Posts tagged ‘lärare’
Lärarmobbning
Alvar Alvarsson, ”Allvarliga Alvar” har inte fått komma till tals på ett tag, så han kallar på lite uppmärksamhet.
”Jag har med tillfredställelse noterat att Bosse Bloggare anslagit en positivare ton i sina blogginlägg. Det är bra.
Nej. Vi skall inte gnälla, vi lyckligt lottade invånare i Gröna Köpingen. Vi har det fantastiskt bra jämfört med stora delar av omvärlden och har ingen anledning att klaga och ständigt gå omkring och känna oss kränkta.
Eftersom ”kränkt” är så modernt skall jag berätta en självupplevd liten episod. Vi återvänder än en gång till skolans värld. Här dräller det av elever som är kränkta av olika anledningar. Det är mobbing, ”kamrater” emellan, och påstådda kränkningar av elever, orsakade av lärare, får stor publicitet.
Vad som det däremot talas ganska tyst om är den daglig mobbning som eleverna utsätter vissa lärare för. Lärare som inte har haft turen att födas med pondus och auktoritet, men som ändå skulle göra ett gott jobb under normala omständigheter.
Platsen är en gymnasieskola och tidpunkt är examensdag. Jag råkar hamna i en soffgrupp tillsammans med en lärare som hyrdes in någon dag i veckan. Tredje person är en tuff yngling i läderjacka med nitar och en stor prilla innanför överläppen. Det gick säkert att hitta goda sidor hos ynglingen om man grävde lite på djupet, men gossen hade inte gjort sig känd som någon ängel. Den aktuelle läraren hade nog haft en del problem under resans gång.
Av någon anledning halkar resonemanget in på hundar. Lärare NN hade hund, och eleven börjar något förvånande att förhöra sig om hunden. Utseende, härstamning, egenskaper och mycket annat. NN blir naturligtvis smått exalterad över det oväntade intresset för den lilla ulliga ögonstenen och ganska snart tycker nog NN att gossen är en osedvanligt trevlig prick som visar intresse för hans hund. Samtalet fortsätter en bra stund och NN förstår att han äntligen hittat en själsfrände. Han ler, skrattar och stortrivs i sällskap med sin nye kompis.
När NN svarat nekande på frågan om han kunde tänka sig någon annan hund, efter att nuvarande dött, säger gossen: ”Ta hit det satans, förbannade hund-aset, så skall jag sparka ihjäl det djävla kräket”
Jag glömmer aldrig lärarens blick. Från att för en stund känt lite människovärde, förvandlades han till en blöt trasa. Det var fullständigt vidrigt och jag ångrar än i dag att jag inte reste mig och visade lite civilkurage. Om jag gjort så, hade det bara slutat på ett sätt. Fängelse för mig, men gossen hade inte fällts för den psykiska misshandel han utsatte läraren för, utan tvärt om ansetts som ett föredöme som visade prov på sunt ifrågasättande av en representant för unken auktoritet.
Här kan man snacka om mobbning och kränkning. Detta är tyvärr en del av vardagen för ett antal lärare. Lärare som lider i det tysta. Även dessa har lite yrkesstolthet, och vill inte visa att de inte bemästrar situationen ”Det går så bra så.”
Det finns ytterst sällan skolledare som backar upp, och deras föräldrar är kanske döda, och kan inte komma löpande för att ta sin avkomma i försvar.
Halkade vi in i den gnälliga stilen igen? Ja vet inte det. Det var en enkel ögonblicksbild från en verklighet där det inte gnälls så mycket, fast det kanske borde.”
Så har vi det inte i Gröna Köpingen. Här är allt frid och fröjd och så kommer det att förbli, om ni röstar på Grön Ansamling, GAS, den fjortonde september.
Begriplig handgriplighet
En dom har väckt uppmärksamhet i skolans värld. En lärare i Höör har i tingsrätten frikänts efter att handgripligt ha avvisat en stökig elev ur lektionssalen. Elevens föräldrar hade anmält läraren, för vad tror ni? Jo naturligtvis: ”Kränkande behandling.” På bloggredaktionen sitter vi och funderar. Vi förutsätter att den aktuelle läraren besitter den grad av professionalism att han inte avvisade eleven för att denne satt och småfes lite diskret, utan vi utgår från att eleven var så stökig att undervisning, och kamrater, stördes höggradigt. Man kan på goda grunder också anta att läraren gjort ihärdiga försök att tala den störande tillrätta, innan han verkställer en handgriplig utvisning. En fråga i all enkelhet till alla som har lösningen på alla disciplinära problem och anser att lärare är okänsliga, okunniga idioter som inget begriper. Hur gör man i en situation som denna? Konkreta förslag tack. Inget luddigt svammel. Vi har ingen detaljinformation om händelsen. Vad var det för elev? Tillhörde han en speciell grupp, med särskilda behov etc. Inte en aning. Men, det kvittar. Vi utgår från att det rör sig om en situation där en elev stör verksamheten så pass att undervisning och kamrater blir lidande. Har den aktuelle eleven sådan problematik att han inte kan fungera i denna miljö, utan att störa, skall han naturligtvis vistas på annan plats, under andra former. Nu var han/hon där. Jag upprepar frågan: Vad gör man? Man får hoppas att domen ligger fast. Annars ser det mörkt ut. Skall även polisen avväpnas och fråntas rätten till fysiskt agerande? Skall de efter fruktlösa försök med muntlig tillrättavisning, passivt behöva åse hur Buset stör ordningen och vandaliserar gator och torg? Om handgripligheterna tillåts fortsätta kan ju Busen bli ”kränkt” med alla negativa konsekvenser det kan innebära för hans självkänsla. Det var bättre förr, i alla fall annorlunda. Apropå skolproblem, kommer vi att tänka på en historia, berättad av Allvarlige Alvar. Att det är Alvar som berättar borgar för att den är sann. ”Händelsen tilldrog sig någon gång på femtiotalet, på en anonym ort. Ej heller namnger jag de inblandade, men episoden är väl känd i trakten och lite äldre läsare kommer att le igenkännande. Huvudpersonen är inte längre bland oss, så han tar inte stryk av publiceringen. Det gör ingen annan heller, så jag berättar med gott samvete. Läsarna har betvivlat sanningshalten i Lucky Lokes memoarer, som nyss avslutades, men här behöver ingen ifrågasätta. Jag, Allvarlige Alvar var med, i utkanten, utan att vara direkt inblandad, och jag garanterar att det gick till så här. En reservation vad gäller ordalydelse mm. men händelseförloppet är i sak korrekt återgivet. I min klass, i folkskolan, gick en liten energisk yngling. En frisk fläkt, pigg på det mesta. Detta var den tid innan vi barn satt och häckade framför obefintliga datorer. Vi var ute och lekte indianer och vita och byggde kojor och hade trivsamt. (Undertecknad var inte med vid den aktuella händelsen). Lille Gustav (han hette inte så) var lite hårt hållen hemmavid och råkade han komma försent hem till middagen, blev det bannor. Inget allvarligt, men heller inget som Gustav längtade efter. En dag glömde Gustav bort tid och rum fullständig, och anländer ett par timmar försenad. Hans moder var naturligtvis både orolig och arg. För att förekomma den förväntade uppsträckningen hittade Gustav på följande. ”Jo Mamma. (Snyft). Jag blev bunden vid att träd av NN och NNN och kunde inte ta mig loss. (snyft). Det är därför jag inte kom i tid till maten.” Gustav hade början till halsfluss, och på halsen kunde man ana en svullnad som kunde ha orsakats av repet. Istället för en stund av eftertanke, rusar Gustavs mor till myndigheter av olika slag, och dagen efter kunde man i tidningarna läsa något i stil med: ”Pojke bunden och torterad vid träd.” Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men något i den stilen. Nu började en ”rättegång” av det något udda slaget. Gärningsmännen var utpekade av offret, och medan denne låg hemma i halsfluss, pågick fysisk övertalning på rektorsexpeditionen. De utpekade var ofta med där det hände saker och ting, så det var inte förvånande att rektor var övertygad om deras skuld, och det var ett rimligt antagande att de så småningom skulle erkänna, efter verbal och handgriplig påtryckning. Vi hade vår lektionssal granne med expeditionen så vi hörde hur det gick till. När intensiva försök att tvinga fram ett erkännande inte gav resultat, började rektor att vackla i sin övertygelse. I samma veva återvände Gustav till skolan efter sin sängvistelse. När det stod klart för honom vad hans lilla nödlögn ställt till med, föll han så småningom till föga, och erkände att allt var uppdiktat. Rektor gör det enda rätta, samlar alla elever, och manar till förståelse för Gustavs situation. Gustav blir förlåten och det hela rinner ut i sanden. Ganska storsint av de utpekade ”gärningsmännen.” Även klokt agerat av rektor. (I det här fallet). Vems var felet? Ja säg det. Gustav kunde naturligtvis inte ana konsekvenserna av en liten nödlögn, men att peka ut oskyldiga gärningsmän, var kanske inte så vackert. Störst ansvar hade nog Gustavs mamma som rusade iväg i hastigt mod, och som på så sätt försatte lille Gustav i denna prekära situation. Nåja. Allt var snart förlåtet och glömt. Fram till nu. Händelsen med Gustav visar att man skall vara ytterst försiktiga vid fördelning av skuld. För Rektor var inledningsvis de utpekade gossarnas skyldiga, ”bortom allt rimligt tvivel.” Han hade fel. Detta var en tid då rektorer och lärare hade makten, och tyvärr ibland missbrukade den. Dit skall vi inte tillbaka. Men vi skall heller inte ha elevdiktatur, som gör ordning och arbetsro till en ouppnåelig önskedröm Det är dags att vakna. Inte bara för eleverna på morgonen.
Uppdrag granskning: Svenska skolan
Vi släpper än en gång in vår gästbloggare Alvar Alvarsson (Allvarlige Alvar) för en fortsättning av hans granskning av skolans värld. I dag under underrubriken: Lärare, tillgång eller belastning?
Vi gör på sedvanligt gammelmansmanér en tillbakablick på den tid som var så oändligt mycket bättre, tror vi oss minnas.
Vi befinner oss i medio av förra seklet. Solen skiner in genom fönstret på rader av välartade småskolelever som med stor noggrannhet tränar upp sin färdighet i välskrivning. Rad efter rad, rad efter rad, rad efter rad. Dag efter dag. Dag efter dag… Nu vänder det sig i magen på den moderne rättrogne pedagogen som börjar orera om fascistfasoner och sadism. Ja visst. Metoden är säkert inte förenlig med modernt synsätt på inlärningsmetodik, men man kan konstatera att de små barnen lärde sig skriva så att ex. prov kunde läsas och rättas utan krav på dechiffrering. Det var inte så dumt.
Nåja, detta är kanske ett mindre problem jämfört med sjunkande kunskaper i matematik, naturvetenskap, svenska m.m. Denna standardsänkning är dokumenterad och har i dagarna presenterats i media. Nu kommer naturligtvis med automatik frågan: Vems fel är det? En gallup bland slumpvis utvalda skulle ge skiftande förslag men en orsak skulle utpekas i ganska stor omfattning: ”Dåliga lärare”
Naturligtvis finns det dåliga lärare. Det finns urusla lärare. Till och med uselt, urusla lärare.
Det finns också mindre begåvade charkuterister. Det finns bussförare som kör i diket. Det finns poliser som tycker det är kul att spöa folk. Det finns bönder som får djurförbud. Det finns företagsledare med företag som går i konkurs, o.s.v. o.s.v. Ingen yrkeskategori går fri från vanbattingar och oduglingar. Vi tror inte att lärarskrået är överrepresenterat bland inkompetensen. Men. En oduglig lärare som får verka under lång tid hinner naturligtvis ställa till en del skada eftersom man hanterar ett stort antal människor per tidsenhet. Vi antar att vi har en lärare som enligt samstämmiga uppgifter är illa omtyckt och ”oduglig”. Vad gör vi med denna beklagansvärda varelse? Avsked? Vem skall i så fall lyfta bort vederbörande och på vilka dokumenterade grunder? Skall eleverna ha omröstning? Skall föräldrarna ha sista ordet? Det är en ganska delikat problematik. Naturligtvis borde vår misslyckade vän aldrig kommit så långt som till katedern. Uppmärksamma ögon skulle under utbildningens gång, gärna på ett tidigt stadium, övertalat denne kandidat att söka andra vägar till en framtida försörjning. Det är naturligtvis inte så läskande att tala om för en medmänniska att han eller hon är inkompetent men hellre det än ett livslångt lidande för både lärare och elever. Observera att vi här talar om de klockrena stolpskotten. De är inte så många men dom finns. I övrigt får nog skolan vara nöjd om man överhuvud taget får tag i lärare som hjälpligt lever upp till kraven. Dagens skola utövar ingen magnetisk dragningskraft på knivskarpa hjärnor och pedagogiska fenomen som mot en halvtaskig lön och tveksamma arbetsvillkor förväntas prestera underverk med dagens bortklemade juveniler. Nej, begåvningarna söker ofta annan, mera lukrativ och konfliktfri tillvaro.
Lärarnas lov har länge varit en nagel i ögat på individer med anlag för avund. Det dyker med jämna mellanrum upp personer, kanske med makt över statlig eller kommunal ekonomi, som skall visa sig duktiga och påhejade av avundsmobben ropar på besparingar i form av indragna lov och ”vanlig semester” för de bortskämda lärarna. ”Många blir lärare bara för loven. Den typ av människor vill vi inte ha i katedern. Vi vill ha personer som brinner för sitt yrke och ser lärarrollen som ett kall” Javisst. Låt oss leta rätt på dessa plusvarianter och se om vi får ihop fullt lag. Det blir nog svårt och reservbänken kommer till heders i ganska stor utsträckning. Ordinarie laguppställning får med tiden en del blessyrer och skavanker. Nyutexaminerade, rosenkindade pedagoger kastar sig fulla av entusiasm ut i verkligheten för att med nya, magiska konststycken frälsa skolvärlden och visa hur en pedagogisk slipsten skall dras enligt de senaste rönen. Verkligheten blir inte alltid som man tänkt. Kallet kallnar och euforin blir med tiden lite stött i kanten och entusiasterna reduceras av tidens tand till desillusionerade varelser som i likhet med de flesta andra längtar till sommarlovet för livsnödvändig återhämtning. Några få supertalanger behåller sin entusiasm och gnista. Men dom är, just det, få och räcker inte till att fylla katedrarna, så skolan får nog även fortsättningsvis hålla till godo med en och annan halvbra, sommarlovslängtande, ”vanlig” lärare.
Slutligen. Ni som avundas lärarnas lov och andra inbillade förmåner har nu en gyllene chans. Söktrycket till lärarutbildningarna är inte avskräckande stort och chansen finns att även ni kan komma i åtnjutande av alla förmåner som lärarna har. Ja, ni får naturligtvis resten på köpet också. Lycka till!
Vi tackar Alvar för denna analys. Vi vill i vanlig ordning komma med ett förtydligande. I GK:s läroanstalter hittar vi naturligtvis inga tveksamma lärartyper utan alla är av den sort som kan tjäna som prototyp för en plusvariant. Så kommer det att förbli, med chans till ytterligare förbättringar, om du vid valet 2014 har den goda smaken att lägga din röst på CNP.
Gröna Köpingen 