Posts filed under ‘Skogsbruk’

Sveaskog

Vi utlovade i vårt förra inlägg en fortsättning på berättelsen om vindkraftverken och dubbelänkan Svea. Vi skall hålla vårt löfte.

Svea drar varje år in en smärre förmögenhet i hyra för upplåtelse av mark för vindkraftverk, verk uppförda av multinationella kraftbolaget” S- vind- el”. En icke föraktlig del av penningarna lägger hon på resor till Gambia men det blir en hel del över som hon investerar i inköp av smärre skogsfastigheter som utbjuds till försäljning på olika platser. Så fort hon är lagfaren ägare till dessa tar hon kontakt med” Svindel och erbjuder exploatören att bygga vindkraftverk på hennes nyförvärv. Svea blir med tiden stor skogsägare med en  mängd Vindkraft innanför ägogränserna. På den lilla skogsmark som blir kvar mellan snurrorna bedriver hon skogsbruk, med slagsida mot slutavverkning, hyggesbruk.

Trots det ansenliga kapital som hon får i markhyra för vindmöllorna vill hon i alla lägen maximera avkastningen från sitt skogsbruk. När entreprenören lämnat avverkningarna efter att iakttagit ” generell naturvårdshänsyn” i form av  ex. högstubbar   kontaktar Svea hugade vedhuggare som köper stubbarna på rot för ” förädling” till brännved, Dessa är oftast lågbegåvade individer som inte begriper att granved är tämligen odugligt,  med lågt bränslevärde. Det går normalt åt lika mycket energi för att förbränna granveden som man får ut i form av värme. Ett nollsummespel. Ett ytterligare bevis på vedhuggarnas bristande förstånd är  att de arbetar med  motorsåg iklädda sandaler, blåbyxor och reklam- keps från Lantmännen. Inga skyddsstövlar, huggarbyxor eller hjälm. Ofta med motiveringen:” Vad skall jag med den skiten till. Jag har huggit ved i många år och bara sågat mig i benen två gånger” Ganska regelmässigt går det åt fanders. Vedmännen sågar sig ganska illa, alternativt får kepsen en smäll av en högstubbe så att änkan får baka  kakor till en mer eller mindre högstämd begravning. Hur som helst kommer sällan de skadade huggarna tillbaka och Svea kan sälja stubbarna på nytt till nya spekulanter.

En dag sågar sig en man i underlivet. Skadan är minst sagt elakartad och ryktet om den fatala händelsen sprids vida omkring. ” Oh fy faen, kan man kastrera sig med sågen”. Plötsligt saknas det hugade spekulanter. Ingen vill hugga ved längre, Svea ser ingen annan råd än att själv ge sig ut med såg, gummistövlar och reklamkeps.

Vi skall göra en, i dubbel bemärkelse. plågsam historia kort: Svea missbedömer fallriktningen på en hög, grov stubbe och Svea får stammen över sig och ligger nu fastklämd mellan ett par stenblock. Hon kan inte röra sig men rösten fungerar : HJÄÄÄLP, HJÄLLP . JAG SITTER FAST. HJÄLP. En tjädertupp skräms på vingarna men har varken lust eller möjlighet att hjälpa till. Han har i färskt minne att ett vindkraftverk förstörde deras gamla spelplats

En äldre kvinna, boende ganska nära det senast uppförda verket, är på skogspromenad och uppfattar Sveas nödrop: HJÄLP   HJÄLP. Kvinnan skyndar mot  ljudet så fort hennes åderbråcksbemängda ben medger. Hon ser ganska snart att det är Svea som ligger och gastar:” Men vad i he…….. Är det inte den där satans vindkraftkärringen som ligger fastklämd

Gode gud hjälp mej . Hjälp, kvider Svea. Nu flyger faen i den skogspromenerande damen. Hon har ganska grov röst och hon försöker förställa den till manligt basläge ” Det här är Gud som talar. Jag är allsmäktig och ser din belägenhet och kan hjälpa dig om du så önskar. Om du tillgodoser mina önskemål”. ”JA . JA  HJÄLP. JAG GÖR VAD SOM HELST! ”Om du lovar att aldrig tillåta fler vindkraftverk på dina marker. så skall jag hjälpa dig loss .”  ”Jag  lovar dig Gud att aldrig mer bidraga till denna naturförstörelse. Jag lovar och svär.

Kvinnan vill inte avslöja sin rättaidentitet. För att Svea skall tro att hon avgivit ett löfte till Gud tänker hon vänta, tills  Svea svimmat av den outhärdliga smärtan. Svea jämrar sig och gråter och det tar lång tid innan hon tystnar och man kan anta att hon tuppat av. När kvinnan kommer fram upptäcker hon att Svea inte svimmat. Hon är död. Stendöd. Hon försöker sig inte på några upplivningsförsök för hon inser att det är lönlöst och inte heller önskvärt att Svea återuppstår.

Om Sveas kvarlevor omhändertogs, eller om naturen fick göra sitt på plats, vet vi inte, men vi kan på goda grunder anta att Brynolf och Flötjohan var glada att de slapp att få henne som granne på kyrkogården.

Ja detta var en förfärlig historia som nu är till ända. Hemsk, men sedelärande: Girighet straffas obarmhärtigt och vi drar lärdomen att aldrig, aldrig lita på fruntimmer när det gäller fastighetsaffärer.

september 17, 2021 at 11:24 e m Lämna en kommentar

Bonde hemsöks av fru. Avsnitt 3

Vi hade idag för avsikt att kommentera de nya siffrorna över klimatförändringen som presenterats av ICCP, men vi väntar ett tag tills ytterligare några miljarder i ton Grönlandsis smält, detta som ett ytterligare kvitto på att läget är alarmerande.

Vi fortsätter i stället med avsnitt 3 av vår roman. Trycket från våra läsare är stort. Man upplever spänningen så olidlig att man blir handlingsförlamade och nervklena. ” Vi måste veta hur det går. Snälle Bosse Bloggare. Fortsätt berättelsen” .  Vi hörsammar deras vädjan.

Förra avsnittet slutade när Flötjohan  vigts till sista vilan och hans hustru Svea, deras granne Brynolf och några mannar ur Stövarklubben firade tilldragelsen med kyrkkaffe och andra drycker.

Stämningen blev alltmer uppsluppen och det var idel skratt och glada miner ända tills en ny person sällade sig till sällskapet. Det var en lite undersätsig man försedd med kamera , väst och bakvänd keps. Han utgav sig för att vara utsänd av någon organisation för att göra ett reportage om begravningen.  Nåja. Sällskapet var på gott humör så nykomlingen erbjöds sitta med vid bordet. Egendomligt nog tackade han nej till erbjudna drycker av allehanda slag. Istället koncentrerade han sig på fotograferingen och särskilt Svea var föremål för intensivt fotande och intresse.

Vi gör en lång och tråkig episod kort. Det visade sig att kameramannen var sjukt intresserad av Svea, och när han började ta skamgrepp på änkan och föreslår att hon skall ställa upp på ” Gang Bang” ansåg Brynolf och klubbmedlemmarna att det fick vara nog. Han åker ut med huvudet före , en åtgärd som visade sig vara förvånansvärt enkel trots att mannen vid en första anblick föreföll stor och stark Han var i själva verket klen och en aning degig. ” Vilken djävla idiot. Om man åtminstone varit full så att han hade haft det att skylla på.

Svea är fylld av tacksamhet över männens rådiga ingripande och särskilt Rudolf blir föremål för hennes beundran.

Församlingen upplöses så småningom men Brynolf ombeds av Svea att dröja kvar en stund. I detta skall vi av anständighetsskäl inte fördjupa oss vidare, utan bara konstatera att toaletten var osedvanligt rymligt.

Det går någon vecka sedan kommer Svea och hälsar på hos Brynolf.” Nu käre Brynolf har jag ordnat med alla formaliteter. Vi skall gifta oss nästa vecka , utan äktenskapsförord.  ” Va faen. Är du inte riktigt klok, kärringdjävel ? Hellre dör jag.” Nu är det så här förstår du lille Brynoldf. Hemma i mitt kassaskåp har jag lite vätska som jag kan överräcka till polisen och som visar att du utsatt mig för en sällsynt rå och brutal våldtäkt. En gärning som renderar åtminstone  ett dussin år på kåken” Golvet gungar under Brynolfs fötter. Tolv år i fängelse Brynolf lider av svårartad klaustrofobi  och blotta tanken på en låst celldörr gör att han kräks.” Herre min skapare. Helvete, Helvete Helvete” Det blev bröllop en vecka senare. Ingen storståtlig tillställning men alla papper är giltiga och förvandlat Brynolf till en livegen stackare.

Han håller sig mestadels hemifrån och  söker som ofta tröst i skogen.

Det är mitten av september och ganska gott drevväder så Brynolf tar stövaren med sig, och släpper i kanten mellan äldre skog och hygge. Det brukar sitta en svenskare under några ” margranar”. som han sparat undan hyggesrensningen Hunden markerar slag och ganska snart förkunnar ett illvrål att jösse lämnat legan och .är på benen. Brynolf slutar aldrig att förundras över den genuina, översvallande glädje som en drivande hund ger prov på när den har rätt vittring i näsan. Hunden har ett klangfullt dubbelskall och Brynolf sitter på en stubbe och njuter av musiken. Ganska snart kommer haren i pass men det smäller inget skott för Brynolf är rädd om sina svenskharar

Drevat går ganska tapptfritt och Brynolf sitter och tittar på omgivande terräng Ett par hundra meter bort ser han den höjdsträckning med berg i dagen där älgarna gärna tar sin daglega. Där växer tall, eller växte skall vi kanske säga. I anslutning till ståndplatsen har de gått hårt åt tallarna när man har maten inom bekvämt räckhåll. Brynolf är inte så dum att han har försökt hjälpplantera  för han inser att det är lönlöst. utan han har avsatt 1/4 ha till älgmat.  Längre fram ligger en våtmark på några ha. En högmosse med krokiga,  förkrympta martallar. Brynolf har alltid tilltalats av  den vildmarkspräglade naturtypen och han skulle aldrig homma på en så befängd tanke som att dika, även om det vore lagligt. Detta är dessbättre numera förbjudet och Brynolf försöker nu gottgöra tidigare generationers försyndelse genom ” Återvätning av tidigare dikad mossmark. Mossen gränsar till ett bergimpediment med gamla tallar som nog sett likadana ut under ett antal hundra år. Här spelar tjädern i tidiga vårmorgnar under mars, april.

Brynolf sitter och tänker tillbaka på alla fantastiska jakt och naturupplevelser han haft här i skogen. ” Nej aldrig i helvete att allt detta skall förstöras av en en sketen vindkraftspark. Blir detta verklighet så dör jag hellre”

Här lämnar vi Brynolf för i dag. Vi känner starkt medlidande för vi har en känsla av att det kommer att gå åt helvete med hans skogsmark.

augusti 16, 2021 at 3:07 f m 1 kommentar

Kulturella glädjande nyheter

Politik och klimat i all ära. men kulturen är trots allt det som ligger GK- bloggens hjärta närmast. Vi vill vara en kulturell fanbärare som värnar om god konst och litteratur och som förmedlar detta till en bred publik. Ja, skall vi kanske vid en närmre eftertanke istället prata om en smal publik för den riktigt goda kulturen konsumeras tyvärr inte av den breda okunniga massan utan av en liten men kunnig, smaksäker elit som till största delen har sina bopålar innanför Gröna Köpingens sockengräns. Nåja. Vi är demokrtatiskt sinnade så alla är välkomna att ta del ev vår nya roman, oavsett stationeringsort. Även boende i ex. Slakmöre, Glahytt, Fagerhult eller Hagagatan är välkomna att läsa det som kommer att publiceras, förutsatt att läskunnigheten är tillfyllest.

Vad är det då som kommer att publiceras? Jo det är en andlöst spännande och romantisk berättelse som tilldrar sig i lantlig miljö. Eller skall vi kanske tala om” högre- ståndsmiljö” eftersom berättelsen kommer att innehålla en del kittlande, ekivoka inslag. Romanen utspelar sig i den lilla byn Skabrösarp, belägen på gränsen mellan Härjedalen och Skåne. Ta med nyfikenhet och öppet sinne del av lantbrukare Brynolf Plöses äventyr, i romanen:

BONDE HEMSÖKS AV FRU.

Brynolf sparkar av snön från Graningekängorna och hänger upp hagelbössan på en spik innanför dörren. Brynolf har inget vapenskåp för han inser att en gammal Huskvarna- tolva är tämligen ointressant för våldsverkare av olika slag. Nej dessa vill ha insmugglade automatvapen med betydligt större eldkraft än en Gyttorp- tolva kan erbjuda.

Först av allt ger Brynolf hunden mat. En Hamiltonstövare som är relativt väl hopkommen om man bortser från ett något brant kors. Nåja , det är inget som hindrar framfarten och hararna får inledningsvis sno sig på innan första tappten i något vägkors. Dagens fälthare satt under en enbuske ganska nära stuganoch efter upptag gick det spikrakt efter landsvägen ett par kilometer tills ett skott förkunnar att grannen, Flötjohan hunnit i pass på grannfastigheten. Brynolf och Johan är kanske inte allra bästa vänner ,men nu gällde det ju bara en fälthare så det går väl att smälta. Hade det däremot varit fråga om en numera ganska sällsynt, vit skogshare hade en elakartad grannfejd lurat runt hörnet

Brynolf och Flötjohan är grannar med ett skogsinnehav som medger stövarjakt på hare. Naturligtvis känner inte dervharen till fastighetskränserna men normalt buktar drevet på den egna marken. Så var inte fallet idag, men Brynolf tar det hela med ro . ” Flötjohan kan väl behöva en hare så att han håller svälten från dörren. Ingen av dessa herrar riskerar att drabbas av svältdöden, Bägge har ett skogsinnehav av ansenlig storlek, Brynolf räknar in 520 ha innanför rågångarna och Flötjohan ligger i ligger bara några hektar efter.

Så rullar det på. Bägge ägnar sig åt skogsbruk och hugger och skotar i den takt som fysiken tillåter. När det gäller större uttag förlitar man sig på entreprenörer som jobbar för ledande aktörer i branchen. Brynolf är medlem i ” Söra skogsägrana” men fundera på att att avveckla sitt engagemang. Representanter för Söra har dokumenterar en nästande stötande avog inställning till älgen och det kan inte Brynolf acceptera. När skogliga tjänstemän proklamerar att” Älgen skall utrotas” har man passerat en gräns som är anstötlig. ” Nåja jag kan skita i Sörved och handla med Sydved, Östved eller Norrved istället . De betalar lika bra,eller bättre och så slipper jag de älgnegativa stollarna .

En bidragande orsak till Brynolfs planer på utträde är att Söra fått en kvinnlig koncernchef, Lotta Byrå.. Han är inte så förtjust i kvinnor på ledande befattningar. De skall bara ställa till det och djävlas för att visa sig duktiga och driftiga. . Det skall vara hårda nypor och medarbetare avskedas på vaga grunder bara för man skall visa lite handlingskraft.

Nej kvinnliga chefer är inget för Brynolf. Annars är han intresserad av damer, trots att det inte hitintills burit frukt i form av äktenskap eller fasta förbindelser. Nog har han kramat lite på damerna vid Centerns danstillställningar i Folkets hus med det har aldrig blivit något allvarligt. En bidragande orsak är att han har lite ont om fritid. Brynolf har alltid en ung hund på gång, en stövarvalp. Dessa kräver tid och engagemang i stort sett året runt. De skall göras rådjursrena och bibringas lite lydnad så att de fungerar både hemma och i skogen. Brynolf har samma inställning när det gäller damer. De skall vara lydiga och följsamma. Tyvärr är sådana kvinnor en bristvara i dagens läge. De har inte så stort intresse av hemmets göromål. De ska” förverkliga sig själva” genom kurser i blomsterbindning, yoga, exklusiv italiensk matlagning, mindfulness eller tibetansk klangterapi. Brynolf är inte intresserad av den typen. Nej det skall vara lite hemvävda damer som kan köra traktor och baka ostkaka.

Grannen Flötjohan däremot, har en fru och det är om henne historien skall handla.

Nu har ni fått stifta en första bekantskap med romanens huvudfigurer och vi tror att ni kära läsare med spänning ser fram mot nästa avsnitt.

augusti 4, 2021 at 3:57 e m Lämna en kommentar

Skogsbruk : Allvarlige Alvar

Det är ett tag sedan vi hörde något från vår jakt-skog- och naturexpert Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar )

Vid ett av Bloggens sällsynta besök på Systembolaget träffade vi på Alvar: Han såg ovanligt glad ut så jag sporde:” Vad du verkar uppåt. Har du redan tullat på dryckjomet”.” Nej, Nej inte alls. Mitt goda humör har andra orsaker. Jag var ute i skogen och tittade och passerade då ett hygge som jag inte planterat utan överlåtit till självföryngring. Det har kommit ett hyggligt uppslag av tall, och björken finns där som alltid som ett trivsamt komplement

Jag tror inte mina ögon när jag hittar en brösthöjdshög tall som en älg betat på. HURRA HURRA!!. Det finns trots allt en älg här i grannskapet; Va roligt!. Jag har inte sett ett enda älgslag de senaste två åren och det finns i nuläget ingen älgstam som är jaktbar. Men det finns tydligen trots allt någon. Denna är hjärtligt välkommen tillbaka för att beta på flera, för har man lite tur kanske man kan få se den och kanske också ta ett kort så att barnbarnen får se hur en älg ser ut.

Det finns tallföryngringar på annat håll som är svårt betade men efter ett par gallringar där de skadade stammarna faller ut så får man i slutänden i de allra flesta fall ett slutavverkningsbestånd som är fullgott. Man blir heligt förbannad när skogliga experter, med Herman Sundkvist i spetsen, svamlar om betesskador för 7,2 miljarder. Årligen. 7,2 miljarder ! Fullständigt groteskt. Påståenden som borde rendera åtal eller i alla fall avsked från vd- stolen på skogsstyrelsen.

Det har under årens lopp begåtts många misstag inom skogsbruket. Dyrköpta misstag som man borde dragit lärdom av. Så icke. Jo ibland läser man i skoglig facklitteratur om framsynta skogsmän som går sin egen, ofta rätta väg. Man ifrågasätter i allt högre grad den ensidiga satsningen på gran och en och annan rekommenderar självföryngring som resulterar i trivsamma blandbestånd. Skogsmarken mår bra av lövinslag, och det vet alla skogsmän, men varför tillämpar man inte denna kunskap.? Nej det skall vara vidsträckta monokulturer med gran ,så fullslutna , ja ofta överslutna att det inte växer annat än röksvamp och mossa i den kompakta skuggan. Inte ett enda grönt strå för viltet att peta i sig

Dessa vidsträckta granbestånd brinner ibland upp om inte naturliga hinder sätter stop:, Vattendrag, större vägar eller lövskogsbälten. Klarar sig granarna undan lågorna så blir de kanske hemvist för barkborrarna efter något eller några år med vitalitetssänkande svår torka.

Gran ( PIcea Abies ) borde räknas till de invasiva, skadliga växterna och bekämpas med all kraft. Än värre är det med de s.k. ” exoterna” ex., Sitka, Alba etc. Hade det varit Guds mening att vi skall ha den skiten här i Sverige så borde väl Vår skapare sett till att till att den funnits här redan från början. Nej. Svenska trädslag i Sverige, av inhemsk proveniens. På nytt kan man i debatten höra om gigantiska tillväxtökningar om man nyttjar” rätt” proveniens. Personer som förmodligen inte är nyktra när de uttalar sig pladdrar om tillväxtökning på 50%. Bullshit, eller Tjurbajs som vi säker på svenska. Träd som vuxit på svenska marker borde rimligtvis vara mest lämpade , av det enkla skälet att de överlevt och förökat sig, under ett stort antal generationer

Skogsbrukets mest elakartade åkomma är att man stirrar sig blinda på vad som är lönsamt för stunden. När grantimmer och granmassaved är bra betalt skall det satsas på just, gran. Om 50-100 år skiter man väl i det. Då kanske det är ek, asp, al, fågelbär eller vad faen som helst som är mest inkomstbringande och då förbannar barnbarnen att tidigare generationer var så korkade att de satsade på gran. Nej. Man skall inte ha” alla ägg i samma korg.” Med ett differentierat tänkande finns alltid något som är lönsamt att avyttra när det är så dags. Satsa på mångfald, inte på enfald Det diskuteras i dagarna om svenskt skogsbruk kan klassas som ”långsiktigt hållbart” Vidare träter man om klimatnyttan är störst om skogen huggs ner eller om den får stå kvar. Svaren divergerar beroende på vem frågan ställs till.

Vi har synpunkter på hur man hanterar skog på andra breddgrader. Avskogningen i tropiska områden anser vi inte är bra och så är det nog . Detta samtidigt som större skogsbolag rakar ner glesa” Naturskogar” i renbetesland. Ger fan i dessa marginella virkeskvantiteter och låt samerna ha sin renlav i fred..

I min flydda ungdom var jag på resa i norra Sverige. Jag vill minnas att var i Idretrakten där en kvinnlig kronojägare visade exempel på misslyckat fjällnära skogsbruk som hennes företrädare var ansvariga för. Sveaskog, dåvarande Domänverket hade rakat rent så högt upp mot fjället att återbeskogningen misslyckats totalt. Det enda som fanns på det hygget var en och annat björkuppslag som överlevt besprutningen med hormoslyr. Detta hade inte hänt om de inblandade haft tillräckliga kunskaper om höjdlägesproblematiken i fjällnära skogar. Det kanske de hade men valde att struntade i det. Kanske hade de fått order av någon överordnad som inte själv inte varit på plats utan ritat in avverkningen på kontoret med hjälp av kartan

Domänverket har i historisk tid inte varit något föredöme är det gäller naturvårdshänsyn, viltvård och mångbruk. Under senare år har man försökt att blidka oppositionen genom att inrätta ett antal s.k. Ekoparker, bland annat i närbelägna Hornsö. Ett i och för sig lovvärt initiativ men det räcker inte för att gottgöra gamla försyndelser. I dagarna diskuteras om dessa ekoparker skall få annan status och gå från ett miljöanpassat brukande till att lämnas orört. Rätt eller fel? Det vet inte ens jag.”

Vi tackar Alvar för dessa visdomsord. Man kan inte annat än att hålla med. Nästa gång skall han skriva om Karl Hedin, rovdjur ,älgjakt och lite annat smått och gott

maj 2, 2021 at 12:40 e m Lämna en kommentar

Fotbollsfeber

Ja, bloggen har ingen feber, för vi struntar i hur det går för Kalmar FF i eftermiddagens match mot Falkenberg. Det var kanske inte riktigt sant för vi ser gärna att Falkenberg vinner. Vårt avståndstagande till KFF grundar sig på hanteringen av Rydström och Hans Eklund. De fick sparken som tränare i FF, vilket vi tycker var förhastat och orättvist. Det har varit ganska tyst om Nanne Bergstrand på senare tid. Är han kvar som tränare eller har också han fått sparken, lite i lönndom? 14.30 drar matchen igång och vi avvaktar med viss spänning resultatet.

Landet har drabbats av en annan, relativt ny idrottsfeber: Padel. Bloggen är inte så insatt i ämnet med det förefaller vid första påseende som något egendomligt och kanske också onödigt. Det borde inte få kallas för ” Padel-tennis” för tennis är något helt annat och har ett underhållningsvärde som vida överstiger” paddlandet”. Vi skall be vår nye gästbloggare Sport-Kalle om en sakkunnig kommentar vid tillfälle.

För övrigt kan vi notera att våra farhågor beträffande en svag älgstam har visat sig välgrundade. Det är lång tid kvar av jaktsäsongen men entusiasmen brukar avta med tiden så det blir nog ingen ”masslakt” fortsättningsvis heller. Dessbättre

Rädda den svenska älgen! Lyssna inte på enögda skogstjänstemän som ger en förvanskad, skev bild av verkligheten .Ex. Råttor, möss, kackerlackor och vägglöss är skadedjur. Inte älgen. Den är en nationell stolthet och ovärderlig tillgång som mycket väl kan vara förenlig med ett vettigt och lönsamt skogsbruk. Det gäller bara att veta hur det skall gå till. Kunskap är många gånger effektivare än” kulor och krut”.

Låt inte pandemin avlösas av ” Pang- mani” Länge leve älgen!

I morgon är det måndag. Trevligt

oktober 25, 2020 at 10:53 f m Lämna en kommentar

I väntans tider

Efter en morgon med lite trevlig frost skiner solen från en molnfri himmel. Så här års kan man tycka att solsken är trevligt för man riskerar inga hudförändringar. Solen är inte så skarp och man har heltäckande klädsel vid utevistelse om man har förståndet i behåll.

I morgon är det älgjakt och även om det skulle vara lite småkallt så slipper jägarna att frysa. Det finns ingen anledning att sitta och passa på älgar som inte finns så deltagarna kommer ganska snart att samlas i värmen kring elden för korvgrillning och jaktprat.

I dessa tider är det viktigt att privata markägare ,som bestämmer över sin egen mark, tar sitt ansvar och håller igen med skottlossningen. Ett uppehåll på några år skulle få älgstammen att repa sig och till viss del balansera upp den av skogsbolagen påbjudna avskjutningen: ” Fyller ni inte licenserna så blir ni uppsagda som jaktarrendatorer”

En fundering i alla enkelhet. Varför ser man en hel del tall i 40-50 årsåldern? Med den älgtäthet som fanns i slutet av förra seklet borde allt varit uppätet. Observationsrekordet är en flock om 26 älgar vid ett och samma tillfälle på en rapsåker i Böletrakten ,i mitten av 80-talet.

Nej nu släpper vi detta. Bloggen jagar inte i nämnvärd omfattning längre, framför allt inte älg. Jakt är inte jakt längre, utan skogen är en tummelplats för diverse osmakliga tekniska innovationer. Jag ryser vid tanken på ex. hundpejl. Ett djävulens påfund.

Trevlig söndag . Ut i naturen och se om ni hittat några älgar att titta på. Ni kommer nog att misslyckas

oktober 11, 2020 at 9:21 f m Lämna en kommentar

Skall syndarna vakna för sent?

Det är ganska länge sedan Alvar Alvarsson ( Allvarlig Alvar) fick komma till tals på bloggen. Vi söker upp Alvar i hans bostad. Vi hittar honom vid köksbordet där han sitter och lackar lite Älgspillning för att” konservera” och spara lortarna till eftervärlden.

”Vad gör du Alvar? Skall du samla älgskit på burk och sälja till Tyskarna”? ”Inte alls . Jag vill bara lackförsegla några så att mina efterkommande kan få se hur lite älgbajs såg ut” .” Varför det ?” ” Varför? Det begriper du väl. Vi har i dagsläget ingen jaktbar älgstam och skogliga aktörer vill fortfarande halvera älgstammen. Hur halverar man något som inte finns ? Det förr så gedigna skogsmannaförståndet har tunnats ut i samma utsträckning som älgstammen. Hur kan dessa enfaldiga vandaler få hålla på? Om några år har vi bara några Älgparker kvar där barnfamiljer kan åka runt på safari mot avgift få se hur en älg ser ut.

I alla skogsbolag har i stort sett alla skogliga tjänstemännen samma åsikt. Jag träffar fortfarande, en i och för sig trevlig skogstjänsteman. som med en dåres envishet hävdar att älgen skall utrotas. Mannen jobbar på ett företag som börjar på S och slutar på A.

Jag var med på en skoglig sammankomst för många år sedan där Skogsmannaklubben var på exkursion för att titta på gammal lövskog med häckande Vitryggig hackspett. Beståndet hade föreslagits som reservat men markägaren var inte så sugen. Under förflyttning mellan två bestånd yttrar en skogsinspektor lite tyst, men trots allt så så högt att alla skulle höra: ”Skjut den där djävla fågeln så är problemet löst. ”

Nu vill man att älgen skall gå samma väg. Att barkborren orsakat skador på granskog för 7.4 miljarder betvivlar vi inte. Här har ofta skogsägarna bäddat för skadorna genom att plantera gran på för torr mark. Torkan 2018 är det ingen som kan lastas för, men vidsträckta granmonokulturer på fel ståndort har förvärrat skadorna i ansenlig omfattning.

Men att älgbetningen på Tall skulle orsaka årliga skador för 7,2 miljarder köper jag inte. Att ett betat toppskott orsakar stamkrök, dubbeltopp eller sprötkvist är ställt utom allt tvivel men man kan på goda grunder tro att de flesta av de skadade stammarna faller ut under gallringsfasen och det blir tillräckligts med bra huvudstammar kvar till slutavverkningen. Räknar man med stora tillväxtnedsättningar efter betning av sidoskott? I min ungdom fick jag i ”Vadims Gröna” lära mig att lågt sittande grenar inte bidrog till tillväxten utan tvärt om betraktades som” tärande”. Samma skrift berättade att man i samband med kvalitetsdanande stamkvistning i tallungskog kunde reducera den gröna kronan med 20% utan tillväxtförluster.

Det stam kvistas inte så mycket numera .Tyvärr. Man har inte tid med finlir och dokumentation. Det viktigaste är att det går fort, oavsett vad det gäller.

Det finns plant- och ungskog av tall som är allvarligt skadad. Ingen tvekan om det. Särskilt i norra Sverige där problemet med vandringsälgar är svårlöst, men om helikopterjakt är lösningen förefaller tveksamt, och oetiskt.

Under resor i södra Sverige brukar jag hålla koll på omgivningen. Hustrun kör och jag tittar på skogen. Man ser inte allt men siktdjupet är oftast så pass bra att man skulle se förödande härjningar om de fanns. Älgen är inte så buskablyg och betar nog också intill vägarna om där finns lockande föda. Hur ofta ser man svårt skadade eller spolierade tallbestånd. ? Inte speciellt ofta. Däremot ser man många välartade planteringar och ungskogar.

Jag skall avsluta med en berättelse från hemmaplan. I mitten av 50-talet planterade min käre far ett par hektar, med tall. Metoden var” spett och fylljord” så plantorna tog sig nära nog hundraprocentigt. När beståndet var ca 2 m, slog sig en vinter ko med dubbelkalv ner i omgivningen. En kall vinterdag kommer min pappa hem , lika nedbruten som ungskogen : ”Tallplanteringen är totalspolierad Allt är förstört” Min far satte upp ”fägelskrämmor” . Ett par avlagda rockar stoppades upp med hö så att de skulle föreställa några elaka människor. Avsikten var att älgarna skulle skrämmas och överge planteringen. Det enda som hände var att älgarna åt upp hö- stoppningen.

Hur ser det ut i dag? Efter ett antal varsamma gallringar står här nu ett alldeles förtjusande tallbestånd och väntar på slutavverkning. Ingen kan se att detta varit ” totalspolierat”

Tiden läker , om inte alla sår, så de flesta. Även i tallskogen.

Jag har under många år efterlyst lagstiftning beträffande ståndortsanpassning: Förbud mot granplantering på svaga marker. Nu viskas det om att det äntligen kan vara något på gång. Vi får se. Sent skall syndarna vakna

oktober 6, 2020 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Lördagsreflektioner

Vår landsända har begåvats med lite regn. Välkommet och välbehövligt. Nu var det så torrt i markytan att det mesta kanske rann bort, men det är bättre än inget.

Man börjar att känna sig lite rastlös. Kravet på distans gör att de sociala kontakterna blir en bristvara. (Här kommer en av mina belackare på kommentarfältet notera att detta är skönt för omgivningen. Jag bjuder på det.) Vad gör man i stället? Det blir mycket TV med” Älgvandring” och nyhetssändningar. Bloggen är numera så klandervärt modern att information även hämtas från mobilen. På så sätt har man ständigt kontroll på vad ex .president Trump sysslar med. Ganska deprimerande att inte veta vad av hans divergerande budskap man skall tro på. Det finns de som tar Trump i försvar men med tanke på vilka dessa är, kan det inte räknas presidenten till godo.

I dag blev jag lite brydd. På SVT blir man upplyst om: ” Ung man knivskuren i Kungsbacka”. Jag rannsakade mina anatomiska kunskaper utan framgång, men jag förstår slutligen att det handlar om: En ung man i Kungsbacka som blivit knivskuren.

Än mer undrande blir man över rubriken: ” Skogsindustrin hotas av miljardförluster.” Har exporten klappat ihop fullständigt? Nej det visade sig handla om brist på utländska skogsplantörer som nu inte släpps in i riket.

Jag har alltid fått lära mig att ex. skogsplantering är” Skogsbruk” medan ”Skogsindustrin” handlar om förädling. För inte menar man väl att ett- två års fördröjning av planteringen kommer att allvarligt äventyra råvarutillgången 70 år fram i tiden. I dessa tider vet man inte hur det räknas i skogliga sammanhang. Vi tänker fortfarande på de 7, 4 miljarder, som Skogsstyrelsen påstår att älgbetningen av tall kostar, årligen. Vi släpper detta. Man blir bara förbannad.

Ganska egendomligt att man skall behöva importera arbetskraft till plantering och bärplockning mm. Det borde nu finnas gott om permitterade och uppsagda som efter inskolning skulle klara arbetet lika bra som den utländska arbetskraften. Plantering är ingen” raketforskning” som en god vän brukar säga, men det krävs lite kunskap och noggrannhet.

Nu skall jag ta en bekväm stol, en kopp kaffe med tilltugg, och sätta mig och övervaka så att min hustru i trädgårdslandet sköter sådd och plantering på ett förtjänstfullt sätt.

Arbete befordrar hälsa och välstånd”. Hälsa är OK, men välstånd? Nja….. Räkna samman hur mycket pengar som läggs på fröer, gödning, redskap, arbetshandskar, mm så inser ni att det blir billigare att handla på Torget. Men visst. Anblicken av en idogt arbetande hustru är något att värdesätta.

Apropå odling hör vi just nu att lantbrukarna har svårt med avsättning av stora lagrade kvantiteter av malt-korn. Orsaken anses vara minskat öldrickande på grund av stängda krogar och restauranger. Vi skall nog framåt kvällningen ge lantbrukarna en hjälpande hand

Till dess: Trevligt trädgårdsarbete. Men passa på innan helgmålsringningen. Efter, inträder vilodagen.

maj 2, 2020 at 2:23 e m 1 kommentar

Allvarlige Alvar : Viltvanvård och skogsmissbruk

Vi lämnar coronan för ett tag och söker på nytt upp Alvar för att förhöra oss om hälsoläget. Denna gång möts vi inte av hosta och nysningar utan av svordomar som hans bastanta ytterdörr bara hjälpligt lyckas dämpa. ”Hur är det fatt Alvar? Är du missbelåten” Missbelåten? Jag är heligt förbannad. Hur kan så många dumskallar samlas inom samma bransch? Eller snarare branscher” Vad tänker du på nu?” ” Jo det skall du bli varse. Sätt dig här i soffan, ta en kopp kaffe så ska du sen få en utläggning så lång att du hinner både påtår och tretår.

Det har väl knappast undgått dig att debattens vågor går höga beträffande älgskador, skogsbruk och därtill hörande problematik. Svenskarnas egen skog, förvaltad av  ”Sveaskog” anses av högre befattningshavare vara så illa skadad av älgbetning att den årliga kostnaden belöper sig på 7,3 miljarder kronor. 7,3 miljarder!! Om någon ansvarig inom Sveaskog, mot förmodan, läser detta skulle vi vara ytterst tacksamma för en detaljerad redovisning över hur denna summa kommit till. Kom bara inte dragande med kostnader som hänförs till det faktum att skogsägare tillåtits att plantera gran på torra och svaga boniteter. Detta är inte älgarnas fel, det är lagstiftarnas. ” Frihet under ansvar” är ett mantra som jag hört till leda. Som en protest mot idiotisk lagstiftning låter jag numera bli att plantera och röja. Det blir nog skog ändå men kanske lite glesare och produktionen läggs på många, klena stammar på grund av utebliven röjning. Återinför röjningsplikten. Vore jag tvungen skulle jag röja. Utebliven röjning orsakar med stor säkerhet långt,långt större skada och kostnad, än älgbetningen.

Som ett led i älgbekämpningen ville Sveaskog, på lokaler där vandringsälgar uppehåller sig, skyddsjaga ett större antal älgar, från helikopter. Ansökan beviljades men Sveaskog har dessbättre valt att avstå. De begriper väl trots allt att ett gediget vanrykte kan bli besvärande på sikt.

Det kanske allra största klavertrampet står Sveaskogs skogsvårdschef Mikael Lundberg för. I ett debattinlägg beskyller han de som motsätter sig en kraftig minskning av älgstammen för att vara motståndare till en övergång från fossila bränsle till förnyelsebar energi. Detta är ju fullständigt barockt. Vad menar karln? Skulle älgens betning av tall vara så förödande att övergången till förnyelsebar energi skulle äventyras. Påståendet är inte bara barockt utan det sprider också ett löjets skimmer över budbäraren, och urholkar ett redan sargat förtroende för Sveaskog.

I dagarna har vi ett ganska gott flöde av energived till värmeverken. Massiva angrepp av Granbarkborre har orsakat betydande volymer skadat virke som i värsta fall bara duger till att elda upp. Orsaken till de stora angreppen är till största delen torkan de två senaste åren men effekten hade kunnat minskas med andra skötsel- strategier. De för produktionsmaffian så helige vidsträckta monokulturerna av gran har nu visat sig vara en tveksam strategi. Ofta storm- och brandkänsliga och ett smörgåsbord för” kusarna”. Varför tar vi inte efter” Vår Herres” metod vid beståndsanläggning: Trädslagsblandning med ett hyggligt stort lövinslag. Det finns seriös forskning som påvisar att granbarkborren inte gillar lukten av björk, och så brinner inte lövskog lika lätt.

Apropå stormkänsligt drar jag mig till minnes att man efter stormen Gudrun ville skylla de förödande skadorna på utebliven dikesrensning. Redan för 15 år sedan kunde man få sig ett gott skratt. Naturligtvis kunde man här och var se grunda rotsystem som en följd av högt vattenstånd. Detta underlättade stormfällning men att ta detta som en intäkt för ny- dikning som man på en del håll propagerade för var kanske inte så begåvat. De rester av vatten och våtmark som vi har kvar i naturen skall vi vara rädda om. Vi får hoppas att lagstiftningen beträffande ny-dikning inte ändras till det sämre. För övrigt blåste det ner en massa skog även på bergknallar och torra marker. De bestånd som blåste ner på grund av högt vattenstånd representerade nog inte så hög procentsats. Men .Vi får hoppas att vi inte får en Gudrun till. Det får vi nog tyvärr, i klimatförändringens fotspår. Hoppas det dröjer några år så att man slipper vara med.

Det finns ytterligare en bransch där man börjar undra om det inte också härjar en mental pandemi. Det pågår en översyn beträffande jakttider där en del inblandade parter agerar och resonerar som förväntat, men där också Svenska Jägarförbundet verkar drabbat av mental kollaps: Man vill ha vårjakt på råbock i hela landet och februarijakt på samma art. Är rådjuret skadedjur som bör bekämpas? I mina trakter har stammen minskat påtagligt och att lägga ytterligare tryck på bockarna är inte så begåvat:” Jo men man behöver väl inte jaga om man inte vill”. Naturligtvis inte. Men de finns de som vill, i stor utsträckning, om möjligheten finns. I dessa tider då vildsvinen kan, och bör jagas, i stort sett året runt får nog de skjutglada sitt lystmäte utan vårjakt på Bock.

Vidare vill man på nytt tillåta jakt på ekorre. Det har ingen betydelse för ekorrpopulationen men är ett utmärkt sätt att få allmänheten avogt inställd till jakt. Att sätta ett skott i lilla ” Nickenacke” orsakar inge ovationer. Ett tanklöst och dumt förslag. Samma sak med bågjakt. Viltet dör säkert kvickt och lätt för ett bra skott på kort håll, men ” Robin Hood- övningar” är inget som stärker jägarnas anseende i allmänhetens ögon.

Föreslagen skyddsjakt på sångsvan och trana är ett delikat problem. Dessa arter orsakar bitvis stora skada för lantbrukarna så skyddsjakt är nog ur den aspekten befogad. Men då bör nog jakten ske ytterst diskret, om möjligt. En jägare, som med ett stadigt grepp om den långa halsen kommer och släpar på en trana eller sångsvan inom synhåll för avarter av ”Djurvännerna” får nog räkna med hot och trakasserier

Värst av allt är kanske att Jägarförbundet inte med kraft motsatt sig förslaget om förkortad jakttid på Kråka och skata Detta är arter som i stor utsträckning orsakar förluster i form av ägg och ungar hos ex. hönsfågel och änder. Småfågel inte att förglömma. En kull harungar får ögonen uthackade varefter kråkan efter visst arbete till slut får livet ur dem. Utebliven vårjakt på dessa predatorer är ett hårt slag mot viltvården. ” Ja, ja men människan skall inte lägga sig i. Naturen reglerar sig själv” Tyvärr är det inte så enkelt. Människan har styrt till det, till skada för många arter. Moderna brukningsmetoder missgynnar ex. fasan och har i stort sett utrotat rapphönsen medan skata och kråka och skata gynnats. Det är naturligtvis en smaksak om man vill ha fältfågel eller kråkor. Själva väljer vi kanske både och, men kråkfågeln kan reduceras kraftigt utan olägenhet. Viltforskningen har visat att en skatfamilj” kostar” storleksordningen 340 liv om året. Något att fundera på. Det finns andra predatorer som vi får dras med helt i onödan. Sveriges totala kattstam tar livet av 20 millioner fågelungar om året. Håll katterna inne. Det får vi hundägarna göra, om vi inte är ute och går med hunden i band, eller lös i samband med legal jakt. Det finns kattkoppel, men köp för bövelen inga kläder som den stackars katten skall släpa på. Det är djurplågeri.”

Det var väldigt vad Alvar var engagerad och irriterad men vi tycker nog att han har rätt. Han brukar ha det. Vi är ganska säkra på att Alvar vill ha kommentarer från läsare med avvikande mening, som underlag för en givande diskussion. Välkomna på kommentarfältet!

 

april 6, 2020 at 4:33 e m 1 kommentar

Lördagsreflektioner

Melodikrysset är avklarat. I dag gick det snabbt för det visade sig att det byggde på Julmusik. Vi lade krysset åt sidan och läste istället igenom lördagsversionen av  ”Termometern-OT”.

I lördagsbilagan fanns i dag ingen krönika av Eva B-A, utan det var Åsa Strandberg som förtjänstfullt kåserade om vårdpersonalens arbetssituation. Hon ställde den berättigade frågan varför en sjuksköterska skall ha sämre betalt än en person som räknar pengar på en bank. Hon hänvisade också till ett inlägg av en annan läsvärd krönikör, överläkare Jörg Carlsson, som undrar varför personal från regionen skall behöva resa till Shanghai för att se hur man har det där, samtidigt som man av besparingsskäl drar in personalens fruktkorg.( 2 kilo per vecka). Jörg Carlsson kan i kraft av sitt ämbete och status kosta på sig att vara uppfriskande frispråkig.

I samma tidning uttalade sig en man, som vi tror oss känna igen, beträffande Oskarshamn stads skogs- policy. Staden äger en del mark och hanteringen av tätortsnära skog är en grannlaga hantering.

W.A. propagerade för ett hyggesfritt brukande av nämnda skogar. Det är en trivsam målsättning som tyvärr inte går att tillämpa överallt p.g.a. av markens- och nuvarande bestånds beskaffenhet.   Men visst. Kontinuitets- brukande i tätortsnära miljöer har många fördelar. Dock inte ekonomiska i alla lägen.

Apropå skog. Vi läste i samma tidning en annons som gör oss lite undrande. Under rubriken säljes läser vi:” Julgranar och annat gott säljes”.

Bloggen har, med omsorg om folkhälsan, ofta ifrågasatt den vegetariska trenden. Nu verkar det som om det gått ordentlig snett. Blir detta vittomfattande kan man räkna med en ökad belastning på den inledningsvis omnämnda sjukvårdsapparaten.

Bloggen värnar om den egna hälsan genom att i kväll, i anslutning till helgmålsringningen (som förkunnar att vilodagen är inne), förtära en skinksmörgås med grov senap, en kall pilsner och en lagom byxljummen OP. Eller varför inte en ”Gammal norrländsk akvavit” som omväxling.

I förra inlägget sade vi att bloggen skulle kommentera ett par aktuella domslut. Detta får anstå en tid.

Trevlig vilodag!

december 14, 2019 at 11:58 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

september 2021
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se