Tillintetgjord

GK- bloggen är fullständigt knäckt, förkrossad, efter att ha tagit del av Jonnys ”Mönsteråsbloggen” Det visar sig att bloggredaktör Nilsson företagit en resa inom Gröna Köpingens rågångar. Detta är i och för sig glädjande och vittnar om ett gott omdöme, men att Jonny inte aviserade sitt besök är oförlåtlig. Hade vi haft en aning om denna celebra tilldragelse hade vi naturligtvis vidtagit alla mått och steg som en sådan unik händelse kräver. Det hade inte blivit någon sketen cider med Wienerbröd utan tvenne flaskor Champagnen av utsökt kvalitet hade sabrerats enligt konstens alla regler. Sedan skulle vi suttit och inmundigat denna dryck och blivit lite gråtmilda och sentimentala varefter vi utbytt erfarenheter beträffande sjukdomstillstånd, utmattningsdepression, hembygdsföreningar och andra intressanta spörsmål. Det kunde blivit en minnesvärd dag i förbrödringens och samförståndets tecken.

Jonny. Lova att du kommer tillbaka, men att du då berättar när, var och hur du ämnar korsa sockengränsen. Hjärtligt välkommen.

maj 27, 2021 at 9:22 f m Lämna en kommentar

Vild kritik

Jag har av personer med sin barn- och ungdom förlagd till 50-talet fått kritik för min negativa inställning till Thory Bernards och” Vildandens sång” Det är musikstycket jag är kritisk till. Inte Thory. Vi skall skärskåda henne senare och kanske presentera mästerstycke som” Mjölnarens Irene” eller” Fiskarflickans sång”.

Nej, det är låten som reser frågetecken. Under tidigt 50-tal satt folk och lyssnade med en tår i ögonvrån och förfasade sig över jägarens brutalitet. Det kan man väl få göra, men låten inrymmer biologiska faktafel som bör påtalas. Sållar man bort trams och floskler så får man en annan och sannare bild av livet i vassar och vatten Låt oss bena ut:

Med ledning av de bilder som figurerar i samband med sången så handlar det om ”Gräsänder”(Anas platyrhynchos) Det är skillnad mellan ”Dykänder” och Simänder”. Gräsand är en sim- and och i den gruppen finns det fler arter men gräsanden är den utan jämförelse vanligaste.

”Till nordlig landen vi foro om våren att häcka i säven som förut om åren.” Gräsanden häckar inte i säven. Jo om säven inrymmer lite fastmark är det väl möjlig, men oftast lägger anden sitt rede en bit upp på torra land. Det finns exempel på häckning under sommarstugor och till och med i gamla övergivna kråkbon . Detta är väl inget att bli upprörd över, men sen kommer det:” Vi byggde vårt bo uti kärlek och tro” Här vill man få oss att tro att gräsandparet gemensamt letar upp en tomt och sedan i samförstånd bygger och inreder sitt lilla krypin, ungefär som när ett par förälskade ungdomar går på IKEA och fantiserar och planlägger. Nej. Andhonan väljer ganska ofta slumpmässigt en plats : En fördjupning i marken , lite skyddat för insyn. Där fodrar hon med lite dyn från sin egen fjäderskrud och allt eftersom ruvningen framskrider blir bobalen med tiden relativt ombonad . Har hon tur så kläcks äggen efter ca 25 dygn. Detta sker sällan för kråka och skata tar merparten av äggen. Om det trots allt kläcks några ällingar så har de att förhålla sig till mink och en fortsatt predation från kråkfågel. Kråkan blandar gärna äggdieten med lite mjäll kyckling. En glädjande ökning av Glada och Kärrhök går inte spårlöst förbi. Fantastiskt trevliga fåglar att se, men de lever inte på gräs. Jag har vid ett tillfälle sett hur en fasanhöna attackerade en kärrhök så intensivt att den till slut ger upp utan att ha kommit åt någon av kycklingarna som försökte gömma sig i gräset. Nu spelade detta ingen roll, för en katt åt upp dem senare.

En afton vi summo så sakta i säven, en båt syns i fjärran och framme i stäven, en jägare stod och han sökte vårt blod.” Sökte vårt blod ? Vad är detta? När man slaktar tamgäss tar man tillvara blodet för att göra svartsoppa, men hur många droppar blod kan man krama ur en hagelskjuten and. ? Nada

Strax på minuten det blixtrar och knallar min make är skjuten hans ångestrop skallar”. Än en gång: Vad är detta? En gräsand dör tyst och stilla och även om han skulle vara skadeskjuten så så röjer han inte sin sargade existens genom att gapa och skrika. Nej han försöker att smyga undan i skydd av vass och andra våtmarksväxter. Tyst.

”I djupet jag dök ifrån blixtar och rök”. Mynningsflamman från ett hagelgevär kan knappast kallas blixt och röksvagt krut som ganska tidigt ersatte svartkrutet ger ingen rök att tala om. I djupet jag dök. En gräsand dyker inte ens med en sargad vinge. Det finns berättelser om hur skadeskjutna änder efter döden flutit upp till ytan med bottenväxter i näbben. Detta efter att anden bitit sig fast i i bottenvegetationen, men dessa historier kan nog avfärdas som ytterst sällsynta företeelse, eller skrönor.

”Sen dess har jag farit både fjärran och nära på sjöarna farit och sökt mina kära”. Detta är sentimentalt trams. En andhona som får en unge bortskjuten eller tagen av ex. duvhök struntar rätt kvickt i detta och episoden är snart glömd. Inte ens om samtlig avkomma stryker med , lämnar hon sitt hemmavatten för att ge sig ut på meningslös efterforskning beträffande avkommans öde. Nej hon blir kvar, och om inga komplikationer inträffar så gör hon ett nytt försök nästa vår , i samma vatten, men med en ny kavaljer. Därför är det viktigt att den” elake jägaren” inte skjuter bort den gamla , ort trogna honan. Han bör hålla sig till de betydligt delikatare ungänderna. Vi kan tipsa om fylld stekt ungand med calvadossås och rotfruktskaka.” Usch så barbariskt” tänker den ur-urbaniserade storstadsbon. Varför det ? Anden har haft ett gott liv så länge det varade till skillnad från en snabbväxande gödkyckling som man slafsar i sig ihop med pommes frites och en flaska billigt vin.

Nej man skall inte förvanska och tillskriva vilda djur egenskaper som de inte har. det skapar bara bekymmer inte minst för djuren.

Besök nu någon saluhall och försök att få tag i en gräsand eller annat vilt. Det är inte jaktsäsong nu men med lite tur finns det kanske någon i frysen. Tillred den med den omsorg som detta förnämliga vilt kräver, och njut den med gott samvete, tillsammans med ett gott glas vin. Ett stort.

maj 19, 2021 at 7:00 e m Lämna en kommentar

Glädjespridare: Positive Pelle

Förra veckan hade vi nöjet att presentera en av länets och kanske landets mest nöjde och positivaste medborgare: ”Belåtne Bert”. Presentationen har rönt stor uppmärksamhet och vi får skrivelser från personer som känner sig lite skamsna över att de ibland tänkt negativa tankar och inte kan uppvisa en så positiv grundsyn som Bert. Bert har på kort tid blivit ett föredöme, ja faktiskt något av idol.

Vi fortsätter på den inslagna vägen och presenterar idag  en annan glädjespridare och positivist  i grannskapet: ”Positive Pelle”. Vi har inte träffat denne man tidigare utan bara hört talas om honom på bygden. Vi beslutar oss för att söka upp vederbörande och anträder en sockengränskorsande resa, österut. Vi har inte annonserat vårt besök utan tänker överraska, till som vi hoppas ömsesidig glädje. Vi anländer till Pelles adress och stannar utanför dörren:

Det strömmar musik ut genom dörrens brevinkast. En alldeles fruktansvärd låt.” Vildandens sång” med Thory Bernards. Vi knackar på men får ingen respons, så vi stiger in oinbjudna.

På en soffa ligger Pelle och gråter hejdlöst. ” Hur är det fatt Pelle? Jag förstår att du gråter när du hör den här vidriga smörjan från 50-talet”

”Det är inte det. Jag är så innerligt trött och slut i själslivet. Jag har gått in i väggen. Jag är urless på att alltid vara glad och positiv. Alla förväntar sig att man alltid skall och flina och flamsa som Gustav Mandelman. Nej, jag vill ha en riktig depression och vara skitförbannad. Nu känner jag mig bara trött och utarbetad. Nja, något arbete har jag ju inte. Jag har sökt hundratals jobb och beskrivit vilka goda egenskaper jag har. ”Positiv, förändringsbenägen person som hela tiden söker utmaningar och ser framåt. Ser inga hinder och tittar aldrig bakåt.” Inte fan har det hjälpt. Kanske är presumtiva arbetsgivare trötta på alla floskler som de får ta del av i 99% av alla ansökningar.

Nej jag vill bli en riktig surkart. Förbannad på allt och alla. Någon att räkna med. Någon som inger respekt. Ingen lallande fåne som flinar hela tiden och håller med om allt. Jag vill se arg och respektingivande ut, ungefär som en bankdirektör eller en VD för ett börsnoterat bolag. Strama anletsdrag som utstrålar sarkasm, och missnöje med mindervärdiga underställda. Jag vill ägna mig åt förnedrande mobbning av medmänniskor som har det sämre ställt. Jag vill håna alla djävlar som inte har råd med en ståndsmässig Mercedes eller BMW, utan åker kring i rostiga gamla V70. Jag vill förakta alla stackars satar som inte dricker Champagne på måndagar utan slafsar i sig lättöl till stekt falukorv.”

Nu har ”Vildandens sång” klingat ut och Pelle matar istället in en ny skiva i CD-spelaren: ”Svag” med Viktor Lexell. Det verkar som om Pelle finner nöje i att plåga sig själv med så urusel musik som möjligt. Kanske är det för att döva sin ångest över egen oduglighet: ”Det finns de som är sämre än vad jag är”. (inte sämre än mej)

Vi lämnar Pelle med en gnagande oro. Tänk om det är så illa att även Belåtne Bert vantrivs med sin positiva roll och egentligen vill vara någon helt annan. En ultranegativ typ som är på kant med allt och alla. Någon som tror att alla är ute efter honom för att djävlas och göra honom illa. Helt enkelt en negativ stackare med paranoida drag. Vi hoppas innerligt att så inte är fallet utan vi ser fram mot nya möten med denne genuine solstråle:

Vi avslutar med att spela ”Vildandens sång” och ”Svag” så ni förstår hur plågad Pelle kände sig.


maj 16, 2021 at 7:12 f m 3 kommentarer

Kultur-k-rock

Bloggen ser sin kulturella gärning som den kanske viktigaste delen av bloggverksamheten. Politik ligger oss också varmt om hjärtat, men nu skall vi ägna oss åt kultur en tid framöver.

God musik är en kulturform som tilltalar oss. Vi har idag nöjet att lansera en ny serie där vi skall presentera minnesvärda musikaliska skapelser. Ni skall bl.a. få ta del av Thory Bernards samlade verk, varvat med jazz, blues, rock av högsta klass.

Vi kommer inte med pekpinnar och antyder vad vi tycker bäst om. Ni har fria händer men är det något riktigt uselt som faller er i smaken kanske nu skall hålla detta för er själva. Annars finns det risk att ni kommer att betraktas med misstro av en musikkunnig omgivning

Thory Bernards och ex. gitarrekvilibrister må med all rätt betraktas som en kulturkrock av bästa märke och det är detta som är meningen.

Vi startar upp med den amerikanske rock och bluesartisten Joe Bonnamassa. Denna eminente sångare och gitarrist är mestadels oklanderligt klädd i kostym och vita manschetter. Detta i likhet med en annan musikalisk gigant, och elegant: Bryan Ferry i ” Roxy Musik.” Inga trasig, sjaskiga jeans här inte. En annan likhet mellan dessa välklädda herrar är att de oftast omger sig med galanta damer som körar och visar upp sig på ett förtjänstfullt sätt

Här kommer Bonamassa i ”I play the blues for you”

maj 14, 2021 at 12:59 e m 2 kommentarer

Kristlig hemfärd

I morgon är det Kristi himmelfärdsdag, något som även ateister välkomnar. En ledig dag är inte fel, framför allt inte när vädret är fin och naturen är som allra vackrast. Jesus kan knappast önska sig bättre resväder.

Det är nästan bedövande vackert ute i naturen i dessa dagar.” Mellan hägg och syren” är en fantastisk tid. Lagom varmt och vi har fått nederbörd i lagom mängd. Så i dag vet vi inte vad vi skall gnälla på.

Det finns andra som gnäller och ibland får skogsbrukets representanter på huden av de som kallar sig natur och miljövänner .I dag innehåller ”Barran” ett reportage om en avverkning som hotar ett bestånd med orkidéer : Vi är inte insatta i detta specifika fallet och kan inte döma ,men principen bör vara att skyddsvärd natur skall behandlas med respekt och omsorg. Tyvärr orera man ibland i onödan och det minskar förtroendet och respekten för ”naturvännerna” Ett egendomligt uttryck:” Naturvänner”. Skogstjänstemannen och skördarföraren är väl oftast minst lika stora naturvänner, men de har också att förhålla sig till sans, måtta och realism.

Hur har vi det med skogsbruk, natur, djur och miljö här i Gröna köpingen. Den som bäst kan svara på den frågan är nog ordföranden i GK- Orniologiska förening: Jan Brunanden. Denne man har gjort sig känd som en varm anhängare av alla levande väsen, han är bl.a stark motståndare till jakt på skarv och han ser gärna en fördubbling av beståndet : Från 70000 induvcider till 140000 i kustnärs områden kring Gröna Gölen

Brunanden värnar inte bara om skarven utan om allt levande. Just nu deltar han i forskning beträffande de optimala betingelserna för fästingar. Man vill se om man genom olika åtgärder kan förbättra fästingens vinteröverlevnad och på så sätt få en ökad population. Brunanden är också djupt engagerad i KHFV( Katastrofal hjälp för fågel och vilt)

När vi träffar Jan för ett förutbestämt möte ser han lite trött och tärd ur” Hur är det fatt Jan? Du verkar sliten” ” Jo jag har vakat över en Pilfink som flugit i i en fönsterruta och tuppat av. Det är på fjärde dygnet men vi kan nu iaktta spasmodiska ryckningar i stjärtfjädrarna så det kanske ordnar sig till det bästa.

Annars jobbar jag just nu mest med projekt:” Rattus norvegicus.” Man har på en del håll i landet tyckt sig se en oroande minskning av Brunråttans numerär. Alla populationer som minskar är varningstecken som bör tas på stort allvar. Därför har vi påbörjat omfattande biotopvårdande åtgärder för att om möjlig vända den negativa trenden. Vi har via” Emmaus” kommit över en stor kvantitet klädlump som vi nu applicerar i uthus och omgivande terräng. Av välvilligt inställda lantbrukare har vi fått avrensat spannmål som vi strött ut i lumpen. Vi lägger inte maten i skålar på ett ställe. Det är trevligare för råttorna att få leta upp maten och på så sätt också få lite motion. Vi tar också tacksamt emot slaktavfall och ex. fettklumpar från avloppsrensning. Denna typ av utfodring kräver ett rikt bestånd som ganska snabbt äter upp maten, innan den börjar att lukta och förorsaka sanitära bekymmer. Nu måste jag iväg. Jag skall delta i en ett demonstrationståg mot” Anticimex” och andra samvetslösa djurplågare.

Brunanden lämnar oss, och kvar står vi , djupt tacksamma över att det finns verkliga, genuina djurvänner. Trots vår bristande tro tackar vi Gud för detta och önskar sonen lycka på färden.

maj 12, 2021 at 1:31 e m Lämna en kommentar

Solstrålar

I dag lyser solen med sin frånvara och det duggar lätt. Vi saknar inte solen för det är skönt att slippa oroa sig för hudförändringar.

Nej idag skall det handla om andra” solstrålar” . I vårt förra inlägg presenterade vi lite kort ett par personer med en nästan sjukligt positiv inställning: Belåtne Bert och Positive Pelle. Vi har hört talas om dessa men inte tidigare kommit i närkontakt.

I måndags hade jag en nästan övernaturlig tur. Jag gästade vår grannsocken och därstädes besökte jag en butik för att inhandla livsmedel. Utkommen ur butiken hör jag en smäll och blir varse hur en mansperson blivit påkörd av en taxi som gjort en u-sväng längre ner på gatan. Mannen har brutit sina bägge armar men är vid medvetande.” Ha ha vilken tur jag hade som bara bröt armarna. Det hade inte varit lika roligt om det varit benen. Och vilken röta att jag blev påkörd av en taxi. Nu får jag kanske skjuts till lasarettet. Vilken tur jag ha”. Eftersom jag misstänkte att färden skulle gå norrut till närmaste sjukhus spörjer jag chauffören och armbrytaren:” Jag har ärende till stan, kan jag få åka med?”Svaret blev jakande från de bägge inblandade.

Taxin styr norrut. Efter det myckna regnandet de senaste dagarna ser man en del vatten på de nysådda åkrarna och samtalet leds in på väderlek och klimat.” Det håller nog på att gå åt helvete med klimatet” säger den den armbrutne: ”Jaså du tror det. Jag är själv inne på samma linje. Trevligt att träffa en själsfrände.: Vad heter du ?” Jag heter Bert men kallas oftast för Belåtne Bert. Bingo! Här har jag genom en nästan osannolik slump kommit i kontakt med den legendariske, solstrålen och glädjespridaren: Belåtne Bert.

”Jaså, du tror att det kommer att gå åt helvete med klimatet. Varför tror du det?” ” Ja men det är väl solklart. Årstiderna är i olag och man hör ständigt larmrapporter om smältande glaciärer, och permafrost. Det är väl inga vetenskapsmän som sitter och ljuger bara för att djävlas. Men tänker man efter så är det bra om det blir varmare och havsnivån stiger. Då läggs låglänta områden under vatten och en väldig massa människor kommer att drunkna. Det är bra eftersom jordens överbefolkning är det största hotet mot mänskligheten. Ta bara en sån sak som Skåne. Försvinner Skåne så försvinner också skåningarna.” Nu blir Belåtne Bert lite tyst och eftertänksam.” Ja det är kanske inte så lyckat, trots allt. Tänk om de kommer hit.”

Så fortgår färden under smågemyyligt samtal. Jag noterar att Bert petar i sig värktabletter ganska frekvent:” Gör det ont i armarna?”” Nej det är inte så farligt men jag har förbannat ont i tänderna i överkäken. Jag har smärtsam tandlossning men är själaglad att tänderna sitter fast i underkäken, än så länge. Sen är jag jätteglad för att jag är gift och inte behöver bry mig om mitt utseende. Kärringen är ful som stryk men det är också bra för jag slipper oroa mej för att någon skall komma och sno henne.”

Ja, det blev en minnesvärd resa . Aldrig tidigare har jag träffat någon med så enastående positivt sinnelag. Kanske har det med namnet att göra. Jag känner inte så många som heter Bert, men de jag har och har haft med att göra är samtliga positiva , glada och vänligt sinnade.

När vi skiljs vid lasarettet är vi överens om att vi skall hålla kontakten även fortsättningsvis.

Nu har ni kära läsare fått en första bekantskap med Belåtne Bert. Vi vågar lova att Bert under lång tid framöver kommer att sprida glädja både i slott ock koja.

Nästa gång är det Positive Pelles tur att presentera sig.

F.ö. är det fredag, och i kväll skall vi undvika de avmaskade sångarna på TV och istället glädja oss åt en pilsner, en 6:a OP och en Whiskey av god kvalitet och hygglig storlek . För skam skull skall vi väl också tugga i oss något passande, så ni inte tror att vi är begivna

Trevlig helg

Ps. Precis när detta skall publiceras skiner solen igenom molnen. Lite onödigt men inte så mycket att göra något åt

maj 7, 2021 at 1:33 e m 1 kommentar

Positivt och negativt

I dessa coronatider är det inte lätt att hålla reda på vad som är bra eller dåligt. Att vara negativ är bra och att vara positiv är dåligt. Lite förvillande.

Usch vad du är negativ” säger min kära hustru ganska ofta. Då syftar hon inte på min covid-status utan på mitt sinnelag.

Låt oss skärskåda detta fenomen lite närmare. Finns det något som vi på bloggen tycker illa om så anser vi att det är vår plikt att påtala detta så att allmänheten vet vad man skall tro ock tycka. Detta kan vi med gott samvete kosta på oss eftersom vi vet att vi alltid har rätt.

Det är inte så lätt att anslå en glättig , positiv ton när man ex. ser en partiledardebatt på TV, eller när man tvingas lyssna till någon som påstår att” Jag kan inte va i samma rum som dej. Modern svensktoppsmörja som inte fyller någon annan funktion än att reta upp folk med gott omdöme. Nåja, det fanns illalåtande skräp även tidigare och vi som har några år på magen minns med lätt illamående Thory Bernards” Vildandens sång” från 50-talet. Allt var inte bättre förr

Nej. Bloggen kan inte med gott samvete slopa vår negativa framtoningen om vi skall fortsätta vår samhällsfostrande gärning. Men. Vi kan släppa fram andra gladlätta fåntrattar som kan balansera upp en aning. Folk som går omkring och flinar hela tiden ger inget seriöst intryck och tas inte på allvar. Nej, en mansperson skall se bister ut bakom buskiga ögonbryn och helst likna en gammal argsint rektor i folkskolans barndom. Det utstrålar pondus och vittnar om en karla-karl som inte låter sig hunsas av överambitiöst kvinnfolk

Kvinnor skall däremot göra ett vänligt och glatt intryck annars kan de tas för feminister eller vänstervridna pedagoger.

Vi har genom en lycklig slump kommit i kontakt med ett par nästan sjukligt livsbejakande individer som vi skall släppa fram här på bloggen med jämna resp. ojämna mellanrum. Bägge är av hankön, tror vi. Det handlar om ”Belåtne Bert” och hans själsfrände ”Positive Pelle”. Bägge är stationerade i en till GK gränsande socken.

Vi har under årens lopp presenterat ett antal andra gästbloggare. Ni minns säkert ex. Blondin-Balle, Cendré-Bella, Isabella Rövenglip och inte minst Grin-Olle. Oförglömliga bekantskaper som man dock helst skulle vilja glömma.

Nu skall porträttgalleriet utökas med ovan nämnda positivitetsambassadörer. Men innan dessa får komma till tals skall vi göra en grundlig research för att hindra att vi släpper fram individer som inte har rent mjöl i skafferiet.. Vi vill presentera genuint nöjda medborgare och inte några som sitter hemma och småtjurar i sin ensamhet när ingen se på.

Nej äkta glädje skall det vara, En sprudlande gladlynthet som vid en jämförelse får programledarna i ”Allsång på Skansen” att framstå som deprimerade surpuppor.

När det blir premiär vet vi inte i dagsläget. Researchen kan kanske ta tid. Men håll ut. Den som väntar på något gott………

F.ö. är det tisdagskväll och ett efterlängtat regn smattrar mot rutan, men det skiter vi i för vi sitter inne i stugvärmen

maj 4, 2021 at 7:35 e m Lämna en kommentar

Skogsbruk : Allvarlige Alvar

Det är ett tag sedan vi hörde något från vår jakt-skog- och naturexpert Alvar Alvarsson ( Allvarlige Alvar )

Vid ett av Bloggens sällsynta besök på Systembolaget träffade vi på Alvar: Han såg ovanligt glad ut så jag sporde:” Vad du verkar uppåt. Har du redan tullat på dryckjomet”.” Nej, Nej inte alls. Mitt goda humör har andra orsaker. Jag var ute i skogen och tittade och passerade då ett hygge som jag inte planterat utan överlåtit till självföryngring. Det har kommit ett hyggligt uppslag av tall, och björken finns där som alltid som ett trivsamt komplement

Jag tror inte mina ögon när jag hittar en brösthöjdshög tall som en älg betat på. HURRA HURRA!!. Det finns trots allt en älg här i grannskapet; Va roligt!. Jag har inte sett ett enda älgslag de senaste två åren och det finns i nuläget ingen älgstam som är jaktbar. Men det finns tydligen trots allt någon. Denna är hjärtligt välkommen tillbaka för att beta på flera, för har man lite tur kanske man kan få se den och kanske också ta ett kort så att barnbarnen får se hur en älg ser ut.

Det finns tallföryngringar på annat håll som är svårt betade men efter ett par gallringar där de skadade stammarna faller ut så får man i slutänden i de allra flesta fall ett slutavverkningsbestånd som är fullgott. Man blir heligt förbannad när skogliga experter, med Herman Sundkvist i spetsen, svamlar om betesskador för 7,2 miljarder. Årligen. 7,2 miljarder ! Fullständigt groteskt. Påståenden som borde rendera åtal eller i alla fall avsked från vd- stolen på skogsstyrelsen.

Det har under årens lopp begåtts många misstag inom skogsbruket. Dyrköpta misstag som man borde dragit lärdom av. Så icke. Jo ibland läser man i skoglig facklitteratur om framsynta skogsmän som går sin egen, ofta rätta väg. Man ifrågasätter i allt högre grad den ensidiga satsningen på gran och en och annan rekommenderar självföryngring som resulterar i trivsamma blandbestånd. Skogsmarken mår bra av lövinslag, och det vet alla skogsmän, men varför tillämpar man inte denna kunskap.? Nej det skall vara vidsträckta monokulturer med gran ,så fullslutna , ja ofta överslutna att det inte växer annat än röksvamp och mossa i den kompakta skuggan. Inte ett enda grönt strå för viltet att peta i sig

Dessa vidsträckta granbestånd brinner ibland upp om inte naturliga hinder sätter stop:, Vattendrag, större vägar eller lövskogsbälten. Klarar sig granarna undan lågorna så blir de kanske hemvist för barkborrarna efter något eller några år med vitalitetssänkande svår torka.

Gran ( PIcea Abies ) borde räknas till de invasiva, skadliga växterna och bekämpas med all kraft. Än värre är det med de s.k. ” exoterna” ex., Sitka, Alba etc. Hade det varit Guds mening att vi skall ha den skiten här i Sverige så borde väl Vår skapare sett till att till att den funnits här redan från början. Nej. Svenska trädslag i Sverige, av inhemsk proveniens. På nytt kan man i debatten höra om gigantiska tillväxtökningar om man nyttjar” rätt” proveniens. Personer som förmodligen inte är nyktra när de uttalar sig pladdrar om tillväxtökning på 50%. Bullshit, eller Tjurbajs som vi säker på svenska. Träd som vuxit på svenska marker borde rimligtvis vara mest lämpade , av det enkla skälet att de överlevt och förökat sig, under ett stort antal generationer

Skogsbrukets mest elakartade åkomma är att man stirrar sig blinda på vad som är lönsamt för stunden. När grantimmer och granmassaved är bra betalt skall det satsas på just, gran. Om 50-100 år skiter man väl i det. Då kanske det är ek, asp, al, fågelbär eller vad faen som helst som är mest inkomstbringande och då förbannar barnbarnen att tidigare generationer var så korkade att de satsade på gran. Nej. Man skall inte ha” alla ägg i samma korg.” Med ett differentierat tänkande finns alltid något som är lönsamt att avyttra när det är så dags. Satsa på mångfald, inte på enfald Det diskuteras i dagarna om svenskt skogsbruk kan klassas som ”långsiktigt hållbart” Vidare träter man om klimatnyttan är störst om skogen huggs ner eller om den får stå kvar. Svaren divergerar beroende på vem frågan ställs till.

Vi har synpunkter på hur man hanterar skog på andra breddgrader. Avskogningen i tropiska områden anser vi inte är bra och så är det nog . Detta samtidigt som större skogsbolag rakar ner glesa” Naturskogar” i renbetesland. Ger fan i dessa marginella virkeskvantiteter och låt samerna ha sin renlav i fred..

I min flydda ungdom var jag på resa i norra Sverige. Jag vill minnas att var i Idretrakten där en kvinnlig kronojägare visade exempel på misslyckat fjällnära skogsbruk som hennes företrädare var ansvariga för. Sveaskog, dåvarande Domänverket hade rakat rent så högt upp mot fjället att återbeskogningen misslyckats totalt. Det enda som fanns på det hygget var en och annat björkuppslag som överlevt besprutningen med hormoslyr. Detta hade inte hänt om de inblandade haft tillräckliga kunskaper om höjdlägesproblematiken i fjällnära skogar. Det kanske de hade men valde att struntade i det. Kanske hade de fått order av någon överordnad som inte själv inte varit på plats utan ritat in avverkningen på kontoret med hjälp av kartan

Domänverket har i historisk tid inte varit något föredöme är det gäller naturvårdshänsyn, viltvård och mångbruk. Under senare år har man försökt att blidka oppositionen genom att inrätta ett antal s.k. Ekoparker, bland annat i närbelägna Hornsö. Ett i och för sig lovvärt initiativ men det räcker inte för att gottgöra gamla försyndelser. I dagarna diskuteras om dessa ekoparker skall få annan status och gå från ett miljöanpassat brukande till att lämnas orört. Rätt eller fel? Det vet inte ens jag.”

Vi tackar Alvar för dessa visdomsord. Man kan inte annat än att hålla med. Nästa gång skall han skriva om Karl Hedin, rovdjur ,älgjakt och lite annat smått och gott

maj 2, 2021 at 12:40 e m Lämna en kommentar

GK-Hembrygdsförening

Torsdag, men vi skall i dag inte fortsätta att tjata om ärtsoppa och varm punsch De som fortfarande inte följer våra rekommendationer när det gäller födoämnen får stå sitt kast. Om man faller ner i depression och får elakartad skörbjugg på grund av uteblivet intag får man skylla sig själva.

Vi har tidigare utlovat ett reportage från Gröna Köpingens stolthet: GK- Hembrygdsförening. I dag skall vi ”komma till skott”.

GK -Hembrygdsförening är en ganska unik sammanslutning eftersom den bygger på tvenne fundament : Den ordinarie hembygdsföreningen, och en del som sysslar med ölproduktion: Hembrygdsföreningen. Det kan kanske tyckas vara en lite udda kombination men det har visat sig fungera alldeles utmärkt till ömsesidig glädje och nytta. Inte minst ekonomiskt. Hembygdsföreningen har 32,5 betalande medlemmar som erlägger en årsavgift på 100 per capita och det ger inte mycket att rumla för. Man kan kanske undra hur det kan finnas en halv medlem men det förhåller sig så att en av dessa medlemmar ibland blir förtretad och går ur föreningen för att nästa är återinträda. För att slippa detta hattande hit och dit har man enats om en halvering: 50:- / år.

Nej,föreningens ekonomiska ryggrad är ölframställning som sker i hembrygdsgårdens gamla bykstuga. Verksamheten får nog betraktas som en ekonomisk succé, mycket tack vare att det till stor det handlar om svart verksamhet: Mörkt öl. För att säkerställa en hög och jämn kvalitet har man månatliga sittningar där senaste brygden testas under gemytliga former. I dessa Coronatider är det en del av den smakfulla juryn som avsmakat i hemmiljö , uppkopplade till Bykstugan via länkarna. Det har förekommit en del tekniskt strul och någon jurymedlem har varit upp och ner, redan från början av l kvällen.

Värd vid juryns sittningar är en högutbildad man som bedrivit studier vid Fermentalogiska fakulteten i Fagerhult. Han kallas på grund av detta för ” Akademiska värden”

Men GK- Hemb. har fler ekonomiska ben att stå på. Inte minst den årliga Hembrygdsfesten som varit en succe under en lång följd av år. Den äger rum i Hembrygdsparken som ligger vackert vid Gröna Gölens strand. Här bjuds en rad muntrationer som lockar publik från såväl när som fjärran. Det kommer ibland långväga besökaren från såväl Drageryd som Högsby och dessa beviljas oftast tillträde efter avlusning. Det bär för långt att berätta om allt som erbjuds besökarna men vi kan nämna några attraktioner:

Könsblandade konstsimgruppen ” Näcken och Najaderna” uppträdande drar ner applåder trots att man inte ser vad som försiggår i vattnet. Man man får fantisera, och tankarna går hos de flesta till Martin Timell, Lolo Carter och en badtunna.

I år har man tagit ett genialt grepp och tidigarelagt festligheterna . Man nyttjar den tidiga våren snösmältningen till forsränning med hembryggda flottar på ” Surdiket” som mynnar i Gröna Gölen. Gölen har inget utlopp så vattenmassorna försvinner med tiden genom evaporation medan de fasta föroreningarna blir kvar. Flödet kan vara så starkt och vilt att det är förenat med viss risk att ta en forstur. Vattenflödet har fått namnet ”Turfors” Dels på grund av turerna på de strida vattendraget men också på grund av att ett par forsrännare försvann för några år. Turligt nog visade det sig handla om utsocknes. Detta kunde fastställas när offrens kranier hittades i dyn efter några år. De omkomnas härstamning kunde fastställas genom studier av deras sällsynt låga pannor.

Det som kanske röner mest uppmärksamhet och nöje är det s.k. ” Kosläppet” Lantbrukare Ohlssons kor och kvigor betar på Gröngölens strandängar. Inför ko- släppet numreras de deltagande fäkräken och sedan får åskådarna satsa en slant på den kossa som man tror kommer att släppa sig först. Arrangemanget har mött visst motstånd i miljökretsar för vetenskapen har visat på att djuriska vädersläppningar spär på halten av miljöskadliga ämnen i atmosfären. Hembrygdsföreningen slår ifrån sig kritiken och menar att kossorna fiser oavsett om de är föremål för spel och dobbel, eller inte

De kulturintresserade får också sin beskärda del: Folklustspelet ”Lilla Lottan och kroppkakorna” är en given succé som avslutas med att åskådarna får smaka på såväl kroppkakor som Lottor. Ibland läser Nils Norrälv ur sin rika diktsamling och avslutningsvis framför Gröna Köpingens kulturorakel Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Person dikter av Katarina Frostensson. Dikterna är så obegripliga och usla att publiken blir förbannad. Man kastar ägg och tomater och går sedan hem, varför festligheterna får att abrupt slut, lite i förtid.

Vi skall naturligtvis också nämna en annan, säsongsberoende inkomstkälla. Föreningen har en stor och värdefull samling av gamla jordbruksredskap. Dessa hyrs ut till lantbrukare i främmande socknar som ex. Kristdala, Högsby, Fagerhult. Man kan också se hästdragna trävältar på maderna i Venatrakten under vårbruket. Tekniska landvinningar som ex. själavläggare och självbindare, som här i GK har tjänat ut, orsakar uppståndelse och i hänförelse i tidigare nämnda regioner och inbringar en icke föraktlig summa i hyra.

Ja detta varen liten kort presentation av vår Hembrygdsförening, och vi hälsar alla välkomna som medlemmar. Även utsocknes, som kanske av någon anledning blivit lite förbannade på den lokala varianten. Engagera er i i GK- Hembygd och upptäck att allt var bättre förr, på den gamla goda tiden

april 29, 2021 at 11:10 f m Lämna en kommentar

Utsocknes iakttagelser

GK- bloggredaktionen ger sig ibland på utsocknes resor. Inte långt men tillräckligt för att vi skall upptäcka hur mycket sämre man har det på annat håll. Att efter ett besök i ex: Högsby få återvända till GK och tryggheten är en fantastisk upplevelse.

Flest besök avlägger vi av naturliga skäl i vår grannsocken Mönsterås, men även dessa korta utflykter skänker glädje enligt ovan.

Vi känner det som en plikt att kommentera och recensera det som sker i grannskapet. På senare tid har den gamla siloanläggningen i hamnen jämnats med marken. Saknad av ingen, eller ytterst få. Det var inget arkitektoniskt mästerverk men fyllde sin funktion. Där fick traktens lantbrukare sitta i timslånga köer i väntan på att få tömma sina spannmålsvagnar. En enahanda och tråkig process som då och då livades upp när traktens storbonde vill tränga sig före småtorparna i kön. Det blev lite gurgel men jag tror inte att vederbörande någonsin lärde sig veta hut.

Nu när de boende uppe på åsen fått tillbaka en del av sjöutsikten meddelas planer på byggnation av ett höghus där silon tidigare stod. Varför detta? Vill man ge Köpingen ett landmärke i stil med Malmös anskrämliga ” Turning Torso”? Ja nog är idén vriden alltid.

Apropå riva, förstöra och bygga nytt har jag alltid undrat varför bygget av ”Parkskolan”, i början av 60-talet, inte möttes av massiva protester. Den gamla fina ” Folkparken” så fylld av traditioner och minnen att de gamla ståtliga ekarna knappt fick plats fick maka på sig för ett anskrämligt bygge:” Parkskolan”. Varför skulle detta lärosäte ligga just där? På platsen där man mötte första kärleken och där scenen ibland äntrades av Amerikanska ” negerjazzare” som man sa på den tiden (.ex Teddy Cotton) Man kunde ha byggt på Muddern , på Blanka ängarna , eller ute vid södra infarten. Då hade vi kanske sluppit såväl DUAB som ICA- ladan.

Nej detta bör skärskådas och de skyldiga ställas inför skranket om de är i livet. Vid grova försyndelser bör ingen preskription tillämpas

Det skulle vara trevligt med en kommentar från Jonny. Han har tidigare visat att han värnar om gamla fina byggnader Det lyckades tyvärr inte med ”Godsmagasinet ” och ” Mekan” men hans engagemang har nog gjort nytta i andra sammanhang.

Nu skall vi gnissla tänder en stund av förtrytelse, och sedan ta en tur ut i markerna.

Nästa gång skall vi presentera det utlovade reportaget om Kröna Köpingens Hembrygdsförening

april 27, 2021 at 10:53 f m 2 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2021
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se