trösterikt att veta att man kan åka därifrån.

Nu kom vi från ämnet: Det skulle handla om älgen. Glappkäftade representanter för storskogsbruket orerar om att älgen utgör ett allvarligt hot mot råvaruförsörjningen till skogsindustrin Påståendena är så skrattretande att man förundras över att dessa individer får vara kvar på de positioner som de av outgrundlig anledning innehar Vi kan som ex. än en gång erinra om generaldirektören på Skogsstyrelsen,  Herman Sundkvist. Att HS inte fick sparken av näringsministern är obegripligt. Nu går hans förordnande ut i April så då löser det sig med automatik

TV- serien ” Slaget om skogen” väckte viss uppmärksamhet. Visst. Där fanns väl en del lite osakliga skönhetsfläckar med det var inget att bli upprörd. över. Vi som lärde oss skogsbruk under det mestadels glada 70- talet har nog anledning att ifrågasätta en del gamla ”sanningar”. Man höll på med Hyggesplogning, kemisk lövbekämpning och hyggena skulle vara gigantiskt stora med spikraka hyggeskanter. Man skäms att man var så korkad att man gick på denna idioti. Nåja , man var inte ensam och till försvar kan läggas att vi mede tiden fick upp ögonen. Ungefär som en kattunge som efter ett par veckor kan registerna vad som sker i omvärlden.( En kattunge bör inte bli så gammal. En parantes med ett visst mått av allvar)

Jag minns ett studiebesök norrut, kring sekelskiftet, då vi beskådade effekterna av ” Fjällnära skogsbruk Jag vill erinra mig att det var i Idre trakten och vi guidades av en kvinnlig kronojägare som tog oss med till en misslyckad fjällnära plantering där tallplantorna lyste med sin frånvaro. Fullständigt. Det enda som växte på hygget var en och annan björk som överlevt besprutningen med Hormoslyr. Varför hade det blivit på detta viset? Jo det hade med höjdlägesproblematiken att göra. Tillgängligt plantmaterial klarade inte  den aktuella ståndorten och dog ganska samvetsgrant. Hur hade man kunnat undvika detta? Naturligtvis genom att ge faen i avverkningen. Det handlar oftast, sett i i ett sydsvenskt perspektiv, om skrattretande låga kubikmassor som borde sparats till glädje för lappar, renar och jägare. :(Man får i dag inte säga”! Lappar”. Varför inte det? OK då: Samer.)

Sveaskog borde fråntas skötseln av Statens skogar. Staten det är vi , och således är det vi medborgare som borde bestämma. Nu kan naturligtvis inte alla vara med och tycka till om ditten och datten men en en elegant lösning vore att staten sålde ut sitt skogsinnehav till hugade privata skogsbrukare. Detta skulle bädda för diversitet. Kanske skulle en och annan mindre skogsbrukare begå ett och annat misstag men eftersom det handlar o små arealer så vore det inte så förödande, sett i det stora hela.

Avskeda enögda beslutsfattare från högre positioner och låt dessa efter omskolning hjälpa till med inventering av nyckelbiotoper och återvätning av dikade våtmarker. Då kunde de vara till nytta trots halvtaskiga grundförutsättningar.

Låt oss värna om  det. sk. bondeskogsbruket.Man brukar snacka om ” sunt bondförnuft” och detta är nog en tillgång även i skogen Låt oss i rättvisans namn påtala att även lite större privata skogsägare oftast påvisar ett gott förstånd och ett förnuftigt brukande. Man kan se bevis på detta i Ålemstrakten. Grevar och baroner har ofta i kraft av sin ekonomiska ställning haft rår att värna on sådant som är  värdefullt ur naturvårdssynpunkt. Hänsyn som mindre och ” fattigare” skogsägare inte har ansett sig ha råd att spara även om viljan funnits

OK. Låt staten bestämma vad som är värt att skydda och bevara men då skall den enskilde skogsägaren kompenseras fullt ut. Har man råkat bli ägare till mark som bör sparas och inte avverkas så är det orimligt att den enskilde skogsägaren skall stå för fiolerna. Fördela bördan via skattsedeln så kan alla glädja sig över det faktum att man har varit med och skyddat ett stycke värdefull natur. Vad som bör skyddas kan det råda delade meningar om men man kan på goda grunder anta att alla miljövänner inte är idioter bara för att de har långt hår, palestinaschal och medlemskap i miljöpartiet. Men det skulle underlätta om de gick till frisören ibland och klädde sig som skogsfolk: Loden, vadmal och läderkängor. Gortexjacka eller Fjällräven är ingen kvalitetsgaranti . Det kan finnas en skogsman i jackan men det kan lika gärna handla om en skogsmullemiljöpartist som inte vill bli blöt. Nåja blöt blir han ändå, av fukten inifrån, och med tiden börjar dessa jackor läcka sömmarna . Det gör inte loden och vadmal. Visst. de blir blöta men värmer gott ändå. Ekologiskt oantastligt.

Nästa gång skall vi tala om klimatet. Något som kanske kommer att reta upp en och amman klimatförändringsförnekare, i den mån det finns några kvar. Så är nog inte fallet för sanningen har nog hunnit ifatt även de mest imbecilla förnekarna ,så vi kommer nog att stå oemotsagda .

november 1, 2021 at 7:00 f m 4 kommentarer

Snurrigt

Vi lägger vindkraften åt sidan för en stund och ägnar oss åt politik. Politik kan understundom vara lika snurrigt som ett skenande vindkraftverk.

Det var partiledardebatt på TV i går kväll och man bänkade sig i soffan för att om möjligt få ett grepp om partiernas ambitioner när det gäller vård, omsorg, skola, klimat och kriminalitet. Vi blev inte så mycket klokare efter två timmars munhuggande men vi måste erkänna att vi blev imponerade av de inblandades skicklighet när det gäller att blanda bort korten och undvika att ge ett rakt svar på en direkt fråga.. Att recensera de inblandades insatser låter sig inte göras men vi vill påstå att Annie Lööv var ovanligt till sin fördel, vilket i och för sig inte säger så mycket. Ulf Kristersson pladdrade på som vanligt och Per Bolund fick inget sagt. Inget vettigt i alla fall. Vi har påtalat detta förut: Miljö och klimat är viktiga frågor och det är beklagligt att dessa har hamnat på Miljöpartiets bord.

Vi lämnar riks- och riskpolitiken och det är dags att vi koncentrerar oss på lokala politiska spörsmål. Snart skall vår egen organisation GAS ( Grön Ansamling) damma av sitt valmanifest och efter smärre justeringar presentera detta för läsarna. Innehållet ligger i stort sett fast och vår paradfråga i valet blir som förut: Krav på återinförd sträck-jakt på Morkulla. Detta krav är så logiskt och fundamentalt att politikerna inte kan negligera detta hur länge som helst.

Just i dessa dagar pågår älgjakten och det skall skjutas ett antal älgar som inte finns. En del av skogsbrukets företrädare tjatar fortfarande om gigantiska betesskador på tall. Skador som i många fall inte finns, de heller. I alla fall inte skador av den digniteten att de äventyrar de framtida slutavverkningsbestånden.

Alla läsare är kanske inte insatt i hur sträckjakten på morkulla går till, därför skall vi be Allvarlige Alvar att i essäform beskriva en sträckjakt på den tid det begav sig. Detta kommer senare, för nu skall vi ut och njuta av hembygdens atmosfär, efter ett par dagars resa, söderut. Det är alltid lika underbart att efter ett antal mil få svänga in på den sista biten grusväg och höra gruset rassla under blankslitna sommardäck.

Resan var i och för sig fantastiskt trevlig och vi tackar vårt generösa och välvilligt inställda värdpar, om de mot förmodan läser detta. Hjärtligt tack Bengt och Maggan.

oktober 11, 2021 at 6:57 e m 1 kommentar

Vindkraft i motvind

Vi lägger berättelsen om Svea och hennes vindkraftverk åt sidan. En sorgesam historia som trots allt slutade lyckligt. Nidingen Svea dog ute i skogen men det råder osäkerhet om någon ville ta hand om hennes kvarlevor eller om räv och korp hade mat några veckor framåt

Vi skall försöka oss på en analys beträffande vindkraftens  för och nackdelar: Alla vill  ha ström i ledningarna men vi vågar påstå att det är ett begränsat antal som njuter av att ha ett vindkraftverk inom syn och hörhåll.  Man kan ha överseende  om man är lite vidsynt. Mest vidsynta är de markägare med ett bankkonto där penningar för markhyra strömmar in frekvent,  i riklig mängd. Det är begripligt att dessa är positivt inställda. Men omgivningen ?

Ett kärnkraftverk förskönar inte den omedelbara omgivningen.  Vattenkraftutbyggnaden har  förändrat landskapet radikalt men vet man inte hur det såg ut innan, så kanske man tycker att det är Ok med en sjö som magasinerar vattenmassorna. Elpaneler på ladygårdstak eller annorstädes är knappast någon prydnad men syns inte så vida omkring..

Vindkraften är unik i och med att ett mycket stort område påverkas negativt.  Allt eftersom  vindsnurrorna ökat i höjd  så har den negativa miljöpåverkan ökat  drastiskt. Motståndet mot vindkraftparker växer  ute i landet och nu senast var  det en satsning i  Virserumstrakten som fick tummen ner.

Kan man då inte bygga vindkraftverk på platser där störningen är begränsad ? Var i så fall ?  Långt ute till havs låter tilltalande för en oinvigd.  På platser där endast fartygstrafiken störs borde det vara relativt konfliktfritt. Fartygen har ju den fördelen att de åker förbi, och ifrån den anskrämliga anblicken. Lidandet blir relativt kortvarigt. Men vi skall erkänna.  Bloggen har ingen aning om hur mycket dyrare det blir med havsbaserat byggande, om det ens är möjligt.

Det är ett tag sedan vi pratade med vår skog, natur och jaktexpert Allvarlige Alvar och det kunde vara roligt att få hans syn på vindkraftproblematiken. Vi åker ut till Alvars stuga och knackar på. Inifrån köket hörs ett gnisslande ljud. Detta upphör när Alvar kommer och öppna” Vad är det  som låter  inifrån ditt hus”” Jo det är jag som sitter och gnisslar tänder  i frustration över beslutet om vårjakt på råbock. Har beslutsfattarna tappat förståndet fullständigt ? Varför skall vi ha vårjakt? Utgör bockarna ett hot? Nej nu djävlar måste det bli ett slut på galenskaperna. Kan inte våra jägarorganisationer stoppa detta så skall jag sluta betala medlemsavgift”” Du får väl gå med i den nya jägarorganisationen, startad av Thomas Ekberg”. ”Ekberg? Är det inte den där stollen som spelar in jaktfilmer som ibland visar skott som ingen vettig människa skulle avlossa på nykter kaluv. Nej , Hellre lierar jag mig med faen själv” ”. Det var väldigt vad du tar i”.

Men jag kom egentligen för att höra vad du tycker om vindkraft och vindkraftsparker. Om du blir tillfrågad, skulle du då upplåta del av ditt skogsinnehav för vindsnurror”.” Ny får du passa dig jävligt noga bloggardjävel. Tror du att jag är en omdömeslös , penningkåt idiot, så är dörren där. Ut , stäng från utsidan och visa dig aldrig här mer. Skulle jag offra min fäderneärvda skog och boendemiljö för några sketna silverpenningar. Du är inte riktigt klok. Försvinn ” ” Se så Alvar, ta det lugnt. Jag tror inte att du är så korkad och jag litar till 100% på att vi slipper vindsnurror på din mark. Jag vet att du är alltför för mån om din miljö, din skog och dina jaktmarker för att du skulle sälja dig till mammon” ” Ja det kan du ge dig faen på. Jag föraktar alla förrädare och önskare att alla djävla vindkraftexploatörers företag  går i konkurs, Sen står de där med skägget i brevlådan, med förstörd skog och lurade på den rundliga ersättningen. Nej, tvi faen! Jag kan förstå om någon konkurshotad markägare griper ett sista halmstrå för att rädda ekonomin , men att skogsägare som redan har mer än gott om pengar med vett och vilja fördärvar sitt skogsinnehav och miljön för omgivningen bara för en ytterligare påspädning på bankkonto är fullständigt obegripligt. Girighet är skamligt och straffar sig alltid i slutändan. Nu får du gå för jag skall te en sväng med hunden i skogen. Hej .

Jag lämnar Alvar med en behaglig känsla. Härligt att det trots allt finns lite rakryggade bebyggare som ser till helheten, och inte bara till den egna plånboken

oktober 3, 2021 at 6:09 f m 1 kommentar

Sveaskog

Vi utlovade i vårt förra inlägg en fortsättning på berättelsen om vindkraftverken och dubbelänkan Svea. Vi skall hålla vårt löfte.

Svea drar varje år in en smärre förmögenhet i hyra för upplåtelse av mark för vindkraftverk, verk uppförda av multinationella kraftbolaget” S- vind- el”. En icke föraktlig del av penningarna lägger hon på resor till Gambia men det blir en hel del över som hon investerar i inköp av smärre skogsfastigheter som utbjuds till försäljning på olika platser. Så fort hon är lagfaren ägare till dessa tar hon kontakt med” Svindel och erbjuder exploatören att bygga vindkraftverk på hennes nyförvärv. Svea blir med tiden stor skogsägare med en  mängd Vindkraft innanför ägogränserna. På den lilla skogsmark som blir kvar mellan snurrorna bedriver hon skogsbruk, med slagsida mot slutavverkning, hyggesbruk.

Trots det ansenliga kapital som hon får i markhyra för vindmöllorna vill hon i alla lägen maximera avkastningen från sitt skogsbruk. När entreprenören lämnat avverkningarna efter att iakttagit ” generell naturvårdshänsyn” i form av  ex. högstubbar   kontaktar Svea hugade vedhuggare som köper stubbarna på rot för ” förädling” till brännved, Dessa är oftast lågbegåvade individer som inte begriper att granved är tämligen odugligt,  med lågt bränslevärde. Det går normalt åt lika mycket energi för att förbränna granveden som man får ut i form av värme. Ett nollsummespel. Ett ytterligare bevis på vedhuggarnas bristande förstånd är  att de arbetar med  motorsåg iklädda sandaler, blåbyxor och reklam- keps från Lantmännen. Inga skyddsstövlar, huggarbyxor eller hjälm. Ofta med motiveringen:” Vad skall jag med den skiten till. Jag har huggit ved i många år och bara sågat mig i benen två gånger” Ganska regelmässigt går det åt fanders. Vedmännen sågar sig ganska illa, alternativt får kepsen en smäll av en högstubbe så att änkan får baka  kakor till en mer eller mindre högstämd begravning. Hur som helst kommer sällan de skadade huggarna tillbaka och Svea kan sälja stubbarna på nytt till nya spekulanter.

En dag sågar sig en man i underlivet. Skadan är minst sagt elakartad och ryktet om den fatala händelsen sprids vida omkring. ” Oh fy faen, kan man kastrera sig med sågen”. Plötsligt saknas det hugade spekulanter. Ingen vill hugga ved längre, Svea ser ingen annan råd än att själv ge sig ut med såg, gummistövlar och reklamkeps.

Vi skall göra en, i dubbel bemärkelse. plågsam historia kort: Svea missbedömer fallriktningen på en hög, grov stubbe och Svea får stammen över sig och ligger nu fastklämd mellan ett par stenblock. Hon kan inte röra sig men rösten fungerar : HJÄÄÄLP, HJÄLLP . JAG SITTER FAST. HJÄLP. En tjädertupp skräms på vingarna men har varken lust eller möjlighet att hjälpa till. Han har i färskt minne att ett vindkraftverk förstörde deras gamla spelplats

En äldre kvinna, boende ganska nära det senast uppförda verket, är på skogspromenad och uppfattar Sveas nödrop: HJÄLP   HJÄLP. Kvinnan skyndar mot  ljudet så fort hennes åderbråcksbemängda ben medger. Hon ser ganska snart att det är Svea som ligger och gastar:” Men vad i he…….. Är det inte den där satans vindkraftkärringen som ligger fastklämd

Gode gud hjälp mej . Hjälp, kvider Svea. Nu flyger faen i den skogspromenerande damen. Hon har ganska grov röst och hon försöker förställa den till manligt basläge ” Det här är Gud som talar. Jag är allsmäktig och ser din belägenhet och kan hjälpa dig om du så önskar. Om du tillgodoser mina önskemål”. ”JA . JA  HJÄLP. JAG GÖR VAD SOM HELST! ”Om du lovar att aldrig tillåta fler vindkraftverk på dina marker. så skall jag hjälpa dig loss .”  ”Jag  lovar dig Gud att aldrig mer bidraga till denna naturförstörelse. Jag lovar och svär.

Kvinnan vill inte avslöja sin rättaidentitet. För att Svea skall tro att hon avgivit ett löfte till Gud tänker hon vänta, tills  Svea svimmat av den outhärdliga smärtan. Svea jämrar sig och gråter och det tar lång tid innan hon tystnar och man kan anta att hon tuppat av. När kvinnan kommer fram upptäcker hon att Svea inte svimmat. Hon är död. Stendöd. Hon försöker sig inte på några upplivningsförsök för hon inser att det är lönlöst och inte heller önskvärt att Svea återuppstår.

Om Sveas kvarlevor omhändertogs, eller om naturen fick göra sitt på plats, vet vi inte, men vi kan på goda grunder anta att Brynolf och Flötjohan var glada att de slapp att få henne som granne på kyrkogården.

Ja detta var en förfärlig historia som nu är till ända. Hemsk, men sedelärande: Girighet straffas obarmhärtigt och vi drar lärdomen att aldrig, aldrig lita på fruntimmer när det gäller fastighetsaffärer.

september 17, 2021 at 11:24 e m 1 kommentar

Bonde hemsöks av fru. Avsnitt 3

Vi hade idag för avsikt att kommentera de nya siffrorna över klimatförändringen som presenterats av ICCP, men vi väntar ett tag tills ytterligare några miljarder i ton Grönlandsis smält, detta som ett ytterligare kvitto på att läget är alarmerande.

Vi fortsätter i stället med avsnitt 3 av vår roman. Trycket från våra läsare är stort. Man upplever spänningen så olidlig att man blir handlingsförlamade och nervklena. ” Vi måste veta hur det går. Snälle Bosse Bloggare. Fortsätt berättelsen” .  Vi hörsammar deras vädjan.

Förra avsnittet slutade när Flötjohan  vigts till sista vilan och hans hustru Svea, deras granne Brynolf och några mannar ur Stövarklubben firade tilldragelsen med kyrkkaffe och andra drycker.

Stämningen blev alltmer uppsluppen och det var idel skratt och glada miner ända tills en ny person sällade sig till sällskapet. Det var en lite undersätsig man försedd med kamera , väst och bakvänd keps. Han utgav sig för att vara utsänd av någon organisation för att göra ett reportage om begravningen.  Nåja. Sällskapet var på gott humör så nykomlingen erbjöds sitta med vid bordet. Egendomligt nog tackade han nej till erbjudna drycker av allehanda slag. Istället koncentrerade han sig på fotograferingen och särskilt Svea var föremål för intensivt fotande och intresse.

Vi gör en lång och tråkig episod kort. Det visade sig att kameramannen var sjukt intresserad av Svea, och när han började ta skamgrepp på änkan och föreslår att hon skall ställa upp på ” Gang Bang” ansåg Brynolf och klubbmedlemmarna att det fick vara nog. Han åker ut med huvudet före , en åtgärd som visade sig vara förvånansvärt enkel trots att mannen vid en första anblick föreföll stor och stark Han var i själva verket klen och en aning degig. ” Vilken djävla idiot. Om man åtminstone varit full så att han hade haft det att skylla på.

Svea är fylld av tacksamhet över männens rådiga ingripande och särskilt Rudolf blir föremål för hennes beundran.

Församlingen upplöses så småningom men Brynolf ombeds av Svea att dröja kvar en stund. I detta skall vi av anständighetsskäl inte fördjupa oss vidare, utan bara konstatera att toaletten var osedvanligt rymligt.

Det går någon vecka sedan kommer Svea och hälsar på hos Brynolf.” Nu käre Brynolf har jag ordnat med alla formaliteter. Vi skall gifta oss nästa vecka , utan äktenskapsförord.  ” Va faen. Är du inte riktigt klok, kärringdjävel ? Hellre dör jag.” Nu är det så här förstår du lille Brynoldf. Hemma i mitt kassaskåp har jag lite vätska som jag kan överräcka till polisen och som visar att du utsatt mig för en sällsynt rå och brutal våldtäkt. En gärning som renderar åtminstone  ett dussin år på kåken” Golvet gungar under Brynolfs fötter. Tolv år i fängelse Brynolf lider av svårartad klaustrofobi  och blotta tanken på en låst celldörr gör att han kräks.” Herre min skapare. Helvete, Helvete Helvete” Det blev bröllop en vecka senare. Ingen storståtlig tillställning men alla papper är giltiga och förvandlat Brynolf till en livegen stackare.

Han håller sig mestadels hemifrån och  söker som ofta tröst i skogen.

Det är mitten av september och ganska gott drevväder så Brynolf tar stövaren med sig, och släpper i kanten mellan äldre skog och hygge. Det brukar sitta en svenskare under några ” margranar”. som han sparat undan hyggesrensningen Hunden markerar slag och ganska snart förkunnar ett illvrål att jösse lämnat legan och .är på benen. Brynolf slutar aldrig att förundras över den genuina, översvallande glädje som en drivande hund ger prov på när den har rätt vittring i näsan. Hunden har ett klangfullt dubbelskall och Brynolf sitter på en stubbe och njuter av musiken. Ganska snart kommer haren i pass men det smäller inget skott för Brynolf är rädd om sina svenskharar

Drevat går ganska tapptfritt och Brynolf sitter och tittar på omgivande terräng Ett par hundra meter bort ser han den höjdsträckning med berg i dagen där älgarna gärna tar sin daglega. Där växer tall, eller växte skall vi kanske säga. I anslutning till ståndplatsen har de gått hårt åt tallarna när man har maten inom bekvämt räckhåll. Brynolf är inte så dum att han har försökt hjälpplantera  för han inser att det är lönlöst. utan han har avsatt 1/4 ha till älgmat.  Längre fram ligger en våtmark på några ha. En högmosse med krokiga,  förkrympta martallar. Brynolf har alltid tilltalats av  den vildmarkspräglade naturtypen och han skulle aldrig homma på en så befängd tanke som att dika, även om det vore lagligt. Detta är dessbättre numera förbjudet och Brynolf försöker nu gottgöra tidigare generationers försyndelse genom ” Återvätning av tidigare dikad mossmark. Mossen gränsar till ett bergimpediment med gamla tallar som nog sett likadana ut under ett antal hundra år. Här spelar tjädern i tidiga vårmorgnar under mars, april.

Brynolf sitter och tänker tillbaka på alla fantastiska jakt och naturupplevelser han haft här i skogen. ” Nej aldrig i helvete att allt detta skall förstöras av en en sketen vindkraftspark. Blir detta verklighet så dör jag hellre”

Här lämnar vi Brynolf för i dag. Vi känner starkt medlidande för vi har en känsla av att det kommer att gå åt helvete med hans skogsmark.

augusti 16, 2021 at 3:07 f m 1 kommentar

Kulturella glädjande nyheter

Politik och klimat i all ära. men kulturen är trots allt det som ligger GK- bloggens hjärta närmast. Vi vill vara en kulturell fanbärare som värnar om god konst och litteratur och som förmedlar detta till en bred publik. Ja, skall vi kanske vid en närmre eftertanke istället prata om en smal publik för den riktigt goda kulturen konsumeras tyvärr inte av den breda okunniga massan utan av en liten men kunnig, smaksäker elit som till största delen har sina bopålar innanför Gröna Köpingens sockengräns. Nåja. Vi är demokrtatiskt sinnade så alla är välkomna att ta del ev vår nya roman, oavsett stationeringsort. Även boende i ex. Slakmöre, Glahytt, Fagerhult eller Hagagatan är välkomna att läsa det som kommer att publiceras, förutsatt att läskunnigheten är tillfyllest.

Vad är det då som kommer att publiceras? Jo det är en andlöst spännande och romantisk berättelse som tilldrar sig i lantlig miljö. Eller skall vi kanske tala om” högre- ståndsmiljö” eftersom berättelsen kommer att innehålla en del kittlande, ekivoka inslag. Romanen utspelar sig i den lilla byn Skabrösarp, belägen på gränsen mellan Härjedalen och Skåne. Ta med nyfikenhet och öppet sinne del av lantbrukare Brynolf Plöses äventyr, i romanen:

BONDE HEMSÖKS AV FRU.

Brynolf sparkar av snön från Graningekängorna och hänger upp hagelbössan på en spik innanför dörren. Brynolf har inget vapenskåp för han inser att en gammal Huskvarna- tolva är tämligen ointressant för våldsverkare av olika slag. Nej dessa vill ha insmugglade automatvapen med betydligt större eldkraft än en Gyttorp- tolva kan erbjuda.

Först av allt ger Brynolf hunden mat. En Hamiltonstövare som är relativt väl hopkommen om man bortser från ett något brant kors. Nåja , det är inget som hindrar framfarten och hararna får inledningsvis sno sig på innan första tappten i något vägkors. Dagens fälthare satt under en enbuske ganska nära stuganoch efter upptag gick det spikrakt efter landsvägen ett par kilometer tills ett skott förkunnar att grannen, Flötjohan hunnit i pass på grannfastigheten. Brynolf och Johan är kanske inte allra bästa vänner ,men nu gällde det ju bara en fälthare så det går väl att smälta. Hade det däremot varit fråga om en numera ganska sällsynt, vit skogshare hade en elakartad grannfejd lurat runt hörnet

Brynolf och Flötjohan är grannar med ett skogsinnehav som medger stövarjakt på hare. Naturligtvis känner inte dervharen till fastighetskränserna men normalt buktar drevet på den egna marken. Så var inte fallet idag, men Brynolf tar det hela med ro . ” Flötjohan kan väl behöva en hare så att han håller svälten från dörren. Ingen av dessa herrar riskerar att drabbas av svältdöden, Bägge har ett skogsinnehav av ansenlig storlek, Brynolf räknar in 520 ha innanför rågångarna och Flötjohan ligger i ligger bara några hektar efter.

Så rullar det på. Bägge ägnar sig åt skogsbruk och hugger och skotar i den takt som fysiken tillåter. När det gäller större uttag förlitar man sig på entreprenörer som jobbar för ledande aktörer i branchen. Brynolf är medlem i ” Söra skogsägrana” men fundera på att att avveckla sitt engagemang. Representanter för Söra har dokumenterar en nästande stötande avog inställning till älgen och det kan inte Brynolf acceptera. När skogliga tjänstemän proklamerar att” Älgen skall utrotas” har man passerat en gräns som är anstötlig. ” Nåja jag kan skita i Sörved och handla med Sydved, Östved eller Norrved istället . De betalar lika bra,eller bättre och så slipper jag de älgnegativa stollarna .

En bidragande orsak till Brynolfs planer på utträde är att Söra fått en kvinnlig koncernchef, Lotta Byrå.. Han är inte så förtjust i kvinnor på ledande befattningar. De skall bara ställa till det och djävlas för att visa sig duktiga och driftiga. . Det skall vara hårda nypor och medarbetare avskedas på vaga grunder bara för man skall visa lite handlingskraft.

Nej kvinnliga chefer är inget för Brynolf. Annars är han intresserad av damer, trots att det inte hitintills burit frukt i form av äktenskap eller fasta förbindelser. Nog har han kramat lite på damerna vid Centerns danstillställningar i Folkets hus med det har aldrig blivit något allvarligt. En bidragande orsak är att han har lite ont om fritid. Brynolf har alltid en ung hund på gång, en stövarvalp. Dessa kräver tid och engagemang i stort sett året runt. De skall göras rådjursrena och bibringas lite lydnad så att de fungerar både hemma och i skogen. Brynolf har samma inställning när det gäller damer. De skall vara lydiga och följsamma. Tyvärr är sådana kvinnor en bristvara i dagens läge. De har inte så stort intresse av hemmets göromål. De ska” förverkliga sig själva” genom kurser i blomsterbindning, yoga, exklusiv italiensk matlagning, mindfulness eller tibetansk klangterapi. Brynolf är inte intresserad av den typen. Nej det skall vara lite hemvävda damer som kan köra traktor och baka ostkaka.

Grannen Flötjohan däremot, har en fru och det är om henne historien skall handla.

Nu har ni fått stifta en första bekantskap med romanens huvudfigurer och vi tror att ni kära läsare med spänning ser fram mot nästa avsnitt.

augusti 4, 2021 at 3:57 e m Lämna en kommentar

Skogsbruk : Allvarlige Alvar

Det är ett tag sedan vi hörde något från vår jakt-skog- och naturexpert Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar )

Vid ett av Bloggens sällsynta besök på Systembolaget träffade vi på Alvar: Han såg ovanligt glad ut så jag sporde:” Vad du verkar uppåt. Har du redan tullat på dryckjomet”.” Nej, Nej inte alls. Mitt goda humör har andra orsaker. Jag var ute i skogen och tittade och passerade då ett hygge som jag inte planterat utan överlåtit till självföryngring. Det har kommit ett hyggligt uppslag av tall, och björken finns där som alltid som ett trivsamt komplement

Jag tror inte mina ögon när jag hittar en brösthöjdshög tall som en älg betat på. HURRA HURRA!!. Det finns trots allt en älg här i grannskapet; Va roligt!. Jag har inte sett ett enda älgslag de senaste två åren och det finns i nuläget ingen älgstam som är jaktbar. Men det finns tydligen trots allt någon. Denna är hjärtligt välkommen tillbaka för att beta på flera, för har man lite tur kanske man kan få se den och kanske också ta ett kort så att barnbarnen får se hur en älg ser ut.

Det finns tallföryngringar på annat håll som är svårt betade men efter ett par gallringar där de skadade stammarna faller ut så får man i slutänden i de allra flesta fall ett slutavverkningsbestånd som är fullgott. Man blir heligt förbannad när skogliga experter, med Herman Sundkvist i spetsen, svamlar om betesskador för 7,2 miljarder. Årligen. 7,2 miljarder ! Fullständigt groteskt. Påståenden som borde rendera åtal eller i alla fall avsked från vd- stolen på skogsstyrelsen.

Det har under årens lopp begåtts många misstag inom skogsbruket. Dyrköpta misstag som man borde dragit lärdom av. Så icke. Jo ibland läser man i skoglig facklitteratur om framsynta skogsmän som går sin egen, ofta rätta väg. Man ifrågasätter i allt högre grad den ensidiga satsningen på gran och en och annan rekommenderar självföryngring som resulterar i trivsamma blandbestånd. Skogsmarken mår bra av lövinslag, och det vet alla skogsmän, men varför tillämpar man inte denna kunskap.? Nej det skall vara vidsträckta monokulturer med gran ,så fullslutna , ja ofta överslutna att det inte växer annat än röksvamp och mossa i den kompakta skuggan. Inte ett enda grönt strå för viltet att peta i sig

Dessa vidsträckta granbestånd brinner ibland upp om inte naturliga hinder sätter stop:, Vattendrag, större vägar eller lövskogsbälten. Klarar sig granarna undan lågorna så blir de kanske hemvist för barkborrarna efter något eller några år med vitalitetssänkande svår torka.

Gran ( PIcea Abies ) borde räknas till de invasiva, skadliga växterna och bekämpas med all kraft. Än värre är det med de s.k. ” exoterna” ex., Sitka, Alba etc. Hade det varit Guds mening att vi skall ha den skiten här i Sverige så borde väl Vår skapare sett till att till att den funnits här redan från början. Nej. Svenska trädslag i Sverige, av inhemsk proveniens. På nytt kan man i debatten höra om gigantiska tillväxtökningar om man nyttjar” rätt” proveniens. Personer som förmodligen inte är nyktra när de uttalar sig pladdrar om tillväxtökning på 50%. Bullshit, eller Tjurbajs som vi säker på svenska. Träd som vuxit på svenska marker borde rimligtvis vara mest lämpade , av det enkla skälet att de överlevt och förökat sig, under ett stort antal generationer

Skogsbrukets mest elakartade åkomma är att man stirrar sig blinda på vad som är lönsamt för stunden. När grantimmer och granmassaved är bra betalt skall det satsas på just, gran. Om 50-100 år skiter man väl i det. Då kanske det är ek, asp, al, fågelbär eller vad faen som helst som är mest inkomstbringande och då förbannar barnbarnen att tidigare generationer var så korkade att de satsade på gran. Nej. Man skall inte ha” alla ägg i samma korg.” Med ett differentierat tänkande finns alltid något som är lönsamt att avyttra när det är så dags. Satsa på mångfald, inte på enfald Det diskuteras i dagarna om svenskt skogsbruk kan klassas som ”långsiktigt hållbart” Vidare träter man om klimatnyttan är störst om skogen huggs ner eller om den får stå kvar. Svaren divergerar beroende på vem frågan ställs till.

Vi har synpunkter på hur man hanterar skog på andra breddgrader. Avskogningen i tropiska områden anser vi inte är bra och så är det nog . Detta samtidigt som större skogsbolag rakar ner glesa” Naturskogar” i renbetesland. Ger fan i dessa marginella virkeskvantiteter och låt samerna ha sin renlav i fred..

I min flydda ungdom var jag på resa i norra Sverige. Jag vill minnas att var i Idretrakten där en kvinnlig kronojägare visade exempel på misslyckat fjällnära skogsbruk som hennes företrädare var ansvariga för. Sveaskog, dåvarande Domänverket hade rakat rent så högt upp mot fjället att återbeskogningen misslyckats totalt. Det enda som fanns på det hygget var en och annat björkuppslag som överlevt besprutningen med hormoslyr. Detta hade inte hänt om de inblandade haft tillräckliga kunskaper om höjdlägesproblematiken i fjällnära skogar. Det kanske de hade men valde att struntade i det. Kanske hade de fått order av någon överordnad som inte själv inte varit på plats utan ritat in avverkningen på kontoret med hjälp av kartan

Domänverket har i historisk tid inte varit något föredöme är det gäller naturvårdshänsyn, viltvård och mångbruk. Under senare år har man försökt att blidka oppositionen genom att inrätta ett antal s.k. Ekoparker, bland annat i närbelägna Hornsö. Ett i och för sig lovvärt initiativ men det räcker inte för att gottgöra gamla försyndelser. I dagarna diskuteras om dessa ekoparker skall få annan status och gå från ett miljöanpassat brukande till att lämnas orört. Rätt eller fel? Det vet inte ens jag.”

Vi tackar Alvar för dessa visdomsord. Man kan inte annat än att hålla med. Nästa gång skall han skriva om Karl Hedin, rovdjur ,älgjakt och lite annat smått och gott

maj 2, 2021 at 12:40 e m Lämna en kommentar

Fotbollsfeber

Ja, bloggen har ingen feber, för vi struntar i hur det går för Kalmar FF i eftermiddagens match mot Falkenberg. Det var kanske inte riktigt sant för vi ser gärna att Falkenberg vinner. Vårt avståndstagande till KFF grundar sig på hanteringen av Rydström och Hans Eklund. De fick sparken som tränare i FF, vilket vi tycker var förhastat och orättvist. Det har varit ganska tyst om Nanne Bergstrand på senare tid. Är han kvar som tränare eller har också han fått sparken, lite i lönndom? 14.30 drar matchen igång och vi avvaktar med viss spänning resultatet.

Landet har drabbats av en annan, relativt ny idrottsfeber: Padel. Bloggen är inte så insatt i ämnet med det förefaller vid första påseende som något egendomligt och kanske också onödigt. Det borde inte få kallas för ” Padel-tennis” för tennis är något helt annat och har ett underhållningsvärde som vida överstiger” paddlandet”. Vi skall be vår nye gästbloggare Sport-Kalle om en sakkunnig kommentar vid tillfälle.

För övrigt kan vi notera att våra farhågor beträffande en svag älgstam har visat sig välgrundade. Det är lång tid kvar av jaktsäsongen men entusiasmen brukar avta med tiden så det blir nog ingen ”masslakt” fortsättningsvis heller. Dessbättre

Rädda den svenska älgen! Lyssna inte på enögda skogstjänstemän som ger en förvanskad, skev bild av verkligheten .Ex. Råttor, möss, kackerlackor och vägglöss är skadedjur. Inte älgen. Den är en nationell stolthet och ovärderlig tillgång som mycket väl kan vara förenlig med ett vettigt och lönsamt skogsbruk. Det gäller bara att veta hur det skall gå till. Kunskap är många gånger effektivare än” kulor och krut”.

Låt inte pandemin avlösas av ” Pang- mani” Länge leve älgen!

I morgon är det måndag. Trevligt

oktober 25, 2020 at 10:53 f m Lämna en kommentar

I väntans tider

Efter en morgon med lite trevlig frost skiner solen från en molnfri himmel. Så här års kan man tycka att solsken är trevligt för man riskerar inga hudförändringar. Solen är inte så skarp och man har heltäckande klädsel vid utevistelse om man har förståndet i behåll.

I morgon är det älgjakt och även om det skulle vara lite småkallt så slipper jägarna att frysa. Det finns ingen anledning att sitta och passa på älgar som inte finns så deltagarna kommer ganska snart att samlas i värmen kring elden för korvgrillning och jaktprat.

I dessa tider är det viktigt att privata markägare ,som bestämmer över sin egen mark, tar sitt ansvar och håller igen med skottlossningen. Ett uppehåll på några år skulle få älgstammen att repa sig och till viss del balansera upp den av skogsbolagen påbjudna avskjutningen: ” Fyller ni inte licenserna så blir ni uppsagda som jaktarrendatorer”

En fundering i alla enkelhet. Varför ser man en hel del tall i 40-50 årsåldern? Med den älgtäthet som fanns i slutet av förra seklet borde allt varit uppätet. Observationsrekordet är en flock om 26 älgar vid ett och samma tillfälle på en rapsåker i Böletrakten ,i mitten av 80-talet.

Nej nu släpper vi detta. Bloggen jagar inte i nämnvärd omfattning längre, framför allt inte älg. Jakt är inte jakt längre, utan skogen är en tummelplats för diverse osmakliga tekniska innovationer. Jag ryser vid tanken på ex. hundpejl. Ett djävulens påfund.

Trevlig söndag . Ut i naturen och se om ni hittat några älgar att titta på. Ni kommer nog att misslyckas

oktober 11, 2020 at 9:21 f m Lämna en kommentar

Skall syndarna vakna för sent?

Det är ganska länge sedan Alvar Alvarsson ( Allvarlig Alvar) fick komma till tals på bloggen. Vi söker upp Alvar i hans bostad. Vi hittar honom vid köksbordet där han sitter och lackar lite Älgspillning för att” konservera” och spara lortarna till eftervärlden.

”Vad gör du Alvar? Skall du samla älgskit på burk och sälja till Tyskarna”? ”Inte alls . Jag vill bara lackförsegla några så att mina efterkommande kan få se hur lite älgbajs såg ut” .” Varför det ?” ” Varför? Det begriper du väl. Vi har i dagsläget ingen jaktbar älgstam och skogliga aktörer vill fortfarande halvera älgstammen. Hur halverar man något som inte finns ? Det förr så gedigna skogsmannaförståndet har tunnats ut i samma utsträckning som älgstammen. Hur kan dessa enfaldiga vandaler få hålla på? Om några år har vi bara några Älgparker kvar där barnfamiljer kan åka runt på safari mot avgift få se hur en älg ser ut.

I alla skogsbolag har i stort sett alla skogliga tjänstemännen samma åsikt. Jag träffar fortfarande, en i och för sig trevlig skogstjänsteman. som med en dåres envishet hävdar att älgen skall utrotas. Mannen jobbar på ett företag som börjar på S och slutar på A.

Jag var med på en skoglig sammankomst för många år sedan där Skogsmannaklubben var på exkursion för att titta på gammal lövskog med häckande Vitryggig hackspett. Beståndet hade föreslagits som reservat men markägaren var inte så sugen. Under förflyttning mellan två bestånd yttrar en skogsinspektor lite tyst, men trots allt så så högt att alla skulle höra: ”Skjut den där djävla fågeln så är problemet löst. ”

Nu vill man att älgen skall gå samma väg. Att barkborren orsakat skador på granskog för 7.4 miljarder betvivlar vi inte. Här har ofta skogsägarna bäddat för skadorna genom att plantera gran på för torr mark. Torkan 2018 är det ingen som kan lastas för, men vidsträckta granmonokulturer på fel ståndort har förvärrat skadorna i ansenlig omfattning.

Men att älgbetningen på Tall skulle orsaka årliga skador för 7,2 miljarder köper jag inte. Att ett betat toppskott orsakar stamkrök, dubbeltopp eller sprötkvist är ställt utom allt tvivel men man kan på goda grunder tro att de flesta av de skadade stammarna faller ut under gallringsfasen och det blir tillräckligts med bra huvudstammar kvar till slutavverkningen. Räknar man med stora tillväxtnedsättningar efter betning av sidoskott? I min ungdom fick jag i ”Vadims Gröna” lära mig att lågt sittande grenar inte bidrog till tillväxten utan tvärt om betraktades som” tärande”. Samma skrift berättade att man i samband med kvalitetsdanande stamkvistning i tallungskog kunde reducera den gröna kronan med 20% utan tillväxtförluster.

Det stam kvistas inte så mycket numera .Tyvärr. Man har inte tid med finlir och dokumentation. Det viktigaste är att det går fort, oavsett vad det gäller.

Det finns plant- och ungskog av tall som är allvarligt skadad. Ingen tvekan om det. Särskilt i norra Sverige där problemet med vandringsälgar är svårlöst, men om helikopterjakt är lösningen förefaller tveksamt, och oetiskt.

Under resor i södra Sverige brukar jag hålla koll på omgivningen. Hustrun kör och jag tittar på skogen. Man ser inte allt men siktdjupet är oftast så pass bra att man skulle se förödande härjningar om de fanns. Älgen är inte så buskablyg och betar nog också intill vägarna om där finns lockande föda. Hur ofta ser man svårt skadade eller spolierade tallbestånd. ? Inte speciellt ofta. Däremot ser man många välartade planteringar och ungskogar.

Jag skall avsluta med en berättelse från hemmaplan. I mitten av 50-talet planterade min käre far ett par hektar, med tall. Metoden var” spett och fylljord” så plantorna tog sig nära nog hundraprocentigt. När beståndet var ca 2 m, slog sig en vinter ko med dubbelkalv ner i omgivningen. En kall vinterdag kommer min pappa hem , lika nedbruten som ungskogen : ”Tallplanteringen är totalspolierad Allt är förstört” Min far satte upp ”fägelskrämmor” . Ett par avlagda rockar stoppades upp med hö så att de skulle föreställa några elaka människor. Avsikten var att älgarna skulle skrämmas och överge planteringen. Det enda som hände var att älgarna åt upp hö- stoppningen.

Hur ser det ut i dag? Efter ett antal varsamma gallringar står här nu ett alldeles förtjusande tallbestånd och väntar på slutavverkning. Ingen kan se att detta varit ” totalspolierat”

Tiden läker , om inte alla sår, så de flesta. Även i tallskogen.

Jag har under många år efterlyst lagstiftning beträffande ståndortsanpassning: Förbud mot granplantering på svaga marker. Nu viskas det om att det äntligen kan vara något på gång. Vi får se. Sent skall syndarna vakna

oktober 6, 2020 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

januari 2022
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se