Posts tagged ‘deckare’

Premiär!

muttern2Vi har idag den stora glädjen att presentera första avsnittet av däckaren: Muttern.  En kriminalroman med handlingen förlagd till Gröna Köpingen. Vi vet att hela samhället, länet, landet känner en infernalisk förväntan inför premiären. Bloggen kan lova: Ingen som suktar efter våld och oliiiiidlig spänning skall bli besviken. Tvärtom. Vi fruktar att det kan bli för mycket för känsliga själar. Därför har vi varit i kontakt med sjukvården som lovat att vara generösa med förskrivning av lugnande medel. Vi förlitar oss här på läkare utan gränser.

Obs! Alla likheter med verkliga personer är ingen slump, men blir dessa förbannade får de skylla sig själva.

Muttern – Avsnitt 1

Fy faen! Fredag igen”. Poliskonstapel Bengt ”Bängan” Fiskal tuggar i sig de sista resterna av snutfikan och släntrar bort mot ”Paketen”. Besparingar inom polismyndigheten har lagt ”Piketen” i malpåse och lagens långa arm företar numera sina tjänsteresor med hjälp av benen. Cykeln är ett rejält fortskaffningsmedel och pålitlig trots sitt namn: Monark. Breda däck, lyse bak och fram och reflexer, om man mot förmodan skulle cykla efter mörkrets inbrott. Man är över huvud taget aldrig ute efter några inbrott, av vad slag det vara må.

Det som givit cykeln dess arbetsnamn, ”Paketen” är en stor stabil hållare, baktill, som rymmer tjänstevapen, lasermätare, skottsäker väst, hjälm, batong och matlåda. Borde han inte ha västen på sig? Nej. Bängan har inga fiender och räknade inte med att bli knivad eller beskjuten. Hjälmen behövdes inte heller, för våld mot huvudet skulle inte göra någon större skillnad.

Varför tycker Bängan illa om fredag? Jo, då drar det ihop sig till helg, och lördag, söndag är oerhört mycket jobbigare än arbetsdagarna. Bengan är gift och hans rundnätta hustru, Vera, har gått på jämnställdhetsutbildning och tycker att Bängan skall dra sitt strå till stacken och hjälpa till i hemmet.

Vår käre poliskonstapel är inte van vid arbete. Kriminalitet är ett okänt begrepp i GK varför en arbetsdag i stort sett är arbetsfri. Inga mord, inga stölder, inga inbrott, ingen misshandel, ingen prostitution. Ingenting som kräver en polisiär insats. Men Bängan trivs. Han disponerar sin dag efter eget huvud och tiden går fort när man har roligt, och det är roligt att ha det bra, med arbetsfri inkomst. Nu är väl lönen inte så hög. Bengan får lika många kronor i månaden som en advokat tar för en namnteckning på något dokument. Men han reder sig. Vera jobbar deltid med städning och det inbringar en hygglig månatlig penning. När hon inte har det månatliga tjänar hon en slant extra i kvarteren runt Pizzerian, kvällstid. Men det vet inte Bängan om. Sammantaget reder de sig men extravagansen lyser med sin frånvaro. Med ett undantag: I somras unnade de sig lyxen att åka till Skåne och lyssnade på Hasse Kvinnaböske. Ett oförglömligt minne som satt djupa spår.

Bengan kan bli lite svartis när Vera hör Hasse på radio. Hon blir blank i blicken och lallar småleende med i texten när Hasse tar med sig ”hundar till himmelen” från ”guld och gröna skogar”.

Detta hade nog Bängan kunnat leva med, men haussen kring ”Hasse Kvinnaböske” ledde till att det började dyka upp lokala kopior som gjorde allt för att härma den store skånske idolen. Överallt i folkparker, föreningshus, på vårdinrättningar, ålderdomshem och fattighus drällde det av kopior som gjorde allt för att bräka på skånska som Hasse, i den ena dängan värre än den andra.

En som utmärkte sig särskilt, var en viril, välväxt lokal bloggare, som trots att han inte var så förtjust i skåningen, hakade på trenden och charmade kvinnorna med lantlig skön- och stönsång. Vi tänker naturligtvis på ”Lasse Bloggare”. På grund av låtval och sin framgång med fruntimmer, fick han ganska omgående artistnamnet ”Lasse Kvinnobuske”.

Lasse fyllde folkparker och konsertsalar och det uppstod hysteri nästan jämförbar med Snoddas- febern på 50-tralet. Överallt haglade lovorden. ”Lasse är ju sjukt gullig och bra” hördes småflickorna fnittra. Någon missuppfattade det hela och kontrade: ”Ja Winnerbäck är fett bra”. ”Winnerbäck din jävla idiot. Vi menar naturligtvis Lasse Kvinnobuske. Du är ju inte klok i huvet.” På känt ungdomligt manér blev Winnerbäck-tösen från denna dag grovt mobbad. Man drog ner en stor stickad mössa över hennes huvud, som trycktes ner i en ospolad toalett, varefter hon låstes in och fick lyssna på ”Lasse Kvinnobuskes” skivor 12 timmar i sträck. Flickan repade sig aldrig och hon fick flytta till annan ort för att det skulle skapas lite lugn och ro i skolan.

Det var inte bara småflickorna som föll för Lasses charm. Äldre damer var som galna och blev våta även i ögonvrån när Lasse uppträdde. Inte minst Bängans hustru Vera var djupt fascinerad och Bängan drabbades av en släng av svartsjuka.

Detta tärde på vår lokale konstapels psyke. Han hatade LK, och började fundera på något sätt att få bort den lismande country-idioten. Våld var inget som tilltalade Bängan, så det måste bli andra metoder. Kunde han komma på Lasse K med något olagligt som räckte till en stund fängsligt förvar skulle den djävla fjanten vara oskadliggjord för en stund och ett kriminellt förflutet skulle kanske minska hans popularitet?

Den enda polisiära verksamhet som Bängan hade erfarenhet av var jakt på yngre cyklister och mopedister som färdades utan lyse kvällstid. Här fanns en möjlighet att lagföra den satans kvinnotjusaren.

Bängan tog frivilligt och oavlönad på sig kvällspass under vilka han passade utanför Lasses bostad för att ta denne på bar gärning under oupplyst velocipedfärd.

Väntan blev lång, kall och… resultatlös.  Orsaken var, visade det sig, att Lasse saknade cykel. Nedstämd av detta drog sig Bängan tillbaka för smidande av andra planer som skulle kunna röja Kvinnobusken ur vägen.

Lasse måste bort. Men hur?

Det var första avsnittet av denna dramatiska däckare. Lovar gott, och vi känner att spänningen stiger ute i folkhemmet. Vi publicerar 1-2 avsnitt/vecka. Hur många det blir totalt vet vi inte. Hela manuset är inte skrivet ännu. Det ger oss möjlighet till viss anpassning till aktuella händelser.

Det mesta är inte ett dugg aktuellt. Tvärt om. Gamla händelser, personer m.m. blandas med nytt, men så får det vara i skrönornas värld.

Obs! Ärekränkningsmål skjuts fram till dess att hela däckaren har publicerats i bokform. Då har bloggen tjänat så ofantligt mycket pengar på vår bokutgivning att vi har råd att betala även ansenliga böter. Om vi blir fällda. Det blir vi inte. Med vår kommande förmögenhet har vi råd att muta rättsapparaten.

januari 12, 2016 at 11:14 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 6

DeckarenLivet har återgått till det normala. Det är sensommar och Sune är nu återställd och håller på med översyn av tröskan inför skörden. Det blir inte så mycket att tröska för vildsvinen har ätit upp det mesta. Dessutom är det ett vågspel att reparera tröskan för stora pengar eftersom en uppbökad sten snabbt kan orsaka nytt karambolage i innanmätet. Nej, Sune tar beslutet att bränna spannmålen på rot så slipper han en massa bekymmer.

Det förenklade skördearbetet frigör en del tid till hemmets vård och utomäktenskapliga övningar. Fortfarande inte av sexuell art eftersom Sune framhärdar i sin renlevnad. Sune har drabbats av ett litet bakslag, Gunhild visade sig inte vara så intresserad som Sune trott. En ny, ung och tjusig AT-läkare har fångat Gunhilds intresse och Sune är inte dummare än att han begriper att det är kört. Vitrockar med ett stetoskop dinglande runt halsen har en enastående förmåga att sätta systrarnas hjärtan i brand och Sune har inte så mycket moteld att komma med. Men Beda återstår. De fortsätter att träffas och beger sig på nya vandringar i GK med omnejd. Ett populärt utflyktsmål är f.d. sommarparadiset Ökno där de företar långa vandringar utefter strandkanten. Det är inte alltid så lätt för ofta står tyskregistrerade bilar i vägen, utkörda halvvägs i vattnet. Det är tyska fisketurister som fyller sina gasoldrivna frysar med gädda innan återtåget till hemlandet. Sune som är lite påläst tycker att det är egendomligt att detta oskick inte beivras. Allemansrätten medger bara fångst av så mycket fisk som du kan konsumera för dagen. ”Jag undrar vad som händer om jag åker till Tyskland och gör samma sak” tänker Sune. Beda halkar och slår omkull efter att ha trampat i en hög fiskrens i vattenbrynet. De drar sig upp mot fastare mark för att slippa eländet men där blir inte mycket bättre. Det är tyskar överallt, ja det visar sig att dom numera äger hela rasket och funderar på att införa restriktioner mot utländskt intrång. Sune och Beda drar längre inåt ön för att få uppleva lite frihet och vildmarkskänsla. Hur dom än letar så finner de den inte. Där som förr var skog och natur står nu åretruntbostäder, tätt packade som sardiner i en överbefolkad burk. Långt värre än i tätorten. Sune och Beda återvänder hemåt med en lätt avsmak i munnen.

Minerna blir gladare när hemmet anträdes. Elsa kommer glädjestrålande med ett papper i handen. ”Sune, Sune, Jag har blivit antagen till Bonde söker fruar. Hurra, hurra. Gud vad jag är lycklig. Jag förstår bara inte hur dom hittat mig.”

En dag i September kommer Linda Londirff och filmteamet för att intervjua Elsa och se om hon passar. Elsa är så fruktansvärt nervös att hon håller på att svimma. Hon fumlar, snubblar och svamlar och gör på det hela taget ett lite imbecillt intryck. Linda skiner upp och utbrister glatt: Du är antagen! Glädje och ryggdunkningar. Champagne korkas upp och lyckan vet inga gränser. Filmteamet förevigar det hela och medan så sker smyger en medelålders, bredaxlad och aningen bredbent man med solglasögon och bakvänd keps fram runt knuten och låter kameran gå. Sune noterar det hela och tycker sig minnas att han sett mannen tidigare. När han försöker ta kontakt kastar sig fotografen in i en blå Volvo och försvinner från platsen.

Det lackar mot höst och produktionsteamet bakom Tv-såpan har bråda dagar. De vill ha serien inspelad och klar medan det ännu är grönt och inbjudande i ängar och hagar där romantik och småhångel skall filmas. Konceptet är numera att varje bonde skall försöka charma fyra kvinnor per man och Elsa blir tillsammans med sju kollegor tilldelad en bondeman från en förort till Fagerhult. Mannen heter Gustav men kallas av någon anledning för Stuten. Man vill lura i tittarna att det är ett val som kvinnorna själva gjort men så är inte fallet. Allt är noga planerat och förberett och produktionsteamet har nog i grund och botten inga förhoppningar om att såpan skall leda till bestående romanser. Det är annorlunda med Elsa. Hon är en smula aningslös och efter att ha besiktat sitt objekt är hon odelat positivt inställd. Den Fagerhultska bondemannen är i fyrtioårsåldern, således en ungdom i jämförelse med Sune. En lätt hälta skämmer inte nämnvärt och frånsett ett ansikte som endast en moder kan älska är han väl ganska ok, om man bortser från begränsad intellektuell kapacitet. Elsa väger Stutens för och nackdelar i jämförelse med Sune men möjligheten till en plats i rampljuset väger över till Fagerhultsk fördel.

Sune jublar invärtes men vågar inte ta ut segern i förskott. Han vill vänta tills Elsa begärt skilsmässa för en flytt till ett nytt hemman västerut.

Årets upplaga drar igång. Hela, nja i alla fall halva, Sverige sitter klistrat framför TV:n på onsdagskvällarna. Man engagerar sig med liv och lust i böndernas amorösa övningar och man låter sig luras att det är på riktigt. Så ock Elsa. Hon fjäskar och flamsar med Stuten och Sune sitter och skäms framför TV:n för att han är gift med ett så pass enfaldigt fruntimmer.

Så är man då framme vid sista avsnittet då bondeman Stuten skall göra sitt slutgiltiga val av fyra kvinnor som skall få stanna på gården. Tittarna sitter och biter på naglarna med svår andnöd, orsakad av den olidliga spänningen. Endast Elsa är kolugn för hon kan inte tänka sig annat än att hon tillhör den lyckliga kvartetten som får stanna.

Rut från Borensberg blir först att åka ut. Samma öde drabbar Berit, en liten smällfet 45-åring från Slite. När också Eva-Lena, en f.d. yrkeskvinna från Åtvidaberg, får respass återstår bara fem kandidater: ”Den fjärde som jag vill skall lämna gården är……………………………..” Stuten gör på tröttsamt utröstningsmanér en evighetslång paus. ”Den som åker hem i dag är………..Elsa från Gröna Köpingen”

Elsa svimmar och Sune får ett lättare slaganfall.

Sune är nu aningen uppgiven. Även Elsa gör ett sorgmodigt intryck efter att blivit ratad och gått miste om en fortsatt tillvaro i rampljuset. Hon inser att Sune trots allt är bättre än inget och hon har inga planer på en separation. Efter Sunes misslyckade ”olycksfall” vid ättestupan har lusten för kriminell verksamhet falnat. När nu andra taktiska finter misslyckats ämnar Sune försöka trötta ut Elsa. Planen är att stackars Elsa skall få det så in i graden tråkigt i Sunes sällskap att hon ger med sig och lämnar äktenskapets hamn.

Sune släpar nu med Elsa på långa promenader i GK med omnejd. Färden har ett stänk av kulturvandring. Sune lotsar Elsa mellan gamla kulturminnen som i de flesta fall är borta. Godsmagasinet, Mekan, Galgbacken på Suggås, Musikhörnan. Gärdsjö livs, Åkes dito. Mest tid lägger Sune utanför gamla biblioteket där han i timmar orerar om den kulturtskymning som länge hindrade beslutsfattarna att fatta ett klokt beslut beträffande husets framtid. Nu har till slut byggnaden återtagit sin funktion som tingshus där vanartiga GK-ungdomar döms på löpande band för försök till vandalism på nämnda hus. Sedan styrs stegen mot hamnen. I ändlösa monologer redogör Sune för hur enastående vackert det hade blivit med miljöanpassade, rödfärgade, mindre enplanshus i stället för de syditalienska stilbrotten som nu skymmer utsikten ut över viken. Någon gång bjuder Sune sin lagvigda på mat på en servering i hamnen där paret sitter och stirrar in i en gigantisk fartygssida medan dom intar sin måltid, som kommer på bordet sent om sider. Sune försöker tråka ut Elsa med oändligt långa föreläsningar om skeppsbyggnad och om nitförband som fogar samman plåtarna i skrovet. Blir Elsa uttråkad? Icke.

Efter sju timmar lämnar paret serveringen, som nu är i det närmaste folktom. Endast en lite undersätsig fotograf dröjer sig kvar. Han är uppenbarligen intresserad av båtar och sjöfart för han fotograferar flitigt.

Nu är det rent vidrigt spännande. Vem är denne mystiske fotograf som smyger omkring och förevigar allt med sin Instamatic Powershot? Nu måste vi ha något nyttigt och stärkande. En väl tilltagen bit rökt ål och små rödbetor tillsammans med ett par Tuborg och en 9:a Skåne lugnar magnerver och själsliv.

mars 2, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 5

DeckarenKärleken mellan Elsa och Sune fördjupas alltmer. Så ofta det finns tid träffas de nyförälskade tu och dom smyger inte längre med sitt förhållande. Långa nostalgiska promenader ersätter den fysiska verksamhet som ett äktenskapslöst förhållande förbjuder enligt Sunes konservativa synsätt. Men visst. Sune är nu så lysten att det nästan är plågsamt. Elsa måste bort. Kosta vad det kosta vill och ingen metod är längre främmande för Sune. Han inser att ett initiativ från hans sida skulle innebära krav på ekonomisk kompensation men han är nu så desperat att han är beredd att köpa sig fri genom att offra några hektar avverkningsmogen skog. ”Nå Elsa, är du villig att gå med på skilsmässa om du får hemskiftet med de fina kantarell- och blåbärsställena?” ”Aldrig i livet” utbrister Elsa. ”Förlusten av en älskad make kan aldrig ersättas med penningar.”

Nu förstår Sune att det är kört. Nu krävs det andra metoder, på andra sidan rågången till det lagliga. Elsa måste röjas ur vägen. Men hur? Sune är ingen blodtörstig typ så en alltför våldsam hädangång framstår som lite osmaklig. Det bästa vore att hjälpa en olyckshändelse på traven.

Nu blir Sune plötsligt våldsamt intresserad av nattliga promenader vid den gamla ättestupan vid Herveskäll. Han propsar på att Elsa skall med och hon blir lätt smickrad över hans nyvakna intresse för fotvandring på tu man hand. Paret företar några vandringar i halvdunkel för att Sune skall kunna rekognosera var han lämpligen skall skrida till verket. På stigen i jämnhöjd med det brantaste stupet och vassaste skärven står en enbuske och den memorerar Sune som ett riktmärke för attack. Nästa fotvandring företas till Elsas förvåning i nära nog beckmörker, men hon protesterar inte, glad över Sunes uppmärksamhet. Dom famlar sig fram i mörkret och efter viss möda är dom framme vid enbusken. ”Nu du kärringdjävel skall du i stupet” tänker Sune och rusar med våldsam kraft mot ett mörkt föremål. Just i slutskedet av attacken förblindas han av en kraftig fotoblixt. Han hinner känna hur en halvstor enbuske ger vika för hans tyngd innan han slås medvetslös mot skärven.

Sune vaknar upp på GK:s sjukstuga, kirurgiska avdelningen och kan ganska omgående räkna in ett antal arm och benbrott. Turligt nog hade huvudet slagit i en större myrstack så förståndet var i ursprungligt skick. Vid hans sida sitter Elsa, strålande glad över att en älskad make och livskamrat sluppit undan olyckan med livet i behåll. Sune har trots allt en del vänner och en strid ström av besökare kommer med blommor och konfektyrer. En kväll, strax innan besökstidens utgång kommer en medelålders, lite kompakt mörkklädd fotograf och sticker i kameran genom dörren. Han tar några bilder och försvinner lika snabbt som han kom.

Dagarna på sjukstugan blir oändligt långa. Av vänliga vänner och bekanta får han tidningar och pocketböcker som tidsfördriv. Sunes bägge armar är gipsade så det är bara när Elsa är på plats som han kan läsa eftersom hon måste hjälpa Sune att vända blad. Han försöker att tröska sig igenom en deckare av Camilla Täckfärg men den är så illa skriven att han ger upp. Dessutom blir det långtråkigt att ligga och titta på samma sida de dagar då Elsa inte är på plats. Men hellre det än Elsa vid sjukhussängen. Sune känner det som en befrielse när hon var fjärde dag är hemma för att ta sin del av de göromål i hemmet som är en välartad hustrus plikt. Beda kommer då och då på besök men med allt längre mellanrum. Nu gör inte det så mycket för en av de sköteskor som förvaltar sjukstugans vårdobjekt är en grasil skönhet av extraordinärt mått. Vilken sjukt skön sköterska! Sune blir alldeles febrig när syster Gunhild kommer för att ordna med bädden. Om Gunhild deltagit i en hundutställning så hade det blivit ett solklart cert och odiskutabel Best in Show. Vi menar naturligtvis inte att Gunhild liknar en hund utan det handlar om en liknelse. Det finns inte ett fel på den extriören. En helt enkelt fulländad skapelse. Sune blir blixtförälskad och han tror sig märka att även Gunhild inte är helt i avsaknad av varma känslor. Hon känner på hans febriga panna med omisskännlig ömhet och värme och när han på hennes initiativ skall kolla tempen hjälper hon honom av med täcket med visst intresse. När Gunhild böjer sig framåt för att ordna med något i golvnivå försöker Sune med det som varje mansperson skulle gjort, men som Sune inte behärskar fullt ut på grund av gipset. Gunhild får en törn av Sunes fumliga skamgrepp så att hon ramlar, men i stället för att uttrycka sin harm skämtar hon bort tilltaget viket uppmuntrar Sune till tankar på nya tag när gipset en gång är borta.

Trots närvaron av gudomliga Gunhild blir dagarna långa och Sune har rika tillfällen att fundera på nya metoder att röja Elsa ur vägen. Nu har han dessutom dubbel anledning när också Gunhild kommit med i bilden som en tänkvärd och inte minst önskvärd pretendent på det äkta ståndet med tillhörande aktiviteter.

Sune har tillgång till TV från sjukhussängen. Han delar denna förmån alt. obehag med sänggrannen Emil, en surmulen förtidspensionär från Västerled som befriats från en krånglande blindtarm. De bägge sängkamraterna är oense beträffande kanalvalet och Emil tillhör de omdömesinvalider som vill titta på ”Bonde söker fruar”. Sune kan på grund av sitt gipsbetingade handikapp inte bära hand på Emil för att driva igenom sitt önskemål om kanalbyte, utan han tvingas med vämjelse åse förnedringen på kanal 4. Eller så försöker han sova ifrån eländet.

Med ett ryck är Sune klarvaken. För bövelen, varför har han inte tänkt på det tidigare. Bonde söker fruar!! Heureka! Sune har genomlidit några avsnitt så han har noterat att deltagande kvinnor är ganska lika Elsa. Ungefär samma ålder, lite halvfula men med en förmåga att trots detta gå med högburet huvud eftersom de inte har så mycket som tynger. Sune får tag i ett foto av Elsa, efter att han lurat i henne att han vill ha sin älskade hustru i blickfånget från sjuksängen. Gunhild hjälper honom med en skriftlig ansökan i Elsas namn och snart dimper ett brev ner hos Linda Londirff.

Så kommer då äntligen den dagen då Sune, gipssanerad och en smula orörlig, får lämna sjukstugan och med hjälp av fruarna 2 och 3 lotsas in i Volvokombin. När Sune baxas in i baksätet smyger en medelålders, undersätsig fotograf fram bakom bilen. Han fyrar hastigt av några blixtar och försvinner lika snabbt som han kom.

Nu är det så spännande så man får en klump i halsen och svårt att svälja. Möjligtvis skulle en liten bit gravad lax kunna slinka ned. Men inget Chilenskt skit som säljs i grannskapet. Ej heller kasseodlat norskt djävulskap som man kallar fjordlax. Försök att få tag i vildfångad Östersjölax eller ännu hellre en blank öring från Em. Här kan en Sauvignon Blanc sitta fint.

februari 23, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 4

Nu är Hulken ur världen för en tid och Sune tycker att det är dags att uppvakta Beda lite intensivare. De nykära tu träffas i smyg på olika platser. Oftast flanerar dom längs den folktomma Storgatan. Alla affärer är nu nedlagda och det finns inte längre något att titta på sedan även Modesta fastigheten rivits för att ge plats åt en efterlängtad parkeringsplats för de besökare som inte längre kommer. Observera att detta hade beslutats inna GAS kom till den kommunala makten. Sune och Beda vandrar fram längs det förr så livaktiga ströget. De stannar framför tomma skyltfönster och försöker erinra sig det stoj och glam som fordomdags präglade gatulivet i GK. Man minns hur överförfriskade personer raglade ut från systemet efter att ha blivit nekade livsnödvändig handel. Glada damer gör förmånliga inköp av korta varor i ”Klänningsboden” och modemedvetna herrar väljer och vrakar bland Dressman-kallingar hos ”Pitts Mode”. Nu är tomt och öde.

Nu grips plötsligt Sune av starkt agg till fjärdehustrun Elsa. Hon tillhör nämligen dem som gärna åkte utomsocknes för att handla sådant som förut fanns i GK:s butiker. Följaktligen är Elsa medskyldig till att kommersen i köpingen havererat. Tankarna smälts samman till en orubblig förvissnig om att Elsa måste bort. Så fort som möjligt och helst för alltid. Sunes aversion övergår allt mer i något som nog kan betecknas som hat. ”Kärringdjävlen måste röjas ur vägen.”

Sune och Elsa fortsätter ostörda sin promenad. Lite dystert att se alla tomma butiker men Sune gläds trots allt åt att miljön i övrigt inte hotas, nu sedan GAS besitter maktens boning. Trots att affärslokalerna tjänat ut finns ingen risk för rivning och torget lär få förbli i sitt nuvarande skick. Nu klickar det till i Sunes hyggligt välmöblerade huvud: Torghandel! Torget i GK har allt sedan hedenhös varit platsen för en välbesökt Höstmarknad, första lördagen i oktober. Folk från när och fjärran kommer för att några timmar trängas och förlusta sig med krimskrams, sockervadd, kroppkakor och stånd. Marknaden förgylldes av ambulerande nöjesfält där svartmuskiga, lite spännande tivoliarbetare utövade lockelse på en del av de kvinnliga besökarna. Det vore kanske något som kunde påverka Elsa i rätt riktning. Bort från äktenskapets hamn in i ett spännande, kringflackande, sorglöst liv.

Varför inte en permanent torghandel, varje dag, året runt? Trevande försök har gjorts på lördagar då lokala grönsaksproducenter med varierande framgång sökt sälja sina varor. Gårdsbutiker har startat här och var, där hugade spekulanter kan köpa närproducerat kött, ost och andra nyttigheter till bra pris. Detta koncept har varit framgångsrikt och nu ser Sune framför sig hur handeln tar ytterligare ett steg mot allt bättre och färskare varor. Varför inte en kreatursmarknad där köttet kan köpas s.a.s. ”På rot” för efterföljande amatörslakt i lugn och trivsam hemmiljö. Ett myller av biffiga stutar, pensionerade mjölkkor, kalvar, får, höns, kaniner etc skulle skänka liv och rörelse åt torget med omnejd. Ett kompletterande betalningssystem i form av byteshandel kunde införas så att bildningshandikappade från grannkomunerna kunde deltaga i kommersen. En prisbild där en kossa motsvarar 12 slaktsvin i gott hull plus 30 vita leghorn i moms är lättbegripligt för alla och envar som annars har lite svårt med matematiken. Nu känner sig Sune upprymd men humöret sjunker snabbt igen när de tu passerar ett Apoptek som vägg i vägg inrymmer ett s.k. GYM. Svettiga, flåsande människor exponerar sina kroppar i fönstren allt medan de sliter och jobbar med fåniga rullband och roddapparater. Sune tycker nog att man kunde gjort något nyttigt istället. Man kunde i alla fall låtit bli att visa upp dumheterna. ”Man får vara glad så länge det inte är ett GYN” tänker Sune samtidigt som han i ögonvrån noterar en medelålders, lite satt fotograf med bakvänd keps, som hastigt tar några bilder och sedan försvinner norrut.

Vi vill erinra om en dramatisk fortsättning nästa lördag kl. 12:00

I texten omnämda kreatur kan kanske inspirera till en rikt marmorerad entrecote till vilken ni tär en helflaska Bolgarello Rosso Sangiovese till det facila priset 75:- En god, ljus lager är självfallet också comme il faut. Framför brasan kan vi rekommendera en försvarlig Ardberg vars rökiga toner harmonierar med en handrullad El Rey del Mundo som förtjänstfullt camoflerar stekoset.

februari 16, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Bonde söker fruar – del 1

DeckarenVi presenterar, med början i dag, den nervpåfrestande kriminalrysaren ”Bonde söker fruar”. Händelsen utspelar sig i en framtid, efter valet 2014, på en mindre gård i utkanten av Gröna Köpingen. Gården brukas av Lantbrukare Sune Klöösing och hans fyra fruar. Familjerna har åtta barn i olika konstellationer. Ev. likheter med verkliga händelser och personer är slumpens skördar och utgör inte underlag för åtal i ärekränkningsmål.

Sune vaknar ovanligt tidigt denna lördag i början av maj. Näktergalen har kommit och det var nog dennes, i och för sig förtjusande, sång som väckt Sune. Normalt brukar reveljen utgöras av dammsugaren som hustrun med stor noggrannhet lotsar fram bland möblemangen. Denna vecka är det Elsa som gör sin plikt på Farmen. Elsa sover fortfarande och Sune ligger och beskådar den äldsta av hans fyra fruar. Täcket har glidit av hustrun och han låter blicken glida över en skapelse som vidimerar det gamla talesättet: ”Det var bättre förr”. Ett halvt sekel har inte gått spårlöst förbi och Sune ligger och försöker minnas vad det var som förr orsakade åtrå. Själv är han nyss 71 fyllda men fortfarande så vital att kroppen fungerar vid kontakt med lämpligt objekt. Hans övriga tre livskamrater är i fyrtioårsåldern och i hög grad ändamålsenliga. Sune ligger och låter blicken svepa över Elsas celluliter. Gryningsljuset silar in genom en glipa mellan gardinerna och och skapar en växlig mellan ljus och mörker i Elsas gropiga lår. Huden ser ut som ett kallt månlandskap. Men Elsa är allt annat än kall. Hon propsar allt som oftast på att Sune skall hörsamma hennes önskemål om fysiska övningar. Sune är lite kallsinning för han har häcken full med sina övriga, yngre och attraktivare fruar. En tanke börjar växa fram: ”Tänk om man skulle byta upp sig en årsmodell”. Sedan Centerns förslag om månggifte blivit lagtext har debattens vågor gått höga huruvida det var rätt att begränsa polygamin till fyra fruar. Nu är det som det är och Sune måste på något sätt bli av med Elsa för att kunna komma till stånd med en nyrekrytering. Nu undrar ni kanske: Varför måste Sune göra sig av med Elsa? Han kan väl som alla andra skaffa sig lite vänsterprassel om objekten inte duger eller räcker till. Det är så här. Allt som har med vänster att göra framkallar allergiska reaktioner hos Sune. Han blev i en forntid döpt, han konfirmerades i laga ordning och han har alltsedan dess, utan att för den skull hämmas av stark religiositet, försökt att leva hyggligt rättrådigt. Det skulle bl.a. aldrig falla honom in att ägna sig åt köttslig lusta utom äktenskapet. Lite gammeldags kan tyckas, men så är det.

Nu har Elsa masat sig upp och dammsugaren börjar tjuta. Den är så van och väldresserad att den drar igång så fort den hör Elsa hasa ner för trappan i strumplästen. Sune kan inte somna om så han går till kylen och hämtar sin frukost. En härligt kall Mariestad 5,2 och en stor bit flatrökt ål. Han återvänder till sänghalmen där han intar sin måltid. Nu är livet ganska gott och Sunes humör stiger i takt med att nivån i buteljen sjunker. Ljudet från dammsugaren gör att Sune inte kan släppa tankarna på Elsa och en bytesaffär på begagnatmarknaden. Efter ytterligare ett besök i kylskåpet övergår hans funderingar i ett beslut: Elsa skall bort. Frågan är bara: På vilket sätt?

Det är mitt i vårbruket och Sune sitter i sin John Deere och harvar för att få till såbädd för havren som förhoppningsvis så småningom skall växa välartat och till mindre än hälften bli vildsvinsmat. Det ensamma och aningen monotona jobbet ger tid till funderingar och problemlösning. Sune kan inte släppa tanken på att bli av med Elsa för att bereda plats för nya och bättre förmågor. Sune är i grunden en snäll och fredlig person och tanken på att undanröja henne på sätt som inte är förenligt med lagtexten ter sig främmande för Sune. Åtminstone när han är nykter. Nej, här krävs list och lämpor. Tänk om man kunde få Elsa att självmant lämna farmen. Inga juridiska tveksamheter i hanteringen och Sune kanske skulle kunna avkräva Elsa en slant i samband med skilsmässan eftersom det är hon som tagit initiativet. Hur skall nu detta gå till?

Nu överlåter vi till er, kära läsare att till nästa gång spekulera över fortsättningen. Då har ni något att syssla med och som skingrar tankarna så att väntan på nästa avsnitt inte blir alltför smärtsam och lång. Vi ses nästa lördag kl. 12:00.

januari 26, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Litterär bomb

Vi vill så här mitt i veckan flagga för en händelse som från och med lördag kommer att ge eko i stora delar av världen. Män som Strindberg, Fröding och Heidenstam har skaffat Sverige ett aktat namn i litterära kretsar. I den kriminella branschen kan pekas på Stieg Larsson som med sin trilogi ”Millennium” skaffade sig världsrykte och en ansenlig förmögenhet. Nu är det dags för GK-bloggen att foga sitt namn till litteraturhistorien.

Våra läsare har säkert noterat att vi följer Jonnys ”Mönsteråsbloggen”. Jonny är rutinerad i branschen och vi tar oss ibland friheten att härma hans koncept.

Jonny arbetar på en deckare som skall handla om vår vänort Mönsterås. Vi känner oss manade att göra sammalunda men med handlingen förlagd till Gröna Köpingen. Vi på bloggen läser sällan eller aldrig deckare, av olika skäl. Vi tror oss i alla fall veta att en kriminalroman skall innehålla en eller flera skurkar som begår illdåd, helst mord eller dråp. Vidare bör det finnas en slug liten polis som på sista sidan löser fallet och presentarar en eller flera gärningsmän som ingen i hela världen hade gissat.

Vi skall vara lite originella och ganska tidigt antyda vem som är gärningsman. Däremot förblir det en hemlighet vem som till slut löser fallet. Vi vågar utlova olidlig spänning och läsvärd kriminalitet fylld av sådant som fägnar en sensationslysten läsekrets: Våld, sex och sprit och en skvätt romantik för den minoritet som är lagd åt det hållet. Vi kan under alla omständigheter garantera att det åtminstone blir olidligt.

Serien kommer att presenteras i avsnitt som publiceras varje lördag klockan 12. På så sätt har ni kära läsare något att se fram emot och trösta er med sedan ni kanske misslyckats med att lösa ”melodikrysset”.

Som sagt: Lördag kl. 12:00!

januari 24, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

februari 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se