Posts tagged ‘Elsa’

Blondinballes blogg

Vi är glada och stolta över att vi lyckats knyta ”Blondinballe” till bloggen. En god och trevlig representant för den vanliga, enkla människan, i en av våra grannkommuner. Balle ger en osminkad, lättfattlig bild av hur vardagen ter sig för en enkel landsortsgrabb. Hans stavning och meningsbyggnad är väl inte fläckfri men vi vill inte peta i petitesser utan återger exakt som Balle präntat.

Tjena. Balle här.
Händer inte så mycket. Men det behöver det inte. Jag har läst andra poplära blogar där man berättar en massa som inte är så märkvärdigt. Jo, märkvärdigt är det. Man skryter med vilka fina hotell man bor på och hur dyr sjangpang man driker. Nu ska jag göra likadant så att ni blir lite avensjuka.
I går hade jag fest hemma. Mossan var på Tuppervärparty så jag passade på att bjuda hem några fräsja brudar. Det var inga som kom, bara Elsa i grannbyn. Hon ser för jävli ut men när vi tryckt i oss ett sexpack ”Norrlands guld” var det dags för lite hångel, för nu hade Elsas utseende förbättrats. Präsis när det börjar hetta till kommer morsan hem med en massa plastbunkar.
Jag sätter på videon istället, en rulle från traktorräjset och kobingon i grannbyn 1995. Jävla rolig rulle för korna vägrar skita i bingorutorna så det blir inget å att. Elsa tykte det var trist och går hem, så morsan kan vädra efter henne.
Apropå ko så blev kosläppet inte så lyckat. Tanten från tidningen med dubbelnamn, ja inte tidningen utan tanten, var lite besviken för Blenda hade ont i ett knä ock kunde inte skutta kring som hon hade förväntat sig, ja inte Blenda utan tidningstanten. Men det blev några bilder. Ja är med på en och ser rätt tuff ut.
På tal om tufft så skall jag åka på spedväj. I Mårilla tror jag det heter. Spedväjgrabbarna är tuffa och intelleganta. Jävla häftiga dräkter med reklam och andra tuffa märken. En sån dräkt skall jag ha vid nesta traktorrejs, om jag kan hitta några företag som kan spånta mej.
Nu har jag inte tid längre. Jag ska sykla iväj och titta på damfotboll i division 9. Det är spännande att se om de kan slå en enda ren spark på hela matsjen. De är inte så duktiga, men snygga. Jag hoppas det blir mål så att de blir glada och sliter av sej tröjorna som Zlatten brukar göra. Hoppas att de är tatuerade okså. Det är snyggt och tuft.
Ha det, till nästa gong. Hälsar Blondinballe

juni 1, 2014 at 9:43 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 6

DeckarenLivet har återgått till det normala. Det är sensommar och Sune är nu återställd och håller på med översyn av tröskan inför skörden. Det blir inte så mycket att tröska för vildsvinen har ätit upp det mesta. Dessutom är det ett vågspel att reparera tröskan för stora pengar eftersom en uppbökad sten snabbt kan orsaka nytt karambolage i innanmätet. Nej, Sune tar beslutet att bränna spannmålen på rot så slipper han en massa bekymmer.

Det förenklade skördearbetet frigör en del tid till hemmets vård och utomäktenskapliga övningar. Fortfarande inte av sexuell art eftersom Sune framhärdar i sin renlevnad. Sune har drabbats av ett litet bakslag, Gunhild visade sig inte vara så intresserad som Sune trott. En ny, ung och tjusig AT-läkare har fångat Gunhilds intresse och Sune är inte dummare än att han begriper att det är kört. Vitrockar med ett stetoskop dinglande runt halsen har en enastående förmåga att sätta systrarnas hjärtan i brand och Sune har inte så mycket moteld att komma med. Men Beda återstår. De fortsätter att träffas och beger sig på nya vandringar i GK med omnejd. Ett populärt utflyktsmål är f.d. sommarparadiset Ökno där de företar långa vandringar utefter strandkanten. Det är inte alltid så lätt för ofta står tyskregistrerade bilar i vägen, utkörda halvvägs i vattnet. Det är tyska fisketurister som fyller sina gasoldrivna frysar med gädda innan återtåget till hemlandet. Sune som är lite påläst tycker att det är egendomligt att detta oskick inte beivras. Allemansrätten medger bara fångst av så mycket fisk som du kan konsumera för dagen. ”Jag undrar vad som händer om jag åker till Tyskland och gör samma sak” tänker Sune. Beda halkar och slår omkull efter att ha trampat i en hög fiskrens i vattenbrynet. De drar sig upp mot fastare mark för att slippa eländet men där blir inte mycket bättre. Det är tyskar överallt, ja det visar sig att dom numera äger hela rasket och funderar på att införa restriktioner mot utländskt intrång. Sune och Beda drar längre inåt ön för att få uppleva lite frihet och vildmarkskänsla. Hur dom än letar så finner de den inte. Där som förr var skog och natur står nu åretruntbostäder, tätt packade som sardiner i en överbefolkad burk. Långt värre än i tätorten. Sune och Beda återvänder hemåt med en lätt avsmak i munnen.

Minerna blir gladare när hemmet anträdes. Elsa kommer glädjestrålande med ett papper i handen. ”Sune, Sune, Jag har blivit antagen till Bonde söker fruar. Hurra, hurra. Gud vad jag är lycklig. Jag förstår bara inte hur dom hittat mig.”

En dag i September kommer Linda Londirff och filmteamet för att intervjua Elsa och se om hon passar. Elsa är så fruktansvärt nervös att hon håller på att svimma. Hon fumlar, snubblar och svamlar och gör på det hela taget ett lite imbecillt intryck. Linda skiner upp och utbrister glatt: Du är antagen! Glädje och ryggdunkningar. Champagne korkas upp och lyckan vet inga gränser. Filmteamet förevigar det hela och medan så sker smyger en medelålders, bredaxlad och aningen bredbent man med solglasögon och bakvänd keps fram runt knuten och låter kameran gå. Sune noterar det hela och tycker sig minnas att han sett mannen tidigare. När han försöker ta kontakt kastar sig fotografen in i en blå Volvo och försvinner från platsen.

Det lackar mot höst och produktionsteamet bakom Tv-såpan har bråda dagar. De vill ha serien inspelad och klar medan det ännu är grönt och inbjudande i ängar och hagar där romantik och småhångel skall filmas. Konceptet är numera att varje bonde skall försöka charma fyra kvinnor per man och Elsa blir tillsammans med sju kollegor tilldelad en bondeman från en förort till Fagerhult. Mannen heter Gustav men kallas av någon anledning för Stuten. Man vill lura i tittarna att det är ett val som kvinnorna själva gjort men så är inte fallet. Allt är noga planerat och förberett och produktionsteamet har nog i grund och botten inga förhoppningar om att såpan skall leda till bestående romanser. Det är annorlunda med Elsa. Hon är en smula aningslös och efter att ha besiktat sitt objekt är hon odelat positivt inställd. Den Fagerhultska bondemannen är i fyrtioårsåldern, således en ungdom i jämförelse med Sune. En lätt hälta skämmer inte nämnvärt och frånsett ett ansikte som endast en moder kan älska är han väl ganska ok, om man bortser från begränsad intellektuell kapacitet. Elsa väger Stutens för och nackdelar i jämförelse med Sune men möjligheten till en plats i rampljuset väger över till Fagerhultsk fördel.

Sune jublar invärtes men vågar inte ta ut segern i förskott. Han vill vänta tills Elsa begärt skilsmässa för en flytt till ett nytt hemman västerut.

Årets upplaga drar igång. Hela, nja i alla fall halva, Sverige sitter klistrat framför TV:n på onsdagskvällarna. Man engagerar sig med liv och lust i böndernas amorösa övningar och man låter sig luras att det är på riktigt. Så ock Elsa. Hon fjäskar och flamsar med Stuten och Sune sitter och skäms framför TV:n för att han är gift med ett så pass enfaldigt fruntimmer.

Så är man då framme vid sista avsnittet då bondeman Stuten skall göra sitt slutgiltiga val av fyra kvinnor som skall få stanna på gården. Tittarna sitter och biter på naglarna med svår andnöd, orsakad av den olidliga spänningen. Endast Elsa är kolugn för hon kan inte tänka sig annat än att hon tillhör den lyckliga kvartetten som får stanna.

Rut från Borensberg blir först att åka ut. Samma öde drabbar Berit, en liten smällfet 45-åring från Slite. När också Eva-Lena, en f.d. yrkeskvinna från Åtvidaberg, får respass återstår bara fem kandidater: ”Den fjärde som jag vill skall lämna gården är……………………………..” Stuten gör på tröttsamt utröstningsmanér en evighetslång paus. ”Den som åker hem i dag är………..Elsa från Gröna Köpingen”

Elsa svimmar och Sune får ett lättare slaganfall.

Sune är nu aningen uppgiven. Även Elsa gör ett sorgmodigt intryck efter att blivit ratad och gått miste om en fortsatt tillvaro i rampljuset. Hon inser att Sune trots allt är bättre än inget och hon har inga planer på en separation. Efter Sunes misslyckade ”olycksfall” vid ättestupan har lusten för kriminell verksamhet falnat. När nu andra taktiska finter misslyckats ämnar Sune försöka trötta ut Elsa. Planen är att stackars Elsa skall få det så in i graden tråkigt i Sunes sällskap att hon ger med sig och lämnar äktenskapets hamn.

Sune släpar nu med Elsa på långa promenader i GK med omnejd. Färden har ett stänk av kulturvandring. Sune lotsar Elsa mellan gamla kulturminnen som i de flesta fall är borta. Godsmagasinet, Mekan, Galgbacken på Suggås, Musikhörnan. Gärdsjö livs, Åkes dito. Mest tid lägger Sune utanför gamla biblioteket där han i timmar orerar om den kulturtskymning som länge hindrade beslutsfattarna att fatta ett klokt beslut beträffande husets framtid. Nu har till slut byggnaden återtagit sin funktion som tingshus där vanartiga GK-ungdomar döms på löpande band för försök till vandalism på nämnda hus. Sedan styrs stegen mot hamnen. I ändlösa monologer redogör Sune för hur enastående vackert det hade blivit med miljöanpassade, rödfärgade, mindre enplanshus i stället för de syditalienska stilbrotten som nu skymmer utsikten ut över viken. Någon gång bjuder Sune sin lagvigda på mat på en servering i hamnen där paret sitter och stirrar in i en gigantisk fartygssida medan dom intar sin måltid, som kommer på bordet sent om sider. Sune försöker tråka ut Elsa med oändligt långa föreläsningar om skeppsbyggnad och om nitförband som fogar samman plåtarna i skrovet. Blir Elsa uttråkad? Icke.

Efter sju timmar lämnar paret serveringen, som nu är i det närmaste folktom. Endast en lite undersätsig fotograf dröjer sig kvar. Han är uppenbarligen intresserad av båtar och sjöfart för han fotograferar flitigt.

Nu är det rent vidrigt spännande. Vem är denne mystiske fotograf som smyger omkring och förevigar allt med sin Instamatic Powershot? Nu måste vi ha något nyttigt och stärkande. En väl tilltagen bit rökt ål och små rödbetor tillsammans med ett par Tuborg och en 9:a Skåne lugnar magnerver och själsliv.

mars 2, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 5

DeckarenKärleken mellan Elsa och Sune fördjupas alltmer. Så ofta det finns tid träffas de nyförälskade tu och dom smyger inte längre med sitt förhållande. Långa nostalgiska promenader ersätter den fysiska verksamhet som ett äktenskapslöst förhållande förbjuder enligt Sunes konservativa synsätt. Men visst. Sune är nu så lysten att det nästan är plågsamt. Elsa måste bort. Kosta vad det kosta vill och ingen metod är längre främmande för Sune. Han inser att ett initiativ från hans sida skulle innebära krav på ekonomisk kompensation men han är nu så desperat att han är beredd att köpa sig fri genom att offra några hektar avverkningsmogen skog. ”Nå Elsa, är du villig att gå med på skilsmässa om du får hemskiftet med de fina kantarell- och blåbärsställena?” ”Aldrig i livet” utbrister Elsa. ”Förlusten av en älskad make kan aldrig ersättas med penningar.”

Nu förstår Sune att det är kört. Nu krävs det andra metoder, på andra sidan rågången till det lagliga. Elsa måste röjas ur vägen. Men hur? Sune är ingen blodtörstig typ så en alltför våldsam hädangång framstår som lite osmaklig. Det bästa vore att hjälpa en olyckshändelse på traven.

Nu blir Sune plötsligt våldsamt intresserad av nattliga promenader vid den gamla ättestupan vid Herveskäll. Han propsar på att Elsa skall med och hon blir lätt smickrad över hans nyvakna intresse för fotvandring på tu man hand. Paret företar några vandringar i halvdunkel för att Sune skall kunna rekognosera var han lämpligen skall skrida till verket. På stigen i jämnhöjd med det brantaste stupet och vassaste skärven står en enbuske och den memorerar Sune som ett riktmärke för attack. Nästa fotvandring företas till Elsas förvåning i nära nog beckmörker, men hon protesterar inte, glad över Sunes uppmärksamhet. Dom famlar sig fram i mörkret och efter viss möda är dom framme vid enbusken. ”Nu du kärringdjävel skall du i stupet” tänker Sune och rusar med våldsam kraft mot ett mörkt föremål. Just i slutskedet av attacken förblindas han av en kraftig fotoblixt. Han hinner känna hur en halvstor enbuske ger vika för hans tyngd innan han slås medvetslös mot skärven.

Sune vaknar upp på GK:s sjukstuga, kirurgiska avdelningen och kan ganska omgående räkna in ett antal arm och benbrott. Turligt nog hade huvudet slagit i en större myrstack så förståndet var i ursprungligt skick. Vid hans sida sitter Elsa, strålande glad över att en älskad make och livskamrat sluppit undan olyckan med livet i behåll. Sune har trots allt en del vänner och en strid ström av besökare kommer med blommor och konfektyrer. En kväll, strax innan besökstidens utgång kommer en medelålders, lite kompakt mörkklädd fotograf och sticker i kameran genom dörren. Han tar några bilder och försvinner lika snabbt som han kom.

Dagarna på sjukstugan blir oändligt långa. Av vänliga vänner och bekanta får han tidningar och pocketböcker som tidsfördriv. Sunes bägge armar är gipsade så det är bara när Elsa är på plats som han kan läsa eftersom hon måste hjälpa Sune att vända blad. Han försöker att tröska sig igenom en deckare av Camilla Täckfärg men den är så illa skriven att han ger upp. Dessutom blir det långtråkigt att ligga och titta på samma sida de dagar då Elsa inte är på plats. Men hellre det än Elsa vid sjukhussängen. Sune känner det som en befrielse när hon var fjärde dag är hemma för att ta sin del av de göromål i hemmet som är en välartad hustrus plikt. Beda kommer då och då på besök men med allt längre mellanrum. Nu gör inte det så mycket för en av de sköteskor som förvaltar sjukstugans vårdobjekt är en grasil skönhet av extraordinärt mått. Vilken sjukt skön sköterska! Sune blir alldeles febrig när syster Gunhild kommer för att ordna med bädden. Om Gunhild deltagit i en hundutställning så hade det blivit ett solklart cert och odiskutabel Best in Show. Vi menar naturligtvis inte att Gunhild liknar en hund utan det handlar om en liknelse. Det finns inte ett fel på den extriören. En helt enkelt fulländad skapelse. Sune blir blixtförälskad och han tror sig märka att även Gunhild inte är helt i avsaknad av varma känslor. Hon känner på hans febriga panna med omisskännlig ömhet och värme och när han på hennes initiativ skall kolla tempen hjälper hon honom av med täcket med visst intresse. När Gunhild böjer sig framåt för att ordna med något i golvnivå försöker Sune med det som varje mansperson skulle gjort, men som Sune inte behärskar fullt ut på grund av gipset. Gunhild får en törn av Sunes fumliga skamgrepp så att hon ramlar, men i stället för att uttrycka sin harm skämtar hon bort tilltaget viket uppmuntrar Sune till tankar på nya tag när gipset en gång är borta.

Trots närvaron av gudomliga Gunhild blir dagarna långa och Sune har rika tillfällen att fundera på nya metoder att röja Elsa ur vägen. Nu har han dessutom dubbel anledning när också Gunhild kommit med i bilden som en tänkvärd och inte minst önskvärd pretendent på det äkta ståndet med tillhörande aktiviteter.

Sune har tillgång till TV från sjukhussängen. Han delar denna förmån alt. obehag med sänggrannen Emil, en surmulen förtidspensionär från Västerled som befriats från en krånglande blindtarm. De bägge sängkamraterna är oense beträffande kanalvalet och Emil tillhör de omdömesinvalider som vill titta på ”Bonde söker fruar”. Sune kan på grund av sitt gipsbetingade handikapp inte bära hand på Emil för att driva igenom sitt önskemål om kanalbyte, utan han tvingas med vämjelse åse förnedringen på kanal 4. Eller så försöker han sova ifrån eländet.

Med ett ryck är Sune klarvaken. För bövelen, varför har han inte tänkt på det tidigare. Bonde söker fruar!! Heureka! Sune har genomlidit några avsnitt så han har noterat att deltagande kvinnor är ganska lika Elsa. Ungefär samma ålder, lite halvfula men med en förmåga att trots detta gå med högburet huvud eftersom de inte har så mycket som tynger. Sune får tag i ett foto av Elsa, efter att han lurat i henne att han vill ha sin älskade hustru i blickfånget från sjuksängen. Gunhild hjälper honom med en skriftlig ansökan i Elsas namn och snart dimper ett brev ner hos Linda Londirff.

Så kommer då äntligen den dagen då Sune, gipssanerad och en smula orörlig, får lämna sjukstugan och med hjälp av fruarna 2 och 3 lotsas in i Volvokombin. När Sune baxas in i baksätet smyger en medelålders, undersätsig fotograf fram bakom bilen. Han fyrar hastigt av några blixtar och försvinner lika snabbt som han kom.

Nu är det så spännande så man får en klump i halsen och svårt att svälja. Möjligtvis skulle en liten bit gravad lax kunna slinka ned. Men inget Chilenskt skit som säljs i grannskapet. Ej heller kasseodlat norskt djävulskap som man kallar fjordlax. Försök att få tag i vildfångad Östersjölax eller ännu hellre en blank öring från Em. Här kan en Sauvignon Blanc sitta fint.

februari 23, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

februari 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se