Posts filed under ‘Vård och omsorg’

Grå-mys

I dag blev det inte speciellt ljust. Täta moln, och landskapet låg insvept i dimma. Dimma är vackert, och bra, för den döljer den del skavanker i trädgården. Redan som liten fascinerades jag av detta trevliga naturfenomen. Fantasin sattes i rörelse: ”Vad döljer sig där borta i töcknet?”

Vi hade ärende över sockengränsen tidigare i dag. Vi såg väl inget speciellt uppseendeväckande men i grannskapet till en svallad morän som vi misstänker är högsta kustlinjen satt en skylt på en ladugårdsbyggnad som tillhör en byggmästare boende i grannskapet.

Skylten upplyste om en restaurang, fiskhandel och rökeri i Timmernabben. En pil på skylten markerar att det är lämpligt med vänstersväng. Nu är det så att det finns ytterligare en väg till vänster innan Timmernabbenavfarten. Vägen går ut mot Oknö. De som bor i grannskapet vet var Timmernabben ligger, och hittar dit utan skyltning. Men en stackar vilsen turist kan bli missled och luras att svänga ut mot Oknö och därstädes förgäves leta efter restaurang och fiskrökeri. Nåja de hittar väl rätt till slut.

I dagens ”Barometern” läser vi att Kalmar sjukhus serverat rå kyckling till patienterna. Campylobakter är inte att leka med. Kan detta kanske vara ett första stapplande steg på vägen mot ”assisterat självmord?” Tyvärr är väl inte metoden tillräckligt selektiv. Kanske kan den även drabba patienter som önskar vara kvar i jordelivet en stund till.

Det önskar i alla fall bloggen. Höst/ vinter är trevligt, och livet är behagligt och värt att leva när inte svetten lackar och skjortan klibbar mot en välmatad kropp.

I kväll skall vi inte banta utan äta och dricka något gott framför televisionsapparaten när man visar ”På spåret.” Vi önskar inte” God Jul” ännu, för innan firandet av en lyckad, men osannolik jungfrufödsel, skall vi hälsa på vännen Blondin- Balle och se hur han har det i julstöket.

Trevlig helg, och på snart återseende.

 

december 20, 2019 at 5:11 e m Lämna en kommentar

Vinster i vården

Vård, omsorg och skola är omdebatterade sektorer. Även vi på bloggen vill dra vårt strå till stacken. De delar av valmanifest som vi hittills hunnit presentera väger väsentligt tyngre men vi vill ändå ge vår syn på saken i dessa mera lättviktiga spörsmål, ytterligare en gång.

– Vår fasta övertygelse är att skolan bör förstatligas igen. Orsaken är enkel och solklar. Rättvisa! Lika förutsättningar för alla. En kommuns usla ekonomi skall inte få avgöra om, och i så fall vad, eleverna lär sig.

– Friskolor kan få finnas kvar i begränsad omfattning men den huvudsakliga drivkraften skall inte vara att leverera stora vinster till riskkapitalister.

– Vården. Hur skall vi ha det här? Skall aktörer inom vårdsektorn kunna tjäna pengar? Här är vi inte hundraprocentigt säkra. De vårdbehövande skall beredas en god omvårdnad och vinstintresse får inte leda till besparingar som går ut över patienterna. Men, vinster i vården kanske kan innebära något positivt?

Bloggen tror sig veta att systemet med vinster i vården tillämpats i GK under lång tid. För att få detta bekräftat, alternativt dementerat, beger vi oss till sjukstugan i GK, där doktor Hassan Hasard tar emot oss, i ett av stugans undersökningsrum, där vi blir ombedda att ta plats.

Tyvärr är det sparsamt möblerat så vår fotograf får ta plats i gyn-stolen i brist på annan sittplats. Vår manlige medhjälpare ser av naturliga skäl lite vilsen ut men har snart lagt sig tillrätta.

Hassan Hasard är i likhet med flertalet läkare i sjukvården av utländsk börd men han gör sig förstådd utan större problem.

Hasard berättar att han är sjukstugans chef och att han normalt har fem sjuksköterskor under sig. Inte så normalt tycker vi, och på vår fråga”Alla på en gång?” och ”Hur ofta?” får vi bara ett svävande svar. Hassan berättar vidare att gamle pensionerade Holländske fältskären Hopp Jerk ibland hoppar in som hyrläkare vid beläggnings- och lägringstoppar.

Nu till vår fråga: ”Accepterar ni på GK:s sjukstuga vinster i vården? Hassan Hasard ser förvånad ut. ”Accepterar? Hela vår verksamhet bygger på spel och vinster. Vi tillämpar ett fullständigt genialt system som bygger på maximal rättvisa och solidaritet. Avgiften, 100 kr, satsas patienterna på vår landstings-roulett och de som vinner får komma under vård samma dag. Vi lottar ut så många vinnare som vårdapparaten klarar av under dagen. De som förlorar får återkomma nästa dag för nya försök. Detta är så nära den maximala rättvisan som man kan komma. Ingen mannamån och alla har samma chans, oavsett etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller härstamning. Ja, inte riktigt alla, för de utsocknes som söker sig hit får, utan egen vetskap spela på ett manipulerat hjul. De vinner aldrig och det kan ses som en seger för folkhälsan. Man vet aldrig vad dessa existenser lider av eller kommer dragande med. Släpper vi in dem kanske vi får anställa en ohyre-läkare också. Det diskuteras i dagarna om en utbyggnad av sjukstugans lokaliteter. Det skulle ge möjlighet att införa andra spelformer vid sidan av rouletten. En utbyggnad av ortopeden skulle bereda plats för ett antal goda poker-händer och på ‘Öron, näsa hals’ skulle säkert några Straight fluss passa in”, slutar doktor Hasard.

Vi återvänder till redaktionen, något förbluffade men också imponerade över denna geniala lösning. Tyvärr fick vi inte några bilder från besöket, för vår fotograf somnade på sin något udda sittplats. Kvinnor i bekantskapskretsen har berättat att de känner sig lite obekväma i den aktuella situationen, men slipper man bli skärskådad så är det uppenbarligen en vilsam och trivsam möbel.

december 17, 2014 at 7:15 f m Lämna en kommentar

Hälsosamt

När vi rensar tidningskorgen hittar vi en gammal ”Barometern” där vi tar vi del av en skakande berättelse som inträffade för några veckor sedan. En äldre man har blivit biten av en råtta på ett äldreboende i Mönsterås. Hur råttan kommit dit och vad den hade där att göra är höljt i dunkel. Vi förutsätter att det verkligen rör sig om en råtta, och inte en liten harmlös husmus som vissa envisas med att kalla råtta. Man antar att gnagaren smitit in genom en dörr som hållits öppen för att om möjligt släppa in lite svalka i sommarvärmen, hur detta nu är möjligt med en utomhustemperatur över 30 grader.

Detta är naturligtvis en händelse som rör upp känslor, inte bara hos den drabbade.

Är en dylik händelse möjlig även här i Gröna Köpingen? Vi vänder oss till GK:s socialöverhuvud, Eva Augustdotter för att få en sakkunnig kommentar. ”Nå Eva. Har vi någon råttbiten vårdtagare även här på ålderdomshemmet i GK?” ”Jo visst. Självklart har vi det. Men de är bitna på ett positivt sätt. Vi har inom GK:s vårdapparat anammat de nya rön som visar att åldringarna mår bra av kontakt med djur.  Vi har möss, vita råttor, katter hundar, kaniner, kanariefåglar och papegojor. Det finns en och annan patient som skulle vilja ha häst på rummet men vi måste p.g.a. platsbrist avslå denna begäran. Större djur kunde naturligtvis vara trevliga, men förenade med vissa besvär och bekymmer. Det närmaste vi kommit i den vägen är ett otrevligt svin, Hjalmar, på avd. 2, men han skall få flytta eftersom han är elak mot sina medpatienter. Manspersoner kan bli lite tjuriga och aggressiva,både av mens och demens. I detta fall är det den senare orsaken som gäller.”

På vår fråga ”Får vi titta runt en stund” får vi ett jakande svar.

Vi kan kort sammanfatta: Djurisk succé!

Den första åldring vi hittar på sitt rum, är Olga, 95. En späd liten kvinna som låter sina ådriga, ådrade händer smeka en avmagrad katt som släpper mask från ändtarmen på Olgas i övrigt fläckfria sänglinne. Maskarna ser ut som risgryn och tunn spagetti. Olga ser lite illa men är synbarligen nöjd med ett oväntat mellanmål. ”O du lille kissemiss vad du är söt. Nästan lika söt som mina barnbarn som aldrig kommer och hälsar på”. Olga darrar på rösten och hulkar och har tyvärr glömt att barnbarnen hälsat på en timme tidigare.

Nästa vårdtagare tittar stint in i de röda ögonen på en vit råtta allt medan hon lallande förkunnar att råttan är hennes allt och enda sällskap.

I nästa rum hittar vi en gammal dement jägare som försöker att få sin terapihund, en Chihuahua, att driva en kanin som tagit daglega under sängen. Det hela slutar tyvärr tragiskt, för kaninen ilsknar till och biter ihjäl den lilla försvarslösa dvärghunden.

Överallt möts vi av entusiasm och glädje över de djuriska vännerna. Det klappas och gullas med allehanda sällskapsdjur. Mest frekvent förekommande är dock katter. ”Hur kommer detta sig?” spörjer vi Eva. ”Jo det är synnerligen god tillgång på dessa djur alltsedan några privatpersoner tagit som sin livsuppgift att samla in katter som de tror är övergivna, för senare omplacering. Vi hade nyligen ett lite udda fall där en nyanländ åldring tilldelades en katt som visade sig tillhöra dennes barn-barn. Så kan det bli ibland, men i stort sett fungerar det över förväntan.”

Vi tar farväl av Eva och åldringarna och anträder reträtten i fast förvissning om att vårdapparaten hittat en väg mot högre livskvalitet för alla. Ja, kanske inte för djuren, men för åldringarna.

augusti 30, 2014 at 9:48 e m Lämna en kommentar

Ohälsocentrerat

Vi minns barndomens gamla sjukstuga. Ingen inrättning man längtade till, för man svävade inte i osäkerhet om vad slags verksamhet som ägde rum innanför väggarna, sedan man som skräckslagen sexåring fått en böld på armbågen skuren. Utan bedövning.

Nu är det andra tider. Sjukstugor och vårdcentraler har ersatts av: ”Hälsocentraler”. Vad är nu detta? En tummelplats för frisksportare?

Vi har iakttagit dessa förvirrande namnbyten i grannskapet, men dessbättre inte här i Gröna Köpingen. Ännu.

Vi kontaktade socken-fältskären Verner Skalpell för att få en sakkunnig kommentar beträffande dessa nymodigheter:

”Vi noterade för en tid sedan att vår vänort Mönsterås har infört den nya och hurtfriska benämningen på den gamla vårdinrättningen. Vi ville naturligtvis också visa framfötterna och framstå som lite progressiva. Därför införde vi benämningen ”Hälsocenter” på vårt gamla sockenhospital. Detta var inte helt oproblematiskt och vi fick ganska omgående återta vårt ursprungliga varumärke. En avgörande faktor var klagomål från ett antal kvinnor som sökt sig till hälsocentret i tron att det handlade om ett ”Gym”, men som snart nog låg uppfläkta i gyn-stolen för ingående intima studier, sedan personalen missuppfattat vad damerna efterfrågade.

Vi vill inte framstå som rigida bakåtsträvare genom att framhärda med benämningen ”Sockenhospital”. Vi tycker i och för sig att det klart och tydligt framgår att det handlar om en inrättning som avses att hysa socknens sjuklingar.

Eftersom Hälsocenter ledde till missuppfattningar har vi sneglat på begreppet ”Ohälsocentral”.  Vi vill dock i dagsläget inte binda upp oss för något alternativ. Vi har fått en del pengar friställda, för vilka vi skall hyra in reklam- och marknadsföringskonsulter som kanske kan hitta på något slagkraftigt. Vår ekonomi är synnerligen god eftersom vi inte behövt kalla in några hutlöst kostsamma hyrläkare. Vi har också sparat in en del penningar på narkossköterskor. Vi utför numera de flesta kirurgiska ingreppen utan bedövning, vilket naturligtvis är kostnadseffektivt. Dessutom kommer inte dessa patienter tillbaka i brådrasket, vilket lett till en ganska låg beläggning.

Vid belastningstoppar kallar vi in ett par pensionärer som beredvilligt ställer upp för ett hanterligt arvode. De är de gamla legendariska stetoskop-jonglörerna, doktorerna Hopp Jerk och Bosse Bredhäck som hjälper oss när det är av behovet påkallat.

I stället för regelrätta hyrläkare, har vi fått tillgång till synnerligen effektiva ”Ohyra-läkare” i stället. Huvudlöss och vägglöss har fått en överraskande renässans i och med det allt mera florerande oskicket med gränsöverskridande resande. Moderna, miljövänliga bekämpningsmedel, bitet inte längre på de objudna gästerna men med lite tur och skicklighet har vi lyckats komma över ett restlager DDT från 60-talet. Det var en lant- och skogsbrukare i Fagerhultstrakten som hade att antal kilo Hylobin och Gesarol liggande. Preparat, som inte bara är synnerligen effektiva mot snytbagge och rapsbagge, utan också fungerar bra mot huvud- och vägglöss.  Även mot flatlöss går det att nyttja, om man är försiktig i sitt umgänge.

Vi har anställt lantbrukaren som ”Saneringskonsult”, så vederbörande får ta de rättsliga smällarna, om div. myndigheter skulle ha synpunkter på de aktuella, eller snarare, inaktuella preparaten.

Sammantaget kan vi konstatera att sjukvården fungerar alldeles utmärkt här i GK”, slutar doktor Skalpell.

Och bättra skall det bli.

När GAS (Grön AnSamling) tagit makten, efter valet i september, kommer behovet av sjukvård att i stort sett försvinna. Framför allt psykiatrin, kommer att bli arbetslös, i och med att medborgarna kommer att trivas så alldeles förträffligt att depressioner och utmattningssyndrom förpassas till historien.  Att ”gå i väggen” blir ett begrepp som endast existerar för överförfriskade personer på väg hem från de pubar och krogar som kommer att finnas i stort antal i ett sundare och friskare GK. Grönsaker och vegetariskt leverne kommer att förbjudas, och som en följd av stort intag av rökt ål, feta såser mm. kommer ortsbefolkningen att bli så kärnfrisk att vi måste importera utsocknes sjuklingar för att hålla igång vårdapparaten.

Rösta på GAS. För en sund ”knopp” på en rund kropp.

februari 27, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Sjuk hygien

Än en gång larmas det om dålig hygien och städning inom vården. Media skvallrar om missförhållanden på ett stort antal vårdinrättningar över hela landet. Det är framför allt toaletter som inte städas med de intervall som vore önskvärt. Bloggred. har vid inomsocknes sjukstugebesök med egna ögon kunnat notera att detta inte gäller GK. Här är skinande blankt och sterilt och inte en endaste liten bacill eller bakterie har kunnat upptäckas av ens vältränade journalistögon.

Vi är naturligtvis oroade över en sämre lottad omvärld så reportageteamet ger sig ut på en reportageresa norrut. På ortens sjukhus träffar vi Doktor Harry Morrojd, chef för den coloniala avdelningen, där behovet av toalettstädning torde vara extra stort.

”Nå doktor Morrojd. Hur har vi det med toalettrutinerna här på sjukhuset?” ”Jo tack. Det fungerar alldeles utmärkt. Vi har samma rutiner som vid ett sjukhus i Skaraborg där ansvarige i dag i TV meddelade att dom ”bara städar efter behov”. Det är även för oss självklart att bara städa efter det att patienterna uträttat det som var av nöden. Att städa bekvämlighetsinrättningar som inte nyttjats skulle innebära ett oacceptabelt slöseri med skattemedel” slutar Herr Morrojd.

december 10, 2012 at 8:36 e m Lämna en kommentar

Mobil vård

Den av Landstinget eftersträvade åtstramningen av pungen har som bekant resulterat i att starka, eller i alla fall, krafter börja snegla på möjligheten att reducera antalet sjukstugor i regionen. Framför allt är det en sjukvårdsinrättning norrut som anses ligga i farozonen för vad man kallar nedmontering.

Vi på bloggen tycker med viss rätt att vi kan komma med ett sällsynt gott råd till befälhavarna i Landstingskorridorerna.

Lägg dessa planer i soptunnan. Konsultation med ortens Lastbilcentral och noggranna beräkningar visar entydigt att projektet är logistiskt ogenomförbart, åtminstone till rimliga pengar. Dessutom. Var skall de flyttade huskropparna placeras?  Nej, lagd kåk ligger, som man säger i pokerkretsar.

Däremot tycker vi förslaget med mobila vårdenheter verkar tilltalande och kostnadseffektivt. Här finns oanade möjligheter till besparingar om man kombinerar sjukskrivning med uttag av semesterdagar. Hur tänker vi då? Jo vi tänker så här, och det är inte fel:

Större fordon, typ SJ bussar, förses med mer eller mindre avancerad vårdutrustning, allt efter vårdtagarna behov, och sedan anordnas sjuk/semesterresor i olika väderstreck, där patienterna får uppleva nya vyer alltmedan vården s.a.s. rullar vidare.

Ex. ett gäng vårdbehövande magsårspatienter kan göra en resa till Ullared. Förhoppningsvis är dom så pass sjuka att dom inte kan gå in och slösa bort pengar på saker som dom inte behöver.

Om samma resa görs med en grupp debila, förvirrade eller dementa bör en man- och armstark vaktstyrka medfölja om patienterna skall kunna hindras från att storma varuhuset.

En busslast benbrott kan åka till någon fotbollsmatch där åsynen av de bollspjärnande atleterna skapar motivation för ökat engagemang i rehabiliteringen.

Ett lite dystrare men trivselbefrämjande alternativ är att låta de stackare som är utom räddning i olika åkommor göra sin sista resa per buss bland likasinnade. Denna färd bör naturligtvis gå inom kommunens gränser. Vi tycker att den sista anblicken skall innefatta något vackert och njutbart. Grannkommunerna och Ullared är inget alternativ.

Vi skall kontakta f.d. fältskären och nuvarande pensionären Hopp Jerk för en expertanalys och kommentar.

oktober 27, 2012 at 8:21 f m Lämna en kommentar

Skolinfektionen

I dagarna åker representanter för Skolinfektionen runt i grannskapet för att utröna om gymnasieskolor av olika slag sköter sig enl. myndighetens intentioner. Besöket är av rektorer och huvudmän hett efterlängtat och vi på bloggen har med egna ögon sett hur dessa sitter och skakar av, förmodar vi, upphetsning över det efterlängtade besöket. GK:s gymnasium har redan blivit inspekterat och vi kunde i organet ”Termometern” läsa att viss kritik utdelades mot lärosätet ifråga eftersom det rådde oklarhet om vem som bestämde av de två rektorerna. Sim Arne-Borg eller Jan Hes?

En minst sakt infekterad fråga är om det kan anses rimligt att privata aktörer inom vård och skola skall kunna tjäna på verksamheten. Pengar som i slutänden kanske förgyller tillvaron för någon utomlands stationerad riskkapitalist. Vi noterar att den socialdemokratiska partipiskan just i dagarna börjar svingas med reducerad kraft i denna fråga.

Vi på bloggen är politiskt neutrala och skall så vara. Här gör vi ett enda men välmotiverat undantag.

Var hittar man en eller flera personer som på ett pedagogiskt och lättbegripligt sätt kan svara på följande frågor:

Vad är det för välsingnelse med att lille skolgossen Kalle bara får ett halvt radergummi istället för ett helt? Bör den intjänade halvan röna ödet enl. ovan?

Gläds den åldrige vårdtagaren så till den grad över riskkapitalistens stora vinst att det överflyglar det obehag som så småningom infinner sig när vård och omsorg sätts på undantag?

Vi skulle gärna vilja komma i kontakt denne, denna eller dessa personer (dock icke henna). Skulle detta kunna arrangeras lovar vi på bloggen att stå för kostnaden för erforderlig läkarundersökning.

Som tidigare blogginlägg påtalat har vi inga privatdrivna vårdinrättningar i socknen, men väl friskolor. I kommunala gränstrakter finns ett s.k Naturbuksgymnasium. På skolan utbildas bl.a. maskinförare som i en framtid skall sitta i skotare eller skördare och ha det bra och bli lite runda om magen. Skolan ägs och drivs av outredd anledning av Hästhållningssällskapet. Skogshästen har sen länge selats av och omvandlats till smörgåsmat. Men nu är det som det är. Vi tror oss veta att även detta lärosäte nyligen varit föremål för skolinfektionens granskning.

När resultatet av infektionen blivit offentlig, om nu så sker, får vi kanske svar på hur det står till med penningaflöde och ordergång.

Vem bestämmer? Vart tar pengarna vägen? Hur höga är hästarna?

oktober 9, 2012 at 4:30 f m Lämna en kommentar

Brister och bristningar i vården

Under dagen nådde oss den alamerande nyheten att landstinget brottas med sviktande ekonomi. Detta låter oroande då det redan tidigare i år larmats om undermålig vård av gamla och sjuka på våra äldreboenden.

Liggsår och överdrivet urintyngda blöjor har uppvisats inför förstummade kameror. Det har i de mest graverande fallen visserligen rört sig om privata, vinstdrivande inrättningar men för att stilla vår oro gör vi ett oannonserat besök på GK:s landstingsdrivna äldreboende ”Solrosen”.

Vi hittar verksamhetschefen Carina Care i glatt samspråk med en vid 15.00-tiden fortfarande vaken åldring, 95- åriga Hulda Persson som som strålar av hälsa och lycka. På vår fråga om vi får se oss om blir svaret ett reservationslöst ja.

Vi skall göra en lång historia kort: Vi hittar inget som på något vis är värt klander eller påpekanden. Allt är frid och fröjd och patienterna är denna dag särskilt upprymda eftersom dom senare skall få avnjuta en musikstund med den kände sångaren och allsångsledaren på orten, Lasse Berg i Hagen. Efter avslutad allsångskarriär ägnar sig Lasse numera mest åt att förgylla tillvaron för patienter och personal på vårdinrättningar och fattigstugor (vi återkommer med en recension av Herr Bergs framträdande).

”Nå Carina, finns det någon privatägd vårdinrättning här i GK som kan vara värt ett besök?” ”Nja, inte här i kommunen men på annat håll kan ni nog hitta saker och ting som borde granskas.” Vi tackar för tipset och beger oss västerut. Efter några mil svänger vi in till det privata vårdhemmet ”Krösagården” som fått sitt namn efter ägaren och verksamhetschefen Evald Krösus, en riksbekant riskkapitalist. Vi får inledningsvis ett i stort sett positivt intryck av ordning och reda i vårdsalen men några råttlortar och en kvarglömd smörgås stadd i förvandling stör helhetsintrycket i viss mån. Vidare lägger vi märke till några illa tvättade tygblöjor och några stomipåsar som kunde ha genomgått en mera genomgripande avsköljning. När vi påtalar dessa  brister blir Krösus milt sagt irriterad. ”Här är lugnt, rent och fint och för övrigt är partienterna så gamla och sjuka att dom inte noterar smärre skavanker. Åldringarna är känsliga för förändringar så därför ser vi ingen anledning att vända på dem i sängen och när dom väl vant sig vid sin blöja får dom av ren omtanke behålla den under ganska lång tid så det känns hemtamt. Vi har som affärside att optimera verksamheten” slutar Krösus.

Om det var vinsten eller vården som skulle optimeras fick vi aldrig svar på.

september 5, 2012 at 7:46 e m 2 kommentarer


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se