Posts tagged ‘Deckaren’

Litterära nyheter

Lite stiltje på bloggen. Såväl ordinarie besättning som Alvar har varit på välförtjänt semester. Därför har det varit tyst ett tag, men vi lovar att det inom en snar framtid skall bli ändring på den saken. Snart skall ni, kära läsare, få ta del av ett litterärt mästerverk som inte kommer att lämna någon oberörd.

Deckaren ”Bonde söker fruar” var andlöst spännande. Men den var inte ändlös. Nu är den slut och vi fick äntligen en bakgrund till den av bloggare Gert Bulin redan för ett år sedan utlovade skrivelsen: ”Golfbanan, den perfekta platsen för våldsbrott”.

Vi tackar deckarförfattare Leif PW Volvo för en gastkramande triller. Denna har nog tagit hårt på läsekretsens nerver så vi ämnar härnäst presentera något mindre uppskakande. Kontakt har tagits med författaren, Signe Vargberg, alias Sigge Klen som är känd för sina lättlästa romaner där lantlig romantik brukar vara ett bärande tema. Hon skriver på GK-bloggens uppdrag, och vi har tagit oss friheten att komma med önskemål om innehåll. Förutom nämnda romantiska inslag har vi önskat oss lite andra ingredienser: Politik, feminism, Queer, HBT, grön våg, urbanitet, hundar, getter, småfåglar, större fåglar, söta sälar, elaka jägare, snälla kattmadammer, SBK-are, djurkommunikatörer hundpsykologer, ornitologer, hippologer, piroger, besserwissers, genuspedagoger, lärare, affärsbiträden, lantbrukare, missbrukare, alkoholister, nykterister, amorösa, religiösa, nervösa och vanligt folk. Sigge kommer naturligtvis också att presentera någon kelen och gosig lite varghanne som inte skyr människor utan springer runt och rotar i soptunnor vid husknuten på ett charmigt och naturligt sätt. Slutligen erotik. Här tvekar vi. Penetrerande skildringar i denna bransch brukar vara säljande men vi undrar om det inte börjar att vara ute att vara inne. Vi grundar våra misstankar på det faktum att stora tittarskaror dras till TV-såpor där man visar tafatta, oskuldsfulla bönder som rodnande sitter i kohagen och blygt pussar någon aspirant på ett lantligt äktenskap. Vi får se vad Sigge hittar på. Vi kan inte styra i detalj. Hon måste få ha sin konstnärliga frihet. Det kanske i stället blir närgångna skildringar, intill den gräns där vi få sedlighetsroteln på halsen.

Vi tror nog att Sigge kan ha första avsnittet klart redan om någon vecka.

För övrigt tycker vi att ni skall rösta på GAS vid nästa val: ”Ett socialliberaltanalt parti som värnar de mjuka värdena i en hård omvärld.”

Vi kämpar mot: Globalisering. Livsmedelsimport från andra sidan jordklotet. Lastbilskonvojer som kommer med mineralvatten från södra Europa. Samma fenomen men med en last av ofrivilligt prostituerade från östeuropa. Vi äter inte räkor från västkusten som handskalats i Asien. Vi kämpar också mot en ev. lagstiftning som kriminaliserar hetrosexualitet, men vi kämpar för en återinförd sträckjakt på Morkulla.

Upp till kramp!

april 22, 2013 at 9:41 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 10

DeckarenSune har det inte lätt på kåken. Manspersoner som burit hand på kvinnor står inte högt i kurs innanför murarna och Sune sitter på egen begäran mestadels isolerad för att slippa spö av medfångarna. Sune sköter sig exemplariskt under sin utrymmesbegränsade vistelse och efter halva strafftiden blir han en fri man.

Sune tar en taxi hem till gården där han förväntar sig en glad mottagningskommitté bestående av tre fruar och Elsa. Det är tyst och öde. Inte en katt. ”Vad är nu detta” tänker Sune med gråten i halsen. På köksbordet hittar han fyra brev där lika många kvinnor tar avstånd från en våldsverkare och kvinnodråpare. Sune förstår att han är övergiven och går omedelbart in i en djup depression. Nu brakar allt samman. Sune tar som många andra till flaskan och allt rasar. Sune glömmer att ge hundarna mat och snart ligger tvenne stövare döda i hundgården. Han äter inte och han är så slut att han inte orkar åka och panta tomglasen vilket gör att kassan sinar. Sune är pank. Ingen sprit. Ingen öl.

Det är vinter och en pinande nordan och intensivt snöfall förvandlar naturen till ett kallt, vitt inferno. Det är lika kallt inne för veden är slut sedan länge.

Den observante iakttagaren, som av egendomlig anledning kunde haft vägarna förbi i ovädret, hade under en kort tid kunnat se fotavtryck som stod ställda ut mot sjön. Vind och snö sopar raskt igen spåren och vid iskanten ser en flock skrak och några knipor hur en sälliknande kropp försvinner i vattnet när isen ger vika i närheten av renvattnet.

När brevlådan inte tömts på en tid anas det oråd och efterforskning beträffande Sune inleds. Man kontaktar krogar och bordeller för att efterhöra om Sune varit synlig. Inte ett spår. Man ger upp och det är för övrigt inte många som bryr sig.

På vårkanten hittas Sune ilandfluten i en vik i ytterskärgården. Naturen har gjort sitt och räv, korp och kråkor har sett till att jordfästningen blir en lätthanterlig procedur. Sune vigs till sista vilan utan gråt och tandagnisslan från en obefintlig vänkrets.

Ett liv till spillo till ingen nytta? Ja, säg inte det. Sensmoralen, andra till varnagel blir: Strunta i gamla förlegade normer som förbjuder sex innan äktenskapet. Hade Sune nonchalerat sådant trams hade han förmodligen fortfarande levt i högönsklig välmåga med fyra hustruar och en fager älskarinna. Centerpartiet kan också dra lärdom av det timade. Hade man inte släppt fram figurer som Federley hade det förödande förslaget om månggifte aldrig kommit till. Historien belyser också vådan av att släpa med fruntimmer på så pass allvarstyngd verksamhet som stövarjakt på räv.

Slutligen: På en blogg med anknytning till orten presenteras Elsas hädanfärd under rubriken. ”Golfbanan, den perfekta platsen för våldsbrott.” Bloggaren är anonym med det viskas om att det förmodligen rör sig om en aningen undersätsig man med bakåtvänd keps, solglasögon och en ljusblå Volvo. Mannen har en Instamatic Powershot dinglande i en rem runt halsen.

mars 30, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 9

DeckarenMars med blidväder, växlande med köldknäppar, övergår sakta i vår och grönska. Folk börjar faga sina trädgårdar och en och annan gräsklippare stör friden för grannarna. Nu föds en djävulsk idé i Sunes hjärna: Golf! Sune har talat med personer som beskriver golf som ett veritabelt helvete. Inte för att de själva har provat men att ”peta en boll i ett hål i marken” verkar riktigt idiotiskt, på gränsen till det straffbara. En markägare med tomma spiltor i stallet har med hjälp av sin outgrundliga enfald byggt en golfbana på förstklassiga åkermark. Lantbrukare från trakten brukar ta familjen på en biltur på helgerna för att beskåda eländet och presentera ett varnande exempel för barnen som förväntas föra lantbrukartraditionerna vidare. Sune har aldrig spelat golf men han resonerar så här: Det kan inte vara så svårt och för övrigt spelar det ingen roll. Bara Elsa under ett antal timmar har så djävulusiskt tråkigt som möjligt.

Sune löser greenfee, hyr ett set klubbor och beger sig till första Tee. Sune lyckas sprida ett tjog bollar ut i högruffen. Bollar som han skickar Elsa att apportera. Detta tar sin rundliga tid och Elsa sliter, svär och svettas. Sune noterar en ensam spelare som står och väntar på tee. En medelålders lite undersätsig man som Sune tycker sig sett tidigare. Sune kan så mycket om golf att han vet att man skall vinka fram bakomvarande om man orsakar väntan under längre tid. Sune vinkar men den väntande vinkar avvärjande tillbaka. Sune spelar ett antal hål med samma klena resultat, fortfarande med mannen i släptåg. Elsa letar och svär och Sune kan till sin glädje spåra elakartad vantrivsel hos Elsa. Detta bådar gott. Nu kommer Sune till ett par 5-hål. Sune plockar drivern ur bagen och peggar upp för en djävlesmäll. Den undersätsige är nu också framme vid tee och står och väntar i bakgrunden. Han har en kamera i en rem om halsen och på huvudet bär han en bakvänd basebollkeps. Sune satsar för kung och fosterland. Klubban träffar bollen med en våldsam smäll. Bollen borrar sig med enorm kraft genom luften, tornar och landar som en svala mjukt och elegant 250 meter bort. Sune bara står och gapar. Vilken känsla. Halleluja! Det måste vara så här det känns att plötsligt drabbas av en stark Gudstro och bli frälst. Herre Gud vilken fantastisk upplevelse. Sune är så exalterad att han på darrande ben tar upp jakten på den avlägset liggande bollen. Väl framme plockar han en järnfemma ur bagen. Ett nytt fantastiskt slag placerar bollen på green, ett par meter från flaggan. Sune vet så pass mycket om golf att han förstår att detta är världsklass. Helt i nivå med Tiger Woods, när denne var som bäst, innan diverse amorösa gästspel på bortaplan. Här står han med en eagleputt från två meter! Framme vid green förbereder han sig noga. Han försöker läsa greenen som han sett på TV att de stora grabbarna gör. Efter ett djupt andetag slår han till. Bollen rullar spikrakt mot hålet men hugger tag i hålkanten och det blir en s.k.”koppsnurr”. Bollen stannar någon decimeter från hål. ”Helvetes djävlar!” Sune drämmer i vredesmod till bollen med full kraft. Bollen far iväg och träffar Elsa i tinningen. Det hörs ett otäckt kraskande ljud och när Sune böjer sig över Elsa kan han genast konstatera att hon gått till sina fäder. Den väntande mannen, som också hunnit fram till green, låter kameran gå under hela händelseförloppet. Sedan avlägsnar han sig i riktning mot parkeringen där en ljusblå Volvo väntar.

Ambulans tillkallas och personalen gör samma bedömning som Sune. Elsa är bortom all räddning. Dödsfallet betraktas som en tragisk olycka och Sune spelar förkrossad samtidigt som han i tankarna planerar för Bedas entré på gården. Följande dagar vidtas förberedelser för begravning med allt som där tillhör.

Samtidigt dimper det ner ett stort kuvert på kriminalkommissarie Frans Ottossons skrivbord. Frans är en ytterst kompetent och driven kriminalare och det dröjer inte många dagar förrän Sune hämtas av ordningsmakten och med fjättrade armar förs till häktet. ”Vad är nu detta” undrar en skräckslagen Sune. Jo kuvertet som hamnat på Ottossons bord innehöll fotografisk dokumentation av Sunes förehavande under längre tid, innefattande bland annat mordförsöket vid Kevershäll, utebliven handräckning vid rävgrytet och den dödande bollträffen, som på fotot framstår som avsiktlig.

Sune döms för mord till tio års fängsligt förvar och hela rättegången dokumenteras av en undersätsig fotograf med bakvänd baseboll-keps. Kameran är en Instamatic Powershot SX 150 IS.

Nu uthärdar vi knappast längre. Våldsdåd och olidlig spänning har tärt hårt både på Whisky-förrådet och på själslivet så nu måste vi döva vår oro, snabbt, till varje pris. Vi hittar en gammal hela Explorer som tillsammans med Coca-Cola och en bit falukorv skänker det oss en tids slummer och vila för pinade nervknutar.

mars 23, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 8

DeckarenEn regnig höst övergår i vinter. Snön ligger halvmeterdjup redan i mitten av december. Nu föds en idé i Sunes huvud. När han inte kunnat trötta ut Elsa mentalt kanske det skulle gå med fysisk utmattning. Varför inte förena nytta med nöje? Sune är hängiven jägare och stövarjakt efter hare och räv är favoritsysslan. Räv jagar han alltid ensam för det finns inte längre några jaktkamrater som har tålamod att stå så tyst och stilla, länge, som jaktformen kräver.

Nysnö och tio minusgrader. ”Nu Elsa skall du med på Rävjakt”. Elsa ser minst sagt förvånad ut för Sune har alltid med eftertryck predikat vilken styggelse det är att ha med glappkäftade kärringar i skogen. Elsa blir noggrant instruerad och har till slut klart för sig att hennes väl och ve hänger på förmågan att stå stilla som en stenstod de närmaste 4-5 timmarna. Sune släpper på ett rävslag som ser ut att vara gånget fram på efternatten. Schillern tar med intresse an löpan och efter någon halvtimme övergår väckskallen i fullt drev. Drevet drar ganska snabbt ur hörhåll och Elsa försöker ändra fotställning vilket gör att det knarrar i snön. ”För helvete kärringdjävel. Stå still!!. Räven kan ligga så långt före att han kan komma i pass innan vi hör hunden.” Drevet buktar bra och går nu i stort sett tapptfritt inom hörhåll. Elsa fryser gruvligt. Efter 3 timmar har fötterna domnat bort och Elsa känner stor befrielse när drevet övergår i ståndskall och Sune meddelar att räven gått i gryt. Förmodligen klippgrytet ett par kilometer norrut. ”Ta du an löpan och koppla om hunden kommer i retur. Själv tar jag bilen för grytet ligger bara ett hundratal meter från skogsbilvägen. Vi syns där.” Elsa plumsar iväg i djupsnön, inte helt olik en krumbent drever.

Sune är snart framme och kan konstatera att räven ligger inne. Grytet är en besvärlig historia med smala passager, hyllor och avsatser där grythundar lever farligt. Sune glömmer att koppla stövaren som nu är försvunnen. Efter någon timme kommer Elsa flåsande och man kan tydligt se att hon inte fryser längre. ”Ligger räven där nere?” ”Jajamän.” Elsa är inte så storvuxen och nu föds en tanke hos Sune. ”Du Elsa. Kan inte du hasa ner i grytet och se om du kan få en skymt av räven?” Elsa är glad över det nyvakna förtroendet på jaktstigen. Hon kränger av sig det mesta av kläderna och försvinner ner i grytgången. ”Plopp” säger det när hon fastnar halvvägs ner. Under tiden har schillern rest en ny räv och drevet dånar i grovskogen. ”Hjälp, hjälp Sune. Jag sitter fast. Hjälp” ”Jag kommer senare. Jag måste hinna fram till mosslaggen innan drevet passerar.”

Sune har naturligtvis inte tänkt komma tillbaka. Kärringen sitter som i ett skruvstäd och försynen har nu ordnat en hädanfärd som kommer att betraktas som en fruktansvärd olycka. Sune hinner i pass och skjuter en vacker, fullhårig räv. Han pälsar räven, kopplar hunden och anträder återtåget. Eftersom dagen inte är så långt liden åker Sune hem och byter hund för ett släpp på hare på södra delen av marken. Sune vill komma en bit bort så han inte hör Elsas hjärtskärande skrik. Han är i grund och botten en känslig natur.

Hamiltonstövaren får snart upp och en alldeles förtjusande vacker skogshare kommer i pass. Skogsharen är numera ganska ovanlig så Sune släpper haren utan eldgivning. ”Jag kopplar på första tappten så jag kan släppa om på någon fälthare” tänker Sune. Det blir ingen tappt. Hunden jagar som en klocka och först i skymningen lägger hunden av självmant. Sune är nöjd med sin duktiga hund och på strålande humör anträder han småvisslande hemfärden. När han svänger in på gårdsplanen ser han att det lyser i köket. ”Det var märkligt. Jag släckte ju när jag åkte.” Dörren är olåst och när han träder in i köket ser han Elsa som sitter vid köksbordet, skakande av köld som en gammal potatissorterare. ”Men vad i glödhetaste…” tänker Sune men han håller masken och utbrister. ”Tack gode Gud! Jag gick vilse när jag skulle åka och hämta hjälp. Tack min godartade skapare.” Det ser ut som om Elsa svalde nödlögnen . ”Hur kom du upp?” ”Jo när jag låg där ock skrek så kom det en lite undersätsig, medelålders fotograf. Han tog en massa bilder, sen hjälpte han mig upp och skjutsade mig hem i sin blå Volvo.”

 

Nu börjar det bli riktigt, riktigt obehagligt. Vem är denne fotograf? Är han Sune på spåret? Har han vetskap om Sunes planer? Nu krävs något riktigt välgörande för kropp och själ. Ett upprört själsliv, med negativ inverkan på peristaltiken, försvårar intag av fast föda. Därför nöjer vi oss i dag med flytande medecinering. Vi kostar på oss en 18-årig Macallan som förtärs i sin helhet.

mars 16, 2013 at 12:00 e m 1 kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 3

DeckarenFör resumé: Läs tidigare spännande avsnitt.

Majs ganska gynnsamma väderlek har bytts mot värme och ihållande toka. Midsommarafton kommer, och Sune kan räkna in nästan en månad utan regn. Vårsådden börjar pinas på grunda jordar och Sune sitter framför TV:n och åser hur meterologerna svamlar om fantastiskt midsommarväder. ”Ja för badjävlarna är det nog bra. Men va faen. Någon liten skvätt skulle väl vädrets makter kunna bjuda på utan att baddjävlar och kvällstidningar skulle behöva orera om ’Katastrof och deprimerade semesterfirare’ som får göra någon dags uppehåll i arbetet med att steka fläsket vid badstranden. De kan väl åka på sina förbannade vattenskotrar under väntetiden och skrämma skiten ur änder och sjöfågel”.

Sunes misslyckade försök att få Elsa att frivilligt lämna äktenskapets hamn har gjort Sune en smula desperat. Inte så att han ännu börjar fundera på en olaglig hädanfärd för Elsa men han känner att det börjar hasta. Sune träffade nämligen en alldeles förtjusande ungmö på Centerns riksting i Glahytt. Ett möte som skapat ett starkt begär att få placera denna skönhet i Sunes lantliga harem. Kvinnan är i trettioårsåldern och lystrar till namnet Beda. Ljusa lockar draperar Bedas skuldror. Hon rör sig så mjukt och förföriskt att en panter skulle blekna av avund. En djupt urringad, tätt åtsittande blus skvallrar om resurser som synes garanterar framgångsrik amning av den avkomma som Sune redan börjar drömma om.

Det finns dock ett, inte alltför bagatellartat, problem. Beda är redan äktad och ingår i professionelle fribrottare ”Hulken” Jönssons harem. Hulken är inte bara känd, han är ökänd för att fara lite ovarligt fram med dem som av olika skäl misshagar honom. Sune är tämligen övertygad om att ett övertagande av Beda inte skulle orsaka några glädjeyttringar hos Hulken, så han beslutar att ligga lite lågt till ett tillfälle yppar sig. Sune inser att han inte på egen hand kan bemästra Hulken, så här krävs externa krafter. Sedan polisstationen i GK stängts och patrullerande lagens väktare blivit rödlistade är det normalt utsiktslöst att hoppas på hjälp från polisen. Någon uniformerad fotgängare har inte setts på GK:s gator sedan konstapel Gräns gick i pension någon gång på 60-talet. En liten ljusning har dock blinkat till i det kriminella mörkret. Med ojämna mellanrum finns en mobil polisstation uppställd på parkeringen vid det stängda polishuset. Nu sätter Sune sin geniala plan i verket. Han kontaktar Hulken via ett mail där Sune utmålar sig som promotor för en planerad MMA-gala i det sedan länge rivna godsmagasinet. Med löfte om ett hyggligt gage lockas Hulken till ett möte för vidare diskussion, just den dagen då mobila polisstationen finns på plats.

Sune och Hulken möts utanför Mobila enheten. Genast börjar Sune skymfa sin storvuxne förhandlingspartner: ”Vad är du för en djävla gröngöling? Kom hit så skall du få en smäll så mjölktänderna ramlar ner i halsen. Du skall väl för faen inte vara med på någon MMA-gala. En MAMMA-gala skulle passa dig bättre din djävla lipsill” osv. Hulken ser till en början aningen förvånad ut men grips raskt av ett fruktansvärt raseri. Med ett avgrundsvrål skall han kasta sig över Sune då ett dussin polismän, som suttit i bussen och fikat, ser vad som är på gång och försöker övermanna Hulken. En hiskerlig batalj slutar med ett antal skadade poliser och en fängslad Hulk, efter bistånd av lokala hemvärnet.

Under hela bataljen smyger en lite undersätsig, medelålders fotograf kring och förevigar bataljen. Han försvinner lika tyst och obemärkt som han kom.

Hulken döms till fängsligt förvar i 18 månader för våld mot tjänstemän och försvarsmakten.

Fortsättning Nästa lördag kl. 12.00. Nu när berättelsen börjar bli aningen brutal och uppskakande kan vi rekommendera lite mer handfast psykofarmaka för att lugna upprörda sinnen. En vällagad Janssons frestelse ackompanjerad av tvenne sexor Piratens Besk och ett par lätt immiga Carlsberg lägger rent förunderlig sordin på ett omskakat själsliv. Besken skall inte vara iskall utan intages med fördel rumstempererad. Ölen kan hämtas direkt ur kylskåpet, ca åtta grader celsius.

februari 9, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2021
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se