Posts tagged ‘EU’

Nej, nu djävlar…

Det finns en gräns hur mycket idioti vi skall behöva tåla, och nu är gränsen nådd. Bloggen har åtskilliga gånger vädrat sitt missnöje med EU. Inte med EU som en fredsbevarande företeelse (förhoppningsvis), utan med det gäng klåfingriga byråkrater som skall peta i allt, även det som de inte har med att göra.
Nu senast gäller det snuset, igen. Efter en miss vid omröstning beträffande tobaksdirektiven får Sverige inte ange på förpackningen vilken smak snuset har. (Notera att bloggen inte snusar och följaktligen inte kan beskyllas för att driva egna intressen.) Vad i helvete har EU med detta att göra? Carl Schlyter (MP) skyller på missförstånd och tycker att vi kan märka vårt snus ändå. Det var intressant. Var går gränsen för brott mot EU:s direktiv? Vi kanske fortsättningsvis, rättmätigt, kan strunta även i EU:s synpunkter när det gäller vargjakt, morkullor etc. För helvete svenska delegater. Håll er vakna när det drar ihop sig till beslut nästa gång.
Att idioti härstammar från EU är inte så förvånande. Inte heller nästa blodtryckshöjares ursprung. Öländska intressenter vill döpa om ”Kalmarsund” till ”Ölandsund”. Har vi förstått saken rätt så har denna del av Östersjön haft beteckningen ”Kalmar sund” sedan 1000-talet. Detta vatten skall heta Kalmarsund ytterligare 1000 år, minst. Det skall GK-bloggen och ”GRIS” se till.
Vi lägger bekämpning av detta obegåvade förslag till vårt valmanifest. Efter vår seger 2018 är saken klar för all framtid. Skulle onda krafter hinna verkställa ett namnbyte innan dess, river vi upp beslutet och fängslar uppviglarna. Observera att vi inte driver denna fråga för att stryka Kalmar och Kalmariterna medhårs. Det vore oss främmande. Det handlar om respekt för historia och tradition.
Det vore intressant att höra Mönsteråsbloggens synpunkt på förslaget till denna historiska våldtäkt.
När detta skrivs är det torsdag morgon och vi har tagit del av ”Mönsteråssidan” I Barometern. Vi läser också denna skrift, för att kunna jämföra deras nyhetsbevakning med vårt egna GK-organ, ”Termometern” En artikel författad av Eva Bergquist Andersson, (Som kanske är släkt med vår egen Eva Bergfast-A) handlar om ”öppen förskola” som tillfälligt flyttat in i ”Kuggåskyrkan”. Föräldrar till barnen reagerar över korset och altaret i lokalen. Rubriken lyder: ”Altare och kors går inte hem hos alla föräldrar”. Eftersom det är frivilligt för kommunen att ha ”öppen förskola” borde rubriken varit: ”Föräldrar kan gå hem från altare och kors, om det inte passar.” Petitesser och trams. När GRIS kommer till makten skall vi lagstifta om äkta religionsfrihet. Man skall få tro på vad fan man vill. Eller inte tro. Alla medborgare i GK skall omfattas av ett heltäckande tros-skydd.

februari 8, 2015 at 12:32 e m 4 kommentarer

EU-jubileum

Det är i dagarna 20 år sedan Sverige folkomröstade om EU-medlemskap. De slår oss direkt att begreppet ”jubileum” kanske inte passar, för ordet har en lite positiv klang. Man förknippar begreppet med fest och firande.
Det råder lite delade meningar om man skall festa och fira. Åsikterna går isär. Vi på bloggen är odelat negativa. Ett blytungt vägande skäl för vår avoga inställning är EU:s klåfingrighet* och iver att lägga sig i sådant de inte har med att göra. Det mest flagranta och allvarliga övergreppet är deras agerande som resulterat i ett förbud mot sträckjakt på Morkulla här i landet.
Men meningarna är delade. Vi läste i ”Termometern” ett reportage där Regionförbundets direktör, Håkan Brynielsson, uttalade sig. Han skriver bl.a. ”Kalmar län är i dag en del av en global värld. Vi förändrar inte världen genom att sitta hemma”. Att länet är en del av världen är sant och ingen nyhet, men att påstå att vi inte skulle förändra världen genom att sitta hemma är en grov överdrift, ja en ren lögn.
Som tidigare påtalas så ligger vårt manifest inför valet 2014 fast, och är lika aktuellt inför valet 2018. Manifestet behandlar bl.a. förbud mot onödigt gränsöverskridande för folk, varor och tjänster. Det måste bli ett slut på detta vanvettiga flängande hit och dit med olika transportmedel, till ingen nytta. Skälet är naturligtvis hänsyn till miljön. Värst av allt är flyget och vi har påtalat detta tidigare. Oskicket att färdas uppe i luften, med en svår miljöbelastning i bagaget, kommer att bli en kort parantes i mänsklighetens historia. Samma sak med annan idioti. Godstransport med lastbil m.m. Det är lika bra att vi redan nu inriktar oss på häst och vagn. Övergången kommer inte att bli helt smärtfri för det är i dagsläget ont om körhästar och dugliga körsvenner. Skall ni nödvändigtvis resa. Kör häst, cykla, promenera eller ännu hellre: Sitt hemma, och rädda miljön!
Som en positiv effekt av EU-stöden nämner Brynielsson Ölands skördefest. ”Den hade inte blivit av utan EU-pengarna”. Det hade väl varit bra det. Har inte Brynielsson suttit fast i oändligt långa, bensin- och dieselosande bilköer på Ölandsbron i samband med skördefirandet?
Ett annat uttalande som gränsar till det skrattretande lyder: ”I dag är det ingen som reagerar på att politiker, näringslivet och tjänstemän åker runt i Europa och knyter kontakter.” Jaså, hur var det med MIPIN mässan i Cannes, för att ta ett exempel? Det var väldigt många som reagerade. Framför allt i Staffanstorp och Göteborg. I Cannes knyts det säkert kontakter. Av olika slag. Men till vilken nytta, och till vilket pris?
Vi har sagt det förut men det tål att upprepas. EU är i många avseende en flopp. En tungrodd apparat som slösar penningar på en hel del tveksamheter och, som vi påpekat otaliga gånger, lägger sig i saker som endast den aktuella nationen har med att göra. Ge faen i snus, vargar och morkullor. Sköt de stora frågorna, och kämpa inte för att unionen hela tiden skall växa. Det är till en del förståeligt att björnen i Öster vaknar, i det ide där godtrogna i väst trodde att vår mäktige granne skulle slumra för evigt. Börjar den store fienden att etablera sig i sig i det omedelbara grannskapet är det begripligt att Putin känner sig trampad på tårna. EU kan i slutänden inte omfatta hela världen.
Bloggen har tidigare propagerat för en Nordisk union och vi vidhåller att det är en bra idé. Än bättre blir det, som tidigare sagts, om vi gör en ytterligare begränsning och etablerar en Svensk union. Ytterligare ett steg på vägen mot en succé vore att skapa en Småländsk union och varför inte gå ett steg längre och skapa en Kalmar-läns union. Nu är det väl så att en hel del invånare i GK inte känner större samhörighet med Kalmarbor. Dessa upplevs ibland som lite stöddiga och fientligt inställda mot inkräktare från landsbygden.
Därför tror vi att en Gröna Köpingen-union är den slutgiltiga lösningen, där likasinnade i samförståndsanda kan kämpa för ett bättre Europa.
Därför lägger vi ett förslag om bildandet av GKU (Grönas Köpingen Union) till vårt välmatade valmanifest.
GKU kämpar för ökad lokal makt, utan utsocknes inblandning.
PS. När det gäller olika fortskaffningsmedel så står vi fast vid ovan sagda. Men det måste i vissa ömmande fall göras undantag. Politiska förgrundsgestalter i sammanslutningar som förtjänar att tas på allvar, exempelvis GRIS, måste kunna förflytta sig snabbt och rationellt. Därför kommer vi att kämpa för dispens för denna kategori. Det handlar om ett fåtal, ja faktiskt bara en enda person. DS

* När jag skulle skriva ”klåfingrig” kommer det upp en markering från rättstavningsprogrammet och det visar sig att jag missat och skrivit ”klifingrig” istället. Det slog mig direkt att det kanske inte är ett så dumt uttryck. Man brukar säga att det ”kliar i fingrarna” när man ex. skulle vilja läxa upp någon vanartig medborgare. ”Nu känner jag mig lite klifingrig”. Ja varför inte. EU-anhängare som läser detta kanske blir lite ”klifingriga”. Nåja, vi skall nog freda oss, för vi är rätt många EU-skeptiker också.

november 20, 2014 at 8:57 e m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Bilda en Nordisk union

Vi får allt som oftast tillfälle att vädra vårt missnöje med valda delar av EU:s agerande. Allt är inte skit, men det överstatliga fingrandet på bagateller, som inte berör andra än invånarna i respektive konungadöme eller republik, gör oss rosenrasat förblindade så vi inte ser de delar av EU som ev. är bra.

Förutom petitess-tramset tycker vi att en del medlemsländer uppvisar en stötande grad av egoism, chauvinism och storebrorsmentalitet. ”Störst, bäst och vackrast”.

EU:s ambition är att växa, och om det vill sig, bra eller illa, beroende på inställning, så är snart hela Europa ett enda stort EU. Ett konglomerat av olika nationaliteter, statsskick och seder och bruk. Detta tror inte vi i gynnar den ursprungliga goda tanken: EU som en garant för fred och frihet.

När man var liten och satt i sandlådan gick det oftast bra att komma överens om spadar, hinkar och sand, om man var ett par tre stycken. Vid större antal blev det ofta bråk och annat elände. Det är nog samma sak med den stora EU-sandlådan. Ju fler som är med i leken, ju större risk för trätor. Risken tilltar dessutom med det geografiska avståndet. Det är ofta lättare att komma överens med de närmsta grannarna, på samma våglängd, än med de ”lite annorlunda” i fjärran. Eller för att ta ett konkret exempel. EU-bidrag till svenskt jordbruk för att värna om ett öppet landskap är nog lättare att ta till sig än vetskapen om bidrag till Portugisisk tobaksodling.

Vi, nästa vals oomtvistade vinnare, ”Grön AnSamling”, kommer efter vårt makttillträde att arbeta för en ”Nordisk Union” (NU) som skall ersätta vårt medlemskap i EU. Vi här i Norden är ganska lika och trivs relativt bra i varandras grannskap. Språken begriper vi hjälpligt, med undantag av finskan som kräver en del träning. Här har vi på bloggen ett tips. I stället för att lyssna på P3 rattar ni in P4 där man sänder finska program som är oändligt mycket bättre, om än obegripliga. Men efter ett tag tror vi att ett och annat skall fastna. Lyssna på ”Sisu radio”.

Vi tänker oss alltså en union bestående av Sverige, Finland, Island, Danmark och så småningom också Norge, när Petter Northug slutat åka skidor. Då skall Norrbaggarna få dela med sig av oljemiljarderna och hela norden skall blomstra efter en rättvis fördelning av naturtillgångarna.

Naturligtvis skulle vi här i Sverige klara oss alldeles utmärkt på egen hand utan både EU och NU. Detta land, som förgäves söker sin like. Det finns ingen plats på jorden som uppvisar en sådan natur, högtstående kultur och invånare som inte befläckas av en enda skavank ens vid närgången skärskådan. Sverige är helt enkelt en fläckfri diamant i universum.

Det slår oss nu, att denna ädelsten skulle kunna glimra ännu starkare, efter smärre justeringar.

Skåne ligger lite offside i söder, och har invånare som mestadels talar obegripligt och grötigt. De har under en längre tid hissat en egen flagga i gult och rött som ett tecken på självständighetssträvan. OK. De kan få som de vill. Vi skiter i Skåne och drar gränsen vid Blekinges sydgräns.

Lite synd, för i Malmötrakten finns en politisk påläggskalv som skulle kunna göra nytta i ”Grön AnSamling”. Men visst. Det går att flytta.

Även Gotland kan diskuteras. Ligger lite avigt till, mitt ute i havet och även dessa invånare nyttjar ett obegripligt tungomål. Vi kan utan större saknad avhända oss också detta, och låt i samma svep även Öland gå samma väg. Här behövs näppeligen någon förklaring varför.

Nu börjar det likna något. Mitt i detta, nu aningen bantade paradis, ligger Gröna Köpingen. Centralt, upphöjt, vackert, oemotståndligt, unikt. Detta oomtvistade centrum för höga naturvärden och högtstående kultur. Varför inte göra GK till rikets huvudstad?  Nej, inte huvudstad. Huvudlandsbygd.

Landsbygden är vår framtid och att utnämna GK till huvudort och centrum för kampen mot en förödande urbanisering vore en garanti för en framtid med Fred, Frihet och Framgång.

Rösta på GAS.  Rösta för F, F, F

PS.

Man kan naturligtvis också diskutera nyttan med valda delar av Norrland.  Också här är språket obegripligt. Största anledningen är att det är en bristvara ”Jou…….”

Det finns dock en del plusposter. Vacker natur, goda fiskevatten och ripor. Norrland får hänga med ett tag till.

DS

december 7, 2013 at 2:14 e m Lämna en kommentar

Nä, nu dj….r.!!

Nu får det vara slut. Nu är måttet rågat. Vi har tidigare av EU trakasserats med tjafs och trams kring lakritspipor, snus, jaktlagstiftning m.m. Vi har naturligtvis, som varje rättskaffens medborgare, protesterat. Något som i vissa fall givit resultat, men nu djävlar får det vara nog. Vi vet att svordomar tyder på bristande ordförråd, men vi hittar inget annat som passar.
Gränsen är inte nådd, utan passerad, med råge. Livsmedelsverket vill, med stöd av EU, förbjuda opastöriserad mjölk som ingrediens vid tillagning av ostkaka. Naturligtvis vet ni alla att en normalbegåvad, Småländsk ostkaka kräver opastöriserad mjölk för att bli så där sinnligt god som bara en ostkaka kan bli, i detta det främsta av alla landskap i riket.
Vi bryr oss inte om Hälsingeostkaka, som är för slät och inte innehåller mandel. Den serveras dessutom med hjortronsylt. Hjortron är gott men en riktig ostkaka, dvs. en Småländsk, skall av den renlärige avnjutas tillsammans med klarbärssylt och vispgrädde. Inte för hårt vispad utan så där lagom att den lite trögt flyter ut över den gyllengula, sagolika anrättningen: Den av obehandlad mjölk tillverkade Gudagåvan.
Livsmedelsverk och EU! En synnerligen skarp varning, på gränsen till ett hot mot liv och lem: Rör inte vår nationalrätt. Låt bli. Håll er klåfingrighet i schack.
Se här en utomordentlig anledning att vid nästa val rösta på Grön AnSamling (GAS). Med GAS vid rodret kommar alla hot mot den Småländska ostkakan att kämpas ner, om så krävs, med vapenmakt.
Skulle av någon anledning även de Småländska isterbanden ifrågasättas, kan det bli fråga om nukleära insatser.

november 7, 2013 at 10:48 e m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Arbeta för ett utträde ur EU, stoppa hetsjakten på rökare, återinför rökning på krogen

I dag skall vi vara lite rationella. Vi avhandlar ovanstående rubriker i ett svep, eftersom de har koppling till varandra.

Först EU. Den ursprungliga idén med denna sammanslutning var säkerligen god. Ett fredsbevarande projekt sprunget ur ”Kol och stålunionen”. Så borde det ha förblivit. I stället har vi fått en överhöghet som gräver och petar i små skitsaker på ett mer än skrattretande sätt. Inget är för smått och tramsigt för att man skall låta bli att lägga sig i. Det senaste exemplet är förslaget att förbjuda lakritspipor. Där har vi nivån. Samma sak med snuset. Nu ordnade det till slut upp sig med såväl piporna som snuset och det är bra, men det är skandal att välbetalda EU-tjänstemän, förmodar jag, skall slösa penningar på att hantera sådana frågor.

Nej kära EU. Ägna er åt att bevara freden, men håll fingrarna borta från petitesser som endast rikets invånare har med att göra. Vi skall syna EU i sömmarna vid senare tillfälle, men lakritspiporna för oss in på dagens ämne: Tobak.

”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna” myntade en gång Runeberg. Ja, så är det. Med stigande ålder är det trevligt att se tillbaka på ex. barn- och ungdomen. Det mesta är trevliga minnen. Det motsatta har man dessbättre till större delen glömt.

Vi minns dock bl.a. bilresor, där det mestadels satt en man vid ratten. Det var den tid innan ”könskvotering”, där den mest lämpade utförde uppdraget. Mannen i fråga, inte bara körde på ett förtjänstfullt sätt, han rökte också. Vi barn satt bak i bilen och kunde ibland i dimman, mellan hostattackerna, se en del av landskapet vi färdades i. Så var det och ingen kom på iden att detta kanske inte var så trevligt och nyttigt.

Inne i vardagsrummet låg röken tät när far i huset, tillsammans med övriga familjen, begapade den nyinköpta TV. En sak är säkert.  Det skulle aldrig fallit mor i huset in att be husets härskare att ställa sig under köksfläkten och röka. Så gick det till och ingen ifrågasatte.

Jag måste tyvärr tillstå att allt inte var bättre förr. Något som dock alltid varit bra är vårt svenska uttryck ”lagom”.

Detta ”lagom” kom inte till pass när forna tiders tobaksbruk skulle ersättas med andra, modernare vanor. Låt oss titta på den nikotinistiska vardagen, år 2013.

Det är fortfarande lagligt att sälja tobaksvaror. I livsmedelsbutiker, kiosker och i ett minder antal, utdöende specialbutiker. Varan som säljs är försedd mad varningstext av sådant format att köparen knappt ser vilket märke han köpt. Det enda han får information om är att han kommer att dö i någon plågsam sjukdom.

Hur ser vardagen ut för en stackars rökare nådens år 2013? På många arbetsplatser råder totalförbud så den som vill ha sig ett bloss får hasta iväg någon kilometer på middagsrasten eller hålla sig till dess att man är hemma. Jobbar man i vården så måste den kilometerlånga vandringen kompletteras med byte av kläder. Inte för att dessa blivit svettiga av språngmarschen utan för att de luktar rök. Rök som kan besvära känsliga patientnäsor. En fundering: Var fanns dessa extremt överkänsliga personer på 60-talet, när röken låg tät även inne i byggnaderna?

Krogar och restauranger skall vara rökfria. ”Medpassagerare” och personal skall slippa passiv rökning. Det är väl bra, men problemet går att lösa på annat sätt än att ta ifrån gästen en stunds njutning av en cigarett, eller hellre cigarr, efter kaffet. Det fanns krogar i större städer vars affärsidé byggde på konsumtion av en god cigarr i kombination med mat och dryck. Dessa har nu fått slå igen.

Lösningen är mycket enkel och stavas ”ventilationssystem”. I dag när vi kan skicka farkoster till månen och mars (Gud vet varför) borde det vara mindre än en skitsak att installera ventilationssystem som rensar bort röken för de som inte vill bli utsatta. Med det systemet skulle den meditativa cigarrkonsumenten eller piprökaren kunna åtnjuta lite livskvalitet på krogen utan att bli påhoppade och ifrågasatta.

Obs. Vi röker inte själva så ingen kan beskylla oss för att tala i egen sak. Vi drivs bara av vårt rättspatos och ett visst medlidande med en utsatt befolkningsgrupp. Men vi funderar på att börja igen, som en protest mot en osund och orättvis klappjakt på hedervärda medborgare.

Röstar du på Grön AnSamling (GAS) så hjälper du till att stoppa den skamliga hetsjakten på en utsatt minoritet. Med GAS, för rökare. Ute, inne, överallt!

PS.

Ingen kan påstå annat än att GAS åsikter börjar få en oerhörd genomslagskraft. Knappt hade bläcket från vårt förra inlägg om friskolor hunnit torka, förrän Skolinspektionen känner sig manade att lägga ner en tveksam friskola. Vi förutspådde en snabb självsanering av tvivelaktiga lärosäten och nu hastar Skolinspektionen till vår hjälp och lägger ner ”Praktiska Gymnasiet” i Tumba med omedelbar verkan.

Vi är övertygade om att fler lär följa. Därför avvaktar vi med vidare kommentarer. VI följer med spänning ut-, alternativt avvecklingen av en skola i grannskapet, där en huvudman med tveksam målsättning, hanterat en gammal förnämlig skola på ett egendomligt sätt. Vi avvaktar med spänning alla infall, och det slutliga utfallet.

DS.

oktober 19, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Frustration

Knappt hade stolparna i Grön ansamlings valmanifest presenterats förrän redaktionens dator kraschar med en smäll. Vi slungar inte ut några anklagelser men det ligger nära till hands att misstänka sabotage från politiska meningsmotståndare. Det får vara hur som helst med den saken men efter ett tidsödande och kvalificerat reparationsarbete är vi på banan igen. Red. tackar supportteknikern för all hjälp.

Under frånvaron från sociala medier har det enligt rykte hänt ett och annat som borde kommenterats. Håkan Juholt har givit en intervju i en secondhandaffär i Norrstad. Detta inger farhågor. Vi vill poängtera att allt gammalt knappast lämpar sig för återanvändning. En slutavverkning i Vänorten, Mönsterås skärgård, har väckt irritation. Vi skall be Allvarlige Alvar att kommentera detta vid tillfälle. Alvar är påläst i skogliga frågor så man kan räkna med att han kommer att lägga ett och annat tillrätta.

Datorkraschen har haft en positiv effekt. Tusentals brev har nått oss på redaktionen där oroliga medborgare undrat vad som hänt. Vi tackar för detta. Vi kan inte besvara alla bl.a. det enkla skälet att postdiligensen lämpat all post vid sidan av brevlådan vilket haft effekten att breven blivit oläsliga av allt regnande. F.ö. samma taktik som tillämpas av tidningsbudet om brevlådan vid enstaka tillfälle skulle innehålla något kvarglömt när morgontidningen skall levereras.

Några brev har varit läsliga bl.a. ett från Beda Fjösing i Blaskhult. Tack Beda för ditt erbjudande, men tyvärr är jag lyckligt gift och med ålderns rätt är inte orken längre vad den en gång varit. Lolita Gunnarsdotter i Kråkehage har skickat en liten trevlig bild på sig själv. Kära Lolita. Om du vid nästa val röstar på GAS garanterar jag att du skall få det så mycket bättre ekonomiskt att du får råd att köpa nya kläder istället för de minimala tygbitar som nu knappast skyler det nödvändigaste.

Det enorma brevflödet har enligt rykte haft effekten att postverket nu funderar på att åter öppna ett postkontor i Gröna Köpingen. Detta är lite tveeggat. Som det nu är, med postverksamhet bland charkuterier, beredes möjlighet till hälsobefrämjande impulsköp av feta ädelostar och rökt ål.

Vi poängterade vid presentationen av stolparna i valmanifestet att dessa radats utan rangordning efter politisk vikt. Frånsett vårt första krav: Återinför sträckjakten på Morkulla. Nu säger den fåkunnige. ”Detta är väl ett särintresse utan vikt för den breda allmänheten. Detta är otaktiskt och ger inga röster”. Helt fel. Fel, fel, fel. I Sverige finns ca. 300000 jaktkortslösare. En rimlig gissning är att 250000 av dessa jagar regelbundet. Alla dessa vill ha tillbaka sträckjakten och vips har vi på riksplanet ett väljarstöd i paritet med de mindre riksdagspartierna. Efter att vi förklarat hur det ligger till med Morkullejakten får vi rimligtvis ytterligare 50000 sympatisörer.

Det förhåller sig så här: Vi går inte in på Morkullans liv och leverne i detalj utan nöjer oss med att denne lilla polygama vadare från och med sin ankomst i mars – april fram till slutet av juni, sträckflyger kvällstid (och till viss del också i tidig gryning), på jakt efter parningsvilliga honor. Sträcket går utefter en ganska bestämda bana och med vetskap om denna kan jägarna posta på lämpligt ställe. Morkullan är talrik, finns spridd över stora delar av Europa, och är på intet vis hotad. Endast hanfågel sträcker och det polygama levandet resulterar i att en bortskjuten hane gör tillvaron så mycket trevligare för de kvarvarande. Jakten hotar på intet vis reproduktionen.

Nu några vanliga invändningar mot jakten: ”Ingen skottlossning i naturens barnkammare. Det stör det vilda”. Alla med erfarenhet av jakt och skottlossning vet att ett skott inte stör ett skvatt. En koltrast som sitter och sjunger gudomligt vackert i någon grantopp gör ett litet kort avbrott i musicerandet men är snart i full gång igen. Han bryr sig inte ett dugg. Inte heller rågeten, räven, tjädern etc. Ett skott stör inte. Skulle så vara fallet så borde vildsvinsjakten på vår och sommar omvärderas. Det smäller ganska frekvent numera, året om, men inte tusan skrämmer det livet ur den övriga vildnaden. Jag kan ge ett självupplevt exempel: För ett antal år sedan satt jag en augustikväll i ett torn och väntade på att någon råbock skulle visa upp sig. På rådjurets nästan övernaturliga sätt att ta sig fram obemärkt, står en bock plötsligt där. En hygglig gaffelbock har från ingenstans dykt upp på ca 60 meters håll. Jag gör mig ingen brådska så innan jag makat studsaren till kinden lägger sig bocken ner. Örnbräken skymmer bogen och skott i halsen tillämpas bara av idioter i diverse Jaktprogram på TV. Jag sitter och studerar bocken i kikarsiktet. Rådjur är fantastiskt vackra och väntan på att bocken skall resa sig blir inte långtråkig. Plötslig smäller ett skott från grannmarken. Inte mer än ca 100 meter bort. När skottet smället studerar jag bockens huvud i kikarsiktet. Skottet orsakar inte en blinkning. Inte en ryckning i hela kroppen, ingenting. På ren svenska, sket bocken i skottlossningen. Han reste sig så småningom men i en vinkel som omöjliggjorde skott.

Ett annat vanligt argument mot jakten lyder: ”Den är ju så liten. Det är väl inget att äta”. Det är det visst det. Morkulla är fantastiskt gott om de får hänga en tid. Eftersom det oftast är äldre fåglar som skjuts behöver de några dygn i kylen innan anrättning. Vad gäller mängd mat per avlivat djur vill jag påpeka att det äts ett antal ton kräftor varje år i riket. Kräftan är betydligt mindre. Självmordsbenägna personer slafsar i sig ostron, sniglar och annat tveksamt krafs där det går åt ett stort antal liv för att få till samma vikt som en morkulla. Nej. Ät morkulla. Den behöver nödvändigtvis inte anrättas enligt gammalt recept där endast ögonen och klorna avlägsnas. Resten steks och efter denna procedur tas inälvorna ut och mosas till någon form av paté som serveras till fågeln.

Morkullan var fram till 1959 (tror jag) lovlig mellan 16 och 31maj. Sedan har det växlat mellan förbud och jakttid vid olika tidpunkter. Senast kullan var lovlig för sträckjakt började den första måndagen efter midsommar. Nu är den lovlig mellan 21 augusti (när sträcket upphört) och 30 november. Den som är så lyckligt lottad att han äger en stående hund som lämpar sig för morkullejakt kan under flyttningen på hösten komma till skott på en och annan kulla. Övriga flyger ner till kontinenten där de jagas flitigt och skjuts i stort antal. Vore det inte klokt att även vi i Sverige fick chans att ta vår beskärda del av detta fantastiskt trevliga vilt.

Vår- och sommarjakt på Morkulla är inte förenligt med EU:s fågeldirektiv säger motståndare till jakten. Se här en utsökt anledning att lämna denna enfaldens sammanslutning. EU skall ge fan i hur vi jagar. De skall också låta bli vårt snus och strunta i hur gurkorna är krökta. Ett exempel inom jakten som belyser idiotin och osmidiga regelverk: Korpen är fridlyst i Sverige, eftersom den är ovanlig i ex. Tyskland. Vad är detta för trams? Korpen har från att varit ganska ovanlig fram till ca 60-70 talet fullkomligt exploderat till numerären. En oerhört effektiv predator som tillsammans med mården lägger beslag på 90 % procent av alla skogsfågelägg. En normal stam av dessa skulle ge skogsflanören rika tillfällen att njuta av tjäderflog vid bärplockning eller välfyllda spelplatser till glädje för de som orkar upp i ottan en vårmorgon.

Rösta på” Grön Ansamling” så har du snart sträckjakten tillbaka!

augusti 18, 2013 at 7:22 e m 1 kommentar

Landsbygd och lantliv

Vi viskade om att Allvarlige Alvar skulle ge ytterligare kommentarer beträffande LRF:s sammandragning i Blomsterhålas folkets Hus. Det passar bra idag för ordinarie besättning ligger mellan lakan. Inte som förströelse utan efter ett tillslag av svininfluensa. Vi har inte vaccinerat oss trots att sjukdomens benämning antyder att vi tillhör riskgrupperna.

Utöver tidigare kommenterad vildsvinsdebatt kom andra spörsmål upp efter frågor från publiken. Det gällde stenmurar, reservatsbildning, vindkraftverk, bredbandsutbyggnad, produktionsmål kontra bevarandeintresse inom skogsbruket och lite till. Vi vet att Alvar var i publiken så vi ber honom om en kommentar. Alvar har ordet.

”Någon i publiken förde stenmurar på tal. Förmodligen för att han såg dessa som ett bekymmer. Vi behöver inte diskutera om stenmurar skall rivas eller inte. Lagen ger dem numera ett oinskränkt skydd och det är nog bra i de flesta fall. En vällagd stenmur är ett magnifikt äreminne över svunna generationers oerhörda slit. Man känner sig ganska liten och onyttig vid anblicken. Skall dessa inte bort för att gynna ett rationellt jordbruk? Normalt sett inte, annat än i extrema undantagsfall. Självfallet måste grindhål kunna vidgas så att en modern maskinpark kan passera men i övrigt är det ”locket på”. Till glädje för de flesta, inklusive växter och djur som gynnas av solexponerade murar. Jag tror nog att även brukarna, sett över tid, är vinnare. Man får ingen stödersättning för alla de murar som man byggde skogsbilvägar av innan biotopskyddet trädde i kraft.

De öländska kalkstensmurarna vill jag inte uttala mig om eftersom jag är dåligt påläst. Möjligtvis verkar det väl rimligt att en mur som tidens tand raserat till en diffus stensträng skall kunna tas bort om det omöjliggör ett rationellt brukande att ha den kvar. Lantbrukarna måste vara rationella om de skall kunna producera livsmedel till ett pris som vi småsnåla konsumenter är villiga att betala. En annan man i publiken ifrågasatte varför man inte efter några år får ta bort stenhögar som man kanske själv makat ihop med frontlastaren utan krav på prydlig stapling. Ja, det kan man i vissa fall undra. En tjänsteman på länsstyrelsen förklarade en gång att varje epok skall speglas i landskapet. Kanske står man om ett halvsekel vid något röse och förundras över att man förr fick slösa diesel på att köra tunga maskiner för att samla sten. Vem vet.”

Vi tackar Alvar för detta. Det här med landsbygd och lantbruk är intressant. Vi skall vid senare tillfälle be Alvar kommentera andra frågor som dryftades vid LRF-mötet.

Vår hädangångne vän Nils Norrälv efterlämnade ett kväde från 90-talet. Det var en turbulent tid med EU-anslutning och Dinkenspilare som lurade i folk hur bra all skulle bli om vi gick med. Inte minst lantbrukarna skulle få gyllene tider med skyhöga producentpriser på svin och nöt, fritt från galen kosjuka. Nils dikt har tidigare publicerats i organet ”Ortfiskenytt”, tror vi. Om så är fallet så blir det en nyttig repetition, som påvisar faran med att avhända sig ex. stenmurar, som senare kunnat generera viss ekonomisk vinning i form av EU-bidrag.

Tankar på tomten

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Allan sover i enslig gård
Djupt under midnattstimma
Snön lyser vit på fur och gran
Nu vaknar Allan som han är van
Numera han vaknar om natten
I behov av att kasta sitt vatten
 
Midvinternattens köld är sträng
Stjärnorna gnistra och blinka
Allan har kravlat sig ur sin säng
Till husknut i avsikt att pinka
Allan vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Han fumlar med gylfknapp på tvären
Rätt trängd av prostatabesvären
 
Slår så en sjua mot mangårdsknut
Gul mot den vita driva
Tittar som mången natt förut
Upp emot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur
Drar kring gården sin dunkla mur
Grubblar fast det ej lär båta
Över en underlig gåta
 
Vad grubblar han på där han frusen står?
I färd med sitt nattliga pyssel
Jo, scenen gör att hans tankar går
Till ”Manneken-Pis” uti Bryssel
Mot Bryssel och EU går tankens färd
Med koppling till bygden och hemmets härd
Åt detta han ägnar sitt grubbel
EU, bidrag och trubbel
 
Han tänker på slit under år som flytt
Han trälat från arla till kvälla’
Och varje år har han redskap bytt
Till större och mer rationella
Han odlingshinder schaktat väck
Alléer, stenmur, träd och häck
Sen traktorn gått fram och tillbaka
På fält som var’t kala och raka
 
Midsommaraftons hö var torrt
Från regnet han räddat det mesta
Allt medan alla de andra rest bort
Till skärgår’n att supa och festa
I lagårn han vandrar sin tysta ban
På morgon, på kvällen och mitt på dan
Fast kossorna är ganska rara
Så är livet tungt, det agrara
 
Men. ”Rösta för EU så ska allt bli
Så bra” sa han, Dinkelspilen
”Då glider ni omvärlden lätt förbi
Så flott uti EU-gräddfilen
Ert fläsk det säljer ni sen så lätt
Och ägg från hönor som fritt har sprätt
Och köttfärsen blir inte malen
Av kossa som kanske är galen”
 
Ja, EU skulle vår frälsning bli
Och lyfta oss alla ur träsket
Man skulle bli från bekymmer fri
Och få högsta priset på fläsket
Hur gick det då sen? Jo, det är ju känt
Producentpriset sjönk cirka 40 procent
Vår frihet blev än mer beskuren
Likt hönsens, som trängs uti buren
 
Det enda som nu ger nån’ EU-peng
Är ans utav stenmur och diken
Samt hamling av träd uti hage och äng
”Det tror faen att man är besviken
På det som jag nu kunnat leva flott
Det högg jag ner och rensade bort
Och stenmurarna längs med gatan
Blev vägfyll i skogen. Fy satan!”
 
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Ånyo han slumrar i enslig gård
Ännu nån efternattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser gul på stället
Med kvävet i kretsloppsamhället
 

februari 21, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se