Posts tagged ‘fisk’

Skolexempel av skilda slag

Ungdomen av idag är föremål för mycken jämmer och klagan. Ofta välförtjänt, någon enstaka gång oförtjänt. Belackarna har mestadels ett antal år på nacken och den kritiska inställningen gentemot det yngre gardet tilltar med åldern. (Inte ungdomarnas, utan kritikernas) Kanske har fenomenet till en del med glömska och förträngning att göra.

Måhända håller vi på och petar i, just det, petitesser, men ibland tycker vi att kritik är befogad. Var går gränsen? Det skall ni få reda på nu, genom GRIS försorg. Vi tar i slumpvisordning.

Det är inte OK att leva rövare i skolan och kalla såväl kamrater som lärarinnor för horor. Manliga lärare och gossar får hålla till godo med tillmälen som bögdjävel mm. Vi kan inte förstå att detta inte beivras med kraft. Några dagar på tukthus skulle göra susen, men då är det väl risk att de små stackarna skulle känna sig kränkta.

Man skall lära sig att komma i tid och att hålla käften på lektionerna. Ja men då får inte lille Kalle leva ut sin spontanitet och han känner sig hämmad och låst.  Men sluta nu!

När GRIS tagit makten kommer skolsystemet att förändras i grunden. Inte genom en radikal omstuvning bland de ämnen som dagens elever anses vara i behov att läsa. Icke så. Förändringen ligger i att de inte bara skall läsa, de skall också lära sig något. Hur skall detta gå till? Jo det skall vi tala om.

Vi lyssnade på radio för ett tag sedan, och där intervjuade man i ett program (som jag inte kommer ihåg namnet ) en liten rumänsk gosse, ”Jag skulle så väldigt gärna vilja gå till skolan men jag har så dåliga skor att jag inte kan gå dit nu när det är kallt” Det fuktas i ögonvrån.

När GRIS kommer till makten skall vi inte bara lära barnen att stava till ”tacksamhet” de skall också lära sig förstå innebörden av detta i dagsläget okända begrepp. Deras vardag skall förändras radikalt och det skall bli förbjudet för ungdomar att ha roligt på andra platser än i skolan. För att få mat och kläder på kroppen skall barn och ungdomar som inte vill gå till skolan sättas i arbete, av inte alltför läskande slag. Man kan plocka skräp, plocka jordgubbar, handgräva dikenklyva ved, bryta sten eller vad faen som helst. Detta slipper de som självmant går till skolan och där uppför sig som folk och lär sig det som är av nöden. Då hasar sig ungdomarna sig ditför det stora flertalet har skor som duger, och att arbeta framstår för flertalet som ett sämre alternativ än skolbänkenMen detta är ju straffkommendering och tvångsarbete? Ja just precis. Absolut. Men effektivt. Låt oss pröva detta innan det går fullständigt åt helvete.

En hel generation håller på att gå förlorad av flera skäl. Har Ebola nått våra gränser? Nej det är värre än så. Från och med att man överger modersbröstet, eller snarare brösten, och den lille telningen kan kravla fram till datorn så placerar man sig där, och blir sittande. Resultatet blir urkalkaskelett och förtvinade muskler. Om man tittade på lärorika bloggar vore en sak, (vi har goda tips) men icke. Spel där man tar död på både folk och fä på löpande band är det som gäller. Jo, men de tränar upp minne, rymdsuppfattning och finmotorik. Jaså. Vad skall de med detta till om kroppen förtvinar?
Förbud!

Så har vi dessa förbannade mössor igen. Alltid och överallt. I skolsalen, i kyrkan, vid matbordet, i sängen, på muggen etc. Och värst av allt, kepsar med skärm som förmodligen är konstruerade för att blända av solen i motljus, bärs bakvända. Är man rädd att bli solbränd i nacken? Det ultimat töntiga är när kepsen placeras på tvären så att skärmen skyddar något av öronen. Förbud! Jo men mössor och kepsar är väl inget att härja omUngdomarnas identitet sitter ju i kepsen”. Denna åsikt framförs till 99 % av skolpersonal som inte har auktoritet nog att se till ett förbud efterlevs. Det är bekvämare att godkänna och blunda. Då är också det lättvindigaste att blunda, stänga öronen och titta bort när någon mobbas eller trakasseras med tillmälen enligt ovan. Mycket av problemen grundar sig i flathet och rädsla som man kamouflerar i flummiga termer. Man svamlar om integritet, okränkbarhet, individens frihet... bla bla bla , istället för att vidta enklaeffektiva åtgärder som alla begriper.

Apropå begriper. Inför inte betyg i fjärde klass. Börja redan i ettan. Ett betyg begriper alla innebörden av till skillnad från svammel vid mesiga kvartssamtal, eller vad kan tänkas heta idag.

Det finns mycket att hala fram i dagsljuset men vi slutar med det absolut värsta. De stackars små skolbarnen äter inte fisk! Däter inte sill, lax, ål, strömming, abborre gädda, ort, mört eller sutare. Det handlar om en kulinarisk dekadans som på sikt hotar folkhälsan. Det är vetenskapligt bevisat att fisk är bra för såväl kropp som själ. Forskning visaentydigt att man blir intelligent av fisk. Detta vet alla, men det är stört omöjligt att trycka i en skolunge en nyttig och närande strömming eller sill.

Varför har det blivit såÄr det föräldrarnas fel? Dåliga rådgivare i kamratkretsen? Födsel och icke hejdad ovana? Vi tror oss ha svaret. Man har i skolbespisningen provat ”fisk”, som inte är fisk, utan en till oigenkännlighet förvanskad råvara. Tror väl faen att barnen får avsmak. Bloggen har lösningen. (Vi gör ogärna reklam för andra orter än GK men här måste vi göra ett undantag, eller två noga räknat).

Skaffa fisk från Mönsterås. Denna ort som inte är helt motbjudande, trots att den är utsocknes, hyser inom sina rågångar fiskare och fiskförädlare av enastående snitt. På vägen mot Germanska filialen, förra semesterparadiset Oknö, huserar en familj som vi inte namnger för då är risken överhängande att de stormas av entusiastiska fisk-vänner, och det vill vi inte. Bloggen vill vara ensam i kön, än så länge. I denna lukulliska högborg tillreds helt fantastisk rökt och gravad lax. Ålar får röken en så gyllenskimrande patina att blotta anblicken är en njutning. Inlagd strömming är så övernaturligt god att salivflödet späder ut ättikslagen. Om vi även för den inlagda löksillen på tal, så blir det oss övermäktigt. Vi slutar där.

Tidigare nämnda Ål har en jämlike, i ett mera Nordostligt väderstreck. Där hittar man produkter som också gett den perfekta flat– och rundrökta ålen ett ansikte. Det finns här en liten hake. För att nå dessa förtjusande nejder måste man passera ett lite obehagligt samhälle som vi inte namnger, men har man väl krånglat sig förbi byborna, som går eller kör mitt i vägen, så är målet, eller snarare ålen, mödan värd.

Vart vill vi komma med dessa lovsånger? Jo, om det uppväxande släktet fick smaka på dessa delikatesser redan i unga år, skulle Mac Donalds få slå igen eller ändra sin meny radikalt. Skolbarnen skulle bespotta Cheeseburgarna och dubbelmenyer och istället kasta sig över fiskrätter med trendiga och fantasieggande benämningar som Macintorsk, Strömming och Sill i samlagFlata-rökt ål, Mac Flundri” mm.

Ovan nämnda föregångsmän, och kvinnor, har i dagsläget annan profession, men det är inte för sent att sadla om. Överge Bruket och vården, och den kateder som kanske fortfarande finns kvar, någonstans. Satsa istället på fiske och fiskförädling i stor skala, till glädje för en, förhoppningsvis växande skara som har smak och förstånd att uppskatta förstklassiga, nyttiga maträtter som har sitt ursprung i befjällade varelser från våra hav och sjöar. Ja, även ån och bäcken kan bidra.

Tack kära vänner för era insatser i folkhälsans tjänst.

Ps. Vår nye medarbetare Anders skall nästa gång få göra entré på bloggen med ett litet trevligt kåseri. Detta med anledning av ovan högst rättvist begabbade huvudbonader som klär skolbarnen(ja inte klär, utan som ungdomarna klär sig i.) Vi tror oss veta att Anders har en tänkvärd vinklingDS

mars 1, 2015 at 1:25 f m Lämna en kommentar

Ju mer förr, desto bättre

Skall man reta upp någon riktigt ordentligt så finns det en osviklig metod. Den fungerar rent kusligt effektivt. I synnerhet på individer som skall vara lite ”på”. Strebertyper som skall vara på bettet och visa hur duktiga och framåtsträvande de är. ”Nu måste vi se framåt. Glöm det gamla. Tänk progressivt.” Hur många anställningsansökningar innehåller inte det krystade och inställsamma: ”Förändringsbenägen person som inte fastnat i gamla fåror utan ser framåt och söker nya utmaningar. Jag ser inga hinder. Inget är omöjligt.” Fy faen vilket dravel. Det finns hur mycket som helst som är omöjligt. 9,30 i stavhopp. 5,3 sekunder på hundra meter(löpning) osv. Bara en så utomordentligt enkel sak som att få en i övrigt god hustru att inse att en Snookermatch mellan O’Sullivan och Selby är viktigare än ett avsnitt av Downton Abbey är fullständigt utsiktslöst. Nästan allt är vid närmre granskning mer eller mindre omöjligt.

Det som retar folk till vansinne är det gamla hederliga uttrycket: ”Det var bättre förr”. Yttrat i fel sällskap får man en iskall blick och man har genast klart för sig vilken äckligt reaktionär usling man är.

Allt var naturligtvis inte bättre förr. Inte allt. Men mycket. Exempelvis var man yngre förr, utan dåliga knän och förkrympta biceps. Lite tråkigt att det så småningom drar ihop sig till ”Gammal fäbodspsalm från Dalarna”. Sen skall man ju vara död så otroligt länge. Till nästa istid, ja faktiskt ända tilldess att solen slocknar vilket den lär göra om ca 4 miljarder år. Sett i det perspektivet är det väl en Guds nåd om man slipper det som utlovas, av diverse trossamfund: Ett evigt liv, som belöning för ett dygdigt leverne.

Digerdöd, hungersnöd, pest och kolera var förmodligen inte så kul. Det slipper vi nu och vi har turen att se att dessa fenomen numera grasserar på annat håll i världen. Charmen med loppor, vägglöss och stampade jordgolv kan också diskuteras. Men detta fanns å andra sidan i hus som var välbyggda och inte möglade bort efter något decennium. Vägglössen har fått en renässans. Detta är en effekt av detta förbannade resande som vi inom ”Grön ansamling” (GAS) skall sätta stopp för när vi kommer till makten. Vägglöss och gas är en tragisk kombination. Det kostade livet för en av våra mest begåvade diktare. Dan Andersson. Han dog på ett illa vädrat hotellrum där man gasat vägglössen med cyanväte. Men detta vet ni redan. Dan Andersson är unik. Eller var. En diktare som tilltalar de flesta. Både vi vanliga bondtölpar med enkel smak och alla de som gör anspråk på att vara lite exklusivt kulturella. Ja inte alla. De riktigt svåra, sorgmodiga konsumenterna av obegriplig lyrik tycker naturligtvis att Dan Andersson verk är poetisk pekoral. Hans dikter rimmar och det är inte fint. Det var inte detta det skulle handla om.

Vi skulle kunna räkna upp ytterligare saker från förr. Exempelvis korstågen, där stridsmän drog kring och slog ihjäl folk för att lära dem bli kristna. Det finns mer tveksamheter men det är oändligt mycket lättare att hitta det som var bättre förr. Mycket bättre.

Om någon hade sagt till undertecknad när man som liten parvel satt vid bryggan och metade abborre att fisken nästan skulle försvinna hade man ruskat på huvudet och konstaterat: ”Där står en idiot.” Det fanns mängder av fisk. Abborre, gädda, mört och snorgärs. Att ro ut och kasta eller meta och bli utan fångst fanns inte i tankevärlden. Ej heller idiotin att kroka en gädda, landa den och sedan sätta tillbaka. Jo, för små naturligtvis. (Vi skall vid tillfälle be Allvarlige Allvar kommentera catch and release.)

Vindstilla sommarnätter kunde man få följa med en välvilligt inställda vattenägare och stöja ål. Vattnet var kristallklart och när man lärt sig beakta vattnets brytning kunde ett antal ålar få sätta livet till. Otroligt trevligt. Idag är siktdjupet obefintligt och vattnet är, som det kanske skall vara i Gröna köpingen, grönt. Klart, rent vatten tycker vi nog var mycket bättre.  Det fanns det förr.

GK hade på den tiden ett hygglig framgångsrikt bandylag. Nöjesutbudet var kanske inte så stort så hade man inte frusit tillräckligt på någon rävjakt så gick man och tittade på matcherna. På naturis. Man lyckades för det mesta genomföra seriespelet på Gröna Viken, vid Ökno eller annorstädes. Så småningom spolades det en landisbana. Av ett gäng övernaturliga entusiaster, med Mats D. i spetsen som kunde maka till is när det var plusgrader. Vart vill vi komma med detta? Det var riktiga vintrar förr. Det var bättre.

Ganska tidigt började intresset för det motsatta könet att spira. Söta småskoleflickor fick hjärtat att klappa hastigare. (Det är bäst att påpeka att vi var jämnåriga så inga missförstånd uppstår.) Av dessa blev det vackra tonårsflickor och på den vägen är det. När man idag möter någon gammal tonårsförälskelse ser man att åren gått. Det gör förmodligen hon med. Hur som helst. De var snyggare förr. Mycket snyggare, och det var bättre.

Tågen höll tidtabellen. Tågen höll och tålde snö och kyla. Torbjörn Fälldin var statsminister och det fanns roliga och trevliga sossar. Gunnar Sträng var en skojig prick och hans klassiska: ”Varför använda så mycket krångliga ord när det finns en adekvat Svensk vokabulär” är, just det, klassisk och fyndig. Sossarna var roligare förr.

Sist men inte minst. Sträckjakt på morkulla var tillåten. Det var gott om skogshare i marker som nu endast hyser den bruna Tyska kusinen (eller Fältharen om man så vill). Det fanns inga vildsvin. Svin som bökar och förstör den övriga jakten. (Hur många grisrena älghundar hittar man idag?) Hundarna var bättre förr.

Vi skulle kunna hålla på så här i det oändliga och peka på mängder av saker och företeelser som försämrats med tiden. Det skall vi inte göra utan sluta med en uppmaning: Titta bakåt. Av det som är, och framför allt av det som varit, kan vi dra lärdomar och ändra vårt beteende till det bättre. Ja inte vi på bloggen. Vi har inget som behöver ändras. Det är bra som det är.

Vad kan vi lära av framtiden? Av något som vi inte vet något om. Inte ett dugg.

Bort med alla hurtfriska, bredkäftade typer som orerar om progressivitet, framåtblickande och annat tjafs. Nej, se tillbaka och gläds åt alla goda minnen från en tid som var så mycket bättre.

september 2, 2013 at 5:00 e m 3 kommentarer

Fina fisken

Fisk för konsumtion är föremål för delade meningar. Många älskar fisk, inte minst vi här på bloggen. Andra tycker illa om densamma. (Inte bloggen, utan fisken). Barn och ungdomar intar av någon anledning ofta en skeptisk hållning. Man förkastar fiskrätten utan att ens ha smakat. Vad det kan bero på är inte så lätt att utreda men en gissning är att man förknippar fisk med de panerade ”torskbitar” som man smakat på i skolbespisningen. Det är oftast inte torsk utan snarare stekt panering med antydan av fisksmak. Stackars barn som aldrig fått uppleva en inkokt ål. En välstekt strömmingsflundra, stekt i smör, inte margarin. En bit gravad östersjölax. Med eller utan dioxin. Stuvad abborre. Ungstekt gädda. Stekt salt sill med välstekt lök. Matjessill. Och inte minst: Inkokt, kall ort (Id) med dill och färsk potatis Därtill kall pilsner och tvenne Piratens besk. Detta är så nära det kulinariska himmelriket man kan komma.

”Ort. Går det att äta?” undrar den fåkunnige. Naturligtvis. Orten är en missförstådd delikatess som förtjänar att lyftas fram i rampljuset.

Det är bland pålästa köttkonsumenter ett känt faktum att kött som tillagas med vidhängande ben blir smakligare än det oskick som frekvent grasserar där köttdetaljerna befrias från allt vad ben och fett heter. Det som hade kunnat bli en delikat sadel eller saftiga kotletter skärs rena och blir ett smaklös elände som kallas ”ytterfilé”. Att kalla renskuren kotlettrad för filé är osmakligt bedrägeri, i dubbel bemärkelse. Nej. Fram för mer ben. I alla former. Överallt.

I fisk finns det mer eller mindre ben. Oftast mer, vilket ger fiskköttet en förnämlig smak. Iden, eller Orten, som vi säger här på orten innehåller en riklig mängd smakförhöjande ben vilket gör den till råvara för de allra förnämligaste maträtter. Njutningar som tyvärr inte så många fått upp ögonen för, ännu.

Vi skall i kommande artiklar belysa ”Ortfiskeföreningen” som under ett stort antal år kämpat för den tätposition för Orten som den så väl förtjänar.

juni 1, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se